Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för försäkringspremier.

1948-05-04 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:41, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för försäkringspremier.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

Nr 41.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt att vid taxering åtnjuta avdrag

för försäkringspremier.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 180 av herr Lindblom in. fl. och II: 303 av herr von Friesen

m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t

begära utredning och förslag om sådan ändring av § 46 mom. 2 i kommunalskattelagen,

att där angivet maximibelopp vid avdrag för vissa försäkringspremier

höjes från 200 till 300 kronor».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 180.

Enligt 46 § 2 mom. tredje punkten kommunalskattelagen äger skattskyldig,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen

njuta avdrag för premier och andra avgifter, som den skattskyldige

för sig och i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn

betalt för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, för kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom

för livränteförsäkring, som ej får avdragas från intäkt av tjänst eller

är att anse såsom avgift för pensionsförsäkring. Jämlikt 4 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt gäller detta stadgande även vid den statliga

beskattningen.

Frågan om höjning av ovannämnda avdrag för vissa försäkringspremier

har tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda framfördes

vid 1945 års riksdag i de likalydande motionerna I: 74 (av herr Elon

Andersson m. fl.) och II: 131 (av herr andre vice talmannen Carlström

m. fl.) enahanda yrkande som i nu förevarande motioner. Vid samma års

riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 168 (av herr Nordenson)

och 11:276 (av herr Wiberg), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t

begära skyndsam utredning med förslag till sådana ändrade bestämmelser

att det avdragsgilla beloppet dels höjdes till ett premiebelopp som möjliggjorde

ett bättre försäkringsskydd, dels ock i det särskilda fallet avpassades

efter antalet barn under 18 år i den skattskyldiges familj.

1945 års bevillningsutskott anförde — efter att ha redogjort för tillkomsten

av ovannämnda bestämmelse i 46 § kommunalskattelagen — i sitt betänkande

nr 18 bl. a. följande:

»Utskottet får i anledning härav framhålla, att enligt de principer beträffande

försäkringsanstalters och försäkringstagares beskattning, som ligga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

C>

till grund för gällande skalleförfallningar, de till följd av försäkringar av

nu angivet slag utfallande försäkringsbeloppen icke äro att hänföra till

skattepliktig intäkt. Med hänsyn härtill borde principiellt sett avdrag icke

medgivas för de premier och avgifter, som erläggas för nämnda försäkringar.

Att sådant avdrag det oaktat medgivits beror, såsom framgår av

vad ovan nämnts, därpå att intresset för betryggande av den skattskyldiges

och hans familjs ekonomi genom försäkring ansetts böra stimuleras genom

lättnad vid beskattningen.

Det syfte, som sålunda föranlett den ifrågavarande avdragsrätten, är

givetvis beaktansvärt. Utskottet vill ej heller förneka, att visst fog kan finnas

för den i föreliggande motioner uttalade uppfattningen att med hänsyn

till det ändrade penningvärdet sedan avdragsrättens tillkomst och den utsträckning

av försäkringsskyddet till nya områden, som sedan dess ägt rum,

en omprövning av denna avdragsrätt är motiverad. Avdrag av detta slag få

emellertid, liksom övriga icke principiellt motiverade avdrag, ojämna verkningar.

Till följd av progressiviteten vid den statliga beskattningen blir den

genom avdragen uppkommande skattelättnaden större i de högre än i de

lägre inkomstskikten. Vid utskottets övervägande av de föreliggande motionerna

har emellertid det avgörande varit, att ifrågavarande avdragsrätt torde

kunna förväntas i annat sammanhang bliva föremål för behandling. I propositionen

nr 83 till innevarande års riksdag med förslag till lag om

ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370) har nämligen departementschefen förutsatt, att, därest en allmän

sjukförsäkring genomföres, frågan om storleken av de avdragsgilla premiebeloppen

upptages till omprövning. Enligt ett att socialvårdskommittén

under år 1944 avgivet betänkande angående lag om allmän sjukförsäkring

(SOU 1944: 15) är en sådan lagstiftning avsedd att träda i kraft den 1 januari

1947.»

Riksdagen lämnade i enlighet med utskottets hemställan de motionsvis

framställda yrkandena utan åtgärd.

1944 års allmänna skattekommitté har i sitt den 31 december 1947 avgivna

betänkande med förslag lill ändrade bestämmelser angående beskattning

av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare in. in. (SOU

1948: 22) förordat en omläggning av beskattningen inom nämnda område.

Kommittén bär framhållit, att gällande beskattningsregler gynna det sparande,

som sker genom livförsäkring, i jämförelse med annat sparande. Särskilt

gäller detta försäkringstagare med stor inkomst eller stor förmögenhet.

Berörda gynnande av livförsäkringarna kommer till synes dels genom

att hos försäkringsanstalterna uttages en proportionell ränteskatt, vilken i

fråga om försäkringstagare med stor inkomst blir lägre än som skulle varit

fallit, om försäkringstagaren själv beskattats för ränteinkomsten, och

dels genom att förmögenhetsskatt icke utgår å premiereserven. Kommittén

anser anledning icke föreligga att bibehålla sådana beskattningsregler,

vilka i betydande grad gynna sistnämnda grupp av skattskyldiga.

Med denna utgångspunkt föreslår kommittén, att livförsäkringsanstalterna

skola beskattas till statlig inkomstskatt för ränta å den på visst sätt

beräknade premiereserven efter samma skala som gäller för fysiska personer

i det lägsta inkomstskikt, där beskattning förekommer. Å andra sidan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr dl.

7

skola försäkringstagare, vilkas försäkringar avse större belopp, beskattas

för ränta å den del av premiereserven för vederbörandes samtliga livförsäkringar,

som överstiger 20 000 kronor eller för gift skattskyldig 40 000 kronor.

Därjämte skola sistnämnda försäkringstagare erlägga statlig förmögenhetsskatt

för den sålunda beräknade delen av premiereserven.

Beträffande frågan om avdrag för vissa premier har kommittén ansett

lämpligt att visst avdrag för premier medgives för att icke de nuvarande

av sociala skäl betingade skatteförmånerna för försäkringstagare, tillhörande

de lägre inkomstskikten, skola minskas. Sålunda föreslår kommittén

med hänsyn till att den föreslagna utformningen av räntebeskattningen

medför en viss, ehuru obetydlig minskning av förmånerna i beskattningshänseende

även för livförsäkringstagare, som tillhöra de lägsta inkomstskikten,

att gränsen för avdraget höjes till 300 kronor. Jämväl penningvärdets

fall finner kommittén tala därför. En höjning av avdraget utöver 300

kronor anser sig kommittén icke kunna förorda, enär skattelättnad jämväl

åstadkommes därigenom att avdraget vid förmögenhetsbeskattningen av

premiereserven och vid inkomstbeskattningen av räntan å densamma enligt

förslaget tillmätes högre än som skulle betingas enbart av den skattesats,

som tillämpas vid livförsäkringsbolagens beskattning. Därtill kommer att

enligt kommitténs förslag premier för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

samt visst slag av olycksfallsförsäkring få avdragas utan begränsning, varigenom

utrymmet ytterligare ökas för avdrag i fråga om livförsäkringspremier.

I de nu föreliggande motionerna ha motionärerna till stöd för det däri

framställda yrkandet anfört i huvudsak följande. Det till 200 kronor maximerade

avdraget för vissa försäkringspremier vore menat som en uppmuntran

och lättnad för den som genom regelbundet sparande önskade skydda

sin familj och sig själv. Redan penningvärdets förändring sedan avdragsrättens

tillkomst motiverade en förhöjning. Att genom premien på högst

200 kronor täcka erforderlig personförsäkring torde f. n. i många fall ej

vara möjligt. Kapitalförsäkring hade blivit eu alltmer utbredd sparform. Att

höja det belopp, för vilket avdrag vore medgivet, skulle möjliggöra ett bättre

försäkringsskydd och i någon mån bidraga till att sparandet ökades. Enligt

motionärernas mening skulle det vara önskvärt, att avdraget tillätes med

400 kronor, men med hänsyn till det rådande ekonomiska och slatsfinansiella

läget syntes man f. n. böra stanna vid en förhöjning till 300 kronor.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t begära utredning och förslag om sådan ändring av 46 §

2 mom. kommunalskattelagen, att där angivet maximibelopp vid avdrag för

vissa försäkringspremier höjes från 200 till 300 kronor.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har frågan om en

höjning av förenämnda avdrag tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda avslog 1945 års riksdag på hemställan av samma års

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

bevillningsutskott raotionsvis framställda yrkanden om utredning med förslag

om höjning av gränsen för detta avdrag. Utskottet framhöll därvid,

att departementschefen förutsatt att därest en allmän sjukförsäkring genomfördes

frågan om storleken av de avdragsgilla premiebeloppen skulle

upptagas till omprövning.

1944 års allmänna skattekommitté har i sitt nyligen avgivna betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare in. m. såsom ovan nämnts föreslagit

en omläggning av beskattningen inom berörda område och i samband

därmed förordat en höjning av ifrågavarande avdrag till 300 kronor. Ett

ytterligare utrymme för avdrag i fråga om livförsäkringspremier skulle enligt

kommitténs förslag uppnås därigenom att premier för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

samt visst slag av olycksfallsförsäkring skola få avdragas

utan begränsning. Kommittén föreslår vidare en omläggning av beskattningen

av premiereserven för livförsäkringar samt att en särskild skatt skall

uttagas av försäkringstagare, vilkas försäkringar avse större belopp, varigenom

en större jämnhet i beskattningen skulle vinnas.

I likhet med motionärerna finner utskottet — bl. a. med hänsyn till penningvärdets

fall — skäl tala för en höjning av maximibeloppet för den

ifrågavarande avdragsrätten. Då emellertid förslag framlagts beträffande

såväl ändrade grunder för beskattningen av försäkringar som avdragsrättens

omfattning, och då detta förslag ännu icke varit föremål för prövning,

anser sig utskottet icke böra ifrågasätta någon ny utredning i ärendet. Utskottet

vill dock framhålla önskvärdheten av att Kungl. Maj :t så snart ske

kan framlägger förslag i anledning av den verkställda utredningen. På

grund härav avstyrker utskottet bifall till de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 180 av herr Lindblom

in. fl. och II: 303 av herr von Friesen in. fl. angående utredning

om vidgad rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för försäkringspremier

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 40.

1876-12. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.