Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.
1948-05-20 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1948:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
1
Nr 42.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 178 av herr Velander m. fl. och II: 363
av herr Sveningsson, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville snarast möjligt förelägga
riksdagen förslag till fastighetsskattens avskaffande»; samt
2) de likalydande motionerna I: 179 av herrar Lars Andersson och Gustavson
samt II: 306 av herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och
förslag i god tid innan nästa fastighetstaxering skall verkställas till sådan
ändring av kommunalskattelagen, att en i motionerna påtalad dubbelbeskattning
kan undvikas.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 178 och II: 306.
Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,
vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som utöver
särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas
utgiftsbehov. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till
ett skatteunderlag, vari de kommunala beskattningsföremålen ingå med ett
värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kommunala
utgifter, som icke kunna best-idas på annat sätt, täckas genom proportionell
uttaxering å detta skatteunderlag.
Den kommunala repartitionsskatten är dels en objektskatt å fastighet och
dels en allmän inkomstskatt. Fastighet och inkomst bilda tillsammans det
kommunala skatteunderlaget, vilket mätes i skattekronor och skatteören.
Fastighetsskatten är anordnad såsom s. k. garantiskatt, vilket innebär, att
fastighetsskatt utgöres i förhållande till viss procentuellt bestämd del av
fastighets taxeringsvärde samt att vid inkomstbeskattningen avdrag (s. k.
procentavdrag) får göras för denna del från den av fastigheten härflytande
inkomsten, i den mån denna därtill förslår. Om sådant avdrag kan effektivt
utnyttjas, utgår skatt endast i förhållande till inkomsten. Då den i skatteunderlaget
ingående delen av fastighets taxeringsvärde ej motsvaras av in
1
Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 42—43.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
komst från den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, förekommer däremot
objektskatt. Sådan skatt kan utgå, även om inkomsten är lika stor som
eller större än den del av taxeringsvärdet, för vilken fastighetsskatt utgår.
Så kan vara fallet, därest den genom avdraget undantagna fastighelsinkomsten
vid en ren inkomstskatt ändock skulle helt eller delvis hava bortfallit på
grund av allmänna avdrag och ortsavdrag eller inkomsten med hänsyn till
gränsen för skatteplikten ej skulle hava blivit tagen till beskattning. Objektskatten
är sålunda av mycket växlande storlek för de skattskyldiga, som
drabbas av sådan skatt, oavsett den skillnad, som måste förefinnas på grund
av olikheten i taxeringsvärden.
Bestämmelser om skatteunderlagets beräkning finnas i 2 § kommunalskattelagen.
Enligt den nu gällande lydelsen av detta lagrum deltager fastighet
i repartitionen med 5 procent av taxeringsvärdet. Den del av fastighets
taxeringsvärde, som belöper å växande skog, ingår dock i repartitionen
med endast 4 procent. Detta brukar uttryckas så, att repartitionstalet för
fastighet är 0,os, utom för växande skog, vars repartitionstal är 0,w. För
varje hundratal kronor av fastighets taxeringsvärde påföres sålunda 5 skatteören,
utom för skogsvärde, som påföres 4 skatteören per 100 kronor. Repartitionstalet
för inkomst är 1. Såsom underlag för inkomstens beskattning
påföres en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar inkomst.
Enlig 45 § första stycket samma lag skall genom fastighetsskatten inkomsten
från fastighet anses vara beskattad till ett belopp motsvarande 5
procent av taxeringsvärdet eller, såvitt angår jordbruksfastighets skogsvärde,
4 procent av skogsvärdet. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet,
av annan fastighet och av rörelse skall fördenskull, i den mån fastighet
som är underkastad fastighetsskatt använts i förvärvskällan, avdrag
ske för vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats.
1 fjärde stycket av sistnämnda paragraf stadgas, att avdraget skall beräknas
efter taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret. Skall fastighetsskatt
utgå för fastigheten för taxeringsåret, men har fastigheten icke varit
underkastad dylik skatt för året därförut, får avdrag äga rum utan hinder
därav att skatt för fastigheten icke utgått, men skall avdraget även då
beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret, utom för visst fall, då
taxeringsvärde nämnda år icke varit fastigheten åsatt, i vilket fall avdraget
får beräknas å det för taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.
Taxering av fastighet avser vid såväl årlig taxering som allmän fastighetstaxering
det löpande året, under det att taxering av inkomst hänför sig
till inkomsten under nästföregående år.
Genom beslut vid 1947 års riksdag upphävdes lagen den 28 september
1928 (nr 377) om skogsaccis m. m. med utgången av år 1948. I samband
härmed höjdes repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde från 0,w
till 0,o5. Enligt lag den 26 juli 1947 (nr 590) om ändrad lydelse av 2 § kommunalskattelagen,
vilken träder i kraft den 1 januari 1950, skall sålunda
såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig 5 skatteören för
varje 100 kronor av fastighets taxeringsvärde. I den vid lagen fogade be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
3
stämmelsen om ikraftträdandet har stadgats, att avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen,
såvitt det belöper å tid före den 1 januari 1950, skall beträffande
jordbruksfastighets skogsvärde utgöra 4 procent av sådant värde.
Denna bestämmelse innebär, att ägarna av skogsfastighet vid taxeringen
till och med år 1950 skola åtnjuta procentavdrag endast efter 4 procent av
skogsvärdet och först vid 1951 års taxering efter 5 procent. Att märka är
emellertid, att i samband med 1947 års lagstiftning i detta ämne någon ändring
icke vidtogs i 45 § kommunalskattelagen liksom ej heller i vissa andra
författningsrum, där ändring kunnat ifrågasättas men vilkas hittillsvarande
lydelse kommer att äga betydelse under en avsevärd tid framåt.
Kommunalskatteberedningen, som hade till uppgift att söka åstadkomma
större jämlikhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna, avgav
under åren 1942 och 1943 tre betänkanden i detta ämne, nämligen ett
angående den kommunala beskattningen (SOU 1942:34), ett angående inkomstbeskattningen
av skogsbruk (SOU 1942:35) och ett angående den
kommunala skatteutjämningen (SOU 1943:43).
Enligt det förstnämnda av dessa betänkanden skola de kommunala beskattningsföremålen
såsom hittills vara av två slag, nämligen inkomst och
fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag
har en särskild fastighetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig.
Denna beskattning har dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava
inverkat på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära
en opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena. Beredningen
har även undersökt möjligheterna att låta annat realkapital än fastighet
samt penningkapital deltaga i den kommunala repartitionen såsom särskilda
skatteobjekt men funnit detta vara förenat med sådana svårigheter och
olägenheter, att någon utvidgning av kommunernas fasta beskattningsföremåi
icke kunnat förordas.
Beträffande fastigheternas särskilda belastning har beredningen föreslagit
en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående
objektskatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skall ingå i det
kommunala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek röner
inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta bör enligt beredningens
uppfattning leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor.
Den faktiskt utgående objektskattens storlek påverkas då icke av ovidkommande
förhållanden.
Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet har beredningen
sökt avväga på sådant sätt, att den skall medföra en lika stor sammanlagd
belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som
den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval
av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå
denna verkan har beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastighet
vara erforderligt. Då skogsaccisen enligt beredningens förslag skulle
bortfalla, avsågs samma tal böra gälla även för fastighets skogsvärde.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas deltagande
i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående
beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåg
beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpassad
efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera effektivt,
varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift att åstadkomma eu
differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.
Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av
dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskattens
avveckling.
I de likalydande motionerna I: 178 (av herr Velander m. fl.) och II: 363
(av herr Sveningsson) har till stöd för det däri framställda yrkandet om
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om fastighetsskattens avskaffande
anförts bl. a. följande. Det nu gällande beskattningssystemet innebure,
att fastigheterna skulle under alla förhållanden garantera kommunerna
ett visst minimiskatteunderlag''. Å andra sidan bleve fastighetsägarna
i vissa lägen hårdare belastade än om hänsyn endast skulle tagas till deras
inkomster. Systemet vore sålunda icke grundat på skatteförmågan hos dem,
som hade att erlägga fastighetsskatt.
Garantiskatten nådde sin fulla effekt, då fastighetsinkomsten vore noll
eller så obetydlig, att den vid ren inkomstbeskattning skulle konsumeras av
allmänna avdrag och ortsavdrag. Merbeskattningen bleve i sådana fall lika
med den påförda fastighetsskatten. I vissa andra inkoinstlägen förekomine
ingen som helst merbeskattning. För att detta skulle bliva fallet måste fastighetsinkomsten
först täcka procentavdraget. Den efter procentavdraget
återstående inkomsten måste vidare, tillsammans med fastighetsägarens
övriga inkomster, täcka dels de allmänna avdragen dels ock ortsavdragets
dubbla belopp. Den i garantiskatten liggande merbeskattningen, den s. k.
effektiva garantiskatten, varierade sålunda olika fastighetsägare emellan
och den kunde för en och samma fastighetsägare vara av olika storlek år
från år. Det kunde ock inträffa, att effektiv garantiskatt uttoges av en fastighetsägare
under år, då kommunens skatteunderlag vore gott, medan samma
fastighetsägare undginge effektiv garantiskatt under år, då kommunens
skatteunderlag vore svagt.
Tidigare hade till stöd för fastighetsbeskattningen åberopats den s. k. intresseprincipen.
Man hade därvid hävdat, att den kommunala verksamheten
vore till större nytta för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga.
De, som under senare tid sökt finna motiv till en särbelastning å fastigheterna,
hade däremot gjort gällande, att en sådan erfordrades därför att kommunerna
hade behov av ett någorlunda stabilt och av konjunkturförändringar
oberoende skatteunderlag. Såsom ett ytterligare argument till förmån
för fastighetsskattens bibehållande hade stundom åberopats, att skattens
förhandenvaro skapat ett visst ekonomiskt jämviktsläge, vilket skulle
rubbas, om fastighetsbeskattningen bleve upphävd. Man hade därvid syftat
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
5
på det förhållandet, att en objektskatt, som skattebetalaren icke kunde övervältra
å annan, hade samma karaktär som en gäldränta och att en dylik
skatt därför innebure detsamma som om objektet — fastigheten — belastats
med gäld till belopp, motsvarande skattens kapitaliserade belopp. Ett
borttagande av skatten vid en tidpunkt, då objektet bytt ägare, skulle då
innebära ett otillbörligt gynnande av den nye ägaren, eftersom detta skulle
medföra en ökning i objektets värde.
Motionärerna kunde icke finna, att något av de här återgivna skälen
för en särbelastning av fastigheterna eller dessas ägare vore bärande, och
ansåge sig därför böra föreslå borttagandet av fastighetsbeskattningen.
Vad anginge det skälet att den kommunala verksamheten skulle vara till
större gagn för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga vore det uppenbart,
att fastighetsägarna numera icke hade annan båtnad av den allmänna
kommunala verksamheten än kommunmedlemmarna i gemen. Då det
talades om att kommunerna vore i behov av garanti mot en alltför kraftig
nedgång av skatteunderlaget vid vikande konjunkturer, kunde det näppeligen
anföras något bärande skäl för att just kommunens fastighetsägare
skulle prestera denna garanti. Alla kommunens medlemmar borde väl vid
vikande konjunkturer efter enhetliga grunder drabbas av den utdebiteringsökning,
som minskningen av skatteunderlaget medförde.
Ett vägande argument mot en kommunal fastighetsbeskattning förenad
med inkomstbeskattning vore att fastighetsskatten föranledde en betydande
stelhet hos skattesystemet. Eftersom varje ändring i grunderna för inkomstskatteunderlagets
bestämmande ledde till en övervältring på eller från fastighetsskatteunderlaget,
kunde icke utan vidare ändringar företagas i dessa
grunder, även om starka skäl därför skulle föreligga.
I nuvarande läge torde den effektiva garantiskatten icke ha någon nämnvärd
betydelse för kommunernas ekonomi. De utredningar, som kommunalskatteberedningen
på sin tid verkställde, visade, att den effektiva garantiskatten
i ett antal för taxeringsåret 1936 undersökta kommuner uppginge
till knappt hälften av den påförda fastighetsskatten. Sedan dess hade
emellertid inkomstförhållandena för jordbrukets del förbättrats i betydande
grad. Man kunde med ledning av vissa beräkningar sluta sig till att inkomsten
av jordbruksfastighet, bortsett från procentavdraget, mer än fördubblats
från år 1936 till år 1947. Därav måste anses följa, att den merinkomst,
som kommunerna erhölle genom fastighetsskatten, icke vore av den
storlek, att ett borttagande av densamma skulle ha någon nämnvärd betydelse
för kommunernas ekonomi.
I de likalydande motionerna I: 179 (av herrar Lars Andersson och Gustavson)
samt 11:306 (av herr Jansson i Aspeboda in. fl.) bar till stöd för
det i dessa motioner framställda yrkandet anförts bl. a. följande. På grund
av den stora höjning av taxeringsvärdena, som ägde ruin vid 1945 års allmänna
fastighetstaxering, hade så gott som samtliga fastighetsägare påförts
en beskattning, som i viss utsträckning måste betecknas som cn dub
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
belbeskattning. Detta berodde på det sätt, på vilket procentavdraget enligt
nuvarande bestämmelser skulle beräknas. Enligt 45 § kommunalskattelagen
skulle vid procentavdragets uträknande det taxeringsvärde läggas till
grund, som varit åsatt fastigheten under nästföregående år. Detta medförde,
att för år, då en höjning av taxeringsvärdet ägt rum, fastighetsägaren finge
erlägga fastighetsskatt, beräknad efter det förhöjda taxeringsvärdet, men
vid inkomstbeskattningen åtnjuta procentavdrag, beräknat efter det tidigare
lägre taxeringsvärdet. Den sammanlagda skatten bleve sålunda för
detta år högre än den enligt garantiskattesystemet borde vara. Vid taxeringen
det därpå följande året beräknades däremot även procentavdraget
efter det högre taxeringsvärdet, varigenom uppnåddes, att den sammanlagda
skatten bleve beräknad på ett riktigt sätt. Den merbeskattning, som sålunda
enligt nuvarande ordning drabbade fastighetsägarna vid varje höjning av
taxeringsvärdena, vore icke motiverad. Genom att framflytta dagen för de
nya taxeringsvärdenas ikraftträdande till den 1 januari året efter det de
fastställts skulle det här påtalade förhållandet icke uppstå. Motionärerna
hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och
förslag i god tid innan nästa allmänna fastighetstaxering för vinnande av
ändring i ifrågavarande hänseende.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om utredning och förslag rörande vissa i motionerna
ifrågasatta ändringar beträffande den kommunala beskattningen. Syftet
med de likalydande motionerna I: 178 (av herr Velander m. fl.) och II:
363 (av herr Sveningsson) är fastighetsskattens avskaffande. Med de likalydande
motionerna I: 179 (av herrar Lars Andersson och Gustavson) samt
II: 306 (av herr Jansson i Aspeboda in. fl.) avses att erhålla sådan ändring
av nuvarande bestämmelser, att fastighetstaxering och procentavdraget vid
inkomsttaxeringen komma att hänföra sig till samma år.
Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363 framställda
yrkandet får utskottet erinra om att, såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, kommunalskatteberedningen i år 1942 avgivna betänkanden
framlagt förslag till omläggning av den kommunala beskattningen,
innebärande bl. a. det nuvarande garantiskattesystemets ersättande
med en fristående objektskatt å fastighet. I ett år 1943 avgivet betänkande
har beredningen vidare framlagt förslag till ändrade grunder för den kommunala
skatteutjämningen. Att dessa betänkanden ännu icke föranlett ändrad
kommunalskattelagstiftning torde bl. a. sammanhänga med den omständigheten,
att de vid utarbetandet av beredningens förslag verkställda
skattestatistiska undersökningarna huvudsakligen avsett taxeringsåren 1933
och 1936 samt att den ekonomiska utvecklingen numera medfört helt ändrade
förhållanden. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 178
och 11:363 torde på grund av den inträdda inkomstförbättringen för jordbruket
den effektiva garantiskatten för närvarande vara betydligt lägre än
kommunalskatteberedningens undersökningar gåvo vid handen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
7
Med hänsyn till de förbättrade inkomstförhållandena torde sålunda den
merbelastning å fastighetsägarna, som kan uppkomma genom fastighetsskatten,
för närvarande vara avsevärt mindre än som tidigare varit fallet.
Ur denna synpunkt sett skulle måhända kunna göras gällande, att frågan
om fastighetsskattens bibehållande eller icke i det nuvarande läget ej har någon
större aktualitet. Det förhåller sig emellertid så, att fastighetsskatten på
grund av dess karaktär av garantiskatt är av stor betydelse även vid den
kommunala inkomstbeskattningen. I olika sammanhang ha uppmärksammats
de svårigheter, som med det gällande garantiskattesystemet uppkomma
vid en ifrågasatt höjning av de kommunala ortsavdragen. Även vid en
ganska ringa höjning av dessa avdrag uppstår lätt en övervältring av skattebördan
å ägare av fastighet. Frågan om fastighetsskattens avskaffande eller
icke sammanhänger också med den kommunala skatteutjämningen, som
alltså synes böra upptagas till behandling i samband med förstnämnda fråga.
Särskilt i betraktande av att en förnyad utredning rörande frågan om
kommunalskattelagstiftningens utformning kan förväntas komma att kräva
en avsevärd tid finner utskottet angeläget, att en sådan utredning snarast
skall kunna påbörjas. Härför synes även tala den omständigheten, att genomförandet
av den av statsmakterna beslutade ändrade kommunindelningen
säkerligen kommer att resultera i större kommunala enheter och att
därigenom ökad möjlighet vinnes att tillgodose kommunernas behov av ett
av konjunkturväxlingar mera oberoende skatteunderlag. Utskottet föreslår
fördenskull, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla att en
förnyad utredning av frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning
snarast kommer till stånd. Däremot kan utskottet icke uttala sig om huruvida
denna utredning, på sätt i de ifrågavarande motionerna yrkats, bör leda
till fastighetsskattens avskaffande eller om densamma eventuellt bör leda
till den nuvarande garanliskatlens ersättande med en annan skatteform. För
ett ställningstagande till detta spörsmål torde närmare undersökningar och
överväganden vara erforderliga. Utskottet inskränker sig här till det uttalandet,
att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utformning torde
komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning.
Det i de likalydande motionerna I: 179 och II: 306 framställda yrkandet
finner utskottet kunna anses besvarat genom vad nu anförts. Utskottet vill
allenast tillägga, att utskottet i likhet med motionärerna finner det vara en
olägenhet med det nuvarande garantiskatlesystemet att, även om någon
effektiv garantiskatt icke ifrågakommer, en ökad — eller minskad — skattebelastning
kan inträda för år, då ändring sker i fastighets taxeringsvärde.
Detta förhållande hör uppmärksammas vid den nu föreslagna utredningen.
Enligt utskottets mening bör därvid även undersökas, om möjlighet förefinnes
att lösa denna fråga utan att avvakta resultatet av utredningen angående
kommunalskattefrågan i dess helhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande
motionerna I: 178 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
Sveningsson i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t ville med beaktande av vad utskottet i detta betänkande
anfört snarast låta verkställa en förnyad utredning
rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning
samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av
utredningen föranledas; ävensom
2) att de likalydande motionerna I: 179 av herrar Lars
Andersson och Gustavson samt 11:306 av herr Jansson i
Aspeboda m. fl. om ändrade bestämmelser angående s. k.
procentavdrag måtte anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 20 maj 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Velander, Heuman, Wehtje, Ramberg, Näsgård, Widner och Einar Eriksson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hammarlund, Sandberg,
Orgård, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström och Bladh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:229 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m. a1 i texten