Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.

1948-05-20 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

1

Nr 42.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avskaffande av fastighetsskatten, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 178 av herr Velander m. fl. och II: 363

av herr Sveningsson, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville snarast möjligt förelägga

riksdagen förslag till fastighetsskattens avskaffande»; samt

2) de likalydande motionerna I: 179 av herrar Lars Andersson och Gustavson

samt II: 306 av herr Jansson i Aspeboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och

förslag i god tid innan nästa fastighetstaxering skall verkställas till sådan

ändring av kommunalskattelagen, att en i motionerna påtalad dubbelbeskattning

kan undvikas.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 178 och II: 306.

Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,

vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som utöver

särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas

utgiftsbehov. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till

ett skatteunderlag, vari de kommunala beskattningsföremålen ingå med ett

värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kommunala

utgifter, som icke kunna best-idas på annat sätt, täckas genom proportionell

uttaxering å detta skatteunderlag.

Den kommunala repartitionsskatten är dels en objektskatt å fastighet och

dels en allmän inkomstskatt. Fastighet och inkomst bilda tillsammans det

kommunala skatteunderlaget, vilket mätes i skattekronor och skatteören.

Fastighetsskatten är anordnad såsom s. k. garantiskatt, vilket innebär, att

fastighetsskatt utgöres i förhållande till viss procentuellt bestämd del av

fastighets taxeringsvärde samt att vid inkomstbeskattningen avdrag (s. k.

procentavdrag) får göras för denna del från den av fastigheten härflytande

inkomsten, i den mån denna därtill förslår. Om sådant avdrag kan effektivt

utnyttjas, utgår skatt endast i förhållande till inkomsten. Då den i skatteunderlaget

ingående delen av fastighets taxeringsvärde ej motsvaras av in
1

Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 42—43.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

komst från den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, förekommer däremot

objektskatt. Sådan skatt kan utgå, även om inkomsten är lika stor som

eller större än den del av taxeringsvärdet, för vilken fastighetsskatt utgår.

Så kan vara fallet, därest den genom avdraget undantagna fastighelsinkomsten

vid en ren inkomstskatt ändock skulle helt eller delvis hava bortfallit på

grund av allmänna avdrag och ortsavdrag eller inkomsten med hänsyn till

gränsen för skatteplikten ej skulle hava blivit tagen till beskattning. Objektskatten

är sålunda av mycket växlande storlek för de skattskyldiga, som

drabbas av sådan skatt, oavsett den skillnad, som måste förefinnas på grund

av olikheten i taxeringsvärden.

Bestämmelser om skatteunderlagets beräkning finnas i 2 § kommunalskattelagen.

Enligt den nu gällande lydelsen av detta lagrum deltager fastighet

i repartitionen med 5 procent av taxeringsvärdet. Den del av fastighets

taxeringsvärde, som belöper å växande skog, ingår dock i repartitionen

med endast 4 procent. Detta brukar uttryckas så, att repartitionstalet för

fastighet är 0,os, utom för växande skog, vars repartitionstal är 0,w. För

varje hundratal kronor av fastighets taxeringsvärde påföres sålunda 5 skatteören,

utom för skogsvärde, som påföres 4 skatteören per 100 kronor. Repartitionstalet

för inkomst är 1. Såsom underlag för inkomstens beskattning

påföres en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar inkomst.

Enlig 45 § första stycket samma lag skall genom fastighetsskatten inkomsten

från fastighet anses vara beskattad till ett belopp motsvarande 5

procent av taxeringsvärdet eller, såvitt angår jordbruksfastighets skogsvärde,

4 procent av skogsvärdet. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet,

av annan fastighet och av rörelse skall fördenskull, i den mån fastighet

som är underkastad fastighetsskatt använts i förvärvskällan, avdrag

ske för vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats.

1 fjärde stycket av sistnämnda paragraf stadgas, att avdraget skall beräknas

efter taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret. Skall fastighetsskatt

utgå för fastigheten för taxeringsåret, men har fastigheten icke varit

underkastad dylik skatt för året därförut, får avdrag äga rum utan hinder

därav att skatt för fastigheten icke utgått, men skall avdraget även då

beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret, utom för visst fall, då

taxeringsvärde nämnda år icke varit fastigheten åsatt, i vilket fall avdraget

får beräknas å det för taxeringsåret gällande taxeringsvärdet.

Taxering av fastighet avser vid såväl årlig taxering som allmän fastighetstaxering

det löpande året, under det att taxering av inkomst hänför sig

till inkomsten under nästföregående år.

Genom beslut vid 1947 års riksdag upphävdes lagen den 28 september

1928 (nr 377) om skogsaccis m. m. med utgången av år 1948. I samband

härmed höjdes repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde från 0,w

till 0,o5. Enligt lag den 26 juli 1947 (nr 590) om ändrad lydelse av 2 § kommunalskattelagen,

vilken träder i kraft den 1 januari 1950, skall sålunda

såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig 5 skatteören för

varje 100 kronor av fastighets taxeringsvärde. I den vid lagen fogade be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

3

stämmelsen om ikraftträdandet har stadgats, att avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen,

såvitt det belöper å tid före den 1 januari 1950, skall beträffande

jordbruksfastighets skogsvärde utgöra 4 procent av sådant värde.

Denna bestämmelse innebär, att ägarna av skogsfastighet vid taxeringen

till och med år 1950 skola åtnjuta procentavdrag endast efter 4 procent av

skogsvärdet och först vid 1951 års taxering efter 5 procent. Att märka är

emellertid, att i samband med 1947 års lagstiftning i detta ämne någon ändring

icke vidtogs i 45 § kommunalskattelagen liksom ej heller i vissa andra

författningsrum, där ändring kunnat ifrågasättas men vilkas hittillsvarande

lydelse kommer att äga betydelse under en avsevärd tid framåt.

Kommunalskatteberedningen, som hade till uppgift att söka åstadkomma

större jämlikhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna, avgav

under åren 1942 och 1943 tre betänkanden i detta ämne, nämligen ett

angående den kommunala beskattningen (SOU 1942:34), ett angående inkomstbeskattningen

av skogsbruk (SOU 1942:35) och ett angående den

kommunala skatteutjämningen (SOU 1943:43).

Enligt det förstnämnda av dessa betänkanden skola de kommunala beskattningsföremålen

såsom hittills vara av två slag, nämligen inkomst och

fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag

har en särskild fastighetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig.

Denna beskattning har dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava

inverkat på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära

en opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena. Beredningen

har även undersökt möjligheterna att låta annat realkapital än fastighet

samt penningkapital deltaga i den kommunala repartitionen såsom särskilda

skatteobjekt men funnit detta vara förenat med sådana svårigheter och

olägenheter, att någon utvidgning av kommunernas fasta beskattningsföremåi

icke kunnat förordas.

Beträffande fastigheternas särskilda belastning har beredningen föreslagit

en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående

objektskatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skall ingå i det

kommunala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek röner

inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta bör enligt beredningens

uppfattning leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor.

Den faktiskt utgående objektskattens storlek påverkas då icke av ovidkommande

förhållanden.

Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet har beredningen

sökt avväga på sådant sätt, att den skall medföra en lika stor sammanlagd

belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som

den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval

av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå

denna verkan har beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastighet

vara erforderligt. Då skogsaccisen enligt beredningens förslag skulle

bortfalla, avsågs samma tal böra gälla även för fastighets skogsvärde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas deltagande

i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående

beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåg

beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpassad

efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera effektivt,

varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift att åstadkomma eu

differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.

Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av

dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskattens

avveckling.

I de likalydande motionerna I: 178 (av herr Velander m. fl.) och II: 363

(av herr Sveningsson) har till stöd för det däri framställda yrkandet om

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om fastighetsskattens avskaffande

anförts bl. a. följande. Det nu gällande beskattningssystemet innebure,

att fastigheterna skulle under alla förhållanden garantera kommunerna

ett visst minimiskatteunderlag''. Å andra sidan bleve fastighetsägarna

i vissa lägen hårdare belastade än om hänsyn endast skulle tagas till deras

inkomster. Systemet vore sålunda icke grundat på skatteförmågan hos dem,

som hade att erlägga fastighetsskatt.

Garantiskatten nådde sin fulla effekt, då fastighetsinkomsten vore noll

eller så obetydlig, att den vid ren inkomstbeskattning skulle konsumeras av

allmänna avdrag och ortsavdrag. Merbeskattningen bleve i sådana fall lika

med den påförda fastighetsskatten. I vissa andra inkoinstlägen förekomine

ingen som helst merbeskattning. För att detta skulle bliva fallet måste fastighetsinkomsten

först täcka procentavdraget. Den efter procentavdraget

återstående inkomsten måste vidare, tillsammans med fastighetsägarens

övriga inkomster, täcka dels de allmänna avdragen dels ock ortsavdragets

dubbla belopp. Den i garantiskatten liggande merbeskattningen, den s. k.

effektiva garantiskatten, varierade sålunda olika fastighetsägare emellan

och den kunde för en och samma fastighetsägare vara av olika storlek år

från år. Det kunde ock inträffa, att effektiv garantiskatt uttoges av en fastighetsägare

under år, då kommunens skatteunderlag vore gott, medan samma

fastighetsägare undginge effektiv garantiskatt under år, då kommunens

skatteunderlag vore svagt.

Tidigare hade till stöd för fastighetsbeskattningen åberopats den s. k. intresseprincipen.

Man hade därvid hävdat, att den kommunala verksamheten

vore till större nytta för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga.

De, som under senare tid sökt finna motiv till en särbelastning å fastigheterna,

hade däremot gjort gällande, att en sådan erfordrades därför att kommunerna

hade behov av ett någorlunda stabilt och av konjunkturförändringar

oberoende skatteunderlag. Såsom ett ytterligare argument till förmån

för fastighetsskattens bibehållande hade stundom åberopats, att skattens

förhandenvaro skapat ett visst ekonomiskt jämviktsläge, vilket skulle

rubbas, om fastighetsbeskattningen bleve upphävd. Man hade därvid syftat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

5

på det förhållandet, att en objektskatt, som skattebetalaren icke kunde övervältra

å annan, hade samma karaktär som en gäldränta och att en dylik

skatt därför innebure detsamma som om objektet — fastigheten — belastats

med gäld till belopp, motsvarande skattens kapitaliserade belopp. Ett

borttagande av skatten vid en tidpunkt, då objektet bytt ägare, skulle då

innebära ett otillbörligt gynnande av den nye ägaren, eftersom detta skulle

medföra en ökning i objektets värde.

Motionärerna kunde icke finna, att något av de här återgivna skälen

för en särbelastning av fastigheterna eller dessas ägare vore bärande, och

ansåge sig därför böra föreslå borttagandet av fastighetsbeskattningen.

Vad anginge det skälet att den kommunala verksamheten skulle vara till

större gagn för fastighetsägarna än för övriga skattskyldiga vore det uppenbart,

att fastighetsägarna numera icke hade annan båtnad av den allmänna

kommunala verksamheten än kommunmedlemmarna i gemen. Då det

talades om att kommunerna vore i behov av garanti mot en alltför kraftig

nedgång av skatteunderlaget vid vikande konjunkturer, kunde det näppeligen

anföras något bärande skäl för att just kommunens fastighetsägare

skulle prestera denna garanti. Alla kommunens medlemmar borde väl vid

vikande konjunkturer efter enhetliga grunder drabbas av den utdebiteringsökning,

som minskningen av skatteunderlaget medförde.

Ett vägande argument mot en kommunal fastighetsbeskattning förenad

med inkomstbeskattning vore att fastighetsskatten föranledde en betydande

stelhet hos skattesystemet. Eftersom varje ändring i grunderna för inkomstskatteunderlagets

bestämmande ledde till en övervältring på eller från fastighetsskatteunderlaget,

kunde icke utan vidare ändringar företagas i dessa

grunder, även om starka skäl därför skulle föreligga.

I nuvarande läge torde den effektiva garantiskatten icke ha någon nämnvärd

betydelse för kommunernas ekonomi. De utredningar, som kommunalskatteberedningen

på sin tid verkställde, visade, att den effektiva garantiskatten

i ett antal för taxeringsåret 1936 undersökta kommuner uppginge

till knappt hälften av den påförda fastighetsskatten. Sedan dess hade

emellertid inkomstförhållandena för jordbrukets del förbättrats i betydande

grad. Man kunde med ledning av vissa beräkningar sluta sig till att inkomsten

av jordbruksfastighet, bortsett från procentavdraget, mer än fördubblats

från år 1936 till år 1947. Därav måste anses följa, att den merinkomst,

som kommunerna erhölle genom fastighetsskatten, icke vore av den

storlek, att ett borttagande av densamma skulle ha någon nämnvärd betydelse

för kommunernas ekonomi.

I de likalydande motionerna I: 179 (av herrar Lars Andersson och Gustavson)

samt 11:306 (av herr Jansson i Aspeboda in. fl.) bar till stöd för

det i dessa motioner framställda yrkandet anförts bl. a. följande. På grund

av den stora höjning av taxeringsvärdena, som ägde ruin vid 1945 års allmänna

fastighetstaxering, hade så gott som samtliga fastighetsägare påförts

en beskattning, som i viss utsträckning måste betecknas som cn dub
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

belbeskattning. Detta berodde på det sätt, på vilket procentavdraget enligt

nuvarande bestämmelser skulle beräknas. Enligt 45 § kommunalskattelagen

skulle vid procentavdragets uträknande det taxeringsvärde läggas till

grund, som varit åsatt fastigheten under nästföregående år. Detta medförde,

att för år, då en höjning av taxeringsvärdet ägt rum, fastighetsägaren finge

erlägga fastighetsskatt, beräknad efter det förhöjda taxeringsvärdet, men

vid inkomstbeskattningen åtnjuta procentavdrag, beräknat efter det tidigare

lägre taxeringsvärdet. Den sammanlagda skatten bleve sålunda för

detta år högre än den enligt garantiskattesystemet borde vara. Vid taxeringen

det därpå följande året beräknades däremot även procentavdraget

efter det högre taxeringsvärdet, varigenom uppnåddes, att den sammanlagda

skatten bleve beräknad på ett riktigt sätt. Den merbeskattning, som sålunda

enligt nuvarande ordning drabbade fastighetsägarna vid varje höjning av

taxeringsvärdena, vore icke motiverad. Genom att framflytta dagen för de

nya taxeringsvärdenas ikraftträdande till den 1 januari året efter det de

fastställts skulle det här påtalade förhållandet icke uppstå. Motionärerna

hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och

förslag i god tid innan nästa allmänna fastighetstaxering för vinnande av

ändring i ifrågavarande hänseende.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om utredning och förslag rörande vissa i motionerna

ifrågasatta ändringar beträffande den kommunala beskattningen. Syftet

med de likalydande motionerna I: 178 (av herr Velander m. fl.) och II:

363 (av herr Sveningsson) är fastighetsskattens avskaffande. Med de likalydande

motionerna I: 179 (av herrar Lars Andersson och Gustavson) samt

II: 306 (av herr Jansson i Aspeboda in. fl.) avses att erhålla sådan ändring

av nuvarande bestämmelser, att fastighetstaxering och procentavdraget vid

inkomsttaxeringen komma att hänföra sig till samma år.

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363 framställda

yrkandet får utskottet erinra om att, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, kommunalskatteberedningen i år 1942 avgivna betänkanden

framlagt förslag till omläggning av den kommunala beskattningen,

innebärande bl. a. det nuvarande garantiskattesystemets ersättande

med en fristående objektskatt å fastighet. I ett år 1943 avgivet betänkande

har beredningen vidare framlagt förslag till ändrade grunder för den kommunala

skatteutjämningen. Att dessa betänkanden ännu icke föranlett ändrad

kommunalskattelagstiftning torde bl. a. sammanhänga med den omständigheten,

att de vid utarbetandet av beredningens förslag verkställda

skattestatistiska undersökningarna huvudsakligen avsett taxeringsåren 1933

och 1936 samt att den ekonomiska utvecklingen numera medfört helt ändrade

förhållanden. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 178

och 11:363 torde på grund av den inträdda inkomstförbättringen för jordbruket

den effektiva garantiskatten för närvarande vara betydligt lägre än

kommunalskatteberedningens undersökningar gåvo vid handen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

7

Med hänsyn till de förbättrade inkomstförhållandena torde sålunda den

merbelastning å fastighetsägarna, som kan uppkomma genom fastighetsskatten,

för närvarande vara avsevärt mindre än som tidigare varit fallet.

Ur denna synpunkt sett skulle måhända kunna göras gällande, att frågan

om fastighetsskattens bibehållande eller icke i det nuvarande läget ej har någon

större aktualitet. Det förhåller sig emellertid så, att fastighetsskatten på

grund av dess karaktär av garantiskatt är av stor betydelse även vid den

kommunala inkomstbeskattningen. I olika sammanhang ha uppmärksammats

de svårigheter, som med det gällande garantiskattesystemet uppkomma

vid en ifrågasatt höjning av de kommunala ortsavdragen. Även vid en

ganska ringa höjning av dessa avdrag uppstår lätt en övervältring av skattebördan

å ägare av fastighet. Frågan om fastighetsskattens avskaffande eller

icke sammanhänger också med den kommunala skatteutjämningen, som

alltså synes böra upptagas till behandling i samband med förstnämnda fråga.

Särskilt i betraktande av att en förnyad utredning rörande frågan om

kommunalskattelagstiftningens utformning kan förväntas komma att kräva

en avsevärd tid finner utskottet angeläget, att en sådan utredning snarast

skall kunna påbörjas. Härför synes även tala den omständigheten, att genomförandet

av den av statsmakterna beslutade ändrade kommunindelningen

säkerligen kommer att resultera i större kommunala enheter och att

därigenom ökad möjlighet vinnes att tillgodose kommunernas behov av ett

av konjunkturväxlingar mera oberoende skatteunderlag. Utskottet föreslår

fördenskull, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla att en

förnyad utredning av frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning

snarast kommer till stånd. Däremot kan utskottet icke uttala sig om huruvida

denna utredning, på sätt i de ifrågavarande motionerna yrkats, bör leda

till fastighetsskattens avskaffande eller om densamma eventuellt bör leda

till den nuvarande garanliskatlens ersättande med en annan skatteform. För

ett ställningstagande till detta spörsmål torde närmare undersökningar och

överväganden vara erforderliga. Utskottet inskränker sig här till det uttalandet,

att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utformning torde

komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning.

Det i de likalydande motionerna I: 179 och II: 306 framställda yrkandet

finner utskottet kunna anses besvarat genom vad nu anförts. Utskottet vill

allenast tillägga, att utskottet i likhet med motionärerna finner det vara en

olägenhet med det nuvarande garantiskatlesystemet att, även om någon

effektiv garantiskatt icke ifrågakommer, en ökad — eller minskad — skattebelastning

kan inträda för år, då ändring sker i fastighets taxeringsvärde.

Detta förhållande hör uppmärksammas vid den nu föreslagna utredningen.

Enligt utskottets mening bör därvid även undersökas, om möjlighet förefinnes

att lösa denna fråga utan att avvakta resultatet av utredningen angående

kommunalskattefrågan i dess helhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande

motionerna I: 178 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

Sveningsson i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t ville med beaktande av vad utskottet i detta betänkande

anfört snarast låta verkställa en förnyad utredning

rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning

samt för riksdagen framlägga de förslag, som må av

utredningen föranledas; ävensom

2) att de likalydande motionerna I: 179 av herrar Lars

Andersson och Gustavson samt 11:306 av herr Jansson i

Aspeboda m. fl. om ändrade bestämmelser angående s. k.

procentavdrag måtte anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 20 maj 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Velander, Heuman, Wehtje, Ramberg, Näsgård, Widner och Einar Eriksson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hammarlund, Sandberg,

Orgård, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström och Bladh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:229 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om avskaffande av fastighetsskatten, m. m. a1 i texten