Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetgngda kommuner.

1948-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:43, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetgngda kommuner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

9

Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss ändring i förordningen angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetgngda

kommuner.

(2:a avd.)

1 en till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 75, av herrar Hage och

Lars Andersson har hemställts, att riksdagen måtte besluta den ändringen

i förordningen angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner, att i 2 § 1 mom. b) även intages: kommuns utgifter

till folkpensioneringen (möjligen med undantag för utgifter, som föranledas

av kommuns beslut om utgående av kommunalt hyresbidrag till

folkpensionärer), eller —- om detta icke kan bifallas — att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning och framläggande

av förslag till riksdagen i denna fråga.

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet, i den mån

redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Jämlikt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda kommuner gälla bland annat

följande villkor för erhållande av dylikt understöd.

Enligt 2 § 1 inom. a) nämnda förordning fordras, att den kommunalskatt

och landstingsskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt

samt landsting under det löpande året beslutat till utdebitering, skola

tillhopa ha föranlett så högt skattetryck, att detta, beräknat på visst sätt,

överstiger 10 kronor för skattekrona. Därjämte fordras, att det skattetryck,

som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av de under det löpande året

och de två nästföregående åren beslutade utdebiteringar, skall i medeltal

för dessa tre år likaledes överstiga 10 kronor för skattekrona.

Vidare erfordras enligt 2 § 1 mom. b) samma förordning, att de utgifter

för kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen,

för vilkas bestridande utdebitering beslutats under det löpande året,

skola motsvara ett skattetryck av mer än 5 kronor 50 öre för skattekrona.

Enligt 4 § 1 mom. må dylikt understöd icke i något fall utgå med högre

belopp än som erfordras för att skattetrycket må kunna, till den del det

föranletts av de under det löpande året beslutade utgifter för kommunområdets

kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, nedbringas

så mycket, att skattetrycket för angivna ändamål, beräknat för skattekrona,

kommer att utgöra det i 2 § 1 mom. b) angivna belopp av 5 kronor 50 öre.

2 Dihang till riksdagens protokoll 19i8. T samt. Nr 42 — 43.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Genom lagen den 30 juni 1947 (nr 398), vilken trätt i kraft den 1 januari

1948, har föreskrivits, att kommun skall för varje kalenderår bidraga till

kostnaderna för pensioner enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

med dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för

varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för

tilläggspensioner, änkepensioner och bostadstillägg, som under året utbetalats

till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst

hälften av nämnda kostnad, dels ock hela kostnaden för särskilda bostadstillägg,

som under året utgått i enlighet med av kommunen fastställda grunder.

Vid bestämmandet av antalet skatteören per invånare i kommunen

skall hänsyn tagas till det antal skattekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen

påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden

för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda

tillägg, samt till antalet invånare vid årets ingång. Varje kommuns bidrag

uträknas av pensionsstyrelsen.

Vid utarbetandet av ovannämnda lag av den 30 juni 1947 hade legat till

grund ett av särskilda sakkunniga år 1946 avgivet betänkande angående

kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna (SOU 1946:82). I detta

betänkande förordades, att folkpensioneringen finge inräknas bland de ändamål,

för vilka kommunernas utgifter skulle kunna nedbringas till 5 kronor

50 öre per skattekrona genom understöd åt synnerligt skattetyngda

kommuner. Enligt av de sakkunniga framlagt förslag till ändring av 1927

års förordning skulle sålunda i 2 § 1 mom. b) och 4 § 1 mom. orden »och

barnavårdsväsen» utbytas mot orden »barnavårds- och folkpensionsväsen».

I vissa remissyttranden över betänkandet ifrågasattes emellertid lämpligheten

av de sakkunnigas förslag i denna del. Sålunda ansåg sig statskontoret

med hänsyn till att kommunalskatteberedningens förslag vore föremål

för Kungl. Maj :ts prövning icke kunna tillstyrka den av de sakkunniga

föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna om skatteutjämningsunderstöd.

Socialvårdskommittén ansåg att bifall till förslaget skulle komma att

öka de av kommunalskatteberedningen konstaterade olyckliga verkningarna

av 5:50-regeln. Kommunbidragens hänförande till 5: 50-ändamålen skulle

vidare medföra att vissa kommuner icke alls riskerade att bidraga till pensionskostnaderna,

vilket skulle få menliga konsekvenser för pensionsärendenas

behandling. Kommittén kunde därför icke tillstyrka förslaget. Även

stadsförbundet ställde sig starkt kritiskt till detsamma. Landskommunernas

förbund var tveksamt om lämpligheten att innefatta kommunbidragen

i 5: 50-regeln. Förbundet ansåg att skatteutjämningsunderstödet såsom utjämnande

faktor i fråga om de höga utdebiteringarna för kommunbidragen

skulle komma att verka synnerligen slumpartat och orättvist. Sålunda

skulle en närmare undersökning sannolikt visa, att det visst icke genomgående

vore de kommuner, där utdebiteringen för kommunbidragen vore

hög, som skulle erhålla skatteutjämningsunderstöd. Man kunde vidare befara,

att ett innefattande av kommunbidragen i 5: 50-regeln skulle bidraga

till att ytterligare konservera denna regel och därmed fördröja en välbehövlig

reform.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

11

I propositionen nr 222 till 1947 års riksdag med förslag till lag om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen upptogs ej förslaget

till ändring av 1927 års förordning. Departementschefen erinrade

därvid om kommunalskatteberedningens förslag till ändrade bestämmelser

rörande den allmänna skatteutjämningen, vilket bl. a. innebure avskaffande

av den s. k. 5:50-regeln. Därefter anförde departementschefen följande:

»Kungl. Maj :t har ännu icke tagit ställning till beredningens förslag. Med

hänsyn härtill synes det icke lämpligt att, såsom de sakkunniga ifrågasatt,

för närvarande utvidga de ändamål, som nämnda regel avser. Frågan

om kommunbidragens ställning vid den allmänna skatteutjämningen

torde sålunda böra anstå för att upptagas i samband med hela skatteutjämningsproblemet.

Till stöd härför kan ytterligare anföras, att med de

grunder, efter vilka skatteutjämningsbidrag för närvarande utgår till de

hårdast skattetyngda kommunerna, ett inräknande av kommunbidragen i de

s. k. 5:50-ändamålen saknar betydelse för dessa kommuners del. Extra

skatteutjämningsbidrag beviljas nämligen städse till så stort belopp, att

en kommuns beräknade skattetryck nedpressas till en viss nivå, som vid

medelsanvisningen för nästa budgetår beräknats utgöra 14 kronor per

skattekrona. Den ifrågasatta ändringen i skatteutjämningsförordningen

skulle alltså ha betydelse endast för kommuner med ett beräknat skattetryck

mellan 10 och 14 kronor per skattekrona. För dessa kommuner innebär

emellertid redan förslaget om kommunbidragens beräknande efter skatteunderlaget

i allmänhet en sänkning av utdebiteringsbehovet, varför det kan

starkt ifrågasättas om behov föreligger av en ytterligare utjämning i detta

hänseende.»

I den föreliggande motionen har erinrats om en vid 1945 års riksdag

väckt motion, vari yrkats sådan ändring i 1927 års förordning, att utgifter,

som uppstode inom en kommun på grund av kommunens beslut att utgiva

kommunalt pensionstillskott utan fattigvårds karaktär, skulle i skatteut

jämningshänseende betraktas på samma sätt som fattigvårdsutgifter.

1945 års bevillningsutskott fann vad i motionen anförts vara förtjänt av

beaktande. Utskottet erinrade emellertid om att spörsmålet om den kommunala

skatteutjämningen varit föremål för utredning inom kommunalskatteberedningen

samt att frågan om en reformerad folkpensioneringslagstiftning

vore under behandling inom socialvårdskommittén. På grund

härav avstyrkte utskottet motionen, vilken även avslogs av riksdagen.

Sedan år 1945 hade — framhålla motionärerna — tillkommit nya förhållanden.

En förbättrad folkpensionering hade genomförts, varjämte nya

grunder fastställts för kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Det

vore antagligt, att tillkomsten av de nya folkpensionerna komme att innebära,

att de utgifter, som kommunerna haft dels för fattigvård till folkpensionärerna,

dels även till kommunala pensionstillskott, komme att i

den form dessa tillskott nu utginge förminskas eller alldeles försvinna. Däremot

komme kommunerna att alltjämt få bära de kommunbidrag till folkpensionen,

vilka bestämts skola utgå. Men därutöver tillkomme för kommun,

som fattade beslut om särskilt kommunalt bostadstillägg, hela kostnaden för

detta tillägg. Sedan folkpensionsreformen nu genomförts, borde ändrade grun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

der fastställas för skatteutjämningen. Den rimligaste och riktigaste vägen

borde vara, att allt vad en kommun finge åtaga sig i form av utgifter för

folkpensioneringen (möjligen med undantag för utgifter, som hade samband

med beslut om kommunala bostadstillägg) borde få inräknas i den

samlade utgiftssumma, som enligt 2 § 1 mom. b) skulle i första hand ligga

till grund för rätten för kommun att erhålla skatteutjämning. Det vore antagligt,

att den verkställda utredningen i skatteutjämningsfrågan alltjämt

komme att bli liggande någon tid framåt, innan förslag härom framlägges

i riksdagen.

Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats sådan ändring i 1927

års förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner, att kommuns utgifter för folkpensioneringen

finge medräknas bland de ändamål, för vilka kommuns utgifter må kunna

genom dylikt understöd nedbringas till 5 kronor 50 öre per skattekrona.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ägnades uppmärksamhet

åt förevarande spörsmål vid 1947 års riksdag i samband med antagandet

av lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen.

Det ansågs därvid icke tillrådligt att genomföra den nu ifrågasatta

ändringen av 1927 års förordning. Med hänsyn härtill anser sig ej heller

utskottet kunna tillstyrka motionärernas yrkande att detta spörsmål upptages

till en från skatteutjämningsf rågan i övrigt fristående behandling.

Utskottet får emellertid erinra om att utskottet i sitt samtidigt härmed

avgivna betänkande nr 42 föreslagit skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan

att Kungl. Maj :t ville snarast låta verkställa en förnyad utredning

rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning samt för

riksdagen framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas. Vid

den av utskottet sålunda föreslagna utredningen kommer givetvis även frågan

om den kommunala skatteutjämningen att upptagas till behandling.

Utskottet förutsätter, att de i den föreliggande motionen framkomna synpunkterna

därvid tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 75 av herrar Hage och Lars Andersson om

viss ändring i förordningen angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda kommuner icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 42.

487697. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.