Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

1948-06-01 · 31 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:48, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

1

Nr 48.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om pappersskatt,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 april 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 215, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om pappersskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Skattskyldighetens omfattning.

1 §•

1 mom. För följande slag av varor skall enligt vad nedan sägs till staten

erläggas särskild skatt (pappersskatt), nämligen

a) för papp och papper i obearbetat skick (med undantag av träfiberplattor),

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till

statistiska numren 828—834, 835:2, 836, 837, 843—846 och 848—857:2,

där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning

eller ock införes till riket,

b) för papp och papper i bearbetat skick samt arbeten av papp och papper,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till statistiska

numren 827—877, 968—975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071, 1129

—1130 och 2048, där varan införes till riket för återförsäljning eller eljest

för att användas i förvärvssyfte, samt

c) för tryckalster av papp eller papper, i gällande tulltaxa med statistisk

varuförteckning hänförliga till statistiska numren 878—891, där varan införes

till riket och det tillika är uppenbart, att varan framställts huvudsakligen

för avsättning i Sverige.

2 mom. Skatt skall icke utgå för ofärgat eller färgat tidningspapper som

användes för tryckning av allmän nyhetstidning (ur statistiska numren 837

och 857: 2).

1 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Ej heller skall skatt utgå för i 1 mom. avsedd vara vilken såsom postförsändelse

införes till riket.

2 §■

1 mom. Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av

tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln

äger rum.

2 mom. Har tidningspapper, som inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning,

av köparen använts för annat ändamål, skall skatten erläggas av

köparen.

3 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder

a) beträffande vara, som tillverkats inom riket, då varan av tillverkaren

eller för hans räkning levereras till köpare eller av tillverkaren tages i anspråk

för vidare bearbetning, samt

b) beträffande vara, som är avsedd att införas till riket, då införseln

äger rum.

2 mom. Där tidningspapper, som tillverkare levererat till köpare eller av

denne införts till riket för att användas till tryckning av allmän nyhetstidning,

tages i anspråk för annat ändamål, inträder skattskyldigheten då sådant

ianspråktagande sker.

4 §•

Skatten utgår med femton öre för kilogram.

Beträffande till riket införd tullpliktig vara, för vilken skatt skall utgå

enligt denna förordning, skall skatten beräknas efter samma vikt som lägges

till grund för beräkning av tullen. I andra fall skall skatten beräknas

efter den skattepliktiga varans nettovikt.

5 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,

dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen gemensamt.

6 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av pappersskatt.

Bestämmelser avseende tillverkning inom riket.

7 §•

1 mom. Den som ämnar bedriva tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a),

skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar

före tillverkningens påbörjande med angivande av företagets namn och

belägenhet, tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 3

varuslag, tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.

2 mom. Har tidningspapper inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning

åligger det köparen, där denne ämnar använda dylikt papper för annat

ändamål, att i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Sådan anmälan skall innehålla uppgift om köparens fullständiga namn och

postadress.

3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan

enligt 1 eller 2 mom., skall underrättelse därom snarast lämnas till kontrollstyrelsen.

8 §•

önskar skattskyldig göra avbrott i rörelsen under minst en månad, skall

han i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Anmälan

bör innehålla uppgift om den tid avbrottet avser; kan sådan uppgift icke

lämnas, skall tillverkaren, då han ämnar återupptaga rörelsen, i förväg

göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Under tid för vilken

avbrott är anmält eller, då tid för avbrottet ej angivits, innan anmälan om

rörelsens återupptagande gjorts, må rörelsen icke bedrivas.

Ämnar skattskyldig helt nedlägga rörelsen, skall han i förväg göra anmälan

därom till kontrollstyrelsen med uppgift om dagen, då nedläggandet

kommer att ske.

9 §•

hör utövande av kontrollen över skattens behöriga utgörande äger

kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger när som helst erhålla tillträde till samtliga lokaler

och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning

av skattepliktiga varor eller produkter av sådana varor.

10 §.

Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt

kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp

och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen kan komma att meddela för att erhålla betryggande

kontroll över skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma

att lämna.

11 §•

Den som i sin rörelse förbrukar skattepliktig vara eller produkter därav så

ock den som bedriver eller förmedlar försäljning av sådana varor är skyldig

att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt

för kontrollens utövande.

Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning

av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.

12 §.

Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i förekommande

fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen

nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

13 §.

1 mom. Den som bedriver tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a), skall

för varje kalenderkvartal till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och

heder upprättad deklaration angående den myckenhet skattepliktiga varor

som av honom eller för hans räkning levererats till köpare eller tagits i

anspråk för vidare bearbetning med angivande tillika av varornas vikt

ävensom den å varorna belöpande skatten.

Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten

styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast

inom en månad efter utgången av det kvartal deklarationen avser.

Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalendermånad i stället för kalenderkvartal, i vilket fall

deklaration skall insändas inom en månad efter varje kalendermånads

utgång. Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva

att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt,

dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången

av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2 mom. I fall som avses i 2 § 2 mom. skall deklaration avgivas i enlighet

med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.

14 §.

I deklaration som avses i 13 § må avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga

varor, som

a) utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter

bearbetning utföras ur riket eller

b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för varor, vilka återtagits av den skattskyldige

eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande

betalning från köparen.

15 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 13 § eller befinnes

avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den

skatt, som rätteligen skall utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

5

I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills

vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.

16 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses

i 13 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å

kontrollstyrelsens postgirokonto.

I fall som avses i 15 § första stycket, ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma och meddela tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som kontrollstyrelsen

med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att

förfoga över skattepliktig vara.

17 §.

Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen

ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 16 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas.

Bestämmelser avseende införsel till riket.

19 §.

För skattepliktig vara, som införes till riket, skall skatten erläggas till

tullverket vid införseln. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven

betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

20 §.

Där vara, som avses i 1 § 1 mom. b), införes till riket för annat ändamål

än för återförsäljning eller eljest för att användas i förvärvssyfte, skall den,

för vars räkning införseln äger rum, till tullmyndigheten avlämna skriftlig

försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

Försäkran som avses i första stycket är icke erforderlig, därest det är

uppenbart, att varan införes för annat ändamål än för återförsäljning eller

eljest för att användas i förvärvssyfte.

Vad i första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om tidningspapper, som införes hit till riket för att användas

för tryckning av allmän nyhetstidning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

21 §.

För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till

svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådan omständigheter, att

för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.

Skatt utgår ej heller för vara, som införes under sådana omständigheter

att för densamma åtnjutes tullindring enligt 9 § tulltaxeförordningen,

eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.

Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för vilken

skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt restituerats.

Ansvarsbestämmelser m. m.

22 §.

Den som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som avses i 1 §

1 mom. a), eller tager i anspråk tidningspapper på sätt i 2 § 2 mom. sägs

eller efter anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter densamma i strid mot

bestämmelserna i 8 g första stycket, straffes med dagsböter, ej under

tjugu.

Den som i strid mot förbud, varom i 15 § andra stycket eller 16 § tredje

stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej

under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

23 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

24 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

25 §.

Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa tullfri

vara, som enligt denna förordning är skattepliktig, straffes med dagsböter.

Har någon olovligen infört eller sökt införa sådan vara, skall denna dömas

förverkad jämte emballage, vari den förvaras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

7

26 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot

bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än

tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

27 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva enligt denna förordning skattepliktig rörelse.

28 §.

Förseelse, som avses i 22 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,

vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,

eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

29 §.

Förseelse, som avses i 22 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

30 §.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i 25 §, och beslag av vara, som

anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag tagen vara

samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad, skola

de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara, äga motsvarande

tillämpning.

31 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

32 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med

den 30 juni 1949.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall den i 7 § första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten

fullgöras senast den 10 juli 1948.

2. För papper, som använts till tryckning av tidning eller tidskrift för

vilken prenumeralionsavgift er lagts på en gång för kalenderåret 1948, åtnjutes

restitution av erlagd skatt för sista hälften av nämnda år i enlighet

med de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Gottfrid Karlsson in. fl. och

II: 535 av herr Lindahl in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte — med

beaktande av vad som anförts i vissa yttranden över konsumtionsskatteberedningens

förslag — besluta, att jämväl papper, som avsåges för folkrörelsernas

och näringsorganisationernas press, skulle undantagas från

skattskyldighet;

2) motionen I: 379 av herr Näsgård, vari hemställts, »att riksdagen vid

behandlingen av proposition nr 215 med förslag till förordning om pappersskatt

måtte besluta sådant förtydligande av uttrycket ''allmän nyhetsstidning’,

att icke de mindre tidningarna behöva riskera att träffas av beskattningen»;
3)

motionen 1:381 av herr Lundgren, vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå den föreliggande propositionen; samt

4) motionen II: 536 av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 215».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte

upptagit följande under motionstiden vid riksdagens början väckta,

till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen:

a) de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och

II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta införa skatt på förströelsetidskrifter, i dagligt tal kallad kolorerad

veckopress, i enlighet med de grunder som i motionen föreslagits samt

att vederbörande utskott måtte utforma förslag till erforderliga författningstexter;»

samt

b) motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm, vari hemställts, »aft

riksdagen ville besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag

till skatt å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt

syfte ha innehavarens ekonomiska vinning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 380, I: 379, I: 381, II: 536, I: 183 och II: 365.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må nämnas, att i propositionen

föreslås uttagandet av en tillverkningsskatt å papp och papper i obearbetat

skick som inom riket tillverkas för avsalu eller hit införes. Skattesatsen

föreslås till 15 öre per kilogram. Från beskattningen undantages tidningspapper

som är avsett för tryckning av allmän nyhetstidning. Beskattningen,

som föreslås träda i kraft den 1 juli 1948, beräknas tillföra statsverket

intäkter under nästkommande budgetår med omkring 48 miljoner

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

9

På sätt framgår av propositionen nr 5 till innevarande års riksdag har

7947 års konsumtionsskatteberedning1 i skrivelse den 20 december 1947

framlagt ett flertal förslag till skärpning av den indirekta beskattningen. Sedan

nämnda förslag, med viss jämkning, förelagts innevarande års riksdag

i propositionerna nr 5—10, ha förslagen i huvudsakliga delar antagits av

riksdagen (se bevillningsutskottets betänkande nr 1—3, 6, 8 och 9 samt

memorial nr 14 ävensom riksdagens skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61).

I en den 18 mars 1948 dagtecknad skrivelse har konsumtionsskatteberedningen

framlagt förslag om införandet av en särskild beskattning av papper

(och papp). I anslutning därtill har beredningen omnämnt, att beredningen

under sitt fortsatta utredningsarbete behandlat frågan om införandet av

en särskild, tillfällig beskattning icke endast av papper utan även av åtskilliga

andra varor och varugrupper än de i beredningens skrivelse den

20 december 1947 angivna. Vid närmare undersökningar hade det emellertid

visat sig -— såvitt anginge andra varor än papper — att betydande svårigheter

skulle uppkomma att genomföra en sådan beskattning, varom nu

vore fråga, eller att utbytet av beskattningen skulle bliva förhållandevis

ringa.

Vidare har beredningen i skrivelsen den 18 mars 1948 anfört, att det

kunde antagas, att statsverket under nästkommande budgetår till följd av

den utav beredningen förordade indirekta beskattningen på olika områden

komme att tillföras ökade skatteintäkter i ungefär den omfattning som förutsatts

i de för beredningen utfärdade direktiven. Med hänsyn därtill hade

beredningen funnit sig sakna anledning att fullfölja övriga av beredningen

diskuterade uppslag till skärpt indirekt beskattning. Beredningen ansåge

sig därför genom nämnda skrivelse ha fullgjort sitt utredningsuppdrag.

Över skrivelsen den 18 mars 1948 ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,

statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission. Vid utlåtandet av

kommerskollegium ha fogats yttranden från Stockholms och Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska

industriförbund, landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet,

svenska tidningsutgivareföreningen och lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag.

Vid landsorganisationens yttrande har fogats en skrivelse från svenska

typografförbundet, svenska bokbindareförbundet och svenska litografförbundet.

Vidare ha yttranden i ärendet inkommit till finansdepartementet

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören G. A. Olsson, ordförande, ledamoten

av riksdagens andra kammare, direktören N. T. Henriksson, byråchefen i finansdepartementet,

hovrättsrådet H. V. Nitelius, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E.

Sandberg, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, ledamoten av

riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. J. Vigelsbo samt ledamoten av riksdagens första

kammare, sekreteraren L. G. Öhman.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr ''r8.

från Sveriges industriförbund, föreningen svensk fackpress samt baptistförbandet

m. fl. ideella organisationer.

I sill skrivelse den 18 mars 1948 har konsumtionsskatteberedningen erinrat

om att av de utav beredningen tidigare förordade skatteskärpningarna

hade höjningarna i fråga om beskattningen av tobaksvaror, spritdrycker,

vin, maltdrycker och läskedrycker samt skärpningen av nöjesskatten trätt

i kraft redan den 1 resp. den 2 februari 1948. Vidare hade skärpningarna i

beskattningen av choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat

trätt i kraft den 1 mars 1948, och höjningarna i beskattningen av drivmedel

komme att tillämpas från och med den 1 april 1948.

Beredningen har vidare anfört.

Beredningens beräkningar i skrivelsen den 20 december 1947 angående

ökningen av maltdrycks- och läskedrycksskatterna ha verkställts under antagande

att en viss sänkning av konsumtionen skulle inträda i anledning av

skatteskärpningarna. Emellertid synes det med ledning av konsumtionssiffrorna

för februari månad 1948 kunna antagas, att någon dylik konsumtionsnedgång

icke kommer att inträffa. I enlighet härmed skulle skatteintäkterna

i dessa hänseenden kunna beräknas efter de aktuella konsumtionssiffrorna,

vilka för år räknat utgöra beträffande maltdrycker 167 miljoner

liter och beträffande läskedrycker 160 miljoner liter. Den inkomstökning

för statsverket, som svarar mot den högre skattesatsen, synes till följd härav

böra uppskattas i fråga om maltdrycker till 15,o miljoner kronor och i

fråga om läskedrycker till 9,6 miljoner kronor eller till 7,o resp. 2,6 miljoner

kronor mer än enligt beredningens tidigare beräkningar.

I fråga om varuskatten å choklad- och konfityrvaror har numera tillkommit

den omständigheten, att statens priskontrollnämnd medgivit vissa, framför

allt av ökade råvarukostnader betingade prishöjningar. Dessa innebära

att det försäljningsvärde, å vilket varuskatten beräknas, bör höjas med 13,i

procent eller från beräknade 150 miljoner kronor till 170 miljoner kronor.

Den mot sistnämnda belopp svarande skatteintäkt, som kan komma att tillföras

statsverket till följd av beredningens förslag om höjning av skattesatsen

från 40 till 60 procent, utgör 34 miljoner kronor eller alltså 4 miljoner

kronor mer än beredningen tidigare räknat med. Vad angår varuskatten

å kemisk-tekniska preparat ha på förslag av 1948 års bevillningsutskott

vidtagits vissa utvidgningar av det varuskattepliktiga området, varigenom

statsverket skulle komma att iillföras ytterligare omkring 1 miljon kronor.

Vad härefter angår beskattningen av drivmedel till motorfordon ha de

av beredningen verkställda beräkningarna rörande inkomsterna av tilläggsskatten

å bensin grundats på en antagen bensinförbrukning under nästkommande

budgetår av 650 000 kubikmeter. Enligt upplysningar, som numera

erhållits från statens bränslekommission, torde möjligheter föreligga att i

viss utsträckning öka importen av bensin från svagvalutaländer; och med

anledning härav torde skatteintäkterna i förevarande hänseende i stället

böra beräknas med utgångspunkt från en årskonsumtion av 725 000 kubikmeter

bensin. Den inkomstökning för statsverket av bensinbeskattningen,

som kan antagas uppkomma av nu nämnda anledning, kan därför beräknas

till ett totalbelopp om (75 000 X 0,45 = ) 33,75 miljoner kronor och inkomstökningen

genom enbart tilläggsskatten till (75 000 X 0,27 =) 20,25 miljoner

kronor.

Vid uppskattningen av inkomstökningen till följd av tilläggsskatten å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

11

vissa för drivande av automobil använda brännoljor har beredningen i sin

skrivelse den 20 december 1947 räknat med en årskonsumtion av 25 miljoner

liter. Denna kvantitet torde, bland annat med hänsyn till att lastbilar och

omnibussar under år 1947 i ej obetydlig utsträckning övergått från bensintill

oljedrift, komma att stiga avsevärt under nästkommande budgetår; enligt

uppgift från statens trafikkommission kan det sålunda antagas, att

konsumtionen under berörda tid kommer att uppgå till 75 miljoner liter.

Den totala inkomstökningen för statsverket i anledning av nämnda ökning

torde kunna beräknas till (50 000 X 34 =) 17 miljoner kronor, därav enbart

i tilläggsskatt (50 000 X 20 =) 10 miljoner kronor.

Under hänvisning härtill har beredningen ansett, att inkomstökningarna

för statsverket genom beskattningen av sådana varor m. m., beträffande

vilka beredningen i sin skrivelse den 20 december 1947 förordat vissa skatteskärpningar,

kunde beräknas på sätt angåves i följande tablå.

Inkomstök- ningar en- ligt bevill-

Ytterligare inkomstökningar, vilka fram- kommit vid senare verkställda beräkningar

ningsutskot-

hänförliga till

tets beräk- ningar (be-

Varuslag m. m.

den äldre ordi-

den av beredning-

Summa

(av kol.

3 och 4)

tänk. nr

narie beskatt-

en föreslagna till-

1-3. 6, 8,

ningen

fälliga beskatt-

9 och 14)

ningen

(milj. kr.)

(milj. kr.)

(milj. kr.)

(milj. kr.)

1

2

3

4

5

1. Tobaksvaror ...............

50

_

_

_

2. Spritdrycker ...............

50

—

—

—

3. Vin........................

6

—

—

—

4. Maltdrycker................

9

—

7-0

7-0

5. Läskedrycker...............

7

—

2-6

2-6

6. Nöjesskatt..................

7. Varuskatt

25

—

—

a) choklad- och konfityrvaror

30

| 8-0

5-0

13*0

b) kemisk-tekniska preparat

8. Beskattning av motorfordon

3-5

och drivmedel

a) skatt å personbilar.......

_

_

_

_

b) bensinskatt..............

175-5

j-f x 33-75 = 13-5

H x 33-75 = 20-25

33*75

c) brännolja................

3-5

1>

II

O

u-

X

r-i.ri

|f x 17.0 = 10-0

17-0

9. Totalisatormedel............

6 5

—

—

—

10. Tipsmedel..................

10-0

—

—

—

11. Lotterimedel ...............

25’0

—

—

—

Summa

401 o

28-5

44-85

73-35

1 anslutning till denna tablå har beredningen framhållit, att de inkomstökningar,

vilka vore direkt föranledda av de utav beredningen i skrivelsen

den 20 december 1947 förordade skatteskärpningarna uppginge till — i stället

för det tidigare beräknade beloppet om 401 miljoner kronor — sammanlagt

omkring 445 miljoner kronor. I jämförelse med inkomstberäkningarna

i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag måste det emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

anses, att de i tablån redovisade inkomstbeloppen — vare sig de berodde

på större förbrukning av nu ifrågavarande varuslag in. in. än vad tidigare

antagits eller höjda priser på desamma eller sammanhängde med de av beredningen

föreslagna skatteskärpningarna — bidroge till en ökning av

statsverkets inkomster under nästföljande budgetår med tillhopa omkring

475 miljoner kronor; och hela sistnämnda belopp komme, i den mån det

ej toges i anspråk för täckande av utgifter å driftbudgeten, att medföra

den åsyftade överbalanseringen av budgeten.

I remissyttrandena över beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningens

förevarande beräkningar rörande inkomstökningarna för nästkommande

budgetår icke föranlett annat uttalande än att kontrollstyrelsen

vitsordat riktigheten av dessa beräkningar såvitt desamma avsåge skatter

inom styrelsens förvaltningsområde.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t i statsrådet har departementschefen

i nu ifrågavarande hänseende anfört följande:

»Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

har jag beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen skulle för budgetåret

1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring 500 miljoner

kronor. Enligt konsumtionsskatteberedningens beräkningar i skrivelsen

den 18 mars 1948 kunde de inkomstökningar, vilka vore direkt föranledda

av de utav beredningen tidigare förordade skärpningarna, beräknas

uppgå till sammanlagt omkring 445 miljoner kronor. Skillnaden mellan

dessa två belopp skulle enligt beredningens nu framlagda förslag i stort

sett kunna täckas genom en särskild beskattning av papp och papper. För

egen del har jag icke för avsikt att i detta sammanhang taga slutlig ställning

till frågan om storleken av nu ifrågavarande inkomstökningar; denna

fråga torde jag få anledning återkomma till vid framläggandet för riksdagen

av förslag till slutlig reglering av bland annat driftbudgeten för budgetåret

1948/49.»

Beträffande motiveringen i övrigt för det i propositionen framlagda förslaget

tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelsen

härutinnan återfinnes å följande sidor i propositionen, nämligen:

Historik, konsumtionsutveckling m. m.: s. 13—14.

Tillverkning och handel inom pappersbranschen: s. 15—16.

Konsumtionsskatteberedningens förslag: s. 16—23.

Remissyttranden över beredningens förslag: s. 23—46.

Departementschefen: s. 46—57.

På sätt framhållits i propositionen har frågan om införandet av en särskild

beskattning av papper tidigare varit föremål för utredning inom finansdepartementet.

Sålunda hade i en den 14 maj 1941 dagtecknad departementspromemoria

framlagts förslag om införandet av en pappersaccis, vil
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

13

ken skulle träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis

avsågs skola utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten,

vilken av tekniska skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter.

Det i promemorian framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse

(nr 79) från 1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.

Även vid 1942, 1943 och 1944 års riksdagar var frågan om införande av

beskattning av vissa tryckalster föremål för uppmärksamhet i anledning

av i ämnet väckta motioner.

Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner

I: 70 och 11: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade

veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma

års riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att förslag om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges

riksdagen». I motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endast

de illustrerade och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den

åsyftade beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för

nöjes- och förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stode

på ett högt plan, funnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll.

Kunde en beskattning av dessa underhaltiga alster i någon mån minska deras

upplagor, vore detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten

syntes lämpligen böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i

efterskott.

I motionen 11:68 framhölls att den hejdlösa konsumtionen av veckotidskrifter

vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,

som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga

utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,

som eu beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,

endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven

tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller

delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt. Från

skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillhandahölles gratis eller mot

så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå. Vidare

borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska och sociala

tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom föreningsorgan

eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid åtskilliga gränsfall

måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av frågan om skattskyldgheten

kunde överlämnas åt eu särskild nämnd med uppgift att avgöra

vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de genom en lidskriftsskatt

inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften, bilda en särskild

fond att användas för främjande av ungdomsvård samt vetenskap och forskning.

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna

betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den

medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några

mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän omsättningsskatt,

torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter böra

vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller detta

sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av Kungl.

Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa, att

en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen ifrågasatts

möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att vilken

beskattningsform som än ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter betydande

svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas genomförande.

Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen skulle

undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att ytterligare

ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som tidskrifter,

bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare ståndpunkt

till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande spörsmål

fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 1943 års idksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen

— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag

till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell

för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,

tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om

befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande, dagspress

eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter

ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,

borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent

av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar

skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av

ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om

beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år hava

kommit i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års

bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.

Slutligen väcktes vid 1944 års riksdag två likalydande motioner, I: 248

och II: 384, i nu ifrågavarande ämne. I motionerna hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att förslag om beskattning

av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen samt att därvid i

motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I motionerna anfördes

bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande, att den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr A8.

15

skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. En

ovillkorlig förutsättning för att en beskattning av tidskrifter skulle kunna

genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån drabbade alla

tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens omfattning bestämmas

av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud taget av kvalitets-

eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma en gränsdragning

mellan önskvärda och mindre önskvärda alster, hade man på en

omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna, som icke kunde

anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller med vår grundlagsstadgade

tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för en beskattning av

ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan, att skatten så konstruerades

att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens ekonomi bleve

den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig säkerhet vunnes för att

beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under beaktande därav föreslogo

motionärerna, att beskattningen skulle omfatta samtliga tidskrifter

med upplagor över 20 000 exemplar i den del upplagorna överstege nämnda

siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10 procent. Därest även tidskrifter

med små upplagor bleve beskattade, skulle dessas ekonomi allvarligt

belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras på konsumenterna,

borde utgå med viss procent på tidskriftens vid varje beskattningstillfälle

gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen mellan tidskrifter och böcker

borde hänyn tagas bland annat till distributionssättet. I den mån dylika

tryckalster distribuerades via tidningsaffärer, tidningskolportörer eller exempelvis

svenska pressbyrån, ansåge motionärerna deras karaktär av tidskrift

kunna med fullt fog hävdas. För prövning av i samband därmed eller

eljest uppkommande frågor borde inrättas ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett

organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde

1944 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande

slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter

låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom av motionärerna

framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden. Utskottet

finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade riktlinjerna

för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför de tidigare

väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med 1942 års bevillningsutskott

anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade beskattning,

eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner dock utskottet

tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen kan läggas till

grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att

införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas

obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet

kunnat finna, bliva svår att draga och tveksamma fall torde icke kunna

undvikas. Anses eu beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,

måste enligt ulskottels mening den enda framkomliga vägen vara att låta

beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i varje

fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»

Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet

ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års

riksdag utan åtgärd.

Av innehållet i de vid innevarande års riksdag i ämnet väckta motionerna

må här återgivas följande.

I motionerna I: 380 och II: 535 har erinrats om vad som anförts i vissa

remissyttranden beträffande frågan om undantagande från skatteplikt av jämväl

sådant papper som är avsett för vissa facktidningar och facktidskrifter. I

anslutning härtill ha motionärerna anfört, att de synpunkter, som remissmyndigheterna

framfört, syntes böra ytterligare övervägas vid utformandet

av den föreslagna beskattningen. Motionärerna vore medvetna om att gränsdragningen

mellan de publikationer, vilkas papper icke skulle bli föremål

för beskattning, och de övriga icke kunde göras fullt rättvis. Enighet syntes

emellertid råda om att starka skäl talade för att organisationspressen undantoges

från skattskyldigheten. Det syntes därför önskvärt, att gränsen

droges mellan papper för dags- och organisationspressen, å ena, samt övrigt

papper, å den andra sidan. En sådan gränsdragning skulle, även om icke

heller den kunde göras helt invändningsfri, komma rättvisan närmare än

den i propositionen föreslagna. Den sistnämnda innebure en lösning som

motionärerna, liksom en övervägande majoritet av remissinstanserna, funne

orättvis och olämplig men som vore lätt att i praktiken genomföra. Motionärerna

ville i stället förorda en lösning, som visserligen medförde vissa

svårigheter vid genomförandet men som uppenbarligen finge anses leda till

rättvisare och rimligare resultat än den förra. De praktiska svårigheter, som

skulle föranledas av en dylik utvidgning av skattefriheten, syntes i och för

sig icke böra överskattas. Icke heller skulle några mera betydande skattebelopp

härigenom bortfalla. Den totala inkomstminskningen på grund av

skattefrihetens utsträckande även till organisationspressen kunde uppskattas

till ca två milj. kr. Om ett restitutionsförfarande icke ansåges böra

ifrågakomma syntes skattefriheten kunna åstadkommas exempelvis därigenom,

att de »skattefria» tidningarna tilldelades inköpsrättsbevis eller

licenser, berättigande till inköp av en mot det normala behovet svarande

kvantitet skattefritt papper. Själva gränsdragningen mellan skattebelagda

och skattefria tidningar syntes väsentligt underlättad därigenom, att en

granskning och gruppering av pressen redan företagits i samband med införandet

av pappersransoneringen, varvid en särskild grupp, fack- och organisationspressen,

avskilts. Det borde icke stöta på några större svårigheter

att inom denna grupp skilja ut de publikationer, som svarade mot förslagsvis

följande definition på organisationspressen, nämligen tidningar och tidskrifter,

som ägdes och helt eller delvis bekostades av folkrörelse- och nä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 17

ringsorganisationer och som distribuerades till dessas medlemmar såsom

ett väsentligt led i organisationernas upplysningsverksamhet.

dill stöd för den i motionen I: 379 gjorda hemställan om förtydligande

av uttrycket »allmän nyhetstidning» i sådan riktning att icke de mindre

tidningarna behövde riskera att träffas av beskattningen har i motionen anförts

i huvudsak följande. Med kännedom om de svårigheter, som i samband

med pappersransoneringen yppat sig vid avgörandet om en tidning

skulle räknas till dagspressen eller hänföras till annan kategori, framstode

det som synnerligen önskvärt — om pappersskatt skulle införas — att från

början skapa klarhet i fråga om vilka publikationer som skulle träffas av

skatten. Uppenbart vore att frågan om en tidnings hänförande till kategorien

»allmänna nyhetstidningar» icke borde få göras beroende av exempelvis

antalet utgivningsdagar per vecka eller om tidningen vore abonnent på

tidningarnas telegrambyrås nyhetsmaterial o. s. v. Tidningar, som utkomme

en eller två dagar i veckan, kunde ha lika stor betydelse inom sina

spridningsområden som de stora dagliga tidningarna. Därtill komme att

dessa mindre tidningar ofta hade betydligt svårare att bära en så kraftig

extra pålaga som den föreslagna pappersskatten.

Svenska tidningsutgivareföreningen hade i sitt yttrande över konsumtionsskatteberedningens

förslag bl. a. uttalat, att någon gränsdragning icke syntes

kunna göras mellan å ena sidan periodiska publikationer av förströelsekaraktär

samt å andra sidan ideella tidskrifter, fackorgan, föreningstidningar

och andra dylika publikationer. Häremot kunde invändas att det icke syntes

möta någon svårighet att skilja mellan en kolorerad veckotidning och

en vetenskaplig eller politisk tidskrift. Erfarenheterna från pappersransoneringens

tillämpning visade å andra sidan, att det ibland förefölle vara

svårt att avgöra om en tidning skulle hänföras till dagspressen eller till

typen föreningstidningar. En tendens hade framträtt att karakterisera politiska

dagstidningar som föreningstidningar av den anledningen att de ägts

av ekonomiska föreningar, som bildats av enskilda personer och sammanslutningar

tillhörande ett politiskt parti. Det vore emellertid uppenbart, att

det måste anses allra mest ömtåligt ur tryckfrihetssynpunkt att genom ransoneringsåtgärder

eller beskattning försvåra utgivningen av politiska tidningar.

Då det vore önskvärt att även papper, som användes för tryckning

av facktidningar och facktidskrifter, undantoges från pappersbeskattningen,

borde ny utredning verkställas i syfte att finna utvägar att i beskattningshänseende

skilja dessa från skrifter av nöjeskaraktär. I 2

I motionen I: 381 har motionären bland annat anfört, att den direkta anledningen

till att den föreliggande propositionen framlagts syntes vara den,

att genom den ifrågasatta beskattningen skulle den till ca 500 miljoner

kronor fixerade överbalanseringen av budgeten i det allra närmaste uppnås.

Det vore emellertid att märka, att det avgörande skälet för de nu höjda

2 11 ilning till riksdagens protokoll 19''iS. 7 samt. Nr 48.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

indirekta skatterna varit dessas penningpolitiska och ej statsfinansiella eller

budgettekniska verkningar. I ifrågavarande avseende hade någon motivering''

för preciseringen av överbalanseringsbeloppet till just 500 miljoner

kronor icke kunnat angivas. För egen del kände sig motionären därför icke

på något sätt bunden vid detta belopp. Motionären utginge från att de inflytande

skatteintäkterna bort och borde disponeras på det sätt, som anvisats

av ledamoten av konsumtionsskatteberedningen herr Henriksson (se

propositionen nr 5/1948 s. 22 ff.). I detta ståndpunktstagande stärktes motionären

i synnerhet därav att den av riksbanksfullmäktige tillsatta kommittén

för utredning av verkningarna av ökat sparande från penningpolitisk

synpunkt i sin i ämnet avgivna promemoria anfört, att när sparandet

vore förknippat med tesaurering eller disponerades så, att staten medelst de

indragna sparmedlen — i förevarande fall statsinkomsterna från de indirekta

skatterna — inlöste statsobligationer i riksbankens ägo, inträdde en

dubbel effekt på prisutvecklingen. Vid en sådan deponering av dessa sparmedel

skulle en indragning av 250 miljoner kronor indirekta skattemedel

ur penningpolitisk synpunkt motsvara 500 miljoner kronor med användning

på det sätt finansministern föreslagit. När det gällde att taga närmare

ställning till det nu aktuella skatteförslaget finge påpekas, att finansministern

ansett det vara mer angeläget än tidigare att eftersträva en överbalansering

av budgeten med hänsyn till utvecklingen på det ekonomiska området

under de senaste månaderna liksom till de utgifter för det allmännas

räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen, men som därefter

visat sig ofrånkomliga. Detta uttalande syntes tyda på en beklaglig sammanblandning

av de penningpolitiska och de statsfinansiella motiven utan

någon gränsdragning dem emellan, varav skulle kunna dragas den slutsatsen,

att de sistnämnda för finansministern vore avgörande. Likväl vore det

svårt att förstå, varför en överbalansering med ett visst belopp skulle bli

angelägnare genom inträffandet av oförutsedda statsutgifter.

Vidare hade finansministern tagit upp frågan om pappersskattens eventuella

begränsande verkan på den inhemska papperskonsumtionen. Därvid

påstodes att en beskattning av papper självfallet skulle bidraga till besparingar.

I detta sammanhang finge framhållas bränslekommissionens uttalande,

att den inhemska konsumtionen genom frivilliga överenskommelser

nedbringades till ca 2/3 av 1946 års konsumtion, och att återstoden måste

anses utgöra ett minimibehov, som icke utan svårartade verkningar ytterlieare

kunde minskas. Vidare vore att märka, att statens egen pappersför
o

#

brukning motsvarade ca Va av den totala konsumtionen av finpapper inom

landet samt att den förbrukningen kunde väntas ytterligare stiga i samma

mån som samhällsregleringarna ökade. Köpkraftsminskningen hos allmänheten

bleve därför endast en mindre del av de 48 miljoner kronor, som skatten

skulle inbringa. Därtill komme, att den återstående delen av de 48 miljoner

kronorna ytterligare måste minskas genom att det i åtskilliga fall

funnes anledning att antaga, att skatten icke komme att slå igenom i priserna

utan att den komme att drabba företagen själva, vilkas vinster på an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

19

nät sätt bleve steriliserade eller indragna till staten i form av skatter. Skattens

rent penningpolitiska verkningar bleve därför så små, att fördelarna

med skatten i detta avseende icke kunde anses uppväga dess betydande

nackdelar i andra. Beskattningen måste avsevärt komma att drabba

rent oumbärliga varor, främst livsmedel och byggnadsvaror. samt fördyra

dessa. Resultatet av skatten komme därför att bliva en inflationsfrämjande

prishöjning, som ytterst drabbade den minst penningstarka delen av befolkningen

och därför kunde föranleda krav från dennas sida om kompensation

varigenom inflationsskruven komme i ytterligare rörelse. Av remissorganen

hade påtalats, att skatten komme att verka orättvist genom att

den utformades såsom en vikts- i stället för värdeskatt och att den måste

komma att medföra arbetslöshet inom de drabbade facken, som redan nu

på grund av pappersransoneringen kämpade med stora svårigheter. I dessa

uttalanden instämde motionären helt. Man finge väl icke utgå från att produktionen

inom berörda områden ur samhällsmajoritetens synpunkt vore

att anse såsom mindre önskvärd och därför borde skäras ned. Skatten innebure

ett uppenbart hämmande av den kulturella utvecklingen i samhället,

främst när det gällde belastningen av bokproduktionen för olika ändamål,

och enligt motionärens mening borde något sådant icke ifrågakomma, utan

staten borde i stället på allt sätt befrämja kulturens utbredning i samhället

bl. a. genom att icke lägga hinder i vägen för utgivandet av billiga böcker,

som kunde nå alla folklager.

Såsom motivering för det i motionen 11: 536 framställda yrkandet om avslag

å den föreliggande propositionen ha motionärerna åberopat det särskilda

yttrande som i konsumtionsskatteberedningen avgivits av herr Öhman

(fogat såsom bilaga till propositionen).

I de likalydande motionerna 1: 183 och II: 298 samt i motionen II: 365

ha förslag framförts om en beskattning av förströelsetidskrifter.

Såsom motivering härför har i de båda förstnämnda motionerna anförts,

att även om de summor, som komme att flyta in genom den skärpta indirekta

beskattningen, måste anses betydande, bleve deras verkan begränsad

på grund av köpkraftsöverskottets storlek, vilket kunde beräknas till två å

tre miljarder kr. Det syntes därför nödvändigt att på olika sätt draga in ytterligare

köpkraft för att hålla tillbaka tendenserna till en allmän stegring

av prisnivån. En sådan möjlighet till beskattning erbjöde förströelsetidskrifterna

eller den s. k. kolorerade veckopressen. Denna press, som icke

endast omfattade de varje vecka utan även de var fjortonde dag och en

gång i månaden utkommande förströelsetidskrifterna, hade nått en utomordentlig

spridning. Man syntes i runt tal kunna räkna med alt nämnda

tidskrifter ti!! ett antal av 4 miljoner exemplar varje vecka översvämmade

landet. Deras totala upplaga per år kunde beräknas till den oerhörda mängden

av 200 miljoner exemplar, vilket innebure en kraftig pappersförbrukning,

som vore av betydelse just i dessa tider. Beskattningen av den kolo
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

rerade veckopressen borde kunna utformas så, att skatten utginge med 30

procent, då lösnummerpriset på tidskriften uppginge till högst 20 öre per

exemplar. Om priset vore högre, borde skatten utgå med 30 procent på 20

öre och med 45 procent på återstoden. Skatten skulle enligt detta förslag

bli 6 öre på en tidskrift, som kostade 20 öre, 10,5 öre för en som kostade 30

öre o. s. v. En beskattning av denna storlek skulle ge staten mellan 20 och

25 miljoner kronor i inkomster varje år, beroende på vilket genomsnittspris

tidskrifterna kunde ha. Om det genomsnittliga priset per lösnummer

låge vid 30 öre kunde skattesumman beräknas till 21 miljoner kronor. Om

lösnummerpriset i genomsnitt skulle vara 35 öre, kunde med en total upplaga

på 200 miljoner exemplar per år skatten uppskattas till 25,5 miljoner

kronor. Den invändningen kunde komma att resas mot det i motionerna

skisserade förslaget, att det vore svårt att skilja mellan förströelsetidskrifter

och andra, värdefullare tidskrifter. Dylika svårigheter, som alltid skötes

i förgrunden, vore i hög grad överdrivna och kunde utan större besvär bemästras.

Undantag från beskattningen skulle naturligtvis göras för tidskrifter

av religiös, kulturell, ekonomisk, politisk och facklig karaktär liksom

tidningar av typen »Vi» och »Ica-Kuriren». Beskattningen skulle med

andra ord endast drabba den kolorerade veckopressen.

I motionen II: 365 har framhållits att riksdagen tidigare gjort framställning

om skattebeläggning av den kolorerade veckopressen, men saken hade

strandat på svårigheten att draga en gräns mellan sådana alster som borde

skattebeläggas och sådana som borde vara fria. Motionären ville ifrågasätta

om icke en gräns kunde dragas mellan sådana periodiska tryckalster, som

uteslutande avsåge att tillföra sin ägare eller utgivare ekonomisk vinning,

och sådana som — även om vinsttanken icke vore utesluten — dock hade

till huvudsakligt ändamål att sprida kunskap eller tjäna något allmännyttigt

ändamål. Kunde en sådan skattebeläggning bidraga till att något sanera

den frodiga floran, vore det att hälsa med tillfredsställelse. Särskild uppmärksamhet

borde ägnas de tidskrifter av synnerligen dålig halt, som vederbörande

läte trycka i Finland och sedan importerade hit. Det vore också en

form av valutaexport, som borde förhindras.

I två till utskottet inkomna skrifter ha Föreningen Svensk fackpress samt

Svenska bokförläggareföreningen uttalat sig emot den i förevarande proposition

föreslagna pappersbeskattningen samt framfört vissa särskilda yrkanden.

Av vad föreningarna anfört må här återgivas följande.

Föreningen Svensk fackpress har — med bifogande av sitt över konsumtionsskatteberedningens

förslag avgivna remissyttrande — erinrat om sin

däri gjorda hemställan att, därest den föreslagna beskattningen skulle införas,

föreningens medlemmar måtte jämställas med dagspressen samt att

skattebefrielsen måtte ges formen av restitution. Vidare har föreningen understrukit

sitt i berörda yttrande gjorda uttalande, att föreningen till fullo

instämde i Svenska tidningsutgivareföreningens, Sveriges grafiska industriförbunds

samt Köpmannaförbundets uttalanden om faran for tryckfriheten

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

21

samt om orättvisan i att utsätta en bransch för speciella uppoffringar och

att ställa fackpressen i ogynnsammare läge än nyhetspressen.

Svenska bokförläggareföreningen har anfört, att föreningen anslöte sig

till vad Stockholms handelskammare och Sveriges grafiska industriförbund

i avgivna remissyttranden anfört beträffande den föreslagna skattens förväntade

menliga verkningar för allmänheten och näringslivet. Därutöver

har töreningen i fråga om papperskattens verkningar för bokhandeln framhållit,

att böcker och tidningar sedan länge på grund av sin betydelse såsom

kulturspridare intagit en viss undantagsställning i vårt lands lagstiftning.

Genom tryckfrihetsförordningen hade sedan gammalt regler uppställts till

skydd för ett fritt meningsutbyte med det tryckta ordet såsom medel. Förslaget

till ny tryckfrihetsförordning hade förstärkt skyddet för tryckta

skrifters fria utgivning och distribution. Böcker åtnjöte vidare tullfrihet, vilket

måste anses innebära, att det fria tankeutbytet länderna emellan med

det tryckta ordet såsom medel ansetts vara ett värde, som vägde tyngre än

den svenska bokproducentens eventuella behov av tullskydd. Frågorna om

ytterligare skydd för det tryckta ordets obehindrade spridning och om positiva

åtgärder härför vore fortlöpande föremål för uppmärksamhet från

myndigheternas och de enskildas sida. Sålunda kunde omnämnas den pågående

statliga utredningen om förlagsverksamheten, läroboksutredningen

och den varslade nya utredningen om åtgärder för böckernas förbilligande

samt icke minst förlagens intensifierade strävanden att giva ut billiga, kvalitativt

högstående böcker.

Den föreslagna pappersskatlen skulle, om den koinme till stånd, medföra

verkningar, vilka direkt motverkade dessa strävanden. En pappersskatt av

föreslagen konstruktion skulle komma att träffa böckerna särskilt hårt,

då papperskostnaden utgjorde en betydande del av framställningskostnaden

för böcker. Då därjämte skatten komme att åsättas papperet med 15

öre per kilogram, oavsett dess kvalitet, skulle konsekvensen bli, att billigare

böcker i stora upplagor i vilkas framställningskostnad papperet hade

en proportionellt större del än i de dyrare böckerna drabbades särskilt hårt

av skatten. Detta skulle innebära, att prishöjningarna på billiga böcker bleve

proportionellt större än på dyrare böcker, en konsekvens som direkt vore

ägnad att motverka strävandena att förbilliga böckerna och därigenom

möjliggöra deras spridning bland de bredare folklagren. Skattens övervältring

på konsumenterna skulle medföra en beskattning av bildningssträvande

och läslust, vars kulturella och sociala verkningar kunde bli avsevärda.

Därest den föreslagna beskattningen skulle komma att införas, hemställde

föreningen, på grund av de sålunda förväntade verkningarna av en pappersskatt,

att papper till böcker måtte undantagas från beskattning.

Utskottets yttrande.

I nu förevarande proposition nr 215 har förslag framlagts om införandet

av en särskild beskattning av papp och papper. Detta förslag ingår såsom ett

led i de förslag till skärpt indirekt beskattning vilka tidigare, i proposilio
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

nerna nr 5—10, framlagts för innevarande års riksdag och som åsyfta att

genom uppsugning av förefintligt köpkraftsöverskott åstadkomma en överbalansering

av budgeten för budgetåret 1948/49.

Förslagen till skärpning av den indirekta beskattningen ha i första hand

utarbetats inom 1947 års konsumtionsskatteberedning, som framlagt dessa

förslag i sina skrivelser den 20 december 1947 och den 18 mars 1948. Enligt

direktiven för beredningen borde eftersträvas att ernå en överbalansering

av budgeten för nästkommande budgetår av sådan storleksordning, att utgifterna

å kapitalbudgeten därigenom täcktes; och beredningen har under

hänvisning härtill uttalat att beredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag

ansett, att ett belopp om cirka 500 miljoner kronor borde för nästkommande

budgetår tillföras statsverket genom skärpt indirekt beskattning.

Innan utskottet närmare behandlar det nu föreliggande förslaget om införandet

av en särskild beskattning av papp och papper, har utskottet funnit

det vara av intresse att konstatera, i vilken utsträckning statsverket kan

under budgetåret 1948/49 komma att tillföras ökade intäkter som äro direkt

hänförliga till nu berörda skärpningar i den indirekta beskattningen.

En sammanställning rörande dessa inkomstökningar har intagits i den föreliggande

propositionen och återfinnes här ovan i detta betänkande (s. 11).

Vid behandlingen inom utskottet av denna proposition ha emellertid varit

tillgängliga vissa preliminära uppgifter från riksräkenskapsverket rörande

inkomstberäkningarna för nästkommande budgetår, vilka uppgifter torde

böra föranleda smärre justeringar i de tidigare verkställda beräkningarna.

I nedanstående tablå redovisas de inkomster, vilka kunna antagas komma

att tillföras statsverket i anledning av den skärpta indirekta beskattningen.

Varuslag m. m.

Inkomstökningar (i milj. kr.) enligt

tidigare be- slut av 1948

års riksdag

konsumtions- skatteberednin- gens beräkning

den 18 mars

1948

uträkningar, grun- dade på riksräken- skapsverkets prel.

uppgifter i maj

1948

t. Tobaksvaror.......................

50

50

50

2. Spritdrycker.......................

50

50

56

3. Vin...............................

6

6

6

4. Maltdrycker.......................

9

16

17

5. Läskedrycker......................

7

9-6

10-4

6. Nöjesskatt.........................

25

25

23

7. Varuskatt.........................

33-5

38- 5

39

8. Bensin och brännoljor.............

179

209-25

203-75

9. Totalisatormedel...................

6*5

6-5

7

10. Tipsmedel.........................

10

10

10

11. Lotterimedel ......................

25

25

25

Summa

401

445''8S

447-15

Beträffande de särskilda posterna i denna tablå må nämnas, att den antagna

minskningen i intäkterna på grund av skärpt beskattning av bensin

och brännoljor beror därpå, att den kvantitet bensin, för vilken skatt kan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

23

komma att uttagas under nästa budgetår, av riksräkenskapsverket beräknats

till — i stället för den kvantitet om 725 OOO kubikmeter som angivits i

beredningens skrivelse den 18 mars 1948 — 700 000 kubikmeter. Emellertid

har för utskottet upplysts, att sistnämnda kvantitet troligen kommer att

ökas i syfte att tillföra nyttotrafiken ytterligare drivmedel, och i så fall

torde intäkterna i förevarande avseende komma att uppgå till minst det av

beredningen angivna beloppet 209,25 miljoner kronor.

Den nu aktuella frågan, huruvida ytterligare skärpningar på den indirekta

beskattningens område böra genomföras, är i främsta rummet beroende

av huruvida den hittills uppnådda inkomstsiffran — beräknad till omkring

447 miljoner kronor — är tillräcklig för det syfte vartill inkomsterna

i fråga äro avsedda att utnyttjas eller om ett högre inkomstbelopp är erforderligt.

Föredragande departementschefen har i detta hänseende uttalat, att

det vid tiden för propositionens framläggande — med hänsyn till utvecklingen

på det ekonomiska området under de senaste månaderna liksom till

de utgifter för det allmännas räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen

men som därefter visat sig ofrånkomliga — vore mera angeläget

än tidigare att eftersträva en överbalansering av budgeten för nästkommande

budgetår. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda

anfört. Jämväl enligt utskottets mening är det alltså önskvärt, att en överbalansering

av budgeten genom skärpt indirekt beskattning åstadkommes

med högre belopp än det nyss angivna, dock givetvis endast under den förutsättningen

att olägenheterna av en dylik skärpt beskattning icke visa sig

större än fördelen med den ökade överbalanseringen.

I motsats till tidigare vid innevarande års riksdag genomförda skärpningar

på den indirekta beskattningens område innebär det i propositionen

nr 215 framlagda förslaget, att en indirekt skatt införes på ett helt nytt

område.

Vad först angår det närmare innehållet i sagda förslag må här nämnas

att skatten, enligt vad som framgår av propositionen, skall utgå såsom en

tillverkningsskatt — beräknad efter 15 öre för kilogram — å inom riket

tillverkat papp och papper i obearbetat skick. Jämväl vid import av papp

och papper skall denna skatt uttagas. Från beskattningen skall undantagas

sådant tidningspapper som är avsett att användas till tryckning av allmän

nyhetstidning, d. v. s. vad som i dagligt tal benämnes dagspressen. Kontrollen

över beskattningen skall utövas centralt genom kontrollstyrelsen. I

propositionen har förutsatts, att statsverket genom pappersbeskattningen

skulle tillföras ett inkomstbelopp om cirka 48 miljoner kronor för år räknat.

Såsom förut nämnts har förslaget om införandet av en pappersskatt framlagts

av konsumtionsskatteberedningen. Utskottet finner det vara av intresse

att konstatera att beredningen — vari ingingo representanter för samtliga

riksdagspartierna — var med undantag för en ledamot (herr Ölnnan) enhällig

i fråga om den nu föreslagna beskattningen. Å andra sidan ha de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

näringsorganisationer som i olika sammanhang avgivit yttranden över beredningens

förslag med stor samstämmighet förklarat sig avråda från beskattningens

införande.

Jämväl i vissa av de motioner, som väckts inom riksdagen i anledning av

propositionen, har den föreslagna nya beskattningen avstyrkts. Sålunda har

i motionen I: 381 (av herr Lundgren) yrkats avslag å propositionen; och

såsom skäl härför har motionären åberopat såväl mera allmänna penningpolitiska

synpunkter som de från näringsorganisationernas sida framförda

argumenten mot en pappersbeskattning. Vidare har helt avslag å propositionen

yrkats i motionen II: 536 (av herr Karlsson i Stuvsta m. fl.), i vilken

motion hänvisats till det särskilda yttrande som inom konsumtionsskatteberedningen

avgivits av den förut omnämnde reservanten.

Beträffande de i motionen 1:381 framförda erinringarna mot den föreslagna

pappersbeskattningen ur penningpolitiska synpunkter torde utskottet

få hänvisa till vad utskottet i detta hänseende anfört i anslutning till

de av utskottet tidigare behandlade motionerna I: 175 (av herr Domö m. fl.)

och 11:237 (av herr Håstad m. fl.). På sätt framgår av utskottets betänkande

nr 1 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om

ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror har utskottet hävdat den uppfattningen,

att det icke ankommer på bevillningsutskottet att avgiva yttrande

över frågor av penningpolitisk natur. Vad i motionen I: 381 anförts i nu

berörda avseende föranleder icke utskottet att frångå sin tidigare uttalade

ståndpunkt i föreliggande fråga.

Vad härefter angår övriga invändningar mot förslaget om införandet av

en pappersbeskattning står det för utskottet klart, att svårigheter uppkomma

för de av en sådan beskattning berörda branscherna och att härav föranledas

vissa prisstegringar, som av andra skäl helst bort undvikas. Vid

sådant förhållande har utskottet icke kunnat underlåta att närmare gå in

på frågan, huruvida den erforderliga inkomstökningen för statsverket i syfte

att ernå en överbalansering av budgeten bör eftersträvas genom den nu föreslagna

pappersbeskattningen eller om en skärpt indirekt beskattning med

större fördel skulle kunna uppnås på annat sätt. Härvid har inom utskottet

ånyo väckts frågan om återinförande av den allmänna omsättningsskatten

i en eller annan form, men detta alternativ har utskottet —- med hänsyn

till riksdagens tidigare i år intagna ställning till sagda fråga — icke ansett

utgöra en framkomlig utväg. Såsom andra alternativ har i olika sammanhang

diskuterats förslag om beskattning av skodon, socker, elektriska apparater

såsom dammsugare och radioapparater, glödlampor, radiolicenser och

industribränsle. Emellertid har utskottet icke kunnat finna, att olägenheterna

i följd av en beskattning av nu uppräknade varuslag m. m. skulle

bliva mindre framträdande än olägenheterna genom en pappersbeskattning.

Särskilt med beaktande av att en pappersbeskattning enbart för sig skulle

kunna tillföra statsverket ett betydande inkomstbelopp och att en kontroll

över sistnämnda beskattning synes vara enkel att genomföra framstår den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 25

föreslagna pappersbeskattningen såsom mera fördelaktig än övriga diskuterade

alternativ.

Såsom från näringsorganisationernas sida framhållits kommer en pappersbeskattning

att i icke oväsentlig grad drabba även oumbärliga varor.

Även denna invändning mot det föreliggande förslaget är enligt utskottets

mening betydelsefull. Vid genomförandet av de erforderliga skärpningarna

på den indirekta beskattningens område i syfte att ernå en överbalansering

av budgeten skulle en mera tilltalande linje givetvis vara den, att

dessa skärpningar drabbade endast umbärliga varor. Då det emellertid redan

tidigt visat sig omöjligt att följa enbart denna linje, har konsumtionsskatteberedningen

-—• liksom Kungl. Maj :t och riksdagen — i viss

utsträckning glidit över till en skärpt beskattning av jämväl mera oumbärliga

varor. En sådan utvidgning av beskattningsområdet kan anses försvarlig

under förutsättning att största försiktighet iakttages vid fastställandet

av skattens storlek och vid utformningen i övrigt av en dylik skatt.

Enligt utskottets uppfattning måste den nu föreslagna skatten å papp och

papper med 15 öre per kilogram anses Jvara av så måttlig storlek, att den

försiktighet som sålunda måste krävas vid beskattningen av mera oumbärliga

varor blivit i tillräcklig grad beaktad.

Under åberopande härav och då utskottet i övrigt kan ansluta sig till de

synpunkter, vilka anförts av departementschefen såsom motivering för införandet

av en särskild pappersbeskattning, finner utskottet sig i princip

böra tillstyrka, att en sådan beskattning genomföres. 1

I enlighet härmed avstyrker utskottet de förut omnämnda motionerna

I: 381 och II: 536.

I detta sammanhang vill utskottet —- på sätt skett jämväl i tidigare av

utskottet avgivna betänkanden över Kungl. Maj :ts förslag om skärpt indirekt

beskattning — understryka det av departementschefen gjorda uttalandet,

att beskattningen av papp och papper, som ju förordades i syfte

att därigenom åstadkomma en överbalansering av budgeten och icke för att

täcka löpande statsutgifter, borde vara av endast tillfällig natur. I förevarande

fall har departementschefen för att ytterligare understryka detta förhållande

ansett sig böra föreslå att i författningen i ämnet uttryckligen angåves,

att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från och med den

1 juli 1948. Därest förevarande förslag bifalles, kommer skatten sålunda att

upphöra den 30 juni 1949, såvida icke annat kommer att beslutas av 1949

års riksdag.

Vad angår frågan, huruvida sådana merkostnader som föranledas av pappersbeskattningen

böra slå igenom i konsumentpriserna, ha olika uppfattningar

uttalats i detta hänseende. Från näringsorganisationernas sida har

hävdats, att ett sådant genomslag borde tillåtas utan några som helst inskränkningar

medan däremot priskontrollnämnden intagit eu mera restriktiv

ståndpunkt. Sålunda har nämnden —■ under hänvisning till 1948 års

bevillningsutskotts betänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj :ts proposi
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

tion nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m. —•

åberopat att sådana kostnadsökningar, som direkt föranleddes av skatteskärpningar,

borde slå igenom i konsumentpriserna men att något hinder

icke syntes föreligga att beskära vinstmarginalen i de fall då densamma befunnes

större än vad som kunde anses skäligt. Enligt vad nämnden vidare

anfört borde skatteskärpningar icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning

av handelsmarginalerna, uträknade i kronor och ören, och kompensation

för ökade emballagekostnader borde icke lämnas av den anledningen,

att en eventuell prisfördyring av papp och papper borde kunna motvägas av

en minskning i förbrukade kvantiteter. Enligt vad departementschefen anfört

i denna fråga syntes sådana förhållanden icke vara för handen att priskontrollnämnden

vid en kommande prövning härutinnan borde avvika från

de principer, som nämnden i andra liknande ärenden tillämpat och som vunnit

statsmakternas godkännande. För egen del anser utskottet sig sakna anledning

att frångå den uppfattning som departementschefen sålunda uttalat

och som ansluter sig till den mening, som utskottet anfört i tidigare avgivna

betänkanden angående skärpt indirekt beskattning.

Utskottet torde härefter få beröra vissa detaljfrågor rörande den av utskottet

tillstyrkta beskattningen av papp och papper. Av dessa frågor är

givetvis frågan om beskattningsområdets avgränsning den mest betydelsefulla.

Såsom förut berörts innebär det i propositionen framlagda förslaget till

pappersskatt, att från skattskyldighet skall undantagas papper som är avsett

att användas för tryckning av allmänna nyhetstidningar. Samma undantag

hade föreskrivits redan i det av konsumtionsskatteberedningen framlagda

förslaget.

Den nu berörda gränsdragningen — som utförligt motiverats av departementschefen

(se propositionen s. 52—53) — har föranlett vissa yrkanden

och ändringsförslag i motionerna I: 379 (av herr Näsgård) och de likaiydande

motionerna I: 380 (av herr Gottfrid Karlsson in. fl.) och 11:535 (av

herr Lindahl m. fl.).

I motionen I: 379 ha till en början framförts vissa synpunkter angående

tolkningen av uttrycket allmän nyhetstidning. I anledning av vad i motionen

i denna del uttalats vill utskottet framhålla, att den omständigheten att en

tidning utkommer endast exempelvis två dagar i veckan icke alls bör inverka

på frågan, huruvida tidningen skall anses såsom allmän nyhetstidning

eller icke. Den avgörande synpunkten bör i stället vara, huruvida tidningen

innehåller aktuella nyheter av varjehanda slag, vilka icke endast äro

av intresse för vissa yrkeskategorier utan läsas av vad man brukar kalla

»den breda allmänheten». Gränsdragningen mellan skattepliktigt och skattefritt

tidningspapper bör uppenbarligen göras oberoende av om nyhetsmaterialet

tillhandahålles genom tidningarnas telegrambyrå eller anskaffas på

annat sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

27

Såväl i den nu berörda motionen I: 379 soin i de likalydande motionerna

I: 380 och II: 535 ha ändringar ifrågasatts beträffande gränsdragningen mellan

skattepliktigt och skattefritt papper. Sålunda har i förstnämnda motion

uttalats, att en ny utredning borde verkställas i syfte att finna utvägar att

i beskattningshänseende skilja facktidningar och facktidskrifter från tidskrifter

av nöjeskaraktär. Vidare har i de likalydande motionerna I: 380

och II: 535 yrkats, att jämväl sådant papper som avsåges för folkrörelsernas

och näringsorganisationernas press måtte undantagas från skattskyldighet.

I den till utskottet ingivna skriften från Föreningen Svensk fackpress har

yrkats — liksom i föreningens remissyttrande till finansdepartementet •—

att den egentliga fackpressen, som föreningen representerade, skulle jämställas

med dagspressen och att befrielsen skulle ske restitutionsvägen. Slutligen

har Svenska bokförläggareföreningen i sin till utskottet inkomna skrift,

jämte det föreningen avstyrkt den föreslagna papper sskatten, tillika i andra

hand anhållit att utskottet måtte förorda att papper till böcker undantoges

från beskattningen med hänsyn till böckernas kulturella och sociala

betydelse och vikten av att bokspridningen icke hämmades genom en extra

beskattning.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att det icke är praktiskt

möjligt att genomföra en gränsdragning i förevarande hänseende på

annat sätt än som departementschefen i överensstämmelse med konsumtionsskatteberedningens

förslag förordat. De av departementschefen anförda

skälen för denna gränsdragning finner utskottet bärande. Vad särskilt

angår det av Föreningen Svensk fackpress framförda yrkandet, att en särskild

restitutionsrätt skulle tillskapas, vill utskottet understryka, att sådana

fall kunna förekomma, där det icke är möjligt att skilja mellan en

facktidskrift som samtidigt innehåller artiklar av förströelsekaraktär —

dessa senare artiklar kunna för övrigt erhålla växlande utrymme i facktidskriften

från ett nummer till nästa — och en förströelsetidskrift som

tillika regelmässigt inför fackartiklar. Därjämte må framhållas att om en

restitutionsrätt infördes, skulle detta betyda en avsevärd ökning i arbetet

med kontrollen av pappersbeskattningen; i stället för att kontrollera omkring

70 pappersbruk skulle kontrollstyrelsen bliva nödsakad att därutöver

upprätthålla en fortlöpande granskning av papperskonsumtionen hos ett

mycket stort antal facktidningar och facktidskrifter. I förevarande fråga

har utskottet — liksom departementschefen — ansett det vara av väsentlig

betydelse, att skattesatsen icke föreslås till högre belopp än 15 öre per

kilogram. Den nya pålaga som genom en pappersbeskattning kommer att

åvila facktidningar och facktidskrifter torde på grund härav icke bliva alltför

betungande. Enligt utskottets uppfattning skulle det ingalunda varit

oskäligt om en vida högre skattesats kunnat fastställas för exempelvis förströelsetidskrifter.

Då emellertid de praktiska svårigheterna i fråga om

gränsdragningen mellan skattepliktigt och skattefritt papper i själva verket

icke kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, finner utskottet den i propo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

sitionen föreslagna lösningen med en relativt måttlig skattesats över hela

linjen — dock med förut omnämnt undantag —- innebära en lämplig avvägning

mellan olika uppfattningar och intressen.

Vad angår Svenska bokförläggareföreningens yrkande, att papper till

böcker måtte undantagas från beskattningen, anser utskottet sig böra framhålla,

att den prisökning, som måste bliva en följd av pappersbeskattningen,

blir förhållandevis obetydlig och kommer att uppgå till avsevärt lägre

belopp än vad som tidigare utgick i allmän omsättningsskatt för försäljningen

av böcker.

Då utskottet i enlighet med det nu anförda tillstyrker att gränsdragningen

mellan skattepliktigt och skattefritt papper verkställes på sätt i propositionen

förordats, har utskottet funnit sig böra avstyrka dels motionen I: 379

såvitt angår däri framställda förslag om undantagande från pappersbeskattningen

av papper till facktidningar och facktidskrifter dels ock de likalydande

motionerna I: 380 och II: 535.

Ytterligare vissa detalj spörsmål rörande pappersskatten ha särskilt uppmärksammats

inom utskottet.

Sålunda har inom utskottet riktats kritik mot den i 11 § andra stycket i

författningsförslaget upptagna bestämmelsen, enligt vilken den, som idkar

handel med vara vilken användes för framställning av skattepliktig vara,

är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket i samma paragraf närmare angives.

Mot denna bestämmelse har erinrats, att kontrollmyndighetens befogenheter

enligt förslaget gjorts alltför vidsträckta och komme att omfatta

företag, vilka i mycket ringa utsträckning hade förbindelse med pappersbranschen.

Häremot bör emellertid framhållas, att en bestämmelse av samma

innehåll återfinnes i flera andra författningar rörande indirekt beskattning

och även visat sig vara av viss betydelse ur kontrollsynpunkt. Sålunda

har kontrollstyrelsen med stöd av den i förordningen om varuskatt upptagna

bestämmelsen om sådan uppgiftsskyldighet, varom här är fråga, kunnat

genomföra en effektiv kontroll över skattskyldiga glasstillverkare. Då

några olägenheter av motsvarande bestämmelser i äldre skatteförfattningar

icke försports, torde det kunna förutsättas att ej heller bestämmelsen i

11 § andra stycket i nu förevarande författningsförslag kommer att föranleda

missbruk eller godtycke. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka, att

författningsförslaget i denna del bibehålies oförändrat.

Enligt vad departementschefen förordat skall skattskyldig tillverkare vid

skatteredovisningen vara fritagen från beskattning av sådana myckenheter

papp eller papper, som från tillverkningsstället utlämnats för export eller

till inhemsk förädlingsindustri för export efter vidare bearbetning exempelvis

till wellpappemballage, tapeter och asfaltpapp. I enlighet härmed har i

14 § första stycket i författningsförslaget stadgats, att skattskyldig må i

sin deklaration göra avdrag för bl. a. den myckenhet skattepliktiga varor,

som utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter

bearbetning utföras ur riket. Inom utskottet har uttalats tvekan, huruvida

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

29

avdragsrätt föreligger icke endast i sådana fall då emballage såsom sådant

exporteras utan även beträffande inom riket tillverkat emballage, som användes

till exportvara. Enligt vad utskottet funnit bör nu berörda bestämmelse

tolkas så, att avdragsrätt föreligger jämväl i sistnämnda fall, dock

givetvis under förutsättning att den skattskyldige kan hos kontrollstyrelsen

förebringa tillförlitlig utredning om att varan använts såsom emballage för

exportvara eller kommer att tagas i anspråk för dylikt ändamål.

Vad i övrigt anförts i propositionen såsom detalj motivering för förslaget

till förordning om pappersskatt föranleder icke något särskilt uttalande från

utskottets sida.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat jämväl vissa vid riksdagens

början väckta motioner om skatt på förströelsetidskrifter, nämligen

de likalydande motionerna I: 183 (av herr Gustaf Elofsson m. fl.) och II:

298 (av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.) samt motionen II: 365 (av herr

Johnsson i Stockholm). I förstnämnda två motioner har yrkats, att skatt

måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt tal kallades

kolorerad veckopress, i enlighet med de grunder som i motionerna angivits.

Vidare har i motionen II: 365 hemställts, att riksdagen måtte besluta

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till skatt å sådana veckotidskrifter

av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt syfte hade innehavarens

ekonomiska vinning.

Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen

kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter som avses i nämnda

tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter

av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hårdare än vad som

blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna

tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande

tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka

framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas

därför av utskottet.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 215 samt med avslag å motionen

I: 381 av herr Lundgren och motionen II: 536 av herr Karlsson

i Stuvsta m. fl., antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om pappersskatt; samt

2) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf Elofsson

in. fl. och II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa in. 11.;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

de likalydande motionerna I: 380 av herr Gottfrid Karlsson

m. fl. och II: 535 av herr Lindahl m. fl.;

motionen I: 379 av herr Näsgård; och

motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

• ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander,

Frans Ericson*, Heiiman, Wehtje, Ramberg*, Rosander, Näsgård och Widner

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hammarlund*, Sandberg,

Falk, Olson i Göteborg, Sundström, Bladh, Brandt och Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Näsgård, Hammarlund och Larsson i Luttra, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»I nu förevarande proposition---- (= utskottet s. 21 rad 3 nedifrån

— s. 27 rad 18 uppifrån)---genom en extra beskattning.

Att genomföra en gränsdragning i förevarande hänseende på annat sätt

än som departementschefen i överensstämmelse med konsumtionsskatteberedningens

förslag förordat torde vara förenat med vissa svårigheter. Utskottet

anser dock att en ny undersökning bör företagas för att utröna huruvida

icke undantag från beskattningen — exempelvis genom ett restitutionsförfarande

— skulle kunna göras för papper, som användes för tryckning

av facktidningar och facktidskrifter, varvid folkrörelsernas och näringsorganisationernas

publikationer särskilt böra uppmärksammas. Därvid

synes även böra tagas under övervägande om icke en vida högre skattesats

än den nu föreslagna skulle kunna fastställas för förströelsetidskrifter.

Även om gränsfall förekomma, där det är svårt att skilja mellan en fack
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

31

tidskrift och en förströelsetidskrift, torde ett dylikt särskiljande i det stora

flertalet fall utan större svårighet kunna ske.

Vad angår Svenska bokförläggareföreningens —- —- — (= utskottet s.

28 rad 4—rad 9 uppifrån)---försäljningen av böcker.

I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet, att gränsdragningen

mellan skattepliktigt och skattefritt papper för närvarande verkställes på

sätt i propositionen förordats. I anledning av dels de likalydande motionerna

I: 380 och I: 535, dels ock motionen I: 379 vill utskottet emellertid förorda,

att en ny utredning verkställes rörande beskattningen av facktidningar

och facktidskrifter.

Ytterligare vissa detalj spörsmål —--(= utskottet s. 28 rad 16 uppifrån—s.

29 rad 10 uppifrån)---från utskottets sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte---(= utskottet s. 29 rad 8

—rad 4 nedifrån)---förordning om pappersskatt;

2) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 380 av herr Gottfrid Karlsson in. fl. och II: 535

av herr Lindahl in. fl. samt motionen I: 379 av herr Näsgård

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förnyad utredning

för att utröna huruvida icke facktidningar och facktidskrifter,

särskilt folkrörelsernas och näringsorganisationernas

publikationer, genom restitutionsförfarande eller på

annat sätt kunna undantagas från pappersskatt; samt

3) att de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf

Elofsson in. fl. och II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.

samt motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm måtte,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

»

2) av herrar Velander, Wehtje och Olson i Göteborg, som ansett, att utskottet

bort hemställa, att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 381

av herr Lundgren, avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 215.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Ku/ngl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten