Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.
1948-06-01 · 31 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1948:48, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
1
Nr 48.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om pappersskatt,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 16 april 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 215, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om pappersskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Skattskyldighetens omfattning.
1 §•
1 mom. För följande slag av varor skall enligt vad nedan sägs till staten
erläggas särskild skatt (pappersskatt), nämligen
a) för papp och papper i obearbetat skick (med undantag av träfiberplattor),
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
statistiska numren 828—834, 835:2, 836, 837, 843—846 och 848—857:2,
där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning
eller ock införes till riket,
b) för papp och papper i bearbetat skick samt arbeten av papp och papper,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till statistiska
numren 827—877, 968—975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071, 1129
—1130 och 2048, där varan införes till riket för återförsäljning eller eljest
för att användas i förvärvssyfte, samt
c) för tryckalster av papp eller papper, i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning hänförliga till statistiska numren 878—891, där varan införes
till riket och det tillika är uppenbart, att varan framställts huvudsakligen
för avsättning i Sverige.
2 mom. Skatt skall icke utgå för ofärgat eller färgat tidningspapper som
användes för tryckning av allmän nyhetstidning (ur statistiska numren 837
och 857: 2).
1 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 48.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Ej heller skall skatt utgå för i 1 mom. avsedd vara vilken såsom postförsändelse
införes till riket.
2 §■
1 mom. Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av
tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln
äger rum.
2 mom. Har tidningspapper, som inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning,
av köparen använts för annat ändamål, skall skatten erläggas av
köparen.
3 §.
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder
a) beträffande vara, som tillverkats inom riket, då varan av tillverkaren
eller för hans räkning levereras till köpare eller av tillverkaren tages i anspråk
för vidare bearbetning, samt
b) beträffande vara, som är avsedd att införas till riket, då införseln
äger rum.
2 mom. Där tidningspapper, som tillverkare levererat till köpare eller av
denne införts till riket för att användas till tryckning av allmän nyhetstidning,
tages i anspråk för annat ändamål, inträder skattskyldigheten då sådant
ianspråktagande sker.
4 §•
Skatten utgår med femton öre för kilogram.
Beträffande till riket införd tullpliktig vara, för vilken skatt skall utgå
enligt denna förordning, skall skatten beräknas efter samma vikt som lägges
till grund för beräkning av tullen. I andra fall skall skatten beräknas
efter den skattepliktiga varans nettovikt.
5 §.
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,
dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
6 §•
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av pappersskatt.
Bestämmelser avseende tillverkning inom riket.
7 §•
1 mom. Den som ämnar bedriva tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a),
skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar
före tillverkningens påbörjande med angivande av företagets namn och
belägenhet, tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 3
varuslag, tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.
2 mom. Har tidningspapper inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning
åligger det köparen, där denne ämnar använda dylikt papper för annat
ändamål, att i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen.
Sådan anmälan skall innehålla uppgift om köparens fullständiga namn och
postadress.
3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan
enligt 1 eller 2 mom., skall underrättelse därom snarast lämnas till kontrollstyrelsen.
8 §•
önskar skattskyldig göra avbrott i rörelsen under minst en månad, skall
han i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Anmälan
bör innehålla uppgift om den tid avbrottet avser; kan sådan uppgift icke
lämnas, skall tillverkaren, då han ämnar återupptaga rörelsen, i förväg
göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Under tid för vilken
avbrott är anmält eller, då tid för avbrottet ej angivits, innan anmälan om
rörelsens återupptagande gjorts, må rörelsen icke bedrivas.
Ämnar skattskyldig helt nedlägga rörelsen, skall han i förväg göra anmälan
därom till kontrollstyrelsen med uppgift om dagen, då nedläggandet
kommer att ske.
9 §•
hör utövande av kontrollen över skattens behöriga utgörande äger
kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger när som helst erhålla tillträde till samtliga lokaler
och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning
av skattepliktiga varor eller produkter av sådana varor.
10 §.
Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt
kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp
och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande
handlingar.
Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen kan komma att meddela för att erhålla betryggande
kontroll över skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.
11 §•
Den som i sin rörelse förbrukar skattepliktig vara eller produkter därav så
ock den som bedriver eller förmedlar försäljning av sådana varor är skyldig
att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen,
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt
för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning
av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.
12 §.
Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i förekommande
fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen
nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
13 §.
1 mom. Den som bedriver tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a), skall
för varje kalenderkvartal till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och
heder upprättad deklaration angående den myckenhet skattepliktiga varor
som av honom eller för hans räkning levererats till köpare eller tagits i
anspråk för vidare bearbetning med angivande tillika av varornas vikt
ävensom den å varorna belöpande skatten.
Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten
styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast
inom en månad efter utgången av det kvartal deklarationen avser.
Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalendermånad i stället för kalenderkvartal, i vilket fall
deklaration skall insändas inom en månad efter varje kalendermånads
utgång. Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva
att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt,
dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången
av den månad eller det kvartal deklarationen avser.
2 mom. I fall som avses i 2 § 2 mom. skall deklaration avgivas i enlighet
med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.
14 §.
I deklaration som avses i 13 § må avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga
varor, som
a) utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter
bearbetning utföras ur riket eller
b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag jämväl må göras för varor, vilka återtagits av den skattskyldige
eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande
betalning från köparen.
15 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 13 § eller befinnes
avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den
skatt, som rätteligen skall utgå.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
5
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills
vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.
16 §.
Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses
i 13 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å
kontrollstyrelsens postgirokonto.
I fall som avses i 15 § första stycket, ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma och meddela tid, inom vilken skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som kontrollstyrelsen
med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att
förfoga över skattepliktig vara.
17 §.
Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 16 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
18 §.
Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas.
Bestämmelser avseende införsel till riket.
19 §.
För skattepliktig vara, som införes till riket, skall skatten erläggas till
tullverket vid införseln. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
20 §.
Där vara, som avses i 1 § 1 mom. b), införes till riket för annat ändamål
än för återförsäljning eller eljest för att användas i förvärvssyfte, skall den,
för vars räkning införseln äger rum, till tullmyndigheten avlämna skriftlig
försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.
Försäkran som avses i första stycket är icke erforderlig, därest det är
uppenbart, att varan införes för annat ändamål än för återförsäljning eller
eljest för att användas i förvärvssyfte.
Vad i första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om tidningspapper, som införes hit till riket för att användas
för tryckning av allmän nyhetstidning.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
21 §.
För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatt utgår icke för vara, som införes under sådan omständigheter, att
för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen
eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.
Skatt utgår ej heller för vara, som införes under sådana omständigheter
att för densamma åtnjutes tullindring enligt 9 § tulltaxeförordningen,
eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.
Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för vilken
skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt restituerats.
Ansvarsbestämmelser m. m.
22 §.
Den som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som avses i 1 §
1 mom. a), eller tager i anspråk tidningspapper på sätt i 2 § 2 mom. sägs
eller efter anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter densamma i strid mot
bestämmelserna i 8 g första stycket, straffes med dagsböter, ej under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, varom i 15 § andra stycket eller 16 § tredje
stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej
under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med
fängelse i högst sex månader.
Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter, högst trehundra kronor.
23 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade
föreskrifter.
24 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
25 §.
Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa tullfri
vara, som enligt denna förordning är skattepliktig, straffes med dagsböter.
Har någon olovligen infört eller sökt införa sådan vara, skall denna dömas
förverkad jämte emballage, vari den förvaras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
7
26 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna
förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot
bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än
tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.
27 §.
Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva enligt denna förordning skattepliktig rörelse.
28 §.
Förseelse, som avses i 22 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,
eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.
29 §.
Förseelse, som avses i 22 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.
30 §.
I fråga om åtal för förseelse, som avses i 25 §, och beslag av vara, som
anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag tagen vara
samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad, skola
de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara, äga motsvarande
tillämpning.
31 §.
Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
32 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med
den 30 juni 1949.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall den i 7 § första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten
fullgöras senast den 10 juli 1948.
2. För papper, som använts till tryckning av tidning eller tidskrift för
vilken prenumeralionsavgift er lagts på en gång för kalenderåret 1948, åtnjutes
restitution av erlagd skatt för sista hälften av nämnda år i enlighet
med de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Gottfrid Karlsson in. fl. och
II: 535 av herr Lindahl in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte — med
beaktande av vad som anförts i vissa yttranden över konsumtionsskatteberedningens
förslag — besluta, att jämväl papper, som avsåges för folkrörelsernas
och näringsorganisationernas press, skulle undantagas från
skattskyldighet;
2) motionen I: 379 av herr Näsgård, vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av proposition nr 215 med förslag till förordning om pappersskatt
måtte besluta sådant förtydligande av uttrycket ''allmän nyhetsstidning’,
att icke de mindre tidningarna behöva riskera att träffas av beskattningen»;
3)
motionen 1:381 av herr Lundgren, vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå den föreliggande propositionen; samt
4) motionen II: 536 av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 215».
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte
upptagit följande under motionstiden vid riksdagens början väckta,
till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och
II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta införa skatt på förströelsetidskrifter, i dagligt tal kallad kolorerad
veckopress, i enlighet med de grunder som i motionen föreslagits samt
att vederbörande utskott måtte utforma förslag till erforderliga författningstexter;»
samt
b) motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm, vari hemställts, »aft
riksdagen ville besluta skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag
till skatt å sådana veckotidskrifter av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt
syfte ha innehavarens ekonomiska vinning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 380, I: 379, I: 381, II: 536, I: 183 och II: 365.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må nämnas, att i propositionen
föreslås uttagandet av en tillverkningsskatt å papp och papper i obearbetat
skick som inom riket tillverkas för avsalu eller hit införes. Skattesatsen
föreslås till 15 öre per kilogram. Från beskattningen undantages tidningspapper
som är avsett för tryckning av allmän nyhetstidning. Beskattningen,
som föreslås träda i kraft den 1 juli 1948, beräknas tillföra statsverket
intäkter under nästkommande budgetår med omkring 48 miljoner
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
9
På sätt framgår av propositionen nr 5 till innevarande års riksdag har
7947 års konsumtionsskatteberedning1 i skrivelse den 20 december 1947
framlagt ett flertal förslag till skärpning av den indirekta beskattningen. Sedan
nämnda förslag, med viss jämkning, förelagts innevarande års riksdag
i propositionerna nr 5—10, ha förslagen i huvudsakliga delar antagits av
riksdagen (se bevillningsutskottets betänkande nr 1—3, 6, 8 och 9 samt
memorial nr 14 ävensom riksdagens skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61).
I en den 18 mars 1948 dagtecknad skrivelse har konsumtionsskatteberedningen
framlagt förslag om införandet av en särskild beskattning av papper
(och papp). I anslutning därtill har beredningen omnämnt, att beredningen
under sitt fortsatta utredningsarbete behandlat frågan om införandet av
en särskild, tillfällig beskattning icke endast av papper utan även av åtskilliga
andra varor och varugrupper än de i beredningens skrivelse den
20 december 1947 angivna. Vid närmare undersökningar hade det emellertid
visat sig -— såvitt anginge andra varor än papper — att betydande svårigheter
skulle uppkomma att genomföra en sådan beskattning, varom nu
vore fråga, eller att utbytet av beskattningen skulle bliva förhållandevis
ringa.
Vidare har beredningen i skrivelsen den 18 mars 1948 anfört, att det
kunde antagas, att statsverket under nästkommande budgetår till följd av
den utav beredningen förordade indirekta beskattningen på olika områden
komme att tillföras ökade skatteintäkter i ungefär den omfattning som förutsatts
i de för beredningen utfärdade direktiven. Med hänsyn därtill hade
beredningen funnit sig sakna anledning att fullfölja övriga av beredningen
diskuterade uppslag till skärpt indirekt beskattning. Beredningen ansåge
sig därför genom nämnda skrivelse ha fullgjort sitt utredningsuppdrag.
Över skrivelsen den 18 mars 1948 ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av
kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,
statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission. Vid utlåtandet av
kommerskollegium ha fogats yttranden från Stockholms och Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska
industriförbund, landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet,
svenska tidningsutgivareföreningen och lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag.
Vid landsorganisationens yttrande har fogats en skrivelse från svenska
typografförbundet, svenska bokbindareförbundet och svenska litografförbundet.
Vidare ha yttranden i ärendet inkommit till finansdepartementet
1 Ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören G. A. Olsson, ordförande, ledamoten
av riksdagens andra kammare, direktören N. T. Henriksson, byråchefen i finansdepartementet,
hovrättsrådet H. V. Nitelius, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E.
Sandberg, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, ledamoten av
riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. J. Vigelsbo samt ledamoten av riksdagens första
kammare, sekreteraren L. G. Öhman.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr ''r8.
från Sveriges industriförbund, föreningen svensk fackpress samt baptistförbandet
m. fl. ideella organisationer.
I sill skrivelse den 18 mars 1948 har konsumtionsskatteberedningen erinrat
om att av de utav beredningen tidigare förordade skatteskärpningarna
hade höjningarna i fråga om beskattningen av tobaksvaror, spritdrycker,
vin, maltdrycker och läskedrycker samt skärpningen av nöjesskatten trätt
i kraft redan den 1 resp. den 2 februari 1948. Vidare hade skärpningarna i
beskattningen av choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat
trätt i kraft den 1 mars 1948, och höjningarna i beskattningen av drivmedel
komme att tillämpas från och med den 1 april 1948.
Beredningen har vidare anfört.
Beredningens beräkningar i skrivelsen den 20 december 1947 angående
ökningen av maltdrycks- och läskedrycksskatterna ha verkställts under antagande
att en viss sänkning av konsumtionen skulle inträda i anledning av
skatteskärpningarna. Emellertid synes det med ledning av konsumtionssiffrorna
för februari månad 1948 kunna antagas, att någon dylik konsumtionsnedgång
icke kommer att inträffa. I enlighet härmed skulle skatteintäkterna
i dessa hänseenden kunna beräknas efter de aktuella konsumtionssiffrorna,
vilka för år räknat utgöra beträffande maltdrycker 167 miljoner
liter och beträffande läskedrycker 160 miljoner liter. Den inkomstökning
för statsverket, som svarar mot den högre skattesatsen, synes till följd härav
böra uppskattas i fråga om maltdrycker till 15,o miljoner kronor och i
fråga om läskedrycker till 9,6 miljoner kronor eller till 7,o resp. 2,6 miljoner
kronor mer än enligt beredningens tidigare beräkningar.
I fråga om varuskatten å choklad- och konfityrvaror har numera tillkommit
den omständigheten, att statens priskontrollnämnd medgivit vissa, framför
allt av ökade råvarukostnader betingade prishöjningar. Dessa innebära
att det försäljningsvärde, å vilket varuskatten beräknas, bör höjas med 13,i
procent eller från beräknade 150 miljoner kronor till 170 miljoner kronor.
Den mot sistnämnda belopp svarande skatteintäkt, som kan komma att tillföras
statsverket till följd av beredningens förslag om höjning av skattesatsen
från 40 till 60 procent, utgör 34 miljoner kronor eller alltså 4 miljoner
kronor mer än beredningen tidigare räknat med. Vad angår varuskatten
å kemisk-tekniska preparat ha på förslag av 1948 års bevillningsutskott
vidtagits vissa utvidgningar av det varuskattepliktiga området, varigenom
statsverket skulle komma att iillföras ytterligare omkring 1 miljon kronor.
Vad härefter angår beskattningen av drivmedel till motorfordon ha de
av beredningen verkställda beräkningarna rörande inkomsterna av tilläggsskatten
å bensin grundats på en antagen bensinförbrukning under nästkommande
budgetår av 650 000 kubikmeter. Enligt upplysningar, som numera
erhållits från statens bränslekommission, torde möjligheter föreligga att i
viss utsträckning öka importen av bensin från svagvalutaländer; och med
anledning härav torde skatteintäkterna i förevarande hänseende i stället
böra beräknas med utgångspunkt från en årskonsumtion av 725 000 kubikmeter
bensin. Den inkomstökning för statsverket av bensinbeskattningen,
som kan antagas uppkomma av nu nämnda anledning, kan därför beräknas
till ett totalbelopp om (75 000 X 0,45 = ) 33,75 miljoner kronor och inkomstökningen
genom enbart tilläggsskatten till (75 000 X 0,27 =) 20,25 miljoner
kronor.
Vid uppskattningen av inkomstökningen till följd av tilläggsskatten å
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
11
vissa för drivande av automobil använda brännoljor har beredningen i sin
skrivelse den 20 december 1947 räknat med en årskonsumtion av 25 miljoner
liter. Denna kvantitet torde, bland annat med hänsyn till att lastbilar och
omnibussar under år 1947 i ej obetydlig utsträckning övergått från bensintill
oljedrift, komma att stiga avsevärt under nästkommande budgetår; enligt
uppgift från statens trafikkommission kan det sålunda antagas, att
konsumtionen under berörda tid kommer att uppgå till 75 miljoner liter.
Den totala inkomstökningen för statsverket i anledning av nämnda ökning
torde kunna beräknas till (50 000 X 34 =) 17 miljoner kronor, därav enbart
i tilläggsskatt (50 000 X 20 =) 10 miljoner kronor.
Under hänvisning härtill har beredningen ansett, att inkomstökningarna
för statsverket genom beskattningen av sådana varor m. m., beträffande
vilka beredningen i sin skrivelse den 20 december 1947 förordat vissa skatteskärpningar,
kunde beräknas på sätt angåves i följande tablå.
Inkomstök- ningar en- ligt bevill-
Ytterligare inkomstökningar, vilka fram- kommit vid senare verkställda beräkningar
ningsutskot-
hänförliga till
tets beräk- ningar (be-
Varuslag m. m.
den äldre ordi-
den av beredning-
Summa
(av kol.
3 och 4)
tänk. nr
narie beskatt-
en föreslagna till-
1-3. 6, 8,
ningen
fälliga beskatt-
9 och 14)
ningen
(milj. kr.)
(milj. kr.)
(milj. kr.)
(milj. kr.)
1
2
3
4
5
1. Tobaksvaror ...............
50
_
_
_
2. Spritdrycker ...............
50
—
—
—
3. Vin........................
6
—
—
—
4. Maltdrycker................
9
—
7-0
7-0
5. Läskedrycker...............
7
—
2-6
2-6
6. Nöjesskatt..................
7. Varuskatt
25
—
—
a) choklad- och konfityrvaror
30
| 8-0
5-0
13*0
b) kemisk-tekniska preparat
8. Beskattning av motorfordon
3-5
och drivmedel
a) skatt å personbilar.......
_
_
_
_
b) bensinskatt..............
175-5
j-f x 33-75 = 13-5
H x 33-75 = 20-25
33*75
c) brännolja................
3-5
1>
II
O
u-
X
r-i.ri
|f x 17.0 = 10-0
17-0
9. Totalisatormedel............
6 5
—
—
—
10. Tipsmedel..................
10-0
—
—
—
11. Lotterimedel ...............
25’0
—
—
—
Summa
401 o
28-5
44-85
73-35
1 anslutning till denna tablå har beredningen framhållit, att de inkomstökningar,
vilka vore direkt föranledda av de utav beredningen i skrivelsen
den 20 december 1947 förordade skatteskärpningarna uppginge till — i stället
för det tidigare beräknade beloppet om 401 miljoner kronor — sammanlagt
omkring 445 miljoner kronor. I jämförelse med inkomstberäkningarna
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag måste det emellertid
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
anses, att de i tablån redovisade inkomstbeloppen — vare sig de berodde
på större förbrukning av nu ifrågavarande varuslag in. in. än vad tidigare
antagits eller höjda priser på desamma eller sammanhängde med de av beredningen
föreslagna skatteskärpningarna — bidroge till en ökning av
statsverkets inkomster under nästföljande budgetår med tillhopa omkring
475 miljoner kronor; och hela sistnämnda belopp komme, i den mån det
ej toges i anspråk för täckande av utgifter å driftbudgeten, att medföra
den åsyftade överbalanseringen av budgeten.
I remissyttrandena över beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningens
förevarande beräkningar rörande inkomstökningarna för nästkommande
budgetår icke föranlett annat uttalande än att kontrollstyrelsen
vitsordat riktigheten av dessa beräkningar såvitt desamma avsåge skatter
inom styrelsens förvaltningsområde.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t i statsrådet har departementschefen
i nu ifrågavarande hänseende anfört följande:
»Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
har jag beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen skulle för budgetåret
1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring 500 miljoner
kronor. Enligt konsumtionsskatteberedningens beräkningar i skrivelsen
den 18 mars 1948 kunde de inkomstökningar, vilka vore direkt föranledda
av de utav beredningen tidigare förordade skärpningarna, beräknas
uppgå till sammanlagt omkring 445 miljoner kronor. Skillnaden mellan
dessa två belopp skulle enligt beredningens nu framlagda förslag i stort
sett kunna täckas genom en särskild beskattning av papp och papper. För
egen del har jag icke för avsikt att i detta sammanhang taga slutlig ställning
till frågan om storleken av nu ifrågavarande inkomstökningar; denna
fråga torde jag få anledning återkomma till vid framläggandet för riksdagen
av förslag till slutlig reglering av bland annat driftbudgeten för budgetåret
1948/49.»
Beträffande motiveringen i övrigt för det i propositionen framlagda förslaget
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelsen
härutinnan återfinnes å följande sidor i propositionen, nämligen:
Historik, konsumtionsutveckling m. m.: s. 13—14.
Tillverkning och handel inom pappersbranschen: s. 15—16.
Konsumtionsskatteberedningens förslag: s. 16—23.
Remissyttranden över beredningens förslag: s. 23—46.
Departementschefen: s. 46—57.
På sätt framhållits i propositionen har frågan om införandet av en särskild
beskattning av papper tidigare varit föremål för utredning inom finansdepartementet.
Sålunda hade i en den 14 maj 1941 dagtecknad departementspromemoria
framlagts förslag om införandet av en pappersaccis, vil
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
13
ken skulle träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis
avsågs skola utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten,
vilken av tekniska skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter.
Det i promemorian framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse
(nr 79) från 1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.
Även vid 1942, 1943 och 1944 års riksdagar var frågan om införande av
beskattning av vissa tryckalster föremål för uppmärksamhet i anledning
av i ämnet väckta motioner.
Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner
I: 70 och 11: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade
veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma
års riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att förslag om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges
riksdagen». I motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endast
de illustrerade och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den
åsyftade beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för
nöjes- och förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stode
på ett högt plan, funnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll.
Kunde en beskattning av dessa underhaltiga alster i någon mån minska deras
upplagor, vore detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten
syntes lämpligen böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i
efterskott.
I motionen 11:68 framhölls att den hejdlösa konsumtionen av veckotidskrifter
vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,
som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga
utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,
som eu beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,
endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven
tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller
delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt. Från
skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillhandahölles gratis eller mot
så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå. Vidare
borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska och sociala
tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom föreningsorgan
eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid åtskilliga gränsfall
måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av frågan om skattskyldgheten
kunde överlämnas åt eu särskild nämnd med uppgift att avgöra
vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de genom en lidskriftsskatt
inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften, bilda en särskild
fond att användas för främjande av ungdomsvård samt vetenskap och forskning.
1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna
betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den
medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:
»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några
mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän omsättningsskatt,
torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter böra
vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller detta
sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av Kungl.
Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa, att
en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen ifrågasatts
möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att vilken
beskattningsform som än ifrågakomme beträffande allenast tidskrifter betydande
svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas genomförande.
Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen skulle
undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att ytterligare
ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som tidskrifter,
bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare ståndpunkt
till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande spörsmål
fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av
1942 års riksdag utan åtgärd.
I en vid 1943 års idksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen
— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag
till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.
I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell
för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,
tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om
befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nyhetsförmedlande, dagspress
eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga synpunkter
ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,
borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20 procent
av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar
skulle skatten uttagas efter särskild grund.
1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av
ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om
beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år hava
kommit i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års
bevillningsutskott i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.
Slutligen väcktes vid 1944 års riksdag två likalydande motioner, I: 248
och II: 384, i nu ifrågavarande ämne. I motionerna hemställdes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att förslag om beskattning
av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen samt att därvid i
motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I motionerna anfördes
bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande, att den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr A8.
15
skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore outnyttjad. En
ovillkorlig förutsättning för att en beskattning av tidskrifter skulle kunna
genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån drabbade alla
tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens omfattning bestämmas
av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud taget av kvalitets-
eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma en gränsdragning
mellan önskvärda och mindre önskvärda alster, hade man på en
omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna, som icke kunde
anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller med vår grundlagsstadgade
tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för en beskattning av
ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan, att skatten så konstruerades
att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens ekonomi bleve
den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig säkerhet vunnes för att
beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under beaktande därav föreslogo
motionärerna, att beskattningen skulle omfatta samtliga tidskrifter
med upplagor över 20 000 exemplar i den del upplagorna överstege nämnda
siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10 procent. Därest även tidskrifter
med små upplagor bleve beskattade, skulle dessas ekonomi allvarligt
belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras på konsumenterna,
borde utgå med viss procent på tidskriftens vid varje beskattningstillfälle
gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen mellan tidskrifter och böcker
borde hänyn tagas bland annat till distributionssättet. I den mån dylika
tryckalster distribuerades via tidningsaffärer, tidningskolportörer eller exempelvis
svenska pressbyrån, ansåge motionärerna deras karaktär av tidskrift
kunna med fullt fog hävdas. För prövning av i samband därmed eller
eljest uppkommande frågor borde inrättas ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett
organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.
I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde
1944 års bevillningsutskott bland annat följande:
»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande
slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter
efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter
låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom av motionärerna
framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden. Utskottet
finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade riktlinjerna
för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför de tidigare
väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med 1942 års bevillningsutskott
anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade beskattning,
eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner dock utskottet
tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen kan läggas till
grund för lagstiftning i ämnet.
Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att
införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas
obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet
kunnat finna, bliva svår att draga och tveksamma fall torde icke kunna
undvikas. Anses eu beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,
måste enligt ulskottels mening den enda framkomliga vägen vara att låta
beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning av
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i varje
fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»
Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande
lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet
ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.
I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års
riksdag utan åtgärd.
Av innehållet i de vid innevarande års riksdag i ämnet väckta motionerna
må här återgivas följande.
I motionerna I: 380 och II: 535 har erinrats om vad som anförts i vissa
remissyttranden beträffande frågan om undantagande från skatteplikt av jämväl
sådant papper som är avsett för vissa facktidningar och facktidskrifter. I
anslutning härtill ha motionärerna anfört, att de synpunkter, som remissmyndigheterna
framfört, syntes böra ytterligare övervägas vid utformandet
av den föreslagna beskattningen. Motionärerna vore medvetna om att gränsdragningen
mellan de publikationer, vilkas papper icke skulle bli föremål
för beskattning, och de övriga icke kunde göras fullt rättvis. Enighet syntes
emellertid råda om att starka skäl talade för att organisationspressen undantoges
från skattskyldigheten. Det syntes därför önskvärt, att gränsen
droges mellan papper för dags- och organisationspressen, å ena, samt övrigt
papper, å den andra sidan. En sådan gränsdragning skulle, även om icke
heller den kunde göras helt invändningsfri, komma rättvisan närmare än
den i propositionen föreslagna. Den sistnämnda innebure en lösning som
motionärerna, liksom en övervägande majoritet av remissinstanserna, funne
orättvis och olämplig men som vore lätt att i praktiken genomföra. Motionärerna
ville i stället förorda en lösning, som visserligen medförde vissa
svårigheter vid genomförandet men som uppenbarligen finge anses leda till
rättvisare och rimligare resultat än den förra. De praktiska svårigheter, som
skulle föranledas av en dylik utvidgning av skattefriheten, syntes i och för
sig icke böra överskattas. Icke heller skulle några mera betydande skattebelopp
härigenom bortfalla. Den totala inkomstminskningen på grund av
skattefrihetens utsträckande även till organisationspressen kunde uppskattas
till ca två milj. kr. Om ett restitutionsförfarande icke ansåges böra
ifrågakomma syntes skattefriheten kunna åstadkommas exempelvis därigenom,
att de »skattefria» tidningarna tilldelades inköpsrättsbevis eller
licenser, berättigande till inköp av en mot det normala behovet svarande
kvantitet skattefritt papper. Själva gränsdragningen mellan skattebelagda
och skattefria tidningar syntes väsentligt underlättad därigenom, att en
granskning och gruppering av pressen redan företagits i samband med införandet
av pappersransoneringen, varvid en särskild grupp, fack- och organisationspressen,
avskilts. Det borde icke stöta på några större svårigheter
att inom denna grupp skilja ut de publikationer, som svarade mot förslagsvis
följande definition på organisationspressen, nämligen tidningar och tidskrifter,
som ägdes och helt eller delvis bekostades av folkrörelse- och nä
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 17
ringsorganisationer och som distribuerades till dessas medlemmar såsom
ett väsentligt led i organisationernas upplysningsverksamhet.
dill stöd för den i motionen I: 379 gjorda hemställan om förtydligande
av uttrycket »allmän nyhetstidning» i sådan riktning att icke de mindre
tidningarna behövde riskera att träffas av beskattningen har i motionen anförts
i huvudsak följande. Med kännedom om de svårigheter, som i samband
med pappersransoneringen yppat sig vid avgörandet om en tidning
skulle räknas till dagspressen eller hänföras till annan kategori, framstode
det som synnerligen önskvärt — om pappersskatt skulle införas — att från
början skapa klarhet i fråga om vilka publikationer som skulle träffas av
skatten. Uppenbart vore att frågan om en tidnings hänförande till kategorien
»allmänna nyhetstidningar» icke borde få göras beroende av exempelvis
antalet utgivningsdagar per vecka eller om tidningen vore abonnent på
tidningarnas telegrambyrås nyhetsmaterial o. s. v. Tidningar, som utkomme
en eller två dagar i veckan, kunde ha lika stor betydelse inom sina
spridningsområden som de stora dagliga tidningarna. Därtill komme att
dessa mindre tidningar ofta hade betydligt svårare att bära en så kraftig
extra pålaga som den föreslagna pappersskatten.
Svenska tidningsutgivareföreningen hade i sitt yttrande över konsumtionsskatteberedningens
förslag bl. a. uttalat, att någon gränsdragning icke syntes
kunna göras mellan å ena sidan periodiska publikationer av förströelsekaraktär
samt å andra sidan ideella tidskrifter, fackorgan, föreningstidningar
och andra dylika publikationer. Häremot kunde invändas att det icke syntes
möta någon svårighet att skilja mellan en kolorerad veckotidning och
en vetenskaplig eller politisk tidskrift. Erfarenheterna från pappersransoneringens
tillämpning visade å andra sidan, att det ibland förefölle vara
svårt att avgöra om en tidning skulle hänföras till dagspressen eller till
typen föreningstidningar. En tendens hade framträtt att karakterisera politiska
dagstidningar som föreningstidningar av den anledningen att de ägts
av ekonomiska föreningar, som bildats av enskilda personer och sammanslutningar
tillhörande ett politiskt parti. Det vore emellertid uppenbart, att
det måste anses allra mest ömtåligt ur tryckfrihetssynpunkt att genom ransoneringsåtgärder
eller beskattning försvåra utgivningen av politiska tidningar.
Då det vore önskvärt att även papper, som användes för tryckning
av facktidningar och facktidskrifter, undantoges från pappersbeskattningen,
borde ny utredning verkställas i syfte att finna utvägar att i beskattningshänseende
skilja dessa från skrifter av nöjeskaraktär. I 2
I motionen I: 381 har motionären bland annat anfört, att den direkta anledningen
till att den föreliggande propositionen framlagts syntes vara den,
att genom den ifrågasatta beskattningen skulle den till ca 500 miljoner
kronor fixerade överbalanseringen av budgeten i det allra närmaste uppnås.
Det vore emellertid att märka, att det avgörande skälet för de nu höjda
2 11 ilning till riksdagens protokoll 19''iS. 7 samt. Nr 48.
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
indirekta skatterna varit dessas penningpolitiska och ej statsfinansiella eller
budgettekniska verkningar. I ifrågavarande avseende hade någon motivering''
för preciseringen av överbalanseringsbeloppet till just 500 miljoner
kronor icke kunnat angivas. För egen del kände sig motionären därför icke
på något sätt bunden vid detta belopp. Motionären utginge från att de inflytande
skatteintäkterna bort och borde disponeras på det sätt, som anvisats
av ledamoten av konsumtionsskatteberedningen herr Henriksson (se
propositionen nr 5/1948 s. 22 ff.). I detta ståndpunktstagande stärktes motionären
i synnerhet därav att den av riksbanksfullmäktige tillsatta kommittén
för utredning av verkningarna av ökat sparande från penningpolitisk
synpunkt i sin i ämnet avgivna promemoria anfört, att när sparandet
vore förknippat med tesaurering eller disponerades så, att staten medelst de
indragna sparmedlen — i förevarande fall statsinkomsterna från de indirekta
skatterna — inlöste statsobligationer i riksbankens ägo, inträdde en
dubbel effekt på prisutvecklingen. Vid en sådan deponering av dessa sparmedel
skulle en indragning av 250 miljoner kronor indirekta skattemedel
ur penningpolitisk synpunkt motsvara 500 miljoner kronor med användning
på det sätt finansministern föreslagit. När det gällde att taga närmare
ställning till det nu aktuella skatteförslaget finge påpekas, att finansministern
ansett det vara mer angeläget än tidigare att eftersträva en överbalansering
av budgeten med hänsyn till utvecklingen på det ekonomiska området
under de senaste månaderna liksom till de utgifter för det allmännas
räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen, men som därefter
visat sig ofrånkomliga. Detta uttalande syntes tyda på en beklaglig sammanblandning
av de penningpolitiska och de statsfinansiella motiven utan
någon gränsdragning dem emellan, varav skulle kunna dragas den slutsatsen,
att de sistnämnda för finansministern vore avgörande. Likväl vore det
svårt att förstå, varför en överbalansering med ett visst belopp skulle bli
angelägnare genom inträffandet av oförutsedda statsutgifter.
Vidare hade finansministern tagit upp frågan om pappersskattens eventuella
begränsande verkan på den inhemska papperskonsumtionen. Därvid
påstodes att en beskattning av papper självfallet skulle bidraga till besparingar.
I detta sammanhang finge framhållas bränslekommissionens uttalande,
att den inhemska konsumtionen genom frivilliga överenskommelser
nedbringades till ca 2/3 av 1946 års konsumtion, och att återstoden måste
anses utgöra ett minimibehov, som icke utan svårartade verkningar ytterlieare
kunde minskas. Vidare vore att märka, att statens egen pappersför
o
#
brukning motsvarade ca Va av den totala konsumtionen av finpapper inom
landet samt att den förbrukningen kunde väntas ytterligare stiga i samma
mån som samhällsregleringarna ökade. Köpkraftsminskningen hos allmänheten
bleve därför endast en mindre del av de 48 miljoner kronor, som skatten
skulle inbringa. Därtill komme, att den återstående delen av de 48 miljoner
kronorna ytterligare måste minskas genom att det i åtskilliga fall
funnes anledning att antaga, att skatten icke komme att slå igenom i priserna
utan att den komme att drabba företagen själva, vilkas vinster på an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
19
nät sätt bleve steriliserade eller indragna till staten i form av skatter. Skattens
rent penningpolitiska verkningar bleve därför så små, att fördelarna
med skatten i detta avseende icke kunde anses uppväga dess betydande
nackdelar i andra. Beskattningen måste avsevärt komma att drabba
rent oumbärliga varor, främst livsmedel och byggnadsvaror. samt fördyra
dessa. Resultatet av skatten komme därför att bliva en inflationsfrämjande
prishöjning, som ytterst drabbade den minst penningstarka delen av befolkningen
och därför kunde föranleda krav från dennas sida om kompensation
varigenom inflationsskruven komme i ytterligare rörelse. Av remissorganen
hade påtalats, att skatten komme att verka orättvist genom att
den utformades såsom en vikts- i stället för värdeskatt och att den måste
komma att medföra arbetslöshet inom de drabbade facken, som redan nu
på grund av pappersransoneringen kämpade med stora svårigheter. I dessa
uttalanden instämde motionären helt. Man finge väl icke utgå från att produktionen
inom berörda områden ur samhällsmajoritetens synpunkt vore
att anse såsom mindre önskvärd och därför borde skäras ned. Skatten innebure
ett uppenbart hämmande av den kulturella utvecklingen i samhället,
främst när det gällde belastningen av bokproduktionen för olika ändamål,
och enligt motionärens mening borde något sådant icke ifrågakomma, utan
staten borde i stället på allt sätt befrämja kulturens utbredning i samhället
bl. a. genom att icke lägga hinder i vägen för utgivandet av billiga böcker,
som kunde nå alla folklager.
Såsom motivering för det i motionen 11: 536 framställda yrkandet om avslag
å den föreliggande propositionen ha motionärerna åberopat det särskilda
yttrande som i konsumtionsskatteberedningen avgivits av herr Öhman
(fogat såsom bilaga till propositionen).
I de likalydande motionerna 1: 183 och II: 298 samt i motionen II: 365
ha förslag framförts om en beskattning av förströelsetidskrifter.
Såsom motivering härför har i de båda förstnämnda motionerna anförts,
att även om de summor, som komme att flyta in genom den skärpta indirekta
beskattningen, måste anses betydande, bleve deras verkan begränsad
på grund av köpkraftsöverskottets storlek, vilket kunde beräknas till två å
tre miljarder kr. Det syntes därför nödvändigt att på olika sätt draga in ytterligare
köpkraft för att hålla tillbaka tendenserna till en allmän stegring
av prisnivån. En sådan möjlighet till beskattning erbjöde förströelsetidskrifterna
eller den s. k. kolorerade veckopressen. Denna press, som icke
endast omfattade de varje vecka utan även de var fjortonde dag och en
gång i månaden utkommande förströelsetidskrifterna, hade nått en utomordentlig
spridning. Man syntes i runt tal kunna räkna med alt nämnda
tidskrifter ti!! ett antal av 4 miljoner exemplar varje vecka översvämmade
landet. Deras totala upplaga per år kunde beräknas till den oerhörda mängden
av 200 miljoner exemplar, vilket innebure en kraftig pappersförbrukning,
som vore av betydelse just i dessa tider. Beskattningen av den kolo
-
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
rerade veckopressen borde kunna utformas så, att skatten utginge med 30
procent, då lösnummerpriset på tidskriften uppginge till högst 20 öre per
exemplar. Om priset vore högre, borde skatten utgå med 30 procent på 20
öre och med 45 procent på återstoden. Skatten skulle enligt detta förslag
bli 6 öre på en tidskrift, som kostade 20 öre, 10,5 öre för en som kostade 30
öre o. s. v. En beskattning av denna storlek skulle ge staten mellan 20 och
25 miljoner kronor i inkomster varje år, beroende på vilket genomsnittspris
tidskrifterna kunde ha. Om det genomsnittliga priset per lösnummer
låge vid 30 öre kunde skattesumman beräknas till 21 miljoner kronor. Om
lösnummerpriset i genomsnitt skulle vara 35 öre, kunde med en total upplaga
på 200 miljoner exemplar per år skatten uppskattas till 25,5 miljoner
kronor. Den invändningen kunde komma att resas mot det i motionerna
skisserade förslaget, att det vore svårt att skilja mellan förströelsetidskrifter
och andra, värdefullare tidskrifter. Dylika svårigheter, som alltid skötes
i förgrunden, vore i hög grad överdrivna och kunde utan större besvär bemästras.
Undantag från beskattningen skulle naturligtvis göras för tidskrifter
av religiös, kulturell, ekonomisk, politisk och facklig karaktär liksom
tidningar av typen »Vi» och »Ica-Kuriren». Beskattningen skulle med
andra ord endast drabba den kolorerade veckopressen.
I motionen II: 365 har framhållits att riksdagen tidigare gjort framställning
om skattebeläggning av den kolorerade veckopressen, men saken hade
strandat på svårigheten att draga en gräns mellan sådana alster som borde
skattebeläggas och sådana som borde vara fria. Motionären ville ifrågasätta
om icke en gräns kunde dragas mellan sådana periodiska tryckalster, som
uteslutande avsåge att tillföra sin ägare eller utgivare ekonomisk vinning,
och sådana som — även om vinsttanken icke vore utesluten — dock hade
till huvudsakligt ändamål att sprida kunskap eller tjäna något allmännyttigt
ändamål. Kunde en sådan skattebeläggning bidraga till att något sanera
den frodiga floran, vore det att hälsa med tillfredsställelse. Särskild uppmärksamhet
borde ägnas de tidskrifter av synnerligen dålig halt, som vederbörande
läte trycka i Finland och sedan importerade hit. Det vore också en
form av valutaexport, som borde förhindras.
I två till utskottet inkomna skrifter ha Föreningen Svensk fackpress samt
Svenska bokförläggareföreningen uttalat sig emot den i förevarande proposition
föreslagna pappersbeskattningen samt framfört vissa särskilda yrkanden.
Av vad föreningarna anfört må här återgivas följande.
Föreningen Svensk fackpress har — med bifogande av sitt över konsumtionsskatteberedningens
förslag avgivna remissyttrande — erinrat om sin
däri gjorda hemställan att, därest den föreslagna beskattningen skulle införas,
föreningens medlemmar måtte jämställas med dagspressen samt att
skattebefrielsen måtte ges formen av restitution. Vidare har föreningen understrukit
sitt i berörda yttrande gjorda uttalande, att föreningen till fullo
instämde i Svenska tidningsutgivareföreningens, Sveriges grafiska industriförbunds
samt Köpmannaförbundets uttalanden om faran for tryckfriheten
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
21
samt om orättvisan i att utsätta en bransch för speciella uppoffringar och
att ställa fackpressen i ogynnsammare läge än nyhetspressen.
Svenska bokförläggareföreningen har anfört, att föreningen anslöte sig
till vad Stockholms handelskammare och Sveriges grafiska industriförbund
i avgivna remissyttranden anfört beträffande den föreslagna skattens förväntade
menliga verkningar för allmänheten och näringslivet. Därutöver
har töreningen i fråga om papperskattens verkningar för bokhandeln framhållit,
att böcker och tidningar sedan länge på grund av sin betydelse såsom
kulturspridare intagit en viss undantagsställning i vårt lands lagstiftning.
Genom tryckfrihetsförordningen hade sedan gammalt regler uppställts till
skydd för ett fritt meningsutbyte med det tryckta ordet såsom medel. Förslaget
till ny tryckfrihetsförordning hade förstärkt skyddet för tryckta
skrifters fria utgivning och distribution. Böcker åtnjöte vidare tullfrihet, vilket
måste anses innebära, att det fria tankeutbytet länderna emellan med
det tryckta ordet såsom medel ansetts vara ett värde, som vägde tyngre än
den svenska bokproducentens eventuella behov av tullskydd. Frågorna om
ytterligare skydd för det tryckta ordets obehindrade spridning och om positiva
åtgärder härför vore fortlöpande föremål för uppmärksamhet från
myndigheternas och de enskildas sida. Sålunda kunde omnämnas den pågående
statliga utredningen om förlagsverksamheten, läroboksutredningen
och den varslade nya utredningen om åtgärder för böckernas förbilligande
samt icke minst förlagens intensifierade strävanden att giva ut billiga, kvalitativt
högstående böcker.
Den föreslagna pappersskatlen skulle, om den koinme till stånd, medföra
verkningar, vilka direkt motverkade dessa strävanden. En pappersskatt av
föreslagen konstruktion skulle komma att träffa böckerna särskilt hårt,
då papperskostnaden utgjorde en betydande del av framställningskostnaden
för böcker. Då därjämte skatten komme att åsättas papperet med 15
öre per kilogram, oavsett dess kvalitet, skulle konsekvensen bli, att billigare
böcker i stora upplagor i vilkas framställningskostnad papperet hade
en proportionellt större del än i de dyrare böckerna drabbades särskilt hårt
av skatten. Detta skulle innebära, att prishöjningarna på billiga böcker bleve
proportionellt större än på dyrare böcker, en konsekvens som direkt vore
ägnad att motverka strävandena att förbilliga böckerna och därigenom
möjliggöra deras spridning bland de bredare folklagren. Skattens övervältring
på konsumenterna skulle medföra en beskattning av bildningssträvande
och läslust, vars kulturella och sociala verkningar kunde bli avsevärda.
Därest den föreslagna beskattningen skulle komma att införas, hemställde
föreningen, på grund av de sålunda förväntade verkningarna av en pappersskatt,
att papper till böcker måtte undantagas från beskattning.
Utskottets yttrande.
I nu förevarande proposition nr 215 har förslag framlagts om införandet
av en särskild beskattning av papp och papper. Detta förslag ingår såsom ett
led i de förslag till skärpt indirekt beskattning vilka tidigare, i proposilio
-
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
nerna nr 5—10, framlagts för innevarande års riksdag och som åsyfta att
genom uppsugning av förefintligt köpkraftsöverskott åstadkomma en överbalansering
av budgeten för budgetåret 1948/49.
Förslagen till skärpning av den indirekta beskattningen ha i första hand
utarbetats inom 1947 års konsumtionsskatteberedning, som framlagt dessa
förslag i sina skrivelser den 20 december 1947 och den 18 mars 1948. Enligt
direktiven för beredningen borde eftersträvas att ernå en överbalansering
av budgeten för nästkommande budgetår av sådan storleksordning, att utgifterna
å kapitalbudgeten därigenom täcktes; och beredningen har under
hänvisning härtill uttalat att beredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag
ansett, att ett belopp om cirka 500 miljoner kronor borde för nästkommande
budgetår tillföras statsverket genom skärpt indirekt beskattning.
Innan utskottet närmare behandlar det nu föreliggande förslaget om införandet
av en särskild beskattning av papp och papper, har utskottet funnit
det vara av intresse att konstatera, i vilken utsträckning statsverket kan
under budgetåret 1948/49 komma att tillföras ökade intäkter som äro direkt
hänförliga till nu berörda skärpningar i den indirekta beskattningen.
En sammanställning rörande dessa inkomstökningar har intagits i den föreliggande
propositionen och återfinnes här ovan i detta betänkande (s. 11).
Vid behandlingen inom utskottet av denna proposition ha emellertid varit
tillgängliga vissa preliminära uppgifter från riksräkenskapsverket rörande
inkomstberäkningarna för nästkommande budgetår, vilka uppgifter torde
böra föranleda smärre justeringar i de tidigare verkställda beräkningarna.
I nedanstående tablå redovisas de inkomster, vilka kunna antagas komma
att tillföras statsverket i anledning av den skärpta indirekta beskattningen.
Varuslag m. m.
Inkomstökningar (i milj. kr.) enligt
tidigare be- slut av 1948
års riksdag
konsumtions- skatteberednin- gens beräkning
den 18 mars
1948
uträkningar, grun- dade på riksräken- skapsverkets prel.
uppgifter i maj
1948
t. Tobaksvaror.......................
50
50
50
2. Spritdrycker.......................
50
50
56
3. Vin...............................
6
6
6
4. Maltdrycker.......................
9
16
17
5. Läskedrycker......................
7
9-6
10-4
6. Nöjesskatt.........................
25
25
23
7. Varuskatt.........................
33-5
38- 5
39
8. Bensin och brännoljor.............
179
209-25
203-75
9. Totalisatormedel...................
6*5
6-5
7
10. Tipsmedel.........................
10
10
10
11. Lotterimedel ......................
25
25
25
Summa
401
445''8S
447-15
Beträffande de särskilda posterna i denna tablå må nämnas, att den antagna
minskningen i intäkterna på grund av skärpt beskattning av bensin
och brännoljor beror därpå, att den kvantitet bensin, för vilken skatt kan
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
23
komma att uttagas under nästa budgetår, av riksräkenskapsverket beräknats
till — i stället för den kvantitet om 725 OOO kubikmeter som angivits i
beredningens skrivelse den 18 mars 1948 — 700 000 kubikmeter. Emellertid
har för utskottet upplysts, att sistnämnda kvantitet troligen kommer att
ökas i syfte att tillföra nyttotrafiken ytterligare drivmedel, och i så fall
torde intäkterna i förevarande avseende komma att uppgå till minst det av
beredningen angivna beloppet 209,25 miljoner kronor.
Den nu aktuella frågan, huruvida ytterligare skärpningar på den indirekta
beskattningens område böra genomföras, är i främsta rummet beroende
av huruvida den hittills uppnådda inkomstsiffran — beräknad till omkring
447 miljoner kronor — är tillräcklig för det syfte vartill inkomsterna
i fråga äro avsedda att utnyttjas eller om ett högre inkomstbelopp är erforderligt.
Föredragande departementschefen har i detta hänseende uttalat, att
det vid tiden för propositionens framläggande — med hänsyn till utvecklingen
på det ekonomiska området under de senaste månaderna liksom till
de utgifter för det allmännas räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen
men som därefter visat sig ofrånkomliga — vore mera angeläget
än tidigare att eftersträva en överbalansering av budgeten för nästkommande
budgetår. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda
anfört. Jämväl enligt utskottets mening är det alltså önskvärt, att en överbalansering
av budgeten genom skärpt indirekt beskattning åstadkommes
med högre belopp än det nyss angivna, dock givetvis endast under den förutsättningen
att olägenheterna av en dylik skärpt beskattning icke visa sig
större än fördelen med den ökade överbalanseringen.
I motsats till tidigare vid innevarande års riksdag genomförda skärpningar
på den indirekta beskattningens område innebär det i propositionen
nr 215 framlagda förslaget, att en indirekt skatt införes på ett helt nytt
område.
Vad först angår det närmare innehållet i sagda förslag må här nämnas
att skatten, enligt vad som framgår av propositionen, skall utgå såsom en
tillverkningsskatt — beräknad efter 15 öre för kilogram — å inom riket
tillverkat papp och papper i obearbetat skick. Jämväl vid import av papp
och papper skall denna skatt uttagas. Från beskattningen skall undantagas
sådant tidningspapper som är avsett att användas till tryckning av allmän
nyhetstidning, d. v. s. vad som i dagligt tal benämnes dagspressen. Kontrollen
över beskattningen skall utövas centralt genom kontrollstyrelsen. I
propositionen har förutsatts, att statsverket genom pappersbeskattningen
skulle tillföras ett inkomstbelopp om cirka 48 miljoner kronor för år räknat.
Såsom förut nämnts har förslaget om införandet av en pappersskatt framlagts
av konsumtionsskatteberedningen. Utskottet finner det vara av intresse
att konstatera att beredningen — vari ingingo representanter för samtliga
riksdagspartierna — var med undantag för en ledamot (herr Ölnnan) enhällig
i fråga om den nu föreslagna beskattningen. Å andra sidan ha de
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
näringsorganisationer som i olika sammanhang avgivit yttranden över beredningens
förslag med stor samstämmighet förklarat sig avråda från beskattningens
införande.
Jämväl i vissa av de motioner, som väckts inom riksdagen i anledning av
propositionen, har den föreslagna nya beskattningen avstyrkts. Sålunda har
i motionen I: 381 (av herr Lundgren) yrkats avslag å propositionen; och
såsom skäl härför har motionären åberopat såväl mera allmänna penningpolitiska
synpunkter som de från näringsorganisationernas sida framförda
argumenten mot en pappersbeskattning. Vidare har helt avslag å propositionen
yrkats i motionen II: 536 (av herr Karlsson i Stuvsta m. fl.), i vilken
motion hänvisats till det särskilda yttrande som inom konsumtionsskatteberedningen
avgivits av den förut omnämnde reservanten.
Beträffande de i motionen 1:381 framförda erinringarna mot den föreslagna
pappersbeskattningen ur penningpolitiska synpunkter torde utskottet
få hänvisa till vad utskottet i detta hänseende anfört i anslutning till
de av utskottet tidigare behandlade motionerna I: 175 (av herr Domö m. fl.)
och 11:237 (av herr Håstad m. fl.). På sätt framgår av utskottets betänkande
nr 1 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror har utskottet hävdat den uppfattningen,
att det icke ankommer på bevillningsutskottet att avgiva yttrande
över frågor av penningpolitisk natur. Vad i motionen I: 381 anförts i nu
berörda avseende föranleder icke utskottet att frångå sin tidigare uttalade
ståndpunkt i föreliggande fråga.
Vad härefter angår övriga invändningar mot förslaget om införandet av
en pappersbeskattning står det för utskottet klart, att svårigheter uppkomma
för de av en sådan beskattning berörda branscherna och att härav föranledas
vissa prisstegringar, som av andra skäl helst bort undvikas. Vid
sådant förhållande har utskottet icke kunnat underlåta att närmare gå in
på frågan, huruvida den erforderliga inkomstökningen för statsverket i syfte
att ernå en överbalansering av budgeten bör eftersträvas genom den nu föreslagna
pappersbeskattningen eller om en skärpt indirekt beskattning med
större fördel skulle kunna uppnås på annat sätt. Härvid har inom utskottet
ånyo väckts frågan om återinförande av den allmänna omsättningsskatten
i en eller annan form, men detta alternativ har utskottet —- med hänsyn
till riksdagens tidigare i år intagna ställning till sagda fråga — icke ansett
utgöra en framkomlig utväg. Såsom andra alternativ har i olika sammanhang
diskuterats förslag om beskattning av skodon, socker, elektriska apparater
såsom dammsugare och radioapparater, glödlampor, radiolicenser och
industribränsle. Emellertid har utskottet icke kunnat finna, att olägenheterna
i följd av en beskattning av nu uppräknade varuslag m. m. skulle
bliva mindre framträdande än olägenheterna genom en pappersbeskattning.
Särskilt med beaktande av att en pappersbeskattning enbart för sig skulle
kunna tillföra statsverket ett betydande inkomstbelopp och att en kontroll
över sistnämnda beskattning synes vara enkel att genomföra framstår den
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 25
föreslagna pappersbeskattningen såsom mera fördelaktig än övriga diskuterade
alternativ.
Såsom från näringsorganisationernas sida framhållits kommer en pappersbeskattning
att i icke oväsentlig grad drabba även oumbärliga varor.
Även denna invändning mot det föreliggande förslaget är enligt utskottets
mening betydelsefull. Vid genomförandet av de erforderliga skärpningarna
på den indirekta beskattningens område i syfte att ernå en överbalansering
av budgeten skulle en mera tilltalande linje givetvis vara den, att
dessa skärpningar drabbade endast umbärliga varor. Då det emellertid redan
tidigt visat sig omöjligt att följa enbart denna linje, har konsumtionsskatteberedningen
-—• liksom Kungl. Maj :t och riksdagen — i viss
utsträckning glidit över till en skärpt beskattning av jämväl mera oumbärliga
varor. En sådan utvidgning av beskattningsområdet kan anses försvarlig
under förutsättning att största försiktighet iakttages vid fastställandet
av skattens storlek och vid utformningen i övrigt av en dylik skatt.
Enligt utskottets uppfattning måste den nu föreslagna skatten å papp och
papper med 15 öre per kilogram anses Jvara av så måttlig storlek, att den
försiktighet som sålunda måste krävas vid beskattningen av mera oumbärliga
varor blivit i tillräcklig grad beaktad.
Under åberopande härav och då utskottet i övrigt kan ansluta sig till de
synpunkter, vilka anförts av departementschefen såsom motivering för införandet
av en särskild pappersbeskattning, finner utskottet sig i princip
böra tillstyrka, att en sådan beskattning genomföres. 1
I enlighet härmed avstyrker utskottet de förut omnämnda motionerna
I: 381 och II: 536.
I detta sammanhang vill utskottet —- på sätt skett jämväl i tidigare av
utskottet avgivna betänkanden över Kungl. Maj :ts förslag om skärpt indirekt
beskattning — understryka det av departementschefen gjorda uttalandet,
att beskattningen av papp och papper, som ju förordades i syfte
att därigenom åstadkomma en överbalansering av budgeten och icke för att
täcka löpande statsutgifter, borde vara av endast tillfällig natur. I förevarande
fall har departementschefen för att ytterligare understryka detta förhållande
ansett sig böra föreslå att i författningen i ämnet uttryckligen angåves,
att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från och med den
1 juli 1948. Därest förevarande förslag bifalles, kommer skatten sålunda att
upphöra den 30 juni 1949, såvida icke annat kommer att beslutas av 1949
års riksdag.
Vad angår frågan, huruvida sådana merkostnader som föranledas av pappersbeskattningen
böra slå igenom i konsumentpriserna, ha olika uppfattningar
uttalats i detta hänseende. Från näringsorganisationernas sida har
hävdats, att ett sådant genomslag borde tillåtas utan några som helst inskränkningar
medan däremot priskontrollnämnden intagit eu mera restriktiv
ståndpunkt. Sålunda har nämnden —■ under hänvisning till 1948 års
bevillningsutskotts betänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj :ts proposi
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
tion nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m. —•
åberopat att sådana kostnadsökningar, som direkt föranleddes av skatteskärpningar,
borde slå igenom i konsumentpriserna men att något hinder
icke syntes föreligga att beskära vinstmarginalen i de fall då densamma befunnes
större än vad som kunde anses skäligt. Enligt vad nämnden vidare
anfört borde skatteskärpningar icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning
av handelsmarginalerna, uträknade i kronor och ören, och kompensation
för ökade emballagekostnader borde icke lämnas av den anledningen,
att en eventuell prisfördyring av papp och papper borde kunna motvägas av
en minskning i förbrukade kvantiteter. Enligt vad departementschefen anfört
i denna fråga syntes sådana förhållanden icke vara för handen att priskontrollnämnden
vid en kommande prövning härutinnan borde avvika från
de principer, som nämnden i andra liknande ärenden tillämpat och som vunnit
statsmakternas godkännande. För egen del anser utskottet sig sakna anledning
att frångå den uppfattning som departementschefen sålunda uttalat
och som ansluter sig till den mening, som utskottet anfört i tidigare avgivna
betänkanden angående skärpt indirekt beskattning.
Utskottet torde härefter få beröra vissa detaljfrågor rörande den av utskottet
tillstyrkta beskattningen av papp och papper. Av dessa frågor är
givetvis frågan om beskattningsområdets avgränsning den mest betydelsefulla.
Såsom förut berörts innebär det i propositionen framlagda förslaget till
pappersskatt, att från skattskyldighet skall undantagas papper som är avsett
att användas för tryckning av allmänna nyhetstidningar. Samma undantag
hade föreskrivits redan i det av konsumtionsskatteberedningen framlagda
förslaget.
Den nu berörda gränsdragningen — som utförligt motiverats av departementschefen
(se propositionen s. 52—53) — har föranlett vissa yrkanden
och ändringsförslag i motionerna I: 379 (av herr Näsgård) och de likaiydande
motionerna I: 380 (av herr Gottfrid Karlsson in. fl.) och 11:535 (av
herr Lindahl m. fl.).
I motionen I: 379 ha till en början framförts vissa synpunkter angående
tolkningen av uttrycket allmän nyhetstidning. I anledning av vad i motionen
i denna del uttalats vill utskottet framhålla, att den omständigheten att en
tidning utkommer endast exempelvis två dagar i veckan icke alls bör inverka
på frågan, huruvida tidningen skall anses såsom allmän nyhetstidning
eller icke. Den avgörande synpunkten bör i stället vara, huruvida tidningen
innehåller aktuella nyheter av varjehanda slag, vilka icke endast äro
av intresse för vissa yrkeskategorier utan läsas av vad man brukar kalla
»den breda allmänheten». Gränsdragningen mellan skattepliktigt och skattefritt
tidningspapper bör uppenbarligen göras oberoende av om nyhetsmaterialet
tillhandahålles genom tidningarnas telegrambyrå eller anskaffas på
annat sätt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
27
Såväl i den nu berörda motionen I: 379 soin i de likalydande motionerna
I: 380 och II: 535 ha ändringar ifrågasatts beträffande gränsdragningen mellan
skattepliktigt och skattefritt papper. Sålunda har i förstnämnda motion
uttalats, att en ny utredning borde verkställas i syfte att finna utvägar att
i beskattningshänseende skilja facktidningar och facktidskrifter från tidskrifter
av nöjeskaraktär. Vidare har i de likalydande motionerna I: 380
och II: 535 yrkats, att jämväl sådant papper som avsåges för folkrörelsernas
och näringsorganisationernas press måtte undantagas från skattskyldighet.
I den till utskottet ingivna skriften från Föreningen Svensk fackpress har
yrkats — liksom i föreningens remissyttrande till finansdepartementet •—
att den egentliga fackpressen, som föreningen representerade, skulle jämställas
med dagspressen och att befrielsen skulle ske restitutionsvägen. Slutligen
har Svenska bokförläggareföreningen i sin till utskottet inkomna skrift,
jämte det föreningen avstyrkt den föreslagna papper sskatten, tillika i andra
hand anhållit att utskottet måtte förorda att papper till böcker undantoges
från beskattningen med hänsyn till böckernas kulturella och sociala
betydelse och vikten av att bokspridningen icke hämmades genom en extra
beskattning.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att det icke är praktiskt
möjligt att genomföra en gränsdragning i förevarande hänseende på
annat sätt än som departementschefen i överensstämmelse med konsumtionsskatteberedningens
förslag förordat. De av departementschefen anförda
skälen för denna gränsdragning finner utskottet bärande. Vad särskilt
angår det av Föreningen Svensk fackpress framförda yrkandet, att en särskild
restitutionsrätt skulle tillskapas, vill utskottet understryka, att sådana
fall kunna förekomma, där det icke är möjligt att skilja mellan en
facktidskrift som samtidigt innehåller artiklar av förströelsekaraktär —
dessa senare artiklar kunna för övrigt erhålla växlande utrymme i facktidskriften
från ett nummer till nästa — och en förströelsetidskrift som
tillika regelmässigt inför fackartiklar. Därjämte må framhållas att om en
restitutionsrätt infördes, skulle detta betyda en avsevärd ökning i arbetet
med kontrollen av pappersbeskattningen; i stället för att kontrollera omkring
70 pappersbruk skulle kontrollstyrelsen bliva nödsakad att därutöver
upprätthålla en fortlöpande granskning av papperskonsumtionen hos ett
mycket stort antal facktidningar och facktidskrifter. I förevarande fråga
har utskottet — liksom departementschefen — ansett det vara av väsentlig
betydelse, att skattesatsen icke föreslås till högre belopp än 15 öre per
kilogram. Den nya pålaga som genom en pappersbeskattning kommer att
åvila facktidningar och facktidskrifter torde på grund härav icke bliva alltför
betungande. Enligt utskottets uppfattning skulle det ingalunda varit
oskäligt om en vida högre skattesats kunnat fastställas för exempelvis förströelsetidskrifter.
Då emellertid de praktiska svårigheterna i fråga om
gränsdragningen mellan skattepliktigt och skattefritt papper i själva verket
icke kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, finner utskottet den i propo
-
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
sitionen föreslagna lösningen med en relativt måttlig skattesats över hela
linjen — dock med förut omnämnt undantag —- innebära en lämplig avvägning
mellan olika uppfattningar och intressen.
Vad angår Svenska bokförläggareföreningens yrkande, att papper till
böcker måtte undantagas från beskattningen, anser utskottet sig böra framhålla,
att den prisökning, som måste bliva en följd av pappersbeskattningen,
blir förhållandevis obetydlig och kommer att uppgå till avsevärt lägre
belopp än vad som tidigare utgick i allmän omsättningsskatt för försäljningen
av böcker.
Då utskottet i enlighet med det nu anförda tillstyrker att gränsdragningen
mellan skattepliktigt och skattefritt papper verkställes på sätt i propositionen
förordats, har utskottet funnit sig böra avstyrka dels motionen I: 379
såvitt angår däri framställda förslag om undantagande från pappersbeskattningen
av papper till facktidningar och facktidskrifter dels ock de likalydande
motionerna I: 380 och II: 535.
Ytterligare vissa detalj spörsmål rörande pappersskatten ha särskilt uppmärksammats
inom utskottet.
Sålunda har inom utskottet riktats kritik mot den i 11 § andra stycket i
författningsförslaget upptagna bestämmelsen, enligt vilken den, som idkar
handel med vara vilken användes för framställning av skattepliktig vara,
är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket i samma paragraf närmare angives.
Mot denna bestämmelse har erinrats, att kontrollmyndighetens befogenheter
enligt förslaget gjorts alltför vidsträckta och komme att omfatta
företag, vilka i mycket ringa utsträckning hade förbindelse med pappersbranschen.
Häremot bör emellertid framhållas, att en bestämmelse av samma
innehåll återfinnes i flera andra författningar rörande indirekt beskattning
och även visat sig vara av viss betydelse ur kontrollsynpunkt. Sålunda
har kontrollstyrelsen med stöd av den i förordningen om varuskatt upptagna
bestämmelsen om sådan uppgiftsskyldighet, varom här är fråga, kunnat
genomföra en effektiv kontroll över skattskyldiga glasstillverkare. Då
några olägenheter av motsvarande bestämmelser i äldre skatteförfattningar
icke försports, torde det kunna förutsättas att ej heller bestämmelsen i
11 § andra stycket i nu förevarande författningsförslag kommer att föranleda
missbruk eller godtycke. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka, att
författningsförslaget i denna del bibehålies oförändrat.
Enligt vad departementschefen förordat skall skattskyldig tillverkare vid
skatteredovisningen vara fritagen från beskattning av sådana myckenheter
papp eller papper, som från tillverkningsstället utlämnats för export eller
till inhemsk förädlingsindustri för export efter vidare bearbetning exempelvis
till wellpappemballage, tapeter och asfaltpapp. I enlighet härmed har i
14 § första stycket i författningsförslaget stadgats, att skattskyldig må i
sin deklaration göra avdrag för bl. a. den myckenhet skattepliktiga varor,
som utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter
bearbetning utföras ur riket. Inom utskottet har uttalats tvekan, huruvida
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
29
avdragsrätt föreligger icke endast i sådana fall då emballage såsom sådant
exporteras utan även beträffande inom riket tillverkat emballage, som användes
till exportvara. Enligt vad utskottet funnit bör nu berörda bestämmelse
tolkas så, att avdragsrätt föreligger jämväl i sistnämnda fall, dock
givetvis under förutsättning att den skattskyldige kan hos kontrollstyrelsen
förebringa tillförlitlig utredning om att varan använts såsom emballage för
exportvara eller kommer att tagas i anspråk för dylikt ändamål.
Vad i övrigt anförts i propositionen såsom detalj motivering för förslaget
till förordning om pappersskatt föranleder icke något särskilt uttalande från
utskottets sida.
I förevarande sammanhang har utskottet behandlat jämväl vissa vid riksdagens
början väckta motioner om skatt på förströelsetidskrifter, nämligen
de likalydande motionerna I: 183 (av herr Gustaf Elofsson m. fl.) och II:
298 (av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.) samt motionen II: 365 (av herr
Johnsson i Stockholm). I förstnämnda två motioner har yrkats, att skatt
måtte införas på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt tal kallades
kolorerad veckopress, i enlighet med de grunder som i motionerna angivits.
Vidare har i motionen II: 365 hemställts, att riksdagen måtte besluta
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till skatt å sådana veckotidskrifter
av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt syfte hade innehavarens
ekonomiska vinning.
Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen
kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter som avses i nämnda
tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter
av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hårdare än vad som
blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna
tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande
tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka
framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas
därför av utskottet.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 215 samt med avslag å motionen
I: 381 av herr Lundgren och motionen II: 536 av herr Karlsson
i Stuvsta m. fl., antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om pappersskatt; samt
2) att följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf Elofsson
in. fl. och II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa in. 11.;
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
de likalydande motionerna I: 380 av herr Gottfrid Karlsson
m. fl. och II: 535 av herr Lindahl m. fl.;
motionen I: 379 av herr Näsgård; och
motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 1 juni 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
• ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander,
Frans Ericson*, Heiiman, Wehtje, Ramberg*, Rosander, Näsgård och Widner
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hammarlund*, Sandberg,
Falk, Olson i Göteborg, Sundström, Bladh, Brandt och Larsson i Luttra.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
1) av herrar Näsgård, Hammarlund och Larsson i Luttra, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:
»I nu förevarande proposition---- (= utskottet s. 21 rad 3 nedifrån
— s. 27 rad 18 uppifrån)---genom en extra beskattning.
Att genomföra en gränsdragning i förevarande hänseende på annat sätt
än som departementschefen i överensstämmelse med konsumtionsskatteberedningens
förslag förordat torde vara förenat med vissa svårigheter. Utskottet
anser dock att en ny undersökning bör företagas för att utröna huruvida
icke undantag från beskattningen — exempelvis genom ett restitutionsförfarande
— skulle kunna göras för papper, som användes för tryckning
av facktidningar och facktidskrifter, varvid folkrörelsernas och näringsorganisationernas
publikationer särskilt böra uppmärksammas. Därvid
synes även böra tagas under övervägande om icke en vida högre skattesats
än den nu föreslagna skulle kunna fastställas för förströelsetidskrifter.
Även om gränsfall förekomma, där det är svårt att skilja mellan en fack
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
31
tidskrift och en förströelsetidskrift, torde ett dylikt särskiljande i det stora
flertalet fall utan större svårighet kunna ske.
Vad angår Svenska bokförläggareföreningens —- —- — (= utskottet s.
28 rad 4—rad 9 uppifrån)---försäljningen av böcker.
I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet, att gränsdragningen
mellan skattepliktigt och skattefritt papper för närvarande verkställes på
sätt i propositionen förordats. I anledning av dels de likalydande motionerna
I: 380 och I: 535, dels ock motionen I: 379 vill utskottet emellertid förorda,
att en ny utredning verkställes rörande beskattningen av facktidningar
och facktidskrifter.
Ytterligare vissa detalj spörsmål —--(= utskottet s. 28 rad 16 uppifrån—s.
29 rad 10 uppifrån)---från utskottets sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte---(= utskottet s. 29 rad 8
—rad 4 nedifrån)---förordning om pappersskatt;
2) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 380 av herr Gottfrid Karlsson in. fl. och II: 535
av herr Lindahl in. fl. samt motionen I: 379 av herr Näsgård
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förnyad utredning
för att utröna huruvida icke facktidningar och facktidskrifter,
särskilt folkrörelsernas och näringsorganisationernas
publikationer, genom restitutionsförfarande eller på
annat sätt kunna undantagas från pappersskatt; samt
3) att de likalydande motionerna I: 183 av herr Gustaf
Elofsson in. fl. och II: 298 av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.
samt motionen II: 365 av herr Johnsson i Stockholm måtte,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
»
2) av herrar Velander, Wehtje och Olson i Göteborg, som ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 381
av herr Lundgren, avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 215.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Ku/ngl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten