Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående åtgärder för främjande av det frivilliga enskilda sparandet.

1948-06-01 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:49, Betänkande i anledning av väckt motion angående åtgärder för främjande av det frivilliga enskilda sparandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

1

Nr 49.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående åtgärder för främjande av det frivilliga enskilda

sparandet.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 367, av herrar Håstad

och Hjalmarson har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till årets riksdag

om åtgärder för att främja det frivilliga enskilda sparandet».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Vid 1947 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna I: 144 (av

herr Elon Andersson in. fl.) och 11:234 (av herr Ohlin in. fl.), att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande

skattefrihet eller skattelättnad för inkomst, som sparas av personer med viss

maximiinkomst, ävensom rörande andra lämpliga åtgärder till uppmuntrande

av de breda folklagrens sparande, i första hand sådant s. k. kontant

sparande, som placeras i sparinrättningar, vissa obligationer eller annan penningform.

Samma års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av motionerna

avgivna och av riksdagen godkända betänkande nr 46 bl. a. följande:

»Utskottet finner i likhet med motionärerna, att det otvivelaktigt framstår

såsom ett mycket betydelsefullt samhällsintresse att på lämpligt sätt uppmuntra

sparandet, ej minst bland de breda folklagren. Ur denna synpunkt

hör måhända mindre vikt fästas vid själva formen för sparandet. Även den

som med sparmedel exempelvis anskaffar arbetsredskap eller verkställer avbetalning

å ådragen skuld kan därmed främja produktionen och välståndet

i samma mån som om sparsamheten leder till bankinsättning eller obligationsköp.

Vad angår möjligheterna att främja sparande bland de breda folklagren

vill utskottet framhålla, att ett betydelsefullt steg i denna riktning får

anses ha tagits, då Kungl. Maj :t genom proposition nr 212 till innevarande

års riksdag föreslagit dels skattelättnader, som komma de breda folklagren

till godo, dels ock höjning av den för mindre förmögenheter ifrågasatta skattefriheten

vid årlig förmögenhetsbeskattning från 20 000 till 30 000 kronor.

Vidare får utskottet erinra om att Kungl. Maj :t nyligen genom överläggningar

med representanter för näringslivet och de större folkrörelserna sökt finna

lämpliga utvägar för det allmännas ökade stöd åt sparandet. Då Kungl. Maj :t

sålunda ägnar sparfrämjandet särskild uppmärksamhet och då utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t därvid även uppmärksammar de i motionerna

heyörda spörsmålen, finner utskottet tillräckliga skäl saknas att i en särskild

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i ämnet. Utskottet avstyrker

fördenskull bifall till motionerna.»

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 49—50.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

I den nu förevarande motionen har erinrats om att av konjunkturinstitutets

rapport »Konjunkturläget», som fogats såsom Bihang 2 till Bil. 1: Inkomsterna

till årets statsverksproposition, framginge, att utvecklingen av

sparandet i vårt land tagit en ogynnsam vändning. Det hette härom i rapporten

:

»Det ''synliga sparandet’ räknat som ökningen i behållningen på sparräkningar

hos bankerna plus ökningen i livbolagens premiereserver visar följande

utveckling (miljoner kronor):

1945 1946 Nov. 1947

Synligt sparande.......................... 1 046 959 845

Mellan 1945 och 1947 torde de totala löneinkomsterna ha ökat med 30—35

procent, medan dessa former av synligt sparande tenderat nedåt.»

I anslutning härtill framhålla motionärerna, att även om icke alltför vittgående

slutsatser kunde dragas av detta material, det dock vore tydligt, att

en så stark stegring av löneinkomsterna borde ha föranlett åtminstone en

stegringstendens i de förebragta siffrorna angående sparandet. Då så icke

blivit förhållandet, utan tendensen klart pekade nedåt, vore detta ägnat att

inge betänkligheter. I vilken mån denna utveckling hängde samman med

de inflationistiska utvecklingstendenserna i allmänhet vore svårt att säga.

Klart vore emellertid, att allvarliga ansträngningar borde göras för att bryta

den nedåtgående tendensen i sparandet och att söka återvinna en normalt

stigande tendens. Den samhällsekonomiska betydelsen av ett omfattande

sparande torde klart inses av alla politiska meningsriktningar. Sålunda hade

finansministern vid upprepade tillfällen understrukit vikten därav och särskilt

framhållit önskvärdheten av bredast möjliga bas för sparandet. Om

man ville bevara ett framåtskridande samhälle på det ekonomiska området,

vore förutsättningen därför ett omfattande sparande. Därom torde inga delade

meningar råda. I nuvarande ekonomiska läge, när investeringarna, såsom

anfördes i finansplanen, överstege sparandet, borde den naturliga utvägen

att återställa jämvikten vara att öka detsamma. I enlighet med sin

allmänna principiella uppfattning, att frivillighet alltid vore att föredraga

framför tvång, ville motionärerna särskilt understryka, att en ökning av

sparandet borde åstadkommas på frivillighetens väg. Den viktigaste förutsättningen

därför vore, att människornas förtroende för penningvärdet bevarades

och stärktes och att tilltron till det ekonomiska livets stabilitet återställdes.

Det frivilliga sparandet vore i detta hänseende såväl ett medel därför

som en följd därav. Alla skäl talade därför för att effektiva åtgärder

snarast möjligt vidtoges från statsmakternas sida för att uppmuntra det

frivilliga sparandet.

Enligt vad motionärerna hade sig bekant förelåge ett nyligen utarbetat

förslag från 1944 års allmänna skattekommitté, som syftade till att främja

sparandet. Motionärerna ville icke uttala någon mening om detta förslags

utformning på nuvarande stadium. Det byggde på en skatteteknisk idé att

medgiva skattefrihet för ett på viss tid bundet sparande i bank. Det förtjänade

kanske framhållas att skattefrihet med nu gällande bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

3

medgåves för premieinbetalningar på livförsäkringar, ehuru endast till ett

så lågt belopp som 200 kronor. En väsentlig höjning av detta belopp syntes

även kunna ifrågakomma som en lämplig åtgärd, exempelvis så mycket som

motsvarade en livförsäkring på 20 000 kronor vid ett normalt antal årliga

inbetalningar. Även andra sätt att uppmuntra sparandet än genom anlitandet

av rent skattetekniska metoder kunde givetvis tänkas. Alla skäl talade

emellertid för att, vilken metod man än beslutade sig för att välja, skyndsamma

åtgärder vore starkt påkallade.

Utskottet. I den förevarande motionen har yrkats skrivelse till Ivungl.

Maj :t med hemställan om åtgärder för främjande av det frivilliga enskilda

sparandet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var denna fråga under

behandling vid 1947 års riksdag i anledning av väckta motioner, vari

yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om åtgärder till uppmuntrande

av de breda folklagrens sparande. Samma års bevillningsutskott

fann i sitt över dessa motioner avgivna betänkande nr 46 det vara ett mycket

betydelsefullt samhällsintresse att på lämpligt sätt uppmuntra sparandet,

ej minst bland de breda folklagren. Utskottet erinrade vidare om att

Kungl. Maj :t genom överläggningar med representanter för näringslivet och

de större folkrörelserna sökt finna lämpliga utvägar för det allmännas stöd

åt sparandet. Då Kungl. Maj :t sålunda ägnade sparfrämjandet särskild

uppmärksamhet och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t därvid även

uppmärksammade de i motionerna berörda spörsmålen, fann utskottet tillräckliga

skäl saknas att i en särskild skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning i ämnet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Sedan föregående års riksdag behandlade denna fråga, har en omfattande

sparkampanj kommit till stånd, vars syfte är att söka förmå den enskilde

att frivilligt avstå från att begagna sig av det överskott av köpkraft som nu

finnes. För att befordra en ökning av sparandet bedrives jämväl — bl. a.

från sparbankernas sida — en verksamhet för spridande av ekonomisk upplysning.

Emellertid ha även mera vittgående åtgärder för uppmuntrande av

det frivilliga sparandet övervägts. Sålunda ha under den senare tiden vid

offentliga utredningar utarbetats två förslag, vilka syfta till att på olika

vägar stimulera till insättning i penninginstitut av sparmedel, bundna för

en längre tid.

Det ena av dessa förslag har, såsom antytts i den förevarande motionen,

framlagts av 1944 års allmänna skattekommittc i en den 13 december 1947

till finansdepartementet avlämnad promemoria med förslag till bestämmelser

angående skatteplanering av frivilligt banksparande. Enligt detta

förslag skall varje skattskyldig fysisk person äga rätt att i en allmän kreditinrättning

— postsparbanken, annan sparbank, affärsbank eller centralkassa

för jordbrukskredit — upplägga ett s. k. skattesparkonto för sig själv,

sin maka eller sina minderåriga barn. För den del av det löpande årets inkomst,

som insättes å dylikt konto under åren 1948 och 1949, skall avdrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr b9.

vara medgivet vid inkomsttaxeringen, i den mån den sammanlagda årliga

insättningen ej överstiger 3 000 kronor för vart och ett av dessa år. Så länge

medlen innestå å kontot, föreligger ej skatteplikt vare sig för förmögenheten

eller för därå upplupna räntor. Medlen få icke uttagas, förrän två kalenderår

förflutit efter utgången av det år, under vilket insättningen gjorts.

Efter den nämnda tvåårsfristen få medlen uttagas. Om uttagningen sker

före utgången av år 1954, skall dock det uttagna beloppet inräknas i den

skattepliktiga inkomsten för det år, då uttaget ägt rum. Medel, som innestå

å kontot till utgången av år 1954, kunna däremot uttagas, utan att detta

medför skattskyldighet för desamma. Skattebefrielsen blir alltså under denna

förutsättning definitiv.

Enligt det andra förslaget, vilket framlagts i en inom finansdepartementet

i december 1947 upprättad promemoria, skall sparandet uppmuntras

genom att särskilda premier lämnas till sparare i ungdomsåldrarna. De

sparade medlen skola insättas å särskilda ungdomskonton hos kreditinrättningarna.

Premien, vilken ansetts böra vara undantagen från beskattning,

skall utgöra ett procentuellt tillägg till det under varje år sparade beloppet.

Såsom villkor för att premie skall utgå har ansetts böra föreskrivas, att

sparandet uppgår till visst minimibelopp.

Intetdera av dessa förslag har hittills förelagts riksdagen.

Utskottet har givetvis icke möjlighet att i detta sammanhang göra något

uttalande, huruvida de utvägar, som anvisats i de båda förslagen, äro lämpliga

eller över huvud taget framkomliga. Vad angår det inom finansdepartementet

utarbetade förslaget faller detta för övrigt till huvudsaklig del

utanför bevillningsutskottets kompetensområde. Att bägge förslagen innebära

en viss risk för överflyttningar av redan förefintliga sparmedel till

sådana konton, som med förslagen avses, synes dock uppenbart.

Utan att på något sätt taga ställning till dessa förslag anser sig utskottet

böra starkt understryka vikten av att i nuvarande läge alla de möjligheter

bliva undersökta, som kunna tänkas ifrågakomma för erhållande av en stimulans

till det frivilliga sparandet särskilt bland de breda folklagren. För

att åtgärder i sådan riktning skola leda till något mera påtagligt resultat

lärer det enligt utskottets mening vara ofrånkomligt, att begagnandet

av den anvisade sparformen för den enskilde klart framstår såsom en fördel

för honom själv. Allmän enighet råder därom att ett ökat sparande under

nuvarande förhållanden är synnerligen angeläget ur allmän synpunkt.

Den omständigheten, att en sparform innebär risk för att densamma kan

komma att begagnas även i andra fall än som därmed avses, synes fördenskull

utskottet icke utan vidare böra föranleda, att densamma avvisas.

Vilka risker som helst i detta hänseende böra givetvis icke tagas. Med hänsyn

till syftet med de anordningar, som här ifrågasättas, bör det dock enligt

utskottets mening kunna anses försvarligt om någon risk härutinnan förefinnes,

såvida det kan antagas att anordningarna eljest komma att på ett

tillfredsställande sätt fylla sitt syfte. Utskottet anser sålunda, att även sådana

utvägar, som under mera normala förhållanden icke kunnat ifrågakomma,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i9.

5

för närvarande böra tagas under omprövning. Huruvida en sådan utväg —

trots därmed förenade olägenheter — bör väljas blir en avvägningsfråga. Vid

denna avvägning kan givetvis icke bortses från att olägenheterna med en

viss anordning bliva större i den mån det belopp, som kan ifrågakomma

till en gynnad behandling, är mera avsevärt.

Såsom i motionen framhållits utgör tecknande av livförsäkring en sparform,

vilken bl. a. genom den nu medgivna avdragsrätten för premier medgivits

viss lättnad vid beskattningen. I ett av 1944 års allmänna skattekommitté

den 31 december 1947 avgivet betänkande (SOU 1948: 22) har föreslagits

en omläggning av beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.

Enligt förslaget skall maximibeloppet för avdraget för premier

höjas från 200 till 300 kronor. Frågan om höjning av detta avdrag har

emellertid i anledning av väckta motioner varit under behandling vid årets

riksdag, varvid riksdagen på hemställan av utskottet lämnat motionerna

utan åtgärd. Utskottet får härutinnan hänvisa till sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 41, vari utskottet med hänsyn till det av skattekommittén

avgivna förslaget ansett sig icke böra ifrågasätta någon ny utredning i

ämnet. Utskottet har därvid dock framhållit önskvärdheten av att Kungl.

Maj :t så snart ske kan framlägger förslag i anledning av den verkställda

utredningen.

Då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t fortfarande ägnar uppmärksamhet

åt den i nu förevarande motion berörda frågan om åtgärder för

främjande av det frivilliga sparandet, anser utskottet ej erforderligt att, såsom

i motionen yrkats, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag

i ämnet. Utskottet finner emellertid syftet med motionen kunna anses tillgodosett

genom vad utskottet här ovan anfört. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet det i motionen framställda yrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 367 av herrar Håstad och Hjalmarson angående

åtgärder för främjande av det frivilliga enskilda sparandet

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Velander Gustaf Elofsson, Heiiman, Wehtje, Franzon och Einar

Eriksson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Henriksson,

Falk, Sundström, Vigelsbo, Bladh, Hjalmarson, Forsberg och Larsson i

Luttra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.