Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1948-02-19 · 57 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:8, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

1

Nr 8.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild

automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 5, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om särskild automobilskatt;

2) förordning om tilläggsskatt å bensin;

3) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 mars

1948; samt

4) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor.

Rörande lydelsen av ovannämnda författningsförslag hänvisas till utskottets

hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 12 av herr Bergvall m. fl. och II: 24 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå det i proposition

nr 5 framlagda förslaget till förordning om särskild automobilskatt»;

2) de likalydande motionerna 1:33 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och

11:58 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

må, med avslag å propositionen nr 5, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om föranstaltande av en förutsättningslös, skyndsam utredning rörande

åtgärder, varigenom penningtillgång och varumängd bättre komma aitt

motsvara varandra, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda»;

3) de likalydande motionerna 1:34 av herr Gustaf Elof sson in. fl. och

11:59 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att skatten å motorfordon, som framdrives med fast, inhemskt

bränsle, skall utgå endast med hälften av det belopp som skall erläggas

för fordon drivet med flytande bränsle»;

4) de likalydande motionerna 1:36 av herr IJnderot in. fl. och 11:105

av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj:ts proposition nr 5»;

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 7 samt. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

5) de likalydande motionerna I: 73 av herr Anderberg ni. fl. och II: 104

av herr Hall in. fl., vari hemställts, att riksdagen, med godkännande av de

av konsumtionsskatteberedningen angivna förutsättningarna i fråga om

upphävandet av det s. k. söndagsförbudet och regleringen i övrigt av motorfordonstrafiken,

måtte

a) avslå Kungl. Maj :ts förslag till förordning om särskild automobilskalt;
b)

bifalla propositionens förslag till förordning om tilläggsskatt å bensin

med den ändring att skatten fastställes till 27 öre per liter;

c) bifalla propositionens förslag till förordning om tillfällig skatt å bensin,

som finnes i riket den 1 mars 1948, med den ändring att skatten fastställes

till 27 öre per liter; samt

d) bifalla propositionens förslag till förordning om tilläggsskatt å vissa

för drivande av automobil använda brännoljor med den ändring att skatten

fastställes till 20 öre per liter;

6) de likalydande motionerna I: 114 av herr Sundelin och II: 194 av herr

Svensson i Ljungskile m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, därest den

av Kungl. Maj :t i proposition nr 5 till årets riksdag föreslagna förhöjda

bilskatten vinner riksdagens bifall, måtte vidtaga sådan ändring i förordning

om bilskatten av den 2 juni 1922, att till personbil kopplade släpvagnar

helt undantagas från beskattning»;

7) de likalydande motionerna 1:175 av herr Domö m. fl. och 11:237

av herr Hastad m. fl., vari hemställts bland annat, att riksdagen måtte

avslå propositionen nr 5; samt

8) motionen II: 199 av herr Edberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att för de s. k. likbilar, som ej användas för annat ändamål

och som äro speciellt byggda för transport till begravningsplatser, icke

måtte erläggas någon fordonsskatt».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de

under motionstiden vid riksdagens början väckta likalydande motionerna

I: 35 av herr Linderot in. fl. och II: 41 av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att uttaga en engångsskatt på större

förmögenheter i enlighet med i motionerna anförda riktlinjer samt föranstalta

om utarbetandet av nödvändig författningstext.

Vidare torde här böra omnämnas, att i ett flertal motioner vid årets

riksdag i vissa fall under hänvisning till propositionen nr 5 — upptagits

till behandling frågan oro införandet av rätt till restitution för skatt

å bensin, som använts vid jordbruk eller fiske (se bl. a. de likalydande

motionerna 1:2 och 11:8, de likalydande motionerna 1:115 och 11:218,

de likalydande motionerna 1:202 och 11:323, de likalydande motionerna

I: 225 och II: 296 samt motionen II: 222).

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

3

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas följande.

I nämnda protokoll har inledningsvis lämnats en översikt över 1947 års

konsumtions skatt eberednings den 20 december 1947 dagtecknade förslag till

skärpning av den indirekta beskattningen. I denna del tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (s. 10—16).

I anslutning härtill har departementschefen anfört följande:

»Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen har 1947 års konsumtionsskatteberedning

erhållit i uppdrag att närmare undersöka inom vilka

områden en skärpt indirekt beskattning bör genomföras och att framlägga

förslag i fråga om skattehöjningarnas storlek.

Till fullgörande av detta uppdrag har beredningen i sin förenämnda

skrivelse den 20 december 1947 — jämte det beredningen framfört vissa

mera allmänna synpunkter på den statliga beskattningen överhuvud taget

— redovisat resultaten av sina dittills verkställda undersökningar beträffande

möjligheterna att tillföra statsverket ökade inkomster genom en

skärpt indirekt beskattning. Beredningens förslag är dock endast i vissa

hänseenden enhälligt; i särskilda yttranden av tre av beredningens ledamöter

ha sålunda avvikande meningar uttalats såväl beträffande det mera

allmänna ståndpunktstagandet till frågan om en skärpt indirekt beskattning

som beträffande de i skrivelsen framlagda detalj förslagen.

Vad angår de av beredningen (majoriteten) framlagda förslagen till

skärpning i olika hänseenden av den indirekta beskattningen ha dessa förslag

i beredningens skrivelse närmare behandlats under 11 olika punkter,

däri beredningen angivit såväl sättet för skatteskärpningarnas genomförande

som storleken av den skatt vilken, därest förslagen antagas, kan beräknas

inflyta till statsverket. De varuområden eller skattetitlar, beträffande

vilka beredningen förordar en skärpt beskattning, ävensom de av

beredningen uppskattade inkomstökningarna framgå av följande tablå:

Varor eller skattetitlar. Inkomstökning.

1. Tobaksvaror............................................ 50 milj. kr.

2. Spritdrycker............................................ 50 » »

3. Vin.................................................... 6 » »

4. Maltdrycker............................................ 9 » »

5. Läskedrycker............................................ 7 » >

6. Nöjesskatt.............................................. 25 » »

7. Varuskatt

a) chokladvaror m. m................................... 30 » »

b) kemisk-tekniska preparat m. m....................... 3-s > »

8. Beskattningen av motorfordon och drivmedel till dessa fordon

a) skatt å personautomobiler ............................ 45 » »

b) bensinskatt .......................................... 130 » >

c) skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor 3-5 » »

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Varor eller skattetitlar. Inkomstökning.

9. Totalisatormedel ........................................ 13 milj. kr

10. Tipsmedel.............................................. 10 > ,

11. Lotterimedel............................................ 25 » »

Summa 407 milj. kr.

Enligt beredningens förslag skulle de under punkterna 1)—7) upptagna

skatteskärpningarna träda i kraft den 1 februari 1948. Jämväl övriga

skärpningar borde enligt beredningen träda i kraft under första halvåret

1948 eller senast under juli månad samma år.

För egen del har jag i de förut återgivna direktiven för utredningen berört

de förhallanden, som för närvarande påkalla en överbalansering av

budgeten genom nya statsinkomster, och de huvudsynpunkter som äro att

anlägga på frågan om sättet för uttagande av de nya inkomsterna. Vid anmälan

tidigare i dag av finansplanen i statsverkspropositionen har jag ytterligare

uppehållit mig vid frågorna om betydelsen för den samhällsekonomiska

balansen av en inkomstökning av den storleksordning, varom här är

fråga, och om inkomstökningens infogande i finansplanen. Jag har därvid

beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen skulle för budgetåret

1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring 500 miljoner kronor.

Då jag vid prövningen av de nu förevarande, av beredningens majoritet

framlagda detalj förslagen med därvid fogat utredningsmaterial funnit beredningens

förslag lämpligt avvägda, anser jag mig i princip böra förorda att

förslagen genomföras, dock med en viss jämkning beträffande totalisatormedlen.

Samtidigt vill jag emellertid understryka, att de sålunda förordade

skatteskärpningarna äro av tillfällig natur och åsyfta att åstadkomma

den överbalansering av budgeten som i nuvarande läge måste anses ofrånkomlig.

Frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd torde med hänsyn härtill

böra prövas av 1949 års riksdag.

Beträffande den närmare utformningen av de författningsförslag, vilka

bliva erforderliga för skatteskärpningarnas genomförande, liksom beträffande

redovisningen av beredningens utredningsmaterial har jag för avsikt

att i förevarande sammanhang behandla endast de föreslagna skärpningarna

i beskattningen av motorfordon och drivmedel till dylika fordon.

Beredningens övriga detaljförslag torde jag få anmäla särskilt.»

Angående vad som anförts i statsrådsprotokollet rörande de framlagda

förslagen om skärpt beskattning av motorfordon och drivmedel till dylika

fordon må här återgivas följande.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall

för automobil eller släpvagn som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i

riket registrerad, årligen erläggas skatt enligt i förordningen meddelade bestämmelser.

För personautomobil utgår skatten — för år räknat — dels

med en grundavgift av 70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje

påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

900 kilogram. Skatten för motorcykel utan bivagn utgör 21 kronor, då motorcykelns

tjänstevikt icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor.

För motorcykel med bivagn utgår skatt med 42 kronor. För automobil med

ringar av annat ämne än mjuk kautschuk utgår skatten med 70 kronor för

varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt. Nu berörda

skattesatser ha tillämpats sedan den 1 januari 1946. (Jfr propositionen nr

352/1945, bevillningsutskottets utlåtande nr 62/1945 samt Sv. förf. sand.

1945:735 och 739.)

Genom förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit infördes en särskild beskattning av bensin. Skatten å bensin

—• som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter successivt

höjts — har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre för liter.

Enligt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor skall för sådan petroleumprodukt

(brännolja), som användes för drivande av automobil och för vilken

icke utgår skatt enligt 1929 års förordning, erläggas särskild skatt. Sistnämnda

skatt har sedan den 1 januari 1946 utgjort 14 öre för liter.

Såsom framgår av den i propositionen lämnade redogörelsen för konsumtionsskatteberedningens

skrivelse den 20 december 1947 har beredningen

(majoriteten) förordat vissa skärpningar med avseende å beskattningen av

motorfordon och drivmedel till dylika fordon. Beredningen har sålunda tillstyrkt,

att en särskild skatt å personautomobiler skulle uttagas för tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1949; alternativt kunde emellertid enligt beredningen

övervägas att införa denna särskilda skatt redan från och med

den 1 april 1948. I fråga om den föreslagna skattens storlek hänvisas till

tablån å s. 15 i propositionen. Beredningen har vidare föreslagit en särskild

skatt för motorcyklar med bivagn å 40 kronor samt för övriga motorcyklar

med högre tjänstevikt än 75 kilogram å 25 kronor. Beredningen har slutligen

förordat, att en tilläggsskatt skulle utgå för bensin med 20 öre för

liter och att skatten å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

skulle höjas med 15 öre för liter. Vidare har beredningen uttalat, att statsverkets

ökade inkomster genom de nu ifrågavarande skatteskärpningarna

kunde beräknas till sammanlagt omkring 178,5 miljoner kronor för år. I

anslutning härtill har beredningen framhållit, att dessa skatteintäkter borde

tillgodoföras vägväsendet så snart det ekonomiska läget gjorde detta möjligt.

Beredningen har därjämte understrukit, att sagda förslag tillstyrkts

under uttrycklig förutsättning, att någon s. k. utstampning av motorfordon

icke komme att ske, att gällande förbud mot söndagskörning upphävdes

och att vid en eventuell drivmedelsransonering drivmedel tilldelades alla

slag av motorfordon efter skäliga grunder. — Tre av beredningens ledamöter

(herrar Henriksson, Sandberg och Öhman) ha i särskilda yttranden förklarat

sig icke kunna biträda beredningens förslag i nu förevarande hänseenden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Departementschefen har såvitt angår de i propositionen framlagda förslagen

till skärpning av beskattningen av motorfordon och drivmedel till

dessa fordon anfört följande:

»Vad först angår frågan om skärpning av skatten å motorfordon torde

jag få anmäla, att jag har för avsikt att senare i dag framlägga förslag om

avveckling av den allmänna omsättningsskatten å personautomobiler och

tyngre motorcyklar från och med den 1 juli 1948.

Enligt vad jag tidigare anfört förordar jag i princip beredningens förslag

om införande av en särskild skatt å personautomobiler och sådana motorcyklar,

som åsyftas i beredningens förut omnämnda skrivelse den 20

december 1947. Beträffande motorcyklar torde skatten dock icke böra

drabba andra fordon än sådana som äro avsedda för personbefordran. Nu

ifrågavarande skatt bör utgå redan från och med den 1 mars 1948 samt

gälla under ett år eller alltså till utgången av februari 1949. Skatten torde,

för år räknat, böra utgå med de i beredningens skrivelse föreslagna beloppen.

Jag torde härutinnan endast få hänvisa till nyssnämnda skrivelse

(se tablån å s. 15). Skatten bör för den angivna 12-månadersperioden inbetalas

under första hälften av juli 1948. Skattskyldigheten bör åvila

den som i automobilregistret är antecknad såsom fordonets ägare den 1

mars 1948 eller, i fråga om fordon som under 12-månadersperioden första

gången registreras, den som därvid antecknas såsom fordonets ägare. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de detaljföreskrifter rörande

skattens inbetalning och redovisning, som bliva erforderliga.

I enlighet med vad jag tidigare anfört förordar jag därjämte, att en

särskild tilläggsskatt å bensin om 20 öre för liter införes och att samtidigt

härmed uttages en tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor med 15 öre för liter. Även dessa skatteskärpningar torde böra

träda i kraft den 1 mars 1948. De synas lämpligen böra formellt erhålla

giltighet tills vidare, varvid emellertid, på sätt förut anförts, bör förutsättas,

att frågan om deras fortbestånd prövas av 1949 års riksdag.

I samband med skärpningen av drivmedelsbeskattningen bör en särskild

lagerbeskattning genomföras.

I fråga om dispositionen av förenämnda skatteintäkter har beredningen

ansett sig böra framhålla angelägenheten av att dessa ökade intäkter tillgodofördes

vägväsendet så snart det ekonomiska läget gjorde detta möjligt.

Till detta uttalande från beredningens sida kan jag ansluta mig. För

närvarande bör intäktsökningen emellertid, i enlighet med vad i det föregående

anförts och även vid anmälan av inkomstberäkningen i statsverkspropositionen

framhållits, icke tagas i anspråk för utgifter för vägväsendet.

I skrivelsen den 20 december 1947 har beredningen vidare anfört, att

förslaget om en skärpt fordons- och drivmedelsbeskattning tillstyrktes endast

under vissa förutsättningar, nämligen att någon utstampning av motorfordon

icke ägde rum, att förbudet mot söndagskörning upphävdes och

att vid en eventuell ransonering drivmedel tilldelades alla slag av motorfordon

efter skäliga grunder. I anledning härav vill jag erinra om att det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

föreliggande förslaget om skäpning i beskattningen av motorfordon och

drivmedel till dylika fordon är avsett att tjäna dubbla syften; å ena sidan

ingår förslaget såsom ett led i strävandena att åstadkomma ett budgetöverskott,

som håller nere köpkraften, och å andra sidan åsyftar förslaget om

skärpning av drivmedelsbeskattningen att åstadkomma en minskning av

förbrukningen av drivmedel och därigenom en besparing av utländsk valuta.

I sistnämnda hänseende syftar den föreslagna skattehöjningen sålunda

till att söka undvika eljest nödvändiga åtgärder av annat slag till minskning

av bensinförbrukningen.»

Motionerna m. m.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna ävensom i de till utskottet

inkomna skrifterna i förevarande frågor må här återgivas följande.

1 motionerna anförda allmänna synpunkter.

I de likalydande motionerna I: 12 och II: 24 har anförts bland annat att

emot syftet med de föreslagna skattehöjningarna vore intet att invända.

Motionärerna anslöte sig principiellt till strävandena att sterilisera en del

av penningöverflödet i landet, och utan att nu taga ståndpunkt till alla

delar i de skattcförslag som framlagts i propositionerna nr 5—10 vore motionärerna

beredda att acceptera långtgående höjningar av de indirekta

skatterna för att nå detta mål. Det vore emellertid angeläget att dessa skattehöjningar

uttoges på ett sätt som vållade minsta möjliga olägenheter

och så, att icke vissa skattedragare drabbades oskäligt hårt. Finansministern

hade också vid tillsättandet av 1947 års konsumtionsskatteberedning

uttalat, att den skärpning av konsumtionsskatterna som framstode som

nödvändig i huvudsak borde avse endast mera umbärliga varor.

I de likalydande motionerna 1: 33 och II: 58 har anförts att även om man

accepterade principen att det vore nödvändigt att i nuvarande läge genomföra

åtgärder, varigenom en del av det befintliga köpkraftsöverskottet undandroges

varumarknaden, följde härav icke att motionärerna ansåge att

de vägar, som anvisats av skatteberedningen och som följts av finansministern

i propositionen nr 5, fyllde de krav på rättvisa och billighet, som

man hade rätt att ställa, ej heller att de komme att på ett tillfredsställande

sätt lösa de uppkomna problemen. Den föreslagna skattehöjningen bleve

en snedbelastning av skattetrycket, som verkade i högsta grad orättvis. Den

komme, om den genomfördes, att till sina verkningar drabba landsbygden.

Den som råkade vara bosatt på en ort med goda kommunikationer undsluppe

denna skatt, under det att den, som råkade vara bosatt på en ort

där inga andra kommunikationsmedel än automobil funnes, skulle beskattas

oerhört hårt. Motionärerna funne det även egendomligt att finansministern

föreslagit denna skattehöjning, som kanske i främsta fallet drabba
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

de jordbrukets och skogsbrukets produkter och måste medföra prisförhöjningar

å dessa, under det att den nu avskaffade allmänna omsättningsskatten

icke omfattade dessa varor. Även om motionärerna delade den uppfattningen,

att det i nuvarande läge vore nödvändigt att vidtaga åtgärder, varigenom

en del av överskottsköpkraften undandroges varumarknaden, kunde

motionärerna icke finna att den föreslagna automobil- och drivmedelsbeskattningen

fyllde detta ändamal utan i stället medverkade till en fortsatt

inflationistisk utveckling. En förutsättningslös utredning, med bortseende

från förutvarande politiska ställningstaganden, skulle säkerligen kunna finna

mera verksamma och rättvisa vägar att nå målet.

I de likalydande motionerna I: 36 och II: 105 har bland annat framhållits

att Kungl. Maj :ts förslag om nya konsumtionsskatter innebure, att folkflertalets

levnadsstandard nedskures även genom direkta statliga åtgärder.

Som nästan varje slag av indirekt beskattning drabbade de nu framlagda

förslagen huvudsakligen de breda folklagrens levnadsstandard och medförde

en sänkning av denna för arbetarna, flertalet bönder och tjänstemän.

Detta faktum kunde inte döljas av talet om att dessa skattepålagor gällde

»umbärliga» varor. Motionärerna anslöte sig till vad ledamoten av konsumtionsskatteberedningen

(herr öhman) anfört i sin reservation till beredningsmajoritetens

förslag (se propositionen nr 5 s. 27).

I förevarande motioner har vidare uttalats att de föreslagna skatterna

komme att medföra en sänkt levnadsstandard för folkflertalet icke endast

genom prisförhöjningar på de beskattade varorna utan även genom skattehöjningen

på motorfordon och drivmedel till dessa, som komme att fördyra

varor och tjänster. De föreslagna skatterna förringade väsentligt värdet

av 1947 års skattereform, som för flertalet skattebetalare innebure en

viss lättnad i fråga om den direkta statsbeskattningen. Föreliggande skatteförslag

strede också mot andan i 1947 års statsskattebeslut, som ginge ut

på att sänka skatterna för mindre inkomsttagare och höja dem för bolag

samt större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Dessa indirekta skatter

undergrävde också i betydande mån värdet av de sociala reformer, som under

senare år beslutats av riksdagen. Den föreslagna »uppsugningen av överflödig

köpkraft» från de breda folklagren stode för övrigt i kontrast till

den förordade »steriliseringen» av köpkraft hos banker och andra bolag.

Medan för de förra föresloges konfiskatoriska åtgärder, förordades för de

senare, enligt vederbörande utrednings majoritetsförslag, att en del av bolagens

vinster skulle insättas i riksbanken, mot erhållande av viss ränta,

som givetvis skulle betalas av skattebetalarnas medel för att efter en viss

tid återlämnas till vederbörande bolag. Det vore icke folkets stora flertal

som hade för stor köpkraft. Det vore ej heller deras köpkraft som förorsakat

dyrtiden. Ville man uppnå en sterilisering av det inflationsfrämjande

köplcraftsöverskottet, borde det förslag till engångsbeskattning av större

förmögenheter genomföras, som från motionärernas håll föreslagits vid

1947 års riksdag och vilket förslag motionärerna upprepade vid innevarande

års riksdag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 9

I motionerna I: 175 och II: 237 har framhållits, att vissa allmänna synpunkter

kunde anföras på de finansiella och ekonomiska planer som låge till

grund för de i propositionerna 5—10 föreslagna skatteskärpningarna.

Sedan i motionerna närmare utvecklats, i vilken omfattning brist på balans

förefunnes i det nuvarande ekonomiska läget, har i motionerna understrukits,

att därest man genomförde ett sådant system som toge hänsyn till

intresset ur alla folklagers synpunkt av att bibehålla produktionskrafterna

vid de för uppehället nödvändiga varorna, kunde förutsättningar så småningom

skapas för en minskning och efter hand ett fullständigt avskaffande

av den individuella kontroll, som regleringarna utgjorde. Detta betydde

självfallet icke, att allt vad regleringar hette upphörde att existera eller att

en hämningslös frihet upprättades. Vad det här vore fråga om, vore en

minskning av en ofta närgången och irriterande individuell kontroll och

dess ersättande med mera generellt verkande medel. En ökad lönsamhet

inom t. ex. den oumbärliga produktionen i förhållande till den mera umbärliga

vore en generell reglering så god som någon för att bevara eller tillföra

kapital och andra produktionskrafter till mera nödvändig verksamhet.

Priset vore därvid alltjämt en mäktig regulator, vars roll ingalunda vore

utspelad. Finansministerns uttalade farhågor för att ett friare system skulle

leda till en fortskridande prisstegring hängde helt samman med den av

honom icke redovisade förutsättningen, att penningpolitiken fråntagits sin

uppgift att hålla balansen inom systemet och förhindra s. k. kumulativa

prisstegringar. En riktigt bedriven registrerande penningpolitik hade tvärtom

förmågan att utgöra en verksam broms på en sådan av alla icke önskad

utveckling. Att även skattepolitiken kunde komma till användning i dessa

sammanhang hade ofta framhållits.

Beträffande budgetens roll för den samhällsekonomiska balansen har i

motionerna anförts, att alltför stor vikt fästes vid fragan om finansieringssättet

för kapitalbudgetens utgifter, om dessa betalats med skattemedel

eller med lånemedel. Skulle nämligen enda villkoret för att budgeten

icke verkade inflationistiskt vara det, att dess utgifter finansierades med

skattemedel, skulle den med detta resonemang lika gärna kunna omfatta

t. ex. 40 eller 60 procent av nationalhushållets utgifter som de ca 20 procent

den faktiskt omslöte. Även arten av de utgifter, som gjordes i budgeten, spelade

en betydande roll i detta hänseende. Såsom finansministern framhållit

kunde en beskattning, som syftade till att minska den enskilda köpkraften,

betraktas som en form av tvångssparande. Huruvida detta däremot

hade samma verkningar på den samhällsekonomiska balansen som det frivilliga

sparandet syntes mera ovisst. I nuvarande läge vore det synnerligen

angeläget att sparandet, som under det senaste året visat en sjunkande tendens,

upprätthölles och om möjligt ökades, så att det bleve tillräckligt i iörhållande

till efterfrågan på lånemedel. Skulle nämligen införandet av ett

tvångssparande leda till en minskning av det frivilliga sparandet, skulle det

önskvärda syftet motverkas. I den aktuella situationen måste motionärerna

i sina överväganden självfallet förutsätta, att den efterfrågan på lånemedel,

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

som förefunnes, icke tillgodosåges genom tillskapande av ny kredit från

riksbankens sida genom fortsatta obligationsköp eller på annat sätt. Riksbanken

måste följaktligen bedriva en medveten politik i syfte att begränsa

den sammanlagda köpkraften. Överhuvudtaget vore en målmedveten antiinflationistisk

centralbankspolitik ett nödvändigt led i en strävan efter samhällsekonomisk

balans. Därest icke tillräckligt omfattande och effektivt

samordnande åtgärder vidtoges för att neutralisera köpkraftsöverskottet,

komme utvecklingen säkerligen att gå emot en allt hårdare och på allt flera

områden ingripande statlig regleringsekonomi.

I motionerna har vidare framhållits, att motionärerna för sin del kunde

förorda ett anlitande av den indirekta beskattningen för att bekämpa inflationen

endast under den uttryckliga förutsättningen, att skatteökningarna

infogades som ett led i en allmän ekonomisk politik för att återställa den

samhällsekonomiska balansen. Såsom en lämplig väg att nå detta syfte i

fråga om den skärpta indirekta beskattningen hade anvisats en sterilisering

av skattemedlen, vilken enligt motionärernas åsikt lämpligen kunde ske i

den formen, att medlen reserverades för nedbringande av den statsskuld,

som övertagits av riksbanken. Utan att motionärerna i detta samband ville

söka kvantitativt bedöma effekten av en sådan åtgärd syntes det dock uppenbart,

att man därigenom verksamt kunde bidraga till att återställa den samhällsekonomiska

balansen.

Slutligen har i motionerna erinrats om att ytterligare propositioner med

förslag till skärpning av indirekta skatter bebådats. Ett definitivt ståndpunktstagande

till dessa olika förslag borde ske i ett sammanhang sedan

samtliga förslag förelagts riksdagen. Detta syntes vara en förutsättning för

en rationell behandling av ifrågavarande skattekomplex.

I de likalydande motionerna 1:35 och 11:41 har yrkande framförts om

uttagande av en engångsskatt på större förmögenheter. Som skäl härför ha

motionärerna i huvudsak anfört följande. 1940 års bevillningsutskott anförde

i anslutning till sakkunnigeförslag att det särskilda bidrag, som förmögenheterna

ansåges böra lämna till täckning av krigsperiodens utgifter,

borde få karaktären av ett engångsoffer. Principbeslut om dylik engångsskatt

fattades också vid samma års riksdag. De upprepade motionsförslagen

från den kommunistiska riksdagsgruppens sida om att detta beslut skulle

förverkligas avslogos emellertid, men i anledning av den kommunistiska

motionen av år 1945 beslöts att utreda frågan. Utredningsuppdraget hånsköts

sedermera till 1945 års statsskatteberedning. Majoriteten inom denna

beredning ställde emellertid skärpningen av den årliga förmögenhetsskatten

och införandet av kvarlåtenskapsskatten som ett alternativ till engångsskatten

och stannade för det förstnämnda. Denna frågeställning var med hänsyn

till tidigare uttalanden av riksdagen knappast korrekt. I motionen II:

433 till 1947 års riksdag hade föreslagits uttagande av en engångsskatt.

Riksdagen hade emellertid avslagit såväl detta yrkande som föreslagen hemställan

till Kungl. Maj :t rörande skyndsam utredning om förbättring och

effektivisering av förmögenhetstaxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

U

I nu förevarande motioner har vidare uttalats, att vid sidan av de av motionärerna

tidigare anförda skälen för uttagande av en engångsskatt å större

förmögenheter tillkomme i nuvarande läge en annan särskild motivering.

Denna hade under den senaste tiden så starkt accentuerats, att motionärerna

redan av denna anledning funne påkallat att ställa frågan om engångsskatten

under riksdagens förnyade prövning. Kungl. Maj :t hade till 1948 års riksdag,

med föregivet syfte att hejda prisstegringarna och därmed motverka

penningvärdesförsämringen, föreslagit skärpt indirekt beskattning av en

rad varor. Dessa skatter, motiverade som åtgärder mot »pristryckande köpkraftsöverskott»

och icke av statsfinansiella skäl, komme att hårt drabba de

breda folklagren. Skatterna komme dessutom icke alls att drabba den kapitalistiska

spekulationen — huvudorsaken till dyrtiden och svårigheterna

inom det ekonomiska livet. Ville man på allvar bekämpa den mest prisuppdrivande

faktorn, måste en av åtgärderna bli att draga in en del av detta

spekulationskapital. Att en engångsskatt medförde gynnsamma verkningar

även som ett led i kampen mot inflationen hade understrukits i utlåtandet

från majoriteten i statsskatteberedningen.

Motionärerna föreslogo för sin del införandet av en engångsskatt på

förmögenheter. Skatten borde utgå enligt följande skatteskala.

Avkastningen av en dylik engångsbeskattning av större förmögenheter

syntes uppskattningsvis komma att uppgå till minst 1 500 miljoner kronor.

I motioner och ingivna framställningar gjorda yrkanden om avslag, helt

eller delvis, å propositionen nr 5.

Helt avslag å den föreliggande propositionen har yrkats i de likalydande

motionerna I: 33 och II: 58, i de likalydande motionerna I: 36 och II: 105

samt i de likalydande motionerna I: 175 och II: 237. I de båda förstnämnda

motionerna har vid avslagsyrkandet fogats en hemställan om utredning och

förslag rörande åtgärder, varigenom penningtillgång och varumängd bättre

komme att motsvara varandra. Till stöd för de framställda yrkandena i

förenämnda sex motioner ha motionärerna — utöver vad tidigare atei givits

i detta betänkande — anfört i huvudsak följande.

Förmögenhetsbelopp mellan

(1000 kr.)

Engångsskatt å förmögenhet

i %

0- 40

40— 80

80- 150

150- 300

300-1 000

8,oo

9,7 5

11,50

13,25

15,00

1 000-

1 de likalydande motionerna I: 33 och II: 58 har framhållits, att även om

man godkände principerna för lyxvaru- och nöjesbeskattningen, motionärerna

icke kunde finna bärande skäl för den i propositionen nr 5 föreslagna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

höjningen av skatten på personbilar och drivmedel, av vilka den förstnämnda

enbart drabbade en enda grupp medborgare, under det att den

senare koinme att drabba vårt näringsliv och medföra höjda kostnader å

de med bil transporterade varorna. Detta koinme i sin tur att framkalla

krav på högre priser och därmed krav på ökade löner, varigenom den inflationistiska

utvecklingen icke såsom avsetts hejdades utan tvärtom komme

att främjas. Jordbrukets och skogsbrukets produkter transporterades numera

till långt övervägande del medelst bil. Någon utredning om huru stor ökningen

av transportkostnaderna enbart för jordbrukets transporter skulle

bliva hade icke företagits, ej heller huruvida ökningen av varukostnaden

skulle bäras av producenter eller av konsumenter. En beskattning av personbilarna

av den höjd, som föreslagits i propositionen, komme att avsevärt påverka

taxorna för trafikbilarnas körningar, som måste få återverkningar i

resereglementen och på annat sätt. För privatbilarnas del komme den föreslagna

onaturligt stora skattehöjningen säkert att medföra en så omfattande

avregistrering av sådana, att statskassan berövades avsevärda inkomster.

De penningar, som härigenom frigjordes för privatbilisterna, komme ej alltid

att sparas, utan komme att utgöra ett ännu större tryck på varumarknaden,

varigenom den inflationistiska utvecklingen påskyndades. Landsbygden

komme att drabbas hårdast av de föreslagna skattehöjningarna å fordon

och drivmedel. De stora avstånden och de ofta mycket dåliga kommunikationerna

hade där gjort bilen till ett nödvändigt transportmedel. Vad själva

jordbruksdriften anginge borde det uppmärksammas att drivmedlet för jordbruksmaskiner

i stor utsträckning vore bensin. Även för transporten av arbetsfolk

från bostäderna till arbetsplatsen komme bensindrivna motorfordon

i stor utsträckning till användning.

I de likalydande motionerna I: 36 och II: 105 har hänvisats till det inom

konsumtionsskatteberedningen avgivna särskilda yttrandet av herr Öhman

(se propositionen nr 5 s. 27), däri anförts bl. a. att en höjning av skatten

på motorfordon och drivmedel komme att slå igenom i höjda priser på så

mångskiftande varuslag att en allmän prisstegring bleve resultatet för såväl

livsmedel som andra konsumtionsvaror.

I de likalydande motionerna I: 175 och II: 237 har bland annat uttalats

att vid ett ställningstagande till frågan om de områden, som enligt Kungl.

Maj :ts förslag skulle beläggas med förhöjd skatt, hänsyn måste tagas till

skatteskärpningens hämmande inverkan på produktionen. Från denna

synpunkt fram stode de föreslagna höjningarna av fordons- och drivmedelsbeskattningen

som olämplig. Enligt uppgifter som motionärerna inhämtat

från sakkunnigt håll skulle omkostnaderna för den yrkesmässiga lastbilstrafiken

ökas med ca 36 milj. kronor per år vilket skulle medföra en ökning

av transportkostnaderna med 13 å 14 procent. För droskbilstrafiken,

vilken skulle drabbas av såväl höjda fordonsskatter som höjd bensinskatt,

komme omkostnadsökningen att uppgå till ca 25 milj. kr., vilket utgjorde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

en stegring i fråga om skattekostnaderna med 57 procent. För den samlade

busstrafiken i landet beräknades skatterna på bensin och brännolja medföra

en kostnadsökning av ca 15 milj. kr., vilket utgjorde en ökning av

driftkostnaderna med ca 10 procent. I fråga om personbilarna skulle exempelvis

en liten bil om 900 kilograms vikt med en bensinförbrukning av 0,7

lit./mil och en körsträcka av 1 500 mil per år få sin årliga skattebörda

höjd från 261 kr. till 571 kr., alltså med 310 kr. eller 119 procent. I detta

samband ville motionärerna understryka, att personbilarna i allmänhet

i det moderna samhället icke kunde betraktas som en »umbärlig vara».

Den från visst håll väckta tanken att avstå från att höja fordonsbeskattningen

men skärpa drivmedelsbeskattningen, antingen enligt Kungl. Maj :ts

förslag eller i ännu längre gående grad, drabbades av samma principiella

kritik som motionärerna framfört gentemot proposition nr 5. Motionärerna

kunde sålunda icke biträda vare sig förslaget att stegra fordonsskatten

eller förslaget att höja drivmedelsbeskattningen. I propositionen hade beräknats,

att de föreslagna höjningarna av fordonsskatten och drivmedelsbeskattningen

skulle medföra en ökad skatteintäkt av 178,5 milj. kr. Vid

denna beräkning syntes dock en icke oviktig omständighet ha förbisetts,

nämligen statens egna kostnader för motorfordon och drivmedel. Enbart

armén och marinen beräknades för nästa budgetår förbruka ca 10 milj.

liter bensin, som givetvis inginge i den importkvantitet av 650 milj. liter,

som varit utgångspunkten för beräkningarna. Härtill komme skatten för

det ej obetydliga antalet personbilar, som begagnades inom statsförvaltningen.

Täckningen på olika huvudtitlar för dessa ökade kostnader reducerade

i motsvarande grad den beräknade nettointäkten för statsverket.

Avslag å det i proposition nr 5 framlagda förslaget till särskild automobilskatt

har yrkats i de likalydande motionerna I: 12 och II: 24 samt i de

likalyöande motionerna I: 73 och II: 104.

Såsom förut omnämnts har i de likalydande motionerna I: 12 och II: 24

bland annat erinrats om finansministerns uttalande, att den skärpning av

konsumtionsskatterna som framstode som nödvändig borde i huvudsak

avse endast mera umbärliga varor. Denna synpunkt syntes enligt motionärernas

mening icke ha tillräckligt beaktats vid utformningen av de förslag,

som i propositionen nr 5 framlagts om skärpt beskattning av motorfordon

och drivmedel till dylika fordon. Eftersom finansministern i driftbudgeten

för nästa budgetår upptagit de ordinarie bilskatterna till 210

milj. kr., skulle biltrafikens samlade årliga skattebörda uppgå till 388 milj.

kr. Denna siffra borde lämpligen ses i jämförelse med inkomsterna från

statens affärsverk, vilka inkomster tillsammantagna stannade vid 160 milj.

kr. Jämförelsen visade bland annat att bilismen i beskattningshänseende

sattes i cn särklass i förhållande till andra samfärdsmedel.

Enligt förslaget skulle personbilarna drabbas särskilt hårt av skattehöjningen.

Föreställningen att personbiltrafiken vore av övervägande lyx
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

karaktär vore emellertid oriktig. De flesta personbilar brukades i för ägarna

nödvändiga och nyttiga ärenden, även om fordonen därjämte användes

i resor för förströelse och nöje. Konsekvensen härav borde snarast bliva

ett yrkande om helt avslag å proposition nr 5. I betraktande bl. a. av det

angelägna syftet att främja sparsamheten med importerade drivmedel ville

motionärerna dock ej motsätta sig en höjning av skatten på bensin. Däremot

kunde motionärerna icke biträda propositionens förslag om höjning

av fordonsskatten. Denna komme att verka i hög grad orättvist, då den

skulle medföra — att när det gällde den icke yrkesmässiga trafiken _

endast personer i god ekonomisk ställning kunde behålla sina fordon

i trafik. Graderingen i avgiftsklasser efter vagnarnas vikt verkade

icke utjämnande i fråga om denna orättvisa. Avsikten med beskattningen

vore uppenbarligen icke att belasta näringslivet. I den mån densamma

åstadkomme en kostnadshöjning för handeln eller annan näringsgren, borde

alltså hänsyn därtill tagas vid prissättningen. Konsumtionsskatteberedningens

majoritet hade förknippat sitt förslag om höjning av bilbeskattningen

med det villkoret, att någon s. k. utstampning av motorfordon icke

komme att äga rum, att de nu gällande förbuden mot s. k. söndagskörning

upphävdes och att vid en eventuell drivmedelsransonering drivmedel tilldelades

alla slag av motorfordon efter skäliga grunder. Självfallet anslöte

sig motionärerna helt till detta uttalande och gjorde detsamma tillämpligt

i fråga om den mera begränsade skattehöjning som skulle följa av ett bifall

till motionen. En väsentlig höjning av bensinskatten torde ensamt för sig

bidraga till en avsevärd nedgång i bensinförbrukningen och därmed i importen.

I de likalydande motionerna 1:73 och II: 104 har erinrats om att den

nu inträdda valutasituationen nödvändiggjorde en fullständig omprövning

av statsmakternas ställning till bilismen. Det vore nu otänkbart att tilldela

bilismen en valutakvot av den storleksordning, som skulle erfordras

för att vid en obegränsad användning av det nuvarande bilbeståndet vidmakthålla

detsamma. En grundförutsättning för ett bättre och mera stabilt

valutaläge för vårt land vore att de krigshärjade länderna, framför

allt i Central- och Västeuropa, lyckades genomföra en fullständig återuppbyggnad

av sitt näringsliv. En sådan återuppbyggnad komme med nödvändighet

att taga många år i anspråk. Under hela denna tid komme vårt land

att lida under i stort sett samma dollarbrist som för närvarande vore rådande.

Regleringar och skatteläggningar som nu genomfördes måste därför

konstrueras på sådant sätt att de tålde en längre tids tillämpning.

Vilka former som skulle väljas för bilismens reglering och beskattning

under denna tid syntes bli beroende på den ställning statsmakterna intoge

till bl. a. privatbilismens nytta och berättigande överhuvud taget. Hittills

hade statsmakternas ställning till privatbilismen med personbilar i väsent!ig

grad grundats på föreställningen, att denna bilism skulle representera

en lyxkonsumtion. Det borde emellertid hållas i minnet, att ägarna av de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 15

privata personbilarna numera ingalunda vore till finnandes enbart inom de

högre inkomstskikten. Den privata bilismen hade fått en allt större utbredning

inom alla samhällsklasser. Även om dessa fordon i viss utsträckning

komme till användning för nöjes- och rekreationsresor för ägarna själva

och deras familjer, vore det uppenbarligen oriktigt att betrakta fordonen

som lyxföremål, vilka skulle ådraga ägarna speciell lyxbeskattning. Om man

betänkte, att konsumtionen av en mängd umbärliga varor kostade landet

mycket betydande valutautgifter, vore det svårt att finna en hållbar motivering

för att vägra en svensk familj valutatilldelning motsvarade 50 eller

100 kronor per år för inköp av bensin till sin bil, även i de undantagsfall

då denna bil huvudsakligen användes för att tillfredsställa familjens vällovliga

behov av nöje och rekreation. Detta hindrade självfallet icke att man

i nuvarande valuta- och penningpolitiska läge kunde tillgripa en beskattning,

som medverkade till att pressa ned konsumtionen.

Att bilismen efter kriget nått en så stor omfattning som den för närvarande

hade måste delvis tillskrivas den skattepolitik staten fört. När bränslepriset

vore lågt och de fasta kostnaderna höga, reducerades kostnaderna

per mil för varje ytterligare mil bilen begagnades. Den omständigheten att

bilen huvudsakligen användes i rörelse eller tjänst betydde också att dess

begagnande kunde i stor utsträckning anpassas efter vad som vore ekonomiskt

lämpligt. Ägaren kunde i regel minska någon av sina övriga utgifter

eller öka någon av sina inkomster genom att använda bilen i större utsträckning.

Den stegring av de fasta kostnaderna för bilarna, som blivit en följd

av penningvärdets fall och stegringen av fordonsskatterna, motverkades nu

av bilisterna genom ett starkare utnyttjande av bilarna. Att bensinförbrukningen

vore så mycket större än 1939 trots att antalet bilar vore mindre

förklarades i stor utsträckning av detta förhållande. Den nu föreslagna höjningen

av fordonsskatten komme, därest den genomfördes, utan tvivel att

utlösa en verklig rekordförbrukning av bensin. En höjning av bensinpriset

med 20 öre per liter komme icke att i nämnvärd grad motverka denna stegring.

Mot den stegring av de fasta kostnaderna av 300 till 500 kronor per år

för en medelstor personvagn komme en stegring av cirka 30 öre per mil i

körkostnad icke att verka avskräckande.

Därest det föreliggande förslaget om skärpt bilbeskattning genomfördes,

komme med all sannolikhet något nämnvärt antal bilar icke att avregistreras.

Bensinförsäljningen komme redan under de första månaderna att visa

en så stark ökning, att statsmakterna omedelbart måste tillgripa åtgärder

för att begränsa densamma. Den tidigare omnämnda utstampningen av ett

antal fordon komme självfallet då att aktualiseras. Redan 5 å 6 månader

efter den första utstampningen skulle det bli nödvändigt att genomföra endera

av två åtgärder, nämligen antingen en bensinransonering eller en ytterligare

utstamping av minst 50 000 bilar. Först efter att endera av dessa

drastiska åtgärder företagits, kunde man vänta en uppdämning av den

stritt forsande bensinströmmen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Med krigstidens erfarenhet som bakgrund rådde det enligt motionärernas

mening ingen tvekan om att en omfattande avregistrering av bilar innebure

en oerhörd kapitalförstöring. Särskilt bleve detta fallet nu, då alla som

tvingades att avregistrera sina fordon på grund av valutaläget redan från

början måste vara inriktade på att avregistreringen komme att gälla under

många år framåt. Det väldiga kapital som låge nedlagt i 100 000 personbilar

kunde med all säkerhet anses till större delen förlorat. Erfarenheten hade

visat, att detta kapital bäst bevarades och underhölles om bilägarna gåves

möjlighet att köra sina bilar åtminstone i någon utsträckning varje år. Om

de nuvarande bilskatterna behöllos oförändrade, vore en ytterligare höjning

av bensinskatten med 7 öre per liter utöver i propositionen föreslagna 20

öre tillräcklig för att till statskassan inbringa de 45 miljoner kronor som

den särskilda bilskatten beräknades giva. Med en sådan konstruktion av

skatten undvekes också alla de olägenheter som berördes i motionerna samtidigt

som denna ytterligare höjning av bränslepriset borde bidraga till sparsamhet

med bränslet.

Mot en höjning av bensinskatten kunde möjligen riktas den invändningen,

att en fördyring av biltransporterna skulle föra med sig bl. a. krav på

höjda taxor från de yrkesmässiga trafikutövarna. Det borde emellertid anmärkas,

att även propositionens förslag i betydande grad drabbades av

denna anmärkning. Det borde även beaktas att hela denna invändning hade

nämndvärd tyngd endast för transporter på längre avstånd, vilka transporter

det ju ändå vore nödvändigt att i görligaste mån begränsa genom att

avlasta dem på andra trafikmedel. Vad de kortare godstransporterna anginge,

spelade bensinpriset en underordnad roll. Omkostnaderna hänförde

sig här främst till andra faktorer, t. ex. lastning, lossning m. in.

Till utskottet har i anledning av den förevarande propositionen inkommit

ett flertal skrifter från organisationer, sammanslutningar och enskilda

personer. Införandet av de föreslagna skatterna har avstyrkts i en gemensam

framställning från följande organisationer nämligen bilverkstädernas

riksförbund, inköpscentralernas aktiebolag ICA, KAK:s landsförbund, motormännens

riksförbund, svenska droskbilägareförbundet, svenska lasttrafikbilägareförbundet,

svenska omnibusägareförbundet, Sveriges automobilimportörförening,

Sveriges bageriidkareförening, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, bilägarnas inköpscentral,

kungl. automobilklubben, motorförarnas helnykterhetsförbund, riksförbundet

landsbygdens folk, fullmäktige för svenska handelsresandeföreningar,

svenska lokaltrafikföreningen, Sveriges automobilhandlareförbund,

Sveriges automobilindustriförening, Sveriges bensinhandlares riksförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund.

Samma ståndpunkt har intagits av svenska veterinärläkareföreningen,

som därjämte framfört vissa andra yrkanden. Svenska motorförbundet

har hemställt, att den särskilda automobilskatten icke måtte införas.

Sveriges tvätteriidkareförbund har uttalat sig emot de föreslagna skatterna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

17

å drivmedel. I fråga om de ekonomiska verkningarna av skatteskärpningarna

ha vissa synpunkter härutinnan anförts av kooperativa förbundet,

svenska fiskhandelsförbundet, svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP,

aktiebolaget svenska Shell samt föreningen Sveriges aktiva handelsresande.

Vidare ha direktören A. Duritz och John Abelid framfört vissa förslag med

avseende å bensinbeskattningen.

Bilverkstädernas riksförbund in. fl. ha i sin framställning anfört bl. a. följande.

I direktiven till konsumtionsskatteberedningen hade finansministern

utgått från att beskattningen i huvudsak borde avse endast mera umbärliga

varor. Den fråga, som då först uppställde sig inför förslaget om höjda fordonsskatter,

vore, huruvida motorfordon kunde betraktas som mera umbärliga

varor. Härvid hade man utgått från att personbilar skulle till viss del

utgöras av fordon av mera lyxartat slag. Enligt beredningens mening skulle

sådana bilar återfinnas framför allt i de tyngre viktklasserna, från 1 200 kilogram

och uppåt. Detta antagande vore emellertid icke hållbart. Till viktklasser

över 1 200 kilogram hörde förutom de till ett antal av cirka 10 300

uppgående droskbilarna ett stort antal av de vanligaste förekommande

bruksvagnarna. Droskbilarnas tjänstevikt låge t. ex. — enligt uppgifter från

svenska droskbilägareförbundet — mellan 1 600 och 1 800 kilogram och

visade ett genomsnitt för hela landet av 1 719 kilogram. Men även tyngre

privatägda personbilar tillhörde i stor utsträckning den rena nyttokategorien,

bl. a. på grund av deras större transportkapacitet och emedan de på

våra relativt dåliga vägar hölle vida bättre stånd än de små, lätta vagnarna.

Personbilarna hade alltmera kommit att bli ett oumbärligt hjälpmedel inom

de mest skiftande yrkeskategorier. Detta vore ju en naturlig utveckling i ett

land med långa avstånd. Personbilarna utförde i tiotusental ett betydelsefullt

arbete inom industri, handel, hantverk samt jord- och skogsbruk både

för personbefordran, materialtransporter och varudistribution. Statens olika

organ sysselsatte för nyttiga transporter många tusen sådana fordon, och

de vore ett viktigt fortskattningsmedel för läkare, veterinärer, handelsresande,

hantverkare, inspektörer, konsulenter och många andra yrkesutövare

i deras dagliga verksamhet. Det förtjänade framhållas, att många större bilar

av förment lyxkaraktär tillförts köparna i andra hand. Så vore ofta

fallet beträffande handelsresande och dylika, som vore i behov av större

bilar, och många av de bilar som begagnades på landsbygden vore hänförliga

till samma grupp. Man kunde befara, att en ökning av fordonsskatten

komme att medföra en minskning över lag av antalet använda bilar med

en meningslös kapitalförstöring och allmän försämring av transportväsendet

1 vårt land såsom följd, till men icke minst för vår beredskap. Många mindre

företagare och andra, som saknade tillräcklig ekonomisk bärkraft, hade

icke möjlighet att i fortsättningen utnyttja bilens tjänster. På landsbygden,

där bilen hade en speciellt stor uppgift att fylla, komme avsaknaden av

densamma att inverka icke blott ekonomiskt utan även socialt och kulturellt.

Om cn sådan utveckling med allt fog kunde väntas redan av den föreslag
2

Bilxanq till riksdagens protokoll 1IH8. 7 samt. Nr 8.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

11a skärpningen av beskattningen på personbilar och dess olyckliga avvägning,

bleve följderna av att låta skattehöjningen omfatta även drivmedlen

än mera ödesdigra. Med den dominerande ställning, bilen numera intoge

som transportmedel, måste varje stegring av motortrafikens beskattning

sätta spår i transportkostnaderna och medföra en fördyring av varudistributionen.

Någon beräkning av huru skatteökningen skulle komma att fördela

sig på olika konsumtionskategorier eller vilken inverkan skatteökningen

komme att ha på transporttaxor och varupriser hade icke framlagts i propositionen.

En dylik utredning borde vara en självfallen förutsättning för

varje ställningstagande till förslag av denna art, innan beslut i frågan fattades.

För att i någon mån få en belysning av verkningarna hade dock vissa

uppgifter insamlats genom organisationernas försorg.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet hade med ledning av biltrafiknämndens

statistik för de tio första månaderna 1947 beträffande beställningstrafiken

med lastbil beräknat, att de i yrkesmässig trafik använda lastbilarna

förbrukade 15,2 miljoner liter bensin per månad samt att en ökning

av bensinpriset med 20 öre per liter skulle medföra en ökning av kostnaderna

för drivmedel med i runt tal 36 miljoner kronor per år, vilket innebure

en ökning av lasttrafikbilägarnas sammanlagda driftkostnader med

13—14 %. Beträffande de privata lastbilarna förelåge betydligt större svårigheter

att mera exakt beräkna ökningen av deras driftskostnader. Om

man emellertid utginge ifrån att beträffande landets cirka 52 000 privata

lastbilar körsträckan per bil och år uppginge till ungefär hälften av de yrkesmässiga

bilarnas och även toge hänsyn till att de privata lastbilarna i

genomsnitt hade mindre lastkapacitet, kunde man uppskatta merkostnaden

till cirka 50 miljoher''kronor. Kostnadsökningen för landets busstrafik uppskattade

svenska omirihusägareförbundet till cirka 15 miljoner kronor, vilket

genomsnittligt utgjorde en höjning av driftkostnaderna med cirka 10 %.

Svenska droskbilägareförbundet beräknade, att de ökade bränslekostnaderna

för drosktrafiken genom ett med 20 öre förhöjt bensinpris skulle

uppgå till 21,4 miljoner kronor. Härtill komme 4,8 miljoner kronor på fordonsskatt.

Utöver nämnda slag av motorfordon, som drabbades av de föreslagna

skattehöjningarna, borde även nämnas vissa inom lantbruket använda

fordon och maskiner liksom det stora antal motorcyklar, som utnyttjades

för många olika ändamål.

Med utgångspunkt från 1947 års bensinförbrukning skulle den yrkesmässiga

biltrafiken och näringslivets nyttotrafik komma att få vidkännas

en kostnadsökning av 122 miljoner kronor. Att tillförlitligt beräkna, vad

kostnaden skulle bli i enlighet med 1948 års uppskattade bensinförbrukning,

läte sig för närvarande icke göra. Om bensinskatten skulle höjas med

27 öre per liter, skulle de angivna totala kostnaderna ytterligare ökas med

cirka 40 miljoner kronor enligt de här tillämpade beräkningsgrunderna.

Det vore uppenbart, att dessa kostnadsökningar icke kunde bestridas av

de yrkesutövande och av de näringar, som drabbades av desamma, utan att

ökningarna måste återspeglas i ökade taxor och priser. De ökade trans
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 19

portkostnaderna komme därvid att i stor utsträckning drabba oumbärliga

varor såsom livsmedel och dylikt. Av lantbrukets produkter borde nämnas

mjölken, vars transporter vore av betydande storleksordning. Sålunda kunde

framhållas, att cirka 3 000 bilar dagligen intransporterade mjölk till mejerierna,

och att 1 000 bilar utnyttjades för distributionen från dessa. De

sammanlagda kostnaderna för intransporterna av mjölk till mejerierna belöpte

sig till cirka 50 miljoner kronor per år, varför mejerihanteringen

komme att drabbas mycket hårt av den föreslagna skatteskärpningen. I

fråga om transportkostnaderna för mejeriprodukter kunde ytterligare anföras,

att enbart Mjölkcentralen i Stockholm räknade med en kostnadsökning

för sina transporter med cirka 1,2 miljoner kronor per år. Grossistförbundets

och köpmannaförbundets utredningsinstitut samt ICA hade beräknat,

att den föreslagna skatteskärpningen komme att höja handelns totala

biltransportkostnader med 13—15 %, vilket givetvis måste få ogynnsamma

verkningar såväl för varupriser som för företagens ekonomi. Även

för industri och hantverk komme ett genomförande av den föreslagna bensinskatten

att medföra betungande kostnadsökningar. Skattehöjningen på

bensinen komme även att göra ytterligare höjningar av bensin- och oljepriserna

nödvändiga. För eldningsoljan, vilken vore oljebolagens största

artikel för närvarande, komme transportkostnaden att ökas med 1 krona

per m3.

Av skattehöjningen föranledda ökade taxor för den yrkesmässiga trafiken

betydde ökade kostnader för nödvändiga resor bl. a. till och från arbetet

och därmed fördyrade levnadsomkostnader.

För Norrland skulle den skärpta fordons- och bensinbeskattningen komma

att bliva en särskilt tung belastning. Synnerligen långa biltransporter

av nödvändiga livsmedel och andra varor måste i hög grad fördyra dessa,

särskilt som — på grund av det glesa järnvägsnätet — någon möjlighet

icke förelåge att i nämnvärd utsträckning överflytta dylika transporter till

järnvägarna. För att exemplifiera inverkan av den föreslagna höjningen av

bensinpriset med 20 öre per liter kunde för Norrlands vidkommande anföras,

att intransporten av mjölk i Västernorrlands län beräknades bliva

fördyrad med 11,4 %. För Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län tillhopa beräknades kostnadsökningen för lastbilstrafiken

komma att uppgå till ca 13,5 miljoner kronor. Likaledes bleve varje ökning

av kostnaderna för omnibusarna och personbilarna för invånarna i Norrland

med dess långa avstånd en större börda än för invånarna i det övriga

landet.

Svenska veterinärläkarföreningen har hemställt att, därest en skärpning

av beskattningen genomfördes, en samtidig höjning måtte vidtagas i resereglementets

taxa för ersättning vid begagnande av egen bil i tjänstebruk.

Lantbrukarnas utgifter för veterinärbesöken voro för närvarande till stor

del betingade av veterinärens omkostnader för inställelsen på gården, i

första band skjutsersättningen. Erfarenheten hade visat, att veterinärvår
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

den bleve eftersatt, om dessa kostnader voro alltför stora. Med den nuvarande

tämligen ringa skillnaden mellan djurens liv- och slaktvärde skulle så

särskilt bliva förhållandet. De avsevärt större omkostnader, som ett införande

av de föreslagna nya skatterna skulle medföra, komme otvivelaktigt

att medverka till en icke önskvärd nedslaktning eller därtill att djur ginge

förlorade.

Svenska motorförbundet har framhållit att en höjd fordonsskatt skulle

ha en förödande inverkan på bilismen samt vara till stor skada för transportväsendet.

Bilismen vore icke en lyxföreteelse, varför det vore oriktigt

att belägga den med sådana skatter, att den åter bleve en förmån för ekonomiskt

gynnade personer. Med hänsyn till de stora nackdelar ett införande

av den föreslagna tilläggsskatten på bensin även skulle medföra för bilismen,

förutsatte förbundet, att sistnämnda skatt skulle bliva av tillfällig karaktär.

Sveriges tvätteriidkareförbund har anfört att enligt befolkningsutredens

betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete (SOU

1947: 1) uppginge den årliga tvättgodsmängden i landet till cirka 300 miljoner

kilogram. Den arbetstid, som årligen åtginge för att rengöra denna

tvättmängd, uppskattades vid handtvätt till cirka 200 miljoner arbetstimmar

och vid industriellt utförd tvätt till cirka 50 miljoner arbetstimmar. En

övergång från handtvätt i hemmen till rationella tvättmetoder i stordrift

skulle icke allenast innebära en besparing av arbete, tid och energi på inemot

150 miljoner arbetstimmar per år, motsvarande en normal arbetsprestation

för omkring 60 000 personer, utan även medföra en avsevärd

besparing av tvättmedel och, vilket vore av särskild betydelse under nu

rådande förhållanden, ett minskat slitage av textilmaterialet. Till förbundet

vore för närvarande cirka 140 affärsmässigt bedrivna tvätterier anslutna,

vilka årligen behandlade cirka 30 miljoner kilogram tvättgods. En

ökning av dessa tvätteriers kapacitet skulle ur nämnda synpunkter innebära

en nationalekonomisk vinst. En ytterligare ökning av omkostnaderna

skulle för många företag medföra, att deras verksamhet bleve förlustbringande

och finge nedläggas. Detta skulle innebära, att många husmödrar,

som för närvarande utförde produktivt arbete utom hemmet i näringslivets

tjänst, skulle bliva nödsakade att avstå från detta arbete för att

icke eftersätta skötseln av det egna hemmet. En undersökning av vad den

föreslagna tilläggsskatten på drivmedel skulle komma att innebära för de

till förbundet anslutna företagen hade givit till resultat, att kostnaderna

skulle ökas med 1 öre per kilogram tvättgods eller med 300 000 kronor för

30 miljoner kilogram tvätt. En så avsevärd omkostnadsökning skulle drabba

oerhört hårt och skulle med säkerhet få allvarliga konsekvenser för

tvätterinäringen och därigenom även för det svenska näringslivet i sin

helhet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 21

Kooperativa förbundet har framhållit, att de föreslagna skatterna, därest

de infördes, skulle komma att genom fördyring av transportkostnaderna

ogynnsamt påverka den allmänna prisnivån och den företagscentralisering,

som genom stordrift medfört lägre produktionskostnader. Förbundet ville

anföra vissa exempel på verkningarna i dessa hänseenden.

Konsumtionsföreningen Arvidsjaur med omnejd, som hade en omsättning

år 1947 av cirka 4 miljoner kronor, erhölle sina varor från Stockholm.

Varorna transporterades på järnväg till Arvidsjaur, varifrån de med

lastbil distribuerades till föreningens butiker, belägna inom stora avstånd

från Arvidsjaur. Vägarnas beskaffenhet medförde en hög bränsleåtgång.

Kostnaderna för de omfattande landsvägstransporterna skulle komma att

öka med minst 15 %, vilket i sin tur måste medföra högre priser på ett

stort antal förnödenheter.

Ströms konsumtionsförening, belägen i Strömsund cirka 12 mil norr om

Östersund, med en årsomsättning av cirka 2,5 miljoner kronor erhölle sina

varor per järnväg från Stockholm. Föreningen hade butiker i Jormvattnet,

Gäddede, Sandnäset, Björkvattnet, Håkafot, Kallsjön och Högbynäs.

Avstånden från Strömsunds järnvägsstation till de nämnda platserna vore,

återfärden inberäknad, respektive 35, 30, 32, 38, 24, 15 och 10 mil. Föreningen

använde för sina transporter dels egna bilar, dels lej dåkare och

dels transportmöjligheterna med buss. Vid en skattehöjning av 20 öre

respektive 27 öre per liter kunde transportkostnaderna till nämnda butiker

förmodas stiga med respektive 0,6—0,s, 0,5—0,7, 0,55—0,74, 0,65—0,88, 0,55—0,7i,

0,26—0,32 samt 0,i7—0,23, allt öre per kilogram. Ökningen av transportkostnaderna

komme genomsnittligt att motsvara minst 12 respektive 15 %. Föreningen

hade stor försäljning av grövre varuslag. Förutom ökningen av

järn vägsfrakterna, genomförda från och med den 1 januari 1948, skulle

transportkostnader med lastbil från Strömsund till Jormvattnet komma att

öka för exempelvis byggnadstegel med nära 3 öre och en säck cement från

2 kronor 50 öre till 2 kronor 90 öre eller med 40 öre per säck. Transportkostnaden

med bil skulle för de mera skrymmande varorna bliva proportionsvis

högre. Det vore mycket antagligt, att prisökningen för exempelvis

kli skulle komma att närma sig 50 öre per säck om 50 kilogram.

Det vore oundvikligt att med utgångspunkt från den förutsatta höjningen

av driftskostnaderna för bilar kunna undgå prisjusteringar för speciellt

de viktigare livsmedlen och varuslagen. Ökade omkostnader för bilar skulle

i övervägande antal fall komma att träffa transporterna starkare än justeringen

av järnvägsfrakterna gjorde. Hur den redan företagna tariffhöjningen

av järnvägsfrakterna inverkade kunde belysas genom dessa exempel:

Mjöl och gryn Stockholm—Östersund 2,45 %

Konstgödsel Stockholm—Östersund 11,76 %

Potatis Hässleholm—Östersund 2,19 %

Hö för skogsbruket Sala—Östersund 9,32 %

Färska grönsaker Hälsingborg—Östersund 1,54 %

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Dessa huvudsakligen grövre varuslag måste i likhet med det stora flertalet

andra biltransporteras i första hand till järnvägsstationerna för inlastning

och därefter vid framkomsten utköras med bil till förbrukarna direkt

eller till butikerna och koinine därför att träffas proportionellt av betydande

tillägg vid de långa biltransporter, som det här vore fråga om.

Av de anförda exemplen kunde det möjligen framstå, som om verkningarna

av en förhöjd bil- och bensinbeskattning skulle föreligga främst för

Norrland. Så vore emellertid icke förhållandet. Exemplifieringen kunde med

samma resultat hänföra sig till Mellansverige. Uppgifter exempelvis från en

Värmlandsförening, Klarälvdalens kooperativa handelsförening i Edebäck,

visade riktigheten av detta påstående. Föreningen vore belägen i en typisk

skogs- och jordbruksbygd. Föreningens omsättning beräknades för 1947

uppgå till cirka 4,5 miljoner kronor, och försäljningens tyngdpunkt vore

förlagd till oumbärliga förnödenheter av livsmedelskaraktär, fodervaror, cement,

kalk, gödselmedel och liknande varuslag. Den huvudsakliga transporten

av varor för föreningens räkning ägde rum med järnväg till Edebäcks

station. Då denna handel vore smalspårig måste även omlastningskostnaderna

på järnväg belasta transporterna. För förnödenheternas vidare befordran

till föreningens butiker funnes ej något annat transportmedel än

lastbil. Avståndet mellan Edebäcks station och föreningens längst upp belägna

butik i Långflod uppginge till, återresan inberäknad, 31 mil. För en

förening, som arbetade med dylika transportproblem för att försörja en

bygd, icke med lyxvaror utan med oumbärliga förnödenheter av grövre och

skrymmande slag, vore det icke järnvägstransporterna i sig själva, som

bleve avgörande för prissättningen och de sammanlagda transportkostnaderna,

utan det bleve i föreliggande såväl som i en mångfald andra fall biltransportkostnadernas

höjd som vore avgörande.

Det kunde mot de anförda exemplen anföras, att de valts inom orter, där

butikerna hade stora avstånd till närmaste järnvägsstation. Men även inom

mera tätt bebyggda orter innebure ökade transportkostnader en press uppåt

på prisnivån. Så skulle exempelvis förhållandet bliva i Stockholm, Malmö,

Göteborg m. fl. större befolkningscentra. Kostnadsökningen för föreningen

i Malmö för enbart de egna bilarna komme i ökade bensinkostnader att

överstiga 100 000 kronor och närma sig en kostnad av 150 000 kronor, räknat

efter en skattehöjning av 27 öre per liter. Den totala kostnadsökningen

komme emellertid icke att stanna härvid, då föreningen för sina transporter

i mycket stor utsträckning även anlitade s. k. lej dbilar. För konsumtionsföreningen

Stockholm med omnejd skulle kostnadsökningen i distributionskörningen

exempelvis för bröd komma att betyda 0,56 % på omsättningen.

Den svenska hemmaindustrien hade under några decennier byggts upp

med tanke på att den för konsumenterna mest fördelaktiga prisnivån skulle

kunna vinnas. De kooperativa föreningarna, som tidigare ofta hade små

charkuterifabriker och bagerier, hade sannnanslutit sig i speciella företag

med uppgift att tillverka charkuterivaror och bröd. Motivet till denna förändring

hade varit, att de rena produktionskostnaderna för små företag

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

varit högre än för större företag, och centraliseringen av dessa industrier

hade skett med hänsyn till då rådande fraktkostnader. En väsentlig höjning

av de lokala transportkostnaderna komme att minska effekten av dessa

storföretag. Inom dessa sparades mycken arbetskraft. Det skulle säkerligen

krävas ett avsevärt större antal arbetare inom livsmedelsindustrien än nu

vore fallet, om centraliseringen, som givit möjlighet till utnyttjandet av

maskiner i stor utsträckning, icke kommit till stånd. För närvarande påginge

uppförandet av nya fabriker och bagerier på olika platser i landet.

Ekonomien för de bestående och de planerade produktionsanläggningarna

förrycktes, om transportkostnaderna ökades väsentligt. Höjda lokala transportkostnader

kunde innebära ett gynnsamt tillfälle för små företag att

vinna marknad. Detta innebure att arbetskraft i större utsträckning komme

att tagas i anspråk inom industrien. De maskinella hjälpmedlen hade nu

möjliggjort relativt högre löner till de anställda än som skulle varit möjligt,

om icke centraliseringen genomförts. Verkningarna av en sådan förskjutning

i produktionen till primitivare former komme säkerligen att först

så småningom giva sig till känna men vore därför icke mindre allvarliga.

Svenska fiskhandelsförbundet har uttalat, att en höjning av bensin- och

fordonsskatterna skulle drabba fiskerinäringen mycket hårt. För fiskdistributionen

vore bilarna av utomordentligt stor betydelse. 1945 års fiskeriutredning

hade bl. a. påpekat, att vad anginge fiskhandeln på den egentliga

landsbygden spelade den ambulerande handeln den alldeles dominerande

rollen. I samma utredning hade också framhållits att begränsningen av

motorfordonstrafiken under krigsåren naturligtvis hårt drabbat denna vidsträckta

fiskhandel på landsbygden. Nämnda utredning hade också föreslagit,

att reservationsanslag borde anvisas till lån för anskaffande av bilar

för fisktransport. Få näringsgrenar vore så beroende av snabba transporter

som fiskerinäringen med hänsyn tagen till den synnerligen ömtåliga varan.

Med den obetydliga lönsamhet, som utmärkte fiskhandeln, måste en skattehöjning

medföra högre fiskpriser, innebärande ökade avsättningssvårigheter.

Särskilt med hänsyn till de mycket stora exportsvårigheterna vore detta

högst olyckligt för näringen i sin helhet.

Svenska bensin och petroleum aktiebolaget BP har uttalat den åsikten,

att den föreslagna tilläggsskatten på bensin skulle komma alt medföra kostnadsfördyring

av sådan storleksordning, att en höjning av bensinpriset utöver

skatten bleve oundgängligen nödvändig. Enligt gällande bestämmelser

baserades bensinskatten på den volym, som svarade mot en temperatur av

+ 20°C, under det att medeltemperaturen för den levererade bensinen i

Sverige vore -j- 7° C. Skatt erlades alltså för en större volym än som försåldes.

En höjning av skatten komme av denna anledning att medföra

ökade kostnader. Eftersom skatt jämväl erlades för det läckage, som uppkomine

under varans lagring och distribution, skulle i och med tilläggsskatten

kostnaderna för lagrings- och transportsvinn komma att öka. Rän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

tekostnaderna för finansiering av skatten samt kostnaderna för kreditgivning

åt konsumenterna skulle även bliva större, vartill skulle komma en

väsentligt ökad kreditrisk. De på grund av skatten fördyrade bränslekostnaderna

skulle i sin tur medföra större driftskostnader för bolagets bilpark.

En preliminär undersökning hade visat, att den sammanlagda omkostnadsökningen

vid en tilläggsskatt av 20 öre och med utgångspunkt från under

år 1947 försåld kvantitet skulle för bolaget komma att uppgå till cirka 1

miljon kronor, motsvarande en fördyring utöver skatten av cirka 1 öre per

liter bensin. En tilläggsskatt av 27 öre skulle efter i övrigt samma beräkningsgrunder

medföra en kostnadsökning av cirka 1,3 miljoner kronor, innebärande

en fördyring utöver skatten av cirka 1,3 öre per liter bensin.

Utöver dessa direkta merkostnader för grossisthandeln komme även detaljhandeln

att drabbas av betydande kostnadsökningar. De ekonomiska

konsekvenser, som en skattehöjning skulle medföra, skulle i sista band

drabba konsumenterna och därmed indirekt den stora allmänheten.

Aktiebolaget svenska Shell har framhållit i huvudsak samma synpunkter

på den föreslagna bensinskattens ekonomiska verkningar, som svenska bensin

& petroleum aktiebolaget BP. Omkostnadsökningen för aktiebolaget

svenska Shell skulle vid en tilläggsskatt av 20 öre komma att uppgå till cirka

2 miljoner kronor med utgångspunkt från 1947 års försäljningsvolym. Vid en

omsättning motsvarande 77 % av 1947 års försäljning skulle kostnadsökningen

uppgå till cirka 1,55 miljoner kronor. Fördyringen per liter skulle

bliva cirka 0,9 öre. Med en tilläggsskatt av 27 öre skulle motsvarande omkostnadsökningar

stiga till 2,6 resp. 2 miljoner kronor eller cirka 1,2 öre per

liter bensin. Fördyringen för hela grossisthandeln skulle vid en bensinomsättning,

motsvarande 77 % av 1947 års försäljning, komma att uppgå till

drygt 6 miljoner kronor vid en tilläggsskatt av 20 öre och till drygt 8 miljoner

kronor vid en tilläggsskatt av 27 öre. Vidare kunde återförsäljare och

direktköpande konsumenter förväntas att av finansiella skäl begränsa sin

lagerhållning. En viss ökning av transportkostnader och administrativa

kostnader skulle följa därav.

För finansiering av sin verksamhet nödgades bolaget anlita sina leverantörers

och aktionärers ekonomiska bistånd dels i form av varukredit och

dels genom borgen för bankgarantier å bensinskatt och tull. Enligt vissa

beräkningar skulle vid en omsättning under år 1948, motsvarande 77 % av

1947 års omsättning, en ökning av skatten med 20 öre per liter nödvändiggöra

utökning av borgen för skatt och tull å bensin med cirka 11,5 miljoner

kronor och med en skatteökning av 27 öre per liter med cirka 15,5 miljoner

kronor. För dylik finansiering erfordrades medgivande av resp. länders valutamyndigheter,

varför bolaget icke kunde yttra sig om huruvida en sådan

fråga skulle kunna lösas.

Föreningen Sveriges aktiva handelsresande har hemställt, att, därest de i

propositionen föreslagna skatterna ansåges böra införas, handelsresandekå
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 25

rens medlemmar måtte tillerkännas rätt till restitution med 50 % av nämnda

skatter. Genom bilismen hade landet öppnats för köpenskapen på ett i

jämförelse med tidigare förhållanden helt nytt sätt. Med bilen hade handelsresandens

tekniska effektivitet mångdubblats. De föreslagna skatterna skulle

för kåren medföra en stor extra skattebörda. För handelsresande, som för

sitt yrkes utövande hade normal körlängd, skulle den nya beskattningen

komma att belasta den enskilde yrkesmannen med mellan 100—125 kronor

i månaden och i vissa fall ännu mera. Många av kårens medlemmar vore

genom avtal bundna för år framåt med stipulerade bidrag för bilkostnader,

fasta löner eller bestämda provisioner. Enligt gjorda beräkningar skulle de

föreslagna skatterna för kåren komma att uppgå till mellan 6—7 miljoner

kronor. Kåren, som beräknades omfatta mellan 10 000—12 000 personer,

skulle icke kunna bära en sådan belastning. Beskattningen vore därjämte

orättvis, eftersom denna yrkesgrupp icke kunde erhålla någon som

helst kompensation. En begränsning i beskattningen borde vidtagas. På

andra områden av den indirekta beskattningen hade staten tagit hänsyn

till vissa befolkningsskikts ekonomiska bärkraft och lämnat särskilda rabatter

på viktiga konsumtionsvaror. Ett motsvarande system syntes kunna

införas för handelsresandekåren.

Därjämte ha till utskottet inkommit ett flertal skrifter, vilka i form av

protestresolutioner antagits vid offentliga möten i olika delar av landet.

Speciella frågor som behandlats i motionerna.

I de likalydande motionerna I: 34 och II: 59 har uttalats, att — om det

vore nödvändigt att åstadkomma bensinbesparing — denna åtgärd kunde

nås på andra vägar än som föreslagits i propositionen nr 5. Enligt motionärernas

mening borde sålunda frågan om återinförandet av gengasdrift nu

upptagas till förnyad prövning i samband med frågan om åtgärder för att

stabilisera valutaläget. Ur denna synpunkt funne motionärerna det önskvärt,

att riksdagen genom skattesänkningar å motorfordon, som framfördes

med inhemskt, fast bränsle, uppmuntrade en övergång till gengasdrift.

Detta kunde enligt de erfarenheter som vunnits med fördel ske beträffande

särskilt lastbilar och bussar, som vore sysselsatta med transporter på

längre avstånd, men det borde givetvis stå fritt för alla bilägare som så

önskade att övergå till gengasdrift. Uppmuntran till införande av gengasdrift

skulle kunna ske genom att vidtaga en kraftig sänkning av fordonsskatten.

För att nå detta mål, som ur trafik- och valutavårdande synpunkt vore

önskvärt, borde skattesänkningen uppgå till minst 50 % av det belopp som

bensindrivet fordon erlade. Bindande garantier borde samtidigt lämnas att

denna lägre skatt bleve bestående i minst fem år, varigenom vederbörande

fordonsägare icke nödgades slå ut omkostnaderna för montering av aggregaten

på allt för kort tid.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 114 och II: 194 framställda

yrkandet om sådan ändring i 1922 års förordning om automobilskatt, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

till personbil kopplade släpvagnar helt skulle undantagas från beskattning,

har anförts bland annat följande. För transport av varor användes till bilar

kopplade släpvagnar i ganska stor omfattning i vårt land. Främst vore det

landsbygden, som trafikerades med dessa fordon, men även i städerna hade

de sin stora betydelse. Dessa fordon vore därför av utpräglad nyttokaraktär

och av växande betydelse för det ekonomiska livet på landsbygden. Om den

av Kungl. Maj :t nu föreslagna höjda bilbeskattningen genomfördes, komme

medborgare, som hade behov av sin bil för varutransport i begränsad omfattning,

att drabbas hårt. Med hänsyn härtill ansåge motionärerna, att

släpvagn kopplad till personbil borde befrias från skatt, därest förslaget

om höjd fordonsskatt genomfördes.

I motionen II: 199 har föreslagits att fordonsskatt icke skulle erläggas för

s. k. likbilar. Till stöd för sitt yrkande har motionären bl. a. anfört att då

dessa bilar endast byggts för liktransporter hade det för bilägarna varit

ytterst svårt att ekonomiskt utnyttja desamma. Redan den nu utgående

skatten försvårade hållandet av dessa bilar. Skulle den i propositionen nr

5 föreslagna skärpningen av beskattningen av motorfordonstrafiken genomföras

kunde man utgå ifrån att det bleve praktiskt taget omöjligt för privatpersoner

att hålla likbilar.

Av utskottet införskaffad utredning.

I anledning av den förevarande propositionen har utskottet sökt erhålla

närmare upplysningar angående de verkningar, skatteskärpningarna kunde

beräknas medföra i fråga om den allmänna prisnivån och transportkostnaderna

för vissa varuslag. Efter förfrågningar under hand ha till utskottet i

förevarande avseende inkommit yttranden från statens priskontrollnämnd,

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Sålunda har i en inom priskontrollnämnden upprättad promemoria anförts

bl. a. följande.

De i skrivelsen från kooperativa förbundet anförda exemplen måste anses

vara synnerligen extrema. Exemplen avse nämligen platser med osedvanligt

långa transportavstånd och den procentuella ökningen av biltransportkostnaderna

blir avsevärt större vid längre avstånd än vid korta avstånd. I

stället torde det kunna beräknas, att vid en skattehöjning av 20 öre per

liter bensin skulle i fråga om 15—10—5—1 mils transportavstånd (= hälften

av »returavstånd») ökningen av biltransportkostnaderna uppgå till resp.

omkring 17,2—15,3—13,s—8,3 procent.

För en last om 3 000 kg skulle transportkostnaderna i distrikt B, räknat

i kronor och öre, vid 15—10—5—1 mils transportavstånd öka med resp.

omkring 15: 03—9: 98—5: 02—1: 20 kronor, vilket per kilogram skulle motsvara

resp. omkring 0,so—0,33—0,17—0,04 öre.

Fördyringen av handelns transportkostnader torde alltså vid en skattehöjning

av 20 öre per liter bensin i allmänhet komma att understiga 1/2 öre

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

per kg. Även om hela kostnadsökningen föres på de s. k. tunga varorna,

som torde utgöra minst hälften av hela varuvolymen, skulle kostnadsökningen

för dessa varor i allmänhet komma att uppgå till mindre än 1 öre

per kg.

I framställningen från de övriga näringsorganisationerna anföres, att en

ökning av bensinpriset med 20 öre per liter skulle medföra en ökning av

lasttrafikbilägarnas sammanlagda driftskostnader med 13 14 procent. En
ligt

av nämnden uppskattningsvis gjord beräkning torde det emelleitid kunna

antagas, att ökningen komme att hålla sig under 10 procent. Samma förhållande

torde kunna antagas gälla för de privata lastbilarna. Beträffande

busstrafiken torde höjningen av driftskostnaderna hålla sig inom i amen

7,s—9 procent.

Såvitt angår mjölktransporterna kan nämnden icke utan närmare utredning

yttra sig angående de kostnadsökningar som en skattehöjning kan

medföra.

Innebörden av den i näringsorganisationernas framställning lämnade

uppgiften, att den föreslagna skatteskärpningen skulle komma att höja handelns

biltransportkostnader med 13—15 procent, kan ej klarläggas utan att

kännedom erhålles om handelns totala omkostnader. De belopp, som i skrivelsen

angivits för oljebolagens kostnadsökningal'' utöver det diiekta skattebeloppet

20 öre, synas väl höga.

För Norrlands del torde kostnadsökningarna med hänsyn till de otta

mycket långa transportavstånden bliva större än för landet i övrigt.

Sveriges lantbruks förbund har framlagt en utredning angående den föreslagna

bensinskattens förväntade inverkan på mjölkpriset. Vid beräkningarna

av den inverkan mjölkpriset skulle röna av den föreslagna höjningen

av skatten på bensin med 20 öre per liter hade förbundet icke tagit hänsyn

till sådana prishöjningar på såväl bensin som övriga förnödenheter för jordbruket

och mejeridriften, som den av bensinprishöjningen förorsakade generella

ökningen av biltransportkostnaderna komme att medföra. För själva

jordbruksproduktionen komme en höjning av bensinpriset med 20 öre

per liter att medföra en kostnadsökning av 4,5 å 5 miljoner kronor. Denna

kostnadsökning, som komme att redovisas på jordbrukskalkylens kostnadssida,

hänförde sig till driften av traktorer och sådana lastbilstransporter,

som utfördes i samband med själva jordbruksproduktionen, alltsa

icke transporter av t. ex. mjölk till mejeri. Det syntes därför troligt, att den

produktionshöjning, som på jordbrukskalkylens inkomstsida erfordrades

för att kompensera kostnadsökningen, skulle komma att läggas på produkterna

på sådant sätt, att merinkomsten i möjligaste mån skulle komma de

jordbrukare till godo som finge vidkännas utgiftsökningen. Denna ökning

kunde därför knappast väntas komma att påverka mjölkpriset, vilket däremot

direkt berördes av mejeriernas kostnader för intransporter och distribution

av mjölk. I samråd med svenska mejeriernas riksförening, SMR,

hade vissa uppgifter sammanställts till belysande härav.

Enligt senaste tillgängliga statistik (från år 1944—45) användes dagligen

för intransport av mjölk 2 822 lastbilar med en sammanlagd körsträcka

av 17 118 mil per dag. Bensinåtgången, som på grund av transportens art

vore relativt hög, beräknades utgöra cirka 4 liter per mil. Med utgångspunkt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

härifrån skulle en prishöjning av 20 öre per liter bensin komma att medföra

en kostnadsökning motsvarande cirka 5 miljoner kronor per år.

För distribution av mjölk från mejerier till detaljhandlare och större förbrukare

användes för närvarande dagligen cirka 1 000 bilar. Den dagliga

transportsträckan kunde uppskattas till 30 km per bil och bensinförbrukningen

per mil till cirka 4 liter. 20 öres höjning av bensinpriset skulle under

dessa förutsättningar medföra en kostnadsökning av cirka 880 000 kronor

per år. Mejeriorganisationen skulle vidare konnna att belastas med merkostnader

för ost- och smörtransporter, som sammanlagt kunde beräknas till

cirka 90 000 kronor per år.

De anförda siffrorna vore grundade på uppskattning av bensinförbrukningen

och för distributionsbilarnas del även av transportsträckan. För att

få en kontroll av de resultat, som därvid framkommit, hade undersökts, hur

förhållandena skulle gestalta sig vid Mjölkcentralen, där en mera detaljerad

transportstatistik förelåge. Man hade där kommit till det resultatet, att företagets

transportkostnader för mjölk vid en höjning av bensinpriset med 20

öre per liter skulle ökas med cirka 1,2 miljoner kronor, därav intransporterna

920 000 och distributionen 275 000 kronor. Mjölkcentralen invägde 17,2 %

d. v. s. ungefär V» av den inom SMR invägda mjölken. När dessa siffror

jämfördes med beräkningarna för hela landet borde beaktas, dels att mjölkcentralens

mjölktransporter vore bilburna i större utsträckning än inom

andra områden och dels att Mjölkcentralens siffror vore byggda på färskt

material, medan beräkningarna för hela landet grundade sig på statistik

från 1944—45. Om hänsyn toges härtill, syntes god överensstämmelse råda

mellan de faktiska siffrorna för Mjölkcentralen och de beräknade siffrorna

för hela landets mejerihantering.

Totalt skulle alltså den kostnadsökning, som komme att belasta mjölken,

uPP§å till cirka 6 miljoner kronor. Konsumtionsmjölkförsäljningen 1947

utgjorde 954 miljoner kilogram. Kostnadsökningen på grund av 20 öres

höjning av bensinskatten motsvarade alltså 0,63 öre per kilogram konsumtionsmjölk.

År 1947 utgjorde den totala mjölkinvägningen vid mejerierna

3 423 miljoner kilogram och kostnadsökningen motsvarade således 0,is öre

per kilogram invägd mjölk.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har anfört, att preliminära

kalkyler visade, att vid en ökning av bensinpriset med 20 öre körningskostnaderna

vid biltransport av massaved och timmer komma att stiga med ungefär

5 %, om körsträckan vore 5 km och med 10 % om körsträckan uppginge

till 80 km. Dessa kalkyler hade utförts i anslutning till förhållandena

inom ett begränsat område (Gävlebygden), varför siffrorna icke utan vidare

kunde anses tillämpliga för virkestransporterna i hela landet.

Slutligen har utskottet från statistiska centralbgrån införskaffat närmare

utredning rörande den nu utgående fordonsskatten å lastbilar och omni
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 29

bussar. Enligt denna utredning uppgick fordonsskatten — beräknad efter

antalet inregistrerade fordon i september 1947 — till cirka 34 miljoner kronor

för lastbilar och cirka 5 miljoner kronor för omnibussar.

Utskottets yttrande.

På sätt förut omnämnts i utskottets betänkande nr 1 i anledning av

Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 §

lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror, m. m. har Kungl. Maj :t i samband med framläggandet

av statsverkspropositionen för budgetåret 1948/49 till riksdagen avlämnat

propositionerna nr 5—10, däri Kungl. Maj :t — på föredragning av

chefen för finansdepartementet — föreslagit vissa skärpningar av den indirekta

beskattningen.

Såsom motivering till dessa förslag om skatteskärpningar har chefen för

finansdepartementet hänvisat till bl. a. sitt anförande till statsrådsprotokollet

den 28 november 1947 vid utverkande av bemyndigande att tillkalla

särskilda sakkunniga för utredning av frågan rörande skärpning av den

indirekta beskattningen. I nämnda anförande underströks, att det nu rådande

läget påkallade åtgärder, som kunde leda till en uppsugning av köpkraft;

och härvid syntes främst böra ifrågakomma en överbalansering av

budgeten genom bl. a. skärpt indirekt beskattning av i huvudsak mera umbärliga

varor.

De sålunda tillkallade sakkunniga — 1947 års konsumtionsskatteberedning

— ha i skrivelse den 20 december 1947 framlagt vissa förslag till ändringar

i den indirekta beskattningen, vilka förslag lagts till grund för nyssnämnda

propositioner nr 5—10.

I fråga om innehållet i berörda propositioner må här erinras om, att i

desamma förordats nedan angivna skatteskärpningar, nämligen

i propositionen nr 5 en skärpning i beskattningen av personautomobiler

och vissa motorcyklar samt av drivmedel till motorfordon,

i propositionen nr 6 en skärpning av tobaksbeskattningen,

i propositionen nr 7 en ökad beskattning av spritdrycker, vin, maltdrycker

av andra och tredje klassen samt läskedrycker ävensom införandet av

en särskild beskattning av viss maltdryck av första klassen,

i propositionen nr 8 en skärpning av nöjesskatten för biograf föreställningar,

i propositionen nr 0 en ökning av statsverkets andel i totalisator-, tipsoch

lotterimedel, samt

i propositionen nr 10 — bland annat — vissa skärpningar i beskattningen

av choklad- och konfityrvaror, essenser för beredning av alkoholhaltiga

drycker samt kemisk-tekniska preparat.

Utskottet har tidigare, i sina betänkande!! nr 1, 2, 3 och 6, tagit ställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

till de i propositionerna nr 6—9 framlagda förslagen till skärpningar av

den indirekta beskattningen. Vad utskottet i dessa hänseenden anfört och

hemställt har i huvudsakliga delar innefattat ett godkännande av de utav

Kungl. Maj :t framlagda förslagen. Utskottets förenämnda betänkanden ha

bifallits av riksdagen (skrivelserna nr 15, 16, 17 och 26).

Vid behandlingen inom utskottet av de i propositionen nr 5 framlagda

förslagen har yrkats — liksom vid prövningen av de tidigare avgjorda förslagen

om skärpning av den indirekta beskattningen — att samtliga hithörande

frågor skulle avgöras i ett sammanhang först efter det att konsumtionsskatteberedningens

slutliga förslag framlagts för riksdagen; och vidare

har inom utskottet hemställts, att med avgörandet av nu föreliggande skattefrågor

borde anstå i avvaktan på att bankofullmäktiges årliga redogörelse

för penningpolitiken blivit granskad av riksdagen. Emellertid har utskottet

icke funnit sig böra biträda dessa yrkanden, utan utskottet har till omedelbar

och slutlig behandling upptagit de i propositionen nr 5 framlagda förslagen

liksom de i anslutning därtill väckta motionerna.

Ehuru utskottet redan i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 1 berört

vissa spörsmål av mera allmän räckvidd, vilka äga samband med de i

propositionerna nr 5—10 förordade skärpningarna på den indirekta beskattningens

område, har utskottet i allt fall funnit sig böra i detta betänkande

upptaga till behandling sådana allmänna frågor som i detta sammanhang

kräva uppmärksamhet.

Syftet med de av Kungl. Maj :t föreslagna skärpningarna av den indirekta

beskattningen har uttryckligen angivits vara att genom en uppsugning av

förefintligt köpkraftsöverskott åstadkomma en överbalansering av budgeten

av sådan omfattning att utgifterna på kapitalbudgeten därigenom täcktes.

Enligt vad konsumtionsskatteberedningen uttalat skulle dessa utgifter

för nästkommande budgetår kunna antagas uppgå till omkring 500 miljoner

kronor, vilket belopp sålunda borde tillföras statsverket genom skärpt

indirekt beskattning.

Såsom utskottet redan tidigare understrukit är jämväl utskottet av den

uppfattningen, att man i det nuvarande, i ekonomiskt hänseende allvarliga

läget måste eftersträva att åstadkomma en överbalansering av budgeten för

nästkommande budgetår med avsevärt belopp, vilken överbalansering icke

torde kunna ernås på annat sätt än genom skärpt beskattning. Någon skiljaktighet

på denna punkt torde icke förefinnas. Beträffande storleken av

det belopp, varmed en överbalansering bör ske, anser utskottet sig böra understryka,

att i konsumtionsskatteberedningens förslag angivet belopp om

500 miljoner kronor torde vara det lägsta tänkbara för att ett positivt resultat

skall kunna uppnås på denna väg; för att fullt ut vinna syftet med överbalanseringen

borde beloppet i fråga hellre ligga väsentligt högre. För utskottet

framstår det således såsom i hög grad angeläget att åtminstone ett

belopp av 500 miljoner kronor uppnås.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Vad härefter angår frågan, huruvida de för budgetens överbalansering erforderliga

skattemedlen böra uttagas genom skärpning av den direkta eller

den indirekta beskattningen, vill utskottet erinra om att majoriteten inom

konsumtionsskatteberedningen funnit sig sakna anledning att upptaga till

förnyad diskussion den vid 1947 års riksdag behandlade frågan om uttagande

av en engångsskatt å större förmögenheter; och även i övrigt syntes

spörsmålet om den riktiga avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning

ligga helt utanför beredningens uppdrag. Däremot har en ledamot av

beredningen anfört, att om man verkligen ville sterilisera det inflationslrämjande

köpkraftsöverskottet det vore lämpligast att införa engångsskatt

på förmögenheter över 40 000 kronor i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag som ställdes i de likalydande motionerna I: 289 och II: 433

vid 1947 års riksdag.

Sistnämnda spörsmål har vid innevarande års riksdag upptagits i de likalydande

motionerna 1:35 (av herr Linderot in. fl.) och 11:41 (av herr

Adolfsson in. fl.), däri yrkats — under hänvisning bl. a. till nyssnämnda

motioner vid 1947 års riksdag — att riksdagen måtte besluta att uttaga en

engångsskatt på större förmögenheter i enlighet med i motionerna anförda

riktlinjer. I motionerna 1:35 och 11:41 har särskilt framhållits, att vid sidan

av de tidigare anförda skälen för uttagande av eu engångsskatt å större

förmögenheter tillkomme i nuvarande läge en annan och särskild motivering,

nämligen de av Kungl. Maj :t med föregivet syfte att hejda prisstegringarna

och motverka penningvärdesförsämringen framlagda förslagen

om skärpt indirekt beskattning av en rad varor.

I anledning av sistnämnda två motioner vill utskottet i första hand hänvisa

till det av 1947 års bevillningsutskott gjorda uttalandet i frågan om

uttagandet av en engångsskatt å förmögenhet, vilket uttalande godkändes

av riksdagen. Enligt vad sistnämnda utskott framhöll skulle sagda fråga

kunna diskuteras såsom ett tänkbart alternativ till annan förmögenhetsbeskattning,

men att — då utskottet tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om skäipning

av den årliga förmögenhetsskatten samt utskottet jämväl komme att

förorda införandet av en kvarlåtenskapsskatt — utskottet ansåge uttagande

av en engångsskatt å förmögenhet icke böra ifrågakomma.

1947 års riksdag har sålunda vid prövningen av frågan om det lämpligaste

sättet att genomföra en skärpning av förmögenhets- och arvsbeskattningen

beslutat utvidga den årliga förmögenhetsbeskattningen och samtidigt

införa cn ny beskattning i form av en kvarlåtenskapsskatt. Enligt utskottets

mening kan det icke anses motiverat att nu frångå det ståndpunktstagande

som gjordes vid 1947 års riksdag. Härtill kommer att ifrågavarande skärpningar

först nyligen trätt i kraft. I övrigt finner utskottet det i hög grad

tvivelaktigt, huruvida någon mera betydande uppsugning av köpkraftsöverskott

skulle uppkomma, därest riksdagen följde den i motionerna 1: 35 och

11:41 anvisade utvägen. I enlighet härmed avstyrker utskottet dessa två

motioner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Eu skärpning av den indirekta beskattningen kan självfallet genomföras

på olika sätt. Inom konsumtionsskatteberedningen — liksom inom utskottet

— ha sålunda diskuterats i huvudsak tre olika lösningar, nämligen att

återinföra den allmänna omsättningsskatten, att införa en lågprocentig omsättningsskatt

i produktionsstadiet eller att genomföra en »punktbeskattning»

d. v. s. en skärpt beskattning av vissa varor, vilka anses speciellt

lämpliga att i detta sammanhang utnyttjas såsom beskattningsobjekt.

Ett återinförande av den allmänna omsättningsskatten — vilken skatteform

utskottet städse förklarat vara ur framförallt sociala synpunkter mycket

litet tilltalande — anser utskottet sig icke kunna tillstyrka. För genomförandet

av en särskild omsättningsskatt i produktionsstadiet erfordras en

omfattande sakkunnigutredning; och då en sådan utredning icke skulle

kunna slutföras inom den närmaste tiden, är det uppenbart att en lösning

av den nu aktuella frågan om skärpt indirekt beskattning i syfte att uppsuga

köpkraftsöverskott icke kan sökas enligt sist angivna alternativ. Vid

sådant förhållande torde annan utväg ej stå till buds än att, på sätt Kungl.

Maj :t föreslagit, genomföra en skärpt beskattning av särskilda varuslag och

dylikt.

Inom utskottet har rått enighet i det hänseendet, att de i propositionen

nr 5 föreslagna skärpningarna på den indirekta beskattningens område,

därest förslagen genomföras, komma att medföra återverkningar av annan

räckvidd än vad som är fallet med de av utskottet tidigare tillstyrkta skärpningarna

i beskattningen av tobaksvaror, spritdrycker, nöjestillställningar

m. in. De av utskottet tidigare förordade skärpningarna ha drabbat i huvudsak

sådana varor m. in., vilka uppenbarligen kunna rubriceras såsom

umbärliga och vilkas beskattning icke medför några rubbningar inom produktionen

eller näringslivet i övrigt. Annorlunda ställer det sig däremot

med de skärpningar som föreslagits i propositionen nr 5. Att en sådan olikhet

föreligger har understrukits redan av konsumtionsskatteberedningen.

Sålunda har beredningen uttalat (se propositionen nr 5 s. 14), att ehuru

beredningen vore medveten om att en skärpt beskattning av motorfordon

och drivmedel till dessa fordon — i motsats till övriga av beredningen tillstyrkta

skatteskärpningar — i viss mån kunde komma att drabba även

icke umbärliga varor ävensom att en beskattning av motortrafiken givetvis

komme att få återverkningar på stora delar av näringslivet, beredningen

likväl hade ansett sig böra framlägga förslag till skatteskärpningar på förevarande

område.

Med hänsyn till det nu anförda måste en avvägning göras mellan å ena

sidan angelägenheten av att åstadkomma en överbalansering av budgeten

för budgetåret 1948/49 med åtminstone det förut angivna beloppet om 500

miljoner kronor och å andra sidan de icke önskvärda återverkningarna på

bilismen och näringslivet över huvud taget genom en skärpt fordons- och

drivmedelsbeskattning.

I flera av de i ärendet väckta motionerna liksom i åtskilliga skrifter,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

33

som ingivits till utskottet, har frågan om nämnda återverkningar ägnats

stor uppmärksamhet, vilket varit fallet jämväl under debatterna inom utskottet

i förevarande fråga. I kritiken mot de av Kungl. Maj :t framlagda

förslagen ha åtskilliga synpunkter framkommit; sålunda har gjorts gällande,

att skatteskärpningarna skulle medföra en hämmande inverkan på

produktionen, att strukturförändringar inom näringslivet skulle inträda,

att skatteskärpningarna komme att verka orättvist, särskilt för landsbygden,

att krav på kompensation för prisförhöjningarna skulle resas från olika

håll och att tillgodoseendet av dessa krav skulle verka i inflationsdrivande

riktning. Vidare har invänts, att oaktat ett flertal näringsorganisationer till

utskottet inkommit med vissa sifferuppgifter, någon klarläggande utredning

dock icke förebragts rörande skatteskärpningarnas återverkningar på näringslivet.

Såsom framgår av nu förevarande betänkande har utskottet införskaffat

viss kompletterande utredning från statens priskontrollnämnd, statistiska

centralbyrån, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund. Det föreliggande utredningsmaterialet bestyrker självfallet,

att en skärpning i beskattningen av bilismen kommer att medföra

prisökningar i olika hänseenden; dessa prisökningar torde emellertid, såvitt

utskottet kunnat finna, icke behöva bliva så omfattande som i vissa skrivelser

till utskottet gjorts gällande utan torde komma att bliva av relativt

begränsad räckvidd. Beträffande prisökningarnas storlek i vissa hänseenden,

såsom i fråga om priserna för mjölk och virkestransporter, tillåter utskottet

sig att hänvisa till den utredning som införskaffats genom utskottets

försorg och som återgivits tidigare i detta betänkande (se s. 26—29).

Utskottet kan icke ansluta sig till den från olika håll anförda åsikten,

att en skärpt beskattning av bilismen skulle verka hämmande på produktionen.

Den skärpta beskattningen måste självfallet på grund av stegrade

transportkostnader återverka på produktionskostnaderna, men i samma

män som de ökade priserna kunna tagas ut vid försäljningen av de färdiga

produkterna, måste produktionen i stort sett bliva oberörd av skatteskärpningarna.

Ej heller kan utskottet finna, att strukturförändringar av

någon nämnvärd omfattning skulle uppkomma inom näringslivet till följd

av en skärpt beskattning i de hänseenden varom nu är fråga.

I samband härmed vill utskottet understryka, att därest de nu ifrågavarande

skatteskärpningarna genomföras, dessa ökade kostnader för transportväsendet,

handeln och näringslivet i övrigt givetvis böra slå igenom i

konsumentpriserna. Utskottet förutsätter sålunda, att statens priskontrollnämnd

beaktar detta, och endast i sådana fall, där vinstmarginalen i något

led inom produktionen eller distributionen är större än vad som kan anses

skäligt, bör övervältringen av skatteskärpningarna begränsas.

Då mot dessa skatteskärpningar invändes, att desamma skulle resultera

i en fortsatt inflation och således direkt motverka syftet med skärpningarna

på den indirekta beskattningens område, vill utskottet understryka, att

—- såsom från sakkunnigt håll i annat sammanhang framhållits — en

3 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 7 samt. Nr 8.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

kontrollerad prisstegring, där prisökningen tillgodoföres statsverket och användes

till överbalansering av budgeten, icke beräknas medföra en sådan

effekt utan tvärtom är ägnad att befrämja det syfte som föranlett framläggandet

av samtliga de i propositionerna nr 5—10 upptagna skatteförslagen.

Enligt utskottets mening kan det sålunda antagas, att en skärpt beskattning

på nu förevarande område icke kommer att leda till några mera allvarliga

rubbningar eller olägenheter för bilismen eller näringslivet över

huvud taget. Å andra sidan är det för utskottet uppenbart, att det nuvarande

läget kräver en åtstramning av den allmänna ekonomiska politiken

och att en sådan åtstramning på ett verksamt sätt skulle uppnås genom en

medelst skärpt beskattning framkommen överbalansering av budgeten. Med

hänsyn härtill och då en skärpt beskattning av biltrafiken ej synes kunna

underlåtas, därest den önskade överbalanseringen av budgeten skall kunna

vinnas, ansluter utskottet sig i princip till föredragande departementschefens

uttalande i propositionen nr 5, att en skärpt indirekt beskattning

av biltrafiken bör genomföras i syfte att åstadkomma en överbalansering

av budgeten för nästkommande budgetår. I fråga om det belopp, vilket i

sådant hänseende bör uttagas genom förevarande skärpta beskattning, har

departementschefen räknat med en inkomstökning för statsverket å sammanlagt

178,5 miljoner kronor. Utskottet — som utgår ifrån att från bilismens

sida måste lämnas ett avsevärt bidrag till ökningen av statsverkets

inkomster för att uppnå den erforderliga överbalanseringen av budgeten —

kommer att i samband med detalj granskningen av propositionen taga ställning

till frågan i vad mån det är möjligt att uppnå samma inkomstbelopp

som i detta fall angivits i inkomstberäkningarna i propositionen nr 5.

Med denna uppfattning i principfrågan avstyrker utskottet de motioner,

däri yrkanden framställts om helt avslag å förevarande proposition nr 5

eller alltså de likalydande motionerna I: 175 (av herr Domö m. fl.) och II:

237 (av herr Håstad m. fl.), i den mån dessa motioner beröra propositionen

nr 5, de likalydande motionerna I: 33 (av herr Gustaf Elofsson m. fl.) och

II: 58 (av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.) samt de likalydande motionerna

I: 36 (av herr Linderot m. fl.) och II: 105 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.).

Utskottet kommer härefter att ingå i en detalj granskning av de i propositionen

nr 5 framlagda förslagen till skärpt indirekt beskattning av motorfordon

och drivmedel till dessa fordon.

Dessa förslag överensstämma i huvudsak med vad konsumtionsskatteberedningen

föreslagit i sin i propositionen nr 5 intagna skrivelse den 20

december 1947. I propositionen föreslås uttagandet av en särskild skatt å

personbilar och motorcyklar, avsedda för personbefordran, för tiden den

1 mars 1948—den 28 februari 1949. Skatten för personbilar skall enligt propositionen

utgå efter en progressiv skala med lägst 50 och högst 2 090 kronor

(angående skatteskalan se nedan s. 41). För motorcyklar är skatten

enligt propositionen beräknad till 25 kronor, om motorcykeln icke är för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

35

sedd med bivagn och dess tjänstevikt överstiger 75 kilogram, samt till 40

kronor om motorcykeln är försedd med bivagn. Vidare föreslås i propositionen,

att särskilda tilläggsskatter uttagas för tiden från och med den

1 mars 1948 med 20 öre litern för bensin och 15 öre litern för brännoljor

som användas för drivande av automobil. Därjämte föreslås uttagande av

en lagerskatt å bensin som finnes inom riket den 1 mars 1948 med 20 öre

för liter. Enligt propositionen skulle dessa skatteskärpningar medföra inkomstökningar

för statsverket med följande belopp, nämligen med 45 miljoner

kronor genom fordonsskatten, 130 miljoner kronor genom tilläggsskatten

å bensin och 3,5 miljoner kronor genom tilläggsskatten å brännoljor.

I flera motioner som väckts i anledning av förevarande proposition har

avvägningen mellan fordons- och drivmedelsbeskattningen kritiserats ur

olika synpunkter. Sålunda har i de likalydande motionerna I: 12 (av herr

Bergvall in. fl.) och II: 24 (av herr Ohlin m. fl.) framhållits, att en extra

beskattning av personbilar komme att verka i hög grad orättvis, varför

propositionen i denna del avstyrktes, och att frågan huruvida tilläggsskatten

å bensin borde utgå med så högt belopp som med 20 öre per liter eller

med ett lägre belopp vore beroende av en avvägning i förhållande till andra

inkomstmöjligheter eller eventuella besparingsmöjligheter för statskassan.

I de likalydande motionerna I: 73 (av herr Anderberg m. fl.) och II: 104

(av herr Hall m. fl.) har föreslagits, att den nuvarande fordonsskatten skulle

bibehållas oförändrad och att i stället tilläggsskatterna å drivmedlen skulle

höjas till 27 öre litern för bensin och 20 öre litern för brännoljor; härigenom

skulle statsverket tillföras inkomstökningar med ungefär samma belopp

som i dessa hänseenden angivits i propositionen nr 5.

För egen del har utskottet ställt sig synnerligen tveksamt till frågan, på

vilket sätt en avvägning bör ske mellan beskattningen av å ena sidan personbilar

och motorcyklar och å andra sidan drivmedlen till motorfordon.

I detta sammanhang vill utskottet omnämna, att vid överläggningar, som

i anledning av propositionen nr 5 och på hemställan av representanter för

flertalet av de i det föregående omnämnda organisationerna hållits mellan

en delegation av utskottet och dessa representanter, frågan om den lämpligaste

avvägningen av en beskattning utav bilismen förts på tal men att

ingen av dessa representanter ansett sig böra göra något uttalande i förevarande

hänseende. Enligt utskottet kan den i propositionen nr 5 förordade

avvägningen av den skärpta beskattningen ur vissa synpunkter anses

lämplig. Utskottet vill erinra om att vid den senast genomförda ökningen i

beskattningen av biltrafiken det ansetts riktigt att skärpa såväl fordonssom

drivmedelsskatten, och jämväl vid tidigare tillfällen har en fördelning

av skattebördan eftersträvats. Dessutom kan framhållas, att i samma mån

som en skärpt beskattning genomföres med avseende å personbilarna kan

skattetrycket på lastbilstrafiken — som ju praktiskt taget helt är eu ren

nyttotrafik — lättas. Å andra sidan äro uppenbara fördelar förknippade även

med den i motionerna I: 73 och II: 104 föreslagna lösningen av nu föreliggande

avvägningsspörsmål. Såsom i flera motioner understrukits skulle en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

skärpt beskattning av personbilar kunna drabba stora grupper av yrkesutövare

ganska hårt, och särskilt för de mera glest befolkade delarna av

landet skulle en skärpning av fordonsskatten vålla olägenheter, vilkas återverkningar

icke böra underskattas. Vidare framgår av den för utskottet tillgängliga

utredningen i ärendet, att den höjning av konsumentpriset på olika

varor och förnödenheter, som självfallet blir erforderlig, i viss utsträckning

kommer att uppgå till samma belopp oavsett huruvida höj ningen uppgår

till 20 öre eller ligger något högre. Ytterligare en fördel med nu förevarande

alternativ vill utskottet beröra. Med den knapphet på flytande drivmedel,

som för närvarande råder här i landet, är det av vikt att de flytande drivmedlen

icke onödigtvis bortslösas. Ju högre priset på dessa drivmedel kommer

att bliva desto större intresse kan förväntas uppkomma hos biltrafikens

utövare att köra ekonomiskt och spara på drivmedlen.

Utskottet, som sålunda ansett skiftande uppfattningar i avvägningsfrågan

kunna med rätta försvaras, har funnit sig böra förorda den lösning som angivits

i motionerna I: 73 och II: 104.

I enlighet med det nu anförda förordar utskottet — med tillstyrkande av

de förslag som framlagts i de likalydande motionerna I: 73 och 11:104 — att

den föreslagna extra beskattningen av drivmedlen till motorfordon höjes till

27 öre litern för bensin och 20 öre litern för brännoljor; däremot avstyrker

utskottet att den nuvarande beskattningen av motorfordon skärpes.

Genom detta ställningstagande får utskottet anses ha besvarat de likalydande

motionerna I: 12 och II: 24.

Vad angår frågan om den lämpligaste användningen av de ökade statsinkomster,

som kunna beräknas inflyta till följd av den skärpta indirekta

beskattningen, har denna fråga diskuterats såväl inom konsumtionsskatteberedningen

(se propositionen nr 5 s. 13 samt s. 22—23) som i statsverkspropositionen

(se Inkomsterna s. 12—13). I de likalydande motionerna

I: 175 och II: 237 har stor uppmärksamhet ägnats frågan, huruvida den

åsyftade effekten av en skärpt indirekt beskattning bäst kunde uppnås på

sätt anvisats i propositionerna nr 5—10 eller huruvida en önskvärd sterilisering

av ifrågavarande skatteintäkter kunde genomföras på andra vägar.

Utskottet har i sitt förut omnämnda betänkande nr 1 anfört, att nu berörda

frågor till övervägande del vore av penningpolitisk natur, varför det

icke ankomme på bevillningsutskottet att avgiva yttrande över desamma.

Vad utskottet i sagda betänkande anfört är enligt utskottets mening alltjämt

tillämpligt. Utskottet avstyrker förty de likalydande motionerna I: 175

och II: 237 i de hänseenden varom nu är fråga.

Ytterligare vissa detalj spörsmål har utskottet anledning att taga ställning

till i detta sammanhang.

I de likalydande motionerna I: 34 (av herr Gustaf Elofsson m. fl.) och

11:59 (av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.) har hemställts, att riksdagen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

37

måtte besluta att skatten å motorfordon som framdrives med fast, inhemskt

bränsle skulle utgå med endast hälften av det belopp som skulle erläggas

för andra motorfordon. I anledning härav vill utskottet erinra om att denna

fråga prövats av 1945 års riksdag i samband med då föreliggande förslag till

ändringar i beskattningen av motorfordon och drivmedel till sådana fordon.

Enligt vad 1945 års bevillningsutskott framhöll (se betänkandet nr 62 s. 15)

intoge gengasdrivna motorfordon i beskattningshänseende en särställning

såtillvida, att skatt icke utginge å drivmedlet. Huruvida någon skattelättnad

borde medgivas med avseende å fordonsskatten för sådana motorfordon vore

en fråga, varom utskottet i sakens dåvarande läge icke kunde göra något

uttalande. Utskottet förutsatte emellertid, att detta spörsmål komme att

ägnas uppmärksamhet vid den utredning rörande bilbeskattningen och vägkostnaderna,

som utskottet ansåge böra komma till stånd så snart ett mera

stabilt läge inträtt. Det behov, som kunde förefinnas av ett bibehållande

av gengasdriften åtminstone i någon mindre utsträckning, liksom även de

vådor ur hälsosynpunkt, som därav kunde föranledas, borde därvid beaktas.

De av 1945 års bevillningsutskott anförda synpunkterna i fråga om fordonsskatten

å gengasdrivna fordon äro i stort sett tillämpliga även nu; dock

må framhållas, att någon tillverkning av gengasaggregat icke numera torde

finnas inom landet och att vissa svårigheter kunna uppkomma, därest en

tillverkning av sådant slag nu skulle sättas igång. Frågan om en återgång

till användningen av gengasdrivna motorfordon sammanhänger närmast med

spörsmålet, huruvida flytande bränsle i tillräcklig omfattning kan tillhandahållas

lastbilstrafiken under det närmaste året. Med hänsyn till rådande

ovisshet i sistnämnda hänseende anser utskottet sig icke för närvarande

kunna taga slutlig ställning till den föreslagna skattelindringen för motorfordon.

Då utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t vid en eventuell handelsreglering

av drivmedlen till motorfordon ägnar uppmärksamhet jämväl åt frågan,

i vad mån svårigheterna att anskaffa flytande drivmedel kunna elimineras

genom övergång till användning av gengas, anser utskottet sig icke i

detta sammanhang kunna föreslå vare sig att skattelättnader nu genomföras

för gengasdrivna motorfordon eller att skrivelse avlåtes till Kungl.

Maj :t med hemställan om närmare utredning i förevarande avseende. Utskottet

avstyrker följaktligen de likalydande motionerna I: 34 och II: 59.

I de likalydande motionerna I: 114 (av herr Sundelin) och II: 194 (av

herr Svensson i Ljungskile in. fl.) har yrkats, att till personbilar kopplade

släpvagnar måtte helt undantagas från beskattning enligt 1922 års förordning

om automobilskatt. Vidare har i motionen II: 199 (av herr Edberg)

hemställts, att fordonsskatt icke skulle uttagas för likbilar som byggts speciellt

för transporter till begravningsplatser. Av motionerna framgår, att

dessa skattelättnader ansetts böra genomföras för den händelse Kungl.

Maj :ts förslag om skärpt beskattning av personbilar skulle bifallas av riksdagen.

Då utskottet emellertid icke funnit sig kunna tillstyrka sistnämnda

förslag, avstyrkas jämväl förenämnda tre motioner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Såsom förut omnämnts har i ett flertal motioner yrkats, att rätt till restitution

av skatt å bensin skulle medgivas i sådana fall då bensin användes

till framdrivande av traktorer eller vid yrkesmässigt bedrivet fiske. Jämväl

vid behandlingen av propositionen nr 5 har denna fråga diskuterats inom

utskottet. Införandet av en dylik restitutionsrätt är emellertid förenat med

åtskilliga svårigheter av teknisk natur, vilka kräva noggranna överväganden.

Med hänsyn härtill och då ifrågavarande spörsmål torde kunna lösas

fristående från övriga i detta betänkande omförmälda frågor, har utskottet

ansett det lämpligt att först i ett senare betänkande framlägga sin ståndpunkt

i dessa restitutionsfrågor.

I propositionen nr 5 har föredragande departementschefen — under erinran

om att konsumtionsskatteberedningen framhållit angelägenheten av

att de ökade intäkter, som erhölles genom skärpningarna i beskattningen av

biltrafiken, tillgodofördes vägväsendet så snart det ekonomiska läget gjorde

detta möjligt — anslutit sig till nämnda uttalande. Enligt vad departementschefen

vidare anfört borde intäktsökningen emellertid icke för närvarande

tagas i anspråk för vägväsendet. Utskottet har icke något att erinra

mot dessa departementschefens uttalanden utan instämmer i desamma. Även

de medel, som sålunda under den närmaste tiden tagas i anspråk för statens

utgifter å kapitalbudgeten, böra dock framdeles komma vägväsendet

tillgodo. Några svårigheter av budgetteknisk natur att genomföra en sådan

anordning att berörda intäktsökning framdeles i sin helhet kommer vägväsendet

till godo torde icke vara för handen.

I berörda proposition har departementschefen därjämte återgivit vissa uttalanden

av konsumtionsskatteberedningen, vilka uttalanden både inom och

utom riksdagen ägnats stort intresse. Enligt vad beredningen anförde tillstyrktes

förslaget om skärpt fordons- och drivmedelsbeskattning endast under

vissa förutsättningar, nämligen att någon utstampning av motorfordon

icke ägde rum, att förbudet mot söndagskörning upphävdes och att vid

en eventuell ransonering drivmedel tilldelades alla slag av motorfordon efter

skäliga grunder. I anledning av dessa uttalanden har departementschefen

erinrat om att förslaget om skärpt fordons- och drivmedelsbeskattning

vore avsett att tjäna dubbla syften; å ena sidan inginge förslaget såsom ett

led i strävandena att åstadkomma ett budgetöverskott, som hölle nere köpkraften,

och å andra sidan åsyftade förslaget om skärpning av drivmedelsbeskattningen

att åstadkomma en minskning av förbrukningen av drivmedel

och därigenom en besparing av utländsk valuta. I sistnämnda hänseende

syftade enligt departementschefen den föreslagna skattehöjningen sålunda

till att söka undvika eljest nödvändiga åtgärder av annat slag till

minskning av bensinförbrukningen.

För egen del vill utskottet biträda de synpunkter som i förevarande hänseende

anförts av konsumtionsskatteberedningen. Den av utskottet förordade

skärpningen i drivmedelsbeskattningen torde, därest densamma genomföres,

innebära ökade möjligheter för Kungl. Maj :t att tillmötesgå de uttalanden

som gjorts av beredningen. Utskottet vill vidare tillägga, att då

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 39

förbudet mot söndagskörning i många fall kan verka orättvist och särskilt

missgynna landsbygdens befolkning, starka skäl tala för att nu nämnda inskränkning

i biltrafiken upphäves senast i samband med skatteskärpningarnas

genomförande. Utöver de önskemål som anförts av beredningen bör

enligt utskottets mening därjämte uppmärksamhet ägnas den frågan, huruvida

icke körtillstånd nu bör lämnas generellt i fråga om de motorfordon,

vilka alltsedan kriget varit avregistrerade. Skulle den fortsatta utvecklingen

på biltrafikens område utvisa, att restriktioner av ett eller annat slag alltjämt

äro erforderliga — det nu genomförda beslaget å bensin kan anses

tyda på att sådana restriktioner kunna bliva nödvändiga — vill utskottet

såsom sin uppfattning uttala, att därvid i främsta rummet synes böra ifrågakomma

dels bensinransonering med skälig tilldelning till alla slag av

trafikmedel och dels införandet av rayonbegränsning men däremot icke utstampning

av vissa grupper av motorfordon.

Vidare vill utskottet — på sätt skett jämväl i utskottets tidigare avgivna

betänkanden över Kungl. Maj :ts förslag om skärpt indirekt beskattning

— understryka det av föredragande departementschefen gjorda uttalandet

(se propositionen nr 5 s. 18), att de av honom förordade skärpningarna i

den indirekta beskattningen vore av tillfällig natur och åsyftade att åstadkomma

den överbalansering av budgeten som i nuvarande läge ansåges

ofrånkomlig. Detta uttalande måste anses tillämpligt jämväl med avseende

å den av utskottet tillstyrkta skärpningen i beskattningen av drivmedlen

till motorfordon. Utskottet förutsätter sålunda, att frågan om denna skatteskärpnings

fortbestånd kommer att underställas 1949 års riksdag.

Vad slutligen angår de vid propositionen nr 5 fogade författningsförslagen

framgår av utskottets ställningstagande till frågan om beskattningen

av motorfordon att utskottet avstyrker förslaget till förordning om särskild

automobilskatt. Beträffande övriga tre författningsförslag böra de däri angivna

skattebeloppen höjas i överensstämmelse med vad utskottet i det föregående

anfört. Med hänsyn till att omräkningen av de nu gällande taxorna

för den yrkesmässiga biltrafiken, enligt vad priskontrollnämnden upplyst,

kommer att bliva förhållandevis tidskrävande bör tiden för ikraftträdandet

av nu ifrågavarande skatteskärpningar framflyttas till den 1 april 1948.

Lagerskatten å bensin bör följaktligen avse inneliggande lager sistnämnda

dag. Rubriken till författningsförslaget rörande lagerskatten torde böra

jämkas med hänsyn till den ändrade tidpunkten för skatteskärpningens

ikraftträdande.

I fråga om lagerskatten innebär det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget,

att sådan skatt skall uttagas där inneliggande lagret vid tiden för ikraftträdandet

överstiger 200 liter. Skattskyldigheten för inneliggande bensinlager

skall enligt förslaget grundas å deklarationer som skola avgivas till

vederbörande länsstyrelse. Utskottet förutsätter, att en betryggande kontroll

över skattskyldighetens fullgörande kan anordnas genom samarbete

mellan länsstyrelserna, statens bränslekommission och oljebolagen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 5 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, i anledning av de likalydande motionerna

I: 73 av herr Anderberg m. fl. och II: 104 av herr Hall

m. fl.:

1) avslå följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om särskild automobilskatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För personautomobil eller motorcykel, avsedd för personbefordran, som

efter vad därom är särskilt stadgat blivit här i riket registrerad skall —

utöver automobilskatt varom förmäles i förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt — till staten erläggas särskild automobilskatt enligt

vad i denna förordning sägs.

2 §•

Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas personautomobiler

och motorcyklar, som avses i 1 § tredje stycket eller 2 § förordningen om

automobilskatt. Från skatteplikt undantagas vidare motorcyklar utan bivagn,

därest tjänstevikten icke överstiger 75 kilogram.

3 §■

Särskild automobilskatt skall utgöras för tiden den 1 mars 1948—den 28

februari 1949.

4 §•

Skatteplikt enligt denna förordning föreligger för sådant fordon av förut

angivet slag, som den 1 mars 1948 är infört i automobilregister. I övrigt

skola i fråga om tidpunkten för inträdande och upphörande av skatteplikt

enligt denna förordning bestämmelserna i 3 § förordningen om automobilskatt

äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Skattskyldig enligt denna förordning är den, som den 1 mars 1948 är eller

bör vara i automobilregister antecknad såsom ägare av fordonet, eller, om

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

fordonet under den i 3 § angivna tiden första gången registreras, den som

därvid antecknas såsom fordonets ägare.

Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för fordonet åvila

flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande en för alla och

alla för en.

6 §•

1 mom. För personautomobil utgår särskild automobilskatt för tid, som

i 3 § avses, med nedan angivna, i förhållande till automobilens tjänstevikt

fastställda belopp, nämligen:

Personautomobilens

tjänstevikt

kg

Särskild

automobilskatt

kr

Personautomobilens

tjänstevikt

kg

Särskild

automobilskatt

kr

högst 800 ..............

50

1901—2 000 ..............

640

801— 900 ..............

100

2 001—2100 ..............

740

901—1000 ..............

130

2 101—2 200 ..............

850

1001—1100 ..............

160

2 201—2 300 ..............

970

1 101—1200 ..............

190

2 301—2 400 ..............

1100

1201—1300 ..............

220

2 401—2 500 ..............

1240

1301—1400 ..............

250

2 501-2 600 ..............

1390

1401—1500 ..............

290

2 601—2 700 ..............

1550

1501—1600 ..............

340

2 701—2 800 ..............

1720

1 601—1700 ..............

400

2 801-2 900 ..............

1900

1701—1800 ..............

470

över 2 900 ..............

2 090

1801-1900 ..............

550

2 mom. För motorcykel, avsedd för personbefordran, utgår särskild automobilskatt

för tid, som i 3 § avses, med 25 kronor, om motorcykeln icke är

försedd med bivagn och dess tjänstevikt överstiger 75 kilogram, samt med

40 kronor om motorcykeln är försedd med bivagn.

7 §•

Inträder eller upphör skatteplikt enligt denna förordning under den i 3 §

angivna tiden, skall särskild automobilskatt utgå med belopp, motsvarande

vad av hela denna skatt belöper å den eller de kalendermånader skatteplikten

gäller.

Ändras fordonets beskaffenhet under den i 3 § angivna tiden, skall därav

föranledd höjning av skatten beräknas från och med den kalendermånad,

under vilken ändringen skett. Av enahanda anledning föranledd sänkning

av skatten beräknas från och med nästföljande kalendermånad.

8 §•

Vad i 7 § första och andra styckena, 9—14 samt 15—17 §§ förordningen

om automobilskatt finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning med

avseende å skatt enligt denna förordning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

9 §•

Erforderliga föreskrifter rörande inbetalning och indrivning av särskild

automobilskatt, så ock de närmare föreskrifter i övrigt, som erfordras för

tillämpning av denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att för bensin,

som till riket införes eller här tillverkas,

skall — utöver skatt varom

förmäles i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å

bensin och motorsprit — till staten

erläggas tilläggsskatt med 20 öre för

liter; och skola de i nämnda förordning

meddelade bestämmelserna rörande

skatt å bensin tillämpas jämväl

i fråga om sålunda utgående tillläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft

den 1 mars 1948.

Härigenom förordnas, att för bensin,

som till riket införes eller här tillverkas,

skall — utöver skatt varom

förmäles i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å

bensin och motorsprit — till staten

erläggas tilläggsskatt med 27 öre för

liter; och skola de i nämnda förordning

meddelade bestämmelserna

rörande skatt å bensin jämväl tilllämpas

i fråga om sålunda utgående

tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1948.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag Förslag

till till

förordning om tillfällig skatt å förordning om tillfällig skatt å

bensin, som finnes i riket bensin, som finnes i riket

den 1 mars 1948. den 1 april 1948.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För bensin, som den 1 mars 1948 För bensin, som den 1 april 1948

klockan 6 f. m. finnes i riket, skall klockan 6 f. m. finnes i riket, skall

i den ordning nedan sägs till staten i den ordning nedan sägs till staten

erläggas skatt med 20 öre för liter, erläggas skatt med 27 öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande

hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

2 §•

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där

ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller i 9 § stadgas, den som vid

den i 1 § angivna tidpunkten innehar bensin till myckenhet överstigande

200 liter.

2 mom. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.

Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom

riket och som vid den i 1 § angivna tidpunkten ännu icke utlämnats från

tillverkningsstället.

Envar enligt denna förordning

skattskyldig skall senast den 1 april

1948 på heder och samvete avgiva deklaration

rörande den myckenhet bensin,

han vid den i 1 § angivna tidpunkten

innehade, varvid tillika skall

angivas den plats, där bensinen då

förvarades.

§•

Envar enligt denna förordning

skattskyldig skall senast den 30 april

1948 på heder och samvete avgiva deklaration

rörande den myckenhet bensin,

han vid den i 1 § angivna tidpunkten

innehade, varvid tillika skall

angivas den plats, där bensinen då

förvarades.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, om han avlidit,

senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med

deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna

tidpunkten.

4 §•

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga

och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med

eldfarliga oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att

inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att

granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om

sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån

av behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller

annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och

därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Maj:t må ock förordna om granskning av deklarationer

och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj :t förordnad granskningsman

äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning

av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Maj :t förordnat, bestrides av medel,

som i 2 mom. sägs.

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade

uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,

samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt

denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §•

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika

med underrättelse om tid och sätt för skattens erläggande samt vad den

skattskyldige har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande ni1 8.

(Ilungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna

deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att

skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall

skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1953.

8 §.

t mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad

ingiva besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd,

om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning; dock må

icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits

till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest

besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant

fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen

för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår, har

länsstyrelsen att skyndsamt till kammarrätten översända samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

9 §.

Visar skattskyldig, att bensin, som han innehaft vid den i 1 § angivna tidpunkten,

levererats till annan, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal,

som slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t,

där den skattskyldige icke på grund av förbehåll i försälj ningsavtalet eller

eljest är berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma att skattskyldigheten

skall åligga köparen eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse

från eller återbäring av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och

år efter det skatt avfordrats vederbörande.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad

person.

Deklarationerna skola tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, som i

och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke

vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit

dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar,

för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman,

åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen förvaras intill utgången av år 1953*

varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, straffes

med dagsböter; och må länsstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige

lämpligt vite.

13 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som

i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig

innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,

som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning

av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej

utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger fälla till utgivande av vite enligt 12 §.

Åtal för förseelse, som i 12 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid

allmän domstol.

16 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

47

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så

ock de närmare föreskrifter, som eljest erfordras för tillämpning av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobif

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att för brännoljor,

som avses i förordningen den

3 maj 1935 (nr 142) angående skatt

å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor, skall — utöver

skatt enligt nämnda förordning — till

staten erläggas tilläggsskatt med 15

öre för liter; och skola de i nämnda

förordning meddelade bestämmelserna

tillämpas jämväl i fråga

om sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft

den 1 mars 1948.

Härigenom förordnas att för brännoljor,

som avses i förordningen den

3 maj 1935 (nr 142) angående skatt

å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor, skall — utöver

skatt enligt nämnda förordning — till

staten erläggas tilläggsskatt med 20

öre för liter; och skola de i nämnda

förordning meddelade bestämmelserna

tillämpas jämväl i fråga

om sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1948.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 12 av herr Bergvall m. fl.

och II: 24 av herr Ohlin m. fl.,

de likalydande motionerna I: 33 av herr Gustaf Elofsson

in. fl. och II: 58 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,

de likalydande motionerna 1:34 av herr Gustaf Elofsson

in. fl. och II: 59 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl.,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

de likalydande motionerna I: 35 av herr Linderot m. fl.

och II: 41 av herr Adolfsson m. fl.,

de likalydande motionerna I: 36 av herr Linderot m. fl.

och II: 105 av herr Hagberg i Luleå m. fl.,

de likalydande motionerna I: 114 av herr Sundelin och

II: 194 av herr Svensson i Ljungskile m. fl.,

de likalydande motionerna I: 175 av herr Domö m. fl. och

II: 237 av herr Håstad m. fl., i vad desamma avse propositionen

nr 5, samt

motionen II: 199 av herr Edberg,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Ekman, Velander, Gustaf

Elofsson, Frans Ericson, Heiiman, Wehtje, Franzon, Sjö och Petrén; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Hammarlund,

Sandberg, Henriksson, Jonsson i Skedsbygd, Sundström, Nilsson

i Kristinehamn, Bladh och Brandt.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

49

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö och Henriksson, vilka

anfört följande:

»Den i propositionen föreslagna skärpningen av beskattningen av motorfordon

har utskottet avstyrkt. Däremot har utskottet tillstyrkt införande

av en tilläggsskatt på bensin av 27 öre per liter samt på vissa för drivande

av automobil använda brännoljor med 20 öre per liter mot i propositionen

föreslagna 20 resp. 15 öre per liter.

Ifrågavarande skatter ingå som ett led i en för ett flertal varor samt nöjen

redan beslutad eller avsedd skärpt indirekt beskattning. Syftet med skatteskärpningarna

har angivits vara av penningpolitisk natur — att bekämpa

inflationen. Från sådan utgångspunkt hade enligt vår mening riksdagen bort

pröva samtliga hithörande spörsmål i ett sammanhang, vilken prövning då

lämpligen borde ha förberetts av ett särskilt utskott, eventuellt ett sammansatt

sådant. Därigenom skulle så långt möjligt garantier ha vunnits för en

med hänsyn till det trängande syftet enhetlig och effektiv lösning. Den försening,

som därav skulle ha föranletts, synes icke kunna tillskrivas nämnvärd

betydelse.

I direktiven för konsumtionsskatteberedningen har departementschefen

framhållit, att han icke kunde ''förorda en beskattning av livsmedel och vissa

andra oumbärliga varor. Den skärpning av konsumtionsskatterna, som

framstår såsom nödvändig, bör därför i huvudsak avse endast mera umbärliga

varor.’ Denna uppfattning har understrukits av beredningen; och utskottet

konstaterar, att de av utskottet tidigare förordade skatteskärpningarna

''ha drabbat i huvudsak sådana varor m. in., vilka uppenbarligen kunna

rubriceras såsom umbärliga’, men att det ställde sig annorlunda med de

skärpningar, som föreslagits i föreliggande proposition. Den skärpta beskattningen

av motortrafiken träffar följaktligen primärt en oumbärlig verksamhet.

För att söka undgå de produktionshämmande verkningarna för näringslivet

av den fördyring, som ostridigt följer av höjda transportkostnader, anför

utskottet, att dessa kostnader för transportväsendet, handeln och näringslivet

i övrigt böra slå igenom i konsumentpriserna. Härtill må erinras,

att de höjda transportkostnaderna komma att till övervägande del träffa

livsmedel och andra oumbärliga varor och att på grund härav det av departementschefen

angivna syftet att undantaga livsmedel och andra oumbärliga

varor från skärpt beskattning icke nås.

Tidigare erfarenheter ge vid handen, att en stegring av levnadsomkostnaderna

snabbt leder till krav på kompensation i lönehänseende. Sådan

effekt kan därför befaras inträda vid ett godtagande av de avsevärda skatteskärpningar,

som här föreslagits.

Utskottet framhåller visserligen, att en ''kontrollerad prisstegring’ icke beräknas

medföra en fortsatt inflation. Härvid bortser man, efter allt att döma,

ifrån att de väsentliga kostnadselementen i produktionen exempelvis ar
4

Bihanu till riksdagens protokoll 1948. 7 sand. Nr 8.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

betslönen samt därtill kanske minst hälften av alla varor icke kunna i prishänseende

kontrolleras. Enligt vår mening kunna sålunda de samhällsekonomiska

verkningarna av den av utskottet förordade skärpta beskattningen

bliva såväl höjda priser på livsmedel och andra oumbärliga varor, som ock

en hämmande belastning av produktionen.

Det sannolika resultatet av den föreslagna skärpta beskattningen måste

redan ur penningvärdes- och produktionssynpunkt inge starka betänkligheter.

Att märka är vidare, att varken konsumtionsskatteberedningen, departementschefen

eller utskottet sökt att på något sätt utreda eller klarlägga

verkningarna av denna beskattning på den samhällsekonomiska balansen.

Detta är dock det centrala problemet i förevarande sammanhang. Vad man

emellertid får veta är, att de medel, som härigenom tillföras statsverket,

skola disponeras till täckande av utgifterna för de statliga investeringarna.

Medlen skola med andra ord ges ut i den allmänna rörelsen och därmed

bilda köpkraft i konkurrensen om den i och för sig otillräckliga varutillgången.

Någon sterilisering av köpkraft för att minska den totala efterfrågan

kan med hänsyn härtill icke vara att räkna med. Därmed elimineras

det egentliga syftet med ifrågavarande skatteskärpningar. Ett allvarligt försök

till klarläggande av huru en uppsugning och sterilisering av köpkraft

bäst och ändamålsenligast skulle kunna genomföras till återställande av

samhällsekonomisk balans har gjorts i de två likalydande motionerna

I: 175 och II: 237. Utskottet har emellertid utan att inlåta sig på någon

som helst diskussion av de i motionerna framförda synpunkterna avstyrkt

bifall till desamma.

Ytterligare en synpunkt förtjänar att här omnämnas. Enligt riksdagens

ställningstaganden i skilda sammanhang har den principen fastslagits, att

en särbeskattning av motorismen icke får avse någonting annat eller mera

än en täckning av de ökade utgifter eller kostnader, som motorismen förorsakar

vägväsendet. Föreliggande förslag måste även ur denna synpunkt

vara ägnat att ingiva betänkligheter. I medvetande härom har visserligen

utskottet, med instämmande i departementschefens uttalande att ifrågavarande

medel icke för närvarande böra tagas i anspråk för vägväsendet, såsom

sin uppfattning anfört, att även de medel, som sålunda under den närmaste

tiden tagas i anspråk för statens utgifter å kapitalbudgeten, dock böra

framdeles komma vägväsendet till godo. I vilken ordning detta skulle komma

att ske, har utskottet likväl icke på något sätt antytt. Utskottets ståndpunkt

måste dock innebära, att det här är fråga om något som skulle kunna

betecknas som ett tvångslån av bilskattemedel om för år räknat ca 180

milj. kronor. För återbetalning härav skulle sålunda efter något år medel

behöva anskaffas, sannolikt genom ny beskattning. Med hänsyn till de stora

anspråk på statskassan, som äro att räkna med även i framtiden, och det

redan nu hårda skattetrycket synas möjligheterna härför ovissa.

I anslutning till det anförda hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå såväl Kungl. Maj :ts proposition

nr 5 som utskottets föreliggande förslag.»;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

51

II) av herrar Gustaf Elofsson, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd,

vilka anfört följande:

»De inflatoriska tendenserna torde under den närmaste tiden med all

säkerhet komma att ytterligare förstärkas dels genom minskad varutillgång

på grund av nedskuren import och vidgad export och dels genom stegrade

penninginkomster. Utsikterna att bevara ett stabilt penningvärde bli,

då möjligheterna att på kort sikt öka produktionen synas ringa, beroende av

i vad mån det lyckas att suga upp köpkraftsöverskottet för att nå en bättre

balans mellan efterfrågan och tillgång på varor och tjänster. Ett av medlen

att dämpa de inflationsdrivande krafterna är att överbalansera den statliga

budgeten, även om betydelsen härav inte bör överskattas. En budgetöverbalansering

måste i varje fall i nuvarande pressade läge kombineras med

andra och mera omfattande åtgärder för att en fortsatt prisstegring skall

kunna hejdas. Det är icke möjligt att enbart genom en överbalansering av

budgeten reparera tidigare gjorda misstag i den ekonomiska politiken.

En överbalansering av den statliga budgeten kan åstadkommas såväl genom

en nedskärning av statens utgifter som genom en ökning av statens

inkomster liksom genom en kombination av dessa bägge åtgärder. I likhet

med vad riksbanksfullmäktige framhållit i skrivelser till Kungl. Maj :t vilja

vi starkt understryka nödvändigheten av att i rådande läge alla möjligheter

tillvaratagas för att hålla tillbaka och begränsa statens utgifter.

En skärpning av den indirekta beskattningen kan åstadkommas på olika

sätt. Utskottet anser det riktigare att genom hårdare beskattning av mera

umbärliga eller lyxbetonade varor söka öka statens inkomster än genom att

återinföra en allmän omsättningsskatt eller en lågprocentig omsättningsskatt

i produktionsstadiet. Av denna anledning har utskottet tillstyrkt en höjning

av skatten på spritdrycker, tobaksvaror och nöjestillställningar m. m.

Förhållandet blir ett annat när det gäller att höja beskattningen av bensin

och motorfordon såsom föreslagits i Kungl. Maj :ts proposition nr 5. Det blir

här icke fråga om att beskatta umbärliga varor utan ett transportmedel,

som fyller en viktig funktion i dagens näringsliv. Därtill kommer att eu

höjd bensinskatt av den storlek som förordats kan befaras verka inflationsdrivande

i stället för inflationshämmande. Transportkostnaderna komma

såsom framgår av redovisade utredningar att stiga så mycket, att de slå igenom

i konsumentpriserna på ett flertal viktiga livsmedel, som ingå i det officiella

levnadskostnadsindex. Därest index stiger, föreligger risk för att krav

på nya lönestegringar framställas, som om de bifallas innebära ett tillskott

av köpkraft.

De skatteskärpningar utskottet tidigare tillstyrkt i fråga om tobaksvaror,

spritdrycker, nöjestillställningar in. m. ha i huvudsak drabbat varor, vilka

kunna betecknas som umbärliga. Eu skärpning av fordons- och drivmedelsskatterna

däremot får återverkningar på hela näringslivet. Bilen är i dag

nödvändig såväl för personbefordran som för materialtransporter och varudistribution

icke minst inom handel, hantverk, småindustrien samt jordbruk

och skogsbruk. Särskilt för befolkningen i de glesbebyggda delarna

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

av landet är bilen ett oumbärligt fortskaffningsmedel. En skärpning av fordons-

och bensinskatterna måste först och främst komma att drabba de medborgare,

som bo i de mindre och avlägsna orterna. Speciellt för befolkningen

i Norrland måste en avsevärd skärpning av bilismens skattetunga framstå

som orättvis och uppenbarligen stridande mot principen om att skatterna

skola fördelas efter bärkraft, detta särskilt som eu köpkraftsindragande beskattning

av spårvägstrafiken i städerna icke ifrågasatts.

I de skrivelser som inkommit till utskottet i anledning av den förevarande

propositionen har flertalet av landets stora näringsorganisationer

bestämt avstyrkt de föreslagna skatterna. I detta sammanhang må framhållas

de upplysningar, som lämnats av Kooperativa förbundet, Sveriges

lantbruksförbund samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, i fråga

om skatteskärpningarnas återverkningar på transportkostnadernas slorlek.

De anförda upplysningarna bestyrka helt vår uppfattning om att skatteskärpningarna

i särskilt hög grad drabba Norrlands och Mellansveriges

näringsliv och befolkning. Den omständigheten att järn vägsfrakterna tidigare

höjts är icke något skäl för en höjning även av de nu ifrågasatta

skatterna, eftersom de avlägset belägna delarna av landet redan genom

järnvägsfrakternas ökning drabbats mera än de stora tätortsbebyggelserna

i landets södra och mellersta delar. I en tid då uppenbar disproportion råder

mellan penningmängd och varutillgång synes det angeläget att undvika

störningar i den för folkhushållet vitala produktion, som är förlagd

till de glesbebyggda delarna av landet. Icke heller synes det rimligt att genom

skatteskärpningar av detta slag, vilka återverka på tiotusentals industri-

och skogsarbetares resekostnader, påskynda en ökad flykt från den

egentliga landsbygden till tätorterna, där bostadsbristen redan nu är betydande.

Trots dessa betänkligheter och trots de svårigheter en höjning av bensinskatten

komme att medföra särskilt för landsbygdens folk, ha vi, om enighet

kunnat uppnås inom utskottet, på vissa villkor velat medverka till någon

höjning av bensinskatten. Då emellertid vårt yrkande om befrielse från halv

avgift för gengasdrivna fordon icke bifallits, ha vi icke kunnat gå med på en

höjning av bensinskatten. För vårt ställningstagande har det vidare framstått

som betydelsefullt att klarhet icke kunnat vinnas i fråga om restitution

av skatt på bensin, som användes inom jordbruket och fisket.

Ett slopande av körtillståndsprövningen torde medföra att cirka 20 000 avregistrerade

bilar komma att tagas i bruk. Det synes anmärkningsvärt att

vårt ekonomiska läge skulle ha blivit så försämrat, att importen av bensin

icke skulle kunna ökas, så att landets hela bilpark skulle kunna begagnas.

Det kan erinras om att en ytterligare import av 200 000 kbm bensin icke

torde draga en större kostnad än cirka 18 milj. kr. i inköp. Redan den nuvarande

bensinskatten ger på denna kvantitet en skatteintäkt till staten på 36

milj. kr. Det framstår av dessa skäl som angeläget att stora ansträngningar

göras för att öka importen av bensin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

53

Med hänsyn till vad som i det föregående anförts anse vi, att Ivungl. Maj :ts

proposition nr 5 bör i enlighet med de yrkanden, som framställts i de likalydande

motionerna 1: 33 och II: 58, de likalydande motionerna 1: 36 och

II: 105 samt de likalydande motionerna I: 175 och II: 237 i den mån de båda

sistnämnda motionerna beröra propositionen nr 5 av riksdagen avslås.

I motionerna I: 34 och II: 59 har yrkats att skatten å fordon, som drivas

med inhemskt, fast bränsle, s. k. gengas, endast skulle utgå med hälften av

det belopp, som skall erläggas för bensindrivet fordon. Motionärerna ha erinrat

om betydelsen av att automobiltrafiken kunde upprätthållas under kriget

och avspärrningen tack vare att fordonen kunde använda sig av inhemskt

bränsle. De erfarenheter som vunnits visade att gengasdrift med fördel kunde

användas särskilt för lastbilar, som hade att tillryggalägga avsevärda vägsträckor,

samt för trafikbussar. Det har vidare visat sig att en hel del bilägare

ha tillvaratagit sina gamla aggregat och de torde komma att montera

på dessa, om skattelättnad införes.

Mot gengasdriften har anförts, dels att densamma skulle taga i anspråk en

del av våra knappa bränsletillgångar, dels att den icke skulle bli ekonomiskt

lönande, och dels att någon tillverkning av gengasaggregat f. n. ej äger rum.

Vidare anföres att man icke med säkerhet kan förvänta, att en skattelättnad

skulle medföra en övergång till detta bränsle på grund av de besvärligheter

som användningen medför.

Nu förhåller det sig emellertid så, att bränsle för gengasdrivna fordon kan

hämtas från avlägset belägna avverkningsplatser, där transportkostnaderna

inte tillåta uttagande av vanligt bränsle. För koltillverkning användes dessutom

i mycket stor utsträckning sådant mindervärdigt bränsle, som annars

i ringa grad tillvaratages. Även om i en del fall kostnaden för gengasaggregaten

och användningen av detta bränsle icke skulle bli ekonomiskt lönande,

öppnas härmed en utväg för att i nuvarande valutapolitiska situation hålla

trafiken nödtorftigt i gång. Ett upprätthållande av gengasdriften torde även

vara viktigt ur beredskapssynpunkt.

Med vad sålunda anförts få vi i enlighet med de lika lydande motionerna

1: 34 och II: 59 tillstyrka, att skatten å motorfordon, som framdrives med

fast, inhemski bränsle, skall utgå endast med hälften av det belopp, som

skall erläggas för fordon, drivet med flytande bränsle.

Med hänvisning till ovanstående yrka vi,

A) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 33 av herr Gustaf Elofsson in. fl. och II: 58 av

herr Jonsson i Skedsbygd in. fl., de likalydande motionerna

I: 36 av herr Linderot in. fl. och II: 105 av herr Hagberg i

Luleå in. fl. samt de likalydande motionerna I: 175 av herr

Domö in. fl. och II: 237 av herr Håstad in. fl. i vad män de

båda sistnämnda beröra propositionen nr 5, avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 5,

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

B) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

1:34 av berr Gustaf Elof sson m. fl. och 11:59 av

herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §•

Skatt utgår---tvåhundratjugufyra kronor.

För motorfordon, som är inrättat för och drives med generatorgas, framställd

av inhemskt fast bränsle, utgår skatt med hälften av de i denna paragraf

stadgade skattesatserna.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes.

C) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 12 av herr Bergvall m. fl.

och II: 24 av herr Ohlin m. fl.,

de likalydande motionerna 1:35 av herr Linderot in. fl.

och II: 41 av herr Adolfsson m. fl.,

de likalydande motionerna I: 73 av herr Anderberg in. fl.

och II: 104 av herr Hall m. fl.,

de likalydande motionerna I: 114 av herr Sundelin och

II: 194 av herr Svensson i Ljungskile in. fl., samt

motionen II: 199 av herr Edberg,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad ovan anförts, av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

HD av herrar Petrén och Sandberg, vilka anfört följande:

»I det nuvarande, i ekonomiskt hänseende allvarliga läget måste man enligt

en allmänt accepterad uppfattning eftersträva att genom en skärpt indirekt

beskattning åstadkomma en överbalansering av budgeten för kommande

budgetår med avsevärt belopp. Beträffande storleken av detta belopp

anse vi emellertid icke att någon viss summa kan på förhand upp
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

55

ställas såsom ett ofrånkomligt minimum. Det belopp till vilket det slutligen

är möjligt att komma får i stället bliva beroende på prövningen av de

olika förslag till skattehöjningar som föreligga, och som komma att framläggas

med anledning av 1947 års konsumtionsskatteberednings fortsatta

undersökningar. Det är att beklaga att finansministern först så sent som

den 3 december 1947 tillkallade sakkunniga för att inom finansdepartementet

biträda med utredning av frågan rörande skärpning av den indirekta

beskattningen. Om konsumtionsskatteberedningen tidigare trätt i verksamhet

hade det nu sannolikt varit möjligt att i ett sammanhang överblicka

alla de olika förslag till skattehöjningar som beredningen haft alt framlägga.

Departementschefen hänvisar i sin motivering för förslagen om höjd indirekt

beskattning till sitt uttalande i samband med tillsättandet av nyssnämnda

beredning. Av detta uttalande framgår bl. a. att ifrågavarande

skatteskärpningar borde i huvudsak avse endast mera umbärliga varor. Det

nu föreliggande förslaget om skärpning av beskattningen på motortrafiken

faller emellertid till allra största del utanför ramen för en på sådant sätt

begränsad skatteökning. Om man ändock måste överväga att i viss mån

träffa även icke umbärliga ting med en höjd beskattning så måste noga

beaktas de olägenheter som därav kunna följa. Enligt vår mening har detta

icke skett då skatteökningen gjorts så stor som utskottets majoritet föreslagit.

Motortrafiken är till sin allt övervägande del ett oumbärligt hjälpmedel

för samfärdsel och näringsliv. Biltransporterna hava fått en allt mer ökad

omfattning och betydelse. Icke minst är detta fallet beträffande transporten

av jordbrukets och skogsbrukets produkter samt underlättandet av samfärdseln

för landsbygdens befolkning. En så kraftig höjning av skatten på

motorfordon och på drivmedlen till dessa som föreslås i propositionen får

därför allvarliga återverkningar på stora delar av näringslivet, och medför

i övrigt olägenheter och orättvisor av skilda slag.

Utskottets majoritet understryker, att därest de nu ifrågasatta skatteskärpningarna

genomföras, de ökade kostnaderna för transportväsendet,

handeln och näringslivet i övrigt givetvis böra slå igenom i konsumentpriserna.

Även om så sker bliva emellertid dessa verkningar av en starkt höjd

beskattning ingalunda likformiga eller rättvisa. Om yrkesmannen inom biltransportväsendet

kan hållas skadeslös för kostnadsökningen genom att

taxorna höjas, så är detta icke möjligt för exempelvis stora grupper av yrkesutövare

och arbetstagare, som för att kunna väl utnyttja arbetstillfällena

och betjäna sina kunder äro beroende av de friare transportmöjligheterna

som innehavet av en egen bil ger.

Det ligger vidare i sakens natur att, såsom framgår av bl. a. kooperativa

förbundets yttrande, fördyringen av nödvändighetsvaror blir störst i de delar

av landet där transporterna i stor utsträckning måste ske med bilar, där

avstånden äro stora från järnvägsstation och till konsument, och där den

glesa bebyggelsen över huvud taget innebär all alla transporter bliva långa

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

och dyrbara. Dessa förhållanden äro framför allt rådande i Norrland. De

här berörda olägenheterna bliva givetvis större ju större skattehöjningarna

på biltrafiken göras.

Som vi förut framhållit anse vi det emellertid vara önskvärt att en betydande

överbalansering av budgeten ernås. Möjligheten att genom någorlunda

enkla skatteåtgärder till statskassan indraga väsentliga belopp är

begränsad. Bensinen är härvid ett av de skatteobjekt som kan komma i

fråga. Den 1 jan. 1948 har en höjning skett av järn vägsfrakterna varför

en mindre höjning nu av bilfrakterna icke rubbar konkurrensförhållandet

för de båda trafikmedlen. En höjning av skatten på drivmedel till motorfordon

är också ägnad att främja sparsamhet med och ett effektivt utnyttjande

av drivmedlen, vilket med hänsyn till den knappa tillgången på dessa

är önskvärd.

I de likalydande motionerna I: 12 och II: 24 ställes som villkor även för

den mera begränsade skattehöjning, som skulle följa av ett bifall till motionerna,

bl. a. att förbudet mot söndagskörning upphäves och att någon

s. k. utstampning av motorfordon icke komme att äga rum. Vi ansluta oss

till dessa krav och understryka vad utskottet anfört i fråga om körrestriktionernas

upphävande.

Enligt vår mening måste en avvägning göras mellan å ena sidan främst

angelägenheten av en överbalansering av budgeten för nästa budgetår och

å andra sidan de icke önskvärda återverkningarna på bilismen och näringslivet

över huvud taget av en skärpt fordons- och drivmedelsbeskattning.

Vid denna avvägning hava vi i likhet med vad i motionerna I: 12 och

11:24 anförts funnit det olämpligt att höja skatten på personautomobiler,

varför vi avstyrka den i propositionen föreslagna höjningen av denna skatt.

Beträffande tilläggsskatten å drivmedel föreslå vi att denna begränsas till

en höjning med 10 öre pr liter bensin och 7 öre pr liter brännolja, som användes

för drivande av automobil. Detta förslag innebär en ökad skatteintäkt

av omkring 65 miljoner kronor. Vi utgå ifrån att en höjning av bensinbeskattningen

endast bör vara tillfällig, och att det genom densamma

influtna beloppet bokföringsmässigt reserveras för finansiering av vägvasendets

framtida behov.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 5 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, i anledning av de likalydande motionerna

I: 12 av herr Bergvall m. fl. och II: 24 av herr

Ohlin m. fl.:

1) avslå följande---(= utskottet s. 40 rad 8 uppifrån—

s. 42 rad 7 uppifrån)---Svensk författnings
samling.

2) antaga följande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

57

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas-----(= utskottet s. 42 rad 16—råd 10 nedifrån)

---erläggas tilläggsskatt med 10 öre för liter; och skola---

( = utskottet s. 42 rad 9—rad 2 nedifrån)---april 1948.

3) antaga följande

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 april 1948.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För bensin, som den 1 april 1948 klockan 6 fm. finnes i riket, skall i den

ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 10 öre för liter.

Är bensin---(== utskottet s. 43 rad 14 uppifrån—s. 47 rad 8 uppifrån)

-----Svensk författningssamling.

4) antaga följande

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas-----(= utskottet s. 47 rad 15—rad 21 uppifrån)

--erläggas tilläggsskatt med 7 öre för liter; och skola----(= utskottet

s. 47 rad 22—28 uppifrån)----april 1948.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 73 av herr Anderberg m. fl.

och II: 104 av herr Hall m. fl.,

de likalydande motionerna I: 33 av------(=utskottet

s. 47 rad 4 nedifrån—s. 48 rad 13 uppifrån)-----utan

åtgärd.»

IV) av herr Ekman.

5 Bihang till riksdagens protokoll 104$. 7 sand. Nr 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:61 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av visst i flottledsfonden ingående fordringsb elopp. s. 9 i texten