Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförbättring för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottets förberedande handläggning hänvisade motioner angående pensionsförbättring för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg.
1948-04-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1948:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförbättring för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottets förberedande handläggning hänvisade motioner angående pensionsförbättring för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionsförbättring
för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å
Marieberg.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över två till utskottets förberedande
handläggning hänvisade motioner angående pensionsförbättring
för vissa arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg.
I fråga om motiveringen för de framställda förslagen får utskottet, i den
mån ej redogörelse i det följande lämnas, hänvisa till motionerna (II: 310
och 311).
1 :o.
Förre nattvakten Karl Gustav Andersson. I motionen II: 310 hemställer
herr Eriksson i Stockholm, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna
f. d. nattvakten vid ammunitionsfabriken å Marieberg Karl Gustav Andersson
tilläggspension med ett så stort belopp, som motsvarar skillnaden
mellan den pension, som han nu uppbär, och den pension han blivit berättigad
till om han placerats i pensionsgrupp 2».
Av handlingarna inhämtas,
att Andersson är född den 28 maj 1875 och alltså 72 år gammal;
att han erhöll sin första anställning vid ammunitionsfabriken å Marieberg
den 21 december 1906 såsom nattvakt och kusk;
att han under sin fortsatta anställning vid ammunitionsfabriken från
juli månad år 1914 intill den 16 juni 1930 fullgjorde skiftande arbetsuppgifter
såsom förrådsarbetare, värmeledningseldare, lödare, provskjutare
och betsare;
att han sistnämnda dag vid 55 års ålder återgick till anställning som nattvakt
och bibehöll denna anställning till sitt avsked med pension den 31 maj
1937;
samt att han vid avgången ur tjänst erhöll pension, beräknad med utgångspunkt
från det i 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare för
pensionsgrupp 1 (icke yrkesutbildad arbetare) fastställda pensionsunderlaget.
Hos Kungl. Maj:t anhöll försvarsverkens civila personals förbund år
1937, att Andersson måtte komma i åtnjutande av tilläggspension, motsvarande
skillnaden mellan den till honom utgående pensionen och den pension,
som skulle ha tillkommit honom, om han blivit hänförd till pensionsgrupp
2 (yrkesutbildad arbetare).
I häröver avgivet utlåtande anförde arméförvaltningens civila dcparte
Bihang
till riksdagens protokoll 19\8. 8 saml. Nr 18.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
ment, att ett bifall till den gjorda framställningen i sak skulle innebära,
att bestämmelserna i 5 § av 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
erhölle retroaktiv tillämpning å Andersson. Med hänsyn till de konsekvenser,
som därav skulle kunna uppkomma, ansåge sig departementet icke
kunna tillstyrka framställningen.
Statskontoret anförde i utlåtande den 17 februari 1938, att då i förevarande
fall sådana särskilda omständigheter icke vore för handen som de,
vilka åberopats av ämbetsverket i utlåtande samma dag angående liknande
framställning av f. d. nattvakten vid ammunitionsfabriken å Marieberg
Klas Andreas Andersson, ämbetsverket avstyrkte bifall till framställningen.
Genom beslut den 29 april 1938 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
Till stöd för den nu föreliggande motionen har anförts, att omständigheterna
beträffande Karl Gustav Andersson vore fullt jämförliga med de,
som förelågo i fråga om förre nattvakten Klas Andreas Andersson, vilken
efter förslag av Kungl. Maj :t genom beslut av 1938 års riksdag erhöll, utöver
honom författningsenligt tillkommande pension enligt pensionsgrupp
1, tilläggspension å 120 kronor för år. Särskilt har åberopats, att Karl Gustav
Anderssons övergång från yrkesutbildad anställning till befattning som
nattvakt skedde på anmodan av hans arbetsledning.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har förre nattvakten
vid ammunitionsfabriken å Marieberg Karl Gustav Andersson vid
avgången ur tjänst den 31 maj 1937 erhållit pension, beräknad med utgångspunkt
från det i 1934 års arbetarpensionsreglemente för pensionsgrupp
1 (icke yrkesutbildad arbetare) fastställda pensionsunderlaget. Det
i föreliggande motion framlagda förslaget innebär, att Andersson skulle —
i likhet med vad 1938 års riksdag medgav beträffande förre nattvakten vid
ammunitionsfabriken å Marieberg Klas Andreas Andersson — tillerkännas
en tilläggspension, motsvarande skillnaden mellan sålunda utgående pension
och den pension, som skulle ha tillkommit honom, om han blivit hänförd
till pensionsgrupp 2 (yrkesutbildad arbetare).
I anledning av den i motionen gjorda jämförelsen mellan Karl Gustav
Andersson och Klas Andreas Andersson vill utskottet erinra, att — enligt vad
som framgår av propositionen nr 244/1938, p. 5; bankoutsk. uti. nr 31, p. 6
— Klas Andreas Andersson, född den 6 december 1866, under hela sin
tjänstetid fram till den ålder, som normalt gäller såsom pensionsålder, innehade
anställning, som, därest arbetarpensionsreglementet då varit gällande,
skulle ha medfört hans placering i pensionsgrupp 2. Denna anställning omfattade
nämligen tiden 16 januari 1906—31 december 1928 (=23 år), vid
vilken sistnämnda tidpunkt Andersson räknade 62 levnadsår; först därefter
övergick han till befattning som nattvakt, vilken befattning han lämnade
den 31 oktober 1935. Karl Gustav Andersson däremot tjänstgjorde
under tiden 21 december 1906—30 juni 1914 som nattvakt och kusk och
Bankoutskottets utlåtande nr 18.
3
därefter i olika yrkesbetonade befattningar intill den 16 juni 1930 (- 16
år), då han vid en ålder av 55 år återgick till nattvaktssysslan, från vilken
han avgick den 31 maj 1937. Omständigheterna i de båda fallen äro således,
såsom statskontoret jämväl framhållit, icke fullt likartade. Med hänsyn
till det anförda och då frågan om en förbättring av Anderssons pensionsförmåner
år 1938 prövats av Kungl. Maj :t utan att föranleda någon Kungl.
Maj :ts åtgärd, är utskottet icke berett att nu tillstyrka någon åtgärd i
motionens syfte. Frågan synes utskottet dock vara av den beskaffenhet, att
det kan synas i viss mån påkallat, att den ansökningsvägen ånyo bringas
under Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet syftar härvid främst på det av
motionären gjorda påpekandet, att det skulle ha varit på arbetsledningens
önskan som Andersson fem år före pensionsålderns inträde återgått till
nattvaktssysslan.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion 11:310 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
2:o.
Arbeterskorna Signe Hammer och Elin Östman. I motionen II: 311
hemställer fru Gustafson, »att riksdagen måtte besluta, att arbeterskorna
S. Hammer och E. Östman skola med hänsyn till föreliggande omständigheter
bibehållas vid rätten att vara placerade i pensionsgrupp 2».
Av handlingarna inhämtas,
att Hammer och Östman äro födda respektive den 4 november 1894 och
den 9 juni 1888 och således respektive 53 och 59 år gamla;
att de under giltighetstiden för 1934 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare varit i likhet med yrkesarbeterskor vid ammunitionsfabriken å
Marieberg placerade i pensionsgrupp 2;
att de enligt av försvarets civilförvaltning verkställd utredning redan före
ikraftträdandet den 1 januari 1935 av nämnda pensionsreglemente överflyttats
från anställning såsom yrkesarbetare till anställning såsom portvakt
respektive städerska, vilka anställningar de alltsedan förflyttningarna
innehaft och vilka utgjort deras huvudsakliga sysselsättningar;
att försvarets civilförvaltning den 19 februari 1946 på grund av nämnda
förhållande beslutit, att Hammer och Östman skulle från och med den dag,
de blivit underkastade 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare,
vara hänförliga till pensionsgrupp 1 samt att å deras avlöningar för mycket
innehållna pensionsavdrag skulle gottgöras dem.
Över försvarets civilförvaltnings berörda beslut den 19 februari 1946
ha Hammer och östman var för sig anfört besvär hos kammarrätten med
yrkande, att de måtte varda bibehållna vid placering i pensionsgrupp 2.
Genom utslag den 9 oktober 1947 har kammarrätten icke funnit skäl
göra ändring i civilförvaltningens beslut.
4 Bankoutskottets utlåtande nr 18.
Utskottet. Såsom utredningen i ärendet giver vid handen, ha Hammer
och Östman under giltighetstiden för 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare varit inplacerade i pensionsgrupp 2. Sedan försvarets civilförvaltning
fått den upplysningen, att Hammer och Östman från år 1935 överflyttats
från anställning såsom yrkesarbeterskor till icke yrkesbetonat arbete
såsom portvakt resp. städerska, har ämbetsverket med retroaktiv verkan
beslutat om Hammers och östmans överförande till pensionsgrupp 1.
Kammarrätten har därefter fastställt civilförvaltningens beslut.
Emellertid har i motionen uppgivits, att Hammer och östman även efter
ikraftträdandet av 1934 års tjänstepensionsreglemente sysselsatts med arbete,
som borde kvalificera till inplacering i pensionsgrupp 2. Hammer har
sålunda, anför motionären, utfört tryckningen av ammunitionsfabrikens
blanketter, etiketter och övriga tryckalster; östman har förestått matsal
för fabrikens tjänstemän och arbetare samt dessutom utfört vissa förtroendeuppdrag.
De tjänstebenämningar, som använts beträffande Hammer
och östman, vore därför missvisande. Mot bakgrunden av de sålunda lämnade
uppgifterna, liksom även med hänsyn till att Hammer och Östman
under långvarig anställning före år 1935 innehaft yrkesbetonade anställningar,
vill det förefalla utskottet, som om frågan om deras inplacering i
pensionsgrupp vore förtjänt att omprövas. Denna omprövning bör efter
särskild framställning verkställas av Kungl. Maj:t; utskottet finner sig således
icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av den väckta
motionen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 311 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 april 1948.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande
från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Lundqvist*, Petersson
i Karlskrona, Fahlander*, Andersson i Tidaholm, Persson i Älvdalsåsen
och Näsgård;
från andra kammaren: herrar Wiberg, von Seth, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson, Eriksson i Sandby*, Sundberg, Nilsson i Landskrona
och Stjärne.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1948
841153
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.