Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1039

1948-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1948:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1039

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22

juni 1039 (nr 350) jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 20 februari 1948 dagtecknad proposition nr 76, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22

juni 1939 (nr 350).

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 1939* 1, vilken jämlikt

lag den 2 maj 1947 (nr 158) gäller till och med den 30 juni 1948, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.

Fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret ha i gemensam

skrivelse till Kungl. Maj :t den i8 december 1947 anfört bl. a., att nu rådande

förhållanden nödvändiggjorde fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning.

Någon ändring av gällande bestämmelser i ämnet syntes icke för närvarande

erforderlig. Det borde dock erinras om att chefen för finansdepartementet

i proposition nr 290 till 1939 års riksdag med förslag till valutalag uttalat,

att valutalagen icke vore avsedd såsom medel för en reglering av utrikeshandeln.

I anslutning till detta uttalande borde framhållas, att det kunde

vålla svårigheter att vidmakthålla denna princip, om importlicenser beviljades

i sådan omfattning att landets valutatillgångar icke inrymde möjligheter

att effektuera samtliga utfärdade licenser. En dylik situation kunde inträffa

icke endast om licenser skulle utfärdas i större omfattning än som uppgjorda

planer förutsatte utan även för den händelse inflytande exportinkomster

skulle bliva mindre eller lå en annan fördelning än som beräknats. Dit
1

Senaste lydelse av 5 § se 1940: 613.

I Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 8 samt. Nr 30—31.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

tills vunna erfarenheter syntes ha ådagalagt behov av effektivare åtgärder

i syfte att avväga licensgivningen efter den vid varje tidpunkt aktuella valutasituationen.

Den erforderliga samordningen mellan de importlicensbeviljande

myndigheterna och valutakontoret syntes emellertid kunna säkerställas

genom åtgärder, som icke förutsatte ändring i valutalagstiftningen.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 267 av herr W ist rand och den andra inom andra kammaren under

nr 419 av herr Henriksson. I dessa motioner hemställes, att riksdagen måtte

med beaktande av i motionerna framförda synpunkter bifalla Kungl. Maj :ts

proposition nr 76, dock med den ändringen, att valutalagen den 22 juni

1939 skall äga fortsatt giltighet endast till och med den 31 mars 1949.

Till stöd härför anföres i motionen I: 267 hl. a. följande.

I nuvarande situation, när importlicensgivningen faktiskt väsentligt överstigit

landets valutatillgångar och en betydande anhopning av licenser föreligger,

vars eliminerande kan beräknas erfordra mycket lång tid, kommer

valutalagen följaktligen att under samma tid utgöra ett medel för utrikeshandelns

reglering. Även om en bättre samordning mellan de importlicensgivande

myndigheterna och valutakontoret skulle i framtiden uppnås, synes

det emellertid enligt min mening, som om valutaregleringen även därefter

skulle förbli ett medel för reglering av utrikeshandeln, vilket icke är avsikten.

Alltjämt torde det nämligen bli så, att omfattningen av licensgivning

för importen kommer att bestämmas av riksbankens och valutakontorets

tillgång på utländska betalningsmedel av olika slag. I praktiken

innebär detta, att valutaregleringen både är ett medel och en förutsättning

för en reglering av utrikeshandeln, om vilken tvivel kan hysas, huruvida

den är en lösning av de nuvarande svårigheterna på betalningsbalansens

område.

De motiv, som lågo till grund för valutalagens tillkomst, och de sakliga

förutsättningarna för dess tillämpning genom det sistförflutna årets utveckling,

äro icke längre för handen, enär fortsatt utnyttjande av fullmakten på

likartat sätt som under det gångna året kan komma att på något längre

sikt medföra skada för landets exportmöjligheter. Valutalagen har i praktiken

kommit att tvärtemot de uttalade intentionerna bli ett medel för utrikeshandelns

reglering. På grund av ovan anförda synpunkter kunna allvarliga

skäl anföras för att lagen icke borde förlängas utöver den 30 juni

1948"

Genom den ekonomiska utvecklingen har emellertid ett nytt läge uppkommit

inom utrikeshandeln, vilket borde föranleda en omsorgsfull prövning

från riksdagens sida av de möjligheter, som finnas eller kunna skapas

för att återställa en friare utrikeshandel, om vars önskvärdhet alla ansvarskännande

människor i vårt land äro eniga. Närmast ankommer det på

Kungl. Maj:t att verkställa de utredningar och framlägga det material,

varpå riksdagens prövning av hithörande spörsmål skulle kunna grundas.

Då erforderlig tid härför, liksom för att förbereda en övergång till rättsligt

stabilare förhållanden än fullmaktslagstiftningens, torde böra ställas till

förlogande, har jag icke velat yrka avslag på Kungl. Maj :ts förevarande

proposition utan i stället funnit riktigt att begränsa tiden för förlängning

av valutalagens giltighet till den 1 april 1949.

Utskottet. Såsom bankofullmäktige och styrelsen för valutakontoret framhållit,

nödvändiggöra nu rådande förhållanden fortsatt giltighet av valuta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

3

lagen. Redan nu står det klart, att behovet av en valutareglering kommer

att bestå även under nästa budgetår. På grund härav tillstyrker utskottet

Kungl. Maj :ts förslag, att giltighetstiden för valutalagen utsträckes ytterligare

ett år eller till och med den 30 juni 1949. Det motionsvis framförda yrkandet,

att lagens giltighet skulle begränsas till att omfatta tiden till och med

den 31 mars 1949, kan utskottet alltså icke biträda.

Jämte erinran om att importlicenser tidigare beviljats i så stor omfattning,

att svårigheter uppstått att effektuera dem inom ramen för landets

valutatillgångar, har i propositionen framhållits behovet av åtgärder för

säkerställande av erforderlig samordning mellan de importlicensgivande

myndigheterna och valutakontoret, varigenom det skulle bli möjligt att

avväga licensgivningen efter den vid varje tidpunkt aktuella valutasituationen.

Ehuru vissa åtgärder i angivna syfte numera vidtagits, finner utskottet

angeläget ånyo understryka nödvändigheten av en effektiv samordning

på detta område.

I anledning av de väckta motionerna vill utskottet slutligen framhålla,

att så länge den nuvarande valutabristen består, vår handels- och valutapolitiska

rörelsefrihet måste bli väsentligt kringskuren, varför det i sådant

läge icke kan undvikas, att genom valutakontrollen sker en indirekt medverkan

i regleringen av utrikeshandeln. Några delade meningar torde dock

icke råda om önskvärdheten av en återgång till en friare utrikeshandel,

så snart detta blir möjligt. Strävandena äro också inriktade på att ernå en

förstärkning av valutareserverna för att därigenom skapa förutsättningar

för en dylik återgång. Även om en väsentlig förbättring av valutabehållningen

sannolikt kommer att draga lång tid, torde lättnader i valutaregleringen

kunna genomföras i samma mån som valutasituationen medgiver detta. Då

utskottet därjämte förutsätter, att en skärpning av gällande reglering icke

vidtages utan att vägande skäl därtill föreligga, samt att en utvidgad tilllämpning

av det bemyndigande, som lämnats av fjolårets riksdag, endast i

nödfall kommer att tillgripas, saknar utskottet anledning att, såsom i motionerna

ifrågasatts, förorda riksdagen att i detta sammanhang göra några särskilda

uttalanden för att påkalla Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på hithörande

spörsmål.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å de likalydande motionerna

1: 267 och IT: 419, må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 april 1948.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Leander, Ljungdahl, Fahlan

der, Grym*, Persson i Älvdalsåsen*, Nordenson och Annér*;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Paulsen, Mattsson, Eriksson

Sandby*, Fröderberg, Nilsson i Landskrona*, Fagerholm* och fru Humla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:209 Skrivelse till Konungen i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksbank a1 i texten