Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning jämte i ämnet väckta motioner.
1948-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1948:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 31.
5
Nr 31.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 19 mars 1948 dagtecknad proposition nr 195, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivningsrätt.
Berörda förslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.
Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1948 till
och med den 30 juni 1949 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.
1 §■
Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst tretusentvåhundra
miljoner kronor.
2 §.
Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, om riksdagen ej är samlad, på framställning av fullmäktige
i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva
riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst sjuhundra
miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall, därest detsamma
icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen
åter sammanträtt, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 31.
3 §•
Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.
Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank (riksbankslagen) äger riksbanken utgiva sedlar till det belopp,
som motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa beräknad
enligt 11 §, samt därutöver till ett belopp av 350 miljoner kronor.
Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar erhålla
bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den utelöpande sedelmängden
nedbringas med ett belopp motsvarande vad som utgivits med
stöd av sådant bemyndigande.
Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger
bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna
tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen
a) lätt säljbara statspapper;
b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;
c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas
i metalliska kassan;
d) växlar, betalbara inom eller utom riket;
e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;
f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra
miljoner kronor, mot annan säkerhet.
Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt It § första stycket räknas
allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande
femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guld. I It § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas
vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.
I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena
påkallat, ha de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna temporärt
modifierats med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rått för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till
Bankoutskottets utlåtande nr 31.
7
och med den 31 mars 1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet,
sista gången genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden
utsträckts till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgör ett led i
krigsårens beredskapslagstiftning och har karaktären av en fullmaktslag,
tillämplig vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga av krig föranledda förhållanden.
De modifierade bestämmelser, som meddelats med stöd av 1939 års lag,
innebära följande.
Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse
angående riksbankens metalliska kassa har stadgandet i 11 § första stycket
riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt satts ur kraft. I sagda
kungörelse har förordnats, att såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas
allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna
för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhänga med guldets placering,
ha nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens
guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.
Vidare ha bestämmelser utfärdats, varigenom ökning medgivits av det
belopp, varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen
må överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen den
14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens sedelutgivning
ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner
kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse
angående riksbankens sedelutgivning har beloppet ökats till 2 500
miljoner kronor.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 348 av herr Domö jämte sju av kammarens övriga ledamöter och
den andra inom andra kammaren under nr 510 av herr Skoglund jämte
fem av kammarens övriga ledamöter. I dessa motioner hemställes,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 195, samt
att riksdagen för sin del för tiden 1 juli 1948 till och med den 30 juni
1949 måtte antaga följande ändrade lydelse av 9 § första stycket riksbankslagen
. . . ''samt därutöver till ett belopp av två tusen fem hundra miljoner
kronor’ och av 11 § första stycket samma lag ''Som riksbankens metalliska
kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat
guld.’»
Utskottet.
Det föreliggande förslaget innebär, att 1939 års fullmaktslag, enligt vilken
åt Kungl. Maj:t överlämnats att medgiva dispens från riksbankslagens bestämmelser
om bl. a. riksbankens sedelutgivning, skulle upphöra att gälla
fr. o. m. den 1 juli 1948. Härvid skulle de nu gällande reglerna för sedelut
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 31.
givningen, vilka delvis grundats på 1939 års fullmaktslag, ersättas av en
provisorisk lagstiftning. Sedelutgivningen skulle i enlighet härmed tills
vidare regleras i en särskild, av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt stiftad
lag, varigenom riksbankslagens sedeltäckningsbestäinmelser temporärt
skulle sättas ur kraft utan att upphävas eller ändras. Den provisoriska lagen
skulle gälla tills vidare under ett år och, därest omständigheterna så föranledde,
efter förnyad prövning prolongeras för ett år i sänder.
Vad sålunda föreslagits synes utskottet stå i överensstämmelse med av
1947 års riksdag gjorda uttalanden om att fullmaktslagen snarast bör avvecklas,
så att riksdagens inflytande på hithörande spörsmåls avgörande
återställes. Med hänsyn härtill och då utskottet i likhet med fullmäktige
anser lämpligt, att en genomgripande definitiv omreglering av grunderna
för sedelutgivningen icke sker i rådande penningpolitiska läge, biträder
utskottet förslaget om en provisorisk lösning av frågan om sedelutgivningsreglerna
genom en särskild lagstiftning vid sidan av riksbankslagen.
Enligt den provisoriska lagstiftningen skall riksbanken under tiden 1 juli
1948—30 juni 1949 äga utgiva sedlar till ett belopp av högst 3 200 milj.
kronor. Detta belopp skulle dock under utomordentliga omständigheter få
ökas med ytterligare högst 700 milj. kronor. Sistnämnda belopp innebär en
fördubbling av det i 9 § andra stycket riksbankslagen angivna maximivärdet
för sedelutgivningsrättens ökning under extraordinära förhållanden,
vilket oförändrat gällt allt sedan år 1932. Vad beträffar själva huvudbestämmelsen
om sedelutgivningsrättens maximering, skulle densamma ersätta
nu gällande, med stöd av fullmaktslagen utfärdade föreskrift, varigenom
ökning upp till 2 500 milj. kronor medgivits av det belopp, varmed
sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen må överstiga
dubbla summan av metalliska kassan. Då den metalliska kassan för närvarande
uppgår till cirka 350 milj. kronor, utgör sedelutgivningsrätten omkring
3 200 milj. kronor. Den föreslagna lagstiftningen syftar följaktligen
icke till att bereda möjligheter för en ökning av sedelutgivningen. Förslaget
innebär emellertid så tillvida en omläggning, att sedelutgivningsrätten
under den provisoriska lagens giltighetstid skulle — genom att 9 § riksbankslagen
temporärt sättes ur kraft — göras oberoende av den metalliska
kassans storlek. Härvid skulle guldet såsom täckningsmedel för utelöpande
sedlar ersättas av sådana i 10 § riksbankslagen angivna tillgångar, som ingå
i den s. k. supplementära sedeltäckningen. Genom ifrågavarande omläggning
skulle riksbanken erhålla friare dispositionsrätt beträffande inneliggande
guld, i den mån så må erfordras. Föreskriften i 11 § andra stycket riksbankslagen
om att den metalliska kassan ej får bibehållas vid lägre belopp
än 150 milj. kronor skulle dock alltjämt gälla. I den provisoriska lagstiftningen
skulle slutligen inflyta den nu enligt fullmaktslagen i stället
för 11 § första stycket riksbankslagen gällande bestämmelsen, att såsom
riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld.
Bankoutskottets utlåtande nr 31.
9
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot innehållet i den föreslagna
provisoriska lagstiftningen. Vid sådant föhållande kan utskottet icke
dela de betänkligheter mot förslaget, som kommit till uttryck i de väckta motionerna
och vilka särskilt rikta sig mot att det nuvarande sambandet mellan
riksbankens guldinnehav och sedelutgivningsrätten enligt förslaget skulle
upphöra under lagstiftningens giltighetstid. Även om det numera torde stå
klart, att ett definitivt brytande av detta samband kan genomföras utan
särskilda olägenheter för folkhushållningen, har utskottet icke ansett påkallat
att i detta sammanhang upptaga frågan om guldets roll i vårt penningväsende
sett på längre sikt, detta så mycket mindre som varken fullmäktige
eller Kungl. Maj :t funnit lämpligt taga slutlig ställning till denna fråga. Ett
bifall till motionerna skulle för övrigt innebära, att sedelutgivningsrätten
vid en minskning av guldkassan skulle reduceras så, att den kunde bliva
otillräcklig för rörelsen, och vid en ökning av guldkassan kunna överstiga
det maximibelopp av 3 200 milj. kronor, som föreslås av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till angivna förhållanden finner utskottet sig böra avstyrka
bifall till motionerna. Det synes angeläget att i detta sammanhang erinra,
att avgörande för penningvärdet är icke sedeltäckningsbestämmelsernas
innehåll utan den ekonomiska politik, som föres av statsmakterna.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna I: 348 och II: 510,
må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 4 maj 1948.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Leander*, Ljungdahl,
Petersson i Karlskrona, Fahlander och Nordenson;
från andra kammaren: herrar Wiberg, Paulsen, Andersson i MunkaIjungby,
Mattsson, Svensson i Alingsås, Stjärne, Skantze och Molander.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Nordenson, Wiberg och Skantze, vilka yrkat bifall till de i ämnet
väckta motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 8 samt. Nr 30—31.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj it s proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning jämte i äm a1 i texten