Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för beredande av större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med minderåriga barn å statens järnvägar.

1948-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1948:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för beredande av större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med minderåriga barn å statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

5

Nr 6.

Fösta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om åtgärder för beredande av

större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med

minderåriga barn å statens järnvägar.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 103 har herr Arrhén m.fl. anhållit, att riksdagen måtte

besluta att genom skrivelse till Kungl. Maj :t förorda att de åtgärder, som

i motionen omnämnas, bringas till SJ:s kännedom i och för bedömande och

verkställighet.

De i motionen avsedda åtgärderna, som skulle ha till syfte att bereda

större bekvämlighet åt resande barn och mödrar med minderåriga barn å

statens järnvägar, bestå i dels att antalet barnkupéer skulle utökas, dels

ock att de å fjärrtågen anställda tågstäderskorna skulle få till uppgift att

jämväl vara ”tågvärdinnor”. Vidare framhålles i motionen önskvärdheten

av att flera järnvägsstationer förses med rullstolar.

I övrigt får utskottet beträffande motiveringen hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen

och Svenska järnvägsmannaförbundet.

Järnvägsstgrelsens yttrande innehåller i huvudsak följande.

Barnkupéer. Sedan anordningen med särskilda s. k. barnkupéer år 1939

påbörjats, framföras numera dagligen icke mindre än 174 barnkupéer under

sommarmånaderna och 153 under övriga månader; en ökning till 186 resp.

160 torde komma att genomföras till nästa tidtabellsperiod. En mindre

ökning eller ett anordnande av barnkupéer i andra tåg än där de nu förekomma

kan i vissa fall vara både önskvärt och motiverat. Detta låter sig

dock icke genomföras på grund av materielbrist.

Andra resande få numera icke taga plats i barnkupé, även om denna vid

något tillfälle skulle vara tom. Styrelsen kommer att under loppet av detta

år förse barnkupéerna med särskilda lås -— dessa beställdes för övrigt redan

hösten 1946 — varigenom dels vårdarna kunna låsa om sig, dels konduktörspersonalen

får möjlighet hindra andra resande att taga plats i en eventuellt

oanvänd kupé.

År 1945 tillkommo de första specialinredda barnkupévagnarna med särskilda

sovhyllor, skötrum m. in., av vilka för närvarande 25 st. äro i trafik.

Ytterligare ett 90-tal vagnar äro avsedda att iordningställas så snart materiel

och utrustningseffekter, vilka beställts för snart ett par år sedan, hunnit

levereras. När detta arbete en gång blir färdigt, komma ca 230 specialinredda

barnkupéer att vara i trafik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

Tågvärdinnor. Om man i enlighet med motionärernas mening skulle sammanslå

tågstäderske- och tågvärdinneverksamheten, skulle detta i praktiken

kunna leda till att ingen av de två arbetsuppgifterna bleve fylld. En tågstäderska

i ett normalt snälltåg har att ombesörja rengöring i omkring 10

boggievagnar med ett 20-tal toaletter. För att denna renhållning skall kunna

skötas på ett för den resande allmänheten önskvärt sätt, bör tågstäderskan

få arbeta ostörd, om man bortser från enklare rutinfrågor från resande

om restaurangvagnens plats i tåget etc. Tågstäderskor följa icke tågen

från utgångs- till bestämmelsestationen. I regel påstiga tågstäderskorna

under vägen efter några timmars resa från tågets utgångsstation. De utföra

sedan sitt uppsnyggningsarbete i tåget under dettas gång några stationshåll

och lämna tåget likaledes i regel under vägen före tågets ankomst till

dess slutstation. Tågstäderskor finnas sålunda i tjänst på tågen endast

relativt kortvariga stunder. Arbetet med rengöringen måste därför forceras.

Det synes, att en tågvärdinneverksamhet kan fylla sin mission bäst, om

den får bedrivas helt skild från andra arbetsuppgifter. Här träder då omedelbart

de ekonomiska synpunkterna in. Man måste räkna med, vilket även

synes ha varit motionärernas tanke, att tågvärdinnor för att rätt kunna

fylla sin uppgift böra ha en annan och högre kompetens än tågstäderskorna,

och som följd därav måste i avlöningshänseende ställas högre än sistnämnda

kategori. Detta avlöningsförhållande torde accentueras genom nu

rådande situation på arbetsmarknaden. Även om tågvärdinnorna av motionärerna

tänkts enbart för resande av kategorierna barn och mödrar med

barn, för vilket även viss specialutbildning torde behövas, bör man i praktiken

räkna med, att tågvärdinnorna komma att anlitas även av resande

i allmänhet, och det torde därför ligga i en god planering, att de valdes med

hänsyn till andra arbetsuppgifter av mera kvalificerat slag, upplysningar

till utlänningar etc. Detta i förening med de säkerligen påfrestande tjänstgöringsförhållandena

torde göra, att avlöning, inkluderande eventuella milpengar

för åkande personal, måste bliva en faktor av rätt väsentlig betydelse.

Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas en viss olikhet mellan

t. ex. flyg och järnväg, i vad det rör möjligheterna till resandeservice genom

särskilda värdinnor. Ett flygplan tar maximalt omkring 40 passagerare. Ett

normalt statens järnvägars snälltåg medför 800 resande och mer.

En — även för barn och mödrar med barn — tillfredsställande service

genom tågvärdinnor torde således kunna vinnas endast genom införande

av en helt ny, till numerären relativt kraftig tjänstemannagrupp vid statens

järnvägar, ett arrangemang av betydande ekonomisk räckvidd. Järnvägsstyrelsen

har gentemot motionärernas parallell med förhållanden i utlandet

framhållit det i utlandet ofta florerande systemet med drickspengar, vilket

gör, att transportföretagets avlöning till personal av här berört slag kan

hållas låg och personalens avlöning till stor del upptages direkt från all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

7

mänheten, som alltså får särskilt betala varje tjänst, ett system, som är

helt främmande för svensk mentalitet.

Ehuru således både praktiska och ekonomiska skäl för närvarande tala

mot en tågvärdinneverksamhet på statens järnvägar, kommer dock styrelsen

att ha sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Rullstolar. Frågan om rullstolar vid statens järnvägars stationer har varit

föremål för uppmärksamhet från styrelsens sida under ett flertal år.

För närvarande äro 38 stationer utrustade med rullstolar; vid 12 av

stationerna ha rullstolarna erhållits som lån eller gåva av Röda korset. Dessutom

väntas, att ytterligare en station erhåller rullstol inom den närmaste

tiden. Som jämförelse kan nämnas, att år 1942 voro 21 stationer och år

1944 30 stationer utrustade med rullstolar. Inom den närmaste tiden väntas

ett antal rullstolar bliva levererade, delvis som ersättning för gamla och

förslitna sådana.

Sedan det mest angelägna behovet tillgodosetts, återstår det, av behovsundersökningen

att döma, 25 statens järnvägars stationer, där det ansetts

önskvärt med rullstolar.

I den mån leveransmöjligheterna så medgiva, komma de nämnda stationer,

som ännu ej erhållit rullstolar, att förses med sådana. Styrelsen kommer

även i fortsättningen att ägna uppmärksamhet åt denna fråga, så att

de stationer, där behov av rullstolar kan uppstå, bliva tillgodosedda.

Järnvägsstyrelsen förklarar sig slutligen icke ha något att erinra mot att

de i föreliggande motion upptagna frågorna överlämnas till styrelsen för

de åtgärder styrelsen finner möjliga och lämpliga.

Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse framhåller bl. a. att den service

som för närvarande står de resande till buds torde tämligen väl motsvara

vad som rimligen kan begäras och ur affärsekonomisk synpunkt kan

vara ändamålsenligt. Därmed är icke sagt, att ytterligare förbättringar

skulle vara uteslutna. Det bör emellertid enligt förbundsstyrelsens mening

kunna överlåtas åt järnvägsstyrelsen att utan särskilda direktiv och vid

lämplig tidpunkt vidtaga i motionen avsedda åtgärder, i den mån det visar

sig praktiskt möjligt.

För egen del får utskottet anföra.

Utskottet finner motionens syfte beaktansvärt. Av järnvägsstyrelsens

yttrande framgår, att styrelsen har för avsikt att i ökad omfattning anordna

modernt utrustade barnkupéer ävensom att anskaffa flera rullstolar men

att möjligheterna för närvarande äro begränsade med hänsyn till leveranssvårigheter.

Beträffande tågvärdinneverksamheten anses praktiska och ekonomiska

skäl för närvarande tala emot de föreslagna åtgärderna. Då det

närmast ankommer på järnvägsstyrelsen att taga initiativ till dylika åtgärder

och styrelsen, såsom remissvaret utvisar, kommer att ha sin uppmärksamhet

riktad på förevarande frågor, anser utskottet anledning saknas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

för riksdagen att till Kungl. Maj :t göra någon framställning i ämnet. Utskottet

får därför hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1948.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: herrar Löthner och Birger Andersson, fru Sjöströin-Bengtsson,

herrar Lars Andersson, Grym, Annér och Hugo Sundberg* samt fru

Flood.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1948

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.