Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera och förbilliga varudistributionen i landet.

1948-04-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1948:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera och förbilliga varudistributionen i landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera

och förbilliga varudistributionen i landet.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 212 har herr Öhman föreslagit, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning i syfte att rationalisera och

förbilliga varudistributionen i landet.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den i andra kammaren

väckta, likalydande motionen nr 339.

Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, statens

priskontrollnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Kooperativa förbundet samt Landsorganisationen i Sverige.

Kommerskollegium har införskaffat yttranden i ärendet från samtliga

handelskamrar i riket, Sveriges industriförbund samt Sveriges hantverksoch

småindustriorganisation. Samtliga de av kommerskollegium hörda organisationerna

ha motsatt sig förslaget om en statlig utredning på förevarande

område.

För egen del anför kollegium följande.

De allmänna strävandena till rationalisering inom såväl statsförvaltning

som näringsliv äro särskilt i nuvarande arbetsmarknadsläge av synnerligen

stor vikt, och det torde kunna förväntas, att den befolkningspolitiska utvecklingen

kommer att giva dessa strävanden en alltmer ökad betydelse för

samhällsekonomien.

Betydelsefulla insatser ha förvisso redan gjorts av branschorganisationers

och de enskilda företagens forsknings- och utredningsorgan, och det torde

också kunna förväntas, att näringslivet utan statliga ingripanden på området

även i fortsättningen skal! vara i stånd att åstadkomma väsentliga

resultat på detta område. Kollegium är för sin del i princip av den uppfattningen,

att den fria konkurrensen mellan företagarna innefattar det bästa

korrektivet mot bristande rationalisering. Konkurrensen innefattar givetvis

icke några fullständiga garantier i förevarande hänseenden. I vissa fall

torde det sålunda kunna förekomma, att konkurrensens reaktioner kunna

vara långsammare än som är tillfredsställande ur konsumenternas synpunkter.

Vidare förekommer det ofta, att konkurrensen är begränsad exempelvis

genom överenskommelser mellan de enskilda företagarna. Från den

övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, som

bedrives av kollegii monopolutredningsbyrå, har kollegium gjort den erfarenheten,

att det inom näringslivet understundom förekommer en avtalsmässig

bundenhet, exempelvis vid bestämda handelsled, som torde innebära

avsevärda olägenheter med avseende å de enskilda företagens rationaliseringsmöjligheter.

I detta sammanhang bör även framhållas ett uttalande

1 —Iiihang till riksdagens protokoll 19''i 8. 12 samt. 2 avd. Nr 9—11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

av Industriförbundet om de särskilda svårigheter, som mötte en rationalisering

inom distributionen och till vilka full motsvarighet saknades när det

gällde rationalisering av exempelvis produktionen; ett industriföretag kunde

självständigt planera och genomföra effektivitetsfrämjande åtgärder inom

det egna företaget utan att möta det motstånd från utomstående, som ofta

gjorde sig gällande gentemot liknande åtgärder på distributionsområdet.

På grund av dessa förhållanden torde det kunna ifrågasättas, om icke de

enskilda företagarna på distributionsområdet äro i behov av ett visst stöd

från statsmakternas sida i sina rationaliseringssträvanden.

Kollegium delar de hörda näringsorganisationernas tvivel på ändamålsenligheten

att genom en särskilt tillsatt statlig kommitté utreda hithörande

frågor. En utredning angående möjligheterna till ytterligare rationalisering

inom distributionen synes kollegium böra överlämnas till redan bestående

organ inom näringslivet, eventuellt med ekonomiskt stöd från det allmänna.

Statens priskontrollnämnd framhåller bland annat.

Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln ha nyligen givits en ingående

belysning i den av motionärerna åberopade undersökningen av arbetsmarknadsstyrelsen

(Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln SOU

1947:50). Enligt denna utredning beräknas hela varuhandelns personal

uppgå till 420 000 personer, vilket betyder att mer än var tionde yrkesutövare

sysslar med handel i någon form. Vid en jämförelse med förhållandena

enligt 1931 års företagsräkning — en jämförelse som på grund av vissa

felkällor dock måste förses med reservationer — finner man att antalet

sysselsatta inom detaljhandeln ökat med 34 % och inom partihandeln med

65 %. Inskränkes jämförelsen till att avse allenast de bägge grupperna

butiks- och kontorspersonal finner man att den förra gruppen har ökat med

50 % och den senare med 54 % sedan 1931. Å andra sidan har enligt folkräkningarna

antalet yrkesutövare inom industri och hantverk mellan åren

1930—1945 ökat med blott 22 %. Antalet försäljningsställen inom detaljhandeln

uppgår till cirka 76 000, vilket innebär en butik per 88 invånare.

Undersökningen visar också att de små arbetsställena dominera inom alla

branscher. Blott en tredjedel av företagen hade mer än 2 anställda per

butik.

Resultatet av arbetsmarknadsstyrelsens undersökning ger enligt nämndens

mening anledning att ifrågasätta, huruvida icke distributionsapparaten

är alltför arbetskrävande. Såsom av särskild betydelse framstår den

omständigheten att den yngre arbetskraften i ökad grad dragés till s. k.

servicenäringar, medan däremot en successiv avfolkning under senare år

ägt rum inom vissa direkt produktiva näringsområden. En översikt av de

senaste årens utveckling och det aktuella läget på arbetsmarknaden lämnas

i konjunkturinstitutets rapport rörande konjunkturläget hösten 1947. Där

konstateras bl. a. att förskjutningen från jordbruk till stadsnäringar mellan

åren 1940—1945 har varit snabbare än på 1930-talet och att expansionen

inom stadsnäringarna främst gäller förvaltning och distribution. Vidare

framhålles i rapporten att påtagliga underskottsområden ifråga om arbetskraftsförsörjning

äro sådana fack som gruvor, järnbruk och skeppsvarv,

ävensom i viss mån övrig metallindustri, samt att jord- och stenindustrin

under 1947 erfarit en direkt sysselsättningsminskning beroende på att arbetskraften

sökt sig åt andra håll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 3

Det kan uppenbarligen icke vara ur samhällsekonomiska synpunkter

rimligt att vissa direkt produktiva näringsområden lida stark brist på arbetskraft,

under det att arbetskraften i ökad utsträckning inriktas på distributions-

och annan liknande verksamhet. Det bör emellertid å andra sidan

beaktas att med stigande levnadsstandard tenderar distributionsverksamhetens

betydelse i folkhushållet att öka. Av det faktum att omfattningen av

denna verksamhet stigit och det i snabbare takt än andra näringsgrenar

kan man därför icke utan vidare draga slutsatsen att detta vore en icke

önskvärd utveckling. Frågan om den samhällsekonomiskt sett lämpliga

fördelningen av de produktiva resurserna på olika områden blir dock alltid

en avvägningsfråga, där det bl. a. gäller att taga ställning till problemet

hur stor distributionsapparat samhället anser sig ha råd till.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts framstår enligt nämndens mening

frågan om möjligheterna till en rationalisering och ett förbilligande av

distributionsapparaten som ett väsentligt samhällsekonomiskt problem. Det

synes kunna antagas att möjligheterna till fortsatta rationaliseringsvinster

för folkhushållet i särskild grad föreligga inom distributionsledet. Industrin

har under de senaste årtiondena genomgått en kraftig rationaliseringsprocess,

men distributionen synes icke ha i motsvarande grad kunnat effektiviseras.

Det bör dock understrykas hur vanskligt det av olika skäl är att

anställa några direkta jämförelser mellan rationaliseringstakten inom produktionen

och distributionen. Uppenbarligen är det emellertid av väsentlig

vikt att rationaliseringsvinsterna inom produktionen icke till följd av en

mindre effektiv distributionsapparat förhindras komma konsumenterna till

godo i full utsträckning. Det är antagligt, att den arbetskraftsbrist som för

närvarande föreligger inom distributionen, trots den starka stegringen av

antalet där sysselsatta, sammanhänger med en viss överdimensionering i

den meningen att distributionen arbetar med för många och små och därmed

också dyra enheter. Ett förbilligande av distributionen torde kunna

ernås genom skapandet av större företagsenheter som kunna arbeta med

lägre kostnader.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid den tendens till etablerandet av

specialbutiker som kunnat konstateras under senare år, vilken utan tvivel

sammanhänger med den ojämna marginalsättningen inom handeln, där för

vissa varor, speciellt märkesvaror, höga marginaler gälla, under det att för

de »tunga» varorna marginalerna äro avsevärt lägre. Konkurrensen mellan

producenterna synes delvis ske genom rabattgivningen till handeln. Denna

marginalsättning har lett till uppkomsten av specialbutiker som framför

allt föra märkes- eller andra varor med speciellt hög avans, samtidigt som

de ursprungliga »kombinerade» butikerna på grund av den genom det

ökade antalet distributionsställen minskade försäljningen av dessa artiklar

tendera att gå allt sämre. Denna utveckling leder i sin tur till krav på förbättrade

marginaler på de tunga lågavansvarorna för att handelns ekonomi

skall tryggas.

Frågorna om strukturen och rationaliseringsmöjligheterna på olika områden

av distributionen ha varit och äro föremål för undersökningar i olika

sammanhang. Härvid må nämnas det forskningsarbete rörande olika delar

av handeln, som utförts inom affärsekonomiska forskningsinstitutet. Distributionsproblemen

ha vidare tagits upp inom de olika branschutredningar,

som under senare tid utförts, exempelvis beträffande möbelbranschen. Därvid

bar produktionen och distributionen studerats direkt i ett sammanhang

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

för ett hett varuområde. ^ idare må erinras om den för närvarande arbetande

nyetableringskommittén, som i sitt arbete självfallet har att taga

ställning till vissa av de problem det här gäller. Ytterligare kan nämnas

det allmänna utredningsarbete rörande konkurrensbegränsande åtgärder

inom handeln som åvilar kommerskollegii monopolutredningsbyrå.

Det förhållandet att olika frågor som beröra varudistributionen för närvarande

äro föremål för utredning i olika sammanhang synes emellertid

icke utesluta att en allmän undersökning om varudistributionen och möjligheterna

till dess rationalisering och förbilligande skulle kunna företagas.

Nämnden har icke något att erinra mot en utredning angående möjligheterna

till rationalisering och förbilligande av varudistributionen.

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund avstyrka den i

motionen föreslagna utredningen. Genom de statliga strukturutredningar

avseende vässa branscher, som redan företagits, ha enligt förbunden icke

framkommit några positiva förslag av värde för rationaliseringsarbetet inom

vederbörande branscher. Det kan ej heller väntas att man genom en allmän

utredning skall kunna få fram några resultat av väsentligt värde, med

vars hjälp handeln skulle kunna rationaliseras. En utredning av detta slag

skulle för övrigt, enligt köpmannaförbundet, med hänsyn till den tid dess

genomförande skulle taga, med all säkerhet vara inaktuell redan vid framläggandet

av7 densamma. Förbunden hänvisa också till de undersökningar,

som bedrivas på förevarande område inom handelns olika organisationer

och inom enskilda företag. Från båda förbundens sida framhålles behovet

av mera statistiskt material för det fortsatta rationaliseringsarbetet. Värdet

av en allmän företagsräkning understrykes därför av förbunden.

Kooperativa förbundets styrelse framhåller, att den i princip ansluter sig

till motionärernas uppfattning om önskvärdheten av7 en mera ingående undersökning

av varudistributionens rationaliseringsproblem. Emellertid förordar

styrelsen, att den begärda utredningen får anstå till dess förhållandena

på varumarknaden få en mera normal karaktär och erfarenheter vunnits

av pågående eller omedelbart förestående förändringar inom varudistributionen.

I avvaktan härpå anser styrelsen önskvärt att en mera omfattande

detaljhandelsstatistik upplägges, så snart ske kan.

Landsorganisationen har i sin tur inhämtat yttrande från Svenska handelsarbetarförbundet,

som anser det angeläget att en utredning i hithörande

frågor kommer till stånd. Förbundet erinrar om att Landsorganisationen

redan den It) mars 1947 i skrivelse till regeringen fäste dess uppmärksamhet

på vikten av att förhållandena inom de olika näringsgrenarna kartlädes;

det påpekades särskilt att i fråga om större delen av handeln ingen

utredning igångsatts. Landsorganisationen föreslog också att utredningar

Förande näringslivets effektivisering skulle upptagas på bredare front än

hittills. Vidare har handelsarbetarförbundet i skrivelse den 7 oktober 1947

till statsrådet Kock hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 5

om varudistributionens struktur. I förhållande till sistnämnda skrivelse

anser förbundet motionen icke innehålla något nytt. Regeringens uppmärksamhet

har sålunda redan fästs vid de problem, som beröras i motionen,

och förbundet förmodar, att man ur den positiva inställning, som tillkännagivits

till förbundets framställning, har rätt att utläsa en avsikt att tillmötesgå

densamma, så snart förhållandena så medgiva. Under sådana förhållanden

anser förbundet att något förslag från riksdagens sida icke har

någon betydelse, och förbundet anser därför icke skäl föreligga för riksdagen

att bifalla motionen. Landsorganisationen instämmer i vad handelsarbetarförbundet

sålunda anfört.

För egen del får utskottet anföra följande.

Det är otvivelaktigt av utomordentlig betydelse för samhällsekonomien i

dess helhet, att varudistributionen i landet är ordnad på ett så effektivt och

rationellt sätt som möjligt, och frågan förtjänar att med uppmärksamhet

följas från det allmännas sida. Med hänsyn till att förhållandena på varumarknaden

för närvarande icke äro normala, synes det utskottet, som om

det i allt fall skulle vara mindre lämpligt att nu igångsätta en utredning

av det slag som föreslagits i motionen. En dylik utredning skulle i stor utsträckning

få grunda sina undersökningar på rent krisbetonade företeelser

inom handeln, och det kan därför icke förväntas, att de resultat, som framkomme,

skulle bliva av något större värde för rationaliseringsarbetet i

framtiden. Att märka är vidare att det redan igångsatts flera strukturundersökningar,

avseende särskilda branscher inom näringslivet; av dessa ha

några redan avslutats, medan andra ännu pågå. Resultaten av dessa specialundersökningar

torde först böra avvaktas, innan någon mera vittomfattande

utredning företages. Överhuvud taget synes det kunna ifrågasättas, huruvida

icke dylika specialundersökningar äro bättre ägnade att lämna positiva

resultat än en sådan hela varudistributionen omspännande utredning, som

föreslagits i motionen. Det bör även beaktas, att näringslivets egna organ

bedriva ett betydande forskningsarbete på förevarande område; värdet av

detta arbete bör icke underskattas. Den i några yttranden berörda frågan

om uppläggandet av en mera omfattande detaljhandelsstatistik synes utskottet

förtjänt att övervägas.

Slutligen må erinras om att regeringens uppmärksamhet redan blivit

fäst på förevarande spörsmål genom den av handelsarbetarförbundet åberopade,

i motionen även omnämnda skrivelsen den 7 oktober 1947 från förbundet

till statsrådet Kock.

Även om utskottet finner motionens syfte i och för sig beaktansvärt, anser

sig utskottet med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört icke

böra förorda, att riksdagen gör någon framställning till Kungl. Maj:t i

ämnet. Utskottet får alltså hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1948.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: Herrar Löthner, Birger Andersson, Einar Eriksson, Hugo

Sundberg, John Wiktor Jonsson*, fru Flood samt herr Petrén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.