Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera och förbilliga varudistributionen i landet.
1948-04-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1948:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera och förbilliga varudistributionen i landet.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om utredning i syfte att rationalisera
och förbilliga varudistributionen i landet.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 212 har herr Öhman föreslagit, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning i syfte att rationalisera och
förbilliga varudistributionen i landet.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den i andra kammaren
väckta, likalydande motionen nr 339.
Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, statens
priskontrollnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Kooperativa förbundet samt Landsorganisationen i Sverige.
Kommerskollegium har införskaffat yttranden i ärendet från samtliga
handelskamrar i riket, Sveriges industriförbund samt Sveriges hantverksoch
småindustriorganisation. Samtliga de av kommerskollegium hörda organisationerna
ha motsatt sig förslaget om en statlig utredning på förevarande
område.
För egen del anför kollegium följande.
De allmänna strävandena till rationalisering inom såväl statsförvaltning
som näringsliv äro särskilt i nuvarande arbetsmarknadsläge av synnerligen
stor vikt, och det torde kunna förväntas, att den befolkningspolitiska utvecklingen
kommer att giva dessa strävanden en alltmer ökad betydelse för
samhällsekonomien.
Betydelsefulla insatser ha förvisso redan gjorts av branschorganisationers
och de enskilda företagens forsknings- och utredningsorgan, och det torde
också kunna förväntas, att näringslivet utan statliga ingripanden på området
även i fortsättningen skal! vara i stånd att åstadkomma väsentliga
resultat på detta område. Kollegium är för sin del i princip av den uppfattningen,
att den fria konkurrensen mellan företagarna innefattar det bästa
korrektivet mot bristande rationalisering. Konkurrensen innefattar givetvis
icke några fullständiga garantier i förevarande hänseenden. I vissa fall
torde det sålunda kunna förekomma, att konkurrensens reaktioner kunna
vara långsammare än som är tillfredsställande ur konsumenternas synpunkter.
Vidare förekommer det ofta, att konkurrensen är begränsad exempelvis
genom överenskommelser mellan de enskilda företagarna. Från den
övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet, som
bedrives av kollegii monopolutredningsbyrå, har kollegium gjort den erfarenheten,
att det inom näringslivet understundom förekommer en avtalsmässig
bundenhet, exempelvis vid bestämda handelsled, som torde innebära
avsevärda olägenheter med avseende å de enskilda företagens rationaliseringsmöjligheter.
I detta sammanhang bör även framhållas ett uttalande
1 —Iiihang till riksdagens protokoll 19''i 8. 12 samt. 2 avd. Nr 9—11.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
av Industriförbundet om de särskilda svårigheter, som mötte en rationalisering
inom distributionen och till vilka full motsvarighet saknades när det
gällde rationalisering av exempelvis produktionen; ett industriföretag kunde
självständigt planera och genomföra effektivitetsfrämjande åtgärder inom
det egna företaget utan att möta det motstånd från utomstående, som ofta
gjorde sig gällande gentemot liknande åtgärder på distributionsområdet.
På grund av dessa förhållanden torde det kunna ifrågasättas, om icke de
enskilda företagarna på distributionsområdet äro i behov av ett visst stöd
från statsmakternas sida i sina rationaliseringssträvanden.
Kollegium delar de hörda näringsorganisationernas tvivel på ändamålsenligheten
att genom en särskilt tillsatt statlig kommitté utreda hithörande
frågor. En utredning angående möjligheterna till ytterligare rationalisering
inom distributionen synes kollegium böra överlämnas till redan bestående
organ inom näringslivet, eventuellt med ekonomiskt stöd från det allmänna.
Statens priskontrollnämnd framhåller bland annat.
Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln ha nyligen givits en ingående
belysning i den av motionärerna åberopade undersökningen av arbetsmarknadsstyrelsen
(Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln SOU
1947:50). Enligt denna utredning beräknas hela varuhandelns personal
uppgå till 420 000 personer, vilket betyder att mer än var tionde yrkesutövare
sysslar med handel i någon form. Vid en jämförelse med förhållandena
enligt 1931 års företagsräkning — en jämförelse som på grund av vissa
felkällor dock måste förses med reservationer — finner man att antalet
sysselsatta inom detaljhandeln ökat med 34 % och inom partihandeln med
65 %. Inskränkes jämförelsen till att avse allenast de bägge grupperna
butiks- och kontorspersonal finner man att den förra gruppen har ökat med
50 % och den senare med 54 % sedan 1931. Å andra sidan har enligt folkräkningarna
antalet yrkesutövare inom industri och hantverk mellan åren
1930—1945 ökat med blott 22 %. Antalet försäljningsställen inom detaljhandeln
uppgår till cirka 76 000, vilket innebär en butik per 88 invånare.
Undersökningen visar också att de små arbetsställena dominera inom alla
branscher. Blott en tredjedel av företagen hade mer än 2 anställda per
butik.
Resultatet av arbetsmarknadsstyrelsens undersökning ger enligt nämndens
mening anledning att ifrågasätta, huruvida icke distributionsapparaten
är alltför arbetskrävande. Såsom av särskild betydelse framstår den
omständigheten att den yngre arbetskraften i ökad grad dragés till s. k.
servicenäringar, medan däremot en successiv avfolkning under senare år
ägt rum inom vissa direkt produktiva näringsområden. En översikt av de
senaste årens utveckling och det aktuella läget på arbetsmarknaden lämnas
i konjunkturinstitutets rapport rörande konjunkturläget hösten 1947. Där
konstateras bl. a. att förskjutningen från jordbruk till stadsnäringar mellan
åren 1940—1945 har varit snabbare än på 1930-talet och att expansionen
inom stadsnäringarna främst gäller förvaltning och distribution. Vidare
framhålles i rapporten att påtagliga underskottsområden ifråga om arbetskraftsförsörjning
äro sådana fack som gruvor, järnbruk och skeppsvarv,
ävensom i viss mån övrig metallindustri, samt att jord- och stenindustrin
under 1947 erfarit en direkt sysselsättningsminskning beroende på att arbetskraften
sökt sig åt andra håll.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 3
Det kan uppenbarligen icke vara ur samhällsekonomiska synpunkter
rimligt att vissa direkt produktiva näringsområden lida stark brist på arbetskraft,
under det att arbetskraften i ökad utsträckning inriktas på distributions-
och annan liknande verksamhet. Det bör emellertid å andra sidan
beaktas att med stigande levnadsstandard tenderar distributionsverksamhetens
betydelse i folkhushållet att öka. Av det faktum att omfattningen av
denna verksamhet stigit och det i snabbare takt än andra näringsgrenar
kan man därför icke utan vidare draga slutsatsen att detta vore en icke
önskvärd utveckling. Frågan om den samhällsekonomiskt sett lämpliga
fördelningen av de produktiva resurserna på olika områden blir dock alltid
en avvägningsfråga, där det bl. a. gäller att taga ställning till problemet
hur stor distributionsapparat samhället anser sig ha råd till.
Mot bakgrunden av vad ovan anförts framstår enligt nämndens mening
frågan om möjligheterna till en rationalisering och ett förbilligande av
distributionsapparaten som ett väsentligt samhällsekonomiskt problem. Det
synes kunna antagas att möjligheterna till fortsatta rationaliseringsvinster
för folkhushållet i särskild grad föreligga inom distributionsledet. Industrin
har under de senaste årtiondena genomgått en kraftig rationaliseringsprocess,
men distributionen synes icke ha i motsvarande grad kunnat effektiviseras.
Det bör dock understrykas hur vanskligt det av olika skäl är att
anställa några direkta jämförelser mellan rationaliseringstakten inom produktionen
och distributionen. Uppenbarligen är det emellertid av väsentlig
vikt att rationaliseringsvinsterna inom produktionen icke till följd av en
mindre effektiv distributionsapparat förhindras komma konsumenterna till
godo i full utsträckning. Det är antagligt, att den arbetskraftsbrist som för
närvarande föreligger inom distributionen, trots den starka stegringen av
antalet där sysselsatta, sammanhänger med en viss överdimensionering i
den meningen att distributionen arbetar med för många och små och därmed
också dyra enheter. Ett förbilligande av distributionen torde kunna
ernås genom skapandet av större företagsenheter som kunna arbeta med
lägre kostnader.
Särskild uppmärksamhet bör fästas vid den tendens till etablerandet av
specialbutiker som kunnat konstateras under senare år, vilken utan tvivel
sammanhänger med den ojämna marginalsättningen inom handeln, där för
vissa varor, speciellt märkesvaror, höga marginaler gälla, under det att för
de »tunga» varorna marginalerna äro avsevärt lägre. Konkurrensen mellan
producenterna synes delvis ske genom rabattgivningen till handeln. Denna
marginalsättning har lett till uppkomsten av specialbutiker som framför
allt föra märkes- eller andra varor med speciellt hög avans, samtidigt som
de ursprungliga »kombinerade» butikerna på grund av den genom det
ökade antalet distributionsställen minskade försäljningen av dessa artiklar
tendera att gå allt sämre. Denna utveckling leder i sin tur till krav på förbättrade
marginaler på de tunga lågavansvarorna för att handelns ekonomi
skall tryggas.
Frågorna om strukturen och rationaliseringsmöjligheterna på olika områden
av distributionen ha varit och äro föremål för undersökningar i olika
sammanhang. Härvid må nämnas det forskningsarbete rörande olika delar
av handeln, som utförts inom affärsekonomiska forskningsinstitutet. Distributionsproblemen
ha vidare tagits upp inom de olika branschutredningar,
som under senare tid utförts, exempelvis beträffande möbelbranschen. Därvid
bar produktionen och distributionen studerats direkt i ett sammanhang
4 Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
för ett hett varuområde. ^ idare må erinras om den för närvarande arbetande
nyetableringskommittén, som i sitt arbete självfallet har att taga
ställning till vissa av de problem det här gäller. Ytterligare kan nämnas
det allmänna utredningsarbete rörande konkurrensbegränsande åtgärder
inom handeln som åvilar kommerskollegii monopolutredningsbyrå.
Det förhållandet att olika frågor som beröra varudistributionen för närvarande
äro föremål för utredning i olika sammanhang synes emellertid
icke utesluta att en allmän undersökning om varudistributionen och möjligheterna
till dess rationalisering och förbilligande skulle kunna företagas.
Nämnden har icke något att erinra mot en utredning angående möjligheterna
till rationalisering och förbilligande av varudistributionen.
Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund avstyrka den i
motionen föreslagna utredningen. Genom de statliga strukturutredningar
avseende vässa branscher, som redan företagits, ha enligt förbunden icke
framkommit några positiva förslag av värde för rationaliseringsarbetet inom
vederbörande branscher. Det kan ej heller väntas att man genom en allmän
utredning skall kunna få fram några resultat av väsentligt värde, med
vars hjälp handeln skulle kunna rationaliseras. En utredning av detta slag
skulle för övrigt, enligt köpmannaförbundet, med hänsyn till den tid dess
genomförande skulle taga, med all säkerhet vara inaktuell redan vid framläggandet
av7 densamma. Förbunden hänvisa också till de undersökningar,
som bedrivas på förevarande område inom handelns olika organisationer
och inom enskilda företag. Från båda förbundens sida framhålles behovet
av mera statistiskt material för det fortsatta rationaliseringsarbetet. Värdet
av en allmän företagsräkning understrykes därför av förbunden.
Kooperativa förbundets styrelse framhåller, att den i princip ansluter sig
till motionärernas uppfattning om önskvärdheten av7 en mera ingående undersökning
av varudistributionens rationaliseringsproblem. Emellertid förordar
styrelsen, att den begärda utredningen får anstå till dess förhållandena
på varumarknaden få en mera normal karaktär och erfarenheter vunnits
av pågående eller omedelbart förestående förändringar inom varudistributionen.
I avvaktan härpå anser styrelsen önskvärt att en mera omfattande
detaljhandelsstatistik upplägges, så snart ske kan.
Landsorganisationen har i sin tur inhämtat yttrande från Svenska handelsarbetarförbundet,
som anser det angeläget att en utredning i hithörande
frågor kommer till stånd. Förbundet erinrar om att Landsorganisationen
redan den It) mars 1947 i skrivelse till regeringen fäste dess uppmärksamhet
på vikten av att förhållandena inom de olika näringsgrenarna kartlädes;
det påpekades särskilt att i fråga om större delen av handeln ingen
utredning igångsatts. Landsorganisationen föreslog också att utredningar
Förande näringslivets effektivisering skulle upptagas på bredare front än
hittills. Vidare har handelsarbetarförbundet i skrivelse den 7 oktober 1947
till statsrådet Kock hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 5
om varudistributionens struktur. I förhållande till sistnämnda skrivelse
anser förbundet motionen icke innehålla något nytt. Regeringens uppmärksamhet
har sålunda redan fästs vid de problem, som beröras i motionen,
och förbundet förmodar, att man ur den positiva inställning, som tillkännagivits
till förbundets framställning, har rätt att utläsa en avsikt att tillmötesgå
densamma, så snart förhållandena så medgiva. Under sådana förhållanden
anser förbundet att något förslag från riksdagens sida icke har
någon betydelse, och förbundet anser därför icke skäl föreligga för riksdagen
att bifalla motionen. Landsorganisationen instämmer i vad handelsarbetarförbundet
sålunda anfört.
För egen del får utskottet anföra följande.
Det är otvivelaktigt av utomordentlig betydelse för samhällsekonomien i
dess helhet, att varudistributionen i landet är ordnad på ett så effektivt och
rationellt sätt som möjligt, och frågan förtjänar att med uppmärksamhet
följas från det allmännas sida. Med hänsyn till att förhållandena på varumarknaden
för närvarande icke äro normala, synes det utskottet, som om
det i allt fall skulle vara mindre lämpligt att nu igångsätta en utredning
av det slag som föreslagits i motionen. En dylik utredning skulle i stor utsträckning
få grunda sina undersökningar på rent krisbetonade företeelser
inom handeln, och det kan därför icke förväntas, att de resultat, som framkomme,
skulle bliva av något större värde för rationaliseringsarbetet i
framtiden. Att märka är vidare att det redan igångsatts flera strukturundersökningar,
avseende särskilda branscher inom näringslivet; av dessa ha
några redan avslutats, medan andra ännu pågå. Resultaten av dessa specialundersökningar
torde först böra avvaktas, innan någon mera vittomfattande
utredning företages. Överhuvud taget synes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke dylika specialundersökningar äro bättre ägnade att lämna positiva
resultat än en sådan hela varudistributionen omspännande utredning, som
föreslagits i motionen. Det bör även beaktas, att näringslivets egna organ
bedriva ett betydande forskningsarbete på förevarande område; värdet av
detta arbete bör icke underskattas. Den i några yttranden berörda frågan
om uppläggandet av en mera omfattande detaljhandelsstatistik synes utskottet
förtjänt att övervägas.
Slutligen må erinras om att regeringens uppmärksamhet redan blivit
fäst på förevarande spörsmål genom den av handelsarbetarförbundet åberopade,
i motionen även omnämnda skrivelsen den 7 oktober 1947 från förbundet
till statsrådet Kock.
Även om utskottet finner motionens syfte i och för sig beaktansvärt, anser
sig utskottet med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört icke
böra förorda, att riksdagen gör någon framställning till Kungl. Maj:t i
ämnet. Utskottet får alltså hemställa,
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 april 1948.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: Herrar Löthner, Birger Andersson, Einar Eriksson, Hugo
Sundberg, John Wiktor Jonsson*, fru Flood samt herr Petrén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.