Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud jakt efter sjöfågel under våren.

1948-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud jakt efter sjöfågel under våren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

1

Nr 22.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbud

jakt efter sjöfågel under våren.

(2:a

mot all

avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 206 av herr Näslund och II: 328 av herr von Friesen,

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att all jakt efter sjöfågel under våren måtte varda förbjuden».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser angående jakttider för sjöfågel äro meddelade dels

i Kungl. Maj :ts jaktstadga den 3 juni 1938 med däri sedermera företagna

ändringar, dels ock i kungörelsen den 27 juni 1947 angående tillfälliga ändringar

i fridlysningstiderna för vissa djurslag. Enligt nämnda författningar

är vårjakt å de i motionerna berörda sjöfågelsarterna, ejder, svärta, bergand,

knipa, vigg, brunand, sjöorre, alfågel, storskrake och småskrake, med

vissa undantag tillåten i Bottniska viken från finska gränsen till Västernorrlands

läns södra gräns under tiden den 1 maj—10 maj samt inom Bottniska

viken i övrigt, Östersjön och Öresund till Kullens spets under tiden

den 1 april—-20 april. Utmed västkusten från Kullens spets till norska

gränsen är vår jakt helt förbjuden.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande från domänstyrelsen

som tillika överlämnat yttranden från Svenska jägareförbundet

och Jägarnas riksförbund.

I samtliga remissyttranden har motionärernas framställning avstyrkts.

Svenska jägareförbundet har anfört i huvudsak följande.

Under senare år ha från såväl jaktvårdsorganisationer som enskilda personer

inom kustlänen vid upprepade tillfällen framförts förslag om ändring

av nu gällande fridlysningsbestäminelser för sjöfågeln, i flera fall syftande

till förbud mot all sjöfågeljakt under våren. Frågan har även upprepade

gånger varit föremål för överväganden inom förbundet.

Förbundet har emellertid ansett sig icke böra taga slutgiltig ställning till

frågan, innan det kunnat klargöras, vilket inflytande vårjakten har på sjöfågelstammarna.

Förbundet har också uppdragit åt försöksledaren för förbundets

viltundersökningar att utföra en sådan undersökning.

De hitintills verkställda undersökningarna, som påbörjades våren 1945,

ha lämnat omfattande material för frågans bedömande. Materialets värde

är emellertid intimt förbundet med de klimatiska förhållanden under vilka

1 Bihang till riksdagens protokoll 19t8. 10 samt. Nr 22—26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

materialet hopsamlats. Vårarna 1946 och 1947 rådde högst onormala -väderleksförhållanden,

vilka 1947 t. o. m. framtvingade restriktiva ingripanden

i vårjakten i syfte att förebygga alltför stark decimering av häckfågeln.

Väderleksförhållandena dessa vårar påverkade i så betydande utsträckning

både fågelstammarnas fördelning och jaktens omfattning, att det insamlade

materialet icke i full utsträckning kan läggas till grund för ett

generellt bedömande av de spörsmål, som undersökningen är avsedd att ge

svar på. Av dessa skäl har försöksledaren ansett erfarenheter från ytterligare

ett år erforderliga. De praktiska undersökningarna beräknas kunna

slutföras stundande vår och sommar, och försöksledarens yttrande torde

föreligga före 1948 års utgång.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får Svenska jägareförbundet

hemställa, att frågan om förbud mot jakt efter sjöfågel under våren upptages

till behandling först sedan resultatet av förbundets undersökning föreligger.

Jägarnas riksförbund har uttalat bland annat följande.

Principiellt är Jägarnas riksförbund av den åsikten att sjöfågelsjakt under

våren bör vara förbjuden, men under nuvarande förhållanden anser

sig emellertid förbundet föranlåtet avstyrka motionerna.

Motiveringen för ett generellt jaktförbud, nämligen att de mycket kalla

vintrarna åren 1940—1942 och 1946—1947 skulle ha decimerat de kring

våra kuster övervintrande sjöfågelstammarna, är ej vetenskapligt styrkt.

Orsakerna till stammarnas reducering, om sådan över huvud taget föreligger,

torde vara flera, såsom äggplockningen, havsörnens starka ökning i

antal, bebyggelsens utsträckning allt längre ut i skärgården, varigenom

sjöfåglarna undanträngts från sina forna häckningsplatser, beredskapsåtgärderna

under krigsåren och militära övningar i fredstid. Enligt iakttagelser

av kustbefolkning har nedgång i stammarna icke konstaterats, utan

på sina håll har tvärtom ökning förmärkts. De stränga vintrarna har sjöfågeln

ändrat flyttvägar, vilket kunnat ge sken av decimering.

Sjöfågelsjakten under våren är för stora grupper av den under vinter och

vår från yttervärlden isolerade skärgårdsbefolkningen ett efterlängtat och

välbehövligt tillskott i ensidig kosthållning. Denna jakt är skärgårdsbefolkningen

alltså i behov av för sin försörjning. Kustbefolkningen är tämligen

enstämmigt av den uppfattningen, att vårj akt kunde vara förbjuden inomoch

mellanskärs och tillåten i den yttre skärgården. Ett generellt förbud

skulle uppfattas som ett ytterligare missgynnande av en av naturen missgynnad

befolkningsgrupp och få skadliga verkningar. Med stöd av erfarenheter

från andra jaktliga områden måste man tyvärr befara, att totalförbud

kan leda till uppammande av illegal jakt. En lag grundad på så omtvistad

motivering som motionärernas skulle icke få någon förankring i allmänna

rättsmedvetandet och icke vinna tillbörlig respekt och efterlevnad.

Under hänvisning till det anförda har förbundet föreslagit bland annat,

att sakkunniga tillkallades för utredning av orsakerna till sjöfågelstammarnas

decimering samt att frågan om ändrad lagstiftning beträffande sjöfågelsjakten

upptoges till förnyad prövning sedan resultatet av denna utredning

förelåge.

Domänstyrelsen har framhållit, att frågan om förbud mot jakt efter sjöfågel

under våren borde upptagas till behandling först sedan resultatet av

den av Svenska jägareförbundet igångsatta undersökningen angående sjöfågel

och vårjaktens inflytande på sjöfågelstammarna förelåge.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

3

Utskottet. Fog synes föreligga för motionärernas påstående, att sjöfågelstammarna

inom landet under senare år undergått en viss decimering. Att

så blivit fallet torde ha berott på flera samverkande omständigheter, såsom

de senaste årens kalla vintrar, ökningen av antalet havsörnar m. m. I vad

mån den tillåtna vårjakten å sjöfågel bidragit härtill synes utan närmare

utredning svårt att bedöma. Möjligheten härav har emellertid, såsom framgår

av vad i ärendet förekommit, beaktats av ansvariga jägarkretsar, i det

att Svenska jägareförbundet medelst anlitande av medel, som av Kungl.

Maj:t ställts till förbundets förfogande från jaktvårdsfonden, låtit igångsätta

en undersökning av vårjaktens inflytande på sjöfågelstammarna. Det

synes utskottet att slutförandet av nämnda undersökning bör avvaktas innan

frågan om förbud mot sjöfågelsjakt om våren upptages. I detta sammanhang

vill utskottet erinra att bestämmelserna om fridlysningstider

falla under Kungl. Maj :ts egen lagstiftning och sålunda kunna ändras utan

något riksdagens beslut. Då jägareförbundet torde ha för avsikt att underställa

Kungl. Maj :t resultatet av nämnda undersökning, förutsätter utskottet

att Kungl. Maj :t, därest undersökningen skulle giva vid handen att vårjakten

på sjöfågel i avsevärd mån bidrager till fågelstammarnas decimering,

skall finna gott vidtaga därav påkallade ändringar i gällande fridlysningsbestämmelser.

Med hänsyn till det sålunda anförda anser sig utskottet icke böra tillstyrka

bifall till föreliggande motioner. Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 206 och II: 328 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Cad Edmund Eriksson,

Alfred Andersson, Anderberg, Cad Sundberg, Nils Olsson, Näslund och Hjalmar

Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön, Carlström, Lundbom,

Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina, Pettersson i Rosta,

Andersson i Hyssna och Nilsson i Göingegården.

Reservation

av herr Näslund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.