Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1948-04-29 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

organisationen av rationaliseringsverksamheten på

jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 3, 81 och 97) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna

dels till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor,

dels till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 235 000

kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av

5 950 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1 500 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett

reservationsanslag av 260 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna: Ersättning

till ortsombud ett förslagsanslag av 175 000 kronor, dels till Lantbruksnämnderna:

Kostnader för planeringskommittéer ett förslagsanslag

av 400 000 kronor, dels till Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare

av mindre jordbruk ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor, dels till

Bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av 16 000 000

kronor, dels till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 27 februari 1948 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 149, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med giltighet från och med den I juli

1948 tills vidare, fastställa personalförteckning för lantbruksstyrelsen i enlighet

med vad föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, förordat;
2)

godkänna avlöningsstat för lantbruksstyrelsen att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1948/49;

3) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 460 000

kronor;

b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 235 000

kronor;

c) till Lantbruksstyrelsen: Kostnader för utbetalande av producent- och

kontantbidrag ett anslag av 60 000 kronor;

1 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

4) bemyndiga Kungl. Maj :t att, med giltighet från och med den 1 juli

1948 tills vidare, fastställa personalförteckning för lantbruksnämnderna i

enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

5) godkänna avlöningsstat för lantbruksnämnderna, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1948/49;

6) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 500 000

kronor;

b) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 350 000

kronor;

c) till Lantbruksnämnderna: Ersättningar åt ortsombuden ett förslagsanslag

av 200 000 kronor;

d) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag av 260 000

kronor;

e) till Lantbruksnämnderna: Byggnadsrådgivning ett anslag av 25 000

kronor;

f) till Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer ett förslagsanslag

av 400 000 kronor;

g) till Bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av

16 000 000 kronor;

h) till Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre

jordbruk ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor;

i) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning

ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

7) å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under Diverse kapitalfonder

till Jordfonden anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor;

8) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti må beviljas

för dels lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000

kronor och jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 20 000 000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill,

medgiva jämkning i sagda fördelning, dels lån för inre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kronor, dels driftslån intill ett belopp av

5 000 000 kronor;

9) bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948 å övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet inom den bostadspolitiska organisationen

eller rationaliseringsorganisationen överföra ordinarie egnahemsdirektör eller

egnahemskonsulent, som ej i samband med omorganisationen placeras å

högre tjänst än den av honom förut innehavda, därvid egnahemsdirektör

må placeras i lönegrad Ca 27;

10) bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948 å övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet inom rationaliseringsorganisationen

överföra innehavarna av två ordinarie byrådirektörstjänster vid egnahemsstyrelsen;
11)

medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som i övrigt

bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna organisationen;

samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

3

12) godkänna av föredragande departementschefen i övrigt framlagda

förslag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

I: 132 av herr Mannerskantz m. fl., såvitt densamma avser storleken av anslagen

till lantbruksnämnderna och till bidrag till jordbrukets rationalisering,

I: 194 av herr Elof sson, Gustaf, m. fl.,

1:301 av herr Nilsson, Bror,

I: 302 av herr Sundberg, Carl,

1:303 av herrar Nilsson, Hjalmar, och Isaksson,

I: 323 av herr Mannerskantz in. fl.,

1: 324 av herrar Heiding och Gränebo,

I: 325 av herr Lindblom m. fl.,

1: 326 av herr Nilsson, Bror,

1: 327 av herr Nilsson, Bror,

1: 328 av herr Nilsson, Bror,

1:329 av herr Osvald m. fl.,

II: 217 av herr Liedberg m. fl., likalydande med motionen nr 132 i första

kammaren, såvitt densamma avser storleken av anslagen till lantbruksnämnderna

och till bidrag till jordbrukets rationalisering,

11:321 av herr Pettersson i Rosta m. fl., likalydande med motionen nr

194 i första kammaren,

II: 462 av herrar Jönsson i Rossbol och Andersson i Gisselås,

11: 463 av herr Larsson i Karlstad m. fl., likalydande med motionen nr

328 i första kammaren,

II : 464 av herrar Jonsson i Malmgrava och Hseggblom, likalydande med

motionen nr 302 i första kammaren,

II: 465 av herr Gustafsson i Vimmerby m. fl.,

11:466 av herr Hseggblom m. fl, likalydande med motionen nr 303 i

törsta kammaren,

H: 467 av herrar Sveningsson och Hseggblom, likalydande med motionen

nr 301 i första kammaren,

U: 475 av herr Svensson i Ljungskile m. fl., likalydande med motionen

nr 329 i törsta kammaren,

H: 476 av herr Nilsson i Göingegården m. fl., likalydande med motionen

nr 323 i första kammaren,

II: 477 av herrar Johansson i Mysinge och Pettersson i Dahl,

<II:.478 av herr Boman i Stafsund m. fl., likalydande med motionen nr

325 i lörsta kammaren,

II; 479 av herr Boman i Stafsund m. fl., likalydande med motionen nr

327 i lörsta kammaren.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen

av de frågor, som beröras av motionerna. Beträffande motiveringen

för motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa till motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 juni 1947 tillkallade statsrådet

Sköld genom beslut samma dag sju sakkunniga att verkställa utredning

angående frågan om organisationen av verksamheten för jordbrukets

yttre och inre rationalisering. De sakkunniga, vilka antagit benämningen

1947 års centrala lantbrukskommitté, ha utgjorts av landshövdingen B. G.

Hj. Hammarskjöld, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare,

hemmansägaren K. A. M. Andersson i Löbbo, egnahemsdii ektören

S. G. G:son Berg, ledamoten av riksdagens andra kammare, disponenten

N. O. Jönsson i Rossbol, statskommissarien R. E. Norberg, biträdande överlantmätaren

H. C. B. Wetterhall samt överdirektören G. R. Ytterborn. Genom

beslut den 15 juli 1947 tillkallade statsrådet Sköld vidare jämlikt ovannämnda

bemyndigande inom varje hushållningssällskaps område fyra sakkunniga

att utgöra lokalkommitté under den centrala lantbrukskommittén.

Centralkommittén har den 19 december 1947 avlämnat betänkande med utredning

och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets

yttre och inre rationalisering (SOU 1948: 2). I fråga om vissa av kommittén

behandlade övergångsbestämmelser har egnahemsdirektören Berg på

en punkt avgivit särskilt yttrande.

över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter

och sammanslutningar.

Rörande innehållet av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

Här må vidare erinras om att, på grundval av ett av särskilda utredningsmän

— sociala jordbrukskreditutredningen — avgivet betänkande med förslag

till ordnandet av den sociala jordbrukskreditgivningen m. m., i proposition

den 27 februari 1948, nr 187, framlagts förslag bland annat om utlämnande

av lån för förvärv av jordbruksegnahem ävensom av driftslån

för anskaffande av inventarier m. m.

Den nu förevarande propositionen, nr 149, innehåller anslagsäskanden

för de organ — lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen — vilka enligt

1947 års riksdagsbeslut skola handhava den statliga verksamheten för

jordbrukets yttre och inre rationalisering.

Vidare hemställes i propositionen om anvisande av medel för utlämnande

av bidrag — i form av avskrivningslån eller direkta bidrag till yttre

och inre rationaliseringsåtgärder. I samband därmed föreslås även vissa

mindre ändringar i och tillägg till de av 1947 års riksdag beslutade bidragsgrunderna.

I den nu förevarande propositionen har upptagits ej blott frågan om

medelsbehovet för finansiering av yttre och inre rationaliseringsåtgärder

utan även spörsmålet om medelsbehovet i anledning av den i propositionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

5

nr 187 föreslagna låneverksamheten. Hela det här ifrågavarande statliga

finansieringsstödet förutsattes skola utgå i form av statlig kreditgaranti

för lån, tagna i enskilda kreditinrättningar. Bemyndigande begäres att bevilja

sådan kreditgaranti intill vissa i propositionen angivna maximibelopp.

Slutligen innehåller propositionen hemställan om anvisande av medel

för utlämnande av producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av

mindre jordbruk ävensom förslag till utformningen av bidragsreglerna på

vissa punkter.

Utskottet kommer att i det följande vid sin behandling av de i propositionen

berörda frågorna tillämpa den uppdelning av dessa i olika avsnitt,

som gjorts i propositionen.

Huvuddragen av kommitténs förslag och tidpunkten för ikraft''

trädandet av den nya organisationen.

Kommittén.

Beträffande huvuddragen av kommitténs förslag har i propositionen lämnats

följande sammanfattande redogörelse.

»Enligt 1947 års riksdags beslut skall omorganisationen av rationaliseringsverksamheten

genomföras från och med den 1 juli 1948. Kommittén har även

utgått härifrån vid framläggandet av sina förslag. Sålunda har kommittén

förutsatt, att lantbruksnämnderna från och med sagda dag skola övertaga

den av hushållningssällskapen bedrivna statsunderstödda verksamheten för

inre rationalisering ävensom egnahemsnämndernas verksamhet på jordbrukets

område. Likaså skola nämnderna vid sagda tidpunkt gripa sig an

med de nya uppgifter, som tillkomma enligt sagda riksdagsbeslut, främst

den utvidgade låne- och bidragsverksamheten för yttre och inre rationalisering,

handhavandet av statens aktiva inköpspolitik, utövandet av statens

förköpsrätt och ledningen av planeringsverksamheten. Även det centralorgan

-— lantbruksstyrelsen — som skall bildas genom en sammanslagning av den

nuvarande lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen, har förutsatts skola

träda i verksamhet den 1 juli 1948.

På sätt i det följande kommer att närmare angivas har kommittén uppskattat

nämndernas personalbehov — lantbruksingenjörsorganisationen ej

inräknad -— till omkring 510 personer. En betydande del av dessa motsvaras

givetvis av befattningshavare, som nu finnas i egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen.

Kommittén har till jämförelse med den nyss angivna

siffran anfört, att omkring 190 befattningshavare för närvarande funnes

anställda i egnahemsnämnderna samt att av hushållningssällskapens personal

i runt tal 200 befattningshavare hade sådana arbetsuppgifter, som komme

att överföras till lantbruksnämnderna. Även den nuvarande lantbruks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ingenjörsorganisationens befattningshavare avses i enlighet med 1947 års

riksdags beslut i fortsättningen skola ingå i lantbruksnämnderna. Antalet

av dessa uppgår för närvarande till omkring 200. Kommittén har här ej

föreslagit annan utvidgning än som motsvarar inrättandet av två nya lantbruksingenjörsdistrikt,

eller en utökning med 12 befattningshavare.

Det nu angivna personalbehovet för lantbruksnämnderna utgör närmast

vad kommittén ansett nödvändigt på längre sikt. Kommittén har emellertid

pekat på att man med hänsyn till den begränsade personaltillgången på

kvalificerad personal hade anledning förmoda, att lantbruksnämnderna icke

skulle vara fullt utbyggda i personalhänseende redan den 1 juli 1948. Om

medelsanvisningen för jordbrukets rationalisering under budgetåret 1948/49

begränsades i förhållande till vad man tidigare räknat med, skulle detta vidare

medföra, att verksamheten under sagda budgetår måste bedrivas i

försiktigare takt än som förut avsetts. Under dessa förutsättningar kunde

lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag för nästa budgetår

beräknas till något lägre belopp än som skulle erfordras vid full utbyggnad.

Den reducering kommittén sålunda ansett möjlig utgör för avlöningsanslagen

omkring 12 procent av avlöningskostnaden för hela det nyss angivna

antalet befattningshavare.

Det av kommittén beräknade personalbehovet vid den blivande lantbruksstyrelsen

motsvarar i det närmaste det sammanlagda antalet befattningshavare

vid den nuvarande lantbruksstyrelsen (fiskeribyrån ej inräknad)

och egnahemsstyrelsen. Att märka är då, att vissa av egnahemsstyrelsens

arbetsuppgifter bortfalla, medan å andra sidan nya uppgifter tillkomma.

Bortsett från spörsmålet om organisationen av den statliga verksamheten

för förbättring av bostäder å jordbruksfastigheter och om formerna för

det statliga lånestödet till jordbrukets yttre och inre rationalisering avse,

såsom redan nämnts, de frågor, som kommittén i övrigt behandlat i sitt

betänkande och som äro av beskaffenhet att här böra upptagas, i huvudsak

endast smärre jämkningar i och tillägg till de beslut, som fattades vid

1947 års riksdag.

I fråga om den yttre rationaliseringen har kommittén bland annat föreslagit

utbetalande av bidrag från rationaliseringsanslagen till täckande av

kostnader för vissa lantmäteriförrättningar.

Vad angår den inre rationaliseringen har kommittén förordat jämkningar

i grunderna för bidrag till betesanläggningar, ägovägar och ekonomibyggnader

ävensom i organisationen av betesförbättringsverksamheten i vissa

delar av Norrland.

Vidare ha behandlats frågorna om den utsträckning, i vilken lantbruksnämnderna

böra medverka vid utarbetande av planer till förbättringsföretag,

grunderna för ersättning för sådant arbete, den medverkan, som andra

organ böra lämna, och frågan om ersättning härför ävensom om gottgörelse

till lantbruksnämndernas ortsombud och till gode män vid planeringsföretag.

Beträffande producent- och kontantbidragen till vissa innehavare av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

7

mindre jordbruk har kommittén bland annat diskuterat gränsdragningen

mellan producent- och kontantbidrag, tidpunkterna för utbetalning av bidragen,

huruvida och i vilken utsträckning efterreglering skall ske ävensom

frågan om ersättning till mejerier in. fl. för medverkan vid utbetalande av

dylika bidrag.»

Departementschefen.

Departementschefen har i propositionen anfört följande.

»Ett av huvudsyftena med den av riksdagen år 1947 i princip beslutade

omorganisationen av rationaliseringsverksamheten var att samordna de insatser,

som nu göras av olika organ, och att därigenom skapa garantier för

att de medel, som samhället ställer till förfogande för rationaliseringsändamål,

utnyttjas på ett lämpligt sätt. Angelägenheten av en sådan samordning

minskas uppenbarligen i och för sig ej, om rationaliseringsverksamheten av

en eller annan anledning tills vidare måste bedrivas i en långsammare takt

än som i och för sig skulle ha varit önskvärt. De skäl, som anförts för uppskov

med omorganisationen, finner jag därför icke bärande utan anser, att

densamma såsom ursprungligen avsetts bör genomföras från och med den

1 juli 1948. En annan sak är att rationaliseringsverksamhetens omfattning

givetvis måste anpassas efter de förutsättningar, som nu föreligga. Redan i

direktiven för kommitténs arbete angav jag, att verksamheten till följd av

bristen på arbetskraft och önskvärdheten av att i nuvarande konjunkturläge

såvitt möjligt begränsa statsutgifterna icke kunde forceras utan till en

början måste bedrivas med viss återhållsamhet. Den utveckling, som sedan

dess ägt rum, har medfört, att dessa synpunkter nu måste tillmätas ännu

större betydelse än då direktiven meddelades. Jag finner det därför nödvändigt,

att anslagen såväl för rationaliseringsåtgärder som till organen för

dylika åtgärder begränsas kraftigt. I det senare hänseendet kommer jag bland

annat att föreslå, att lantbruksnämnderna tills vidare skola hållas inom en

ej oväsentligt snävare ram än kommittén avsett.

Bortsett härifrån kan jag — med en del jämkningar som i det följande

skola närmare angivas — i huvudsak godtaga de förslag, som kommittén

framlagt.»

Motioner.

I motionerna 1: 194 och II: 321 — vilka väckts innan förevarande proposition

avlämnats— har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte begära framläggande för årets riksdag av förslag med syfte att tills

vidare till dess det ekonomiska läget stabiliserats uppskjuta verkställandet

av det av 1947 års riksdag fattade principbeslutet om rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område och dess administrativa organisation.

I motionerna 1:323 och 11:470 har yrkats, att ikraftträdandet av de i

propositionen föreslagna åtgärderna måtte temporärt uppskjutas samt att

i samband därmed ikraftträdandet av lagen om kronans förköpsrätt, den i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

anledning av propositionen nr 75/1947 beslutade ändringen i lagen om expropriation

samt lagen om överflyttande på lantbruksnämnd av egnahemsnämnd

och jordbrukskommission åliggande uppgifter måtte uppskjutas under

motsvarande tid.

I motionerna I: 329 och II: 475 har, såvitt nu är i fråga, yrkats, att riksdagen

måtte avslå propositionen i vad den gäller omorganisation av rationaliseringsverksamheten.

Utskottet.

De beslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken,

som fattades av 1947 års riksdag, åsyftade i främsta rummet att underlätta

och främja den fortsatta rationaliseringsverksamheten inom jordbruket

samt därigenom skapa förbättrade försörjningsmöjligheter för jordbrukets

utövare. Genom de då fattade besluten angående den statliga låne- och bidragsverksamheten

för jordbrukets yttre och inre rationalisering avsåg man

sålunda att i väsentligt högre grad än hittills ekonomiskt stödja och stimulera

av jordbrukarna planerade rationaliseringsåtgärder. Likaså voro de då

vidtagna lagstiftningsåtgärderna — införandet av förköpsrätt och expropriationsrätt

— avsedda att möjliggöra ett undanröjande av de hinder, som

i särskilda fall kunde föreligga för genomförandet av erforderliga förbättringsåtgärder.

Behovet av en omfattande fortsatt rationalisering inom jordbruket, vilken

särskilt tar sikte på förhållandena vid de mindre brukningsdelarna,

framstår nu ingalunda som mindre än vad fallet var, då nämnda beslut fattades.

Det framgår sålunda exempelvis av numera tillgängliga siffror rörande

befolkningsutvecklingen under de senaste åren, att avgången av arbetskraft

från jordbruket fortsätter i mycket kraftig takt. Ett uppskov med

verkställigheten av de år 1947 fattade besluten angående det statliga stödet

åt rationaliseringsverksamheten kan under sådana förhållanden icke antagas

bliva till gagn för jordbruket. Ett sådant uppskov skulle ju nämligen

bland annat innebära, att man avstode från de ökade möjligheter,

som dessa beslut ge i arbetet med att avhjälpa befintliga brister å brukningsdelarna.

Och enligt utskottets uppfattning är det ytterst endast genom att

bilda och bevara lämpliga fastigheter med tillfredsställande bruknings- och

försörjningsmöjligheter, som man kan hoppas att varaktigt förbättra brukarnas

ställning och att inom jordbruket bevara och effektivt nyttiggöra den

där erforderliga arbetskraften.

Givet är, att man vid bedömningen av, huruvida ett uppskov med verkställigheten

av de år 1947 fattade principbesluten bör komma i fråga, även

måste beakta de förändringar i det ekonomiska läget, som inträtt efter det

sagda beslut fattades. Såsom framhållits i propositionen är det med hänsyn

till bristen på arbetskraft och önskvärdheten av att i nuvarande konjunkturläge

begränsa statsutgifterna icke möjligt att forcera den statliga

verksamheten på ifrågavarande område utan i stället nödvändigt att hålla

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

9

denna verksamhet inom en ej oväsentligt trängre ekonomisk ram än den,

som förutsattes då principbesluten fattades. Ej heller detta förhållande utgör

emellertid enligt utskottets uppfattning något skäl för att man skulle

helt avstå från att sätta sagda beslut i verket. Tvärtom synes det angeläget

att även inom en begränsad ekonomisk ram alla befintliga möjligheter tillvaratagas

att genom stöd åt rationaliseringssträvandena främja jordbrukets

utveckling.

Utskottet kan med hänsyn till vad nu anförts icke tillstyrka de i motionerna

I: 194 och II: 321 ävensom motionerna I: 323 och II: 476 framförda

yrkandena om uppskov med tillämpningen av de i propositionen föreslagna

eller av 1947 års riksdag beslutade riktlinjerna och medlen för jordbrukets

yttre och inre rationalisering.

Vad härefter angår frågan om de organ, som skola handhava den statliga

verksamheten för yttre och inre rationalisering, samt därmed sammanhängande

spörsmål finner utskottet det uppenbart, att betydande olägenheter

skulle uppstå, därest denna verksamhet temporärt skulle läggas på de nu

befintliga organen. Den fördelning av uppgifterna på olika organ, som i så

fall måste ske, skulle allvarligt motverka strävandena att samordna insatserna

på detta område. De nuvarande organen äro vidare icke vare sig med

hänsyn till sin sammansättning eller till sin personalutrustning lämpade att

handha alla de nytillkommande uppgifterna. Det skulle härjämte säkerligen

icke vara ägnat att gagna ifrågavarande verksamhet, om denna under en

övergångstid skulle anförtros åt andra organ än dem, som slutligen skola

handhava densamma. Erinras må för övrigt även om att ett omfattande arbete

nu nedlagts på organiserandet av lantbruksnämnderna, vilket arbete

skulle behöva göras om senare, därest ikraftträdandet av den nya organisationen

nu skulle uppskjutas.

I vad mån avseende bör fästas vid de betänkligheter, som i förenämnda

motioner ävensom i motionerna I: 329 och II: 475 anförts mot att nu genomföra

den av 1947 års riksdag beslutade organisationen, beror enligt utskottets

uppfattning främst på den storlek, som denna organisation avses få. Med

den begränsade ram, som i propositionen föreslagits för den nya organisationen,

kunna emellertid enligt utskottets mening dessa betänkligheter icke

tillmätas någon avgörande betydelse. Med hänsyn härtill och till den vikt

det har för rationaliseringsarbetet, att de nya organen skola träda i funktion

snarast möjligt, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka de i nämnda

motioner framställda yrkandena om uppskov med omorganisationen. Utskottet

anser i stället i likhet med departementschefen att denna — såsom

från början avsetts — bör träda i kraft den 1 juli 1948.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Vissa frågor angående utformningen av det statliga stödet

för yttre och inre rationalisering.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag i hithörande delar — i propositionen redovisade

under de fyra rubrikerna låne ver k sam heten, frågor

angående lantbruksnämndernas fastighetsförvärv

m. m., bidrags verksamheten och frågor angående torrläggningsverksam

heten — hänvisas till propositionen s. 15—19,

25, 26, 28—33, 43 och 44.

Departementschefen.

I fråga om departementschefens uttalanden angående låneverksamheten

torde i huvudsak få hänvisas till propositionen s. 21—25. Beträffande

de viktigaste av de där behandlade frågorna må sammanfattningsvis

angivas att, såsom redan tidigare nämnts, kreditgarantiformen i princip

föreslås skola tillämpas beträffande det statliga stödet för finansiering av

yttre och inre rationaliseringsåtgärder samt beträffande driftslån och lån

för förvärv av jordbruksegnahem. Lån till torrläggningsföretag böra dock

tillsvidare, liksom hittills, utlämnas ur avdikningslånefonden. Den förordade

omläggningen av stödsystemet innebär, att ett flertal statliga lånefonder

ej längre skola behöva tagas i anspråk för utlämnande av lån. Sålunda

böra lån efter den 30 juni 1948 ej utlämnas ur egnahemslånefonden, jordförmedlingslånefonden,

arrendelånefonden, arbetarsmåbrukslånefonden, fonden

för premielån till egnahemslåntagare, fonden för krislån till jordbrukare,

gödselvård slånefonden, täckdikningslånefonden, allmänna nyodlingsfonden

och norrländska nyodlingsfonden; dock att fonderna böra användas för utbetalande

av redan beviljade men ej utlämnade lån. Ej heller böra under

fonden för låneunderstöd, statskontorets delfond, lån utlämnas till uppförande

av siloanläggningar eller till underlättande av kolonisation av estlandssvenska

familjer. De förluster, som kunna uppkomma till följd av de

statliga garantiåtagandena, böra täckas ur ett särskilt å driftbudgeten upptaget

anslag. Samtliga den 1 juli 1948 utestående, av egnahemsstyrelsen eller

egnahemsnämnderna utlämnade lån ävensom samtliga vid sagda tidpunkt

utestående, av hushållningssällskapen utlämnade gödselvårds-, täckdiknings-,

nyodlings-, betesförbättrings- och siloanläggningslån böra överföras

till riksbankens avdelningskontor samt efter överföringen redovisas

å riksbankens delfond av fonden för låneunderstöd. Det bör ankomma på

Kungl. Maj :t att avgöra de detaljfrågor, som kunna uppkomma i samband

med överföringen. Förvaltningen av endast delvis utbetalade lån bör omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, till dess lånen helt utbetalats. Sedan

detta skett, böra lånen överföras till vederbörande avdelningskontor och förvaltas

av detta. Förvaltningen av de bidrag till yttre och inre rationaliserings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

11

åtgärder, som hushållningssällskap och egnahemsorgan kunna ha utlämnat

före den 1 juli 1948 med förbehåll om återbetalningsskyldighet under vissa

förutsättningar, bör i fortsättningen ankomma på lantbruksnämnderna. Vad

angår bidrag till inre rationalisering, som hushållningssällskap beviljat före

den 1 juli 1948 men ej helt utbetalt före sagda dag, bör sällskapet äga självt

avgöra, huruvida det vill omedelbart överlåta den fortsatta handläggningen

av bidragsärendet till lantbruksnämnden eller självt verkställa resterande

utbetalning och först därefter överlämna förvaltningen till lantbruksnämnden.

I propositionen har vidare påpekats, att vid en övergång till systemet med

statlig kreditgaranti den frågan uppkommer, huruvida denna stödform skall

få användas även för omplacering av tidigare beviljade lån ur statliga lånefonder

på jordbrukets område. Departementschefen har rörande denna

fråga anfört följande:

»Denna fråga kan väntas bliva aktuell särskilt av den anledningen, att

räntan på de nya lån, som kunna komma att beviljas mot statlig kreditgaranti,

i regel torde bliva lägre än den, som för närvarande gäller för lån

ur statliga lånefonder. Jag anser mig icke för närvarande kunna tillstyrka

förslag till en allmän nedsättning av räntesatserna å lån ur lånefonderna

på jordbrukets område. Vid sådant förhållande synes det mig riktigast, att

kreditgaranti i regel endast skall få lämnas för att finansiera nya jordförvärv

eller nya förbättringsåtgärder. I vissa fall bör dock undantag kunna

göras från denna regel. Om en jordbrukare söker kreditgaranti för att finansiera

en viss förbättringsåtgärd och samtidigt vill omplacera ett äldre

lån, som han fått ur någon av de statliga utlåningsfonderna på jordbrukets

område, bör nämligen lantbruksnämnden enligt min uppfattning kunna medgiva,

att kreditgarantien får omfatta även det belopp, som behövs för att

lösa det äldre lånet. Vid prövningen av frågor om sådan utvidgning av kreditgarantien

bör emellertid beaktas, hur utvidgningen kommer att inverka

på lantbruksnämndens möjligheter att lämna kreditgaranti för mera angelägna

företag. Det sammanlagda belopp, för vilket varje lantbruksnämnd

skall äga lämna kreditgaranti, torde komma att maximeras. Eftersom kreditbehovet

för nya rationaliseringsåtgärder självfallet bör tillgodoses i första

hand, bör sådan garanti för omplacering av äldre lån medgivas endast i

den mån risk ej föreligger för att nämnden därigenom avhänder sig möjlighet

alt stödja nya förbättringsåtgärder. Ansökan om kreditgaranti, som

uteslutande avser att möjliggöra en omplacering av äldre lån, bör vidare under

inga förhållanden bifallas.»

Vad angår lantbruksnämndernas fastighetsförvärv

in. m. har departementschefen anfört bland annat följande:

»I huvudsak kan jag biträda vad kommittén anfört angående lantbruksnämndernas

fastighetsförvärv och vissa därmed sammanhängande frågor.

Beträffande förvaltningen av nämndernas fastigheter vill jag dock anmärka,

att det enligt min uppfattning ej bör komma i fråga, att dessa fastigheter

formellt skulle lyda under den allmänna skogsvårdslagens bestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Däremot bör skötseln av skogarna å desamma i största möjliga utsträckning

ske med tillämpning av de principer, vilka ligga till grund för det nu framlagda

förslaget till skogsvårdslag. Bland annat är det, såsom framhållits i

propositionen angående ny skogsvårdslag, angeläget att avverkningar å dylika

fastigheter ej skola företagas i sådan omfattning, att skogen, då den återförenas

med enskilda jordbruksfastigheter, ej kan giva det stöd åt dessa, som

är avsett med kompletteringen.

Med anledning av vad i några yttranden anförts angående inköp av fastigheter

på lager för rationaliseringsändamål vill jag erinra om att denna fråga

ingående behandlades av särskilda utskottet vid 1947 års riksdag i dess utlåtande

över propositionen angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken.

Utskottet framhöll i nämnda utlåtande rörande denna fråga sammanfattningsvis,

att det icke vore lämpligt att uppställa ett generellt förbud

mot att använda förköpsrätten för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder.

Det borde i stället förutsättas, att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall

skulle mot varandra väga den fördel det innebure, att förvärvet gåve ökade

möjligheter att längre fram genomföra den yttre rationaliseringen, samt de

nackdelar, som eventuella förvaltningssvårigheter och svårigheter i samband

med den blivande försäljningen av marken kunde anses innebära. Samma

synpunkter anlades på frågan om dylika förvärv medelst statens aktiva inköpspolitik.

Den ståndpunkt, som utskottet sålunda intog och som godkändes

av riksdagen, synes utgöra tillräcklig vägledning för nämnderna. Anledning

torde därför ej finnas att nu ytterligare ingå på denna fråga.»

Beträffande de förslag, som i propositionen framlagts rörande utformningen

av b i d r a g s v e r k s a in h e t e n, torde i huvudsak få hänvisas till

propositionen s. 38—42. Sammanfattningsvis må beträffande de viktigaste

av de där behandlade frågorna nämnas, att departementschefen till en början

anfört, att det bör få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungi.

Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter

angående fördelningen av de medel, som stå till förfogande för inre rationaliseringsåtgärder.

Vidare föreslås, att lantbruksnämnderna skola få

befogenhet att i särskilda fall fastställa annan löptid och amorteringstakt

för avskrivningslånen än den normalt förutsatta. I fråga om organisationen

av betesförbättringsverksamheten förordas, att den statliga betesförbättringsverksamheten

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

skall ligga hos skogsvårdsstvrelserna, medan sagda verksamhet i övriga delar

av landet bör omhänderhavas av lantbruksnämnderna. Dock bör den

betesförbättringsverksamhet, som skogsvårdsstyrelserna ej längre skola bedriva,

överföras till nämnderna först den 1 juli 1949. Avskrivningslån för

anläggning av ägovägar föreslås skola utgå efter en norm av 40 procent

av kostnaderna för anläggningen och kunna utlämnas för sådana vägföretag,

vilka huvudsakligen skola tjäna de inre kommunikationerna på en eller

flera fastigheter. Nämnas må till slut, att departementschefen icke upptagit

ett av kommittén framlagt förslag om utlämnande av särskilda tilläggsbidrag

för betesförbätlring under villkor om betesfredning samt om änd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27. 13

ring i normerna för avskrivningslån till ekonomibyggnader. Rörande de sistnämnda

båda frågorna har i propositionen anförts följande:

»Kommittén har i fråga om betesförbättringsverksamheten vidare föreslagit

att, utöver de avskrivningslån, som skulle kunna utgå enligt 1947 års

riksdags beslut, vissa tilläggsbidrag skulle kunna utlämnas under villkor

av betesfredning. Med hänsyn till den betydelse det såväl ur skogsbrukets

som ur jordbrukets synpunkt har att skogsbetet så långt möjligt inskränkes,

finner jag det motiverat, att en extra stimulans skall kunna lämnas, om

man därigenom får möjlighet att genomföra betesfredning. Jag kan däremot

icke ansluta mig till kommitténs förslag, att denna stimulans skulle lämnas

i form av tilläggsbidrag, vilka skulle kunna utgå till alla jordbruk, oberoende

av brukningsdelens storlek och brukarens ekonomiska ställning. EU

tillfredsställande resultat synes i stället kunna ernås redan inom ramen för

de allmänna bestämmelserna om avskrivningslån. Enligt dessa får den fastställda

normen för sådana lån överskridas, då särskilda omständigheter därtill

föranleda. Sådana särskilda omständigheter böra enligt min mening ofta

anses föreligga, då en brukare, som dittills utnyttjat skogsbete, i samband

med sökande av bidrag till en betesanläggning förbinder sig att betesfreda

sin skogsmark eller att avstå från gemensamhetsbete. Ej heller kan jag

biträda förslaget att inom de områden, där bestämmelserna om det norrländska

skogsproduktionsanslaget nu gälla men förutsättas komma att upphöra,

bidrag till sådana förrättningar, som påbörjats eller till vilka bidrag

sökts före den 1 januari 1948, skall utgå efter skogsproduktionsanslagets

grunder, om detta skulle vara till fördel för sakägarna. Lantbruksnämndernas

befogenhet att i särskilda fall avvika från bidragsnormerna torde även

här få anses tillräcklig.

I fråga om avskrivningslån till ekonomibyggnader har kommittén på en

punkt föreslagit ändring av de år 1947 fattade besluten. Denna ändring skulle

bestå däri, att bestämmelserna om avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnader

icke skulle tillämpas i fråga om silos och gödselvårdsanläggningar

(inklusive urinbrunnar). Avskrivningslån för dylika företag skulle i

stället alltid utgå efter en norm av 25 procent av den beräknade kostnaden.

För en dylik ändring bar främst anförts det skälet, att det belopp, som skulle

kunna erhållas i avskrivningslån till sagda företag, skulle kunna bliva ringa

eller intet, om anläggningarna utfördes efter det andra förbättringar av ekonomibyggnaderna

genomförts i sådan omfattning, att avskrivningslånets

maximibelopp helt eller i det närmaste tagits i anspråk för dessa förbättringar.

För min del är jag dock ej beredd att förorda ett frångående av det principbeslut,

som år 1947 fattades på denna punkt. Den av kommittén föreslagna

ändringen skulle uppenbarligen i realiteten innebära detsamma som eu ej

oväsentlig ökning av maximibeloppet för avskrivningslån till ekonomibyggnader.

En sådan höjning kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka. De olägenheter

av utformningen av reglerna om bidrag till ekonomibyggnader, som

kommittén påtalat, äro vidare ej något, som speciellt träffar silos och gödselvårdsanläggningar.

De äro i stället en ofrånkomlig följd av själva grundprin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

cipen i bidragssystemet, nämligen att av de bidragsberättigade brukningsdelarna

de mindre skola erhålla ett proportionsvis något högre bidrag än de

större.»

Beträffande de i propositionen behandlade frågorna om torrläggningsverksam

heten torde få hänvisas till propositionen (s. 47_

Motion.

I motionen 11:462 har hemställts, att frågan om tidpunkten för lantbruksnämndernas

övertagande av de norrländska skogsvårdsstyrelsernas

betesförbättringsverksamhet enligt skogsproduktionsanslaget måtte uppskjutas,

till dess lantbruksnämnderna utbyggts till sådan kapacitet, att

risk för en betänklig stagnation i det för Norrland betydelsefulla skogliga

återuppbyggnadsprogrammet icke längre kunde anses föreligga.

Utskottet.

Ett system med statlig kreditgaranti för lån till yttre och inre rationaliseringsåtgärder,

med undantag av torrläggningsföretag, ävensom till jordbruksegnahemslån

samt driftslån bör enligt utskottets uppfattning ej oväsenligt

minska lantbruksnämndernas arbetsbörda och därmed också det

allmännas kostnader för verksamheten. Utskottet tillstyrker därför, att

det statliga finansieringsstödet på nu angivna områden skall lämnas i form

av sådan garanti. Såsom i propositionen anförts torde det, sedan erfarenhet

vunnits av detta system, böra prövas, om ej detsamma kan användas

även i andra delar av den statliga låneverksamheten för jordbrukets rationalisering.

Ett särskilt problem utgör i detta sammanhang den skillnad som kan

komma att föreligga mellan räntan å sådana lån, som tidigare utlämnats

ur de statliga lånefonderna på jordbrukets område, och räntan å de lån,

som i fortsättningen kunna utlämnas från enskild kreditinrättning mot

statlig kreditgaranti. Frågan om en nedsättning av räntan å lån av förstnämnda

slag till en nivå, som motsvarar det nuvarande ränteläget för bottenlån,

kan uppenbarligen ej lösas separat för lånefonderna på jordbrukets

område utan måste ses i ett större sammanhang. Utskottet finner sig

i nuvarande läge ej kunna förorda en generell sådan nedsättning. Vid sådant

förhållande torde det, såsom även framhållits i propositionen, icke

böra komma i fråga, att kreditgaranti i allmänhet skulle lämnas för inlösen

av äldre lån. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan om räntan å

äldre lån från statliga lånefonder kommer att beaktas av Kungl. Maj :t.

Vad i propositionen i övrigt föreslagits beträffande låneverksamheten

och de frågor rörande förvaltningen av lån och bidrag, som uppkomma vid

omorganisationen av rationaliseringsverksamheten, har ej heller givit utskottet

anledning till erinran.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

15

Likaså kan utskottet godtaga vad departementschefen anfört rörande

lantbruksnämndernas fastighetsförvärv och förvaltningen av inköpta fastigheter.

Utskottet vill i detta sammanhang beträffande frågan om inköp

av fastigheter på lager för rationaliseringsändamål erinra om att särskilda

utskottet i sitt utlåtande nr 2 över propositionen nr 75/1947 framhöll, att

åtskilliga faktorer kunde medföra, att det ofta kunde framstå såsom

olämpligt med sådana markförvärv i rationaliseringssyfte, där staten skulle

behöva kvarstå såsom ägare av marken under viss tid, innan denna kunde

överlåtas till ägaren av den brukningsdel, med vilken den varit avsedd att

sammanläggas, samt att det med hänsyn härtill vore angeläget att lantbruksnämnden

vid uppkommande frågor om förvärv av mark för rationaliseringsändamål

skulle söka att redan i samband med förvärvet träffa överenskommelse

med den, till vars fastighet marken vore avsedd att läggas,

om försäljning av marken till denne. Samtidigt uttalades även, såsom departementschefen

erinrat i nu förevarande proposition, att det icke vore

lämpligt att uppställa ett generellt förbud mot att använda förköpsrätten

eller den aktiva inköpspolitiken för andra än aktuella rationaliseringsåtgärder,

utan att rationaliseringsorganet i ett dylikt fall borde mot varandra

väga den fördel det innebure, att förvärvet gåve ökade möjligheter att

längre fram genomföra den yttre rationaliseringen, samt de nackdelar som

eventuella förvaltningssvårigheter och svårigheter i samband med den blivande

försäljningen av marken kunde anses innebära. Jordbruksutskottet

vin för sin del här ytterligare understryka och uttala sitt gillande av de synpunkter

på denna fråga, som sålunda anlades av särskilda utskottet vid

1947 års riksdag.

Beträffande bidragsverksamheten för yttre och inre rationalisering ha

i propositionen upptagits åtskilliga delvis mera detaljbetonade frågor på

hithörande område. Jämväl de här framlagda förslagen synas väl avvägda

och utskottet tillstyrker sålunda desamma. På två punkter, nämligen i

fråga om betesförbättringsverksamheten samt storleken av bidrag till silos

och gödselvårdsanläggningar, finner utskottet sig dock böra göra särskilda

uttalanden.

Med anledning av vad som anförts i motionen 11:462 rörande tidpunkten

för överförande av viss betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna

till lantbruksnämnderna vill utskottet först framhålla, att utskottet

i och för sig finner de skäl bärande, som i propositionen åberopats för

att sagda verksamhet i lappmarkerna bör omhänderhavas av skogsvårdsstyrelserna

men i övriga delar av landet av lantbruksnämnderna. Den överföring

av viss betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna till

lantbruksnämnderna, som i enlighet härmed bör ske, bör emellertid ej äga

rum redan i samband med igångsättandet av lantbruksnämndernas verksamhet,

utan företagas först då nämnderna fått sådan personalutrustning

och hunnit komma i gång med sitt övriga arbete på sådant sätt, att risk ej

föreligger alt överföringen skall lända till men vare sig för betesförbätt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ringsverksamheten eller för nämndernas övriga verksamhet. Utskottet har

därför intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits om att med överföringen

skall få anstå till den 1 juli 1949. Det synes svårt att bedöma, huruvida

något ytterligare uppskov kan bliva nödvändigt ur de synpunkter

som nyss anförts. Utskottet finner det därför icke lämpligt att nu beslut

fattas om sådant ytterligare uppskov. Denna fråga torde i stället, om så

skulle visa sig erforderligt, kunna upptagas vid nästkommande års riksdag.

Vad angår storleken av de bidrag, som böra utgå för betesförbättring,

hade kommittén bland annat föreslagit att, utöver de av 1947 års riksdag

beslutade bidragen, vissa tilläggsbidrag skulle kunna utlämnas under villkor

av betesfredning. Detta förslag har emellertid ej upptagits i propositionen

utan departementschefen har hänvisat till att ett tillfredsställande resultat

syntes kunna ernås redan inom ramen för de allmänna bestämmelserna

om avskrivningslån. Utskottet har intet att erinra mot den ståndpunkt,

som departementschefen sålunda intagit, men vill understryka, att

sådana omständigheter, som motivera ett överskridande av den eljest fastställda

normen för avskrivningslån till betesanläggningar, i regel böra anses

föreligga, då möjlighet finnes att uppnå betesfredning i samband med

betesanläggningen. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att

de! särskilt då avskrivningslån för betesanläggning förknippas med villkor

om betesfredning är av vikt att avskrivningstiden ej blir för kort. I

dylika fall bör det sålunda enligt utskottets uppfattning ofta kunna anses

motiverat att utsträcka avskrivningstiden utöver den normalt avsedda tidrymden

av 10 år.

Vad till slut angår frågan om avskrivningslån till silos och ekonomibyggnader

har departementschefen ej i nuvarande läge ansett sig kunna

tillstyrka ett av kommittén framlagt förslag om att de allmänna bestämmelserna

om avskrivningslån för förbättring av ekonomibyggnader icke

skulle tillämpas i fråga om silos och gödselvårdsanläggningar utan att avskrivningslån

för sistnämnda företag i stället alltid skulle utgå efter en

norm av 25 procent av den beräknade kostnaden. Utskottet vill rörande

denna fråga framhålla, att det i betraktande av den stora betydelse, som

dylika företag ha för ett gott resultat av jordbruksdriften, synes önskvärt,

att desamma skola beredas en något förmånligare ställning i bidragshänseende

än som följer av de år 1947 fattade besluten. Med hänsyn till

det allmänna ekonomiska läget finner utskottet sig emellertid ej nu kunna

på denna punkt tillstyrka någon ändring av sagda beslut utan biträder alltså

propositionen även i denna del.

Vad departementschefen anfört rörande torrläggningsverksamheten har

ej givit utskottet anledning till erinran.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

17

Vissa arvodes- och ersättningsfrågor m. m.

Kommittén.

Kommittén har under ifrågavarande avsnitt bland annat behandlat frågan

om den utsträckning, i vilken lantbruksnämnderna böra biträda jordbrukarna

vid upprättande av planer till förbättringsåtgärder samt om arvode

till lantbruksnämnderna för projekteringsarbete. Vidare har här behandlats

frågan om ersättning för medverkan vid regional- och individualplanering,

därvid bland annat föreslagits att tjänsteman hos lantbruksnämnd,

som förordnades till verkställande ledamot i planeringskommitté, icke skulle

erhålla något särskilt arvode för detta arbete, medan däremot tjänsteman

från hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse eller lantmäteriorganisationen,

som finge dylikt uppdrag, borde erhålla, förutom ersättning för avstådd lön,

dagarvode med 8 kronor för sammanträdesdag eller arbetsdag, som han

därutöver ägnade åt planeringsuppdraget. Vidare ha behandlats spörsmålen

om ersättning till vissa myndigheter för deras medverkan i lantbruksnämndernas

arbete, ävensom till lantbruksnämndernas ortsombud och gode män,

om organisationen av lantbruksnämndernas räkenskaper och bokföring

m. m. samt om fortsatt statsbidrag till Lantbruksförbundets byggnadsförening

(LBF) för rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor.

En redogörelse för innehållet av kommitténs här framlagda förslag återfinnes

i propositionen s. 48—56.

Yttrandena.

Rörande yttrandena över ifrågavarande avsnitt av kommitténs betänkande

torde här allenast böra nämnas att LBF hemställt, att i samband med

omorganisationen av rationaliseringsverksamheten och avvecklingen av det

nu till LBF utgående statsbidraget föreningens utestående fordringar för

projekteringsarbete, som förmedlats av egnahemsnämnderna, skulle regleras.

Föreningen har anfört, att det sammanlagda beloppet av nu föreliggande

och sannolikt uppkommande, till betalning förfallna, men intill den

1 juli 1948 obetalda fordringar för projektering, som utförts på grund av

uppdrag från egnahemsnämnderna, beräknats uppgå till omkring 200 000

kronor. Det funnes icke något skäl, varför föreningen skulle bära den förlust,

som komme att uppstå, om betalning skulle utebliva för det arbete,

som dessa fordringar motsvarade. En dylik förlust skulle vidare otvivelaktigt

nödvändiggöra en höjning av taxorna. Föreningen ansåge det därför

rimligt och rättvist, att dessa fordringar skulle regleras i samband med egnahemsnämndernas

upphörande.

Departementschefen.

Departementschefen har med anledning av nyssnämnda framställning

från LBF uttalat, att någon anledning ej syntes föreligga alt nu överväga

utbetalande av ersättning av statsmedel till föreningen för dess utestående

2 11 ihan g till riksdagens protokoll 19i8. 10 samt. Nr 27.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

fordringar för sådant projekteringsarbete som förmedlats av egnahemsorganen.

I vart fall syntes denna fråga böra anstå till dess någon överblick

vunnits över den utsträckning, i vilken de projekterade företagen kunde antagas

komma till utförande, ävensom över möjligheterna att indriva fordringarna

hos de enskilda uppdragsgivarna. Departementschefen har vidare

biträtt kommitténs förslag rörande ersättning för deltagande i såväl regional-

som individualplanering.

Rörande innehållet av departementschefens under detta avsnitt framlagda

förslag torde i övrigt få hänvisas till propositionen s. 61—65.

Motioner.

I motionerna I: 328 och II: 463 har yrkats att tjänsteman hos lantbruksnämnd,

vilken erhölle uppdrag att vara verkställande ledamot av planeringskommitté,

skulle erhålla samma dagarvode som de tjänstemän från

hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse eller lantmäteriorganisationen, vilka

anförtroddes samma uppgift.

Utskottet.

Med anledning av vad som anförts i motionerna 1:328 och 11:463 vill

utskottet framhålla, att planeringsarbetet utgör en av lantbruksnämndernas

arbetsuppgifter och att det med hänsyn härtill icke synes lämpligt, att

tjänsteman hos nämnden skulle utöver sin lön erhålla särskild gottgörelse

för deltagande i sådant arbete. I fråga om befattningshavare hos hushållningssällskap

eller skogsvårdsstyrelse eller hos lantmäteriorganisationen synes

saken ligga något annorlunda till. Det arbete, som åligger verkställande

ledamot av planeringskommitté, har för dessa befattningshavare i regel

mindre samband med deras egentliga arbetsuppgifter än vad fallet är beträffande

tjänsteman hos lantbruksnämnden. Utskottet vill därför ej motsätta

sig att, i vart fall tills vidare under det planeringsverksamheten har

mera försöksartad karaktär, särskilt dagarvode må, i enlighet med vad departementschefen

föreslagit, utgå till tjänsteman hos hushållningssällskap

eller skogsvårdsstyrelse eller i lantmäteriorganisationen, som förordnas till

verkställande ledamot i planeringskommitté. Utskottet förutsätter emellertid

härvid, att denna fråga kan komma att omprövas vid en senare tidpunkt.

Rörande den av LBF gjorda framställningen om ersättning av statsmedel

för utestående fordringar för visst projekteringsarbete vill utskottet framhålla,

att det enligt utskottets uppfattning synes rimligt, att föreningen ej

för ifrågavarande verksamhet skall behöva bära förluster, som uppkommit

på grund av uppdrag, verkställda genom förmedling av egnahemsnämnderna.

Såsom departementschefen framhållit, synes emellertid med ställningstagandet

till föreningens ersättningsyrkande böra anstå till dess någon överblick

vunnits över den utsträckning, i vilken de projekterade företagen kun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

19

na antagas komma till utförande, ävensom över möjligheterna att utfå fordringarna

hos de enskilda uppdragsgivarna.

Vad departementschefen i övrigt anfört under ifrågavarande avsnitt finner

sig utskottet kunna godtaga.

Frågor angående det särskilda stödet åt vissa innehavare av

mindre jordbruk.

Kommittén.

En redogörelse för innehållet av kommitténs här framlagda förslag återfinnes

å s. 66—68 i propositionen. Såsom framgår av denna har kommittén

dels föreslagit vissa förtydliganden i fråga om rätten till bidrag, dels behandlat

frågan om förhållandet mellan producent- och kontantbidrag, dels

upptagit spörsmålen om tidpunkten för utbetalande av bidrag, om efterreglering

samt om ersättningar till mejerier m. fl. för medverkan beträffande

distribuerandet av bidragen.

Departementschefen.

Beträffande departementschefens här gjorda uttalanden torde få hänvisas

till propositionen s. 71—73.

Motioner.

I motionerna I: 329 och II: 475 har yrkats att producentbidrag — i stället

för enligt de regler som antogos av 1947 års riksdag — tills vidare skall utgå

enligt nu gällande regler med den ändringen att bidragsbeloppet skall höjas

till 6 öre per kilogram.

Utskottet.

Enligt utskottets uppfattning har ej något förhållande inträffat, som motiverar

ett frångående av de år 1947 beslutade grunderna för det särskilda

stödet åt vissa innehavare av mindre jordbruk. Utskottet avstyrker alltså

de i motionerna 1:329 och 11:475 framställda yrkandena härom. Erinras

må för övrigt, att ett bifall till dessa yrkanden skulle medföra en ganska

betydande ökning av kostnaderna för producentbidragen. Utskottet biträder

vidare vad i propositionen föreslagits angående utformningen av ifrågavarande

bidragsverksamhet.

Lantbruksnämnderna.

Kommittén.

De förslag rörande lantbruksnämnderna, som kommittén framlagt och

som behandlats i propositionen (se propositionen s. 73—83), avse dels lantbruksnämndernas

sammansättning och frågan om arvode till ordförande

och ledamöter i nämnden, dels rätten att överklaga lantbruksnämndernas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

beslut, dels frågan om befattningar hos lantbruksnämnderna (frånsett lantbruksingenjörsavdelningarna)

samt behovet av nya lantbruksingenjörsdistrikt,

dels slutligen lantbruksnämndernas behov av möbler och annan utrustning

samt av lokaler.

Rörande personalbehovet må här nämnas, att kommittén upprättat följande

förslag till personalförteckning för ordinarie respektive icke ordinarie

personal hos lantbruksnämnderna (utom lantbruksingenjörsorganisationen).

Ordinarie personal.

26 lantbruksdirektörer .....

26 förste lantbrukskonsulenter

26 lantbrukskonsulenter ....

26 kamrerare ..............

35 lantbrukstekniker ......

20 kansliskrivare ..........

36 kanslibiträden ..........

40 kontorsbiträden ........

Icke ordinarie personal.

26 byggnadskonsulenter .....................

19 lantbrukskonsulenter .....................

37 lantbruksassistenter .....................

35 lantbrukstekniker .......................

35 lantbrukstekniker .......................

35 kanslibiträden ...........................

68 kontors- och skrivbiträden ...............

26 kontorsbud ..............................

Ca

32

Ca

29

Ca

26

Ca

25

Ca

16

Ca

15

Ca

11

Ca

8

Ce

27

Ce

26

Cf

17-

-Ce

24

Ce

16

Cf

9-

-Ce

15

Ce

11

Cf

4-

-Ce

8

Arvode ca 250 kr./mån.

Till fullständigande av uppgifterna om avlöningsförhållandena för lantbruksassistenterna

må nämnas, att enligt kommitténs förslag dessa befattningshavare

skulle lönegradsplaceras enligt reglerad befordringsgång, som

om de tillhört sådan personalkategori, som avsåges i 4 § 1 mom. b) kungörelsen

den 30 juni 1947 (nr 436) angående reglerad befordringsgång för

viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Även lantmätare borde kunna

komma i fråga för sistnämnda tjänster. I så fall borde för dem tilllämpas

den befordringsgång, som i 4 § 1 mom. a) nämnda kungörelse angivits

för lantmätare på rekryleringsstadiet inom lantmäteristaten.

Beträffande formerna för tillsättande av lantbruksnämndernas befattningshavare

har kommittén uttalat, att lantbruksdirektörerna borde tillsättas

av Kungl. Maj :t efter anmälan av generaldirektören. Befattningar i lönegrad

Ca 27 och högre lönegrad med beteckningen Ca utom lantbruksdirektörerna

ävensom motsvarande lönegrader med beteckningen Ce borde

tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. övrig personal

borde antagas av styrelsen; dock borde styrelsen äga möjlighet att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

21

medgiva, att annan icke-ordinarie personal än personal i lönegrad Ce 27

och högre lönegrad finge antagas av lantbruksnämnderna. Rekryteringspersonalen

borde därvid regelmässigt kunna antagas av nämnderna.

Vad angår behovet av nya lantbruksingenjörsdistrikt har kommittén förordat

en uppdelning i två distrikt av dels det distrikt, som nu omfattar

Hallands län samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskapsområde, dels

Kalmar läns distrikt. Inom vart och ett av de nybildade distrikten borde

placeras en lantbruksingenjör i lönegrad Ca 32, en förste assistent i lönegrad

Ca 23, ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11, två extra ordinarie assistenter

i lönegrad Ca 20 och ett extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Ce 8.

Departementschefen.

Angående departementschefens uttalanden rörande lantbruksnämndernas

sammansättning, frågan om arvode till ordförande och ledamöter i

nämnden ävensom rätten att anföra besvär över lantbruksnämnds beslut

torde få hänvisas till propositionen s. 91—93.

Beträffande lantbruksnämndernas personalbehov har i propositionen framhållits,

att den försämring i det allmänna ekonomiska läget, som inträtt sedan

besluten om de allmänna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten

fattades, tvingade till återhållsamhet. Sålunda måste de statliga anslagen

för yttre och inre rationalisering hållas på en lägre nivå än som i

och för sig varit önskvärd med hänsyn till storleken av det föreliggande

förbättringsbehovet. Redan denna beskärning av verksamheten medförde

att personalbehovet vid nämnderna bleve mindre än vad som eljest skulle

ha varit fallet. Även bortsett härifrån vore det emellertid i nuvarande läge

nödvändigt att iakttaga största återhållsamhet vid inrättandet av nya

tjänster. Departementschefen hade därför ansett den av kommittén föreslagna

organisationen böra begränsas ej oväsentligt.

I propositionen har vidare framhållits, att en uppskattning av nämndernas

personalbehov erbjöde betydande svårigheter. Den beräkning av

detta, som nu kunde komma att göras, borde därför huvudsakligen betraktas

såsom ett provisorium i avbidan på närmare erfarenheter angående den

blivande arbetsbelastningen för nämnderna ävensom i avvaktan på den

utvidgning av den statliga låne- och bidragsgivningen, som kunde finnas

möjlig att genomföra, då mera normala förhållanden åter inträdde. Lantbruksnämndernas

personalbehov borde vidare lämpligen beräknas sammanfattningsvis

för samtliga nämnder. Det borde därefter ankomma på

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen

att fördela personalen på de olika nämnderna samt att vidtaga de justeringar

i denna fördelning, som kunde komma att visa sig påkallade.

Beträffande befattningarna inom lantbruksnämnderna har departementschefen

härefter anfört följande.

»Vad angår de olika personalkategorier, som böra finnas inom lantbruksnämnderna,

och antalet befattningshavare inom varje kategori — här bort
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ses tills vidare från lantbruksingenjörsavdelningarna — bör uppenbarligen

till en början för varje lantbruksnämnd räknas med en lantbruksdirektör.

Den av kommittén för dessa föreslagna anställningsformen och lönegradsplaceringen

synes böra godtagas.

Vidare böra inom varje nämnd finnas en eller flera konsulenter. Mot

den av kommittén föreslagna benämningen å dessa — lantbrukskonsulenter

— har jag intet att erinra. Däremot kan jag ej ansluta mig till kommitténs

åsikt, att en del av dessa konsulenter skulle erhålla särskilda befattningar

såsom förste lantbrukskonsulenter i högre lönegrad än de övriga.

Vad arbetsuppgifternas vikt angår synes det knappast kunna anses

föreligga någon principiell skillnad mellan ifrågavarande befattningar och

konsulentbefattningarna vid hushållningssällskapen. Då riksdagen år 1947

för de senare beslutat en avlöning motsvarande 26 lönegraden, torde alltså

även samtliga lantbrukskonsulenter böra placeras i sistnämnda lönegrad.

Antalet befattningar som lantbrukskonsulent synes tills vidare kunna bestämmas

till 60, d. v. s. 11 mindre än det av kommittén föreslagna antalet.

Av dessa befattningar torde 45 böra placeras i lönegrad Ca 26 och återstående

15 i lönegrad Ce 26.

Med hänsyn till antalet och omfattningen av de byggnadsärenden, som

komma att handläggas av lantbruksnämnderna, torde det vara nödvändigt,

att vid varje nämnd inrättas en befattning som byggnadskonsulent. Jag

finner mig dock icke kunna förorda högre lönegradsplacering för dessa

konsulenter än för övriga konsulenter vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap

eller 26 lönegraden. Byggnadskonsulentbefattningarna torde

böra uppföras i lönegrad Ce 26. Jag vill vidare anmärka dels att det i vissa

fall torde komma att möta svårigheter att redan vid starten erhålla kompetenta

sökande, dels att arbetsbördan i vissa nämnder måhända till en

början icke kommer att vara tillräckligt stor för att bereda full sysselsättning

åt en byggnadskonsulent. Det torde därför få ankomma på Kungi.

Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, när dylik befattning

skall tillsättas. Till undvikande av missförstånd må anmärkas, att ifrågavarande

tjänster äro avsedda för handläggning av ekonomibyggnadsärenden,

medan, såsom förut nämnts, den tekniska behandlingen av bostadsärendena

i princip skall ankomma på länsbostadsnämnderna. Givetvis böra emellertid

de båda organen samverka, så att den befintliga arbetskraften kan utnyttjas

effektivt.

I likhet med kommittén finner jag det motiverat, att lantbruksnämnderna

utrustas med vissa tjänstemän på rekryteringsstadiet med agronomeller

lantmäteriutbildning — lantbruksassistenter. Definitiv ställning till

frågan om dessa befattningshavares avlöningsförhållanden synes, vad angår

personer med lantmäteriexamen, kunna tagas först i samband med

behandlingen av 1944 års personalutrednings betänkande angående anställningsförhållandena

för bland annat viss civil personal med teknisk utbildning

inom statsförvaltningen. Särskild utredning synes vidare böra ske

angående anställningsförhållandena för befattningshavare med agronomexamen

inom statsförvaltningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

23

Tills vidare synes emellertid kommitténs förslag rörande lantbruksassistenternas

avlöningsförhållanden böra godtagas som ett provisorium. Antalet

av dessa tjänstemän torde böra begränsas till 30.

Mot kommitténs förslag om inrättande av 26 kamrerarbefattningar har

jag intet att erinra. Med hänsyn till det kvalificerade arbete, som kommer

att falla på dessa befattningshavare, kan jag även godtaga den för dem

föreslagna lönegradsplaceringen, Ca 25.

I likhet med kommittén anser jag, att lantbruksnämndernas behov av

juridisk sakkunskap tills vidare bör tillgodoses genom att nämnderna bemyndigas

anlita utomstående jurister mot arvode. Där länsstyrelsen på

grund av arbetets omfattning eller av annan anledning ej lämpligen kan

ställa erforderlig arbetskraft till förfogande, torde möjlighet finnas att på

annat sätt tillgodose sagda behov. Det bör för övrigt ej förutsättas, att

lantbruksnämnden under alla förhållanden i första hand skall söka erhålla

sådan arbetskraft från länsstyrelsen.

Vid lantbruksnämnderna komma vidare att behövas befattningshavare,

motsvarande hushållningssällskapens vandringsrättare eller jordbruksinstruktörer.

Dessa torde, såsom kommittén föreslagit, lämpligen kunna erhålla

tjänstetiteln lantbrukstekniker. Vid beräkningen av medelsbehovet för

dylika befattningshavare synes man kunna utgå från antalet av de vandringsrättarbefattningar,

till vilka hushållningssällskapen tidigare erhållit

statsbidrag, eller således 96. Av lantbruksteknikerna torde 35 böra uppföras

å ordinarie stat (Ca 16) och 35 å extra-ordinarie stat (Ce 16). I avbidan

på ställningstagandet till nyssnämnda betänkande angående reglering av

anställningsförhållandena för viss civil personal med teknisk utbildning

inom statsförvaltningen torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela

bestämmelser angående avlöning åt övriga lantbrukstekniker. Det i ett yttrande

framförda förslaget om inrättande av ett antal befattningar som förste

lantbrukstekniker kan jag icke biträda.

Några särskilda befattningar som kansliskrivare i lönegrad Ca 15 anser

jag ej nu böra inrättas. Jag vill erinra om att dylika befattningar ej för

närvarande finnas inom egnahemsorganisationen och ej heller ingå bland de

befattningar hos hushållningssällskapen, för vilka statsbidrag utgår.

Vad kommittén föreslagit om inrättande av befattningar som kanslibiträden,

kontors-, skriv- och ritbiträden samt om lönegradsplaceringen för sådan

personal finner jag kunna godtagas. Emellertid bör enligt min uppfattning

antalet av dessa befattningshavare åtminstone tills vidare kunna begränsas

väsentligt. Sålunda torde medel nu ej böra beräknas för avlönande

av högre antal kanslibiträden än sammanlagt 55 mot av kommittén

föreslagna 91 kansliskrivare och kanslibiträden. Av förstnämnda befattningshavare

torde 26 böra placeras i lönegrad Ca 11 och de övriga i lönegrad

Ce 11. Det erforderliga antalet kontors-, skriv- och ritbiträden synes kunna

uppskattas till 110, därav 40 böra placeras i lönegrad Ca 8 och de återstående

70 avlönas enligt den reglerade befordringsgången för icke-ordinarie

personal i statens tjänst.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

24

Vad kommittén föreslagit om kontorsbud samt om anställande av täckdiknings-

och cementeringsförmän och ersättning till dessa har ej givit mig

anledning till erinran. Vad särskilt angår kontorsbuden vill jag med anledning

av vad som anförts i ett yttrande understryka, att dylika självfallet

ej böra anställas annat än om och i den mån ett verkligt behov därav föreligger.

I enlighet med det anförda synes följande uppskattning kunna göras av

personalbehovet vid lantbruksnämnderna (utom lantbruksingenjörsorganisationen).

Ordinarie personal.

26 lantbruksdirektörer ...................... Ca 32

45 lantbrukskonsulenter ..................... Ca 26

26 kamrerare .............................. Ca 25

35 lantbrukstekniker ........................ Ca 16

26 kanslibiträden ........................... Ca 11

40 kontorsbiträden .......................... Ca 8.

Icke-ordinarie personal.

15 lantbrukskonsulenter ..................... Ce 26

26 byggnadskonsulenter ..................... Ce 26

30 lantbruksassistenter ...................... Cf 17—Ce 24

35 lantbrukstekniker ........................ Ce 16

26 lantbrukstekniker ........................ Enligt särskilda

bestämmelser

29 kanslibiträden ........................... Ce 11

70 kontors- och skrivbiträden ................ Cf 4—Ce 8

Härtill komma de kontorsbud, som eventuellt kunna erfordras i vissa

nämnder.

Inom ramen för tillgängliga medel torde tillfällig och extra personal få

anställas. Likaså bör personal kunna anställas under mera provisoriska

former, i den mån ordinarie och extra ordinarie befattningar icke omedelbart

tillsättas.

För lantbruksdirektörerna och kamrerarna torde några formella kompetenskrav

icke böra uppställas. Erinras må, att dylika krav ej heller uppställts

i fråga om hushållningssällskapens sekreterare och kamrerare. Vad

kommittén anfört angående den reella kompetens, som bör krävas av dessa

befattningshavare, kan jag godtaga.

För befattning som lantbrukskonsulent synes, på sätt anmärkts i vissa

yttranden, böra krävas agronomexamen. Med hänsyn till de uppgifter, som

komma att åvila byggnadskonsulenterna, torde det vara lämpligt, att dessa

befattningshavare i första hand skola ha ingenjörsutbildning. Byggnadskonsulent

bör därför hava avlagt ingenjörsexamen å byggnadsavdelning av lägst

teknisk fackskola.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

25

Vad kommittén anfört angående kompetensfordringarna för erhållande av

befattning som lantbruksassistent eller lantbrukstekniker har ej givit mig

anledning till erinran.

Där speciella behörighetsvillkor uppställts, bör dispens kunna medgivas

från dessa, om särskilda skäl därtill föreligga. Sådan dispens bör självfallet

beviljas endast då den reella kompetensen är väl styrkt.

Vad angår sättet för tillsättande av lantbruksdirektörstjänsterna synes

någon anledning ej föreligga att avvika från vad som regelmässigt förekommer

vid tillsättande av befattningar som chefstjänstemän. Lantbruksdirektörerna

torde alltså, såsom kommittén föreslagit, böra tillsättas av Kungl.

Maj :t efter anmälan av chefen för lantbruksstyrelsen. Även i fråga om övriga

befattningshavare torde kommitténs förslag i denna del böra godtagas.

»

Vad angår lantbruksingenjörsavdelningarna har departementschefen uttalat

att han väl funne starka skäl tala för båda de i kommitténs betänkande

föreslagna distriktsuppdelningarna. Av kostnadsskäl borde dock nu endast

en ny lantbruksingenjörsavdelning inrättas. Det hade då synts lämpligast,

att lantbruksnämnderna i Hallands län och Älvsborgs läns södra hushållningssällskapsområde

skulle erhålla var sin sådan avdelning. Den härför

erforderliga personalutvidgningen syntes kunna beräknas i enlighet med

vad som föreslagits i betänkandet.

Beträffande de förslag, som departementschefen i övrigt framlagt under

nu ifrågavarande avsnill, torde få hänvisas till propositionen s. 97

och 98. Härjämte må nämnas, att departementschefen i annat sammanhang

i propositionen framhållit, att han i förslaget angående organisationen av

lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen utgått från den av honom tidigare

uttalade och av riksdagen godkända ståndpunkten, att lantbruksnämnderna

inom rätt vida gränser skulle äga självständigt handlägga och avgöra

ärenden av större vikt. Hur gränsen för dessa lantbruksnämndernas befogenheter

borde dragas, syntes bland annat böra bliva beroende på de erfarenheter,

som kunde vinnas under arbetets gång. Det syntes därför vara lämpligast,

att några bindande regler härvidlag ej skulle uppställas i förväg. Det borde i

stället få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

lantbruksstyrelsen att med beaktande av den principiella ståndpunkt, som

intagits av 1947 års riksdag, pröva, hur lantbruksnämndernas befogenheter

borde närmare bestämmas, och att vidtaga de jämkningar härvidlag,

som eventuellt efter hand kunde befinnas lämpliga.

Motioner.

I motionerna 1:301 och 11:467 har yrkats, att sekreterare hos hushållningssällskap

skulle tillerkännas samma gottgörelse för arbete inom lantbruksnämnden

som icke självskriven ledamot av denna.

I motionerna I: 303 och II: 466 har hemställts, att — därest omorganisationen

av rationaliseringsverksamheten icke uppskötes — riksdagen måtte

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

besluta, att tillsättande av lantbruksdirektörer skulle ske efter ansökningsförfarande

i vanlig ordning samt att lantbruksnämnderna skulle beredas

möjlighet att yttra sig över av lantbruksstyrelsen uppgjorda förslag om

tjänsternas tillsättande.

Yrkande om att lantbruksdirektörerna skola tillsättas efter ett ansökningsförfarande

i vanlig ordning har framställts jämväl i motionerna I: 325

och II: 478.

I motionen 1:326 har hemställts, att 26 lantbrukskonsulenttjänster i 26

lönegraden måtte omföras till förste lantbrukskonsulenttjänster i 29 lönegraden.

I motionerna I: 327 och II: 479 har föreslagits, att avlöning till lantbruksassistent

skulle utgå efter reglerad befordringsgång med början i lönegrad

Cf 20 och med höjning till lönegrad Ce 24 efter tre år.

Slutligen har i motionerna 1:302 och 11:464, 1:324 samt 11:465 yrkats,

att Kalmar läns lantbruksingenjörsdistrikt måtte uppdelas i två distrikt.

Utskottet.

Såsom framhållits i propositionen erbjuder det betydande svårigheter att

rätt bedöma lantbruksnämndernas personalbehov. Det är vidare särskilt i

nuvarande ekonomiska läge av vikt, att organisationen ej göres större än

som är oundgängligen nödvändigt. Å andra sidan är det även angeläget, att

organisationen skall bliva fullt arbetsduglig. En alltför långt driven återhållsamhet

vid inrättandet av befattningar hos lantbruksnämnderna kan lätt

medtöra, att nämnderna icke kunna göra den insats i rationaliseringsarbetet,

som jordbrukarna ha rätt att vänta, och att behandlingen av ärenden

hos nämnderna kan fördröjas på ett sätt, som är ägnat att minska förtroendet

för de nya organen. Utskottet finner sig vid en avvägning mellan dessa

synpunkter icke ha anledning att göra någon erinran mot den ram för organisationen,

som angivits i propositionen. Utskottet vill emellertid härvid understryka,

att denna ram endast bör betraktas som ett provisorium i avbidan

på närmare erfarenheter rörande arbetsbelastningen hos nämnderna

och på den ökning av anslagen för rationaliseringsändamål, som bör ske,

då mera normala förhållanden inträda.

Vad i propositionen föreslagits angående lantbruksnämndernas sammansättning

ävensom angående arvode till ordförande och ledamöter hos nämnderna

finner utskottet kunna godtagas. Med anledning av det i motionerna

I: 301 och II: 467 framställda yrkandet, att sekreterare hos hushållningssällskap

skall erhålla samma gottgörelse för arbete inom lantbruksnämnden

som icke självskriven ledamot av denna, vill utskottet framhålla, att det

enligt utskottets uppfattning principiellt ej är lämpligt, att en befattningshavare

skall erhålla särskild gottgörelse för sådant arbete, som får anses

ligga inom ramen för hans normala arbetsuppgifter. Då vidare löneställningen

för hushållningssällskapens sekreterare vid fjolårets riksdag bestämdes

under hänsynstagande bland annat till de arbetsuppgifter, som

komma att åvila sekreterarna i samband med lantbruksnämndernas ratio
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

27

naliseringsverksamhet, kan utskottet ej tillstyrka att sekreterarna nu skulle

tillerkännas särskild gottgörelse för deltagande i lantbruksnämndernas sammanträden.

Utskottet vill i detta sammanhang jämväl anmärka, att en följdriktig

tillämpning av nyssnämnda princip skulle kräva, att ersättning ej

heller skulle utgå till hushållningssällskapens sekreterare eller lantbruksdirektörerna

för deltagande i sammanträde med hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Utskottet finner det emellertid ej för närvarande lämpligt

att föreslå någon ändring på denna punkt men förutsätter, att denna fråga

uppmärksammas, så snart i annat sammanhang en ändring av nu gällande

kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation

ävensom av sällskapens stadgar kan bliva aktuell.

Utskottet kan vidare också godtaga förslaget att överlantmätarna såsom

ett provisorium i avbidan på en definitiv lönereglering skola erhålla ett årligt

arvode å 1 200 kronor för deltagande i lantbruksnämndernas arbete. Utskottet

förutsätter härvid att endast ett arvode skall utgå i de fall, där en överlantmätares

arbetsområde omfattar två lantbruksnämndsområden.

Vad angår de frågor, som gälla särskilda kategorier av befattningshavare,

torde utskottet först få uppehålla sig vid det i motionerna 1: 303 och II: 466

ävensom I: 325 och II: 478 behandlade spörsmålet om sättet för tillsättande

av lantbruksdirektörstjänsterna. Någon meningsskiljaktighet torde icke råda

om vikten av att för dessa tjänster erhållas personer, vilka ha förutsättningar

att på ett lyckligt sätt lösa sina grannlaga och krävande uppgifter,

och att vid tillsättandet av tjänsterna den reella kompetensen bör vara avgörande.

Ur dessa synpunkter är emellertid enligt utskottets uppfattning

knappast något att vinna genom ett ansökningsförfarande och upprättande

av förslag till tjänsterna. Snarare synes ett dylikt tillvägagångssätt vara

ägnat att minska möjligheterna att erhålla lämpliga personer, då det väl

kan tänkas alt en dylik person drar sig för att deltaga i ett ansökningsförfarande

inför risken att vid upprättandet av förslag mera formella kvalifikationer,

såsom exempelvis lång tjänstetid, tillmätas alltför stor betydelse.

Med hänsyn härtill och till tjänsternas karaktär av chefstjänster biträder

utskottet alltså den ståndpunkt i frågan, som intagits i propositionen.

Beträffande det i motionen I: 326 framställda förslaget om inrättande av

ett antal tjänster som förste lantbrukskonsulenter i 29 lönegraden anser utskottet

väl, att vissa skäl tala för att åtminstone vid en del lantbruksnämnder

skola finnas befattningshavare i tjänste- och löneställning mellan lantbrukskonsulenterna

i 26 lönegraden och lantbruksdirektörerna. Utskottet

är emellertid i nuvarande statsfinansiella läge icke berett att förorda inrättande

av dylika tjänster.

Vad i propositionen föreslagits angående avlöningsförhållandena för lantbruksassistenterna

utgör, såsom där framhållits, endast ett provisorium i

avbidan på en mera allmän reglering av avlöningsförhållandena för personal

med teknisk utbildning eller agronomutbildning. Utskottet finner under sådana

förhållanden ej anledning att förorda avvikelse från den ståndpunkt

departementschefen bär intagit och avstyrker alltså det i motionerna I: 327

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

och II: 479 framställda förslaget till reglerad befordringsgång för dessa befattningshavare.

Jämväl i övrigt kan utskottet biträda vad i propositionen föreslagits angående

lantbruksnämnderna med allenast den anmärkningen, att de där

upptagna lantbruksteknikerna lämpligen synas böra benämnas lantbruksinstruktörer.

Härjämte vill utskottet — som i likhet med departementschefen

anser att en uppdelning av lantbruksingenjörsdistriktet i Kalmar län

icke nu bör ske — betona önskvärdheten av att denna fråga kommer att

lösas inom en snar framtid.

Lantbruksstyrelsen.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

s. 98—113.

Departementschefen.

Departementschefens förslag rörande organisationen av lantbruksstyrelsen

(se propositionen s. 119—124) innebär bland annat, att lantbruksstyrelsen

skall organiseras på två huvudavdelningar, nämligen en rationaliseringsavdelning

och en lantbruksavdelning. Å rationaliseringsavdelningen

skola finnas en jordförbättringsbyrå, en byggnadsbyrå, en planläggningsbyrå

och en social byrå. Å lanlbruksavdelningen skola finnas en lantbruksbyrå,

en stuteribyrå och en undervisningsbyrå. Härjämte skola inrättas en

kanslibyrå och en kameralbyrå.

Personalbehovet vid lantbruksstyrelsen har departementschefen beräknat

på följande sätt

Ordinarie personal

1 generaldirektör .................................... Cp 19

1 överdirektör och souschef .......................... Cp 17

1 överdirektör ...................................... Cp 15

1 byråchef ........................................ Cp 9

8 byråchefer ........................................ Ca 33

1 byrådirektör ...................................... Ca 31

1 byrådirektör ...................................... Ca 29

1 kamrerare ........................................ Ca 29

3 förste byråingenjörer .............................. Ca 29

1 förste byråsekreterare .............................. Ca 29

1 förste aktuarie .................................... Ca 29

1 förste revisor ...................................... Ca 27

2 statskonsulenter .................................. Ca 27

2 byråinspektörer.................................... Ca 27

3 byråsekreterare .................................... Ca 24

2 revisorer ........................................ Ca 24

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

29

1 byråagronom ...................................... Ca 24

3 byråingenjörer .................................... Ca 24

1 byråassistent ...................................... Ca 24

5 kansliskrivare ................. Ca 15

1 kassör ........................................... Ca 15

1 materialförvaltare ................................ Ca 14

5 kanslibiträden .................................... Ca 11

3 expeditionsvakter .................................. Ca 9

14 kontorsbiträden.................................... Ca 8

Icke ordinarie personal

5 byrådirektörer .................................... Ce 31

1 förste byråagronom ................................ Ce 29

1 förste byråingenjör ................................ Ce 29

1 revisor .......................................... Ce 24

2 mejeriinspektörer .................................. Ce 24

1 byråingenjör ...................................... Ce 24

3 byråassistenter .................................... Ce 24

1 byggnadskontrollant .............................. Ce 24

1 ingenjör sbiträde .................................. Ce 22

2 ingenjör sbiträden .................................. Ce 19

2 kansliskrivare .................................... Ce 15

4 tekniker .......................................... Ce 15

4 kanslibiträden .................................... Ce 11

1 tekniskt biträde .................................. Ce 11

3 expeditionsvakter .................................. Ce 9

16 amanuenser ...................................... Cf 17—Ce 24

16 kontorsbiträden och skrivbiträden.................... Cf 4—Ce 8

Anmärkas må, att två av befattningarna som förste byråingenjör i lönegrad

Ca 29 och en av befattningarna som byråingenjör i lönegrad Ca 24

icke äro avsedda att återbesättas efter de nuvarande innehavarnas avgång.

Motion.

I motionen 11:477 har hemställts om sådan ändring i lantbruksstyrelsens

byråindelning, att ärenden rörande samtliga husdjur skulle sammanföras

till en gemensam byrå, förslagsvis benämnd husdjursbyrån.

Utskottet.

Med anledning av det i motionen 11:477 framställda förslaget om inrättande

av en husdjursbyrå inom lantbruksstyrelsen för behandling av alla

ärenden rörande husdjur vill utskottet framhålla, att lämpligheten av en

dylik ändring av byråindelningen icke synes kunna bedömas utan närmare

utredning. Utskottet kan redan på grund härav icke biträda motionärernas

förslag. Det torde emellertid kunna förutsättas, att frågan kommer att

uppmärksammas av lantbruksstyrelsen. Erinras må i detta sammanhang

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

även, att i propositionen uttalats, att lantbruksstyrelsen bör äga vidtaga de

jämkningar i fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika byråer, som

styrelsen med ledning av vunna erfarenheter kan finna lämpliga, ävensom

inom ramen för den för hela styrelsen fastställda personalförteckningen

överflytta viss eller vissa befattningar från en byrå till en annan, om så

skulle visa sig lämpligt.

Vad i propositionen anförts angående organisationen av lantbruksstyrelsen

har ej heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran utan tillstyrkes

alltså av utskottet.

Övergångsanordningar för vissa befattningshavare.

Kommittén.

Beträffande kommitténs förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

s. 124—127.

Departementschefen.

Departementschefen har här bland annat föreslagit, att egnahemsdirektör,

som ej i samband med omorganisationen utnämndes till lantbruksdirektör

eller erhölle tjänst i högre lönegrad inom den bostadspolitiska

organisationen, skulle överföras å övergångsstat såsom egnahemsdirektör

i lönegrad Ca 27 och med skyldighet att tjänstgöra inom bostads- eller rationaliseringsorganisationen.

Förslaget har i propositionen motiverats på

följande sätt.

»Vad angår de ordinarie befattningshavarna inom egnahemsorganisationen

uppkommer till en början frågan om särskilda övergångsanordningar beträffande

egnahemsdirektörerna. Såsom kommittén framhållit, torde icke

samtliga nuvarande ordinarie egnahemsdirektörer kunna påräkna befordran

till lantbruksdirektörer. Då jag icke anslutit mig till kommitténs förslag

om inrättande av förste lantbrukskonsulentbefattningar, kan jag ej

heller räkna med den av kommittén anvisade möjligheten att egnahemsdirektör,

som ej utnämndes till lantbruksdirektör, skulle erhålla befattning

som förste lantbrukskonsulent. Däremot torde det kunna antagas, att någon

eller några av egnahemsdirektörerna — liksom även andra befattningshavare

inom egnahemsorganisationen -— kunna placeras inom den bostadspolitiska

organisationen.

I en reservation av en ledamot av kommittén, vilken vunnit anslutning i

åtskilliga yttranden, har förordats att egnahemsdirektör, som ej finge anställning

som lantbruksdirektör eller erhölle chefsbefattning i de planerade

lokalorganen för bostadsförsörjningen, skulle tjänstgöra som egnahemsdirektör

på övergångsstat i lönegrad Ca 29 samt medgivas rätt att för

löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig hela sin tjänstgöring som egnahemsdirektör.

Sådan egnahemsdirektör borde vidare i pensionshänseende

hänföras till samma lönegrad som lantbruksdirektör.

I likhet med kommittén finner jag det principiellt betänkligt, att en befattningshavare

i samband med en omorganisation skulle placeras på över
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

31

gångsstat i högre lönegrad än den han förut tillhört. I detta fall föreligger

emellertid det speciella förhållandet, att redan vid tiden för tillsättandet av

dessa tjänster förelåg ett principuttalande om deras placering i dåvarande

lönegraden A 24, d. v. s. i en högre lönegrad än den som sedan kommit att

bestämmas såsom ett provisorium i avbidan på lösningen av vissa andra

gruppers lönefrågor. Med hänsyn härtill anser jag det skäligt, att de egnahemsdirektörer,

som ej i samband med omorganisationen utnämnas till lantbruksdirektörer

eller erhålla tjänst i högre lönegrad inom den bostadspolitiska

organisationen, skola överföras å övergångsstat såsom egnahemsdirektörer

i lönegrad Ca 27 och med skyldighet att tjänstgöra inom bostadseller

rationaliseringsorganisationen. Så länge dylika befattningar å övergångsstat

uppehållas, böra lika många ordinarie lantbrukskonsulentbefattningar

hållas vakanta. Med hänsyn till gällande bestämmelser angående löneklassplacering

vid uppflyttning i lönegrad synas vid ett bifall till detta

förslag särskilda bestämmelser icke behövas om rätt för ifrågavarande befattningshavare

att tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring inom egnahemsorganisationen.

En högre lönegradsplacering än den jag nu angivit anser jag

av förut berörda principiella skäl icke kunna komma i fråga.»

Departementschefen har vidare uttalat, att det borde få ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser, som kunde befinnas

erforderliga utöver vad som angivits i propositionen. Kungl. Maj :t borde

även äga föranstalta om de förberedande åtgärder, som erfordrades för att

den nya organisationen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1948.

Beträffande departementschefens anförande under ifrågavarande avsnitt

torde i övrigt få hänvisas till propositionen s. 128—130.

Motioner.

I motionerna I: 325 och II: 478 har yrkats, att egnahemsdirektörer, vilka

ej utnämndes till lantbruksdirektörer eller erhölle tjänst i högre lönegrad

inom den bostadspolitiska organisationen, skulle medgivas rättighet att,

om de så önskade, efter Kungl. Maj :ts prövning, erhålla placering på indragningsstat

samt att de egnahemsdirektörer, som överfördes på övergångsstat,

samtidigt skulle placeras i lönegrad Ca 29.

Utskottet.

Vad angår de i motionerna I: 325 och II: 478 framställda yrkandena vill

utskottet erinra om att av olika skäl, främst sammankopplingen med löneregleringen

för hushållningssällskapens sekreterare, någon definitiv lönereglering

för egnahemsdirektörerna aldrig kommit till stånd. Utskottet

finner det under sådana förhållanden befogat, att i samband med omorganisationen

av rationaliseringsverksamheten frågan överväges om särskilda

övergångsanordningar för de egnahemsdirektörer, som ej i samband med

omorganisationen befordras till lantbruksdirektörer eller inom den bostadspolitiska

organisationen erhålla tjänst i högre lönegrad än den de nu inneha.

De vid fjolårets riksdag beslutade lönegradsplaceringarna för lantbruks
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

direktörerna och hushållningssällskapens sekreterare kunna väl icke med

fog åberopas som skäl för en löneförbättring åt ifrågavarande egnahemsdirektörer.

Dessa lönegradsplaceringar bestämdes ju nämligen med hänsynstagande

till befattningshavarnas blivande arbetsuppgifter inom en väsentligt

utvidgad rationaliseringsverksamhet och de kunna sålunda näppeligen

även anses giva uttryck för den löneställning, som i och för sig skulle ha

varit skälig för egnahemsdirektörerna om en definitiv lönereglering för

dessa kommit till stånd tidigare. Såsom i propositionen anförts, förelåg

emellertid vid tiden för inrättandet av egnahemsdirektörsbefattningarna ett

principuttalande från riksdagens sida om placering av dessa tjänster i dåvarande

lönegraden A 24, motsvarande nuvarande lönegraden Ca 27. Med

hänsyn härtill synes det utskottet rimligt att dessa befattningshavare vid

omorganisationen skola erhålla en sådan löneförbättring att de komma i

samma ställning som från början avsetts. Även med beaktande av det värdefulla

arbete, som de nuvarande egnahemsdirektörerna utfört, finner sig

utskottet däremot av principiella skäl icke kunna tillstyrka en längre gående

löneförbättring. Utskottet kan ej heller biträda det i nämnda motioner

framställda yrkandet, att ifrågavarande egnahemsdirektörer skulle beredas

möjlighet att övergå på indragningsstat. Utskottet förutsätter emellertid

att vid bestämmandet av de blivande arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare

största möjliga hänsyn kommer att tagas till deras egna önskemål.

Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra emot vad departementschefen

anfört och föreslagit under ifrågavarande avsnitt.

Kostnadsberäkningar och anslagsäskanden.

Kommittén.

Beträffande kommitténs uttalanden hänvisas till redogörelse i propositionen

s. 130—139.

Departementschefen.

»Den beräkning av personalbehovet vid lantbruksstyrelsen, som jag framlagt,

innebär beträffande den ordinarie personalen i förhållande till kommitténs

förslag en ökning med en byråchef i 33 lönegraden och en kassör i

15 lönegraden. Vidare tillkomma två byrådirektörer å övergångsstat i lönegrad

Ca 29. Å andra sidan minskas den ordinarie personalen med 4 byrådirektörer

i 31 lönegraden, en förste byråingenjör i 29 lönegraden, en byråinspektör

i 27 lönegraden och 3 byråassistenter i 24 lönegraden. I fråga om

den icke-ordinarie personalen tillkomma i jämförelse med kommitténs förslag

tre byrådirektörer i 31 lönegraden, en förste byråingenjör i 29 lönegraden,

3 byråassistenter i 24 lönegraden och en telefonist, medan en förste byråagronom

i 29 lönegraden, en bokhållare i 21 lönegraden, en amanuens och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

33

en kassör bortgå. Vidare har jag föreslagit en något lägre lönegradsplacering

för lantbruksstyrelsens chef och överdirektörerna än vad kommittén

avsett. Förslaget, att vissa tjänster ej skola återbesättas, kommer även att

medföra någon kostnadsminskning, eftersom innehavaren av en av dessa

befattningar uppnår pensionsåldern före detta års slut.

Ett hänsynstagande till dessa förändringar medför en minskning av det

av kommittén vid full verksamhet uppskattade medelsbehovet med i runt

tal 77 000 kronor å posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän, medan

posten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör höjas med omkring

55 000 kronor. Med hänsyn till dessa förändringar synes även posten

för rörligt tillägg kunna nedräknas med omkring 2 000 kronor.

Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

synes, därest i enlighet med mitt förslag arvodesbefattningen som inspektör

för köttklassificeringen överföres till statens livsmedelskommission och det

särskilda arvodet till den ene överdirektören bortfaller, kunna nedsättas

med 12 000 kronor.

Mot de belopp, vilka beräknats för posterna Ersättningar till sakkunniga

och Ersättningar för byggnadskontroll, har jag intet att erinra. Anmärkas

må att sistnämnda post avser kostnaderna för den tekniska kontrollen

över byggnadsföretag, till vilka lån eller bidrag beviljats.

I enlighet med det nu angivna skulle för Lantbruksstyrelsen: Avlöningar

erfordras ett förslagsanslag av 1 480 000 kronor. Med hänsyn till att några

av de nya befattningarna sannolikt icke torde komma att kunna tillsättas

redan från och med den 1 juli 1948, synes medelsbehovet för budgetåret

1948/49 kunna uppskattas till sammanlagt 1 460 000 kronor, därav 715 000

kronor för avlöningar till ordinarie tjänstemän, 14 000 kronor för arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 10 000 kronor för

ersättningar till sakkunniga, 70 000 kronor för ersättningar för byggnadskontroll,

508 000 kronor för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

samt 143 000 kronor för rörligt tillägg.

Till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader torde i enlighet med kommitténs

reducerade beräkning böra upptagas ett förslagsanslag av 235 000 kronor.

Enligt betänkandet skulle från ett särskilt förslagsanslag till producentoch

kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk bestridas dels

den ersättning, som skall utgå till statens livsmedelskommission och Svenska

mejeriernas riksförening samt respektive mejerier för utbetalning av

bidrag samt kontroll över bidragsverksamheten, dels kostnaderna för den

extra personal, som kan komma att erfordras hos lantbruksstyrelsen och

lantbruksnämnderna i anledning av bidragsgivningen, dels ersättning och

resekostnad till ortsombud, dels ock kostnader av expensnatur.

.lag har redan förut förklarat mig dela den av riksräkenskapsverket uttalade

uppfattningen, att kostnaderna för administrationen av ifrågavarande

verksamhet icke böra bestridas från ett dylikt bidragsanslag. Kostnaderna

för den extra personal, som kan behövas hos lantbruksstyrelsen och lant
l{

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

bruksnämnderna för liandhavandet av bidragsverksamheten ävensom för

de utgifter av expensnatur, som föranledas av densamma, torde i stället

böra bestridas från organens avlönings- och omkostnadsanslag. Vidare bör

gottgörelse till lantbruksnämndernas ortsoinbud för deras befattning med

bidragsärendena utgå ur det anslag, som bör upptagas för ersättningar till

dylika ombud. För de belopp, som skola utgå till mejerierna och livsmedelskommissionen

för utbetalande av bidrag och kontroll över utbetalningarna,

bör slutligen upptagas ett särskilt anslag. Detta synes kunna benämnas

Lantbruksstyrelsen: Kostnader för utbetalande av producent- och kontantbidrag.

Anslaget synes, i anslutning till kommitténs beräkningar, kunna

upptagas med 60 000 kronor.

Vad angår lantbruksnämndernas avlöningsanslag representera de av mig

förordade förändringarna i organisationen —- lantbruksingenjörsavdelningarna

ej inräknade — i förhållande till kommitténs förslag beträffande ordinarie

befattningshavare en ökning av antalet lantbrukskonsulenter i 26

lönegraden med 19 men en minskning med 26 förste lantbrukskonsulenter

i 29 lönegraden, 20 kansliskrivare i 15 lönegraden och 10 kanslibiträden i

11 lönegraden. Beträffande den icke ordinarie personalen innebär mitt förslag

i förhållande till kommitténs en ökning med 2 kontors- och skrivbiträden

men en minskning med 4 lantbrukskonsulenter, 7 lantbruksassisten''ter,

9 lantbrukstekniker och 6 kanslibiträden. Härjämte torde det kunna antagas,

att särskilda kontorsbud ej komma att behövas i samtliga nämnder.

I jämförelse med den av kommitténs anslagsberäkningar, som avser

verksamhet med full personaluppsättning, representera dessa förändringar

ävensom de av mig förordade ändringarna i fråga om personalen vid lantbruksingenjörsorganisationen

en kostnadsminskning med i runda tal

356 000 kronor för avlöningar till ordinarie personal, 184 000 kronor för

avlöningar till icke-ordinarie personal samt 64 000 kronor för rörligt tilllägg.

De särskilda årsarvoden, som enligt vad jag tidigare anfört böra utgå

till överlantmätarna, torde få bestridas ur lantbruksnämndernas avlöningsanslag.

Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, synes med anledning härav böra uppräknas med 30 000 kronor. Beräkningarna

av anslagsbehovet för ersättningar till sakkunniga samt till

täckdiknings- och cementeringsförmän torde kunna godtagas.

Vid bedömandet av den inverkan den av mig förordade begränsningen av

personalen kan få för medelsbehovet under avlöningsanslaget för budgetåret

1948/49 bör uppmärksammas, att kommittén, vilken beräknat sagda

behov vid full personalbesättning till 6 624 000 kronor, ansett anslaget för

nästkommande budgetår kunna begränsas till 5 950 000 kronor, med hänsyn

till att det icke torde bliva möjligt att redan från början besätta alla de beräknade

tjänsterna. Samma kostnadsbegränsande faktor kommer, ehuru

givetvis i mindre grad, att göra sig gällande även inom en i enlighet med

mitt förslag nedskuren organisation. Säkra hållpunkter saknas för en bedömning

av storleken av de belopp det här kan röra sig om. Vid ett över
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

35

vägande av frågan har jag emellertid ansett anslaget skäligen kunna beräknas

till 5 500 000 kronor eller sålunda 450 000 kronor mindre än det

av kommittén angivna beloppet. Av sagda belopp torde 2 430 000 kronor

böra beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän, 170 000 kronor för

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 50 000 kronor

för ersättningar till sakkunniga, 100 000 kronor för ersättningar till

täckdiknings- och cementeringsförmän, 2 200 000 kronor för avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal samt 550 000 kronor för rörligt tillägg.

Även lantbruksnämndernas omkostnadsanslag kommer självfallet att påverkas

av den av mig förordade nedskärningen av lantbruksnämndernas personal.

Anslaget synes böra upptagas till 1 350 000 kronor, därav 20 000

kronor för sjukvård, 950 000 kronor för reseersättningar och 380 000 kronor

för expenser.

Vad angår medelsbehovet för ersättningar åt ortsombuden bör beaktas

att, enligt vad jag nyss nämnt, ur ifrågavarande anslag även böra utgå arvoden

och reseersättningar till ortsombuden för behandling av vissa ärenden

angående bidragen till innehavare av mindre jordbruk. Anslaget, vilket

bör ha förslagsanslags karaktär, synes med anledning härav böra uppräknas

med 25 000 kronor till 200 000 kronor.

Mot kommitténs beräkning av medelsbehovet för utrustning åt lantbruksnämnderna

har jag intet att erinra.

Såsom tidigare nämnts torde man böra räkna med att verksamheten vid

de nu befintliga statliga byggnadskontoren åtminstone i viss utsträckning

kan komma att fortsätta efter utgången av innevarande budgetår. Å riksstaten

för budgetåret 1948/49 torde därför böra upptagas ett anslag till

Lantbruksnämnderna: Byggnadsrådgivning med ett belopp av 25 000 kronor.

I överensstämmelse med vad hittills brukats torde böra gälla, att inflytande

taxeinkomster skola tagas till uppbörd å förevarande anslag samt

att bruttoutgifterna å anslaget må överstiga 25 000 kronor i den mån inkomster

inflyta.

Den reducerade beräkningen av kostnaderna för regionalplanering synes

böra godtagas. För Kostnader för planeringskommittéer torde alltså

böra upptagas ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Såsom tidigare framhållits, är det i nuvarande läge ofrånkomligt, att anslagen

till bidrag till yttre och inre rationalisering sättas lägre än som i

och för sig varit motiverat med hänsyn till omfattningen av det föreliggande

förbättringsbehovet. Sammanlagt torde för nästkommande budgetår böra

för detta ändamål beräknas ett anslag av 16 000 000 kronor. Det synes

ändamålsenligt att, såsom kommittén förordat, dessa belopp uppföras å ett

gemensamt reservationsanslag för bidrag till yttre och inre rationalisering.

Av beloppet torde i första hand 5 000 000 kronor böra beräknas för bidrag

till yttre rationalisering och återstoden för bidrag till inre rationalisering.

Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att vidtaga de förändringar

i sagda fördelning, som kunna finnas lämpliga med hänsyn till efter
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

frågan på bidrag för olika ändamål och till omständigheterna i övrigt. Ur

ifrågavarande anslag torde vidare högst 250 000 kronor få användas för utbetalande

av statsbidrag till byggande av odlingsvägar i Norrland och Dalarna.

Vad angår kostnaderna för producent- och kontantbidrag till vissa innehavare

av mindre jordbruk vill jag understryka den redan vid fjolårets

riksdag betonade svårigheten att mera exakt beräkna dessa. Med denna

reservation har jag intet att erinra mot den i betänkandet angivna uppskattningen

av kostnaderna för producentbidragen. Däremot synes det mig

sannolikt att kostnaderna för kontantbidragen komma att understiga den

däri angivna siffran. Med hänsyn till nyssnämnda osäkerhet har jag dock

ej ansett anslaget böra nedsättas med mer än 1 000 000 kronor eller således

till 75 000 000 kronor. Såsom tidigare nämnts bör ifrågavarande anslag ej

användas för gäldande av någon del av de på bidragsverksamheten belöpande

administrationskostnaderna.

Anslaget till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti torde

böra beräknas i enlighet med vad kommittén angivit och sålunda upptagas

såsom ett förslagsanslag av 50 000 kronor.

Vid ett genomförande av systemet med statlig kreditgaranti torde — beträffande

de fonder varom nu är fråga — tillskott behövas endast till jordfonden.

Kommitténs uppfattning av medelsbehovet för detta ändamål anser

jag böra godtagas och förordar alltså, att för detta ändamål upptages ett

investeringsanslag av 10 000 000 kronor.

Frågan om eventuellt kapitaltillskott till avdikningslånefonden har behandlats

i årets statsverksproposition och torde här ej behöva ånyo upptagas.

Med anledning av vad statskontoret och riksräkenskapsverket anfört

rörande förvaltningen av fonden vill jag emellertid förorda, att förvaltningen

skall överflyttas från statskontoret till lantbruksstyrelsen. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga föreskrifter.

Omfattningen av den statliga kreditgarantin för yttre och inre rationaliseringsåtgärder

samt för den sociala jordbrukskreditgivningen bör, såsom

förut nämnts, begränsas på så sätt, att vissa gränser fastställas, över vilka

det sammanlagda beloppet av statliga garantiåtaganden ej får stiga. Dessa

gränser torde i fråga om lån för yttre och inre rationalisering samt för jordbruksegnahem

kunna bestämmas i enlighet med kommitténs förslag. Beträffande

driftslån hade sociala jordbrukskreditutredningen ansett sig böra räkna

med ett kreditbehov av 8 000 000 kronor. Då man måste räkna med att

verksamheten ej redan från början kommer att få full omfattning, synes

emellertid maximisiffran för kreditgaranti för sistnämnda ändamål kunna

för nästkommande budgetår sättas till 5 000 000 kronor. Riksdagens medgivande

torde alltså böra sökas att under budgetåret 1948/49 bevilja statlig

kreditgaranti beträffande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

37

dels lån för yttre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor

och jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt

för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva

jämkning i sagda fördelning,

dels lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor,

dels driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor.

Såsom kommittén föreslagit torde den inkomst i form av förrättningsavgifter

för arbete av lantbruksnämndernas tjänstemän, som kan komma

att inflyta under budgetåret 1948/49, böra redovisas såsom inkomst å driftsbudgeten

under A. Egentliga statsinkomster, II. Uppbörd i statens verksamhet.

Kommitténs uppskattning av det sammanlagda inkomstbeloppet finner

jag böra godtagas. Under sagda inkomsttitel torde alltså böra upptagas ett

belopp av 750 000 kronor.»

Motioner.

I motionerna I: 132 och II: 217 — vilka väckts innan ifrågavarande proposition

avlåtits till riksdagen — har, såvitt nu är i fråga, yrkats, att de

under nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition upptagna anslagen

till Lantbruksnämnderna och till Bidrag till jordbrukets rationalisering måtte

minskas med ett belopp av 1 777 700 kronor, svarande mot vissa i motionerna

föreslagna utgiftsökningar med avseende å skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

samt för åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m„ för

befrämjande av fröodlingen samt för åtgärder mot smittsam kastning hos

nötkreaturen.

Såsom tidigare redovisats har i motionerna I: 329 och II: 475 yrkats avslag

å propositionen i vad den gäller omorganisationen av rationaliseringsverksamheten.

I anslutning härtill har i motionerna hemställts, att riksdagen

måtte dels anslå erforderliga medel för att nu verksamma organ skola

kunna fortsätta sitt arbete i erforderlig omfattning under budgetåret 1948/

49, dels å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa

till bidrag till jordbrukets rationalisering ett reservationsanslag av kronor

16 000 000, till producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av

mindre jordbruk ett förslagsanslag av kronor 75 000 000, till täckande av

förluster på grund av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning ett

förslagsanslag av kronor 50 000, dels medgiva att under budgetåret 1948/

49 statlig kreditgaranti må beviljas för lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 20 000 000 kr. med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena

skulle giva anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning,

för lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kr. samt

för driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kr., dels bemyndiga Kungl. Maj :t

att fördela de medel, som anslås för lån och bidrag, på tidigare verksamma

organ.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Utskottet.

Under hänvisning till vad utskottet tidigare uttalat rörande propositionen

och de i anledning av densamma väckta motionerna kan utskottet godtaga

vad departementschefen här anfört.

Utskottets hemställan.

Med förmälan att uttalandena i propositionen, i den mån de icke särskilt

berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran från utskottets sida,

får utskottet — som i ett annat denna dag avgivet utlåtande tillstyrkt de i

propositionen nr 187 framlagda förslagen rörande den sociala jordbrukskreditgivningen

-— hemställa:

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 132 och II: 217, I: 194 och

II: 321, I: 323 och II: 476 samt I: 329 och II: 475, sistnämnda

båda motioner i vad de avse organisationen av rationaliseringsverksamheten

samt motionerna 1:132 och 11:217 i

vad de avse anslagen till sagda verksamhet,

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att, med giltighet från och

med den 1 juli 1948 tillsvidare, fastställa personalförteckning

för lantbruksstyrelsen i enlighet med vad föredragande

departementschefen förordat i statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för den 27 februari 1948;

2) godkänna följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 715 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis

.............................. » 14 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslags
vis.

............................. » 10 000

4. Ersättningar för byggnadskontroll, för
slagsvis

........................ » 70 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ........................ » 508 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 143 000

Summa kronor 1 460 000;

3) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

anvisa:

a) till Lantbruksstgrelsen: Avlöningar

ett förslagsanslag av ............ kronor 1 460 000

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27. 39

b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ............kronor 235 000

c) till Lantbrukstyrelsen: Kostnader för

utbetalande av producent- och kon
tantbidrag

ett anslag av.......... » 60 000;

4) a) med avslag å motionerna 1:302 och 11:464, 1:324

samt II: 465 bifalla Kungl. Maj :ts förslag i fråga om antalet

lantbruksingenjör savdelningar vid lantbruksnämnderna och

befattningshavarna vid dessa;

b) med avslag å motionen 1:326 bifalla Kungl. Maj:ts

förslag angående inrättande av lantbrukskonsulentbefatlningar

vid lantbruksnämnderna och lönegradsplacering för

innehavarna av dessa tjänster; samt

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt, med giltighet

från och med den 1 juli 1948 tills vidare, fastställa personalförteckning

för lantbruksnämnderna i enlighet med vad föredragande

departemenschefen förordat i statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för den 27 februari 1948;

5) godkänna följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ..................... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis

............................ >

3. Ersättningar till sakkunniga, förslags
vis

............................ »

4. Ersättningar till täckdiknings- och ce
inenteringsförmän,

förslagsvis .... »

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ...................... »

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... »

Summa kronor

2 430 000

170 000

50 000

100 000

2 200 000

550 000

5 500 000;

6) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

anvisa:

a) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar

ett förslagsanslag av.............. kronor 5 500 000

b) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader

ett förslagsanslag av

1 350 000

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

c) till Lantbruksnämnderna: Ersättningar

åt ortsombuden ett förslagsanslag

av .............................. kronor 200 000

d) till Lantbruksnämnderna: Utrustning

ett reservationsanslag av .......... » 260 000

e) till Lantbruksnämnderna: Bgggnads
rådgivning

ett anslag av............ » 25 000

f) till Lantbruksnämnderna: Kostnader

för planeringskommittéer ett förslagsanslag

av ........................ » 400 000

g) till Bidrag till jordbrukets rationalisering

ett reservationsanslag av ... . * 16 000 000

h) till Producent- och kontantbidrag till

vissa innehavare av mindre jordbruk

ett förslagsanslag av .............. » 75 000 000

i) till Täckande av förluster på grund av

statlig kreditgaranti vid jordbrukskre
ditgivning

ett förslagsanslag av...... » 50 000;

7) å kapitalbudgeten för budgetåret

1948/49 under Diverse kapitalfonder till

Jordfonden anvisa ett investering sanslag

av ................................ » 10 000 000;

8) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti

må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kronor och jordbruksegnahemslån

intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill,

medgiva jämkning i sagda fördelning, dels lån för inre

rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor, dels

driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor;

9) med avslag å motionerna I: 325 och II: 478, i vad de

avse övergångsanordningar för vissa egnahemsdirektörer,

bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den 1 juli 1948

å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet inom den

bostadspolitiska organisationen eller rationaliseringsorganisationen

överföra ordinarie egnahemsdirektör eller egnahemskonsulent,

som ej i samband med omorganisationen

placeras å högre tjänst än den av honom förut innehavda,

därvid egnahemsdirektör må placeras i lönegrad Ca 27;

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 juli

1948 å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet inom rationaliseringsorganisationen

överföra innehavarna av två ordinarie

byrådirektör stjänster vid egnahemsstyrelsen;

s. 41 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 27.

41

11) medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna

organisationen; samt

B) att riksdagen må

1) med avslag å motionen II: 462 godkänna Kungl. Maj :ts

förslag angående lantbruksnämndernas övertagande av viss

betesförbättringsverksamhet från skogsvårdsstyrelserna;

2) med avslag å motionerna 1:329 och 11:475, i vad de

avse grunderna för utbetalande av producentbidrag för

mjölk, bifalla vad i propositionen föreslagits angående utformningen

av producent- och kontantbidrag till vissa innehavare

av mindre jordbruk;

3) med avslag å motionerna 1:328 och 11:463 biträda

Kungl. Maj :ts förslag angående ersättning för deltagande i

planeringsverksamheten;

4) med avslag å motionerna I: 301 och II: 467 godkänna

det i propositionen framlagda förslaget rörande ersättning

till ordförande och ledamöter av lantbruksnämnd;

5) med avslag å motionerna I: 303 och II: 466 samt I: 325

och II: 478, sistnämnda båda motioner i vad de avse förfarandet

vid tillsättande av lantbruksdirektörstjänster, godkänna

vad Kungl. Maj :t föreslagit angående tillsättandet av

dylika tjänster;

6) med avslag å motionerna I: 327 och II: 479 bifalla vad

i propositionen föreslagits angående avlöningsförhållandena

för lantbruksassistenter vid lantbruksnämnderna;

7) med avslag å motionen II: 477 godkänna vad i propositionen

anförts angående byråindelningen inom lantbruksstyrelsen;

samt

8) godkänna av Kungl. Maj :t i övrigt i propositionen

framlagda förslag.

Stockholm den 29 april 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Alfred Andersson, Anderberg, Hjalmar

Nilsson, Svedberg, Jonsson, Bror Nilsson, Björck* och Hollertz; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Andersson

i Tungelsta, Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina, Pettersson

i Rosta, Svensson i Ljungskile och Jonsson i Järvsand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Reservationer:

A. Beträffande utskottets utlåtande i dess helhet.

1) av herr Pettersson i Rosta, vilken ansett att utskottets utlåtande bort

ha följande lydelse:

»De förslag, som framlagts i propositionen nr 149, avse genomförandet av

de av 1947 års riksdag fattade principbesluten angående rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område och dess organisation, särskilt i vad

angår anvisande av medel för denna verksamhet och för de tilltänkta organen.

I propositionen har visserligen vid beräkningen av medelsbehovet en nedprutning

skett både i förhållande till de uppskattningar, som gjordes i samband

med fattandet av nämnda principbeslut, och i förhållande till de förslag,

vilka framlagts av 1947 års centrala lantbrukskommitté. Även efter

dessa nedprutningar kvarstår dock det faktum, att de i propositionen framlagda

förslagen innebära en betydande ökning av det allmännas utgifter på

detta område och en betydande ansvällning av den administrativa apparaten.

Vårt ekonomiska läge är ju för närvarande ansträngt, och risk för en

fortsatt inflationistisk penningutveckling finnes, emedan penninginkomsterna

ökat i större omfattning än tillgången på varor. För att söka eliminera

denna risk har Kungl. Maj :t tvingats att överbalansera budgeten för nästa

budgetår genom såväl höjning av inkomsterna som minskning av utgifterna.

Bland annat har i syfte att minska det överflödiga köpkraftsöverskottet

höjd beskattning genomförts på vissa konsumtionsvaror liksom på motorfordonstrafiken.

Vidare avses att starkt beskära investeringsverksamheten.

Det är troligt att någon förändring till det bättre i det nuvarande krisläget

icke kommer att inträda relativt snabbt utan atl tvånget att överbalansera

budgeten kommer att kvarstå även för de närmast kommande budgetåren.

Då staten således av nödtvång måste föra en återhållsam budgetpolitik, kan

man med skäl ifrågasätta, om det är lämpligt att just nu påbörja den av

fjolårets riksdag i princip beslutade rationaliseringsverksamheten samt sätta

i gång den stora organisationsapparat som avses för att leda denna verksamhet.

Skall rationaliseringsverksamheten taga sin början redan detta år,

måste ju lantbruksnämnderna omedelbart använda sig av den aktiva inköpspolitiken

och förköpsrätten för att anskaffa mark för rationaliseringsändamål.

Detta kräver betydande investeringar från statens sida. Anslagskraven

för de nästkommande budgetåren torde därigenom sannolikt komma

att höjas.

Enligt utskottets mening är det därför lämpligt, att genomförandet av

den nya organisationen uppskjutes tills vidare till dess vårt lands ekonomiska

läge stabiliserats. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till statsrådets

och chefens för finansdepartementet redogörelse i årets statsverksproposition

för principerna för budgetens utarbetande. Där framhålles att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

43

man, för att icke skärpa läget, i viss män blivit tvungen att skjuta undan

även sådana utgifter, som visserligen syfta till rationalisering eller eljest

normalt vore förenliga med god ekonomi, men vilka först på längre sikt

skulle verka i sådan riktning. Detta resonemang kan med fördel tillämpas

på utgifterna för rationaliseringen inom jordbruket. Denna rationalisering

måste nödvändigtvis bli ett arbete på lång sikt. Därför synes det lämpligt

att i nuvarande läge spara på dessa utgifter.

Även andra skäl kunna anföras för ett uppskov. Utvecklingen på den allra

senaste tiden, de ovissa ekonomiska konjunkturerna, bristen på livsmedel i

världen och de ökade arbetskostnaderna inom jordbruket in. in. kunna göra

det tvivelaktigt om de riktlinjer för jordbruksrationaliseringen, som 1942

års jordbrukskommitté på sin tid drog upp, numera äro fullt hållbara. Det

må erinras om att denna kommitté utgick från den uppfattningen, att livsmedelsproduktionen

ganska snabbt skulle ökas såväl i vårt eget land som i

världen i övrigt med påföljd, att vi skulle få komma att brottas med ett

överskottsproblem. För att jordbruket skulle kunna erhålla ekonomisk likställighet

med andra näringar borde det enligt kommitténs mening tillerkännas

ett prisstöd som skydd mot pristryckande konkurrens från de utländska

marknaderna. Men en förutsättning härför skulle vara, att produktionsvolymen

inom jordbruket genom olika rationaliseringsåtgärder hölls

på en sådan nivå, att överproduktion skulle kunna undvikas. Dessa riktlinjer

godkändes av förra årets riksdag.

Livsmedelsproduktionen i världen har emellertid utvecklat sig i en annan

riktning än vad som 1942 års jordbrukskommitté förutsatte. Denna produktion

är för närvarande otillräcklig för att kunna fylla behoven av livsmedel.

Många folk tvingas att leva på en mycket låg näringsstandard, och sannolikheten

talar för att det kommer att dröja mycket länge innan livsmedelsproduktionen

blir så stor, att det kan bli tal om en överproduktion. Under

sådana förhållanden förefaller det icke rimligt att genom rationalisering

lägga ned mindre jordbruk i vårt land. Vi skulle då sannolikt icke kunna

fylla vårt eget folks behov av livsmedel. Då vi vidare måste skära ned investeringsverksamheten,

förefaller det icke rikligt att binda kapital i större

omfattning för rationaliseringsändamål inom jordbruket.

Enligt utskottets mening bör således rationaliseringsverksamheten inom

jordbrukets tills vidare fortsätta enligt de riktlinjer som hittills gällt och

omhänderhavas av de organ, som nu äro i verksamhet på detta område. För

att så skall ske bör det ankomma på Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga

de förslag, som erfordras för ändamålet.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att riksdagen må, med bifall till de likalydande motionerna

I: 194 och 11:321 ävensom 1:323 och 11:476

1) avslå förevarande proposition; samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggande

för årets riksdag dels av förslag till de åtgärder, som erfordras

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

för att tills vidare till dess det ekonomiska läget stabiliserats

uppskjuta verkställigheten av de i anledning av propositionen

nr 75/1947 fattade besluten angående rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område, dels av anslagsäskandcn

för att nuvarande organ på detta område skola

kunna fortsätta sin verksamhet;

B) att övriga i anledning av förevarande proposition väckta

motioner, i den mån de ej kunna anses besvarade genom

utskottets hemställan under A), icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

2) Av herrar Björck och Svensson i Ljungskile, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

»De beslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, som

fattades av 1947 års riksdag, åsyftade i främsta rummet att underlätta och

främja den fortsatta rationaliseringsverksamheten inom jordbruket samt därigenom

skapa förbättrade försörjningsmöjligheter för jordbrukets utövare.

Besluten inneburo dels införandet av förköpsrätt och expropriationsrätt, dels

ökade anslag till lån och bidrag varigenom av jordbrukarna planerade rationaliseringsåtgärder

kunna givas ett mera verksamt stöd än tidigare och dels

slutligen tillskapandet av en ny organisation för rationaliseringsverksamhetens

bedrivande.

Sedan riksdagen i fjol fattade sitt principbeslut har betydelsefulla förändringar

inträtt i vårt ekonomiska läge. Såsom framhålles i propositionen

blir det därför — bl. a. med hänsyn till bristen på arbetskraft och material

— nödvändigt att hålla verksamheten inom en ej oväsentligt trängre ekonomisk

ram än den, som förutsattes då principbesluten faltades. Då emellertid

behovet av en fortsatt rationalisering inom jordbruket alltjämt kvarstår,

utgöra dessa förhållanden enligt utskottets mening icke något skäl för

att man skulle helt avstå från att verkställa de i fjol fattade besluten.

Den föreliggande situationen innebär dock enligt utskottets uppfattning,

att man inte kan förutsätta, att de planerade lantbruksnämnderna i någon

väsentlig utsträckning skulle kunna bedriva en aktiv rationaliseringsverksamhet

i form av inköp och sammanläggning av gårdar med åtföljande

omedelbara krav på ombyggnads- och anläggningsarbetet. Den starka överströmningen

av folk från jordbruket till stadsnäringarna, vilken skildrats

i motionerna 1:329 och 11:475, ''.alar också för att ytterligare arbetskraft

icke genom samhällets eget ingripande i nuvarande situation bör överföras

från jordbruket med därav åtföljande ökade invandring till städerna. Däremot

föreligger även i nuvarande situation ett behov av att den rationalisering,

som blir aktuell i samband med ägarskifte eller genom andra initiativ

från jordbrukarnas sida uppmuntras och stödjes. Detta är emellertid en

verksamhet, som i hög grad sammanfaller med vad som redan tidigare

ägt rum om också i mindre skala. Det torde därför enligt utskottets mening

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

45

inte erbjuda några större svårigheter för egnahemsnämnder och hushållningssällskap

att i den begränsade omfattning, som den ekonomiska situationen

medgiver, tillämpa de nya bidragsgrunderna. Utskottet förordar

därför med bifall till motionerna I: 329 och II: 475 samt med beaktande

jämväl av vad som rörande denna fråga anförts i motionerna 1:194 och

11:321 ävensom 1:323 och 11:476, att verkställigheten av det i fjol fattade

beslutet till vidare uppskjutes i vad det gäller den nya organisationen.

Däremot bör anslag beviljas så att de tidigare verksamma organen kunna

tillämpa de nya grunderna för lån och bidrag.

Vad i propositionen föreslagits beträffande låne- och bidragsverksamheten

för yttre och inre rationalisering har i och för sig ej givit utskottet anledning

till erinran. På två punkter, nämligen i fråga om betesförbättringsverksamheten

samt storleken av bidrag till silos och gödselvårdsanläggningar,

finner utskottet sig dock böra göra särskilda uttalanden.

Vad angår---(lika med utskottet s. 16)---denna del.

I fråga om utformningen av det särskilda stödet till vissa innehavare av

mindre jordbruk visa de överväganden, som ägt rum inom 1947 års centrala

lantbrukskommitté angående tillämpningen av riksdagens beslut förra

året om detta stöd, att en samordning av de kontanta bidragen och producentbidragen

kommer att medföra stora svårigheter. Detta beror, såsom

påpekats i motionerna I: 329 och II: 475, framför allt därpå, att producentbidraget

per kg mjölk är väsentligt högre än handelsmarginalen. Då dessutom

det i fjol fattade beslutet om prissättningen på lantbruksprodukter

i anslutning till en basjordbrukskalkyl inte ännu kan tillämpas, vill utskottet

med bifall till ovan nämnda motioner förorda, att producentbidraget

tillsvidare måtte utgå enligt samma grunder som f. n., dock med ett

från 4 till 6 öre per kg. höjt belopp, samt att de som icke kunna leverera

mjölk till mejeri, erhålla ett kontantbidrag av den omfattning som beslutades

vid 1947 års riksdag. En dylik medelsdisposition, vilken innebär bättre

hjälp åt innehavare av ofullständiga jordbruk med 4—7 kor, skulle,

enligt utskottets mening, inte bara leda till en i den praktiska tillämpningen

enklare ordning utan även på ett verksammare sätt stimulera mjölkproduktionen

och underlätta folkförsörjningen.

Mot beräkningarna av anslagen till bidrag till jordbrukets rationalisering,

till producent- och kontantbidrag samt till täckande av förluster på grund

av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning har utskottet intet att

erinra. Likaså kan utskottet godtaga vad i propositionen anförts beträffande

de belopp, för vilka kreditgaranti sammanlagt bör få beviljas. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att verkställa erforderlig fördelning av disponibla

belopp på nu befintliga organ.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

:

A. att riksdagen må

1) i anledning av motionerna I: 194 och II: 321, I: 323 och

11:476 samt 1:329 och 11:475, såvitt dessa motioner avse

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

organisationen av rationaliseringsverksamheten, avslå propositionen

i vad den gäller organisationen av rationaliseringsverksamheten

;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om framläggande

för årets riksdag av anslagsäskanden för budgetåret

1948/49 för nuvarande organ på detta område;

3) med avslag å motionerna I: 194 och II: 321 samt I: 323

och II: 476 i vad de avse annat än organisationen av rationaliseringsverksamheten

å riksstaten för budgetåret 1948/49

under nionde huvudtiteln anvisa:

a) till Bidrag till jordbrukets rationalise
-

ring ett reservationsanslag av .... kronor 16 000 000

b) till Producent- och kontantbidrag till

vissa innehavare av mindre jordbruk

ett förslagsanslag av ...... » 75 000 000

c) till Täckande av förluster på grund

av statlig kreditgaranti vid jordbrukskreditgivning

ett förslagsanslag

av ........................ » 50 000

4) medgiva att under budgetåret 1948/49 statlig kreditgaranti

må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kronor och jordbruksegnahemslån

intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva

anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning,

dels lån för inre rationalisering intill ett belopp av

15 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att bestämma,

hur ifrågavarande belopp skall fördelas å nu befintliga organ,

dels driftslån intill ett belopp av 5 000 000 kronor;

5) med bifall till motionerna I: 329 och II: 475, i vad de

avse grunderna för utbetalande av producentbidrag för

mjölk, samt med avslag å vad i propositionen föreslagits

angående dylika bidrag besluta, att producentbidrag för

mjölk under budgetåret 1948/49 skola utgå enligt nu gällande

grunder med den ändringen att bidraget höjes till

6 öre per kilogram;

6) godkänna i propositionen i övrigt framlagda förslag

med de ändringar som föranledas av att nu befintliga organ

tillsvidare skola omhänderha rationaliseringsverksamheten.

B. att de i anledning av propositionen väckta motionerna,

i den mån de ej kunna anses besvarade genom vad ovan

anförts, ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

3) av herr Hollertz.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

47

B. Vid utskottets hemställan under A punkt 4 b).

av herrar Hjalmar Nilsson och Bror Nilsson, vilka ansett att den del av

utskottets motivering å s. 27, som börjar med orden »Beträffande det» och

slutar med orden »dylika tjänster», ävensom utskottets hemställan i förevarande

del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»För det i motionen I: 326 framställda förslaget om inrättande av ett antal

tjänster som förste lantbrukskonsulenter i 29 lönegraden tala enligt

utskottets mening starka skäl. Inrättandet av dylika befattningar i tjänsteoch

löneställning mellan lantbrukskonsulenterna i 26 lönegraden och lantbruksdirektörerna

måste väntas få en förmånlig inverkan på rekryteringen

av befattningshavarna och vara ägnat att stimulera intresset hos dessa. Värdet

härav ur det allmännas synpunkt måste antagas komma att mångdubbelt

överstiga den obetydliga merkostnad, som inrättandet av ifrågavarande

tjänster skulle medföra. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på

att tillskapandet av dylika tjänster skulle ge ökade möjligheter att på ett

lämpligt sätt placera egnahemsdirektörer, vilka icke erhålla befattning som

lantbruksdirektörer. Utskottet förordar alltså, med tillstyrkan av det i

nämnda motion framställda förslaget, att vid lantbruksnämnderna, i stället

för de i propositionen föreslagna 45 befattningarna som lantbrukskonsulenter

i lönegrad Ca 26, skola inrättas 26 befattningar som förste lantbrukskonsulent

i lönegrad Ca 29 och 19 befattningar som lantbrukskonsulent i

lönegrad Ca 26.»

Utskottets hemställan.

A. att riksdagen må

4 b) med bifall till vad i motionen I: 326 föreslagits angående

lönegradsplacering för vissa lantbrukskonsulenter

och med frångående av Kungl. Maj :ts förslag i denna del

besluta, att vid lantbruksnämnderna skola inrättas 26 befattningar

som förste lantbrukskonsulent i lönegrad Ca 29,

19 befattningar som lantbrukskonsulent i lönegrad Ca 26

samt 15 befattningar som lantbrukskonsulent i lönegrad

Ce 26.»

C. Beträffande motiveringen till utskottets hemställan under A punkt 4 c).

av herrar Alfred Andersson, Svedberg, Andersson i Löbbo och Andersson

i Tungelsta, vilka anfört:

För de befattningshavare inom lantbruksnämnderna, vilka skola motsvara

hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer, har i propositionen föreslagits

benämningen lantbrukstekniker. Utskottet åter har antört, att dessa be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbrnksutskottets utlåtande nr 27.

fattningshavare lämpligen syntes böra benämnas lantbruksinstruktörer. Enligt

vår uppfattning ger emellertid den i propositionen föreslagna benämningen

ett bättre uttryck för dessa befattningshavares uppgifter och medför

dessutom mindre risk för förväxling med hushållningssällskapens jordbruksinstruktörer.

Vi anse därför, att det stycke av utskottets motivering under

rubriken »Lantbruksnämnderna» vilket börjar med orden »Jämväl i» och

slutar med orden »snar framtid» (s. 28j, bort ha följande lydelse:

»Jämväl i övrigt kan utskottet biträda vad i propositionen föreslagits angående

lantbruksnämnderna. Utskottet — som i likhet med departementschefen

anser att en uppdelning av lantbruksingenjörsdistriktet i Kalmar län icke

nu bör ske — vill emellertid betona önskvärdheten av att denna fråga kommer

att lösas inom en snart framtid.»

D. Vid utskottets hemställan under A punkt 9).

av herrar Hjalmar Nilsson, Bror Nilsson, Hollertz och Licdberg, vilka ansett

att utskottets motivering under rubriken »övergångsanordningar för

vissa befattningshavare» (s. 31—32) ävensom utskottets hemställan i förevarande

del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»Vad angår de i motionerna I: 325 och II: 478 framställda yrkandena vill

utskottet erinra om att av olika skäl, främst sammankopplingen med löneregleringen

för hushållningssällskapens sekreterare, någon definitiv lönereglering

för egnahemsdirektörerna aldrig kommit till stånd. Utskottet finner

det under sådana förhållanden befogat, att i samband med omorganisationen

av rationaliseringsverksamheten frågan överväges om särskilda övergångsanordningar

för de egnahemsdirektörer, som ej i samband med omorganisationen

befordras till lantbruksdirektörer eller inom den bostadspolitiska

organisationen erhålla tjänst i högre lönegrad än den de nu inneha. Utskottet

vill då först framhålla, att arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,

som åvilat egnahemsdirektörerna under den tid den nuvarande egnahemsorganisationen

varit i kraft, i och för sig synes hava motiverat en lönegradsplacering,

som legat över den de faktiskt haft. Det synes vidare rimligt,

att vid avgörandet av förevarande fråga hänsyn tages till den förändring i

tjänsteställningen, som omorganisationen kommer att medföra för ifrågavarande

befattningshavare, i det att de förlora den ledande ställning de hittills

intagit och därmed även möjligheten att erhålla en sådan lönereglering, som

uppenbarligen bort vidtagas för egnahemsdirektörerna vid ett bibehållande av

den nuvarande organisationen.

Vid övervägande av dessa synpunkter har utskottet funnit det skäligt,

att ifrågavarande befattningshavare vid överföringen på övergångsstat skola

placeras i lönegrad Ca 29, och tillstyrker alltså det i motionerna I: 325 och

II: 478 framställda yrkandet härom. Däremot kan utskottet ej biträda det

i nämnda motioner framställda yrkandet, att ifrågavarande egnahemsdirek
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

49

törer skulle beredas möjlighet att övergå på indragningsstat. Utskottet förutsätter

emellertid att vid bestämmandet av de blivande arbetsuppgifterna för

dessa befattningshavare största möjliga hänsyn kommer att tagas till deras

egna önskemål.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot vad departementschefen

anfört och föreslagit under ifrågavarande avsnitt.»

Utskottets hemställan.

»A) att riksdagen må

9) a) avslå motionerna 1:325 och 11:478, i vad de avse

överföring av vissa egnahemsdirektörer på indragningsstat;

och

b) med bifall till motionerna I: 325 och II: 478, i vad de

avse lönegradsplacering för egnahemsdirektörer, som överföras

på övergångsstat, samt med ändring av vad därutinnan

föreslagits i propositionen bemyndiga Kungl. Maj :t att från

och med den 1 juli 1948 å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet

inom den bostadspolitiska organisationen eller

rationaliseringsorganisationen överföra ordinarie egnahemsdirektör

eller egnahemskonsulent, som ej i samband med

omorganisationen placeras å högre tjänst än den av honom

förut innehavda, därvid egnahemsdirektör må placeras i

lönegrad Ca 29:»

E. Vid utskottets hemställan under B punkt 3).

av herr Bror Nilsson, vilken ansett att utskottets motivering under rubriken

»Vissa arvodes- och ersättningsfrågor» (s. 18) ävensom utskottets

hemställan i förevarande del bort ha följande lydelse.

Motiveringen:

»Med anledning av vad som anförts i motionerna I: 328 och II: 463 vill

utskottet framhålla, att utskottet finner det vara skäligt och ägnat att befordra

ett gott samarbete, att de befattningshavare av olika kategorier, vilka

komma att tilldelas uppgiften att vara verkställande ledamot av planeringskommitté,

skola erhålla samma gottgörelse härför. Även till tjänsteman hos

lantbruksnämnd, som erhåller dylikt uppdrag, bör därför utgå ett dagarvode

av åtta kronor för sammanträdesdag eller förrältningsdag, som därutöver

ägnas åt planeringsuppdraget.

Rörande den---(lika med utskottet)----kunna godtaga.»

Utskottets hemställan.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 27.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

»B) att riksdagen må

3) med bifall till de likalydande motionerna 1:328 och

II: 463 godkänna Kungl. Maj :ts förslag angående ersättning

för deltagande i planeringsverksamheten med den ändringen,

att till tjänsteman hos lantbruksnämnd, vilken erhåller

i uppdrag att vara verkställande ledamot i planeringskommitté,

skall utgå särskilt arvode efter samma grunder,

som i propositionen angivits för befattningshavare hos hushållningssällskap

eller skogsvårdsstyrelse eller i lantmäteriorganisationen,

vilken erhåller dylikt uppdrag.»

F. Vid utskottets hemställan under B punkt 5).

av herrar Hjalmar Nilsson, Bror Nilsson, Björck, Hollertz, Liedberg och

Svensson i Ljungskile, vilka ansett att den del av utskottets motivering under

rubriken »Lantbruksnämnderna», vilken börjar med orden »Vad angår»

och slutar med orden »i propositionen» (s. 27) ävensom utskottets

hemställan i förevarande del bort ha följande lydelse:

Motiveringen.

»Vad angår de frågor, som gälla särskilda kategorier av befattningshavare,

torde utskottet först få uppehålla sig vid det i motionerna 1: 303 och

II: 466 ävensom I: 325 och II: 478 behandlade spörsmålet om sättet för tillsättande

av lantbruksdirektörstjänsterna. Någon meningsskiljaktighet torde

icke råda om vikten av att för dessa tjänster erhållas personer, vilka ha

förutsättningar att på ett lyckligt sätt lösa sina grannlaga och krävande

uppgifter, och att vid tillsättandet av tjänsterna den reella kompetensen bör

vara avgörande. Den bästa garantin för att dessa synpunkter skola bliva

avgörande vid tillsättandet av tjänsterna utgör enligt utskottets uppfattning

ett ansökningsförfarande. Urvalet av de befattningshavare, som erhålla ifrågavarande

tjänster, kan i annat fall lätt komma att bliva begränsat till personer,

som särskilt kommit att uppmärksammas av lantbruksstyrelsens ledning,

medan lika eller måhända än mer kvalificerade personer få stå åt sidan.

För alla de befattningshavare inom rationaliseringsorganisationen, vilka

eftersträva att som sluttjänst erhålla en lantbruksdirektörsbefattning, måste

det vidare framstå som ett rimligt krav, att de skola kunna få sina meriter

till en dylik befattning vägda mot andra aspiranters under den garanti för

objektivitet, som offentligheten vid ett ansökningsförfarande erbjuder. Även

för utvecklingen av förhållandet mellan lantbruksnämnderna och jordbrukarna

synes det vara av värde, att förfarandet vid tillsättandet av lantbruksdirektörerna

blir sådant, att det ej ger någon anledning till farhågor

för att andra än rent objektiva grunder skola vara avgörande vid tillsättandet

av de främsta befattningarna inom lantbruksnämnderna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

51

Även ur en annan synpunkt är det enligt utskottets mening att föredraga,

att ifrågavarande tjänster skola tillsättas genom ansökningsförfarande. Det

är uppenbarligen av vikt, att ett gott samarbete skall komma till stånd mellan

lantbruksdirektören, å ena, samt lantbruksnämndens ordförande och

övriga ledamöter, å andra sidan. Det synes då också rimligt, att lantbruksnämnden

skall ha möjlighet att giva sin mening tillkänna vid valet av lantbruksdirektör.

Den omständighet, som i propositionen åberopats som skäl för att lantbruksdirektörstjänsterna

borde tillsättas utan föregående ansökningsförfarande,

nämligen deras karaktär av chefstjänster, kan enligt utskottets uppfattning

ej tillmätas någon avgörande betydelse. Ansökningsförfarande tilllämpas

beträffande ett flertal tjänster inom statsförvaltningen, vilka äro

placerade i samma eller högre lönegrad än den, som föreslagits för lantbruksdirektörerna,

och vilka i samma mån som lantbruksdirektörsbefattningarna

kunna sägas ha karaktären av chefstjänster. Det förtjänar för

övrigt i detta sammanhang erinras om att lantbruksdirektörerna ej komma

att bliva chefstjänstemän i så måtto, att de ensamma skola leda och svara

för rationaliseringsarbetet inom lantbruksnämndernas områden, utan att de

skola vara underställda nämnden.

På grund av vad nu anförts förordar utskottet — i överensstämmelse med

vad som yrkats i motionerna I: 303 och II: 466 ävensom I: 325 och II: 478

men i motsats till vad som föreslagits i propositionen, att lantbruksdirektörstjänsterna

skola tillsättas efter ansökningsförfarande i vanlig ordning och att

lantbruksnämnd skall beredas tillfälle att yttra sig över av lantbruksstyrelsen

uppgjort förslag till besättande av sådan tjänst.»

Utskottets hemställan.

»B. att riksdagen må

5) med bifall till motionerna I: 303 och II: 466 samt I: 325

och 11:478, sistnämnda båda motioner i vad de avse förfarandet

vid tillsättande av lantbruksdirektörstjänster, besluta

att ifrågavarande tjänster skola tillsättas efter ansökningsförfarande

i vanlig ordning och att lantbruksnämnd

skall beredas tillfälle att yttra sig över av lantbruksstyrelsen

uppgjort förslag till besättande av sådan tjänst.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område m. in. jämte i äm a1 i texten