Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tännforsens och andra större vattenfalls avsättande såsom nationalparker.

1948-05-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tännforsens och andra större vattenfalls avsättande såsom nationalparker.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.

11

Nr 36.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tännforsens

och andra större vattenfalls avsättande såsom nationalparker.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 101 av herrar Petersson och Osvald samt II: 171

av herr Österman m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta dels

att den staten tillhöriga Tännforsen med angränsande mark måtte avsättas

såsom nationalpark, dels att antingen den nu pågående naturskyddsutredningen

eller Svenska naturskyddsföreningen måtte erhålla uppdrag att utarbeta

förslag till vilka ytterligare större vattenfall, som böra avsättas såsom

nationalparker».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ärendet från

naturskyddsutredningen.

Rörande statens förvärv av Tännforsen får utskottet erinra följande.

1 skrivelse den 1 augusti 1940 hemställde vattenfallsstyrelsen om Kungl.

Maj :ts godkännande av två vid skrivelsen fogade, under förbehåll om dylikt

godkännande, med fru Ellen Lilhander och advokaten Erik Selander

ingångna avtal om förvärv för kronans räkning av vattenrätt i Tännforsen

inom Indalsälvens vattensystem. I skrivelsen lämnades till en början följande

uppgifter.

Tännforsen är belägen mellan sjöarna Tännsjön och östra Noren inom

Äre socken av Jämtlands län. Sjöarna utgöra tillflöden till den s. k. Under

såkersälven, en källflod till Indalsälven. Fallhöjden i Tännforsen uppgår

till 36,5 meter eller, räknat i enkel strand, 73 meter. Tännforsens högra

strand angränsar hemmanet Bosjöedet l2, vilken fastighet vid ägostyckning

tilldelats vattenområdet samt numera tillhör Ellen Lithander. Till

Tännforsens vänstra strand gränsar en vid laga skifte å fyllnadsjorden

Gravadalen för delägarnas gemensamma räkning avsatt samfälld upplagsoch

fiskeplats. Fyllnadsjorden Gravadalen tillkommer byarna Björnänge

och Viken. Å den Ellen Lithander tillhöriga fastigheten Björnänge 28 belöpa

10,7i procent i fyllnadsjorden och å de Erik Selander tillhöriga fastigheterna

Viken 11S och Viken 1“ en andel däri av 9,35 procent.

Enligt vattenfallsstyrelsen skulle genom de för godkännande framlagda

förvärven kronan komma att bliva ägare till sammanlagt 60,03 procent av

den totala fallhöjden i Tännforsen, varigenom kronans majoritet i detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.

värdefulla fallkomplex tryggades. Det pris, för vilket fallandelarna kunde

förvärvas, utgjorde tillsammans 104 000 kronor, vilket pris med hänsyn till

föreliggande utbyggnads- och regleringsmöjligheter syntes skäligt.

Av avtalen framginge, att vattenfallsstyrelsen gentemot Ellen Lithander,

som haft en icke obetydlig inkomst å inträdesavgifter från besökande turister

och ej velat avstå från denna inkomstkälla, förbundit sig att under en

tid av 30 år icke utbygga fallet på sådant sätt eller i sådan omfattning, att

fallets eller strändernas skönhetsvärden väsentligt förminskades.

Vattenfallsstyrelsen framhöll, att det, ehuru förvärven i Tännforsen icke

vore nödvändiga för tillgodoseende av styrelsens för den närmaste framtiden

föreliggande behov av vattenkraft — fallet komme med all sannolikhet icke

att utbyggas, förrän om några decennier — syntes styrelsen mycket önskvärt,

att vattenfallet i fråga komme i kronans ägo. Staten ägde de nedanför

Tännforsen i Undersåkersälven belägna omkring 40 meter höga Ristafallen

och hade sålunda redan stora intressen i älven. Även ur naturskyddssynpunkt

finge det anses vara en fördel, att Tännforsen komme i

statens hand, emedan det då funnes större möjlighet att avväga, i vilken

grad naturskydds- respektive produktiva vattenkraftsintressen borde tillgodoses.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde vattenfallsstyrelsen,

att Kungi. Maj :t måtte dels godkänna ifrågavarande två avtal om förvärv

av vattenrätt i Tännforsen, dels av det av riksdagen anvisade anslaget

till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar

ställa till styrelsens förfogande ett belopp av tillhopa 104 000 kronor för

gäldande av de överenskomna ersättningarna, dels ock förordna, att en genom

avtalet med Ellen Lithander förvärvad avstyckning om cirka 6,3 hektarskulle

stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

I skrivelse den 10 augusti 1940 hemställde länsantikvarien i Jämtlands

län Erik Festin å föreningen Heimbygdas naturskyddsnämnds vägnar, att

vattenfallsstyrelsens framställning icke borde bifallas utan att i stället en

utredning borde komma till stånd med syfte att såsom nationalparksområde

avsätta Tännforsen med lämpligt kringliggande område.

1 skrivelse den 26 september 1940 anmälde vattenfallsstyrelsen, bland annat,

att överenskommelse träffats med Ellen Lithander om ett förtydligande

tillägg angående den nyttjanderätt till markområdet vid Tännforsen,

som hon förbehållit sig. Genom tillägget reglerades närmare den omfattning,

vari anordningar för turiströrelsen finge utföras av ägaren till fastigheten

Bosjöedet l2.

I proposition nr 46 till 1940 års urtima riksdag föreslog Kungl. Maj :t härefter

riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t godkänna ifrågavarande

två avtal jämte tilläggsavtal avseende förvärv av vattenrätt i Tännforsen,

dels ock medgiva att av anslaget till statens vattenfallsverk för inköp av

vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar måtte för gäldande

av de i avtalen överenskomna ersättningarna tagas i anspråk ett belopp

av 104 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36. 13

Föredragande departementschefen anförde för egen del i huvudsak följande.

Det ifrågasatta förvärvet av något mer än hälften av vattenrätten i Tännforsen

är icke nödvändigt för att tillgodose vattenfallsstyrelsens för den närmaste

framtiden föreliggande behov av vattenkraft. Styrelsens förslag ingår

endast såsom ett led i styrelsens strävanden att söka förvärva så stor

andel som möjligt i de vattendrag, i vilka kronan förut äger intressen.

Några planer på en omedelbar utbyggnad föreligga icke. Att frågan om ett

förvärv av fallet aktualiserats beror bland annat därpå, att vattenfallsstyrelsen

räknat med att fallet skulle kunna komma att förvärvas av något

enskilt intresse, därest kronan avvisade tillfället att förvärva vattenrätten.

Vid en framtida exploatering av vattenfallet ligger det i sakens natur, att

stor hänsyn måste tagas till det förhållandet, att Tännforsen är ett av Sveriges

vackraste och mest kända vattenfall. På grund av sin lättillgängliga

belägenhet besökes också fallet årligen av stora skaror av turister. En framtida

utbyggnad av fallet bör därför ske på sådant sätt, att fallets stora skönhetsvärden

i möjligaste mån bevaras. De naturliga förutsättningarna härför

äro ganska goda. Uppenbart är emellertid, att ett tillvaratagande av dessa

möjligheter icke kan ske utan att detta i motsvarande mån inkräktar på

fallets utnyttjande för energiutvinning. Det föreligger dock större garantier

för att en rimlig avvägning mellan naturskydds- och de produktiva vattenkraftsintressena

sker, om utbyggnaden äger rum i statens hand än i enskilda

intressenters.

Mot den i avtalet med fru Lithander medgivna rätten för henne att under

30 år få ekonomiskt utnyttja fallet såsom turistattraktion kunna givetvis

ur vissa synpunkter invändningar resas. Ett förvärv av vattenrätten utan

angivna förbehåll skulle emellertid medföra ett avsevärt mycket högre inköpspris.

Ett dylikt förvärv är icke försvarligt i nu rådande statsfinansiella

läge. Emellertid torde ett förvärv av vattenrätten på nu föreslagna villkor

icke innebära hinder för att förhandlingar om nyttj anderättens upphörande

sedermera kunna upptagas, därest statsmakterna så skulle finna lämpligt.

Propositionen hänvisades till andra särskilda utskottet, som i sitt utlåtande,

nr 38, förklarade det ur skilda synpunkter vara önskvärt, att staten

förvärvade den ifrågasatta vattenrätten i Tännforsen. Utskottet hemställde

att riksdagen måtte dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med beaktande av

vissa av utskottet anförda synpunkter godkänna ifrågavarande avtal jämte

därtill hörande tilläggsavtal, dels ock medgiva, att av berörda anslag måtte

för gäldande av de överenskomna ersättningarna tagas i anspråk ett belopp

av 104 000 kronor. Vad utskottet sålunda hemställt, bifölls av riksdagen.

Naturskyddsutredningen har i sitt utlåtande erinrat, alt staten enligt

nämnda avtal icke ägde vattenfallet i dess helhet. Visserligen hade staten

sedermera förvärvat ytterligare en mindre del i fallet. Enligt inhämtade

uppgifter omfattade kronans äganderätt för närvarande hela högra stranden

och omkring 25 procent av den andra stranden. Utredningen har därefter

anfört i huvudsak följande.

Frågan huruvida vattenfallet skall bevaras i orört skick eller utbyggas

med åtföljande sjöreglering är av stor betydelse för ovanför och nedanför

liggande områden. Ovanför Tännforsen ligga ett flertal sjöar, av vilka må

nämnas Tännsjön, Gefsjön och Ånnsjön. Beträffande Tännsjön och Gef
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.

sjön samt norr om dessa belägna sjöar och vattendrag torde en reglering icke

medföra någon olägenhet för där befintliga naturskvddsintressen. Ånnsjön

är däremot ett mycket betydelsefullt naturskyddsobjekt. Kungl. Maj :t bär

den 5 september 1942 med hänsyn till föreliggande förhållanden jämlikt

4 kap. 13 § vattenlagen föreskrivit, att innan vattendomstolen avgör till

äventyrs uppkommande mål om vattenreglering i Ånnsjön eller annan sjö

i den del av Indalsälvens flodområde, som avbördas genom den s. k. Åreälven,

frågan huruvida hinder möter mot företaget eller särskilda villkor

böra föreskrivas för dess utförande skall underställas Kungl. Maj :ts provning.

Vad angår betydelsen av Tännforsens bevarande för nedanför liggande

områden må anmärkas, att de staten helt tillhöriga, omkring 40 meter höga

Ristafallen möjligen icke kunna med större fördel utbyggas om någon vattenreglering

icke skall få äga rum ovanför Tännforsen.

Naturskyddsutredningen ansluter sig i princip till de tankegångar, vilka

kommit till uttryck i de föreliggande motionerna. Ur naturskyddssynpunkt

måste det anses såsom angeläget att några av de märkliga naturföremål,

som våra outbyggda vattenfall utgöra, kunna för framtiden bevaras i sitt

ursprungliga skick.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är frågans lösning emellertid

beroende av åtskilliga faktorer. Något avgörande torde därför icke kunna

trättas utan en närmare utredning till fastställande av i vilken omfattning

och på vilket sätt dessa faktorer spela in i det föreliggande fallet. Motionärerna

hava samtidigt hemställt dels om skydd för Tännforsen, dels ock om

förslag angående vilka ytterligare större vattenfall som borde bevaras ur

naturskyddssynpunkt. Enligt naturskyddsutredningens mening äga dessa

två spörsmål sådant samband med varandra att det ena icke kan lösas

oberoende av det andra. Utredningen anser det av vikt att en allsidig utredning

i ämnet kommer till stånd, vid vilken naturskyddsintressena kunna

vägas mot de övriga intressen, som härvid äro av betydelse. Vid en sådan

utredning bör alltså dels till en början verkställas en inventering av befintliga

outbyggda vattenfall samt undersökas önskvärdheten av deras bevarande

ur naturskyddssynpunkt, dels ock därefter i den mån så erfordras

klarläggas följderna av ett sådant bevarande med hänsyn till kraftförsörjningen

samt ur nationalekonomiska synpunkter i övrigt. Med hänsyn till

frågans betydelse för kringliggande bygd torde bland annat ortsintressena

böra beaktas. Vad särskilt angår Tännforsen torde jämväl dennas fjällsjöar,

närmast Ånnsjön, böra bliva föremål för närmare undersökning.

Den form, som skyddet av ett naturföremål av ifrågavarande art bör givas,

kan vara föremål för tvekan. De möjligheter som gällande naturskyddslagstiftning

härutinnan erbjuder synas icke helt lämpliga. Naturskyddsutredningen

har övervägt och kommer att framlägga förslag till väsentliga

ändiingar i nuvarande bestämmelser om såväl nationalparker som naturminnesmärken.

Nya former för skyddandet av naturen torde jämväl komma

att föreslås. I naturskyddsutredningens uppdrag ingår tillika att utreda

frågan om naturskyddets organisation samt lämplig myndighet för

handhavande av de med naturskyddet sammanhängande spörsmålen. Innan

slutlig ställning tages till frågan om skyddandet av våra vattenfall kan

det vai a av värde att avvakta det resultat till vilket naturskvddsutredningen

kommer i berörda hänseenden.

En utredning sådan som den av naturskyddsutredningen här förordade

torde med hänsyn till de mångahanda olikartade intressen, som därvid skola

övervägas, komma att taga tämligen lång tid. Att det slutliga ställningstagandet

till frågan om Tännforsens skyddande måste med anledning härav

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.

15

tills vidare anstå lärer emellertid icke behöva medföra någon risk ur naturskyddssynpunkt.

Såsom förut nämnts kan någon utbyggnad av vattenfallet

icke ske utan föregående prövning av Kungl. Maj :t. Då utbyggandet

tillika är beroende av att särskilt anslag anvisas för ändamålet, har även

riksdagen möjlighet att, om utbyggnadsfrågan skulle aktualiseras innan utredningen

hunnit slutföras, taga upp frågan om Tännforsens skyddande ur

naturskyddssynpunkt till särskild prövning.

Utskottet. Till stöd för sitt yrkande att Tännforsen måtte avsättas såsom

nationalpark ha motionärerna anfört, bland annat, att medel anvisades av

1940 års riksdag för inköp av Tännforsen i avsikt att få detta vattenfall bevarat

för framtiden. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har

emellertid statens inköp av fallet icke motiverats uteslutande eller ens huvudsakligen

från naturskyddssynpunkt. Staten äger för närvarande ungefär

två tredjedelar av vattenfallet. Enligt vad för utskottet upplysts torde

övriga delägare i fallet icke vara villiga att för rimligt pris avhända sig sina

andelar däri. Med hänsyn härtill och då gällande expropriationslag icke

medgiver inlösen av mark för avsättning till nationalpark, synes det redan

på grund härav icke vara möjligt att tillgodose motionärernas önskemål.

Utskottet är emellertid medvetet om att den omständigheten, att Tännforsen

är det måhända vackraste vattenfall inom landet, som ännu icke är utbyggt,

starkt talar för att Tännforsen för framtiden bevaras i outbyggt skick. Huruvida

detta skall visa sig möjligt torde emellertid förutsätta en närmare

utredning, bland annat angående möjligheterna att förvärva återstående

andelar i fallet. Innan några närmare överväganden ske, synes det utskottet

lämpligt att avvakta de förslag den pågående naturskyddsutredningen kan

föranleda. Av vad nämnda utredning i ärendet anfört framgår nämligen, att

densamma har för avsikt att framlägga förslag till väsentliga förändringar

i nuvarande bestämmelser angående nationalparker samt att föreslå nya

former för skyddande av naturen. Även om frågan om Tännforsens bevarande

i orört skick sålunda skjutes på framtiden, synes detta dock icke behöva

medföra några olägenheter från naturskyddssynpunkt, då staten redan

innehar större delen av vattenrätten i fallet och sålunda en utbyggnad av

detsamma är beroende av att medel för ändamålet anvisas av riksdagen.

Motionärerna ha vidare hemställt, att förslag måtte utarbetas rörande de

ytterligare vattenfall som böra avsättas såsom nationalparker. Vad utskottet

i det föregående anfört såsom skäl för uppskov med frågan om Tännforsens

bevarande, synes utskottet även tala för att en dylik inventering tills vidare

bör anstå. Först sedan riktlinjerna för den framtida naturskyddsverksamheten

uppdragits, torde en dylik inventering kunna giva något utbyte. Icke

heller i detta fall synes ett uppskov medföra några olägenheter för naturskyddsintressena.

Såväl vattenfallsstyrelsen som Svenska naturskyddsföreningen

torde redan nu äga en ganska god kännedom om de vattenfall, som

äro av intresse från naturskyddssynpunkt. Enligt vad utskottet inhämtat

pågår redan ett gott samarbete mellan styrelsen och föreningen. Då utskottet

förutsätter, att detta samarbete skall komma att utvidgas och att vat
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.

tenfallsstyrelsen skall finna lämpligt att vid överväganden av utbyggnad av

vattenfall, som kunna beröra naturskyddsintressen, på ett tidigt stadium

underrätta föreningen härom, torde tills vidare garantier finnas för att

naturskyddsintressena på hithörande område bliva tillbörligt beaktade.

Utskottet anser sig sålunda icke böra förorda bifall till motionerna. Utskottet

får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 101 och II: 171 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,

Alfred Andersson, Nils Olsson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Hollertz och

Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön,

Carlström, Lundbom, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö,

Larsson i Karlstad och Jacobson i Vilhelmina.

Reservation

av herr Jacobson i Vilhelmina, vilken ansett att utskottet bort tillstyrka

det i förevarande motioner framställda yrkandet att Tännforsen med angränsande

mark måtte avsättas såsom nationalpark.

487687. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.