Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1948-06-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1948:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder
till stödjande av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a avd.)
I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 63) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Befrämjande av
fröodlingen in. in.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm
för budgetåret 1948/49 beräkna ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 5 mars 1948 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 179, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
1) medgiva, att stöd för odling av de i propositionen omförmälda kulturväxterna
må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande
statsrådet uppdragna riktlinjer;
2) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisa
dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av
vissa kulturväxter ett reservationsanslag av 9 000 kronor;
och dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av
priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1: 308
av herr Heiding m. fl. och II: 472 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte befullmäktiga Kungl. Maj :t att medgiva avskrivning
helt eller delvis av hampberedningsverkens lån ur hemslöjdsfonden.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.
I propositionen har gjorts följande
Sammanfattning.
Beträffande oljeväxterna föreslås även i år fastställande av vissa garantipriser.
Tillika äskas ett belopp av 9 000 kronor för viss förädlings- och
försöksverksamhet med dylika växter.
Till bidrag till stödjande av priset å linhalm av 1946 års och delvis 1945
års skörd hcgäres ett anslag av 1 000 000 kronor. I fråga om den inhemska
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 38.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
hampodlingen och hampberedningen uttalas, att denna verksamhet bör upprätthållas
under budgetåret 1948/49 i samma utsträckning som hittills. I
anslutning härtill föreslås, att till bidrag till stödjande av priset å hamphalm
av 1947 års skörd anvisas ett anslag av 700 000 kronor.
Slutligen föreslås, att ett garantipris fastställes å 1948 års odling av bruna
bönor.
I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.
Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd
åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1947
vidtagna stödåtgärderna torde få hänvisas till propositionerna nr 243/1939
L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943, 199/1944,
50/1945, 108/1946 och 113/1947.
I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen i samband med
äskande av medel till bidrag till Sveriges utsädesförening hemställt om anvisande
av ett belopp av 13 000 kronor för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten
med oljeväxter m. in.
Tillika har Algot Holmberg & Söner aktiebolag i skrivelse den 21 augusti
1947 hemställt om statsbidrag med 25 000 kronor för fullföljande under år
1948 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter. Över framställningen ha
lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission den 30 september 1947
avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat statsbidrag till bolaget med
15 000 kronor.
I skrivelse den 10 februari 1948 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av kommissionen
framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1948/49,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit,
dels medgiva att förefintlig behållning av omkring 27 000 kronor å reservationsanslaget
till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen
av vissa kulturväxter finge disponeras för budgetåret 1948/49, dels ock för
samma ändamål anvisa ett belopp av ytterligare 6 000 kronor. Av de äskade
medlen, tillhopa omkring 33 000 kronor, ha avsetts 18 000 kronor för bestridande
av kostnaderna för av Sveriges utsädesförening bedrivna förädlingsarbeten
och försök med oljeväxter m. m. samt 15 000 kronor för fullföljande
av Algot Holmberg & söner aktiebolags förädlingsverksamhet med
sojaväxter. Vid kommissionens framställning funnos fogade dels en inom
kommissionen upprättad promemoria angående kostnaderna för framställning
av olja ur svenskt oljeväxtfrö, dels ock en skrivelse till kommissionen
från statens industrikommission, däri industrikommissionen uttalat sig för
en oljelinodling år 1948 på minst 20 000 hektar. Statens priskontrollnämnd
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
3
har under hand meddelat, att nämnden icke hade något att erinra mot livsmedelskommissionens
förevarande framställning.
Beträffande det närmare innehållet i livsmedelskommissionens skrivelse
den 10 februari 1948 och de därvid fogade promemoriorna torde få hänvisas
till propositionen nr 179/1948 s. 4—8.
I skrivelse den 11 juni 1947 har överrevisionen för krisförvaltningen förklarat
sig anse det kunna ifrågasättas, huruvida icke riktlinjer borde uppdragas
rörande den storlek som vid kommande uppgörelser mellan livsmedelskommissionen
och Sveriges oljeväxtodlares centralförening borde eftersträvas
i fråga om den i föreningens verksamhet uppkomna clearingfonden.
Vid skrivelsen har bl. a. fogats en till överrevisionen ställd skrivelse från
statens livsmedelskommission. I sistnämnda skrivelse har kommisionen anfört,
att kommissionen vid överläggningar med centralföreningen ifrågasatt
att clearingfonden, som beräknats per den 31 maj 1946 ha uppgått till
2 540 000 kronor, i 1947 års avtal mellan kommissionen och föreningen skulle
maximeras till 3 000 000 kronor men att kommissionen funnit sig icke
böra vidhålla att i avtalet skulle intagas en bestämmelse om maximering av
fonden.
Statskontoret har i remissutlåtande den 8 augusti 1947 anfört, att statskontoret
i likhet med livsmedelskommissionen ansåge mindre lämpligt att
i en affärsmässigt bedriven verksamhet reglera överskottet genom maximeringsbestämmelser,
som skulle motverka företagarens intresse av att söka
ernå bästa möjliga ekonomiska resultat. Därest överskottet med nuvarande
ersättningsgrunder kommit att uppgå till högre belopp än som avsetts eller
befunnes erforderligt för fullföljande av det med clearingf onden angivna
syftet, borde enligt ämbetsverkets mening en justering av dessa grunder ske
i kommande avtal, lämpligen genom sänkning av ersättningen till centralföreningen
per kilogram frömängd.
II. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.
Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts att
odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.
Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan
form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.
För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes
(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943
och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes
beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Däremot fastställdes
icke några inlösningspriser för 1946 och 1947 års odlingar av bruna
bönor.
I skrivelse den 10 februari 1948 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för
stödjande under år 1948 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris
för dessa av 1 krona 10 öre per kilogram.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
Beträffande det närmare innehållet i livsmedelskommissionens sistnämnda
skrivelse hänvisas till propositionen nr 179/1948 s. 9—10.
Statens priskontrollnämnd har förklarat sig icke ha något att erinra mot
kommissionens förevarande hemställan.
III. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.
Alltsedan år 1940 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd
åt odlingen av lin och hampa. Detta stöd har i huvudsak utgått i form av
bidrag och lån till uppförande av lin- och hampberedningsanstalter, varjämte
prisgarantier lämnats odlarna av ifrågavarande växtslag. Beträffande
den närmare utformningen av stödåtgärderna under tiden till och med budgetåret
1947/48 torde få hänvisas till propositionerna nr 132/1940 L, 51/1940
U, 333/1941, 1/1942 (kapitalbudgeten, bil. 7, p. 21), 2, 176 och 344/1943,
103/1944, 201/1945, 108 och 311/1946 samt 113/1947.
I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande
av en den 13 juni 1947 dagtecknad framställning i ämnet från statens
linnämnd, hemställt, att Kungl. Maj :t måtte dels föreslå riksdagen att till
bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret
1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 1 700 000 kronor, varav 700 000
kronor såvitt avser hamphalm och 1 000 000 kronor såvitt gäller linhalm,
dels ock hos riksdagen anhålla om bemyndigande att successivt i den mån
hampberedningsverken beviljade hampberedningslån förfalla till återbetalning
medgiva befrielse från erläggande av amortering ävensom ränta å sagda
lån. Över framställningen har statskontoret den 6 oktober 1947 avgivit utlåtande.
I framställningar den 28 juli respektive den 27 september 1947 från Aktiebolaget
hampberedning, Visby, och Sveriges hampodlareförening u. p. a.,
Katrineholm, har hemställts, av Aktiebolaget hampberedning att å bolagets
lån ur hemslöjdslånefonden, tillhopa å 1 966 900 kronor, ett belopp av
946 900 kronor jämte å hela lånesunnnan till och med den 31 december 1947
upplupen ränta måtte avskrivas ävensom att återstående skuldbelopp av
1 020 000 kronor från och med den 1 januari 1948 skulle överföras till ett
nytt lån löpande med ränta från och med sistnämnda dag och avsett att
amorteras under åren 1948—1950, samt av Sveriges hampodlareförening
u. p. a att till föreningen utlämnade lån från hemslöjdslånefonden å sammanlagt
1 857 250 kronor måtte successivt avskrivas samt föreningen medgivas
befrielse från erläggande av på lånen löpande räntor.
I fråga om det närmare innehållet i förenämnda framställningar och däröver
avgivna yttranden torde få hänvisas till propositionen nr 179/1948
s. 11—14.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
5
IV. Föredraganden.
Föredraganden, statsrådet Sträng, har i ärenden anfört och föreslagit följande.
»Såsom framgår av vad livsmedelskommissionen anfört torde man icke
heller under år 1948 kunna räkna med en import av matfett och linolja
i sådan omfattning, att landets behov av dessa produkter kan tillgodoses.
Det synes därför erforderligt att även under år 1948 en inhemsk odling av
oljeväxter kominer till stånd i icke obetydlig utsträckning. En förutsättning
för att detta skall bli möjligt torde emellertid vara, att statsmakterna
liksom hittills under krisåren vidtaga åtgärder till stödjande av ifrågavarande
odling. Härvid synes lämpligt, att dess stödåtgärder givas i huvudsak
samma utformning som förut kommit till användning. Sålunda bör i fråga
om den odling, som kommer till stånd under år 1948, garanteras ett visst
pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps och
höstrybs av 1949 års skörd bör fastställas ett högsta garantipris. Däremot
synes — i likhet med föregående år — något garantipris icke behöva fastställas
å hampfrö av 1948 års skörd. Med hänsyn till de senare årens tillbakagång
av odlingen av vallmo torde, såsom livsmedelskommissionen uttalat,
ej heller vara erforderligt att för år 1948 fastställa garantipris å frö
av denna växt.
Livsmedelskommissionens förslag till garantipriser för år 1948 innefattar
i fråga om vårsådda oljeväxter en prishöjning i förhållande till år 1947
såvitt avser vårraps och oljelin. Häremot har jag icke något att erinra med
hänsyn till att denna prishöjning torde vara nödvändig för att odlingen av
nämnda växter skall nå önskvärd omfattning. Då jag även i övrigt i huvudsak
kan ansluta mig till vad kommissionen föreslagit, torde garantipriserna
per kilogram vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt
alltså böra fastställas till 1 krona 6 öre för frö av vårraps, 90 öre för
frö av vitsenap, 95 öre för frö av fiskebysenap och 98 öre för linfrö. Enligt
vad kommissionen anfört skulle odlarna vid nämnda garantipriser kunna
för frö med 18 procent vattenhalt påräkna en ersättning av respektive 90,
78, 83 och 85 öre per kilogram frö, vilket överstiger samma ersättning för
innevarande produktionsår med respektive 5, 3, 3 och 8 öre. Garantipriset
för frö av höstraps och höstrybs av 1949 års skörd synes i likhet med vad
som fastställts för 1948 års skörd icke böra överstiga 1 krona 6 öre per
kilogram. Härjämte torde livsmedelskommissionen för att eventuellt uppkommande
överskottspartier av såväl vallmofrö som hampfrö skola kunna
tillgodogöras för oljeutvinning höra äga befogenhet att föranstalta om inlösen
av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten.
Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen även beträffande andra
oljehaltiga fröslag, till exempel solros, soja, crambe, lindådra med flera.
Hinder torde emellertid icke böra möta mot att i fråga om icke kontraktsodlade
fröpartier fastställas inlösningspriser, vilka understiga de priser,
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
som i anslutning till vad jag i det föregående förordat böra utgå till kontraktsodlare.
Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxterna synes jämväl under
det kommande produktionsåret böra handhavas av Sveriges oljeväxtodlares
centralförening. I detta sammanhang har såsom av det förut anförda
framgår överrevisionen för krisförvaltningen ifrågasatt, att den i centralföreningens
verksamhet uppkomna clearingfonden vid kommande avtal
mellan livsmedelskommissionen och föreningen skulle maximeras till sitt
belopp med hänsyn till att fonden numera nått sådan storlek att den borde
kunna fylla sin huvuduppgift, nämligen att utjämna uppkommande underskott
i föreningens förevarande verksamhet. Emellertid är jag för min del
i likhet med livsmedelskommissionen och statskontoret av den uppfattningen,
att det knappast torde vara lämpligt att utfärda en föreskrift av sådan
innebörd. I varje fall torde för närvarande så icke böra ske. Vad angår organisationen
av odlingen av spånadslin synes denna jämväl under nästa
produktionsår böra ombesörjas av linberedningssammanslutningarna samt
Riksförbundet lin och hampa.
Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den
av Sveriges utsädesförening och Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna
förädlings- och försöksverksamheten med oljeväxter. Härvid synes för
utsädesföreningen böra avses ett oförändrat anslag av 18 000 kronor, då såsom
vid behandlingen i årets statsverksproposition (p. 64) av frågan om
anslag till utsädesföreningen uttalats någon ny assistenttjänst å avdelningen
för oljeväxter icke för närvarande ansetts böra inrättas. Däremot torde
med hänsyn till de ökade arbetskostnaderna anslaget till Algot Holmberg
& söner aktiebolag böra uppräknas med 3 000 kronor till 18 000 kronor.
För ifrågavarande verksamhet skulle alltså för nästa budgetår erfordras
tillhopa (18 000 + 18 000 =) 36 000 kronor. Då emellertid enligt vad livsmedelskommissionen
upplyst av de under tidigare budgetår för ändamålet
anvisade medlen en behållning av omkring 27 000 kronor kan beräknas
återstå vid utgången av innevarande budgetår, synes för nästa budgetår erfordras
en medelsanvisning av endast 9 000 kronor.
De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1948 års oljeväxtodling,
böra liksom fallet varit under år 1947 täckas med anlitande av
livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel
torde även i den mån så prövas erforderligt få tagas i anspråk för utlämnande
av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.
Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för
stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att, därest några
större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa, Kungl. Maj :t må
äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna.
Under de senaste åren torde såsom livsmedelskommissionen framhållit
odlingen av bruna bönor i landet ha gått tillbaka. Då härtill kommer att
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
7
importmöjligheterna för närvarande måste bedömas såsom ganska ovissa,
anser jag i likhet med livsmedelskommissionen med hänsyn till bruna bönornas
betydelse ur folkförsörjningssynpunkt önskvärt att en ökning av
den inhemska odlingen av denna kulturväxt om möjligt kommer till stånd.
Såsom livsmedelskommissionen anfört torde säkraste sättet att åstadkomma
detta vara att fastställa ett skäligt garantipris å 1948 års skörd av bruna
bönor. I anslutning till vad livsmedelskommissionen föreslagit förordar jag
att garantipriset bestämmes till 1 krona 10 öre per kilogram. Kungl. Maj :t
torde dock böra äga befogenhet att justera nämnda garantipris, därest så
skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.
Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande
med avseende å bruna bönor handhas av Svenska spannmålsaktiebolaget.
Enligt vad statens linnämnd framhållit blev kvaliteten på 1946 års linskörd
mycket låg på grund av angrepp från skadeinsekter under sommaren
samt regn under bärgningstiden. Följden härav torde bliva, att flertalet
av landets sex linodlareföreningar, nämligen östra Götalands, Mellersta
Sveriges och Uppsala—Stockholms linodlareföreningar samt Föreningen
Norrlandslin, komma att redovisa förluster å rörelsen under verksamhetsåret
1946/47. Med hänsyn härtill har linnämnden hemställt, att såsom statsbidrag
till stödjande av priset å linhalm av 1946 års skörd — såvitt angår
Föreningen Norrlandslin dessutom delvis av 1945 års skörd — måtte anvisas
ett belopp av 1 000 000 kronor. Då denna anslagsberäkning synes stå i
överensstämmelse med den statsgaranti som lämnats linodlarna, tillstyrker
jag att ett belopp av nämnda storlek äskas för ändamålet.
Vad härefter angår den inhemska hampodlingen och hampberedningen
torde denna verksamhet av samma skäl som jag närmare utvecklade i propositionen
nr 113/1947 böra upprätthållas även under nästkommande budgetår
i samma utsträckning som hittills skett. Definitiv ståndpunkt till frågan
om verksamhetens framtida omfattning i landet synes sålunda icke
heller nu böra tagas. En förutsättning för en fortsatt hampodling och hampberedning
under budgetåret 1948/49 torde vara, att statsmakterna jämväl
under nämnda budgetår giva sitt stöd åt hampberedningsföretagen. Detta
stöd torde böra lämnas på samma sätt som för innevarande budgetår eller
i form av odlingsbidrag och anstånd med erläggande av under budgetåret
förfallande amorteringar och räntor å erhållna hampberedningslån.
.lag är sålunda icke beredd att nu tillstyrka de av hampberedningsföretagen
gjorda framställningarna om avskrivning helt eller delvis av de företagen
lämnade lånen från hemslöjdslånefonden utan torde detta spörsmål enligt
min mening böra upptagas till prövning först i samband med att frågan
om den inhemska hampodlingens och hampberedningens framtida omfattning
slutligt avgöres. Såsom livsmedelskommissionen framhållit torde detta
icke behöva medföra att Aktiebolaget hampberedning nödgas träda i likvidation,
därest kronan beträffande den del av lånet, som bolaget begärt få
avskriva, förklarar dels att lånet icke, vare sig beträffande kapital eller
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
ränta, kommer att göras gällande förrän i samband med likvidation av bolaget,
och dels att lånet vid likvidationen skall ha sämre rätt än övriga nu
gällande fordringar hos bolaget. Därest riksdagen icke har något att erinra
däremot, torde därför vid behov en förklaring av nämnda innehåll få utfärdas.
Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å hamphalm
av 1947 års skörd kunna utgå bidrag med 700 000 kronor. Då dessa
beräkningar torde böra godtagas, anser jag mig böra förorda att ett belopp
av nämnda storlek äskas för ändamålet. I anslutning härtill och med beaktande
av vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen
tillstyrker jag, att å riksstaten för budgetåret 1948/49 under anslagstiteln
Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å
linhalm och hainphalm uppföres ett reservationsanslag av (1 000 000 +
700 000 =) 1 700 000 kronor. Det torde få ankomma å Kungl. Maj :t att meddela
närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.
Därest så skulle befinnas nödvändigt för hampberedningsföretagens bedrivande
under nästkommande budgetår, torde dessa böra kunna medgivas
anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1949 förfallande amorteringar
och räntor å erhållna hampberedningslån, ehuru fortsatt amortering enligt
hittillsvarande plan utgjort förutsättningen för fastställandet av de förut
omförmälda odlingsbidragen.»
Utskottet.
Kungl. Maj :ts förevarande proposition innehåller förslag till fortsatt stöd
åt oljeväxt- samt lin- och hampodlingen ävensom återupptagande av tidigare
stöd åt odlingen av bruna bönor. Med hänsyn till rådande försörjningsläge
finner utskottet de föreslagna stödåtgärderna väl avvägda.
Vad särskilt gäller hampodlingen har föredragande statsrådet ansett definitiv
ståndpunkt till frågan om denna verksamhets framtida omfattning icke
för närvarande böra tagas och i anslutning därtill förklarat sig icke vara beredd
att nu tillstyrka av hampberedningsföretagen gjorda framställningar
om avskrivning helt eller delvis av företagen lämnade lån från hemslöjdslånefonden.
I de likalydande motionerna I: 308 och II: 472, vari hemställts,
att riksdagen måtte befullmäktiga Kungl. Maj :t att medgiva avskrivning i
enlighet med hampberedningsverkens framställningar, ha särskilt för de gotländska
hampodlarnas del framhållits olägenheterna av att definitiv ställning
icke nu tages till frågan om lånens avskrivning. Av i motionerna förekommande
uppgifter om skördeutfallet framgår, att lönsamheten av hampodlingen
på Gotland under de senaste åren varit tillfredsställande. Det synes
därför utskottet, att ytterligare något uppskov med frågans avgörande
icke bör medföra olägenhet från den i motionerna anförda kreditbehovssynpunkten.
På grund härav och då det kan antagas, att frågan om hampodlingens
ordnande i framtiden kommer under bedömande vid nästa års
Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.
9
riksdag, ansluter sig utskottet till föredragande statsrådets mening, att avgörandet
av frågan om avskrivning av här berörda lån icke bör föregripas
genom sådant beslut som motionerna avse. Därest, innan frågan om hampodlingens
framtida ordnande slutligen prövats, för tryggande av de ekonomiska
förutsättningarna för hampodlingen så finnes erforderligt, torde det
få ankomma på Kungl. Maj :t att, i förekommande fall efter verkställd utredning,
för riksdagen framlägga förslag till avskrivning å erhållet lån.
Mot Kungl. Maj :ts anslagsberäkningar för de i propositionen avsedda ändamålen
har utskottet icke något att erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1) medgiva, att stöd för odling av ifrågavarande kulturväxter
må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 5 mars
1948 uppdragna riktlinjerna;
2) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av
odlingen av vissa kulturväxter ett reservationsanslag av 9 000
kronor;
b) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande
av priset å linhalm och hamphalm ett reservationsanslag
av 1 700 000 kronor;
B. att motionerna I: 308 och II: 472 icke må föranleda någon
riksdagens särskilda åtgärd.
Stockholm den 3 juni 1948.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Näslund, Hjalmar
Nilsson, Svedberg, Jonsson, Isaksson och Hugo Sundberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta,
Ericsson i Sörsjön, Andersson i Surahammar, Jacobson i Vilhelmina,
Svensson i Vä, Stattin och Utbult.
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 10 samt. Nr 38.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta a1 i texten