Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig fond för reglering av skador å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer.
1948-06-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1948:42, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig fond för reglering av skador å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
11
Nr 42.
Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig
fond för reglering av skador å privat eller kommunal
egendom genom naturkatastrofer.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 353, av herrar Sveningsson och Dickson har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, dels att Kungl. Maj :t måtte
upptaga till prövning frågan om tillskapandet av en statlig fond för reglering
av skador vållade å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer,
dels ock att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag
till närmare bestämmelser för denna fond».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Ersättning för skador av ifrågavarande slag har hittills huvudsakligen
lämnats från allmänna nödhjälpsfonden och undsättningsfonden samt i vissa
fall genom anslag å riksstaten.
Allmänna nödhjälpsfonden bildades 1907 av överskottsmedel
från en insamling till lindrande av nöd efter missväxt i landet 1902. Fonden
har efter beslut av Kungl. Maj :t anlitats dels till räntefria lån och dels till
bidrag utan återbetalningsskyldighet. Understöd ur fonden ha utgått till ersättning
för bl. a. genom olyckshändelser förstörda fiskredskap samt förluster
på grund av minolyckor, eldsvådor och översvämningar och dylikt. Fonden
är numera i det närmaste tömd på tillgångar.
Undsättningsfonden har uppkommit genom att riksdagen vid
skilda tillfällen ställt medel till Kungl. Maj :ts förfogande att såsom lån utdelas
till kommuner och landsorter, som lidit av missväxt eller drabbats av
andra olyckor. Från fonden ha utlämnats såväl räntefria lån som återbetalningsfria
understöd. 1868 ställde riksdagen fonden till Kungl. Maj :ts disposition.
Härvid föreskrevs bl. a., att ett belopp av 50 000 kronor årligen skulle
få användas till undsättning utan återbetalningsskyldighet. Den 6 juni 1889
medgav riksdagen, att fondmedlen, som ställts till förfogande för behövandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd, finge av Kungl. Maj :t anlitas
jämväl i fall då allmännare nöd uppkommit av annan orsak, såsom felslaget
fiske, översvämning eller större eldsvåda. På senare år ha understöd
beviljats även i sådana fall då allmännare nöd knappast kunnat anses vara
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
för handen. Fondens behållning, vari ingå undsättningslån om sammanlagt
40 000 kronor, uppgår för närvarande till i runt tal 200 000 kronor.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionen
från statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och statens livsmedelskommission.
Statskontoret har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening icke kunde
anses principiellt riktigt att i samtliga i motionen åsyftade fall övervältra de
ekonomiska riskerna på staten. Särskilt förtjänade understrykas, att i sådana
fall, där försäkring mot olyckshändelse kunnat ske, ersättning av allmänna
medel icke borde komma i fråga. Icke heller syntes understöd böra
utgå i andra fall än sådana, då vederbörande genom skadegörelsen råkat i
ett verkligt nödläge. Då fråga vore om ersättning med mera avsevärda belopp,
borde såsom hittills riksdagen träffa avgörande i saken. Statskontoret
hölle över huvud taget före, att stor försiktighet borde iakttagas vid utdelandet
av understöd i varje särskilt fall. I nuvarande läge kunde ämbetsverket
ej heller tillstyrka, att ytterligare medel ställdes till förfogande för
ifrågavarande ändamål. För den händelse de för dispositionen av undsättningsfondens
medel givna villkoren kunde anses alltför stränga, syntes hinder
icke föreligga att nämnda villkor modifierades eller att fonden upphörde
och behållningen överfördes till allmänna nödhjälpsfonden.
Under åberopande av det anförda och då de å undsättningsfonden innestående
medlen syntes förslå till undsättningsverksamhet ännu ett antal år,
har statskontoret föreslagit, att förevarande motion icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Jämväl riksräkenskapsverket har avstyrkt bifall till motionen och därvid
anfört följande.
Riksräkenskapsverket vill i anledning av vad i motionen anförts erinra,
att vid olika slag av naturkatastrofer främst genom översvämningar och hagel
skador uppstått å enskild egendom, som ansetts böra till viss del och
vid ömmande omständigheter helt ersättas av statsmedel. Även om någon
allmän princip icke finnes fastslagen, som klart utsäger att staten bör ersätta
sådana skador, kan man dock av motiveringarna för de skadeersättningar
som beslutats under de senare åren utläsa, att statsmakterna ansett
rimligt att skador som vållas genom naturkatastrofer delvis ersättas med
statliga medel men att detta dock alltid bör ske efter prövning av angelägenhetsgraden
i varje särskilt fall. Av viss betydelse är härvid även, att sådana
ersättningar utbetalats icke blott när det gäller icke försäkringsbara skador
utan även när det gäller hagelskador, mot vilka möjlighet finnes att täcka
risker genom försäkring.
I den framlagda motionen föreslås, att för täckning av sådana skador
skulle inrättas en särskild fond. Riksräkenskapsverket vill härtill framhålla,
att de skador varom här är fråga hittills icke visat sig vara av sådan storleksordning,
att de statliga bidragen till mildrande av deras verkningar haft
någon större budgetteknisk betydelse. Under sådana omständigheter förefaller
det riksräkenskapsverket som om en fondbildning för detta ändamål
skulle vara skäligen meningslös. Mycket omfattande naturkatastrofer äro
ytterst sällsynta, och att för mildrande av deras verkningar inrätta en fond
torde icke kunna komma i fråga.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
13
Om emellertid med motionen endast avses att skadorna skulle kunna
ersättas snabbare än hittills, vilket innebär att Kungl. Maj :t skulle kunna
besluta i ärendet utan riksdagens hörande, är det tillfyllest, att riksdagen
anvisar ett förslagsanslag å budgeten för sådant ändamål. Även en sådan
anordning finner riksräkenskapsverket onödig, eftersom värdering och reglering
av dylika skador i regel tar sådan tid, att möjlighet alltid finnes att
underställa ärendet riksdagens prövning. Riksräkenskapsverket finner för
sin del lämpligast, att ärenden av denna karaktär alltid prövas från fall till
fall samt att ärendena underställas riksdagen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig riksräkenskapsverket böra
förorda, att sådana utgifter som de, varom här är fråga, liksom hittills täckas
genom av riksdagen för varje särskilt fall anvisade medel.
Domänstijrelsen, som i sitt utlåtande endast berört skador å skogsfastigheter,
har ifrågasatt nödvändigheten av att dylika skador reglerades genom
en särskild statlig fond i enlighet med motionärernas förslag. I varje fall
borde det, innan frågan om en dylik fond bleve föremål för närmare utredning,
undersökas om icke ersättning för skador genom naturkatastrofer i
likhet med skador genom skogsbrand kunde regleras genom försäkring.
Lantbruksstijrelsen har tillstyrkt vidtagande av åtgärder för att tillgodose
syftet med förevarande motion. Styrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak
följande.
Skador genom naturkatastrofer drabba icke sällan jordbruksfastigheter.
Lantbruksstyrelsen har också vid olika tillfällen haft att taga ställning till
framställningar om ersättning för förluster, som tillfogats jordbrukare av
denna anledning. De sökandes ekonomiska omständigheter ha därvid i många
fall varit sådana, att ekonomiskt stöd från det allmännas sida i en eller annan
form synts styrelsen skäligt. För att möjligheter skola föreligga att i
ömmande fall utan onödig tidsutdräkt bevilja personer, som drabbats av
förlust utav ifrågavarande slag, ekonomiskt bistånd, finner lantbruksstyrelsen
ändamålsenligt, att liksom hittills medel stå till Kungl. Maj .ts förfogande
för ändamålet utan att riksdagens beslut om medelsanvisning erfordras
i varje särskilt fall. Det synes i samband därmed fa förutsättas, att
medel för tillgodoseende av förevarande ändamål endast undantagsvis torde
vara att påräkna från de under vederbörande huvudtitel å riksstaten anvisade
reservationsanslagen till extra utgifter. Då allmänna nödhjälpsfonden
numera i huvudsak förbrukats och undsättningsfonden, enligt vad lantbruksstyrelsen
under hand inhämtat från statskontoret, töi närvarande uppgår
till allenast omkring 216 000 kronor, finner lantbruksstyrelsen särskilt
motiverat, att spörsmålet om tillgodoseendet av uppkommande medelsbehov
för ifrågavarande ändamål nu upptages till övervägande, sa att fragan kan
bringas till sin lösning, innan undsättningsfondens tillgångar äro uttömda.
Såsom motionärerna anfört, torde därvid kunna ifrågakomma, bland annat,
att tillskapa en särskild statlig fond. Huruvida eu sådan bör förvaltas
på sätt motionärerna föreslagit, synes emellertid lantbruksstyrelsen tveksamt.
Denna fråga torde böra göras till föremål för ytterligare överväganden,
därvid emellertid jämväl andra vägar för tillgodoseende av motionens sylte
torde böra prövas. Lantbruksstyrelsen vill i anslutning härtill framkalla, att
bestämmelserna rörande medelsanvändningen för en dylik fond hora givas
en förhållandevis vid avfattning och sålunda mera överensstämma med dem,
som gälla med avseende å allmänna nödhjälpsf onden, än med dem, som
gälla i fråga om undsältningsfonden. Delta bör dock ej föranleda att andra
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
skador än de, för vilka försäkringsbolagen ej utgiva ersättning, täckas av
statsmedel. Förluster på grund av hagelskada böra sålunda i princip icke ersättas
utav förevarande medel.
Statens livsmedelskommission har i ärendet anfört följande.
Statliga medel ha vid upprepade tillfällen — såväl för år 1945 som för år
1946 — anvisats för ersättande, genom kontantbidrag eller i form av avskrivningslån,
av mer eller mindre katastrofartade skador, som drabbat enskilda
jordbrukare till följd av regn eller översvämning. Ett särskilt anslag
har vidare av 1947 års riksdag anvisats till bidrag till ersättning för genom
jordras vid Lidan förorsakade skador m. in. Även för ersättande av mera
svårartade skador till följd av torka ha statliga bidrag vid olika tillfällen
tillerkänts landets jordbrukare, senast för sådan skada å 1947 års skörd.
Sistnämnda bidrag ha utgått i form av särskilda pristillägg på mjölk.
I proposition nr 382 till 1946 års riksdag angående ersättning för under
sagda år uppkomna regn- och översvämningsskador har emellertid föredragande
statsrådet, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av livsmedelskommissionen
gjorda uttalanden, framhållit, att det givetvis måste inge betänkligheter
att, då jordbruket drabbas av dålig väderlek, av allmänna medel
ersätta därigenom uppkomna förluster. Enligt statsrådets mening borde
därför, sedan mera normala förhållanden återinträtt, bidrag av ifrågavarande
slag icke vidare ifrågakomma.
Vad sålunda uttalats äger enligt kommissionens förmenande icke avseende
å skador av särskilt svårartad beskaffenhet, förorsakade av naturkatastrof
i egentlig mening. Kommissionen, som förutsätter, att förevarande
motion tager sikte på skador av nu nämnd beskaffenhet, anser sålunda, att
i motionen avsedda skador, utan hinder av ifrågavarande uttalande, även i
fortsättningen lämpligen böra kunna ersättas av statsmedel.
Med hänsyn härtill och enär tillgångarna å de allmänna fonder — nödhjälpsfonden
och undsättningsfonden — vilka tidigare kunnat anlitas för
hithörande ändamål, numera synas vara praktiskt taget uttömda, har kommissionen
icke något att erinra mot att åtgärder vidtagas för tillskapande
av i motionen avsedd skaderegleringsfond.
Utskottet. Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha vid inträffade
naturkatastrofer av större eller mindre omfattning bidrag av allmänna
medel i regel plägat utgå till därav drabbade. Dessa bidrag ha utgått från
dels särskilda till Kungl. Maj :ts förfogande stående fonder, allmänna nödhjälpsfonden
och undsättningsfonden, dels av riksdagen för varje särskilt
fall anvisade medel. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag om inrättande
av en statlig fond för reglering av skador genom naturkatastrofer framhållit
bland annat, att, då nyssnämnda fonder inom en nära framtid komme att
vara uttömda, frågan om ersättning från statens sida vid inträffade naturkatastrofer
borde givas en mer definitiv och stabiliserad form.
Vad angår bidrag för av naturkatastrofer förorsakade skador av större
omfattning, vilka skador synas vara relativt sällsynta, är utskottet av den
uppfattningen att frågor härom i varje särskilt fall, i likhet med vad för
närvarande tillämpas, böra underställas riksdagens prövning. Även om det
givetvis är ett betydande intresse för de skadelidande att uppkomna bidragsfrågor
med det snaraste avgöras, synas likväl dessa frågor förutsätta en så
Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.
15
omfattande utredning att medlens utanordnande icke torde nämnvärt fördröjas
genom att riksdagen höres i ärendet. Beträffande ersättning för skador
av mindre omfattning finner utskottet det lämpligast, att dylika ärenden
liksom hittills avgöras av Kungl. Maj :t och att bidrag i dessa fall utgå
från till Kungl. Maj :ts förfogande stående medel. Såsom i det föregående
anförts är emellertid allmänna nödhjälpsfonden numera i det närmaste förbrukad
och undsättningsfonden torde inom en nära framtid komma att vara
tömd på tillgångar. Frågan om anvisande av medel till Kungl. Maj :ts förfogande
för utbetalande av med ifrågavarande fonder avsedda lån och bidrag
torde därför komma att bliva aktuell inom de närmaste åren. Då utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande
och att Kungl. Maj :t har för avsikt att i sinom tid hos riksdagen äska
medel för ändamålet, synes utskottet någon utredning på sätt motionärerna
föreslagit icke erforderlig. Utskottet anser sig sålunda icke böra tillstyrka
bifall till motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 353 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 juni 1948.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 40.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.