Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig fond för reglering av skador å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer.

1948-06-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:42, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig fond för reglering av skador å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

11

Nr 42.

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig

fond för reglering av skador å privat eller kommunal

egendom genom naturkatastrofer.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 353, av herrar Sveningsson och Dickson har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, dels att Kungl. Maj :t måtte

upptaga till prövning frågan om tillskapandet av en statlig fond för reglering

av skador vållade å privat eller kommunal egendom genom naturkatastrofer,

dels ock att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag

till närmare bestämmelser för denna fond».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Ersättning för skador av ifrågavarande slag har hittills huvudsakligen

lämnats från allmänna nödhjälpsfonden och undsättningsfonden samt i vissa

fall genom anslag å riksstaten.

Allmänna nödhjälpsfonden bildades 1907 av överskottsmedel

från en insamling till lindrande av nöd efter missväxt i landet 1902. Fonden

har efter beslut av Kungl. Maj :t anlitats dels till räntefria lån och dels till

bidrag utan återbetalningsskyldighet. Understöd ur fonden ha utgått till ersättning

för bl. a. genom olyckshändelser förstörda fiskredskap samt förluster

på grund av minolyckor, eldsvådor och översvämningar och dylikt. Fonden

är numera i det närmaste tömd på tillgångar.

Undsättningsfonden har uppkommit genom att riksdagen vid

skilda tillfällen ställt medel till Kungl. Maj :ts förfogande att såsom lån utdelas

till kommuner och landsorter, som lidit av missväxt eller drabbats av

andra olyckor. Från fonden ha utlämnats såväl räntefria lån som återbetalningsfria

understöd. 1868 ställde riksdagen fonden till Kungl. Maj :ts disposition.

Härvid föreskrevs bl. a., att ett belopp av 50 000 kronor årligen skulle

få användas till undsättning utan återbetalningsskyldighet. Den 6 juni 1889

medgav riksdagen, att fondmedlen, som ställts till förfogande för behövandes

undsättning vid missväxt eller felslagen skörd, finge av Kungl. Maj :t anlitas

jämväl i fall då allmännare nöd uppkommit av annan orsak, såsom felslaget

fiske, översvämning eller större eldsvåda. På senare år ha understöd

beviljats även i sådana fall då allmännare nöd knappast kunnat anses vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

för handen. Fondens behållning, vari ingå undsättningslån om sammanlagt

40 000 kronor, uppgår för närvarande till i runt tal 200 000 kronor.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionen

från statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och statens livsmedelskommission.

Statskontoret har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening icke kunde

anses principiellt riktigt att i samtliga i motionen åsyftade fall övervältra de

ekonomiska riskerna på staten. Särskilt förtjänade understrykas, att i sådana

fall, där försäkring mot olyckshändelse kunnat ske, ersättning av allmänna

medel icke borde komma i fråga. Icke heller syntes understöd böra

utgå i andra fall än sådana, då vederbörande genom skadegörelsen råkat i

ett verkligt nödläge. Då fråga vore om ersättning med mera avsevärda belopp,

borde såsom hittills riksdagen träffa avgörande i saken. Statskontoret

hölle över huvud taget före, att stor försiktighet borde iakttagas vid utdelandet

av understöd i varje särskilt fall. I nuvarande läge kunde ämbetsverket

ej heller tillstyrka, att ytterligare medel ställdes till förfogande för

ifrågavarande ändamål. För den händelse de för dispositionen av undsättningsfondens

medel givna villkoren kunde anses alltför stränga, syntes hinder

icke föreligga att nämnda villkor modifierades eller att fonden upphörde

och behållningen överfördes till allmänna nödhjälpsfonden.

Under åberopande av det anförda och då de å undsättningsfonden innestående

medlen syntes förslå till undsättningsverksamhet ännu ett antal år,

har statskontoret föreslagit, att förevarande motion icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Jämväl riksräkenskapsverket har avstyrkt bifall till motionen och därvid

anfört följande.

Riksräkenskapsverket vill i anledning av vad i motionen anförts erinra,

att vid olika slag av naturkatastrofer främst genom översvämningar och hagel

skador uppstått å enskild egendom, som ansetts böra till viss del och

vid ömmande omständigheter helt ersättas av statsmedel. Även om någon

allmän princip icke finnes fastslagen, som klart utsäger att staten bör ersätta

sådana skador, kan man dock av motiveringarna för de skadeersättningar

som beslutats under de senare åren utläsa, att statsmakterna ansett

rimligt att skador som vållas genom naturkatastrofer delvis ersättas med

statliga medel men att detta dock alltid bör ske efter prövning av angelägenhetsgraden

i varje särskilt fall. Av viss betydelse är härvid även, att sådana

ersättningar utbetalats icke blott när det gäller icke försäkringsbara skador

utan även när det gäller hagelskador, mot vilka möjlighet finnes att täcka

risker genom försäkring.

I den framlagda motionen föreslås, att för täckning av sådana skador

skulle inrättas en särskild fond. Riksräkenskapsverket vill härtill framhålla,

att de skador varom här är fråga hittills icke visat sig vara av sådan storleksordning,

att de statliga bidragen till mildrande av deras verkningar haft

någon större budgetteknisk betydelse. Under sådana omständigheter förefaller

det riksräkenskapsverket som om en fondbildning för detta ändamål

skulle vara skäligen meningslös. Mycket omfattande naturkatastrofer äro

ytterst sällsynta, och att för mildrande av deras verkningar inrätta en fond

torde icke kunna komma i fråga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

13

Om emellertid med motionen endast avses att skadorna skulle kunna

ersättas snabbare än hittills, vilket innebär att Kungl. Maj :t skulle kunna

besluta i ärendet utan riksdagens hörande, är det tillfyllest, att riksdagen

anvisar ett förslagsanslag å budgeten för sådant ändamål. Även en sådan

anordning finner riksräkenskapsverket onödig, eftersom värdering och reglering

av dylika skador i regel tar sådan tid, att möjlighet alltid finnes att

underställa ärendet riksdagens prövning. Riksräkenskapsverket finner för

sin del lämpligast, att ärenden av denna karaktär alltid prövas från fall till

fall samt att ärendena underställas riksdagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig riksräkenskapsverket böra

förorda, att sådana utgifter som de, varom här är fråga, liksom hittills täckas

genom av riksdagen för varje särskilt fall anvisade medel.

Domänstijrelsen, som i sitt utlåtande endast berört skador å skogsfastigheter,

har ifrågasatt nödvändigheten av att dylika skador reglerades genom

en särskild statlig fond i enlighet med motionärernas förslag. I varje fall

borde det, innan frågan om en dylik fond bleve föremål för närmare utredning,

undersökas om icke ersättning för skador genom naturkatastrofer i

likhet med skador genom skogsbrand kunde regleras genom försäkring.

Lantbruksstijrelsen har tillstyrkt vidtagande av åtgärder för att tillgodose

syftet med förevarande motion. Styrelsen har i sitt utlåtande anfört i huvudsak

följande.

Skador genom naturkatastrofer drabba icke sällan jordbruksfastigheter.

Lantbruksstyrelsen har också vid olika tillfällen haft att taga ställning till

framställningar om ersättning för förluster, som tillfogats jordbrukare av

denna anledning. De sökandes ekonomiska omständigheter ha därvid i många

fall varit sådana, att ekonomiskt stöd från det allmännas sida i en eller annan

form synts styrelsen skäligt. För att möjligheter skola föreligga att i

ömmande fall utan onödig tidsutdräkt bevilja personer, som drabbats av

förlust utav ifrågavarande slag, ekonomiskt bistånd, finner lantbruksstyrelsen

ändamålsenligt, att liksom hittills medel stå till Kungl. Maj .ts förfogande

för ändamålet utan att riksdagens beslut om medelsanvisning erfordras

i varje särskilt fall. Det synes i samband därmed fa förutsättas, att

medel för tillgodoseende av förevarande ändamål endast undantagsvis torde

vara att påräkna från de under vederbörande huvudtitel å riksstaten anvisade

reservationsanslagen till extra utgifter. Då allmänna nödhjälpsfonden

numera i huvudsak förbrukats och undsättningsfonden, enligt vad lantbruksstyrelsen

under hand inhämtat från statskontoret, töi närvarande uppgår

till allenast omkring 216 000 kronor, finner lantbruksstyrelsen särskilt

motiverat, att spörsmålet om tillgodoseendet av uppkommande medelsbehov

för ifrågavarande ändamål nu upptages till övervägande, sa att fragan kan

bringas till sin lösning, innan undsättningsfondens tillgångar äro uttömda.

Såsom motionärerna anfört, torde därvid kunna ifrågakomma, bland annat,

att tillskapa en särskild statlig fond. Huruvida eu sådan bör förvaltas

på sätt motionärerna föreslagit, synes emellertid lantbruksstyrelsen tveksamt.

Denna fråga torde böra göras till föremål för ytterligare överväganden,

därvid emellertid jämväl andra vägar för tillgodoseende av motionens sylte

torde böra prövas. Lantbruksstyrelsen vill i anslutning härtill framkalla, att

bestämmelserna rörande medelsanvändningen för en dylik fond hora givas

en förhållandevis vid avfattning och sålunda mera överensstämma med dem,

som gälla med avseende å allmänna nödhjälpsf onden, än med dem, som

gälla i fråga om undsältningsfonden. Delta bör dock ej föranleda att andra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

skador än de, för vilka försäkringsbolagen ej utgiva ersättning, täckas av

statsmedel. Förluster på grund av hagelskada böra sålunda i princip icke ersättas

utav förevarande medel.

Statens livsmedelskommission har i ärendet anfört följande.

Statliga medel ha vid upprepade tillfällen — såväl för år 1945 som för år

1946 — anvisats för ersättande, genom kontantbidrag eller i form av avskrivningslån,

av mer eller mindre katastrofartade skador, som drabbat enskilda

jordbrukare till följd av regn eller översvämning. Ett särskilt anslag

har vidare av 1947 års riksdag anvisats till bidrag till ersättning för genom

jordras vid Lidan förorsakade skador m. in. Även för ersättande av mera

svårartade skador till följd av torka ha statliga bidrag vid olika tillfällen

tillerkänts landets jordbrukare, senast för sådan skada å 1947 års skörd.

Sistnämnda bidrag ha utgått i form av särskilda pristillägg på mjölk.

I proposition nr 382 till 1946 års riksdag angående ersättning för under

sagda år uppkomna regn- och översvämningsskador har emellertid föredragande

statsrådet, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av livsmedelskommissionen

gjorda uttalanden, framhållit, att det givetvis måste inge betänkligheter

att, då jordbruket drabbas av dålig väderlek, av allmänna medel

ersätta därigenom uppkomna förluster. Enligt statsrådets mening borde

därför, sedan mera normala förhållanden återinträtt, bidrag av ifrågavarande

slag icke vidare ifrågakomma.

Vad sålunda uttalats äger enligt kommissionens förmenande icke avseende

å skador av särskilt svårartad beskaffenhet, förorsakade av naturkatastrof

i egentlig mening. Kommissionen, som förutsätter, att förevarande

motion tager sikte på skador av nu nämnd beskaffenhet, anser sålunda, att

i motionen avsedda skador, utan hinder av ifrågavarande uttalande, även i

fortsättningen lämpligen böra kunna ersättas av statsmedel.

Med hänsyn härtill och enär tillgångarna å de allmänna fonder — nödhjälpsfonden

och undsättningsfonden — vilka tidigare kunnat anlitas för

hithörande ändamål, numera synas vara praktiskt taget uttömda, har kommissionen

icke något att erinra mot att åtgärder vidtagas för tillskapande

av i motionen avsedd skaderegleringsfond.

Utskottet. Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha vid inträffade

naturkatastrofer av större eller mindre omfattning bidrag av allmänna

medel i regel plägat utgå till därav drabbade. Dessa bidrag ha utgått från

dels särskilda till Kungl. Maj :ts förfogande stående fonder, allmänna nödhjälpsfonden

och undsättningsfonden, dels av riksdagen för varje särskilt

fall anvisade medel. Motionärerna ha till stöd för sitt förslag om inrättande

av en statlig fond för reglering av skador genom naturkatastrofer framhållit

bland annat, att, då nyssnämnda fonder inom en nära framtid komme att

vara uttömda, frågan om ersättning från statens sida vid inträffade naturkatastrofer

borde givas en mer definitiv och stabiliserad form.

Vad angår bidrag för av naturkatastrofer förorsakade skador av större

omfattning, vilka skador synas vara relativt sällsynta, är utskottet av den

uppfattningen att frågor härom i varje särskilt fall, i likhet med vad för

närvarande tillämpas, böra underställas riksdagens prövning. Även om det

givetvis är ett betydande intresse för de skadelidande att uppkomna bidragsfrågor

med det snaraste avgöras, synas likväl dessa frågor förutsätta en så

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42.

15

omfattande utredning att medlens utanordnande icke torde nämnvärt fördröjas

genom att riksdagen höres i ärendet. Beträffande ersättning för skador

av mindre omfattning finner utskottet det lämpligast, att dylika ärenden

liksom hittills avgöras av Kungl. Maj :t och att bidrag i dessa fall utgå

från till Kungl. Maj :ts förfogande stående medel. Såsom i det föregående

anförts är emellertid allmänna nödhjälpsfonden numera i det närmaste förbrukad

och undsättningsfonden torde inom en nära framtid komma att vara

tömd på tillgångar. Frågan om anvisande av medel till Kungl. Maj :ts förfogande

för utbetalande av med ifrågavarande fonder avsedda lån och bidrag

torde därför komma att bliva aktuell inom de närmaste åren. Då utskottet

förutsätter, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande

och att Kungl. Maj :t har för avsikt att i sinom tid hos riksdagen äska

medel för ändamålet, synes utskottet någon utredning på sätt motionärerna

föreslagit icke erforderlig. Utskottet anser sig sålunda icke böra tillstyrka

bifall till motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 353 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 juni 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 40.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.