Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53

1948-06-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:53, Jordbruksutskottets utlåtande nr 53

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

11

Nr 53.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till fraktlindring

för frukt till Norrbottens och Västerbottens

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 47 av herr Grgm m. fl. och II: 71 av herr Gavelin

m. fl., har hemställts, att riksdagen till fraktlindring för frukt till Norrbottens

och Västerbottens län för budgetåret 1948/49 anvisar 50 000 kronor.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet

hänvisa till dessa.

För vart och ett av budgetåren 1945/46, 1946/47 och 1947/48 har riksdagen,

med anledning av motioner, för ifrågavarande ändamål beviljat ett

reservationsanslag av 50 000 kronor. Medlen ha använts för att möjliggöra

för mindre bemedlade familjer med barn, företrädesvis i de inre delarna av

Norrbottens och Västerbottens län, att erhålla tillgång till färsk frukt.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna

från statskontoret samt länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens

län.

Statskontoret har erinrat om att jordbruksutskottet i utlåtande nr 26 vid

1946 års riksdag framhållit, att anslaget till fraktlindring för frukt till Norrbottens

och Västerbottens län borde betraktas såsom tillfälligt och kunna

avvecklas när exempelvis frågan om barnbidrag bringats till en lösning eller

annan möjlighet yppade sig att tillgodose det uppställda syftemålet. Under

hänvisning härtill har statskontoret uttalat, att enligt ämbetsverkets mening

i nuvarande statsekonomiska läge anslag för ifrågavarande ändamål

icke bör anvisas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt utlåtande anföit töljande.

I yttrande den 1 mars 1945 till jordbruksutskottet anförde länsstyrelsen

i samma ämne följande. , , , .... , ,.

Att kosten i de nordliga delarna av riket kan ha behov av tillskott genom

frukt torde vara obestridligt. Givetvis är det de ekonomiskt svagare

folkgrupperna som främst skulle behöva hjälpas till möjlighet att för rimliga

priser komma åt frukt. Fråga är då om denna bisträckning kommer till

sin rätt genom en nedsättning av järnvägsfrakterna. En summarisk undersökning

har visat att de kvantiteter frukt — svensk och utländsk som

årligen importeras till de två nordligaste länen torde uppgå till mera an

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

5 000 ton. Ett statsanslag, som i motionen begäres, av 50 000 kronor skulle

icke medföra större prissänkning än 1 öre per kilogram, måhända något

mer då någon del av kvantiteten ankommer hit med annat befordringssätt

än järnväg. Om man skall gå fram på den av motionärerna föreslagna vägen

tarvas alltså helt andra belopp än det som motionärerna ifrågasatt.

I själva verket skulle icke så mycket stå att vinna med ett dylikt fraktbidrag,

och i alla händelser skulle icke de flesta av de befolkningsgrupper

bli hjälpta som man vill nå med denna aktion. Dessa bo till största delen

icke vid järnväg. Distributionen från de större handelsorterna ut till landsbygden

torde dra en kostnad av 5—10 öre per kilogram. Det synes förnuftigare

att sätta in hjälpaktionen här, för att bereda landsbygdens folk möjlighet

att få tag i frukt till priser som icke allt för mycket överstiga priserna

i handelscentra.

Vad länsstyrelsen sålunda anförde äger fortfarande giltighet.

I Kungi. brev den 9 november 1945, varigenom bidrag första gången beviljades,

föreskrevs att beloppet skulle användas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad norrlandskommittén i skrivelse den 3 september 1945 föreslagit.

De medel som hittills ställts till länsstyrelsens förfogande har länsstyrelsen

därför disponerat så att beloppen fördelats mellan vissa av länets kommuner,

företrädesvis i de inre delarna av länet, varjämte länsstyrelsen uppdragit

åt barnavårdsnämnderna i dessa kommuner att vidtaga lämpliga åtgärder

för att anskaffa och utdela färsk frukt åt sådana mindre bemedlade

familjer med barn, som anses böra komma i fråga.

Länsstyrelsen har från de 20 barnavårdsnämnder inom länet, som handhaft

utdelningen av frukt, införskaffat redogörelse för erfarenheter som

vunnits och yttranden om någon annan form av bidragsverksamhet för att

få till stånd ökad konsumtion av frukt bland de ekonomiskt svagare folkgrupperna

i länet ansåges praktiskt genomförbar. Omkring halva antalet

av dessa barnavårdsnämnder har uttalat att utdelningen kommit till god

nytta. Några barnavårdsnämnder ha framhållit, att utdelningen haft ganska

ringa betydelse, beroende på svårigheter att ordna verksamheten på annat

sätt än genom engångsutdelning och på grund av att de erhållna beloppen

endast försloge till en liten kvantitet för varje individ. Från några håll har

anförts, att utdelningen förorsakat besvär och framkallat missnöje bland

dem, som ej fått del av densamma. På frågan om någon annan form av bidragsverksamhet

ansåges genomförbar ha 6 barnavårdsnämnder lämnat nekande

svar. Andra barnavårdsnämnder, som uttalat sig på denna punkt,

ha i stället förordat fraktnedsättning, rabattsystem eller "utdelning vid skolbarnsbespisningen.

Det måste medgivas, alt det utdelningsförfarande, som ägt rum inom länet

genom barnavårdsnämnderna, icke visat sig helt lyckat. Länsstyrelsen

har emellertid icke funnit någon bättre utväg att disponera de anslagna

medlen enligt de givna direktiven. Det är därför önskvärt, om andra åtgärder

för att stimulera fruktkonsumtionen i övre Norrland kunde vidtagas.

Såsom länsstyrelsen framhållit i sitt yttrande den 1 mars 1945 kan statsbidrag

till fraktlindring icke gärna komma i fråga. Rabattsystem torde erfordra

en vidlyftig organisation, som icke står i rimlig proportion till resultatet.

bnp

I stället bör enligt länsstyrelsens mening undersökas om hjälpåtgärden

lämpligen kan kombineras med skolbarnsbespisningen möjligen på det sätt

att särskilt tilläggsbidrag till anordnande av skolmåltider beviljas vissa

skoldistrikt i övre Norrland med villkor att frukt ingår till viss mvckenhet

i måltiderna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

13

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som vid sitt utlåtande fogat inhämtade

yttranden från ett antal kommuner i länet, har för egen del anfört följande.

De av riksdagen för tidigare år beviljade anslagen hava i anslutning till

meddelade direktiv disponerats så, att anslaget av länsstyrelsen fördelats

mellan kommunerna inom länets lappmark, varefter vederbörande kommunala

myndighet fördelat det anvisade beloppet mellan barnrika familjer

inom kommunen. Som regel har detta skett på sådant sätt att den kommunala

myndigheten utdelat anvisningar å mindre belopp, varierande med

hänsyn till den bidragsbeviljade familjens förhållanden, för inköp av frukt.

Länsstyrelsen har över de nu föreliggande motionerna inhämtat yttranden

från kommunalnämnderna i de kommuner, som erhållit del av anslagen.

Yttranden från Malå, Lycksele, Stensele, Dorotea och örträsks kommuner

hava inkommit och bifogas. De övriga kommunerna hava hittills icke

avgivit begärt yttrande.

I allmänhet har man i de avgivna yttrandena vitsordat nyttan och behovet

av de hittills beviljade anslagen.'' Inom några kommuner ställer man

sig dock, såsom av yttrandena framgår, mera reserverad. Från Dorotea

kommunalnämnd avgivet yttrande utmynnar i ett avstyrkande av anslaget.

Länsstyrelsen hyser för sin del betänkligheter emot ett fortsättande av

denna anslagsverksamhet. Dels innebär en tilldelning efter hittills tillämpade

grunder av smärre belopp efter behovsprövning att verksamheten får

en karaktär av fattigvårdsunderstöd, som i längden motverkar det goda syftet,

och varigenom man kan riskera att göra frukten impopulär. På denna

väg kan man icke vinna det eftersträvade resultatet att hos befolkningen

i gemen väcka insikten om nyttan av frukt såsom mera allmänt förekommande

livsmedel. Icke heller kan sägas att de små belopp, som det för varje

familj kan bliva fråga om inom det ifrågavarande anslagets ram, hava någon

egentlig ekonomisk betydelse ens för familjer med mera begränsade

möjligheter. Härutinnan må särskilt åberopas att barnfamiljerna genom de

allmänna barnbidragen måste anses hava fått helt andra förutsättningar

än förut att var för sig sörja för en näringsrik kost.

Därjämte må erinras att skolbarnsbespisningen numera öppnat en utväg

att tillgodose det uppväxande släktets näringsbehov på ett sätt och i en omfattning,

som tidigare icke varit tänkbar.

I belysning härav förefaller det anslag, som genom de föreliggande motionerna

begäres, vara tämligen betydelselöst och innebära ett bortplottrande

av medel till ingen eller ringa nytta. Med detta uttalande avser länsstyrelsen

ingalunda att bestrida nyttan av att billig frukt skall stå till befolkningens

förfogande såsom ett välbehövligt och allmänt eftersträvat tillskott

i kosthållet. Tvärtom bör allt göras som avser att uppnå ett sådant

resultat. Men detta kan icke, såvitt länsstyrelsen kan finna, möjliggöras eller

underlättas med det begärda anslaget för utdelning i hittills tillämpad

form. I stället bör man inrikta sig på ett mera allmänt förbilligande av priserna

på frukt och på en intensifierad propaganda för ökad fruktkonsumtion.

Länsstyrelsen har avslutningsvis uttalat, att länsstyrelsen med allt erkännande

av det goda syftet med de föreliggande motionerna på anförda skäl

anser sig icke kunna förorda bifall till desamma.

Utskottet. I utlåtanden i förevarande ämne vid såväl 1945 som 1940 och

1947 års riksdagar har utskottet uttalat tvekan, huruvida medgivande till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 53.

fraktlindring för frukt innebure den lämpligaste åtgärden för att få till

stånd en ökad konsumtion av frukt i Norrbottens och Västerbottens län. I

belysning av länsstyrelsernas i det föregående återgivna utlåtanden framstår

denna tvekan såsom ytterligt befogad. Med hänsyn till den i ärendet

nu föreliggande utredningen finner utskottet, att en i och för sig önskvärd

ökning av fruktkonsumtionen inom de berörda områdena bör främjas i annan

ordning än de förevarande motionerna förutsätta.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 47 och II: 71 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 51.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.