Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av det statliga vägväsendets organisation.

1948-06-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:64, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av det statliga vägväsendets organisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.

1

Nr 64.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av

det statliga vägväsendets organisation.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 193 av herr Mannerskantz och II: 192 av herr

Hseggblom m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta att hos Kungl.

Maj :t begära en förutsättningslös utredning om vägväsendets organisation,

omfattande jämväl utredning om väghållningens återförande till lokala

organisationer».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt 1947 års utredning rörande

decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket, vilka avstyrkt bifall

till motionerna. Ur yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har inledningsvis erinrat, att förändringar

inom det allmänna vägväsendet alltid hade brukat utlösa kritik. Så

hade förhållandet varit med övergången från naturaunderhåll till underhåll

genom vägkassorna och likaså då de 376 väghållningsdistrikten sammanslogos

till 170 vägdistrikt. I båda fallen gjordes gällande att den förutvarande

organisationen varit den bästa. Även den sista förändringen, vägväsendets

förstatligande, hade åstadkommit mycken kritik. Styrelsen har

därefter anfört i huvudsak följande.

Tämligen omedelbart efter förstatligandet började en häftig kritik mot

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vägförvaltningarna. Den kom till

synes såväl i dagliga tidningar och tidskrifter som vid möten och vid andra

tillfällen. Det gjordes med större eller mindre — oftast större — skärpa

gällande att den statliga vägorganisationen vore mera eller mindre arbetsoduglig.

Utmärkande för den kritik som förekommit har bl. a. varit, att den

i huvudsak endast omfattat anmärkningar mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och vägförvaltningarna men mera sällan framhållit vägdistriktsorganisationen

såsom något särskilt föredömligt och eftersträvansvärt. Detta

kan möjligen bero på att kritikerna haft i minne, att såväl pressen som bilägare

och andra ofta gjorde allvarliga anmärkningar även mot denna organisations

sätt att sköta väghållningen.

I de nu förevarande motionerna fastslås, att systemet med vägdistrikt var

bra, under det att en organisation i statlig regi är förkastlig — det statliga

vägväsendet skulle enligt motionärerna kännetecknas av missförhållanden,

svårare än inom något annat område, där utredning igångsatts.

1 Bihang till riksdagens protokoll i''Ji8. 10 samt. Nr 64—66.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6‘4.

Frågan om statens övertagande av den allmänna väghållningen på landet

synes i den offentliga diskussionen första gången ha berörts av vägkommittén

i dess år 1880 avgivna betänkande. Därefter behandlades frågan vid

många tillfällen i motioner, sakkunnigbetänkanden och propositioner, till

dess den slutligen mognat så att propositionen om förstatligande framlades

vid 1942 års riksdag. Det var således icke eu ny, hastigt uppkommen fråga

som avgjordes, då nämnda riksdag beslöt att väghållningen på landet skulle

förstatligas.

Motionärernas uppgift att någon förutsättningslös undersökning om statsdriftens

företräden framför vägdistriktsorganisationen icke föregick riksdagsbeslutet

är felaktig. I direktiven för vederbörande sakkunniga framhölls,

att vissa, närmare angivna omständigheter syntes motivera, att frågan

om statens övertagande av vägdistriktens arbetsuppgifter upptoges till

förnyad utredning. Därefter anfördes bl. a. följande: »En sådan utredning

torde böra omfatta frågan om den allmänna väghållningens på landet fullständiga

övertagande av staten. Den torde vidare få avse frågan om behövlig

organisation för statens handhavande av väghållningen.» Redogörelsen

för de sakkunnigas ställningstagande till frågan om ett förstatligande upptager

33 sidor (SOU 1941: 12), departementschefens uttalande härom omfattar

15 sidor (prop. 122/1942), och utskottet behandlar saken på 7 sidor

(andra särskilda utskottets utlåt, nr 2); härtill komma så bl. a. en mångfald

yttranden från myndigheter och andra samt åtskilliga motioner ävensom

omfattande diskussion i kamrarna. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

mening blev frågan mycket ingående och uttömmande behandlad.

De av motionärerna anförda sifferuppgifterna angående ökningen av väg°ch

vattenbyggnadsverkets befattningshavare och avlöningsanslag avse verkets

hela ämbetsområde och hänföra sig endast delvis till den allmänna väghållningen.

Härom må följande anföras.

Den i samband med förstatligandet uppbyggda organisationen för den

kronan åliggande väghållningen var — såsom framgår av vederbörande betänkande

och proposition — av provisorisk natur så till vida att personalen

för byggande och underhåll beräknades efter då rådande inskränkta byggnadsverksamhet

och ringa trafik. Genom omorganisationen 1946 ökades den

härför avsedda personalen. Samtidigt omorganiserades vägbyrån ävensom

övriga tekniska byråer (för bro-, hamn- samt vatten- och avloppsärenden),

vilka ditintills arbetat med övervägande arvodesanställd och från sakanslag

avlönad personal.

Ökningen av antalet befattningshavare avser bl. a. hela organisationen för

vatten och avlopp samt ett betydande antal befattningshavare för hamnärenden,

för statsbidragsverksamheten rörande enskild väghållning och rörande

städernas väghållning ävensom för flygfältsbvggande,"vägtrafikärenden och

försvarsärenden. Dessutom avser ökningen ett antal befattningshavare för

planeringen i stort av det allmänna vägväsendet och för investeringsutredningen,

uppgifter som icke förekommo under vägdistriktstiden. Slutligen omfattar

ökningen vissa befattningshavare för arbetsstudier i och för "rationalisering,

en verksamhet som icke bedrevs av vägdistrikten.

ökningen av avlöningsanslaget, som till väsentlig del belöper på här ovan

nämnda kategorier av befattningshavare, är därjämte föranledd av dels överflyttning

av avlöningskostnaderna för stora grupper av befattningshavare

från sakanslag till avlöningsanslag och dels av den 1947 genomförda allmänna

löneregleringen.

Den i motionerna berörda fragan om arbetsfördelningen mellan styrelsen

och vägförvaltningarna är föremål för särskild undersökning genom 1947

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6''4.

3

års utredning rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket.

Styrelsen anser sig därför icke behöva närmare ingå på denna fråga, utan

inskränker sig till att göra gällande att tjänstemännen ute på linjen redan

nu ha sådana befogenheter att dröjsmål med brådskande verkställighetsåtgärder

icke behöva förekomma. Härjämte må nämnas, att statens sakrevision

närmare granskat den statliga vägorganisationen i vad avser förrådsrörelsen

och vägunderhållet och att statens organisationsnämnd för närvarande

håller på med granskning av kontorsarbetet.

Slutligen må erinras om att styrelsens och vägförvaltningarnas organisation,

verksamhet och funktionsduglighet är underkastad fortlöpande kontroll

av överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på sin tid yttrade sig över 1942 års

vägsakkunnigas förslag till statlig vägorganisation, framhöll styrelsen — under

påpekande att den föreslagna organisationen i flera avseenden vore för

knappt tilltagen — som sin mening att man icke borde fästa avgörande vikt

vid frågan om kostnaderna för organisationen, då den alldeles övervägande

fördelen av ett förstatligande borde uppkomma genom möjligheten att sköta

väghållningen på ett mera enhetligt och rationellt sätt än vad då vore fallet;

man borde främst se till att organisationen gjordes stark och handlingskraftig.

.

Styrelsen har fortfarande denna uppfattning. Den allmänna väghållningen

på landet representerar jämte trafiken kostnader av sådan omfattning att

de i detta sammanhang äro helt dominerande. Huvudsaken är att väghållningen

utföres på bästa sätt. Detta kan endast ske, om organisationen är

stark och handlingskraftig, och en sådan organisation kan genom rationalisering

och lämplig planläggning i övrigt spara in stora belopp.

Styrelsen förmenar därför, att, även om det skulle anses att den statliga

vägorganisationen kostar mera än vad en för nu radande förhållanden avpassad

vägdistriktsorganisation skulle göra, man icke därav kan draga någon

slutsats om vilken av organisationerna som är den bästa.

Den statliga vägorganisationen har nu fungerat under fyra år. Dess verksamhet

har försvårats av exceptionella förhållanden. Sålunda var vägnätet

vid kronans övertagande av detsamma till följd av aterhallsamhet under

kriget beträffande underhållet synnerligen utmagrat, brist på arbetskraft,

maskiner och dammbindningsmedel har städse rått, byggnadstillstånd har

kunnat erhållas allenast i mycket ringa omfattning, väderleksförhållandena

ha under vissa tider varit abnorma. Det lärer icke tillkomma väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att avgiva något omdöme i frågan huru styrelsen och

vägförvaltningarna skött sig under de gångna åren. Styrelsen anser sig dock

vara berättigad att tillbakavisa motionärernas påstående, att det statliga vägväsendet

skulle kännetecknas av så svåra missförhållanden som i motionerna

angivits. För övrigt tillåter sig styrelsen hänvisa till överrevisorernas

berättelser och styrelsens däröver avgivna yttranden.

Med hänsyn till den relativt korta tid den statliga vägorganisationen fungerat

och de särskilda svårigheter som därunder mött vill det förefalla styrelsen

som om ett slutligt ställningstagande till frågan om organisationsform

icke enbart borde grundas på omdömen rörande organisationens hitintills

bedrivna verksamhet. Det avgörande bör enligt styrelsens mening vara, huruvida

den nu befintliga organisationen kan på längre sikt antagas vara

överlägsen eu organisation med kommunala vägdistrikt av större eller mindre

format.

Härom får styrelsen anföra följande.

Systemet med statlig regi innebär samordning av den stora och omfattan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.

de verksamhet som väghållningen representerar till 24 vägförvaltningar underordnade

ett centralt organ, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, medan det

av motionärerna förordade systemet skulle innebära splittring av verksamheten

på ett — såvitt styrelsen kan förstå — avsevärt större antal kommunala

vägdistrikt.

Styrelsen som haft tillfälle att såsom i sista hand ansvarig myndighet pröva

båda systemen förordar utan tvekan det som innebär samordning. Den

moderna väghållningen kräver väl kvalificerade tekniker, och stora förvaltningsenheter

kunna utrustas med erforderligt antal sådana, vilka alla genom

den stora arbetsmängden kunna beredas full sysselsättning. Genom splittring

av verksamheten på ett stort antal vägdistrikt blir det omöjligt att tillgodose

detta behov. Med stora förvaltningsenheter kan man vidare övergå

från mera hantverksbetonad drift till mekaniserad stordrift och hålla en

med hänsyn till behovet riktigt avpassad maskinpark med jämn sysselsättning;

ett enstaka vägdistrikts maskinpark måste bliva ojämnt och därigenom

oekonomiskt utnyttjad, och om flera vägdistrikt skulle ha gemensamma maskiner

skulle detta säkerligen medföra besvärande konsekvenser. Upphandling

och därtill hörande angelägenheter kan med nuvarande system skötas

rationellt och kostnadsbesparande; samma resultat lärer icke kunna uppnås

vid splittring av verksamheten, vilket också överrevisorerna framhållit i sin

berättelse för tiden juli 1945—30 juni 1946. Det nuvarande systemet medför

vidare, att arbetskraften kan disponeras rationellare och tillgängliga medel

utnyttjas på ett mera planmässigt sätt än vad en vägdistriktsorganisation

skulle kunna göra. Beträffande planläggningen i stort av vägnätet — numera

en av de viktigaste uppgifterna — synes det uppenbart, att denna kräver

samordning. Vidare skulle den av vägförvaltningarna utförda investeringsutredningen

näppeligen kunnat genomföras vid ett splittrat vägväsende.

Slutligen visar erfarenheten från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbete

med mobiliseringsplanläggning och annan försvarsförberedelse inom

vägväsendet att i detta avseende en statlig organisation är nödvändig.

1947 års utredning rörande decentralisering inom väg- och vattenlnjggnadsstgrelsen

har uttalat bland annat följande.

Den utredning rörande möjligheterna av en decentraliserad handläggning

av vissa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsverket, som nu verkställes,

omfattar bl. a. en prövning av förhållandet mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och de lokala förvaltningarnas arbetsuppgifter. Avsikten är därvid

att åstadkomma en sådan arbetsfördelning mellan styrelsen och de lokala

förvaltningarna, att effektiviteten i arbetet blir den största möjliga samt

att förvaltningarna givas största möjliga handlingsfrihet under den kontroll

och ledning från styrelsens sida, som är nödvändig med hänsyn till att styrelsen

har det centrala ansvaret för vägväsendet.

Utredningen har samtidigt härmed till statsrådet och chefen för kungl.

kommunikationsdepartementet avlämnat betänkande rörande vägnämndernas

och länsvägnämndernas arbetsuppgifter m. m„ SOU 1948: 18. Utredningen

har därvid föreslagit vissa åtgärder i syfte att effektivisera de lokala

nämndernas arbete och insatser i vägväsendet samt öka samarbetet mellan

de statliga förvaltningsorganen och de lokala nämnderna. Utredningen

anser alt man inom ramen för den nuvarande vägorganisationen har möjlighet

att genom länsvägnämnder och vägnämnder tillvarataga de erfarenheter,

som bygdens representanter otvivelaktigt ha.

Vid bedömandet av den av motionärerna väckta frågan måste även beaktas,

att vägväsendet alltsedan förstatligandet arbetat under synnerligen för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.

5

svårande förhållanden med ringa medelstillgång och brist på material och

arbetskraft. Möjligheterna att övervinna de med dessa förhållanden förknippade

svårigheterna torde icke ha varit bättre, om vägväsendet skötts av kommunala

organ.

Utskottet. Såsom motivering till förslaget om utredning i syfte att återföra

väghållningen till lokala organisationer ha motionärerna anfört, att förhållandena

i fråga om väghållningen sedan densamma år 1944 övertogs av staten

icke utvecklats på ett tillfredsställande sätt. Orsaken härtill vore, enligt

motionärernas mening, att en central förvaltningsform icke passade landets

vägväsende. Motionärerna ha i stället förordat ett system med kommunala

vägdistrikt, som helt skulle finansieras med statsmedel.

Utskottet är medvetet om att den statliga vägorganisationen, sådan den

från början utformats, varit behäftad med vissa brister. Kritiken mot densamma

har även varit stark. Denna synes främst ha tagit sikte på det förhållandet

att vägförvaltningarna icke utrustats med tillräckliga befogenheter

samt att svårigheter visat sig föreligga att i tillräcklig grad tillgodose

de lokala vägintressena. Åtgärder ha emellertid vidtagits från statsmakternas

sida för att avhjälpa dessa brister. På grund av uttalanden av 1946 års

riksdag (riksdagsskrivelse nr 368), överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet

i deras berättelse över gjorda iakttagelser under budgetåret

1945/46 samt riksdagens revisorer i deras berättelse till 1947 års riksdag

tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 februari 1947

sakkunniga för att inom kommunikationsdepartementet biträda med utredning

rörande möjligheterna av en decentraliserad handläggning av vissa

ärenden inom väg- och vattenbyggnadsverket (1947 års utredning rörande

decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket). I syfte att tillgodose

de lokala vägintressena hemställde 1947 års riksdag hos Kungl. Maj :t om

utredning rörande frågan om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen

om ett ökat lokalt inflytande inom den statliga vägorganisationen må

komma till stånd (riksdagsskrivelse nr 152) samt att förenämnda decentraliseringsutredning

vid sitt arbete måtte beakta jämväl frågan om beredande

av ökade möjligheter för vägnämnder och länsvägnämnder att taga aktiv

del av vägfrågorna inom länen (riksdagsskrivelse nr 6, punkt 7). Sistnämnda

två skrivelser överlämnades till decentraliseringsutredningen, som numera

avgivit betänkande rörande vägnämnders och länsvägnämnders arbetsuppgifter.

Utredningen har därvid föreslagit vissa åtgärder i syfte att effektivisera

de lokala nämndernas arbete och insatser i vägväsendet. Nämnda

betänkande är för närvarande efter remissbehandling föremål för Kungl.

Maj :ts prövning.

Den statliga vägorganisationen har, såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

i ärendet avgivna utlåtande, under hela tiden arbetat

under synnerligen svåra förhållanden. En jämförelse med de lokala vägdistriktens

sätt att sköta väghållningen torde därför icke kunna bliva rättvis.

Enligt utskottets mening torde den statliga vägorganisationen böra erhålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 6b.

tillfälle att arbeta under normala förhållanden samtidigt som de förbättringar

i organisationen vidtagas, som kunna föranledas av decentraliseringsutredningens

förslag, innan frågan om en ny omorganisation av vägväsendet

göres till föremål för övervägande. På grund härav och då det av motionärerna

föreslagna systemet — kommunala vägdistrikt helt finansierade

med statsmedel —- från principiella synpunkter ingiver utskottet de allvarligaste

betänkligheter avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 193 och II: 192 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 juni 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,

Carl Sundberg, Näslund, Henry Johansson och Hugo Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i Vimmerby,

Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö, Larsson i Karlstad,

Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna och Svensson i Ljungskile.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.