Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpningen av bestämmelserna om rätt till statsbidrag för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

1948-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1948:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpningen av bestämmelserna om rätt till statsbidrag för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

tillämpningen av bestämmelserna om rätt till statsbidrag

för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 6 februari 1948 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 66, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att uppgifterna i den för djurägaren år 1946 utfärdade kronodebetsedeln

få, till dess 1948 års kronodebetsedel utfärdats, läggas till grund för

prövningen vid bedömande av rätt till bidrag enligt kungörelsen den 12

april 1946 (nr 164) angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades

kostnader för djursjukvård.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen

I: 128 av herr Bergh m. fl. och II: 230 av fru Boman m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

och skyndsamt förslag till en omreglering av de kvalifikationsbestämmelser

som gälla för bidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet

hänvisa till dessa.

Enligt kungörelsen den 12 april 1946 (nr 164) angående statsbidrag till

lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård må sådant bidrag

åtnjutas av djurägare, för vilken det senast fastställda beskattningsbara

beloppet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke överstiger 600 kronor eller det senast fastställda taxerade beloppet enligt

nämnda förordning uppgår till högst 2 200 kronor. Statsbidrag må dock

icke beviljas den som har skattepliktig förmögenhet överstigande 20 000

kronor. Därest ömmande omständigheter föreligga, må nämnda inkomstoch

förmögenhetsgränser i ringa grad överskridas. Djurägare, som önskar

komma i åtnjutande av statsbidrag, skall vid sjukbesök av veterinär till

denne avlämna en på heder och samvete undertecknad uppgift om de taxerade

och beskattningsbara belopp som enligt den senast fastställda taxeringen

åsatts honom samt om sin skattepliktiga förmögenhet vid utgången

av det kalenderår, den senast fastställda taxeringen avser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 7—9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

Har veterinär mottagit sådan uppgift må han av djurägaren icke uppbära

högre belopp än tio kronor. Återstående del av arvodet och resekostnaden

bestämmes av länsstyrelsen och utbetalas som statsbidrag efter rekvisition

från veterinären, sedan djurägarens uppgifter kontrollerats genom länsstyrelsens

försorg. Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits, äger veterinären

avfordra djurägaren resterande arvode och resekostnadsersättning och, om

djurägaren skulle tredska att utbetala beloppet, åtnjuta handräckning hos

överexekutor.

I skrivelse den 19 december 1947 har veterinärshjrelsen gjort framställning

i syfte att den senast fastställda kronodebetsedeln för vederbörande

djurägare finge läggas till grund vid bedömande av frågan, huruvida denne

vore berättigad till statsbidrag för kostnader för djursjukvård.

Efter redogörelse för innehållet i berörda skrivelse samt i ett av statskontoret

däröver avgivet remissutlåtande har föredragande departementschefen,

statsrådet Sköld, i ärendet anfört och föreslagit följande.

»I kungörelsen angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades

kostnader för djursjukvård ingå icke några andra bestämmelser om hur

veterinären vid sjukbesök skall kontrollera vederbörande djurägares ekonomiska

förhållanden än att denne på heder och samvete skall lämna uppgift

därom. Av veterinärerna hittills tillämpad metod att kontrollera uppgifterna

genom vederbörande djurägares senaste kronodebetsedel synes i stort

sett ha fungerat tillfredsställande. Genomförandet av det nya uppbördssystemet

har emellertid medfört att de skattskyldiga under 1947 icke tillställts

sådana debetsedlar. Intill dess djurägarna erhållit debetsedlar på

grundval av 1948 års taxering, kunna de därför i regel ej väntas ha kännedom

om sina senast fastställda beskattningsbara eller taxerade belopp

eller sin skattepliktiga förmögenhet. Veterinärerna ha ej heller några möjligheter

att omedelbart kontrollera vederbörande djurägares inkomst- och

förmögenhetsförhållanden. Det kan därför antagas, att de uppgifter djurägarna

komma att lämna veterinärerna vid sjukbesöken i de flesta fall komma

att bygga på uppgifterna i 1946 års kronodebetsedlar. På grund av

den höjda inkomstnivån är det då troligt, att åtskilliga av de djurägare,

som enligt 1946 års taxeringsuppgifter skulle varit berättigade till statsbidrag

i förevarande avseende, vid den efterföljande granskningen hos länsstyrelsen

komma att befinnas sakna denna rätt. Härigenom skulle obehag

kunna förorsakas djurägare, som i god tro förklarat sig vara berättigad till

bidrag, och icke oväsentliga svårigheter kunna uppstå för veterinärerna, som

skulle nödgas indriva resterande arvoden och reseersättningar eller avstå

från sin rätt till ytterligare ersättning. Skäl synas därför tala för att 1946

års kronodebetsedlar få läggas till grund vid prövning av rätt till statsbidrag

i förevarande hänseende intill dess 1948 års kronodebetsedlar kommit

vederbörande tillhanda.

I detta sammanhang torde jag vidare få beröra ett annat spörsmål sammanhängande

med 1947 års skattereform. Genom att systemet med barnavdrag

slopats i fråga om den statliga inkomstskatten medan ortsavdragen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

3

i övrigt höjts, komma grunderna för de nuvarande bidragsvillkoren att förändras.

Förslag om nya bidragsbestämmelser torde därför böra föreläggas

1949 års riksdag. Enligt vad veterinärstyrelsen i sin skrivelse anfört har styrelsen

sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och torde i sinom tid inkomma

med utredning och förslag i ämnet. Härvid torde de av riksdagens

revisorer i samband med den år 1947 verkställda granskningen gjorda uttalandena

angående jämkningar i statsbidragsgrunderna för denna verksamhet

komma att beaktas.»

Utskottet. Såsom av det anförda framgår synas vissa svårigheter komma

att uppstå vid tillämpningen av ifrågavarande bidragsbestämmelser därigenom

att kronodebetsedlar till följd av genomförandet av det nya uppbördssystemet

i regel icke tillställts de skattskyldiga under år 1947. Utskottet

vill därför tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att 1946 års kronodebetsedlar

må läggas till grund vid prövning av rätt till statsbidrag i förevarande avseende

intill dess 1948 års kronodebetsedlar tillställts vederbörande.

Vad angår de av utskottet i detta sammanhang behandlade motionerna,

vilka väckts inom den ordinarie motionstiden, delar utskottet motionärernas

åsikt att slopandet av barnavdragen i fråga om den statliga inkomstskatten

böra föranleda en jämkning i de villkor, som för närvarande gälla

för ifrågavarande bidrag. Då emellertid föredragande departementschefen

i förevarande proposition förklarat sig ha sin uppmärksamhet riktad på

denna fråga, torde någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna icke

vara erforderlig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må bifalla förevarande proposition;

B. att de likalydande motionerna I: 128 och 11:230 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,

Alfred Andersson, Anderberg, Nils Olsson, Näslund och Isaksson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,

Carlström, Andersson i Surahammar, Larsson i Karlstad, Jacobson i Vilhelmina,

fru Eriksson och herr Svensson i Vä.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillämpningen av bestämmelserna om rätt till statsbidrag för djursjukvård jämte i ämne s. 1 i texten