Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om de offentliga tjänstemännens rättsställning.

1948-03-04 · 5 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1948:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om de offentliga tjänstemännens rättsställning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

15

Nr 12.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om de offentliga tjänstemännens rättsställning.

I de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 106 i

första kammaren av herr Bergvall m. fl. och nr 176 i andra kammaren av

herr Ohlin in. fl. hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag beträffande revision av i

regeringsformens §§ 35 och 36 stadgade grunder för statstjänsteinännens

rättsställning i samband med en allmän tjänstemannalagstiftning, omfattande

jämväl de kommunalt anställda tjänstemännen, samt med beaktande

av här ovan anförda synpunkter».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I § 36 regeringsformen föreskrives, att statstjänstemän icke kunna, utan

medelst rannsakning och dom, ifrån sina innehavande sysslor av Konungen

avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras

eller flyttas. Ett undantag från den i vårt samhällsskicks historia redan tidigt

framträdande grundsatsen om statstjänstemäns oavsättlighet finnes stadgat

i § 35 regeringsformen, som medgiver Konungen rätt att, när han prövar

rikets tjänst det fordra, entlediga innehavare av vissa i paragrafen uppräknade

förtroendesysslor. Sådana sysslor äro ett flertal såväl civila som militära

chefsbefattningar samt vissa med dem jämförliga ämbeten ävensom alla

beställningar, vilka inrättats för att tillvarataga rikets intressen hos främmande

makter. Vår grundlag känner sålunda endast två kategorier statstjänstemän,

nämligen de som äro oavsättliga och icke kunna förflyttas samt

de som inneha förtroendesysslor eller äro förtroendeämbetsmän.

I § 35 regeringsformen ha efter år 1809 företagits smärre ändringar för att

bringa uppräkningen av förtroendeämbetsmän i större överensstämmelse med

vissa inom statsförvaltningen företagna organisatoriska förändringar. Senast

ändrades lagrummet 1876; fortfarande upptager det titlar och ämbeten, som

försvunnit, varjämte det i fråga om nytillkomna ämbeten är omtvistat om

''de äro hänförliga till förtroendesysslor eller ej. Däremot står § 36 orubbad

kvar alltsedan regeringsformens tillkomst.

Den tidrymd av nära nog halvtannat sekel som härefter förflutit har inom

statsförvaltningen medfört en genomgripande omdaning, beroende såväl av

allmänna strukturella förändringar i samhället som av en utvidgning av

den statliga verksamheten till nya områden i en omfattning, som icke förutsetts

av 1809 års grundlagsstiftare. Statstjänsteinännens rättsliga ställning

har icke förblivit oberörd av denna utveckling. Anställningsformerna konstitulorial

och förordnande (tills vidare eller på viss tid) ha erhållit en

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

alltmer ökad utbredning. Uppfattningen att § 36 regeringsformen endast har

avseende å tjänster, vilka tillsatts genom fullmakt, har efter hand gjort sig

gällande. Innehavare av andra tjänster än fullmaktstjänster ha därför icke

ansetts tillförsäkrade det i lagrummet stadgade skyddet. I enlighet härmed

har i civila avlöningsreglementet och i statens allmänna avlöningsreglemente

upptagits uttrycklig föreskrift om att innehavare av konstitutorial kunna avsättas

i administrativ väg för fel eller försummelse i tjänsten. Att genom

förordnande tillsatta statstjänstemän kunna entledigas utan rannsakning och

dom, har vidare ansetts följa redan av anställningsformens natur. Detsamma

gäller om icke ordinarie befattningshavare. Men även fullmaktshavarnas

rättsliga ställning har i grunden förändrats. Från mitten av 1800-talet ha

i avlöningsförfattningar införts alltmera skärpta bestämmelser om förflyttningsskyldighet.

Dessa bestämmelser ha motiverats med viktiga statsintressen,

men stå icke desto mindre i motsättning till ordalagen i § 36. Sista steget

i denna utveckling har utgjorts av de bestämmelser, som upptagits i civila

avlöningsreglementet och statens allmänna avlöningsreglemente. I nämnda

reglementen stadgas, att annan tjänsteman än domare är skyldig att låta

sig förflyttas, förutom till annan stationeringsort eller annan befattning vid

det verk han tillhör, där Kungl. Maj :t så prövar lämpligt, till befattning vid

annat verk, å vilken reglementet är tillämpligt. Även för domare föreskrives

förflyttningsskyldighet till annan domartjänst inom den lönegrad han tillhör,

ehuru med det villkoret, att Kungl. Maj :t finner organisatoriska skäl

påkalla förflyttningen. Militära beställningshavare äro underkastade ännu

vidsträcktare förflyttningsskyldighet. Beträffande samtliga högre militära

befattningshavare ävensom befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet

gäller därjämte, att de äro pliktiga att avgå från tjänsten, där så befinnes

påkallat med hänsyn till statens intresse. Även pensionsförfattningarnas

föreskrifter om skyldighet för befattningshavare att vid viss ålder eller under

vissa andra omständigheter frånträda tjänsteutövningen, ehuru med rätt till

pension, äro, oaktat bestämmelsernas ändamålsenlighet och nödvändighet

numera knappast av någon sättas i fråga, i varje fall icke förutsatta i regeringsformen.

De kunna icke ledas tillbaka längre än till 1870-talet.

Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda ägt rum anhöll riksdagen

år 1942 på konstitutionsutskottets initiativ i skrivelse (nr 475) till Kungl.

Maj:t om utredning av frågan om revision av de i §§ 35 och 36 regeringsformen

meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens rättsliga ställning.

I utskottets av riksdagen godkända memorial, nr 18, anfördes följande.

En betydande klyfta föreligger otvivelaktigt mellan å ena sidan grundlagens

bud och å andra sidan deras tillämpning genom vissa nu gällande

författningar, som i viktiga delar äro ett uttryck för det praktiska livets

krav. Denna motsättning är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter. Förhållandena

ha numera utvecklat sig därhän, att denna skiljaktighet icke

längre bör få bestå utan bör överbyggas genom en revision av § 36 och den

i samband därmed stående § 35 regeringsformen. Å ena sidan bör härvid

hänsyn tagas till att den allmänna princip, på vilken § 36 bygger, är av vital

betydelse för rättskipningen och förvaltningen och därmed för hela

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

17

vårt samhällskick. Det är nämligen angeläget, att dessa funktioner handhavas

av personer, som efter bästa övertygelse fullgöra sina värv utan att

behöva frukta godtyckliga inskridanden från överordnade. Å andra sidan

hör också beaktas statsmakternas behov av större rörelsefrihet på föreyarande

område än § 36 i sin nuvarande lydelse skänker. Detta behov har särskilt

framträtt under de senaste årtiondena. Huru de nya grundlagsbuden

i detalj skola utformas torde emellertid icke kunna avgöras utan en allsidig

utredning genom Ivungl. Maj :ts försorg. Enligt sakens natur böra de

emellertid icke göras alltför utförliga. Härav följer, att vid utredningen

fråga torde uppstå om icke, i likhet med vad flerstädes i utlandet är fallet,

närmare bestämmelser i ämnet lämpligen böra införas i särskild lagstiftning,

som mera ingående reglerar statstjänstemännens rättigheter och skyldigheter.

År 1946 anhöll riksdagen ånyo (skr. nr 261) om utredning av frågan om

revision av omförmälda bestämmelser i regeringsformen. Spörsmålet hade

vid detta tillfälle aktualiserats genom i kamrarna väckta motioner (I: 192

och 11:335) med förslag till ny lydelse av § 36 regeringsformen och i anslutning

därtill en beredskapslagstiftning, som medgåve Ivungl. Maj :t rätt

att, då rikets tjänst eller den allmänna välfärden så fordrade, vid utomordentliga

förhållanden tillfälligt skilja eller förflytta ämbets- och tjänstemän

från deras sysslor. Utskottet anförde i sitt till grund för skrivelsen

liggande utlåtande (nr 16) bl. a. följande.

Det är enligt utskottets mening angeläget att frågan om revision av de i

§§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna angående statstjänstemannens

rättsliga ställning snarast blir föremål för utredning. De

skäl, som föranledde riksdagen år 1942 att i skrivelse till Ivungl. Maj :t

anhålla om en sådan utredning, äga alltjämt giltighet och ha under de senaste

åren i flera olika sammanhang gjort sig gällande. Vid en dylik revision

bör, med principiellt vidhållande av den grundsats på vilken § 36

regeringsformen bygger, hänsyn tagas till statsmakternas behov av större

rörelsefrihet på förevarande område än § 36 i sin nuvarande lydelse medgiver.

Denna rörelsefrihet bör sträcka sig så långt, att möjlighet finnes att, där

ett allmänt intresse det påkallar, avskeda personer, som visat sig uppenbart

olämpliga och för sin befattning icke skickade. Skäl av skilda slag

kunna ur det allmännas intresse motivera en befattningshavares skiljande

från tjänsten. Ett sådant skäl anföres i föreliggande motioner. Enligt utskottets

mening bör man av varje statstjänsteman kunna fordra, att han

skall vara känd för »laglydnad och medborgarsinne», ett krav som i 1940

års hemvärn skungörelse uppställts för varje hemvärnsman och som sedan

inarbetats i jämväl andra författningar på det militära området. Det synes

utskottet angeläget, att statsmakterna, för att vårt land vid krig eller krigsfara

skall äga en fullt pålitlig ämbets- och tjänstemannakår, tillse att detta

krav på laglydnad och medborgarsinne redan uppfylles under lugna, normala

förhållanden och att grundlagen, eventuellt kompletterad av närmare

bestämmelser i särskild lag, erhåller en sådan utformning att detta blir

möjligt.

Med hänvisning till det anförda lär utskottet, som alltså ej kan ansluta

sig till motionärernas förslag om eu beredskapslagstiftning i ämnet

men som instämmer i motionernas syfte, ehuru utskottet anser, att den

där väckta frågan bör utredas i ett större sammanhang, hemställa, att riks
2

tlihawj till riksdagens protokoll 1''J’iS. 5 sa ml. 2 avd. Nr 10—12.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande iu 12.

dagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om skyndsam utredning

med beaktande av ovan anförda synpunkter av frågan om en revision av de i

§§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna om statstjänstemännens

rättsliga ställning.

Vad utskottet hemställt, bifölls av båda kamrarna, av första kammaren

dock med den ändring i utskottets motivering, att den del därav, som börjar

med orden »Denna rörelsefrihet» och slutar med orden »blir möjligt»,

utelämnades.

Riksdagsskrivelserna från åren 1942 och 1946 ha ännu icke föranlett

någon Kungl. Maj :ts åtgärd. De spörsmål, som beröras däri, äro dock

av den vikt, att en utredning därom utan dröjsmål bör komma till stånd.

Erfarenheterna från de senare åren visa också, att frågan om statstjänstemännens

rättsliga ställning gång efter annan och i skilda sammanhang

aktualiserats. Sålunda framhöll vederbörande departementschef i proposition

(nr 333) till 1946 års riksdag angående allmän lönereglering för

befattningshavare i statens tjänst, att frågan om anställningsformerna

för ordinarie tjänstemän borde övervägas först vid omförmälda av riksdagen

begärda utredning. Vidare har spörsmålet om entledigande av tjänstemän

på grund av olämplighet, opålitlighet m. in. föranlett inrättande av

avgångsstater för vissa befattningshavare vid försvaret samt polis- och

åklagarväsendet år 1942 respektive år 1946. Med anledning av förslaget

om avgångsstat för sistnämnda befattningshavare uttalade justitiekanslersämbetet

den meningen, att ifrågavarande åtgärder borde anstå i avvaktan

på den av riksdagen begärda utredningen rörande föreskrifterna i §§ 35

och 36 regeringsformen. Tillika har frågan om möjlighet att entlediga

vissa läkare och lärare från deras befattningar på grund av olämplighet

diskuterats vid 1945 och 1946 års riksdagar. (Jämför härom interpellationssvar

i andra kammaren den 20 december 1945 och den 13 mars 1946 ävensom

andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1946 i anledning av propositionen

nr 36 angående ändring av 1940 års lag om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus.) Härvid har föreliggande spörsmål vidgats

till att omfatta ej blott statliga tjänstemän utan även vissa kommunala

befattningshavare. Vad sålunda förekommit är ägnat att understryka

angelägenheten av att den av riksdagen begärda utredningen igångsättes.

Utredningen bör också avse de kommunalt anställda tjänstemännens rättsställning

såvitt angår frågan om deras entledigande på grund av illojalitet

eller liknande skäl. Då utskottet emellertid förutsätter, att den av

riksdagen redan tvenne gånger begärda utredningen kommer till stånd

vid sådan tidpunkt att resultatet därav kan föreläggas riksdagen i god tid

före utgången av nästa andrakammarperiod, anser sig utskottet sakna anledning

att ånyo tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i samma ämne. Under

hänvisning till det nu anförda och då ifrågavarande till konstitutionsutskottet

hänvisade motioner främst avse statstjänstemännens rättsliga

ställning, får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12.

19

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1948.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,

Karl August Johanson, Herlitz, Elmgren, Mattsson, Gustavson, Englund,

Thun* och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Nilsson i Göteborg,

Norén, Kyling, Spångberg, Håstad, Jonsson i Haverö, Dickson,

Gustafsson i Bogla och Larsson i Stockholm.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Englund och Larsson i Stockholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.