Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de kommunala tjänstetillsättningarna.

1948-03-11 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1948:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de kommunala tjänstetillsättningarna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

1

i\r 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående de kommunala tjänstetillsättningarna.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 148

i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. och nr 242 i andra kammaren

av herr Håstad m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, 1) att 1946 års kommunallagskommitté måtte erhålla uppdraget

dels att utreda möjligheterna till lagstiftning angående tryggandet av

förtjänst och skicklighet såsom norm vid kommunala tjänstetillsättningar,

dels att utreda möjligheterna till materiell prövning i besvärsväg av kommunala

tjänstetillsättningar samt 2) att Kungl. Maj:t därefter skyndsammast

måtte framlägga förslag härom till riksdagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Besvär över kommunalmyndighets beslut enligt lagarna om kommunalstyrelse

på landet och i stad (kommunalbesvär) må anföras, om beslutet

icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning

eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker den klagandes enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären kunna sålunda endast medföra en prövning av det överklagade beslutets

laglighet i formellt hänseende, d. v. s. av frågan huruvida myndigheten

varit behörig att fatta beslutet och om detta tillkommit på formellt

riktigt sätt. Några särskilda bestämmelser angående överklagande av kommunala

myndigheters beslut om tjänstetillsättning och entledigande från

tjänst finnas icke. Nyssnämnda allmänna regler gälla därför även vid besvär

i ärenden av nu angivet slag. Detta innebär, att, om ett kommunalt organ

bland flera sökande utsett en person till en syssla, de som härigenom

blivit förbigångna ej äga anföra besvär över beslutet hos statlig myndighet

på den grund att de ansett sig lämpligare för befattningen. Någon meritprövning

kan sålunda ej ifrågakomma.

Då besvär icke anföras med stöd av kommunallagarna utan jämlikt specialförfaltningar,

gestaltar sig förhållandet annorlunda. Frågan huruvida

och i vilken utsträckning lämplighetsprövning i det enskilda fallet här kan

äga rum, är beroende av de särskilda föreskrifter i sådant hänseende, som

innehållas i dessa författningar.

För Stockholms stad råder ett särskilt förhållande enligt lagen om kommunalstyrelse

för Stockholm och Kungl. Maj :ts stadga den 5 mars 1937 angående

besvär i vissa fall över nämnds beslut om tillsättande av eller förordnande

å tjänstebefattning å Stockholms stads lönestat. Den som icke åtnöjes

med sådant beslut äger, där kommunalbesvär eljest skolat föras, att

1 Bihang till riksdagens jirolokoll 1948. 5 samt. 2 avd. Nr 13—15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

konstitutionsutskottets utlåtande nr lo.

anföra besvär hos en för ändamålet tillsatt stadens besvärsnämnd. Detta

innebär, att över beslut, varom nyss sagts, kunna anföras särskilda befordringsbesvär,

vilka i första instans ha samma karaktär som motsvarande besvär

inom statsförvaltningen, samt att, sedan besvärsnämnden fattat sitt beslut,

endast kommunalbesvär kunna föras.

Vid 1939 års riksdag väcktes motioner (I: 120 och II: 347 samt I: 121 och

II: 265) med förslag om sådan ändring i kommunallagarna, att frågor om

tillsättning av kommunala tjänster måtte kunna underkastas prövning i

besvärsväg i större utsträckning än vad som vore fallet och därigenom garantier

skapas för att vid tillsättningen behörig hänsyn toges till förtjänst

och skicklighet. I de av konstitutionsutskottet med anledning av motionerna

införskaffade yttrandena från de kommunala förbunden riktades starka

erinringar mot förslagen. Kamrarna avslogo motionerna på hemställan av

utskottet. Till stöd för sitt ställningstagande anförde utskottet (uti. nr 17)

följande:

Den avvisande ståndpunkt, som kommunallagarna intaga till frågan om

lämplighetsprövning vid besvär över kommunala beslut, har sin grund

i den åskådningen, att de kommunala organen böra äga frihet att efter eget

skön bedöma en föreliggande fråga ur synpunkten av kommunens nytta

eller skada. Denna frihet utgör ett betydelsefullt led i den kommunala självstyrelsen.

Att medgiva lämplighetsprövning vid besvär till statligt organ i

kommunala tjänstetillsättningsärenden skulle därför innebära ett viktigt

avsteg från en av huvudprinciperna för den kommunala förvaltningen och

ett djupt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten, vilket enligt

utskottets mening ej bör ifrågakomma. De kommunala sammanslutningarna

hava också, såsom framgår av deras vid utlåtandet fogade yttranden, bestämt

avstyrkt en ändring i förevarande hänseende. De hava jämväl i övrigt

anfört åtskilliga vägande erinringar gentemot en reform i antydd riktning
Den

ordning, som gäller för Stockholm — där den allmänna kommunallagen

ej äger tillämpning — utgör intet principiellt undantag från kommunallagstiftningens

ovan angivna allmänna ståndpunkt, eftersom rätten att

på materiella besvärsgrunder ändra ett tillsättningsbeslut här förbehållits

uteslutande ett kommunalt organ. Något behov av ändrad kommunallagstiftning

för införande av en liknande ordning för rikets kommuner i övrigt

kan emellertid icke anses vara för handen. Beträffande det stora flertalet

kommuner skulle en dylik besvärsrätt knappast få någon praktisk

betydelse, enär förvaltningen där i huvudsak handhaves av kommunala förtroendemän.

Vid 1946 års riksdag behandlade konstitutionsutskottet ånyo motioner

II: 101 och II: 195) innehållande förslag av samma innebörd som de i de

förutnämnda vid 1939 års riksdag väckta motionerna framförda. Även vid

detta tillfälle avslogo kamrarna motionerna på hemställan av utskottet, som

i sitt utlåtande (nr 9) framhöll, att i de då föreliggande motionerna icke

framförts några synpunkter, ägnade att böra föranleda ett ändrat ståndpunktstagande

från riksdagens sida uti ifrågavarande spörsmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13-

3

I fråga om de tjänster, som tillsättas av statlig ämbetsmyndighet gäller

den i 28 § regeringsformen inskrivna principen, att förtjänst och skicklighet

skola vara enda befordringsgrunder. Att denna regel iakttages av underordnade

statsmyndigheter vid de på dessa ankommande utnämningarna,

tillses i sista hand besvärsvägen av Kungl. Maj :t. Jämväl när utnämningsrätten

tillkommer Kungl. Maj :t självt skall samma regel alltid följas. Detta

gäller också i fråga om de högre statstjänster, som tillsättas utan ansökan;

även här skall full objektivitet iakttagas, så att staten skall kunna erhålla

de ur alla synpunkter lämpligaste personerna till ifrågavarande befattningar.

I nu förevarande motioner föreslås, att även i kommunallagarna införas stadganden

motsvarande regeringsformens krav på förtjänst och skicklighet såsom

befordringsgrund vid kommunala tjänstetillsättningar; regeln bör enligt

motionärerna kombineras med möjlighet att besvärsvägen erhålla förnyad

materiell prövning av tillsättningsärenden. I anledning av förslaget

finner sig utskottet böra framhålla, att, ehuru de i regeringsformen fastslagna

befordringsgrunderna för statstjänstemän icke motsvaras av några

likartade uttryckliga bestämmelser i själva kommunallagarna för kommunaltjänstemännen,

för hela den kommunala självstyrelsen dock den principen

ligger till grund, att full objektivitet skall iakttagas vid densammas

handhavande och därför också vid de kommunala tjänstetillsättningarna.

Emellertid är det icke möjligt att på grundval av föreskrifterna i kommunallagarna

genom besvär till statligt organ ernå ny lämplighetsprövning av

dylika tjänstetillsättningsärenden, utom då utnämningen sker jämlikt specialförfattningar

för där särskilt angivna fall. Såsom utskottet vid tidigare

behandling av här berörda spörsmål framhållit, skulle en ändring av ifrågavarande

huvudregel innebära ett allvarligt intrång i den kommunala självbestämmanderätten,

något som utskottet alltjämt ej kan förorda. Framhållas

må, att den ordning, som på förevarande område numera gäller för

Stockholm, ej utgör något principiellt undantag från kommunallagstiftningens

allmänna ståndpunkt härutinnan, då rätten att på materiella besvärsgrunder

ändra ett tillsättningsbeslut förbehållits en stadens egen besvärsnämnd.

Kommunalförvaltningens och därmed den kommunala förvaltningsapparatens

under senare år alltmera vidgade omfattning även inom andra

kommuner gör emellertid frågan om lämpligheten av en rent kommunal

besvärsanordning, motsvarande eller liknande den i Stockholm befintliga,

förtjänt av uppmärksamhet även för andra kommuners vidkommande. En

förutsättningslös omprövning av detta spörsmål torde därför numera vara

av förhållandena påkallad. De för 1946 års kommunallagskommitté utfärdade

direktiven äro tillräckligt allmänt hållna för att utskottet, mot bakgrunden

av det nyss sagda, skall anse sig kunna förutsätta, att kommittén

utan särskild anmaning upptager den förevarande frågan till utredning.

Under hänvisning till det anförda får utskottet, med framhållande av att

rättsförhållandena mellan kommunerna och deras befattningshavare i stor

utsträckning lämpligen böra regleras genom avtal mellan de berörda parterna

eller parisorganisationerna, hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

att förevarande motioner ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1948.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August Johanson,

Herlitz, Elmgren, Björck, Mattsson, Gustavson, Sandberg, Sjö* och

Damström; samt

från andra kammaren: herrar Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg,

Kyling, Håstad, Jonsson i Haverö*, Edberg, Larsson i Julita, Johnsson i

Stockholm*, Dickson och Gustafsson i Bogla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Herlitz, Gustavson, Kyling, Håstad, Edberg och Dickson, som i

utskottet i anslutning till motionerna yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att förevarande motioner överlämnas till 1946

års kommunallagskommitté.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.