Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.

1948-03-16 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1948:17, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

1

Nr 17.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.

Uti en inom första kammaren väckt till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 50, av herr Andrén m. fl. hemställes, »att riksdagen såsom vilande

för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.

1 :o. Konungen bör rätt och sanning--—- (nuvarande lydelse) —

--; ingens samvete tvinga eller tvinga låta.

2:o. Svensk medborgare är tillförsäkrad religionsfrihet, yttrandefrihet,

tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet.

Medborgarna äga förty fritt bekänna och utöva sin religion, fritt yttra sin

mening i ord, bild eller på annat sätt samt sammankomma och sammansluta

sig för allmänna eller enskilda syften; därvid skola iakttagas de föreskrifter,

varom stadgas i av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag;

dock att beträffande tryckfrihet gäller vad i § 86 stadgas.

Envar svensk medborgare skall oförkränkt äga befordra meddelanden

genom brev, telegraf, telefon eller annat allmänt sådant samfärdsmedel. Inskränkning

häri må endast ske genom av Konungen och riksdagen samfällt

stiftad lag.

3:o. Svensk medborgares personliga frihet ävensom frihet i utövande av

näring eller yrke må inskränkas endast med stöd av lag, som stiftats av

Konungen och riksdagen samfällt.

Svensk medborgares egendom är tryggad. Staten äger endast mot skälig

ersättning förfoga över och expropriera egendom; härom stadgas i sådan

lag.

Svensk medborgares rätt att av det allmänna vid behov erhålla hjälp och

skydd vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet

bestämmes genom sådan lag.

4:o. Ej må någon dömas av annan domstol än den, varunder han rätteligen

hörer och lyder.

Ej må någon straffas för gärning, som ej är belagd med straff i lag, som

gällt vid gärningens utövande; ej heller må för gärning utdömas strängare

straff än däri stadgas.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. .5 sand. 2 avd. Nr 17.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

Den svenska rätten har av gammalt innehållit bestämmelser, syftande

till att skydda den enskilde tillkommande rättigheter mot godtycke och

övergrepp från statsmakternas sida. Enligt landslagens konungaed skulle

Konungen »styrka rättvisa och sanning och nedtrycka vrångvisa, osanning

och orätt; han skulle vara allmogen trygg och trogen, ingen fattig eller rik

fördärva till liv eller lem, utan att han hlivit förvunnen efter rikets lag, och

ej av någon taga hans gods utan efter laga dom». I senare konungaförsäkringar

och grundlagar återkomma liknande föreskrifter. Särskilt må erinras

om § 2 i 1719, 1720 och 1772 års regeringsformer, som direkt anknyter

till landslagens konungaed. I 1809 års regeringsform infördes ett motsvarande

stadgande i § 16; detta gavs ett vidare innehåll och en precisare formulering

än äldre bestämmelser. I sin ännu gällande lydelse stadgar § 16:

»Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt

hindra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig

frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen

avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning

och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; ingens

fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens

samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning

av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän

förargelse åstadkommer. Konungen låte envar bliva dömd av den domstol,

varunder han rätteligen hörer och lyder.» I 1809 års regeringsform infördes

tillika i § 86 en bestämmelse om tryckfriheten. Sedan dess ha ej

några nya bestämmelser av intresse i detta sammanhang införts i regeringsformen;

av de medborgerliga friheterna har endast tryckfriheten mera utförligt

reglerats i grundlag.

Riksdagen hemställde år 1938, i anledning av väckta motioner, i skrivelse

(m 362) till Kungl. Maj :t om utredning av frågan om införande i regeringsformen

av sådana principer, som för det fortbestående svenska samhället

vore av den fundamentala vikt, att de ej må kunna åsidosättas utan

grundlagsändring.

I konstitutionsutskottets till grund för riksdagens beslut i ämnet liggande

utlåtande (nr 16) hade anförts följande:

Ett för våra svenska grundlagar — och särskilt regeringsformen — karakteristiskt

drag är elasticiteten. Grundlagarna hava hittills icke varit inriktade

på att trygga det vid någon viss tidpunkt levande svenska samhällets

»fundamentala principer», även om stadganden finnas, som beröra

dessa. Inom författningens ram har det varit möjligt att anpassa lagstiftningen

efter förändrade tids- och samhällsförhållanden. Utskottet håller

före, att denna elasticitet också bör för framtiden bevaras och att följaktligen,

om i grundlag vissa »fundamentala principer» skulle inskrivas, detta

varken kan eller får förhindra att en successivt skeende faktisk omdaning

i det allmänna rättsmedvetandet av de begrepp, till vilka dessa principer

hänföra sig, omsättes i lagstiftning. Ändras det allmänna rättsmedvetandet

här i någon viss punkt, så följer därav att ifrågavarande begrepp

kan få ett annat innehåll i olika tider och att grundlagsskyddet då icke kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

3

omfatta annat eller mera än det begrepp, som i grundlagen ursprungligen

blivit definierat — grundlagsskyddet blir illusoriskt, om eller när ett dylikt

begrepp ej längre har något underlag i verkligheten.

Därest det grundlagsskydd för »det nuvarande samhällets fundamentala

principer», som motionärernas förslag åsyftar, skulle kunna vinnas genom

införande i regeringsformen av vissa sådana principer, t. ex. i anslutning till

eller omedelbart före § 86 (om tryckfriheten), kan en utredning härom vara

befogad. Inom utskottet hava skilda meningar uttalats angående såväl möjligheten

som effektiviteten av dylika principstadganden i svensk grundlag.

Utskottet vill för sin del betona, att grundlagens helgd icke ökas utan

tvärtom kan undergrävas, om däri införas bestämmelser, vilka avses såsom

garantier men så avfattas att de blott bliva platoniska uttalanden, dem lagstiftaren

kan frestas att i särskilda fall mer eller mindre direkt skjuta åt

sidan. Över Kungl. Maj :t med riksdagen finnes nämligen för närvarande

ingen makt, som med generellt bindande verkan kan förklara en av dem

samfällt stiftad lag vara ogiltig. Införandet av ett grundlagsstadgande, som

förlänade högsta domstolen och regeringsrätten behörighet att avgiva dylika

förklaringar kan utskottet icke förorda.

Utskottet vill vidare framhålla vikten av att åt grundlagsändringar icke

gives sådan karaktär att de förhindra eller försvåra möjligheten av effektivt

skydd gentemot sådana krafter, som med våldsmedel vilja omdana

statsskicket.

Motionärerna hava icke åsyftat att göra någon fullständig uppräkning

av alla de fundamentala principer, som äro värdefulla tillgångar för den

mänskliga samvaron inom ett kultur- och rättssamhälle. Utskottet vill sålunda

erinra om att rätten till arbete och försörjning för medborgarna

måste anses som en lika viktig princip, som till exempel den om äganderätten.

Därest en utredning skall komma till stånd, bör denna förty omfatta

jämväl andra fundamentala principer än dem, som direkt beröras i motionerna.

Av de medborgerliga fri- och rättigheterna är tryckfriheten i vårt land

mera än i något annat land erkänd genom grundlagsbestämmelser. Den

personliga äganderätten åtnjuter genom bestämmelser i regeringsformen

§§ 16, 73 och 74 ett visst, om också ofullständigt grundlagserkännande. Vissa

andra individuella intressen skyddas i regeringsformen § 16 mot övergrepp

från konungamaktens och förvaltningens sida. I flera främmande länder

hava vissa av de medborgerliga fri- och rättigheterna erhållit grundlags

skydd i vidare omfattning än i Sverige. Motionärerna åsyfta nu att hos oss

bereda vissa fri- och rättigheter ett starkare skydd än det, som för närvarande

tillkommer dem i svensk rättsordning. För att förverkliga denna

tanke ligger det närmast till hands att införa och bestämma nämnda frioch

rättigheter i svensk grundlag och alltså låta dem åtnjuta samma skydd,

som för närvarande tillkommer andra, för vårt folk mindre betydelsefulla

ting. Enligt utskottets mening kan det emellertid därvid icke komma i fråga

alt på något sätt, vare sig i form eller sak, rubba regeringsformen § 16, som

redan 1809 sammanfattade seklers erfarenheter.

Motionärerna hava anfört, att det möter svårigheter att i lagtext utforma,

vad de önska få infört i grundlagen, men anse dessa icke vara oöverstigliga.

Utskottet vill heller icke förneka möjligheten av att vissa resultat kunna ernås

genom en utredning. Ämnet är också av det intresse och av den vikt

att ett försök att övervinna svårigheterna synes vara befogat. Utskottet finner

sig dock i samband härmed böra understryka, att del icke kan komma

i fråga alt i grundlag införa eu omfattande katalog med tillhörande inånga

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

undantag såsom i tryckfrihetsförordningens äldre form rörande offentliga

handlingar, och icke heller att hänvisa till nya speciella grundlagar, utan

allenast att i grundlag giva korta och klara prineipstadganden.

Med anledning av ovanberörda riksdagsskrivelse verkställdes inom justitiedepartementet

utredning i ämnet genom särskilt tillkallade sakkunniga.

Dessa förordade i sitt i maj månad 1941 avgivna betänkande med förslag till

ändrad lydelse av g 16 regeringsformen (SOU 1941: 20) ett förslag till ändrad

lydelse av § 16 regeringsformen, med vilket det i förevarande motion

upptagna grundlagsförslaget i sak helt och i form nära överensstämmer.

I sin principmotivering hade de sakkunniga bl. a. anfört följande:

Den svenska rätten har efter tillkomsten av 1809 års regeringsform fullföljt

de rättssäkerhetens och den medborgerliga frihetens principer, som

redan förut hävdats i efter äldre tiders åskådning avpassad form. Den medborgerliga

rätt att uttrycka och gemensamt verka för bestämda trosidéer och

åsikter, som främst kommer till uttryck i religionsfrihet, yttrandefrihet,

tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet, har steg för steg fullsländigats.

Det har i detta hänseende icke förelegat någon motsättning

mellan de konstitutionalistiska idéer, som voro förhärskande under 1800- talet, och nutidens demokratiska åskådning. Det är betecknande, att de

medborgerliga friheterna erkändes och skyddades redan innan den moderna

folkstyrelsen genomfördes; på denna punkt har den parlamentariska demokratien

helt kunnat anknyta till äldre traditioner. Inom alla politiska riktningar

av betydelse har meningsfriheten och vad därmed sammanhänger

ansetts vara livsnerven i det folkstyrda svenska samhället. Även i fråga om

medborgarens sociala och ekonomiska frihet hade med rättsstatstanken förenade

principerna upprätthållits och utbyggts. Äganderätten har i det allmännas

intresse underkastats inskränkningar och därigenom på viktiga områden

förändrat karaktär, men grundsatsen om egendomens trygghet och

statens skyldighet att lämna ersättning vid förfogande över eller expropriation

av egendom har i lagstiftningen stadfästs. På detta område gäller, liksom

beträffande de medborgerliga friheterna i mera egentlig mening, att

den bestående ordningen vunnit anslutning av en överväldigande majoritet

inom folk och representation. Frihet att utöva yrke och bedriva näring har

införts; de inskränkningar och åtskillnader, som ännu vid regeringsformens

tillkomst förelågo, ha avskaffats. Tillika har, särskilt under senare tid, en

omfattande socialreformatorisk lagstiftning fastställt och reglerat statens

plikt att hjälpa och skydda medborgarna vid ålderdom, sjukdom och arbetslöshet

och andra fall av bristande försörjningsförmåga.

Det är uppenbart, att de här berörda grundsatserna, som kunna betecknas

som uttryck för svenska medborgare tillkommande fri- och rättigheter,

icke i sin helhet äro innefattade i § 16 regeringsformen, sådan denna för

närvarande lyder. Vissa principer, t. ex. rörande förenings- och församlingsfrihet,

äro icke alls nämnda i detta stadgande. Härtill kommer, att § 16,

eller i varje fall delar av denna paragraf, äro riktade blott mot regeringsmakten

och sålunda icke begränsa möjligheten av en samfälld lagstiftning i

strid med de uppställda normerna. För ett generellt stadfästande av de i vårt

land erkända medborgerliga fri- och rättigheterna kräves alltså ett tillägg

till grundlagens nuvarande bestämmelser.

Enligt de sakkunnigas mening bör ett sådant tillägg komma till stånd.

De fri- och rättigheter, varom här är fråga, höra till grundvalarna för det

svenska statsskicket och det svenska rättssamhället överhuvud, och det sy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

5

nes då i och för sig påkallat, att de klart och tydligt inskrivas i vår främsta

grundlag. Att så icke redan skett, beror icke på meningsskiljaktigheter rörande

grundsatsernas värde; snarare sammanhänger det med att dessa

grundsatser så energiskt hävdats och att deras värde sa allmänt erkänts,

att ett praktiskt behov av grundlagsfästande icke med någon styrka gjort

sig gällande. I nuvarande utrikes- och inrikespolitiska situation synes emellertid

ett auktoritativt fastställande av dessa principer angeläget. Under

samtidens ideologiska debatter och brytningar har känslan för de medborgerliga

rättigheter, som av ålder präglat svenskt statsliv, blivit alltmera allmän

och medveten. Det är av betydelse att här, såsom på andra områden,

våra omistliga nationella värden klarläggas, förkunnas och, såvitt det är

möjligt, säkerställas gentemot växlingar och påfrestningar. Vidare har genom

de långtgående statliga ingripanden, som under de senaste åren ansetts

nödvändiga, det direkta praktiska behovet av en fastare reglering av

hithörande rättsområden understrukits. Även om en helt klarläggande normering

av de medborgerliga fri- och rättigheter, som te sig väsentliga,

icke kan företagas — och i varje fall icke lämpligen kan ske i grundlagen

— är det av vikt, att utgångspunkterna preciseras och att så långt möjligt

en gränsdragning åstadkommes. Det är här icke i första rummet fråga om

att skydda de enskilda medborgarna, utan att stärka den svenska rättsordningen

och därmed den svenska staten; den nationella enhetens särart och

styrka betingas av medborgarens frihet och rättssäkerhet.

I fråga om de föreslagna grundlagsbestämmelsernas allmänna utformning

anförde de sakkunniga vidare i sin principmotivering följande:

De sakkunniga vilja emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att

de föreslagna grundlagsbestämmelserna i regel erhållit den utformningen,

att vederbörande frihet eller rättighet principiellt garanteras, varjämte fastslås,

att den närmare regleringen av ämnet skall ske genom av konung och

riksdag samfällt beslutad lagstiftning. Härigenom klarlägges, för att anknyta

till ett konkret exempel, att församlingsfrihetens grundsats icke får

kränkas och att detalj föreskrifter rörande utövandet av och gränserna för

denna frihet måste stadgas i lag; vad som ej är i lag eller med stöd av lag

uttryckligen förbjudet, är tillåtet. För närvarande äro ett stort antal bestämmelser

på hithörande områden givna i skilda författningar, som icke

tillkommit under riksdagens medverkan. Enligt de sakkunnigas uppfattning

är det av största vikt, att dessa stadganden så långt möjligt ersättas

genom enhetliga och i form av samfälld lagstiftning meddelade regler. Det

förutsättes, att den till grundlagsbestämmelserna anknutna lagstiftningen

får största möjliga klarhet och fullständighet. Endast på två punkter förorda

de sakkunniga ovillkorliga grundlagsstadganden, nämligen då det gäller

plikt för staten att vid förfogande över eller expropriation av egendom

lämna skälig ersättning samt i fråga om förbud mot retroaktiv strafflagstiftning.

Då de sakkunniga åt de föreslagna grundlagsbestämmelserna givit denna

utformning, ha de jämväl starkt påverkats av synpunkten, att författningens

föreskrifter icke böra alltför starkt binda statsmakternas handlingsfrihet.

Regleringen av medborgerliga fri- och rättigheter får icke givas en

så absolut och ovillkorlig karaktär, att hinder uppslå för de ökade statsingripanden

och de intrång i den enskildes frihet och självbestämningsrätt,

som under särskilda förhållanden kunna vara erforderliga. Genom de

senaste årens krissituation och de rättsförändringar, som den gjort nödvändiga,

har denna synpunkt aktualiserats och dess betydelse framhävts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr IT.

De sakkunniga ha med tanke härpå ansett det lämpligt att i de punkter,

som i detta sammanhang rimligen kunna komma i fråga, överlämna åt

statsmakterna att inom grundlagens ram reglera tillämpningen av de fastställda

allmänna grundsatserna. Härvid kunna för särskilda förhållanden

avpassade särbestämmelser givas. Ett upphävande av de angivna grundsatserna

kan visserligen ske blott genom grundlagsändring, inen ett sådant

upphävande kan icke tänkas bliva satt i fråga, så länge Sverige förblir en

demokratisk rättsstat.

Beträffande de föreslagna bestämmelsernas placering i grundlag framhöllo

de sakkunniga:

Den givna platsen i regeringsformen för fastställande av medborgarnas

fundamentala fri- och rättigheter synes vara § 16, i vilken redan en råd

bestämmelser av denna art äro införda. De sakkunniga ha utgått från att

härvid den nuvarande lydelsen av § 16 i möjligaste mån bör lämnas orubbad.

Helt torde detta dock icke låta sig göra. Två i slutet av § 16 uttryckta

grundsatser böra utan tvivel erhålla en sådan formulering, att deras generella,

icke blott för konungamakten begränsande innehåll tydligt angives.

Detta gäller dels föreskriften om religionsfrihet, som utformades''först''1809

i anslutning till den franska rättighetsförklaringen och som nu lämpligen

hör införas i en allmän bestämmelse om medborgerliga friheter, dels bestämmelsen

om rätt forum, som för närvarande finnes inryckt i en särskild,

från den övriga delen av paragrafen skild sats och som därför utan svårighet

kan överflyttas till ett annat stycke. De sakkunniga föreslå därför att

den nuvarande § 16 till och med orden »ingens samvete tvinga eller tvinga

låta» bibehålies som ett första moment i paragrafen. I det väsentliga förblir

alltså enligt de sakkunnigas förslag den gällande lydelsen av § 16 orubbad;

de ålderdomliga och märgfulla satser i paragrafen, som med rätta vunnit

berömmelse, förbli obeskurna. De nya bestämmelser, som de sakkunniga

anse sig böra föreslå, skulle införas i tre följande moment av § 16.

Vid utformningen av dessa bestämmelser har största möjliga knapphet och

koncentration eftersträvats, och paragrafen synes i dess föreslagna nya lydelse

icke bliva alltför omfattande.

Sakkunnigförslaget har ej varit utsänt på remiss eller varit föremål för

överarbetning inom justitiedepartementet.

Till stöd för det i nu förevarande motion framlagda förslaget till ändrad

lydelse av § 16 regeringsformen ha motionärerna bl. a. framhållit följande:

De motiv, som 1938 och 1941 kunde anföras för en grundlagsstiftning av

det slag, som sålunda förordades, äga alltfort sin giltighet. Även i våra'' dagar

finns det starka strömningar, som hota de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Även om de för dagen icke äro så mäktiga i vårt land, kunna

de i en annan internatinell situation bliva till en allvarlig fara. Det är

möjligt, att lag och rätt icke skola hejda dem, som vilja kränka gamla

svenska fri- och rättigheter, som länge betraktats som allmänmänskliga rättigheter.

Stora delar av vart folk skulle emellertid med avsky och förakt

betrakta en rörelse, som kränkte gällande rätt för att realisera tvivelaktiga

eller helt förfelade syften. Man får icke heller bortse från den uppfostrande

betydelse, som det måste ha för vårt folks rättsmedvetande, om det svenska

samhällets grundläggande principer finna den helgd och det rättsskydd,

som vår främsta grundlag kan giva. Hela vårt lagstiftningsarbete bygger för

övrigt på den urgamla principen, att lagen skalf respekteras och efterlevas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

7

Den möjligheten, att kommande maktägare skola sätta sig över lag och rätt,

har förut icke hindrat svensk lagstiftning att giva lagens sanktion åt sådana

principer, som svenskt rättsmedvetande betraktat såsom riktiga.

Utskottet. Det svenska rättssamhällets grundprincip består i omsorgen

om människornas rätt och frihet. Denna omsorg visar sig redan i grundsatsen

att ingrepp däri endast få äga rum med stöd av allmängiltiga regler

som i lika mån gälla för alla medborgare och sålunda sätta en spärr för

godtycke och väld. Den visar sig också däri, att sådana regler, försåvitt de

avse mera väsentliga ingrepp, skapas under riksdagens medverkan, efter fri

och öppen diskussion. Och icke nog med detta: det står fast, att ett visst

mått av frihet räknas såsom människorna tillförsäkrat på ett sådant sätt,

att icke ens Konung och riksdag kunna förgripa sig därpå. Det är i kraft

av dessa grundsatser som Sverige förtjänar kallas en rättsstat.

Det är naturligt att man icke alltid varit ense om hur långt hänsynen

för enskild rätt och frihet skall sträcka sig, och i vilken omfattning de nyss

angivna grundsatserna sålunda skola tillämpas. Men meningsskiljaktigheterna

hava i stort sett icke gällt det väsentliga. Och vad mera är: rättsstatens

grundsatser, vilkas betydelse under lugnare tider icke alltid tillfullo

uppmärksammats, hava under den förödelsens tid, som det europeiska

statslivet genomgått, kommit att för alla demokratiskt sinnade medborgargrupper

i vårt folk allt klarare framstå i hela sin omätliga betydelse. Vare

sig man utgår från de rätts- och frihetstraditioner, som sedan århundraden

präglat vårt folks väsen, eller från de politiska, sociala, ekonomiska och

kulturella strävanden, som göra sig gällande i nutidens liv, står det lika

klart, att rättsstaten är den omistliga grundvalen för allt svenskt samhälleligt

arbete.

Åt en enstämmig sådan uppfattning gav konstitutionsutskottet 1938 uttryck

i sitt ovan omnämnda utlåtande. Under världskriget framträdde också

det svenska folkets önskan att hålla vakt kring rätten och friheten i det

1941 avgivna betänkandet om revision av § 16 regeringsformen. Konstitutionsutskottet

har nu velat giva ett förnyat uttryck åt vad som otvivelaktigt

är en samfälld svensk vilja.

De grundsatser på vilka utskottet syftar hava endast på ett med hänsyn

till nutidens krav mycket ofullkomligt sätt inskrivits i våra grundlagar.

Särskilt gäller detta om regeringsformens 16 §. Detta stadgande ger ett fulllödigt

och vältaligt vittnesbörd om djupt rotade rätts- och frihetstraditioner.

Men dess rättsliga innebörd är oviss. I vad mån och på vad sätt det ger

uttryck åt de grundsatser, som utskottet betecknat som kännetecknande för

rättsstaten, är omtvistat. Otvivelaktigt är i varje fall, att regeringsformens

16 § icke åt medborgarnas frihet och rätt ger ett ens tillnärmelsevis så säkert

stöd som de stadganden av likartat innehåll, som återfinnas i flertalet

främmande författningar. Det är, just i den allvarliga och prövande tid, som

vait folk liksom Uuropas övriga folk nu genomlever, en naturlig uppgift

att söka befästa den svenska rättsstaten genom att i regeringsformen infoga

såvitt möjligt klara och bindande uttryck för dess grundsatser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.

Denna uppgift är emellertid krävande och ömtålig. Innebörden av och

formen för de nya grundi agsbuden måste underkastas den sorgfälligaste

prövning, försåvitt man vill eftersträva att skapa regler, som å ena sidan

lämna statsmakterna den rörelsefrihet, som de, särskilt under utomordentliga

förhållanden, kunna behöva, men å andra sidan uppdraga sådana gränser,

att medborgarnas frihet och rätt i väsentliga hänseenden få ett säkert

skydd. Det står för utskottet klart, att det är till ett sådant mål man måste

sträva. Utskottet är under dessa förhållanden ej berett att på grundval av

1941 års kommittéförslag, som icke varit föremål för vare sig remissförfarande

eller Kungl. Maj :ts prövning eller de förevarande motionerna, som

i huvudsak bygga på kommittéförslaget, utarbeta förslag till erforderliga

grundlagsändringar.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville hemställa, att Kungl. Maj :t till

förnyad utredning måtte upptaga frågan om införande i

regeringsformen av bestämmelser, vilka giva uttryck åt det

svenska rättssamhällets grundläggande principer, ävensom

för riksdagen framlägga de förslag, som härav föranledas.

Stockholm den 16 mars 1948.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,

Karl August Johanson, Herlitz, Elmgren, Rjörck, Mattsson, Lindén*,

Gustavson och Hällgren; samt

från andra kammaren: herrar Nordström i Torsby*, Nilsson i Göteborg,

Norén, Kyling*, Spångberg, Håstad*, Edberg, Johnsson i Stockholm,

Dickson och Gustafsson i Bogla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4S1073

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:122 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen. a1 i texten