Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.
1948-03-16 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1948:17, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
1
Nr 17.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.
Uti en inom första kammaren väckt till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 50, av herr Andrén m. fl. hemställes, »att riksdagen såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.
1 :o. Konungen bör rätt och sanning--—- (nuvarande lydelse) —
--; ingens samvete tvinga eller tvinga låta.
2:o. Svensk medborgare är tillförsäkrad religionsfrihet, yttrandefrihet,
tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet.
Medborgarna äga förty fritt bekänna och utöva sin religion, fritt yttra sin
mening i ord, bild eller på annat sätt samt sammankomma och sammansluta
sig för allmänna eller enskilda syften; därvid skola iakttagas de föreskrifter,
varom stadgas i av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag;
dock att beträffande tryckfrihet gäller vad i § 86 stadgas.
Envar svensk medborgare skall oförkränkt äga befordra meddelanden
genom brev, telegraf, telefon eller annat allmänt sådant samfärdsmedel. Inskränkning
häri må endast ske genom av Konungen och riksdagen samfällt
stiftad lag.
3:o. Svensk medborgares personliga frihet ävensom frihet i utövande av
näring eller yrke må inskränkas endast med stöd av lag, som stiftats av
Konungen och riksdagen samfällt.
Svensk medborgares egendom är tryggad. Staten äger endast mot skälig
ersättning förfoga över och expropriera egendom; härom stadgas i sådan
lag.
Svensk medborgares rätt att av det allmänna vid behov erhålla hjälp och
skydd vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet
bestämmes genom sådan lag.
4:o. Ej må någon dömas av annan domstol än den, varunder han rätteligen
hörer och lyder.
Ej må någon straffas för gärning, som ej är belagd med straff i lag, som
gällt vid gärningens utövande; ej heller må för gärning utdömas strängare
straff än däri stadgas.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. .5 sand. 2 avd. Nr 17.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
Den svenska rätten har av gammalt innehållit bestämmelser, syftande
till att skydda den enskilde tillkommande rättigheter mot godtycke och
övergrepp från statsmakternas sida. Enligt landslagens konungaed skulle
Konungen »styrka rättvisa och sanning och nedtrycka vrångvisa, osanning
och orätt; han skulle vara allmogen trygg och trogen, ingen fattig eller rik
fördärva till liv eller lem, utan att han hlivit förvunnen efter rikets lag, och
ej av någon taga hans gods utan efter laga dom». I senare konungaförsäkringar
och grundlagar återkomma liknande föreskrifter. Särskilt må erinras
om § 2 i 1719, 1720 och 1772 års regeringsformer, som direkt anknyter
till landslagens konungaed. I 1809 års regeringsform infördes ett motsvarande
stadgande i § 16; detta gavs ett vidare innehåll och en precisare formulering
än äldre bestämmelser. I sin ännu gällande lydelse stadgar § 16:
»Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig
frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen
avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning
och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; ingens
fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens
samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning
av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer. Konungen låte envar bliva dömd av den domstol,
varunder han rätteligen hörer och lyder.» I 1809 års regeringsform infördes
tillika i § 86 en bestämmelse om tryckfriheten. Sedan dess ha ej
några nya bestämmelser av intresse i detta sammanhang införts i regeringsformen;
av de medborgerliga friheterna har endast tryckfriheten mera utförligt
reglerats i grundlag.
Riksdagen hemställde år 1938, i anledning av väckta motioner, i skrivelse
(m 362) till Kungl. Maj :t om utredning av frågan om införande i regeringsformen
av sådana principer, som för det fortbestående svenska samhället
vore av den fundamentala vikt, att de ej må kunna åsidosättas utan
grundlagsändring.
I konstitutionsutskottets till grund för riksdagens beslut i ämnet liggande
utlåtande (nr 16) hade anförts följande:
Ett för våra svenska grundlagar — och särskilt regeringsformen — karakteristiskt
drag är elasticiteten. Grundlagarna hava hittills icke varit inriktade
på att trygga det vid någon viss tidpunkt levande svenska samhällets
»fundamentala principer», även om stadganden finnas, som beröra
dessa. Inom författningens ram har det varit möjligt att anpassa lagstiftningen
efter förändrade tids- och samhällsförhållanden. Utskottet håller
före, att denna elasticitet också bör för framtiden bevaras och att följaktligen,
om i grundlag vissa »fundamentala principer» skulle inskrivas, detta
varken kan eller får förhindra att en successivt skeende faktisk omdaning
i det allmänna rättsmedvetandet av de begrepp, till vilka dessa principer
hänföra sig, omsättes i lagstiftning. Ändras det allmänna rättsmedvetandet
här i någon viss punkt, så följer därav att ifrågavarande begrepp
kan få ett annat innehåll i olika tider och att grundlagsskyddet då icke kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
3
omfatta annat eller mera än det begrepp, som i grundlagen ursprungligen
blivit definierat — grundlagsskyddet blir illusoriskt, om eller när ett dylikt
begrepp ej längre har något underlag i verkligheten.
Därest det grundlagsskydd för »det nuvarande samhällets fundamentala
principer», som motionärernas förslag åsyftar, skulle kunna vinnas genom
införande i regeringsformen av vissa sådana principer, t. ex. i anslutning till
eller omedelbart före § 86 (om tryckfriheten), kan en utredning härom vara
befogad. Inom utskottet hava skilda meningar uttalats angående såväl möjligheten
som effektiviteten av dylika principstadganden i svensk grundlag.
Utskottet vill för sin del betona, att grundlagens helgd icke ökas utan
tvärtom kan undergrävas, om däri införas bestämmelser, vilka avses såsom
garantier men så avfattas att de blott bliva platoniska uttalanden, dem lagstiftaren
kan frestas att i särskilda fall mer eller mindre direkt skjuta åt
sidan. Över Kungl. Maj :t med riksdagen finnes nämligen för närvarande
ingen makt, som med generellt bindande verkan kan förklara en av dem
samfällt stiftad lag vara ogiltig. Införandet av ett grundlagsstadgande, som
förlänade högsta domstolen och regeringsrätten behörighet att avgiva dylika
förklaringar kan utskottet icke förorda.
Utskottet vill vidare framhålla vikten av att åt grundlagsändringar icke
gives sådan karaktär att de förhindra eller försvåra möjligheten av effektivt
skydd gentemot sådana krafter, som med våldsmedel vilja omdana
statsskicket.
Motionärerna hava icke åsyftat att göra någon fullständig uppräkning
av alla de fundamentala principer, som äro värdefulla tillgångar för den
mänskliga samvaron inom ett kultur- och rättssamhälle. Utskottet vill sålunda
erinra om att rätten till arbete och försörjning för medborgarna
måste anses som en lika viktig princip, som till exempel den om äganderätten.
Därest en utredning skall komma till stånd, bör denna förty omfatta
jämväl andra fundamentala principer än dem, som direkt beröras i motionerna.
Av de medborgerliga fri- och rättigheterna är tryckfriheten i vårt land
mera än i något annat land erkänd genom grundlagsbestämmelser. Den
personliga äganderätten åtnjuter genom bestämmelser i regeringsformen
§§ 16, 73 och 74 ett visst, om också ofullständigt grundlagserkännande. Vissa
andra individuella intressen skyddas i regeringsformen § 16 mot övergrepp
från konungamaktens och förvaltningens sida. I flera främmande länder
hava vissa av de medborgerliga fri- och rättigheterna erhållit grundlags
skydd i vidare omfattning än i Sverige. Motionärerna åsyfta nu att hos oss
bereda vissa fri- och rättigheter ett starkare skydd än det, som för närvarande
tillkommer dem i svensk rättsordning. För att förverkliga denna
tanke ligger det närmast till hands att införa och bestämma nämnda frioch
rättigheter i svensk grundlag och alltså låta dem åtnjuta samma skydd,
som för närvarande tillkommer andra, för vårt folk mindre betydelsefulla
ting. Enligt utskottets mening kan det emellertid därvid icke komma i fråga
alt på något sätt, vare sig i form eller sak, rubba regeringsformen § 16, som
redan 1809 sammanfattade seklers erfarenheter.
Motionärerna hava anfört, att det möter svårigheter att i lagtext utforma,
vad de önska få infört i grundlagen, men anse dessa icke vara oöverstigliga.
Utskottet vill heller icke förneka möjligheten av att vissa resultat kunna ernås
genom en utredning. Ämnet är också av det intresse och av den vikt
att ett försök att övervinna svårigheterna synes vara befogat. Utskottet finner
sig dock i samband härmed böra understryka, att del icke kan komma
i fråga alt i grundlag införa eu omfattande katalog med tillhörande inånga
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
undantag såsom i tryckfrihetsförordningens äldre form rörande offentliga
handlingar, och icke heller att hänvisa till nya speciella grundlagar, utan
allenast att i grundlag giva korta och klara prineipstadganden.
Med anledning av ovanberörda riksdagsskrivelse verkställdes inom justitiedepartementet
utredning i ämnet genom särskilt tillkallade sakkunniga.
Dessa förordade i sitt i maj månad 1941 avgivna betänkande med förslag till
ändrad lydelse av g 16 regeringsformen (SOU 1941: 20) ett förslag till ändrad
lydelse av § 16 regeringsformen, med vilket det i förevarande motion
upptagna grundlagsförslaget i sak helt och i form nära överensstämmer.
I sin principmotivering hade de sakkunniga bl. a. anfört följande:
Den svenska rätten har efter tillkomsten av 1809 års regeringsform fullföljt
de rättssäkerhetens och den medborgerliga frihetens principer, som
redan förut hävdats i efter äldre tiders åskådning avpassad form. Den medborgerliga
rätt att uttrycka och gemensamt verka för bestämda trosidéer och
åsikter, som främst kommer till uttryck i religionsfrihet, yttrandefrihet,
tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet, har steg för steg fullsländigats.
Det har i detta hänseende icke förelegat någon motsättning
mellan de konstitutionalistiska idéer, som voro förhärskande under 1800- talet, och nutidens demokratiska åskådning. Det är betecknande, att de
medborgerliga friheterna erkändes och skyddades redan innan den moderna
folkstyrelsen genomfördes; på denna punkt har den parlamentariska demokratien
helt kunnat anknyta till äldre traditioner. Inom alla politiska riktningar
av betydelse har meningsfriheten och vad därmed sammanhänger
ansetts vara livsnerven i det folkstyrda svenska samhället. Även i fråga om
medborgarens sociala och ekonomiska frihet hade med rättsstatstanken förenade
principerna upprätthållits och utbyggts. Äganderätten har i det allmännas
intresse underkastats inskränkningar och därigenom på viktiga områden
förändrat karaktär, men grundsatsen om egendomens trygghet och
statens skyldighet att lämna ersättning vid förfogande över eller expropriation
av egendom har i lagstiftningen stadfästs. På detta område gäller, liksom
beträffande de medborgerliga friheterna i mera egentlig mening, att
den bestående ordningen vunnit anslutning av en överväldigande majoritet
inom folk och representation. Frihet att utöva yrke och bedriva näring har
införts; de inskränkningar och åtskillnader, som ännu vid regeringsformens
tillkomst förelågo, ha avskaffats. Tillika har, särskilt under senare tid, en
omfattande socialreformatorisk lagstiftning fastställt och reglerat statens
plikt att hjälpa och skydda medborgarna vid ålderdom, sjukdom och arbetslöshet
och andra fall av bristande försörjningsförmåga.
Det är uppenbart, att de här berörda grundsatserna, som kunna betecknas
som uttryck för svenska medborgare tillkommande fri- och rättigheter,
icke i sin helhet äro innefattade i § 16 regeringsformen, sådan denna för
närvarande lyder. Vissa principer, t. ex. rörande förenings- och församlingsfrihet,
äro icke alls nämnda i detta stadgande. Härtill kommer, att § 16,
eller i varje fall delar av denna paragraf, äro riktade blott mot regeringsmakten
och sålunda icke begränsa möjligheten av en samfälld lagstiftning i
strid med de uppställda normerna. För ett generellt stadfästande av de i vårt
land erkända medborgerliga fri- och rättigheterna kräves alltså ett tillägg
till grundlagens nuvarande bestämmelser.
Enligt de sakkunnigas mening bör ett sådant tillägg komma till stånd.
De fri- och rättigheter, varom här är fråga, höra till grundvalarna för det
svenska statsskicket och det svenska rättssamhället överhuvud, och det sy
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
5
nes då i och för sig påkallat, att de klart och tydligt inskrivas i vår främsta
grundlag. Att så icke redan skett, beror icke på meningsskiljaktigheter rörande
grundsatsernas värde; snarare sammanhänger det med att dessa
grundsatser så energiskt hävdats och att deras värde sa allmänt erkänts,
att ett praktiskt behov av grundlagsfästande icke med någon styrka gjort
sig gällande. I nuvarande utrikes- och inrikespolitiska situation synes emellertid
ett auktoritativt fastställande av dessa principer angeläget. Under
samtidens ideologiska debatter och brytningar har känslan för de medborgerliga
rättigheter, som av ålder präglat svenskt statsliv, blivit alltmera allmän
och medveten. Det är av betydelse att här, såsom på andra områden,
våra omistliga nationella värden klarläggas, förkunnas och, såvitt det är
möjligt, säkerställas gentemot växlingar och påfrestningar. Vidare har genom
de långtgående statliga ingripanden, som under de senaste åren ansetts
nödvändiga, det direkta praktiska behovet av en fastare reglering av
hithörande rättsområden understrukits. Även om en helt klarläggande normering
av de medborgerliga fri- och rättigheter, som te sig väsentliga,
icke kan företagas — och i varje fall icke lämpligen kan ske i grundlagen
— är det av vikt, att utgångspunkterna preciseras och att så långt möjligt
en gränsdragning åstadkommes. Det är här icke i första rummet fråga om
att skydda de enskilda medborgarna, utan att stärka den svenska rättsordningen
och därmed den svenska staten; den nationella enhetens särart och
styrka betingas av medborgarens frihet och rättssäkerhet.
I fråga om de föreslagna grundlagsbestämmelsernas allmänna utformning
anförde de sakkunniga vidare i sin principmotivering följande:
De sakkunniga vilja emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att
de föreslagna grundlagsbestämmelserna i regel erhållit den utformningen,
att vederbörande frihet eller rättighet principiellt garanteras, varjämte fastslås,
att den närmare regleringen av ämnet skall ske genom av konung och
riksdag samfällt beslutad lagstiftning. Härigenom klarlägges, för att anknyta
till ett konkret exempel, att församlingsfrihetens grundsats icke får
kränkas och att detalj föreskrifter rörande utövandet av och gränserna för
denna frihet måste stadgas i lag; vad som ej är i lag eller med stöd av lag
uttryckligen förbjudet, är tillåtet. För närvarande äro ett stort antal bestämmelser
på hithörande områden givna i skilda författningar, som icke
tillkommit under riksdagens medverkan. Enligt de sakkunnigas uppfattning
är det av största vikt, att dessa stadganden så långt möjligt ersättas
genom enhetliga och i form av samfälld lagstiftning meddelade regler. Det
förutsättes, att den till grundlagsbestämmelserna anknutna lagstiftningen
får största möjliga klarhet och fullständighet. Endast på två punkter förorda
de sakkunniga ovillkorliga grundlagsstadganden, nämligen då det gäller
plikt för staten att vid förfogande över eller expropriation av egendom
lämna skälig ersättning samt i fråga om förbud mot retroaktiv strafflagstiftning.
Då de sakkunniga åt de föreslagna grundlagsbestämmelserna givit denna
utformning, ha de jämväl starkt påverkats av synpunkten, att författningens
föreskrifter icke böra alltför starkt binda statsmakternas handlingsfrihet.
Regleringen av medborgerliga fri- och rättigheter får icke givas en
så absolut och ovillkorlig karaktär, att hinder uppslå för de ökade statsingripanden
och de intrång i den enskildes frihet och självbestämningsrätt,
som under särskilda förhållanden kunna vara erforderliga. Genom de
senaste årens krissituation och de rättsförändringar, som den gjort nödvändiga,
har denna synpunkt aktualiserats och dess betydelse framhävts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr IT.
De sakkunniga ha med tanke härpå ansett det lämpligt att i de punkter,
som i detta sammanhang rimligen kunna komma i fråga, överlämna åt
statsmakterna att inom grundlagens ram reglera tillämpningen av de fastställda
allmänna grundsatserna. Härvid kunna för särskilda förhållanden
avpassade särbestämmelser givas. Ett upphävande av de angivna grundsatserna
kan visserligen ske blott genom grundlagsändring, inen ett sådant
upphävande kan icke tänkas bliva satt i fråga, så länge Sverige förblir en
demokratisk rättsstat.
Beträffande de föreslagna bestämmelsernas placering i grundlag framhöllo
de sakkunniga:
Den givna platsen i regeringsformen för fastställande av medborgarnas
fundamentala fri- och rättigheter synes vara § 16, i vilken redan en råd
bestämmelser av denna art äro införda. De sakkunniga ha utgått från att
härvid den nuvarande lydelsen av § 16 i möjligaste mån bör lämnas orubbad.
Helt torde detta dock icke låta sig göra. Två i slutet av § 16 uttryckta
grundsatser böra utan tvivel erhålla en sådan formulering, att deras generella,
icke blott för konungamakten begränsande innehåll tydligt angives.
Detta gäller dels föreskriften om religionsfrihet, som utformades''först''1809
i anslutning till den franska rättighetsförklaringen och som nu lämpligen
hör införas i en allmän bestämmelse om medborgerliga friheter, dels bestämmelsen
om rätt forum, som för närvarande finnes inryckt i en särskild,
från den övriga delen av paragrafen skild sats och som därför utan svårighet
kan överflyttas till ett annat stycke. De sakkunniga föreslå därför att
den nuvarande § 16 till och med orden »ingens samvete tvinga eller tvinga
låta» bibehålies som ett första moment i paragrafen. I det väsentliga förblir
alltså enligt de sakkunnigas förslag den gällande lydelsen av § 16 orubbad;
de ålderdomliga och märgfulla satser i paragrafen, som med rätta vunnit
berömmelse, förbli obeskurna. De nya bestämmelser, som de sakkunniga
anse sig böra föreslå, skulle införas i tre följande moment av § 16.
Vid utformningen av dessa bestämmelser har största möjliga knapphet och
koncentration eftersträvats, och paragrafen synes i dess föreslagna nya lydelse
icke bliva alltför omfattande.
Sakkunnigförslaget har ej varit utsänt på remiss eller varit föremål för
överarbetning inom justitiedepartementet.
Till stöd för det i nu förevarande motion framlagda förslaget till ändrad
lydelse av § 16 regeringsformen ha motionärerna bl. a. framhållit följande:
De motiv, som 1938 och 1941 kunde anföras för en grundlagsstiftning av
det slag, som sålunda förordades, äga alltfort sin giltighet. Även i våra'' dagar
finns det starka strömningar, som hota de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Även om de för dagen icke äro så mäktiga i vårt land, kunna
de i en annan internatinell situation bliva till en allvarlig fara. Det är
möjligt, att lag och rätt icke skola hejda dem, som vilja kränka gamla
svenska fri- och rättigheter, som länge betraktats som allmänmänskliga rättigheter.
Stora delar av vart folk skulle emellertid med avsky och förakt
betrakta en rörelse, som kränkte gällande rätt för att realisera tvivelaktiga
eller helt förfelade syften. Man får icke heller bortse från den uppfostrande
betydelse, som det måste ha för vårt folks rättsmedvetande, om det svenska
samhällets grundläggande principer finna den helgd och det rättsskydd,
som vår främsta grundlag kan giva. Hela vårt lagstiftningsarbete bygger för
övrigt på den urgamla principen, att lagen skalf respekteras och efterlevas.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
7
Den möjligheten, att kommande maktägare skola sätta sig över lag och rätt,
har förut icke hindrat svensk lagstiftning att giva lagens sanktion åt sådana
principer, som svenskt rättsmedvetande betraktat såsom riktiga.
Utskottet. Det svenska rättssamhällets grundprincip består i omsorgen
om människornas rätt och frihet. Denna omsorg visar sig redan i grundsatsen
att ingrepp däri endast få äga rum med stöd av allmängiltiga regler
som i lika mån gälla för alla medborgare och sålunda sätta en spärr för
godtycke och väld. Den visar sig också däri, att sådana regler, försåvitt de
avse mera väsentliga ingrepp, skapas under riksdagens medverkan, efter fri
och öppen diskussion. Och icke nog med detta: det står fast, att ett visst
mått av frihet räknas såsom människorna tillförsäkrat på ett sådant sätt,
att icke ens Konung och riksdag kunna förgripa sig därpå. Det är i kraft
av dessa grundsatser som Sverige förtjänar kallas en rättsstat.
Det är naturligt att man icke alltid varit ense om hur långt hänsynen
för enskild rätt och frihet skall sträcka sig, och i vilken omfattning de nyss
angivna grundsatserna sålunda skola tillämpas. Men meningsskiljaktigheterna
hava i stort sett icke gällt det väsentliga. Och vad mera är: rättsstatens
grundsatser, vilkas betydelse under lugnare tider icke alltid tillfullo
uppmärksammats, hava under den förödelsens tid, som det europeiska
statslivet genomgått, kommit att för alla demokratiskt sinnade medborgargrupper
i vårt folk allt klarare framstå i hela sin omätliga betydelse. Vare
sig man utgår från de rätts- och frihetstraditioner, som sedan århundraden
präglat vårt folks väsen, eller från de politiska, sociala, ekonomiska och
kulturella strävanden, som göra sig gällande i nutidens liv, står det lika
klart, att rättsstaten är den omistliga grundvalen för allt svenskt samhälleligt
arbete.
Åt en enstämmig sådan uppfattning gav konstitutionsutskottet 1938 uttryck
i sitt ovan omnämnda utlåtande. Under världskriget framträdde också
det svenska folkets önskan att hålla vakt kring rätten och friheten i det
1941 avgivna betänkandet om revision av § 16 regeringsformen. Konstitutionsutskottet
har nu velat giva ett förnyat uttryck åt vad som otvivelaktigt
är en samfälld svensk vilja.
De grundsatser på vilka utskottet syftar hava endast på ett med hänsyn
till nutidens krav mycket ofullkomligt sätt inskrivits i våra grundlagar.
Särskilt gäller detta om regeringsformens 16 §. Detta stadgande ger ett fulllödigt
och vältaligt vittnesbörd om djupt rotade rätts- och frihetstraditioner.
Men dess rättsliga innebörd är oviss. I vad mån och på vad sätt det ger
uttryck åt de grundsatser, som utskottet betecknat som kännetecknande för
rättsstaten, är omtvistat. Otvivelaktigt är i varje fall, att regeringsformens
16 § icke åt medborgarnas frihet och rätt ger ett ens tillnärmelsevis så säkert
stöd som de stadganden av likartat innehåll, som återfinnas i flertalet
främmande författningar. Det är, just i den allvarliga och prövande tid, som
vait folk liksom Uuropas övriga folk nu genomlever, en naturlig uppgift
att söka befästa den svenska rättsstaten genom att i regeringsformen infoga
såvitt möjligt klara och bindande uttryck för dess grundsatser.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17.
Denna uppgift är emellertid krävande och ömtålig. Innebörden av och
formen för de nya grundi agsbuden måste underkastas den sorgfälligaste
prövning, försåvitt man vill eftersträva att skapa regler, som å ena sidan
lämna statsmakterna den rörelsefrihet, som de, särskilt under utomordentliga
förhållanden, kunna behöva, men å andra sidan uppdraga sådana gränser,
att medborgarnas frihet och rätt i väsentliga hänseenden få ett säkert
skydd. Det står för utskottet klart, att det är till ett sådant mål man måste
sträva. Utskottet är under dessa förhållanden ej berett att på grundval av
1941 års kommittéförslag, som icke varit föremål för vare sig remissförfarande
eller Kungl. Maj :ts prövning eller de förevarande motionerna, som
i huvudsak bygga på kommittéförslaget, utarbeta förslag till erforderliga
grundlagsändringar.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville hemställa, att Kungl. Maj :t till
förnyad utredning måtte upptaga frågan om införande i
regeringsformen av bestämmelser, vilka giva uttryck åt det
svenska rättssamhällets grundläggande principer, ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, som härav föranledas.
Stockholm den 16 mars 1948.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Karl August Johanson, Herlitz, Elmgren, Rjörck, Mattsson, Lindén*,
Gustavson och Hällgren; samt
från andra kammaren: herrar Nordström i Torsby*, Nilsson i Göteborg,
Norén, Kyling*, Spångberg, Håstad*, Edberg, Johnsson i Stockholm,
Dickson och Gustafsson i Bogla.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
4S1073
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:122 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen. a1 i texten