Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad tid för lagtima landstingsmöte m. m.
1948-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1948:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad tid för lagtima landstingsmöte m. m.
Dokumentets text
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Nr 3.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående ändrad tid för lagtima landstingsmöte
m. m.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr
144 i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. och nr 238 i andra kammaren
av herr Skantze m. fl. hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om att frågan om framflyttning av tiden för lagtima
landstingsmöte samt frågan om landstingens möjligheter att sammanträda
till urtima möte måtte hänskjutas till 1946 års kommunallagskommitté
för utredning och förslag till därav betingade ändringar i lagen den
20 juni 1924 om landsting».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Till lagtima möte sammanträder landstinget utan särskild kallelse varje
år den första måndagen i september månad. I regel bör förslag, för att kunna
komma under landstingets behandling, senast den 15 juli vara avlämnat
till landstingets expedition, dock må förvaltningsutskott jämväl efter
nämnda tid men ej senare än 14 dagar före början av landstingets möte
väcka dylikt förslag. Till landstinget i behörig ordning inkomna förslag skola,
såvitt ske kan, minst åtta dagar före mötets början översändas till länsstyrelsen
och samtliga landstingsmän.
Till urtima möte sammanträder landstinget endast i de fall, då Konungen
omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen därom förordnar eller
att sådant möte för handläggning av vissa bestämda ärenden beslutas av tre
fjärdedelar av landstingets på lagtima möte såsom närvarande antecknade
medlemmar. — Urtima möte, som av landstinget beslutes, må ej äga rum
förr än minst två månader efter det lagtima möte avslutats.
Traktamente under landstingets möte må icke utgå för längre tid än tio
dagar i följd, räknat från mötets början.
Besvär till Konungen över landstingets beslut skola ingivas till länsstyrelsen
inom sextio dagar från den dag, landstinget avslutats.
Vad först angår den väckta frågan om önskvärdheten av lagtima landstingsmötes
framflyttande till oktober månader må erinras om att enligt
1862 års landstingsförordning gällde, att ordinarie landstingsmöte skulle
äga rum den måndag i september månad, som landstinget självt bestämde.
Efter en år 1910 vidtagen ändring i förordningen skulle landstinget sammanträda
varje år den andra eller den tredje måndagen i september månad,
allt efter som landstinget en gång för alla bestämde.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
7
I samband med Kungl. Maj :ts förslag till 1919 års riksdag rörande införande
av en gemensam valdag på hösten, alternerande för valen till andra
kammaren och landstingsinannavalen, upptogs till behandling spörsmålet
om ett tillbakaflyttande av tidpunkten för landstingsmötes början. Departementschefen
anförde härutinnan bl. a. att man av naturliga skäl borde tillse,
att valdagen icke komme att förläggas allt för nära tiden för landstingssammanträdena.
Iiungl. Maj :t föreslog av denna anledning sådan ändring av
landstingsförordningen, att lagtima landstings sammanträde skulle begynna
den första måndagen i september månad. Förslaget tillstyrktes av utskottet
(uti. nr 21) och godtogs av riksdagen.
De s. k. kommunalförfattningssakkunniga, vilkas år 1923 avgivna betänkande
lades till grund för Kungl. Maj :ts förslag till 1924 års riksdag rörande
ny landstingslag, anförde i nu förevarande avseende bl. a., att de sakkunniga,
med hänsyn till vikten av att landstingets förvaltningsutskott erhölle
nödigt tidsutrymme för ärendenas beredning, övervägt frågan om tiden för
början av landstingsmöte. Härvid hade de sakkunniga utgått från att en
framflyttning av tiden för mötets början till en senare tidpunkt än den då
gällande — första måndagen i september — icke trots att starka skäl talade
för en sådan ändring, för det dåvarande kunde genomföras. Ett förläggande
av mötet till oktober månad måste medföra antingen att landstingsskatten
icke, såsom dittills, kunde debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoskatlen,
eller ock att debitering och uppbörd av denna skatt skulle verkställas
cirka en månad senare än vad vid tiden för betänkandets avgivande
gällde. Vederbörande departementschef anslöt sig till de sakkunnigas mening
i denna fråga. Konstitutionsutskottet (uti. nr 30) hade icke någon erinran
att framställa. Riksdagen godtog också Kungl. Maj :ts förslag.
Vad härefter angår det i motionerna berörda spörsmålet om upphävande
av bestämmelsen i landstingslagen om begränsning till tio dagar av rätten
till traktamentsersättning under landstingsmöte må erinras om att enligt
den ursprungligen gällande regeln ett lagtima möte icke finge annat än
efter beslut i särskild ordning räcka längre än sex helgfria dagar. Genom
en år 1912 beslutad lagändring erhöllo de landstingsmän, vilka icke bodde å
den ort, där landstinget sammanträdde, rätt till dagtraktamente; stadgandet
om tidsbegränsningen blev dock oförändrat till år 1919. Den modifikation,
som då vidtogs, innebar allenast att landstinget fick rätt att utöver de ordinarie
sex dagarna under viss förutsättning förlänga sin samvaro med högst
fyra helgfria dagar. Nu gällande bestämmelser infördes i samband med
landstingslagens tillkomst år 1924.
Enligt 1802 års landstingsförordning kunde — liksom nu — landstinget
sammanträda till urtima möte endast i de fall, att sådant för handläggning
av vissa bestämda ärenden beslutades av tre fjärdedelar av landstingets på
lagtima möte såsom närvarande antecknade medlemmar eller ock Kungl.
Maj :t omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen därom förordna
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
de. I denna bestämmelse föreslogo kommunalförfattningssakkunniga ett sådant
tillägg, att jämväl förvaltningsutskottet skulle för vissa bestämda
ärenden kunna besluta urtima mötes sammankallande, dock endast under
förutsättning att utskottets beslut härom vore enhälligt. Såsom ytterligare
säkerhet mot ett otillbörligt utnyttjande av den för förvaltningsutskottet
sålunda föreslagna rätten hade föreskriften kompletterats med en bestämmelse,
att till behandling av förslag om dylikt möte samtliga utskottsledamöter
skulle kallas med angivande, att vid utskottets sammanträde sådan
fråga skulle förekomma. En dylik rätt syntes enligt de sakkunnigas mening
i själva verket allenast vara att betrakta som en naturlig följd därav,
att landstingsförvaltningen i förvaltningsutskottet erhållit ett centralt organ
med förutsättningar att handhava ledningen av densamma. I vissa remissyttranden
över de sakkunnigas förslag i denna del anfördes, att de
sakkunniga till stöd för en rätt för förvaltningsutskottet att besluta om
urtima möte icke anfört tillräckliga grunder. Skulle förvaltningsutskottet
anse anledning föreligga till inkallande av landstinget, syntes sådant lämpligast
kunna åvägabringas på det sätt, att förvaltningsutskottet däirom
gjorde framställning antingen direkt hos Kungl. Maj :t eller ock till länsstyrelsen
med begäran att denna måtte utverka Kungl. Maj :ts förordnande
om urtima landstings inkallande. Departementschefen anslöt sig till vad
sålunda anförts emot de sakkunnigas förslag i denna del. Konstitutionsutskottet
(uti. nr 30) och riksdagen voro av samma mening, varför gällande
bestämmelser — som nyss anmärkts — ej avvika från vad som härutinnan
gällde i 1862 års landstingsförordning.
Enligt vad utskottet inhämtat har svenska landstingsförbundet i skrivelse
den 15 september 1947 till 1946 års kommunallagskommitté hemställt,
att kommittén måtte under sitt utredningsarbete beakta vissa i skrivelsen
närmare angivna förslag till ändring av landstingslagen, vilka i
sak sammanfalla med de i förenämnda motioner väckta spörsmålen. Kommitténs
avsikt är att till utredning upptaga de i förbundets förevarande
skrivelse berörda frågorna. Utskottet, som förväntar att denna utredning
slutföres snarast möjligt, anser sig fördenskull kunna avstyrka bifall till
en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning i ämnet. Utskottet
hemställer alltså,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 februari 1948.
På konstitutionsutskottets vägnar:
JONES ERIK ANDERSSON.
9
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Gottfrid Karlsson,
Ström*, Karl August Johanson, Elmgren, Björck*, Mattsson, Linden*,
Gustavson och Arrhén; samt
från andra kammaren: herrar Hallén*, Thorell, Pettersson i Norregård,
Nordström i Torsby*, Nolin*, Norén, Jonsson i Haverö*, Dickson*,
Johnsson i Stockholm och fru Svedberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.