Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckt motion angående bidrag till uppförande av ett sjömanshem i Antwerpen.

1948-06-22 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1948:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn, dels i ämnet väckta motioner, dels ock väckt motion angående bidrag till uppförande av ett sjömanshem i Antwerpen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn, dels i

ämnet väckta motioner, dels ock väckt motion angående

bidrag till uppförande av ett sjömanshem i

Antwerpen.

Genom en den 10 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 174, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av protokollet bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen

dels att antaga följande förslag till

Lag

om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn skall, förutom bidrag av allmänna

medel, i den omfattning nedan sägs utgå en avgift (välfärdsavgift)

från svenska sjömän och redare.

2 §•

Välfärdsavgiften utgör fyra öre för dag och sjöman under tid då sjömannen

varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg. Semester

som infaller i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda

tid. Avgiften skall utgivas till hälften av sjömannen och till hälften av

redaren.

3 §■

Med sjöman förstås i denna lag envar som är inskriven vid sjömanshus.

Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg som nyttjas till handelssjö1''art

eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som med handelssjöfarten

har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

4 §.

Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

dels ock att å riksstaten för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln

till Avsättning till handelsflottans välfärdsfond anvisa ett förslagsanslag av

450 000 kronor.

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts två motioner, nämligen

motionerna i andra kammaren nr 435 av herrar Lindberg och Lundgren

och nr 460 av herr Gustafsson i Bogla.

I motionen II: 435 hemställes,

»att riksdagen ville besluta, dels

att Handelsflottans välfärdsråd gives en självständig ställning; dels

att välfärdsadministrationen handhaves av ett särskilt för ändamålet upprättat

socialt orienterat organ; dels

att välfärdsrådets instruktioner bliva sådana att det frivilliga hjälparbetet

erhåller statsunderstöd utan hämmande föreskrifter; samt dels

att de frivilliga organisationer, som redan äro verksamma inom välfärdsarbetet,

beredas tillräcklig och på förhand fastställd representation i rådet».

I motionen II: 460 framhålles såsom önskvärt, att en eventuell kommande

föreskrift om organisationsformen för studiearbetet bland sjömännen icke

i sin formulering ger företräde åt särskilt nämnt studieförbund, utan endast

föreskriver att samarbete med statligt erkänt studieförbund bör etableras

och hemställes, »att vederbörande utskott vid sin behandling av Kungl.

Maj :ts proposition nr 174 må beakta de i motionen anförda synpunkterna».

Före avlämnandet av propositionen nr 174 har inom riksdagen väckts en

motion, nr 257 i andra kammaren av herrar Lindberg och Lundgren, vari

hemställes, »att riksdagen ville såsom bidrag till den svenska avdelningen

av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar för bestridande

av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett sjömanshem

i Antwerpen samt för hemmets utrustning bevilja ett belopp av

600 000 kronor».

Propositionen nr 174 har hänvisats till statsutskottet såvitt angår anslag

under tionde huvudtiteln. I övrigt har propositionen hänvisats till lagutskott

och tilldelats andra lagutskottet.

Motionerna 11:435 och 11:469 ha hänvisats till lagutskott och tilldelats

andra lagutskottet.

Motionen II: 257 har hänvisats till statsutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 3

propositionen och motionerna hänskjutits till behandling av sammansatt

stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till stöd för

sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionen och motionerna.

Internationellt samarbete för sjömännens välfärd.

Frågan om välfärdsåtgärder för sjöfolk i hamn har varit föremål för behandling

vid internationella arbetsorganisationens sjöfartskonferenser. Sålunda

antogs vid arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens i Geneve

1936 en rekommendation (nr 48) avseende åtgärder till främjande av sjömännens

välfärd i hamnarna. Däri rekommenderades bl. a., att verksamheten

skulle samordnas nationellt och internationellt samt att i större

hamnar skulle inrättas sjömanshem och sjömansinstitut för att därigenom

sjömännen skulle beredas bostad och tillfällen till rekreation. Vidare anbefalldes,

att i varje större hamn skulle upprättas en offentlig eller offentligt

erkänd institution, vilken kunde tjänstgöra som ett utredande, samordnande

och kontrollerande organ beträffande välfärdsverksamheten bland sjömännen.

I propositionen nr 239 till 1938 års riksdag, vilken bl. a. även behandlade

förenämnda rekommendation, uttalade föredragande departementschefen,

att lagstiftningsåtgärder eller andra särskilda åtgöranden från de svenska

statsmakternas sida icke vore påkallade i anledning av rekommendationen

men att åtskilligt kunde och borde göras i syfte att bereda sjömännen bättre

skydd och hjälp främst genom uppmuntran och stöd åt den frivilliga välfärdsverksamheten.

Vid Joint Maritime Commissions konferens i London 1942 voro även sjöfolkets

välfärdsfrågor föremål för behandling. Denna organisation, som utgjorde

en sammanslutning av västmakternas sjöfartsorganisationer, uttalade

i en vid konferensen antagen resolution bl. a., att finansieringen av åtgärderna

till sjömännens bästa borde ske på en tillräcklig och bestående

grundval och icke uteslutande vara beroende av så kallade välgörenhetsorganisationer

samt att verklig tillsyn över välfärdsanordningarna borde utövas

av representanter för de organisationer, som direkt befattade sig med fartyg

och sjöfart.

Under och efter det senaste världskriget har ett intensivt arbete, delvis

i ny anda, för sjömännens hästa förekommit, framför allt i den anglosachsiska

världen. Särskilt torde för vårt vidkommande värdefulla erfarenheter

kunna hämtas från Storbritannien och Norge. Samhället har i de nämnda

länderna tagit ett ökat ansvar för verksamheten, och denna har kommit att

bedrivas efter nya principer, vilka stå i överensstämmelse med av sjöfolket

självt uttalade önskemål. Prägeln av välgörenhet över välfärdsanordningarna

har sålunda försvunnit. Sjöfolket har i allt större utsträckning sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

manförts med andra kategorier yrkesfolk, och de hotell och klubbar till vilka

de haft företräde ha fått en modernare och trivsammare prägel. De frivilliga

organisationerna ha emellertid fortsatt sin verksamhet. Denna har dock i

viss utsträckning underställts kontroll av särskilda organ.

Vid den internationella arbetsorganisationens femte sjöfartskonferens i

Seattle 1946 antogs på svenskt initiativ en resolution, vari uttalades önskvärdheten

av att befrämja välfärdsarbetet bland sjömännen i alla sjöfartsländers

hamnar och att i detta syfte draga fördelar av de erfarenheter, som

gjorts av de organisationer, vilka under kriget ai''betat på detta område.

Härjämte uppmanades i resolutionen internationella arbetsorganisationens

styrelse att undersöka, vilka åtgärder som vidtagits i anledning av den

vid Genévekonferensen antagna rekommendationen, samt att överväga frågan

om främjande av sjömännens välfärd i hamnarna genom ömsesidigt, internationellt

samarbete.

Utredning i vårt land av frågan om åtgärder för främjande

av sjömännens välfärd i hamnarna.

År 1931 tillkallades sakkunniga (sjömansutredningen av år 1931) med

uppgift att utreda frågan om välfärdsarbetet för sjömännen. I ett 1933 avgivet

betänkande (SOU 1934: 5) föreslogo de sakkunniga stöd åt det frivilliga

arbetet på detta område.

År 1946 tillkallades utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva

förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbetsförhållanden. Bland annat

skulle utredningsmännen undersöka möjliga utvägar att utvidga välfärdsanordningarna

för sjöfolket i svenska och utländska hamnar.

Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har

den 15 april 1947 avgivit betänkande angående välfärdsanordningar för sjöfolk

i hamn (SOU 1947:29).

I betänkandet framhålles, att arbets- och levnadsvillkoren för sjöfolket i

vissa hänseenden äro sämre än för motsvarande kategorier i land och att

detta bidragit till att vissa rekryteringssvårigheter uppkommit för sjöfartsnäringen.

Sjöfolket har icke i nämnvärd utsträckning kunnat utnyttja de

omfattande välfärdsåtgärder, som av statsmakterna vidtagits för i land anställda,

påpekas det. Det får därför anses angeläget, att motsvarande förmåner

beredas sjöfolket anser kommittén, vilket i främsta rummet bör ske

genom förbättring av välfärdsanordningarna i hamnarna. Denna förbättring

kan emellertid enligt kommittén genomföras endast om det allmänna påtager

sig ökat ansvar för välfärdsarbetet. I betänkandet framläggas förslag till

förbättrade välfärdsanordningar i hamnarna. De välfärdsanordningar i hamnarna,

som för närvarande äro tillgängliga för sjömännen, äro de s. k. sjömanshemmen

samt läs- och skrivrummen. Beträffande båda dessa slag av

välfärdsanordningar framlägger kommittén vissa reformförslag. För dessa

kommer redogörelse att lämnas i det följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

5

Sjömanshem. Sjöfartshotell.

I vårt land finnas för närvarande 10 sjömanshem nämligen i Göteborg,

Stockholm, Hälsingborg, Malmö, Norrköping, Landskrona, Sundsvall, Luleå,

Härnösand och Oskarshamn, vilka ha till huvudsaklig uppgift att till billigt

pris bereda logi åt sjöfolk. I sjömanshemmen finnas i regel även läs- och

skrivrum samt smärre bibliotek, medan serveringsrörelse endast undantagsvis

förekommer. Sjömanshemmen i Göteborg och Oskarshamn äro rent

kommunala inrättningar. Kommunalt inflytande utövas även i fråga om

sjömanshemmen i Landskrona, Luleå och Malmö. Sjömanshemmet i Sundsvall

står under ledning av sjömanshusdirektionen därstädes, medan sjömanshemmen

i Hälsingborg, Härnösand och Norrköping stå under enskild

ledning. Stockholms sjömanshem står under tillsyn och förvaltning av en

särskild styrelse.

Skillnaden i standard mellan de olika sjömanshemmen är påtaglig. Medan

sjömanshemmen i Göteborg, Härnösand, Landskrona och Luleå kunna betecknas

som fullt moderna, äro flera av de andra sjömanshemmen icke

tidsenliga. Sjömanshemmens ekonomi har i många fall varit vacklande, och

detta har någon gång medfört, att rörelsen temporärt måst nedläggas. Statliga

bidrag ha i vissa fall utgått till sjömanshemmen. Vidare ha stadsfullmäktige

och andra kommunala myndigheter i viss utsträckning lämnat sjömanshemmen

ekonomiskt stöd.

Sjömans kommittén framhåller, att behovet av sjömanshem, vilka böra få

karaktären av verkliga hotell, är framträdande. Beteckningen sjömanshem

är enligt kommitténs uppfattning olämplig, då den kan giva en utomstående

intryck av att det är fråga om något slags »anstalt», där sjöfolk får bo gratis,

och bör utbytas mot beteckningen sjöfartshotell. Det synes kommittén

angeläget att antalet sjömanshem väsentligt ökas. Kommittén har gjort en

ungefärlig beräkning av behovet av dylika hotell. En sammanfattning av de

resultat, till vilka kommittén kommit återfinnes på sidan 5 i propositionen.

Välfärdsarbetet i främmande hamnar har sedan länge varit ordnat i skandinaviskt

samförstånd. I Europa tillhöra praktiskt taget alla skandinaviska

sjömanshem föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar.

Föreningen har sin centrala ledning, överstyrelsen, i Oslo och består av

en svensk, en norsk och en dansk avdelning, vardera med sin särskilda styrelse.

Från handels- och sjöfartsfonden har den svenska avdelningen erhållit

bidrag för åren 1903—1938 samt 1945—1947. Avdelningen har dessutom

vid skilda tillfällen erhållit bidrag av allmänna medel för att uppföra

sjömanshem eller för andra speciella ändamål.

De svenska sjömanshem, som finnas på den nordamerikanska kontinenten,

omhänderhas av svensk-amerikanska kyrkliga sammanslutningar. I

Buenos Aires har i början av år 1947 invigts ett nytt sjömanshem, som bekostats

av enskild person.

Sjömanskommittén har ansett behovet av sjöfartshotell i Europa för när
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

varande vara mest framträdande i Antwerpen, Rotterdam och London. Åtgärder

böra vidare enligt kommitténs mening även vidtagas för att ordna sjömäns

inkvartering i New York och San Francisco. Kommittén har vidare

beträffande behovet av sjöfartshotell utomlands uttalat:

Behovet av sjöfartshotell i utländska hamnar är naturligen beroende av

omfattningen av den svenska sjöfarten på respektive hamnar.---Un
der

fartygens besök i utländska hamnar sker av olika anledningar ofta avmönstringar,

vilket i sin tur gör det nödvändigt att anställa nya män i de avmönstrades

ställe. På de fartyg som anträder sina resor från svensk hamn

är besättningen i regel anställd på villkor att avgång från tjänsten skall ske

i svensk hamn, dock att sjöman efter sedvanlig uppsägning äger frånträda

tjänsten i enva,'' lastnings- och lossningshamn, därest han varit i tjänst ett

år på fartyget. För övrigt tillkommer flera av- och påmönstringar på grund

av sjukdomsfall. På en del fartyg, särskilt passagerarfartyg, finns dessutom

ibland behov av att öka den besättning som påmönstrats i hemlandet.

Vad beträffar fartyg som gör resor enbart mellan främmande hamnar, är

besättningarna på dessa mestadels mönstrade på villkor som medger frånträdande

av tjänsten i varje hamn där myndigheterna så tillåter. På dessa

fartyg måste av naturliga skäl ombyte av personal i betydande utsträckning

ske, icke endast vid sjukdomsfall utan även på grund av att sjömännen av

olika anledningar lämnar sina befattningar samt tar semester.

Del är därför av stor betydelse för dessa fartygs drift att de har möjlighet

att anställa svensk arbetskraft. Det är även av vikt att svenska sjömän som

vistas i utländska hamnar kan beredas tillfredsställande bostadsmöjligheter.

Av icke oväsentlig betydelse är därvid att kontakten med hemlandet och med

svensk sjöfart kan bevaras. Även ur social synpunkt har sjöfartshotellen en

betydelsefull uppgift att fylla. Det har tidigare från flera svenska konsuler

i utlandet framhållits att inrättandet av skandinaviska sjömanshem medfört

förbättrade levnadsförhållanden för sjöfolket. En anständig bostad måste

vidare kunna beredas t. ex. sjöfolk som utskrivs från sjukhus under den tid

de väntar på hemtransport eller ny anställning.

Sjömanskommittén har beträffande de grundläggande principer, som enligt

kommitténs uppfattning böra tillämpas vid driften av sjöfartshotell i vårt

land, gjort följande uttalande:

Sjöfartshotellen bör så långt möjligt drivas som affärsföretag till sjöfolkets

tjänst. Principerna för sjöfartshotellens drift bör inte mera avsevärt

avvika från dem som tillämpas vid vanliga hotell. Bestämmelser om att gästerna

måste vara inne före visst klockslag eller erlägga särskild avgift om de

önskar komma in på hotellet efter viss tid och liknande föreskrifter med

tycke av förmynderskap bör sålunda icke förekomma. Gästerna bör kunna

disponera sina rum även på dagarna.

Beträffande driften av sjöfartshotell utomlands har kommittén gjort uttalanden

av samma innebörd som de nu återgivna. Kommittén har framhållit,

att det icke funnes anledning att upprätta skilda avdelningar för befäl

och manskap. Beträffande serveringen av mat och dryck på hotellen har

kommittén uttalat:

Den vid hotellen bedrivna bespisningsverksamheten bör om möjligt erhålla

rent restaurangmässig karaktär, så att de olika måltiderna serveras

inom vissa icke för snävt tilltagna tider på dygnet; helst bör vissa delar av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 7

hotellens restaurangavdelningar även stå öppna för allmänheten. Beträffande

servering av Öl, vin och sprit synes icke, som nu är fallet, en generell

regel böra tillämpas innebärande förbud mot sådan servering. Om det med

hänsyn till lokala förhållanden kan anses lämpligt att sådana drycker under

kontroll serveras hotellens restauranggäster, bör detta även vara tillåtet.

Lämpligheten härav bör prövas från fall till fall.

Sådana avgifter böra enligt kommitténs uppfattning uttagas på hotellen,

att driftskostnaderna täckas. Kommittén har uttalat, att det icke kan anses

lämpligt, att sjömän vistas på sjöfartshotell utan att erlägga betalning och

att hjälpbehövande sjömän böra hänvisas till de socialvårdande myndigheterna.

Läs- och skrivrum. Klubbrum.

Läs- och skrivrum för sjömännen funnos vid 1947 års ingång i 45 svenska

hamnar. I läsrummen tillhandahållas i regel ett flertal tidningar och tidskrifter.

Oftast äro lokalerna utrustade med radio och sällskapsspel samt

i vissa fall även med smärre bibliotek. Stundom förekommer mindre serveringsrörelse

särskilt i samband med samkväm. Vidare anordnas på sina

håll föreläsningar och filmförevisningar. I styrelserna för läsrummen sitta

i regel prästmän eller personer som intaga en ledande ställning inom frikyrkliga

samfund och verksamheten har ofta religiös prägel. Endast i enstaka

fall synas stadgarna för läsrumsstyrelserna innehålla bestämmelse om

att personer med kännedom om sjöfolk och deras levnadsvanor skola tillhöra

styrelsen.

Verksamheten finansieras väsentligen genom basarer, försäljningar av

syföreningars arbeten, insamlingar bland rederier och enskilda samt kollektmedel.

Statliga bidrag ha ej förekommit men kommunerna lämna i flera

fall årliga bidrag. Mindre bidrag utgå dessutom i vissa fall av sjömanshusmedel.

Sjömansinstitutet i Stockholm ombesörjer numera en väsentlig del av välfärdsarbetet

bland sjömännen i Stockholm. Institutet omfattar rymliga läsoch

skrivrum, bibliotek, lokaler för studiecirklar, gymnastiksal, duschrum

och tvättstuga samt rum för servering. Vidare har institutet en större föreläsningssal

samt verkstadslokaler där undervisning bedrives. Till institutet

utgick anslag av lotterimedel under åren 1937 och 1938.

Sjömanskommittén har gjort en beräkning av behovet utav läs- och skrivrum

i vårt land. En sammanfattning av de resultat, till vilka kommittén

kommit, återfinnes på sidan 5 i propositionen. Beträffande driften av läsoch

skrivrum i Sverige har kommittén framhållit, att lokalerna böra få ökad

prägel av klubbrum, samt vidare bl. a. uttalat:

Den praxis som uppkommit vid flertalet av läsrummen, att servering av

kaffe endast skall ske någon eller några kvällar i veckan synes vara mindre

lämplig och kommittén vill i stället förorda att möjligheter skapas för

mindre serveringsrörelse under hela den tid läsrummen är öppna och att de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

ökade kostnader som ett sådant arrangemang skulle medföra täcks genom

att sjömännen får betala självkostnadspris för sin förtäring. Beträffande

den allmänna driften i övrigt bör denna ha en så modern prägel som möjligt;

förbud mot rökning och andra restriktioner som har smak av förmynderskap

bör sålunda icke förekomma. Det är även ett önskemål att

religiös propaganda icke bedrives i läsrummen, utan att den religiösa verksamheten

begränsas till gudstjänsterna.

En form av underhållning för sjömän som synes förekomma i mycket

ringa utsträckning i Sverige är utflykter, visningar och rundturer. Dylika

arrangemang är mycket populära bland sjöfolk, och det vore därför enligt

kommitténs mening lämpligt att föreståndarna i ökad utsträckning, i mån

av ekonomiska möjligheter, försökte anordna utflykter och visningar i våra

hamnar för sjömän av såväl svensk som annan nationalitet.

Läs- och skrivrummen, stundom kallade »sjömanskyrkor», ha i utlandet

väsentligen samma funktion som motsvarande anordningar i hemlandet. De

stå i flertalet fall under ledning av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

»Sjömanskyrkornas» verksamhet avser, förutom att tillgodose rent religiösa

uppgifter, främst att inrätta och sköta läsrum för sjöfolk i utländska hamnar

samt att i anslutning härtill bereda sjömännen tillfälle att njuta av

god underhållning, erhålla råd och upplysningar i skilda angelägenheter

in. in. Föreståndarna för läsrummen, oftast sjömanspräster, besöka regelbundet

de svenska fartyg som anlöpa hamnar inom de distrikt där de äro

verksamma. För att leda verksamheten i de olika hamnarna hade styrelsen

under år 1945 i sin tjänst 16 sjömanspräster och 9 assistenter, varav 5

prästerliga, 1 lärare, 1 församlingssyster, och vidare ett antal vaktmästare.

Sjömansvårdsstyrelsen finansierar till övervägande del sin verksamhet genom

gåvor och kollekt etc. Från och med budgetåret 1942/43 anslås ur kyrkofonden

medel till avlöningar åt vissa sjömanspräster, för närvarande sammanlagt

9. Vissa statsbidrag ha även utgått.

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansmission omfattar stationer i

Grimsby, Immingham, Hamburg, Liverpool och Liibeck. I Boston finns ett

läs- och skrivrum, en s. k. sjömansklubb, Scandinavian Sailors Home, som

förestås av en svensk-amerikansk prästman, tillhörande svenska missionskyrkan

(svenska missionsförbundet).

Sjömanskommittén anser, att klubbrum för sjömän utomlands för närvarande

behöva inrättas i Istanbul, Lissabon och Narvik. I en nära framtid

torde det enligt kommitténs uppfattning även kunna överblickas, huruvida

ytterligare klubblokaler behöva inrättas även i andra utländska hamnar.

Beträffande verksamhetens bedrivande i utländska hamnar har kommittén

bl. a. anfört:

Kommittén vill för de utländska klubbrummens vidkommande särskilt

understryka behovet av lämpliga referensbibliotek. Radio, tidningar och sällskapsspel

bör fritt få disponeras av de besökande. Serveringsrörelsen bör

även i detta fall ges en något mera affärsmässig prägel och inte få formen

av kaffebjudningar. Vad underhållningen beträffar vill kommittén särskilt

förorda att utflykter, rundturer och besök på industrianläggningar och intressanta

platser i största möjliga utsträckning anordnas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

9

Verksamheten i de främmande hamnarna förutsättes i flertalet fall liksom

nu stå under ledning av svenska kyrkans sjömanspräster. I den mån

längre fram en ny typ av klubbrum utan anknytning till kyrklig verksamhet

kan komma att upprättas, bör ledningen av dessa anförtros åt män ur

sjöfolkets egna led.

Andra former för välfärdsarbete.

Till välfärdsarbetet torde kunna räknas även det arbete, som utföres av

svenska sjömansbiblioteket i Göteborg samt den studieverksamhet som anordnas

av olika bildningsförbund.

Departementschefen beträffande välfärdsarbetet.

Beträffande det fortsatta välfärdsarbetet bland sjömännen uttalar föredragande

departementschefen, statsrådet Gjöres, i propositionen:

Sjöfolkets behov av välfärdsanordningar i hamnarna har hittills i väsentlig

omfattning tillgodosetts genom insatser från enskilt håll. I många fall

ha också betydelsefulla resultat nåtts utan medverkan av stat eller kommun.

Det behjärtade arbete, som sålunda utförts och alltjämt utföres, är

värt allt erkännande från det allmännas sida.

Det rådande tillståndet i fråga om välfärdsanordningarna är dock ingalunda

i alla avseenden tillfredsställande. Det förhållandet att olika organisationer

stå bakom välfärdsarbetet har medfört, att standarden och typen

på välfärdsanordningarna är ganska växlande. Och som helhetsomdöme

måste nog anses gälla att de nuvarande välfärdsanordningarna genomsnittligt

sett icke äro av den kvalitet och den omfattning, som sjöfolket med

hänsyn till yrkets påfrestningar och betydelse bör äga rätt att kräva.

Utomlands har särskilt under krigsåren mycket åtgjorts från statsmakternas

sida för att främja sjöfolkets välfärd. Den prägel av välgörenhet,

som verksamheten ofta haft, har därigenom försvunnit. Tiden synes nu

vara inne också för Sveriges del att staten tager ett ökat ansvar för välfärdsanordningarna

för sjöfolk i hamn. Detta bör kunna ske på ett sådant

sätt att de frivilliga insatserna icke hämmas utan att i stället det nuvarande

fruktbärande samarbetet mellan samhälleliga organ och enskilda skall

kunna fortsätta.--- —

Kommitténs bedömning av behovet av nya välfärdsanordningar har i allt

väsentligt godtagits av alla i ärendet hörda myndigheter och organisationer.

För egen del finner jag det synnerligen önskvärt, att det av kommittén

skisserade programmet genomföres. Rådande läge gör det emellertid nödvändigt

att låta utbyggnaden ske långsammare än som i och för sig vore

önskvärt.---Det må här anmärkas, att staten åtminstone tills vidare

icke bör äga eller driva välfärdsinrättningar för sjöfolk. Det synes lämpligare

att dessa inrättningar liksom hittills äro antingen kommunala eller också

skötta av föreningar eller sammanslutningar. Då statsbidrag lämnas till verksamheten

bör detta självfallet ske under sådana villkor, att trygghet vinnes

för att medlen på bästa sätt användas till det ändamål, för vilka de avsetts.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Välfärdsarbetets organisation.

Sjömanskommittén har uttalat, att det arbete som hittills bedrivits varit

av utomordentlig betydelse och värt allt erkännande. Kommittén understryker

emellertid behovet av att verksamheten samordnas under enhetlig ledning.

För närvarande saknas i stort sett möjlighet att på mest ändamålsenliga

sätt avpassa välfärdsarbetet efter det på olika orter och inom olika

verksamhetsområden förekommande behovet. I överensstämmelse med de

principer som kommit till uttryck vid välfärdsarbetets omorganisation i

Norge har kommittén funnit den lämpligaste organisatoriska lösningen av

förevarande problem vara att inrätta ett offentligen erkänt organ med uppgift

att leda och samordna verksamheten. Kommittén föreslår sålunda, att

ett statligt samarbetsorgan, ett handelsflottans välfärdsråd, tillsättes.

Beträffande rådets uppgifter och sammansättning enligt kommitténs

förslag får utskottet hänvisa till den redogörelse därför, som lämnats på sidorna

7 och 8 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i organisationsfrågan bl. a. uttalat:

Kommitténs förslag om inrättande av ett handelsflottans

välfärdsråd finner jag välbetänkt. Rådet bör benämnas handelsflottans

välfärdsråd och bestå av en opartisk ordförande och ett antal representanter

för intresserade sammanslutningar och organisationer. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva vilka som böra vara representerade

i rådet. De allmäna riktlinjer, som sjömanskommittén föreslagit beträffande

välfärdsrådets verksamhet, böra enligt min mening läggas till grund för

rådets arbete. Medan välfärdsrådets verksamhet främst bör vara av allmänt

rådgivande art, synes själva välfärdsadministrationen böra förläggas till

kommerskollegium.

Sjömanskommittén framhåller, att det lokala välfärdsarbetet är enkelt

och praktiskt organiserat i många mindre och medelstora svenska hamnar.

Sjömanshemmen och de enskilda läsrummen stå under ledning av särskilda

styrelser. Kommittén finner att ytterligare organ för välfärdsarbetet icke böra

skapas på sådana orter. För att styrelserna skola få bättre kontakt med

sjöfolket och med de kommunala myndigheterna finner kommittén önskvärt,

att de verksamma enskilda föreningarna komplettera sina styrelser

med representanter för sjömän och för kommuner. Redareintresset torde

redan på de flesta platser vara representerat. Där studiecirkelverksamhet

anordnas bör samarbete etableras med Arbetarnas bildningsförbund, uttalar

kommittén.

Välfärdsarbetets organisationsfråga i de mindre, svenska hamnarna torde

sålunda enligt kommitténs mening kunna lösas på ett effektivt och enkelt

sätt utan direkt statlig medverkan. I större sjöfartscentra såsom Göteborg,

Stockholm, Malmö, Hälsingborg samt Landskrona är däremot läget

ett annat. På dessa orter komma, framhåller kommittén, sannolikt även

i framtiden flera från varandra helt fristående välfärdsinstitutioner att bedriva

sin verksamhet. Sjöf artshotellen och klubbrummen äro av sådan storlek

att de icke utan stora svårigheter kunna förenas. Dessutom finnas i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 11

Göteborg andra välfärdsföretag, såsom svenska sjömansbiblioteket och den

av arbetarnas bildningsförbund ledda verksamheten för att organisera studiecirklar

ombord å fartygen. De erfarenheter som vinnas inom en gren

av välfärdsarbetet böra tillgodogöras även de andra, och starka skäl tala

för att i de fem städerna särskilda lokala välfärdskommittéer bildas. Dylika

kommittéer böra utses av välfärdsrådet.

Välfärdskommittéernas uppgift blir, anför sjömanskommittén, att vara

samarbetsorgan för de skilda välfärdsinstitutionerna. Bland de spörsmål,

som kommittéerna komma att få taga ställning till, kunna nämnas ansökningar

om ekonomiskt stöd från stat och kommun. Inom välfärdskommittéerna

böra vidare dryftas större problem, som de enskilda institutionerna

ha att taga ställning till. Välfärdskommittéerna kunna även få till uppgift

att uppdraga gränserna mellan olika institutioners arbetsfält.

Kommittén framhåller angelägenheten av att uppdelningen av välfärdsarbetet

icke leder till kraftödande splittring av arbetet eller till rivalitet

mellan organisationer och konkurrens om verksamhetsområdena. För att

skapa garantier för ett fruktbärande samarbete förordas att lokala välfärdskommittéer

utses av välfärdsrådet även i utländska hamnar.

Valfärdsarbetets finansering.

Sjömanskommittén förutsätter i sitt betänkande, att kommunerna skola

taga en betydande del i finansieringen av välfärdsanordningarna i vårt land.

I första hand böra dessa kunna ställa tomter till förfogande kostnadsfritt,

på vilka sjöfartsholell eller klubblokaler för sjömän kunna uppföras. De

böra vidare i viss utsträckning kunna bevilja räntefria lån till de olika välfärdsföretagen.

Kommittén anser emellertid välfärdsanordningar för sjöfolk

i hamnarna vara en angelägenhet av den omfattning och vikt att det allmänna

bör bidraga i större utsträckning än kommunerna kunna väntas

vara beredda att göra. Det bör därför ankomma på staten att bidraga till

nyanläggningar och omfattande renoveringar av sjöfartshotell och klubbrum

för sjömän i Sverige. Beträffande anordningarna i utlandet måste givetvis

staten i främsta rummet bära kostnaderna för dessas upprättande, ehuru

kommittén i detta liksom i föregående fall förutsätter, att betydande bidrag

såsom hittills lämnas från enskilt håll. Den privata insamlingsverksamheten

torde även underlättas genom att staten kommer att bära huvudansvaret för

verksamhetens fortbestånd och anordningarnas kvalitet.

På grundval av de av kommittén utförda behovsundersökningarna har

kommittén beräknat att såsom engångsanslag skulle erfordras, till sjöfartshotell

i Sverige 4 000 000 kronor, till klubbrum i Sverige 500 000 kronor, till

sjöfartshotell i utlandet 2 100 000 kronor och till klubbrum i utlandet 900 000

kronor. Ytterligare 500 000 kronor böra emellertid, framhåller kommittén,

reserveras för vissa speciella ändamål. Kommittén föreslår, att till täckande

av dessa kostnader en särskild välfärdsfond för sjöfolk om 8 miljoner kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

nor upprättas, ur vilken anslag under den närmaste femårsperioden kunna

anvisas till ifrågavarande ändamål.

Såvitt kommittén kan finna torde, yttrar kommittén, årliga bidrag till

driften vid sjöfartshotellen icke behöva utgå regelbundet. Däremot torde

under särskilda, extraordinära omständigheter mindre anslag behöva lämnas

till verksamheten. Verksamheten vid klubbrummen för sjömän åter kan

icke väntas på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthållas utan att mindre

årliga bidrag lämnas till driften. Medelsbehovet härför kan emellertid icke

beräknas för närvarande, och kommittén föreslår att medel för detta ändamål

anvisas först sedan välfärdsrådet haft möjlighet utföra mera hållbara

beräkningar rörande behovet. De årliga kostnaderna för välfärdsrådets verksamhet

ha beräknats till cirka 10 000 kronor.

Föredragande departementschefen har endast ansett sig kunna förorda

att ett mindre belopp, förslagsvis 300 000 kronor, anvisas för nya välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn samt uttalat, att det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att efter vederbörlig utredning besluta, till vilka särskilda välfärdsanordningar

medlen skola användas.

De medel, som sålunda skulle anvisas, böra enligt departementschefens

uppfattning användas till nya byggnadsföretag, tomtköp och andra större

investeringar. Däremot böra underhålls- och driftskostnader, smärre investeringar

och andra utgifter, som mera äga karaktär av löpande kostnader,

bestridas i annan ordning.

Frågan huru de årliga kostnaderna för välfärdsanordningarna för sjöfolk

i hamn skola täckas har upptagits till behandling i en inom handelsdepartementet

utarbetad promemoria av den 6 december 1947. I promemorian

pekas på att de årliga kostnaderna för välfärdsarbetet i Norge finansieras

genom ett avgiftssystem samt att en liknande lösning föreslagits för

Danmarks vidkommande. Den norska avgiften utgör 240 öre per sjöman och

månad, av vilka 60 öre erläggas av sjömannen, 60 öre av redaren samt 120

öre av staten. De medel som inflyta jämte räntor å dessa må användas till

att täcka välfärdsrådets fasta administrationsutgifter samt till att främja

välfärdsanordningarna. Medlen hänföras till en driftsfond, som administreras

av det norska välfärdsrådet. Enligt ett danskt kommittéförslag skulle

välfärdsavgifter upptagas på danska fartyg med 8 öre per man och dag, av

vilka 2 öre skulle erläggas av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.

Såsom motivering för sitt förslag anför den danska kommittén, att det

vore naturligt att både redare och sjöfolk lämna bidrag till välfärdsanordningarna,

vilka äro i hela sjöfartsnäringens intresse. När välfärdsarbetet finansieras

av staten, redarna och de ombordanställda själva, kommer, framhålles

i promemorian, även detta att bidraga till att utplåna det drag av

välgörenhet, som hittills vilat över anordningar av denna art och som uppenbarligen

avhållit många sjömän från att draga nytta av de institutioner, som

funnits.

I promemorian hävdas, att vad som anförts av den danska kommittén med

fog syntes kunna åberopas jämväl för vårt lands vidkommande. Otvivelak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 13

tigt kunde det också här anses skäligt och lämpligt att redarna och de sjöfarande

bidroge till täckande av kostnaderna för välfärdsarbetet. En välfärdsavgift

syntes enklast kunna beräknas per dag, varvid beloppet lämpligen

kunde sättas lika med det i Danmark föreslagna eller 8 öre, att erläggas

med 2 öre av sjömannen, 2 öre av redaren och 4 öre av staten.

Föredragande departementschefen har beträffande sättet för bestridande

av de löpande kostnaderna för välfärdsanordningarna uttalat:

Det är ännu för tidigt att bedöma hur stora belopp som komma att erfordras

för löpande kostnader i samband med att välfärdsanordningarna

utbyggas. Det i departementspromerian framförda och av vederbörande

organisationer gillade förslaget synes emellertid innebära så stora fördelar

ur allmän synpunkt att staten bör biträda detsamma.

Avgifter böra erläggas för alla svenska sjömän, som äro påmönstrade

svenska fartyg på utrikes rulla. Det kan därjämte övervägas huruvida avgifter

böra utlagas även för utländska sjömän, som äro mönstrade på

svenska fartyg. Sålunda har den s. k. sjömanspensionsutredningen i sitt

den 17 januari 1948 avgivna betänkande föreslagit, att pensionsavgifter

skulle uttagas av såväl svenska som utländska sjömän. Kungl. Maj :t har

ännu icke tagit ställning till nämnda förslag, vilket är under remissbehandling.

Då frågan om skyldighet för utländska sjömän att erlägga pensionsavgifter

sålunda ännu icke prövats, synes det mig för närvarande riktigast

föreslå, att välfärdsavgifterna tills vidare uttagas allenast för svenska sjömän.

Det kan vidare ifrågasättas, att avgifter borde uttagas även av sjömän

i inrikes fart. Då emellertid dessa sjömän till stor del icke äro mönstringspliktiga,

är det av redovisningstekniska skäl mindre lämpligt att av dem

uttaga avgifterna. Redarnas och sjöfolkets avgifter böra uppbäras hos sjömanshusen

och därifrån inlevereras till kommerskollegium. Närmare bestämmelser

om uppbörden torde få meddelas i administrativ ordning.

Vad angår frågan om storleken av statens bidrag till de löpande kostnaderna

må anmärkas, att beloppet kan till storleken slutligt fastställas först

i efterhand, då mönstringssiffrorna kunna redovisas. Det för nästa budgetår

erforderliga beloppet kan uppskattats till 150 000 kronor. Kommerskollegium

bör avsätta medlen till en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond.

Det synes också lämpligt att de statliga bidragen till anläggningskostnader

tillföras fonden, varvid dock bör iakttagas att anläggningsmedel

och medel avsedda för löpande kostnader böra räkenskapsmässigt hållas

skilda. De statsmedel, som enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,

böra utgå till engångsutgifter och löpande utgifter för välfärdsverksamheten,

böra alltså anslagstekniskt upptagas såsom avsättning til! handelsflottans

välfärdsfond. För nästa budgetår skulle avsättningen utgöra

(300 000 + 150 000 =) 450 000 kronor. Enär det statliga beloppet för löpande

kostnader icke kan, såsom jag nyss erinrat, till summan fastställas

förrän i efterhand, torde avsättningsanslaget upptagas såsom förslagsanslag.

Ur handelsflottans välfärdsfond böra enligt departementschefens åsikt

medel tagas till bestridande av kostnaderna för handelsflottans välfärdsråd

och för den personalökning inom kommerskollegium, som kan föranledas

av del framlagda organisalionsförslaget.

Redarnas och sjöfolkets bidragsplikt till välfärdsanordningarna har i pro
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

positionen föreslagits fastställd i en lag om avgifter till välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn.

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslaget. Förslaget har av lagrådet

lämnats utan erinran.

Yttranden.

över sjömanskommitténs betänkande och den inom handelsdepartementet

utarbetade promemorian av den 6 december 1947 ha yttranden avgivits

av olika myndigheter och organisationer. Beträffande innehållet i yttrandena

tår utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats i propositionen.

Förslaget om bidrag till uppförande av ett sjömanshem

i Antwerpen.

Utskottet får hänvisa till motionen II: 257 för närmare kännedom om de

skäl, som anförts till stöd för yrkandet om bidrag till den svenska avdelningen

av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar för

bestridande av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett sjömanshem

i Antwerpen samt för hemmets utrustning.

Utskottet får erinra om att sjömanskommittén i sitt betänkande omnämnt

Antwerpen först bland de hamnar, i vilka uppförande av sjöfartshotell enligt

kommitténs uppfattning nu vore aktuellt. Kommittén har till belysande av

behovet av ett hotell i staden uttalat:

I Antwerpen planerar föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska

hamnar att bygga ett nytt hotell avsett att mottaga 84 gäster. Ehuru

uppgift över det antal sjömän som normalt uppehåller sig i staden i väntan

på anställning icke lämnats, kan man med ledning av antalet mönstringar

uppskatta deras antal till mellan 15 och 30. Efter kriget har två större

svenska rederier öppnat linjetrafik på portugisiska och medelshavshamnar

med Antwerpen som nordligaste hamn. För närvarande sysselsättes på

dessa linjer sammanlagt 12 fartyg, och behovet av en svensk arbetskraftsreserv

i Antwerpen kan därför väntas bli större än vad som här uppskattningsvis

angivits.

Utskottet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse det initiativ till förbättrande av förhållandena

för sjöfolk i hamn, som tagits genom förevarande proposition.

Välfärdsarbetet för sjömännen har hittills i huvudsak byggts på insatser

av frivilliga krafter. Dessa ha utfört ett mycket värdefullt arbete. De frivilliga

organisationernas resurser ha emellertid varit begränsade, vilket i

vissa fall medfört, att välfärdsanordningarna icke motsvarat sjöfolkets berättigade

anspråk. Det fortsatta välfärdsarbetet synes, såsom i propositio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 15

nen föreslagits, i första hand böra avse upprättande av nya sjöfartshotell

och nya klubbrum samt modernisering av äldre motsvarande anordningar.

De i propositionen framlagda förslagen utgöra ett första steg mot förverkligandet

av det program för det fortsatta välfärdsarbetet till sjömännens

bästa, som sjömanskommittén framlagt. Kostnaderna för genomförandet av

detta program, vilket innefattar tillgodoseende av de mest angelägna behoven

av välfärdsanordningar under den närmaste femårsperioden, ha av

sjömanskommittén beräknats till 8 miljoner kronor. Med hänsyn till det

rådande statsfinansiella läget anser sig utskottet i likhet med föredragande

departementschefen för närvarande icke kunna förorda, att programmet genomföres

i den takt, som sjömanskommittén föreslagit. Det synes utskottet,

även bortsett från det nuvarande ekonomiska läget, välbetänkt att tills

vidare iakttaga en viss återhållsamhet vid förverkligandet av sjömanskommitténs

program, till dess att tillräcklig erfarenhet vunnits av det delvis

efter nya principer bedrivna välfärdsarbetet.

Utskottet anser sig i huvudsak kunna instämma i sjömanskommitténs i

det föregående återgivna uttalanden angående principerna för driften av

sjöfartshotellen och klubbrummen. Lämpligast torde enligt utskottets förmenande

vara, att några allmängiltiga regler härför icke fastställas utan

att en anpassning sker efter förhållandena i de olika hamnarna. Därvid förtjäna

de i motionen II: 435 framförda synpunkterna beträffande spritserveringen

å sjöf artshotellen att allvarligt beaktas. Klubbrummen böra enligt

utskottets åsikt såvitt möjligt inrättas i anslutning till sjöfartshotellen,

så att de äro lätt tillgängliga för sjöfolket. Ett dylikt förläggande av klubbrummen

medför dessutom den fördelen, att en ekonomiskt fördelaktig samdrift

av institutionerna möjliggöres. Avgifterna vid hotellen anser utskottet

i likhet med sjömanskommittén såvitt möjligt böra bestämmas så, att

de löpande utgifterna täckas. Under alla omständigheter bör det enligt utskottets

uppfattning undvikas, att sjöfartshotellen i likhet med de flesta

nu drivna sjömanshemmen erhålla prägeln av välgörenhetsinrättningar. De

nu radande förhallandena ha medfört, att många sjömän icke äro benägna

att taga in på sjömanshemmen, så länge de själva kunna bekosta sitt uppehälle.

Utskottet delar sjömanskommitténs uppfattning, att gästerna på sjöfartshotellen

alltid böra betala för sig. I motionen II: 435 har påtalats, att

sjömanskommittén icke lämnat någon anvisning om huru de sjömän, som

drabbats av ai betslöshet, skola kunna tillgodogöra sig välfärdsverksamhetens

förmåner, när deras ekonomiska resurser äro uttömda. Utskottet utgår

ifrån att Kungi. Maj :t uppmärksammar detta viktiga spörsmål och söker

finna en tillfredsställande lösning av detsamma.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen, att staten

åtminstone tills vidare icke hör äga eller driva välfärdsinrättningar. Det

torde vara lämpligare, att dessa liksom hittills skötas av kommuner, föreningar

och andra sammanslutningar eller enskilda personer.

I motionen II: 435 har framhållits vådan av att sådana villkor uppställas

för statsbidrag till de frivilliga välfärdsorganisationerna, som strida mot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

deras ideella inriktning och göra dem benägna att avböja den ekonomiska

hjälpen. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att för ekonomisk hjälp

till de frivilliga organisationerna icke böra uppställas sådana villkor, som

i alltför hög grad ingripa i deras verksamhet.

I propositionen har föreslagits, att ett handelsflottans välfärdsråd skall

tillsättas med utredande och rådgivande uppgifter vid hjälpverksamhetens

bedrivande. Departementschefen har ansett det lämpligt att överlämna åt

Kungl. Maj :t att pröva, vilka som böra vara representerade i rådet. Utskottet

anser goda skäl tala för att ett dylikt välfärdsråd inrättas och har

intet att erinra mot att dess ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Utskottet

har därvid utgått från att Kungl. Maj :t har för avsikt att lämna de organisationer

och sammanslutningar, som böra vara representerade i rådet,

tillfälle att inkomma med förslag, innan ledamöterna utses.

Välfärdsadministrationen har enligt propositionen föreslagits förlagd till

kommerskollegium. Kollegium skall även tillhandagå välfärdsrådet med

mera preliminära utredningar och undersökningar och i regel ombesörja den

fortsatta handläggningen av de utredningar och förslag, som av rådet överlämnats

till Kungl. Maj :t. I motionen II: 435 har framhållits angelägenheten

av att välfärdsrådet erhåller en från kommerskollegium fristående ställning

och hemställts, att välfärdsadministrationen måtte anförtros åt ett särskilt

for ändamålet upprättat socialt orienterat organ. Enligt utskottets uppfattning

torde farhågorna för att kommerskollegium med den i propositionen

föreslagna organisationen skulle erhålla ett alltför stort inflytande vara

överdrivna. Rådet har givetvis möjlighet att lämna anvisningar om huru

det önskar, att utredningsarbetet inom kommerskollegium skall bedrivas,

och att i samband med att utredningar och förslag överlämnas till Kungl.

Maj :t göra de påpekanden, som kunna anses nödiga. Vidare förtjänar beaktas,

att det torde ställa sig betydligt dyrare att giva rådet en egen administration

än att för förekommande administrativa göromål anlita tjänstemän

inom kommerskollegium. Utskottet hyser dessutom betänkligheter

mot att förorda tillskapandet av ett nytt organ, vilket efter hand kan svälla

ut till ett nytt ämbetsverk. Revisionen av den penningförvaltning, som skall

ombesörjas för välfärdsrådets räkning, torde dessutom kunna göras effektivai

e, om de administrativa göromålen uppdragas åt tjänstemän inom

kommerskollegium än om de handhavas av ett självständigt organ. Skulle

den i propositionen föreslagna organisationsformen i tillämpningen befinnas

olämplig, torde det icke bereda några större svårigheter att överföra de administrativa

uppgifterna till ett självständigt organ.

Vad sjömanskommittén uttalat angående organiseringen av det lokala

välfärdsarbetet finner utskottet välbetänkt.

I motionen 11:460 har påtalats, att sjömanskommittén, där studiecirkelverksamhet

anordnas, rekommenderat samarbete mellan det lokala välfardsorganet

och Arbetarnas bildningsförbund. Motionären har framhållit

som önskvärt, att en eventuellt kommande föreskrift om organisationsformen

för studiearbetet bland sjömännen icke i sin formulering ger företräde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 17

åt särskilt nämnt studieförbund, utan endast föreskriver, att samarbete med

statligt erkänt studieförbund bör etableras.

Bland sjömännen har de senaste åren pågått en livlig studieverksamhet.

Arbetarnas bildningsförbund har intagit en ledande ställning i detta bildningsarbete.

Utskottet finner det med hänsyn härtill naturligt, att de lokala

välfärdsorganen i första band böra söka samarbete med Arbetarnas

bildningsförbund. Detta utesluter dock icke, att samarbete bör kunna etableras

även med andra av staten understödda studieförbund, om praktiskt behov

därav skulle föreligga.

Utskottet anser sig böra biträda propositionens förslag, att 300 000 kronor

skola anvisas till nya välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Utskottet

har icke något att erinra mot att Kungl. Maj :t efter vederbörlig utredning

får besluta, till vilka särskilda välfärdsanordningar medlen skola användas.

1 motionen II: 257 har hemställts, att riksdagen till den svenska avdelningen

av Föreningen för skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar

för bestridande av avdelningens andel i kostnaderna för nybyggnad av ett

sjömanshem i Antwerpen måtte bevilja ett belopp av 600 000 kronor. Utskottet

anser sig icke kunna tillstyrka detta yrkande med hänsyn till att

utskottet icke har överblick över behoven av välfärdsanordningar på andra

håll och till att det här gäller ett betydande belopp. Då angelägenheten av

det planerade bygget är tydligt ådagalagd, utgår utskottet emellertid från att

Kungl. Maj :t tager under övervägande, vilka åtgärder som kunna vidtagas

för att i görligaste mån tillgodose motionärernas önskemål.

I propositionen har föreslagits, att de svenska sjömän, som äro påmönstrade

svenska fartyg på utrikes rulla, samt deras redare med en särskild välvärdsavgift

skola bidraga till de löpande kostnaderna för välfärdsanordningarna.

Avgiften skulle utgöra fyra öre för dag och sjöman och utgivas till

hälften av sjömannen och till hälften av redaren. I motionen II: 435 har

gjorts gällande, att det vore mera hållfast, om hela kostnaden bleve lagd

på staten. Därutöver ha motionärerna bl. a. framhållit, att långt ifrån alla

sjömän kunna komma i åtnjutande av de förmåner, som välfärdsanordningarna

avse att erbjuda. Mot uttagandet av avgiften talar vidare, att det inflytande

beloppet beräknas bli jämförelsevis ringa, medan uppbörden och

redovisningen av medlen måste vålla ett avsevärt arbete. Häremot kan genmälas,

att kostnaderna för inkasseringen av avgifterna, vilken enligt förslaget

skall ombesörjas av sjömanshusen, torde bli relativt små. Ur rättvisesynpunkt

är det icke tillfredsställande, att endast de för utrikes fart påmönstrade

sjömännen skola betala välfärdsavgift. Såsom departementschefen

framhållit, är det emellertid av redovisningstekniska skäl svårt att uttaga

avgifter även av sjömän i inrikes fart, vilka till stor del icke äro mönstringspliktiga.

Utskottet förväntar emellertid, alt Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet

fäst på denna fråga och undersöker, om icke eu rättvis och tekniskt

godtagbar lösning av densamma är möjlig. Vad som framför allt talar

för att avgiften bör uttagas är, att detta bidrager till atl utplåna det drag

av välgörenhet, som hittills vilat över välfärdsanordningarna för sjömän.

2 Uihang till riksdagens protokoll 19b8. 6 samt. 2 avd. Nr 2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

Inom utskottet har ifrågasatts, om icke avgifterna borde ersättas av bidrag

i annan form från redarnas och de anställdas organisationer. Mot en lösning

efter denna linje kan invändas, att icke alla redare och sjömän äro anslutna

till respektive organisationer. Trots att skäl, som framgår av det nu anförda,

tala mot uttagandet av en välfärdsavgift, har utskottet likväl icke velat

motsätta sig förslaget om införande av en dylik avgift framför allt med hänsyn

till angelägenheten av att välfärdsverksamheten påbörjas i den föreslagna

jämförelsevis blygsamma omfattningen och icke ytterligare inskränkes

av hrist på medel. Utskottet utgår emellertid ifrån att frågan om välfärdsavgiftens

uttagande tages under omprövning av Kungl. Maj :t, därest redarna

och sjöfolket skulle framställa önskemål om att få lämna bidrag till välfärdsarbetet

i annan form än den nu föreslagna, och att Kungl. Maj :t under

angiven förutsättning förelägger riksdagen de förslag till ändrade bestämmelser,

som kunna finnas lämpliga.

Staten skall enligt propositionen bidraga till de löpande utgifterna för

välfärdsarbetet med samma belopp som redarna och sjöfolket tillhopa eller

med fyra öre för dag och sjöman. Storleken av statens bidrag, som kan slutligt

fastställas först i efterhand, sedan mönstringssiffrorna blivit tillgängliga,

uppskattas av departementschefen till 150 000 kronor. Utskottet tillstyrker,

att staten bidrager till de löpande utgifterna för välfärdsarbetet i

enlighet med vad som nu föreslagits, och har icke något att erinra mot det

belopp, till vilket bidraget beräknats. Utskottet har icke något att erinra

mot att statens bidrag till anläggningskostnader och löpande kostnader för

välfärdsverksamheten avsättas till en särskild fond, handelsflottans välfärdsfond.

Då storleken av statens bidrag till den löpande verksamheten kan

bestämmas först i efterhand synes lämpligt, att det sammanlagda avsältningsanslaget

upptages såsom förslagsanslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om avgifter till välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn;

B. att riksdagen måtte till Avsättning till handelsflottans

välfärdsfond för budgetåret 1948/49 under tionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kronor;

C. att motionerna II: 435 och II: 460 måtte anses besvarade

genom vad utskottet i det föregående anfört; samt

D. att motionen 11:257 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 juni 1948.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 19

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Lindström, von Heland, Lundgren, Lindholm,

Holmström och Thapper; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Hage, Carl Eric Ericsson, Olovson

i Västerås, Rgberg* och Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Holmström;

2) av herrar Lindström och Lindholm, vilka ansett, att det uttalande utskottet

gjort å sidan 16 och vilket börjar med orden »Välfärdsadministrationen

har» och slutar med orden »självständigt organ» ävensom utskottets

hemställan under C. bort ha följande lydelse:

Välfärdsadministrationen har enligt propositionen föreslagits förlagd till

kommerskollegium. Kollegium skall även tillhandagå välfärdsrådet med mera

preliminära utredningar och undersökningar och i regel ombesörja den fortsatta

handläggningen av de utredningar och förslag, som av rådet överlämnats

till Kungl. Maj :t. I motionen II: 435 har framhållits angelägenheten

av att välfärdsrådet erhåller en från kommerskollegium fristående ställning

och hemställts, att välfärdsadministrationen måtte anförtros åt ett särskilt

för ändamålet upprättat socialt orienterat organ. Utskottet delar motionärernas

farhågor för att kommerskollegium, som icke kan anses väl ägnat

att lösa sociala frågor, med den i propositionen föreslagna organisationen

erhåller ett alltför stort inflytande beträffande här avsedda frågor. Enligt

utskottets uppfattning bör, såsom motionärerna föreslagit, ett självständigt

organ i direkt anslutning till välfärdsrådet tillskapas för att närmast omhänderha

ledningen av detta arbete. Utskottet får erinra om att Svenska sjöfolksförbundet

i sitt remissvar givit uttryck åt samma uppfattning. Det

torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om hur det

föreslagna organet skall vara sammansatt samt erforderliga föreskrifter för

dess verksamhet.

C. att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:435,

i vad den avser välfärdsrådets verksamhetsformer, hos

Kungl. Maj :t anhålla om utarbetande av sådana direktiv

för rådets administrativa och utredande organ, att dessa

erhålla en från kungl. kommerskollegium fristående ställning,

samt att motionen 11:435 i övrigt ävensom motionen

11:460 måtte anses besvarade genom vad utskottet i det

föregående anfört; samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2.

3) av herrar Lindström, Lindholm och Thapper beträffande utskottets uttalande

angående studieverksamhetens bedrivande bland sjömännen, vilket

uttalande börjar med orden »Bland sjömännen» och slutar med orden »skulle

föreligga». (Första stycket å s. 17 i utlåtandet). Uttalandet borde enligt

herrar Lindströms, Lindholms och Thappers åsikt ha haft följande lydelse:

Arbetarnas bildningsförbund intager för närvarande en dominerande ställning

i bildningsarbetet bland sjömännen. Enligt utskottets uppfattning skulle

det vara olämpligt, om detta arbete splittrades på flera olika bildningsförbund.

En nedgång i studieintresset kunde lätt bliva följden. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet kunna instämma i det av sjömanskommittén

gjorda uttalandet, att de lokala välfärdsorganen, då de anordna studiecirkelverksamhet,

böra samarbeta med Arbetarnas bildningsförbund.

4) av herr Holmström beträffande utskottets uttalande angående studieverksamhetens

bedrivande bland sjömännen, vilket uttalande börjar med

orden »Bland sjömännen» och slutar med orden »skulle föreligga». (Första

stycket å s. 17 i utlåtandet). Uttalandet borde enligt herr Holmströms

åsikt ha haft följande lydelse:

Utskottet kan icke godtaga propositionens förslag om att studieverksamheten

bland sjömännen skall överlämnas till Arbetarnas bildningsförbund.

Det är principiellt oriktigt att lämna något särskilt studieförbund företräde

till utövande av bildningsarbete bland sjömännen, särskilt som redan nu

även andra av staten understödda bildningsförbund utöva sådan verksamhet.

Några svårare olägenheter torde icke kunna uppstå, därest flera bildningsförbund

samtidigt bedriva sin verksamhet bland sjömännen.

Särskilt yttrande

av herr Olovson i Västerås, som anfört:

Inom utskottet har jag framfört den meningen, att det föreslagna handelsflottans

välfärdsråd skulle organiseras som ett rådgivande och utredande

organ med självständig ställning. Rådet skulle sålunda ha att utöva

sin verksamhet direkt under Kungl. Maj :t.

Vidare har jag inom utskottet yrkat, att riksdagen icke nu skulle antaga

det i propositionen intagna förslaget till lag om avgifter till välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn. Det synes nämligen vara föga rationellt att

på föreslaget sätt inkassera 2 öre per man och dag av varje svensk sjöman

under tid, då han för utrikes fart varit inmönstrad å svenskt handelsfartyg.

Det skulle också ligga en orättvisa i att sjömän i inrikes fart, som

ju kunna tillgodogöra sig vad välfärdsanordningarna i svenska hamnar ha

att bjuda, skulle vara befriade från att erlägga den ifrågavarande avgiften.

Enligt min mening borde det kunna anstå till nästa års riksdag med att

lösa frågan om sjömännens och rederiernas bidrag. Under tiden till dess

kunde det undersökas om icke redarnas och sjöfolkets organisationer kun
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 2. 21

de vara villiga att i någon utsträckning lämna bidrag till den ifrågavarande

verksamheten. I avvaktan på resultatet av en sådan undersökning borde

statens bidrag kunna höjas med ett belopp motsvarande det beräknade bidraget.

Då emellertid propositionen kommit under behandling i utskottet först

omedelbart före riksdagsarbetets avslutning, har det icke varit möjligt att

reservationsvis framlägga tillräckligt väl övervägda ändringsförslag i fråga

om organisationen. Ett avvisande av förslaget till lag om avgift till välfärdsanordningar

för sjöfolk i hamn utan anvisande av medel motsvarande vad

denna avgift beräknas giva skulle ju kunna äventyra utbyggandet av välfärdsanordningarna

i den begränsade omfattning departementschefen föreslagit.

Då jag icke vill medverka till något sådant, nödgas jag nöja mig

med att på detta sätt anmäla avvikande mening.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.