Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående tillgodoseende av universitetets i Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av tomtmark jämte i ämnet väckta motioner.

1948-05-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående tillgodoseende av universitetets i Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av tomtmark jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103.

1

Nr 102.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående

tillgodoseende av universitetets i Lund och Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningars i Lund behov av

tomtmark jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 107 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1948,

föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att med Malmöhus läns

landsting träffa överenskommelse om dispositionen av viss tomtmark i Lunds

stad m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet

förordat.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Anderberg m. fl.

(I: 285) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson i Landskrona

m. fl. (II: 437), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 måtte besluta i enlighet med vad i motionerna

anförts och i enlighet med det förslag till lösning av ifrågavarande

tomtmarksfrågor vid universitetet i Lund och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund som särskilt utsedda förhandlingsdelegerade framlagt.

Beträffande innehållet i nämnda motioner hänvisas, i den mån detsamma

ej framgår av det följande, till motionen I: 285.

De i propositionen avsedda tomtmarksfrågorna gälla i huvudsak följande

områden i Lunds stad, nämligen dels det s. k. södra lasarettsområdet, vilket

till viss del tillhör staten och till viss del Malmöhus läns landsting men som

i sin helhet disponeras av landstinget för sjukhusändamål, utan att någon

avgäld därvid erlägges för den staten tillhöriga delen, dels det s. k. norra

lasarettsområdet, vilket tillhör staten men mot årlig avgäld disponeras av

landstinget för sjukhusändamål, dels ock den av folkskoleseminariet i Lund

disponerade seminarietomten, vilken likaledes tillhör staten.

Särskilt utsedda förhandlingsdelegerade för å ena sidan det större akademiska

konsistoriet i Lund och å andra sidan Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott

ha nu i fråga om nämnda markområden framlagt förslag

1 — Bihang till riksdagens protokoll 10i8. 6 samt. Nr 102—103.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr W2.

till vissa markbyten och därmed sammanhängande ekonomiska uppgörelser

mellan staten och landstinget. Detta förslag innebär i fråga om själva

markdispositionen, att hela södra lasarettsområdet skulle överlämnas till

universitetet, som därvid med äganderätt skulle förvärva de delar av detta

område, som nu tillhöra landstinget, att norra lasarettsområdet skulle, med

viss utvidgning, i fortsättningen kostnadsfritt upplåtas till landstinget för

sjukhusändamål mot att sjukvårdsinrättningarna ställdes till förfogande för

den medicinska undervisningen och forskningen, samt att seminarietomten

på enahanda villkor skulle reserveras för sjukvårdsinrättningarnas utbyggande.

De förhandlingsdelegerade ha vidare föreslagit, att staten skulle inlösa

de å södra lasarettsområdet befintliga byggnaderna (vilka till viss del

uppförts med bidrag av statsmedel) samt att landstinget skulle inlösa å

seminarietomten belägna byggnader. Inlösningsbeloppen skulle i båda fallen

bestämmas till 50 procent av vid värdering åsatta värden. Slutligen

skulle staten förbinda sig att utöver nu nämnda ersättning bidraga med

halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader, som efter samstämmande

beslut av riksdag och landsting komme att uppföras norr om Allhelgona

Kyrkogata d. v. s. norr om södra lasarettsområdet, i den mån dessa ersatte

byggnader å sistnämnda område.

De förhandlingsdelegerades förslag har godkänts av konsistoriet och landstingets

förvaltningsutskott.

Flertalet remissmyndigheter ha i princip anslutit sig till det framlagda

förslaget även om också vissa, delvis ganska starka erinringar gjorts främst

i fråga om förslagets ekonomiska konsekvenser.

Byggnadsstyrelsen har sålunda förklarat sig i huvudsak icke ha något att

erinra mot det föreliggande förslaget. I fråga om inlösningen av de å södra

lasarettsområdet respektive seminarietomten befintliga byggnaderna har ämbetsverket

dock anfört bland annat följande.

Byggnadsstyrelsen får framhålla, att bestämmelsen 50 procent av åsatta

värden torde ha tillkommit med hänsyn till att kostnaderna för sådana

sjukvårdsinrättningar, som stå till förfogande för den medicinska undervisningen

och forskningen, halveras mellan staten och landstinget. Styrelsen får

i detta sammanhang emellertid även framhålla, att den inom styrelsen pågående

generalplanutredningen för universitetet fortskridit så fångt, att av

densamma synes framgå, att befintliga byggnader inom södra lasarettsområdet

endast i ringa utsträckning torde kunna utnyttjas för universitetets behov,

vilket förhållande givetvis måste beaktas vid en kommande värdering.

Beträffande seminariet, vars byggnad helt bestritts av statsmedel, föreligger

icke samma utgångspunkt rörande kostnaderna. Byggnadskomplexet är

relativt nytt. och synnerligen solitt uppfört, varför lösenbeloppet enligt vad

styrelsen tidigare framhållit bör bestämmas med utgångspunkt från vad det

skulle kosta att uppföra en liknande anläggning med avdrag för vad de befintliga

byggnaderna genom förslitning och eljest på grund av sin ålder kunna

anses ha minskat i värde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtavde nr 102.

3

Statskontoret har framfört vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska

innebörd. Därvid har ämbetsverket anfört i huvudsak följande.

Förslagets ekonomiska innebörd kan icke bedömas utan uppskattning av

det värde byggnaderna på södra lasarettsområdet kunna ha för universitetet.

Uppskattning kräves även av kostnaderna för uppförande av ny byggnad

för folkskoleseminariet och iordningställande av ny seminarietomt.

Det föreslagna avtalet blir mycket kostsamt för det allmänna särskilt därigenom,

att seminarietomten tages i anspråk av landstinget. Ytterligare utredning

synes därför erforderlig innan förslaget kan godtagas i denna del.

Skulle seminarietomten komma att inbegripas i överenskommelsen, synes

ersättningen för därå befintliga byggnader böra uppgå till fulla värdet. Det

må framhållas, att kostnaderna för seminariets flyttning komma att betydligt

överstiga detta värde.

Det kapitaliserade värdet av avgälden för norra lasarettsområdet överstiger

vid en räntefot av 3 procent en halv miljon kronor. Såvitt statskontoret

kan finna, skulle enligt förslaget någon ersättning för upplåten mark framdeles

ej alls utgå. Ämbetsverket ifrågasätter om en eftergift av sådan utsträckning

kan anses tillräckligt motiverad.

Departementschefen har förklarat sig dela den till grund för de förhandlingsdelegerades

förslag liggande uppfattningen, att universitetets och landstingets

behov av tomtmark bäst kunde tillgodoses därigenom, att universitetet

erhölle hela södra lasarettsområdet, medan landstinget för sjukhusändamål

finge disponera norra lasarettsområdet och seminarietomten. Departementschefen

har sålunda i princip anslutit sig till förslaget i vad avser

själva markdispositionen. Däremot har departementschefen funnit anledningtill

vissa erinringar i fråga om förslagets ekonomiska innebörd m. m. och

härom anfört bland annat följande.

Jag vill erinra om att den universitetet tillhöriga delen av södra lasarettsområdet

torde få anses vara på obestämd tid upplåten till landstinget för

sjukhusändamål mot det att sjukhusbyggnaderna få tagas i anspråk för klinisk

undervisning. Särskilt tillkallade sakkunniga ha tidigare om denna upplåtelse

uttalat, att den knappast torde kunna sägas upp utan att landstinget

i ersättning anvisades annan tomtmark samt erhölle skälig ersättning för

å området befintliga, för sitt ändamål användbara byggnader. Jag erinrar

vidare om att staten sedan länge med hänsyn till sjukvårdsinrättningarnas

betydelse för den medicinska undervisningen och forskningen vid uppförandet

av nybyggnader för lasarettet brukat bidraga med hälften av kostnaderna.

Någon bindande förpliktelse för staten att även i fortsättningen lika med

landstinget dela kostnaderna för nya sjukhusbyggnader föreligger emellertid

för närvarande icke. I den mån statsbidrag ansetts böra komma i fråga har

överenskommelse hittills träffats efter prövning i varje särskilt fall.

I fråga om inlösen av byggnaderna å södra lasarettsområdet respektive

seminarietomten har nu föreslagits, att lösenbeloppen skulle bestämmas till

50 procent av de värden, som av sakkunniga värderingsmän åsattes byggnaderna.

Därjämte har föreslagits, att staten utöver nyssnämnda ersättningar

skulle förbinda sig att bidraga med halva kostnaden för sådana nya sjukhusbyggnader,

som efter samstämmande beslut av riksdag och landsting komme

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 102.

att uppföras å område norr om Allhelgona Kyrkogata, i den mån dessa ersatte

byggnader på södra lasarettsområdet. För egen del har jag icke funnit

anledning till erinran mot att staten förbinder sig att inlösa byggnaderna på

södra lasarettsområdet (inberäknat befintliga sammanbindningsgångar mellan

norra och södra lasarettsområdet över Allhelgona Kyrkogata) mot 50

procent av värdet. Fn dylik halvering får anses såsom en logisk följd av

att staten på sätt och vis är hälftendelägare i sjukhusbyggnaderna. Jag anser

mig även kunna förorda, att staten på sätt föreslagits förbinder sig att

bidraga med halva kostnaden för nya sjukhusbyggnader i stället för byggnaderna

å södra området.

Beträffande byggnaderna på seminarietomten ligga förhållandena annorlunda

till. Byggnaderna ha helt bekostats av staten, medan landstinget svarat

för viss del av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna på södra området

och staten för återstoden. Förslaget att lösenbeloppet även i detta fall

skulle utgöra 50 procent av värdet torde förutsätta, att byggnaderna komma

att utnyttjas för sjukvårdsändamål, i vilket fall staten skulle svara för

halva byggnadsvärdet. Däremot har hänsyn icke tagits till att ett genomförande

av förslaget i denna del skulle för staten medföra betydande kostnader,

vilka icke skulle bliva täckta även om ersättning för fulla byggnadsvärdet

skulle utgå vid inlösningen. För egen del vill jag därför, under erinran

jämväl om vad byggnadsstyrelsen och statskontoret härvidlag anfört,

på denna punkt förorda en sådan jämkning av förslaget, att seminariebyggnaderna

skola av landstinget inlösas till fulla värdet vid inlösningstill.

fäMet.

I förslaget bär förutsatts, att landstinget i samband med att universitetet

återfår nyttjanderätten, respektive erhåller äganderätten till de olika delarna

av södra lasarettsområdet skulle befrias från nu utgående avgäld för norra

lasarettsområdet. Likaså skulle seminarietomten upplåtas avgäldsfritt. Vad

sålunda föreslagits — vilket vid bedömande av avtalsförslaget i dess helhet

torde få anses såsom en eftergift från statens sida — anser jag mig böra godtaga.

Departementschefen har vidare föreslagit vissa justeringar och kompletteringar

av7 i förslaget intagna bestämmelser angående värderingsförfarandet,

tidpunkten för de olika byggnadernas överlämnande m. m. samt slutligen

uttalat, att de förhandlingsdelegerades förslag med av honom sålunda förordade

ändringar syntes kunna läggas till grund för en överenskommelse i

frågan mellan staten och landstinget.

Till stöd för det i motionerna I: 285 och II: 437 gjorda yrkandet, att riksdagen

måtte besluta i enlighet med det av de förhandlingsdelegerade framlagda

förslaget har anförts i huvudsak följande.

Då förslaget om tillgodoseende av universitetets i Lund behov av tomtmark

i omedelbar anslutning till universitetsplatsen kommit från statsmakterna,

och av båda parterna utsedda delegerade framlagt förslag till överenskommelse,

hemställa vi att riksdagen måtte besluta på sätt sålunda föreslagits.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har vid sammanträde

den 21 juni 1946 beslutat godkänna förslaget och förklarat, att landstinget

för sin del vore villigt att avstå från ovannämnda område i dess helhet under

förutsättning att landstinget norr om kvarteret Eskil d. v. s. norr om norra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102.

5

sjukhusområdet i utbyte erhölle ett tillräckligt stort område så att landstinget

på ett rationellt och ur sjukhussynpunkt tillfredsställande sätt kunde

lösa lasarettets byggnadsfråga. Sedan länge har med hänsyn till lasarettets

uppgift som undervisningssjukhus vid beviljande av statsbidrag till lasarettet

tillämpats den principen att staten bidragit med halva kostnaden för nybyggnader

m. m. Då det jämväl torde ligga i statens intresse, att landstinget

i utbyte för den mark, landstinget avstår till universitetet, erhåller erforderliga

tomtområden, samt då seminarieområdet, sedan det införlivats med lasarettsområdet,

kommer att tjäna den medicinska undervisningens och forskningens

intressen, synes det vara motiverat, att ovan angivna princip jämväl

kommer att tillämpas i fråga om bestämmandet av lösensumman för

byggnaderna å seminarietomten. Landstinget skulle sålunda erlägga hälften

av det lösenbelopp, som efter värdering bliver bestämt för ifrågavarande

byggnader. Då det visat sig att någon tillfredsställande lösning av lasarettets

byggnadsproblem icke kan ernås därest icke seminarietomten reserveras

för lasarettets behov, och i betraktande av de betydande ekonomiska värden

som för landstingets vidkommande stå på spel, anses att landstinget icke kan

avstå från södra lasarettsområdet om icke godtagbar överenskommelse om

markkompensation erhålles norr om kvarteret Eskil. Den enda tomt, som

därvid kan komma ifråga, är seminarietomten. Därest universitetet avstår

från sina anspråk på det södra lasarettsområdet förfaller också landstingets

krav på att erhålla mark norr om kvarteret Eskil. Av seminarietomten behöver

landstinget tillsvidare endast taga i anspråk ett mindre obebyggt område

inrymmande viss del av seminariets skolträdgård. Lunds stad har utlovat

att ställa till seminariets förfogande erforderlig mark för anläggande av

ny trädgård.

Utskottet. I likhet med departementschefen har utskottet funnit den

lämpligaste lösningen av förevarande markfrågor vara, att hela södra lasarettsområdet

ställes till universitetets förfogande, medan landstinget för

sjukhusändamål får disponera norra lasarettsområdet och seminarietomten.

Utskottet ansluter sig därför liksom departementschefen i princip till det

av de förhandlingsdelegerade framlagda förslaget i vad det avser själva markdispositionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava de förhandlingsdelegerade

föreslagit, att lösenbeloppet för byggnaderna å södra lasarettsområdet

respektive seminarietomten skulle bestämmas till 50 procent av de värden,

som av sakkunniga värderingsmän åsattes byggnaderna. Departementschefen

har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att staten förbunde sig

att inlösa byggnaderna på södra lasarettsområdet mot 50 procent av värdet,

men däremot på anförda skäl förordat en sådan jämkning av förslaget, att

seminariebyggnaderna skulle av landstinget inlösas till fulla värdet vid inlösningstillfället.

I motionerna I: 285 och II: 437 har bland annat framställts

yrkande om att lösenbeloppet för sistnämnda byggnader skulle bestämmas

i enlighet med de förhandlingsdelegerades förslag.

Enighet råder sålunda om grunderna för bestämmandet av lösenbeloppet

för byggnaderna å södra lasarettsområdet, medan beträffande motsvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 102.

grunder för byggnaderna å seminarieområdet olika meningar gjort sig gällande.

Även om skäl föreligga för ett biträdande av den ståndpunkt departementschefen

i detta ärende intagit, har det likväl med hänsyn till angelägenheten

av att frågan om dispositionen av berörda markområden snarast

vinner sin lösning synts utskottet vara lämpligare att i Kungl. Maj:ts hand

lägges att vid ärendets fortsatta handläggning träffa den överenskommelse

rörande grunderna för bestämmandet av lösenbeloppet för byggnaderna å

seminarietomten — lägst inom ramen för de förhandlingsdelegerades förslag

— som kan befinnas ändamålsenlig för ernående av ett positivt resultat.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 285 och II: 437

få anses besvarade.

I fråga om förslagets ekonomiska innebörd m. m. i övrigt ansluter sig utskottet

till vad departementschefen härutinnan förordat.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

bemyndiga Kungl. Maj:t att med Malmöhus läns landsting

träffa överenskommelse om dispositionen av viss tomtmark

i Lunds stad m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med

vad utskottet förordat;

b) att motionerna I: 285 och II: 437 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 13 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Lindström, Larsson, Karl Andersson, Andrén, Johan Eric Ericson,

fröken Osvald, herrar Ivar Persson, Bergh och fru Svenson;

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Lindholm, Åkerström, Hoppe,

Onsjö, Petterson i Degerfors, Sefve och Persson i Vinberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss garanti åt sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. a1 i texten