Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggande av fiskehamnar m. m.

1948-05-18 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:111, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till byggande av fiskehamnar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111.

1

Nr 111.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående statsbidrag till byggande av fiskehamnar

m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 200 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 5 mars

1948, dels berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av de av

1944 års fiskehamnsutredning uppdragna riktlinjerna för fiskehamnsbyggandet,

dels ock föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen förordade

ändringar i gällande bestämmelser rörande statsbidrag till byggande

av fiskehamnar.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 december 1943 uppdrog dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet den 4 januari 1944 åt sakkunniga

att i enlighet med angivna riktlinjer inom departementet biträda med

utredning rörande planläggning av statliga och statsunderstödda fiskehamnsanläggningar.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1944 års fiskehamnsutredning,

ha den 1 november 1947 avgivit betänkande med förslag till byggande

av fiskehamnar m. in. (SOU 1947:63).

I anslutning till i nämnda betänkande framförda förslag har Kungl. Maj:t

i årets statsverksproposition (bilaga 8, punkt 27) föreslagit riksdagen, dels

att ersätta de båda reservationsanslag, under vilka medel tidigare anvisats

till byggande, utvidgning och förbättring av fiskehamnar, nämligen Utvidgning

och förbättring av statens fiskehamnar och farleder samt Bidrag till

byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar, med ett gemensamt

reservationsanslag, benämnt Byggande av fiskehamnar, dels att under

sistnämnda nya anslag anvisa 1 500 000 kronor.

Sedan numera beredningen av de sakkunnigas förslag avslutats, har Kungl.

Maj:t i förevarande proposition anmält i förslaget upptagna frågor i övriga

delar.

För att utröna behovet av fiskehamnar ha de sakkunniga föranstaltat

om en genomgång av sådana framställningar om statsbidrag till byggande

av fiskehamnar som, enär tillgängliga anslag icke medgivit omedelbar medelsanvisning,

blivit vilande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom till styrelsen

ingivna ansökningar om upprättande genom styrelsens försorg av arbetsplaner

för motsvarande hamnarbeten. De sakkunniga ha därefter hos vederbörande

länsstyrelser anhållit om utlåtande över de sålunda anmälda pro
1—1003

48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. f> saml. Nr 111.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 111.

jekten, deras angelägenhet m. m. samt om statistiska uppgifter om fiskets omfattning

på respektive orter, yrkes- och binäringsfiskarnas antal, båtbeståndets

storlek och beskaffenhet o. s. v. Det sålunda hopbragta materialet — omfattande

inalles 334 projekt, varav 22 avse utvidgnings- och förbättringsarbeten

vid statens fiskehamnar, 75 motsvarande arbeten vid statsunderstödda fiskehamnar

och återstoden eller 237 företag nyanläggningar (hamn- och farledsarbeten

å orter, där sådana arbeten icke tidigare utförts med statsbidrag) —

har sedan granskats av de sakkunniga, vilka därvid jämlikt bemyndigande av

Kungl. Maj:t föranstaltat om upprättande av preliminära arbetsplaner med

kostnadsberäkningar för sådana arbeten, som enligt de sakkunnigas mening

kunde komma till utförande. På grundval av denna granskning, vid vilken de

sakkunniga sökt bedöma icke endast, huruvida ifrågasatta arbeten över huvud

vore motiverade ur näringsekonomiska synpunkter, utan även huruvida dessa

arbeten kunde åtminstone tills vidare begränsas, ha de sakkunniga utarbetat

sina förslag till fortsatt fiskehamnsbyggande.

Vid sin prövning av de genomgångna arbetsprojekten ha de sakkunniga i

stort sett utgått från följande allmänna grunder.

Endast sådana företag ha synts böra komma till utförande, vilka helt eller

i varje fall till övervägande delen kunna anses komma fiskets utövare till godo.

Arbeten som väsentligen avse handelssjöfartens behov eller rena kommunikationsändamål

ha icke förordats utom i fråga om vissa av statens fiskehamnar,

vilka i större utsträckning kommit att användas för handelssjöfart och för

vilka erforderliga förbättringar i fortsättningen liksom hittills synts böra bekostas

av för fiskehamnsändamål anvisade medel.

Andra arbeten än sådana, vilkas omfattning och kostnad varit anpassade

efter nu föreliggande behov och, som regel, efter nuvarande antal fiskare och

båtbestånd, ha ej ansetts böra komma till utförande. I fråga om vattendjup

och utrymme ha föreslagna arbeten dock synts böra dimensioneras med viss

hänsyn till den övergång till större båttyper, som kan förväntas.

För att komma till utförande bör ett hamnprojekts belägenhet vara sådan,

att en snabb och rationell transport av ilandförda fångster till konsumtionsoch

beredningsorter är möjlig.

Vid utarbetandet av de sakkunnigas förslag har beaktats icke endast behovet

av hamnar å fiskarnas bosättningsorter utan även behovet av stöd- och

nödhamnar inom sådana områden, där ett mera omfattande fiske äger rum.

Utifrån angivna utgångspunkter ha de sakkunniga förordat en förbättring

av 16 statens fiskehamnar för en beräknad kostnad av 4 098 500 kronor samt

nyanläggning av 121 och förbättring av 53 statsunderstödda fiskehamnar fölen

kostnad av 21489 100 kronor. Därjämte ha de sakkunniga förordat ett

mindre antal som »smärre arbeten» betecknade företag, vart och ett kostnadsberäknat

till högst 10 000 kronor. Kostnaden för sådana nu och under de

närmaste åren erforderliga smärre arbeten har uppskattats till omkring 10 %

av kostnaden för övriga fiskehamnsarbeten eller till 2 567 400 kronor, varför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111. 3

ett genomförande av de sakkunnigas förslag beräknats draga en kostnad av

sammanlagt 28 155 000 kronor.

Enligt sina direktiv ha de sakkunniga haft att sammanföra resultaten av

sin prövning av föreliggande hamnbyggnadsbehov i en plan, ägnad att tjäna

till ledning för medelsanvisningen under en tidsperiod av lämplig utsträckning.

Med hänsyn till att de förordade arbetena ansetts motsvara det omedelbara

behov av fiskehamnsarbeten, som bör tillgodoses utan oskälig tidsutdräkt,

ha de sakkunniga funnit sig böra begränsa denna tidsperiod till 5 år.

Inom denna tidsperiod ha de sakkunniga fördelat de förordade hamnbyggnadsprojekten

efter deras angelägenhet, varvid i första hand av länsstyrelserna

avgivna förslag legat till grund för fördelningen. Nämnda angelägenhetsgradering

har begränsats till att avse en prövning av ordningsföljden mellan företagen

inom varje särskilt län, varvid dock Skaraborgs och Värmlands läns

fiskehamnar vid Vänern prövats gemensamt. De sakkunniga ha sålunda föreslagit,

att till grund för utförandet av de förordade hamnbyggnadsprojekten

och för beräkning av medelsanvisningen härför lägges en 5-årsplan för byggande

av fiskehamnar (intagen såsom bilaga till statsrådsprotokollet).

De sakkunniga ha icke ansett sig böra förorda anläggning av nya statliga

fiskehamnar men föreslå, dels att förbättring av redan befintliga, staten tillhöriga

fiskehamnar även i fortsättningen skall bestridas helt med statsmedel,

dels ock att gällande bestämmelser om statsbidrag till statsunderstödda fiskehamnar

uppmjukas så, att bidrag må beviljas med högst 90 % av verkliga

byggnadskostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra

beviljas. Med utgångspunkt från nämnda förslag och med hänsyn därjämte

tagen till att medel böra göras tillgängliga icke endast för hamnarbeten å i

planen upptagna orter och för nyssnämnda förutsedda smärre arbeten utan

även i någon omfattning för brådskande, nu oförutsedda arbeten, ha de sakkunniga

beräknat det totala behovet av statsmedel för 5-årsperioden till

27 000 000 kronor. Under hänvisning till att för budgetåret 1947/48 redan anvisats

sammanlagt 1 500 000 kronor för fiskehamnsarbeten förorda de sakkunniga,

att för budgetåret 1948/49 anvisas 3 900 000 kronor och för vart och ett

av de fyra därpå följande budgetåren 5 400 000 kronor till bidrag till byggande

av fiskehamnar.

De sakkunniga ha framlagt vissa förslag, som förutsätta ändringar i

gällande bestämmelser angående byggande av fiskehamnar,

givna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 augusti 1928 angående statsbidrag

till byggande, förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder

(nr 328) med däri den 17 maj 1935 (nr 188) gjorda ändringar. Nämnda kungörelse

avser icke endast statens och statsunderstödda fiskehamnar utan jämväl

handelshamnar och farleder.

Med hänsyn till att de sakkunniga icke ansett sig böra förorda nyanläggning

av någon ytterligare statens fiskehamn, ha skäl icke längre synts föreligga att

i en författning angående statsbidrag till byggande av hamnar bibehålla bo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 111.

stämmelser angående statens fiskehamnar. För handläggningen av ärenden

rörande förbättring av redan existerande sådana hamnar, vilka äro underställda

det statliga väg- och vattenbyggnadsverkets vård och förvaltning, förutsätta

de sakkunniga, att erforderliga bestämmelser komma att av Kungl. Maj:t meddelas

verket.

Då vad gäller handelshamnar f. n. en särskild utredning pågår, 1944 års

hamnutredning, som torde komma att framlägga förslag till ändrade bestämmelser

för åtnjutande av statsbidrag till handelshamnar och farleder, i avvaktan

på vilka nu gällande bestämmelser för dessa hamnar torde böra bibehållas,

ha de sakkunniga funnit, att erforderliga nya bestämmelser rörande

statsunderstödda fiskehamnar böra meddelas i en särskild, enbart för dessa

hamnar tillämplig ny kungörelse. De sakkunniga ha uppgjort förslag till sådana

nya bestämmelser.

I syfte att möjliggöra en decentralisering av statsbidragsärendenas handläggning

ha de sakkunniga föreslagit, att statsbidrag till byggande av fiskehamn

skall kunna beviljas av Kungl. Maj:t »eller, där Konungen så förordnar,

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen». Enligt de sakkunnigas mening bör denna

åtminstone i fråga om smärre arbeten anförtros att inom ramen av de varje

län tilldelade anslagsmedlen bevilja bidrag, där styrelsen är av samma mening

som vederbörande länsstyrelse och lantbruksstyrelsen.

I fråga om statsbidragets storlek ha nuvarande bestämmelser, vilka medge

ett bidrag av intill 90 % av verkliga kostnaden, av de sakkunniga föreslagits

bli kompletterade så, att Kungl. Maj:t, där särskilda skäl därtill föreligga, må

kunna fastställa högre bidrag. De sakkunniga ha avsett, att högre bidrag än

90 % skulle kunna komma i fråga för hamnar, vilka kunna förväntas komma

att i betydande utsträckning användas av andra än ortens egna fiskare, eller

för hamnar, där arbetena på grund av särskilt ogynnsamma naturförhållanden

komma att draga exceptionellt höga kostnader.

I nu gällande bestämmelser angående statsunderstödda fiskehamnar stadgas,

att vid av storm eller annan naturhändelse vållad skada å sådan hamn iståndsättandet

skall ske genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och kostnaden

härför fördelas å staten och hamnens ägare eller innehavare efter samma

grunder, som tillämpats beträffande anläggningskostnaden. Enligt de sakkunniga

har detta stadgande vid flera tillfällen missförstått-s därhän, att staten

ansetts vara skyldig att för all framtid hålla i stånd hamn, som anlagts med

statsunderstöd, även om hamnen förlorat så mycket i betydelse, att kostnaderna

för dess hållande i stånd icke kunna anses motsvara dess nytta. De sakkunniga

föreslå för den skull, att nämnda stadgande slopas och att som en

konsekvens därav statsbidrag för reparation av skador, som ej äro att hänföra

till normalt underhåll, skall beviljas endast efter i vanlig ordning ingiven

ansökan.

Enligt nu gällande bestämmelser skall för varje statsunderstödd fiskehamn

årligen efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beprövande viss del av bruttoinkomsten

från hamnrörelsen avsättas till en underhållsfond, ur vilken medel

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111.

5

till hamnens underhåll och förbättring må användas endast i den mån väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen det medgiver. De sakkunniga ha funnit, att hamninkomsterna

i fiskehamnarna oftast äro så begränsade, att de i sin helhet erfordras

för täckande av utgifterna för normalt årligt underhåll och drift. 1

sådana fall nödgas hamnintressenterna verkställa uttaxering av medel lör

normalt hamnunderhåll, samtidigt som de till följd av förutnämnda bestämmelse

måste avsätta medel för arbeten, varom man icke vet, om och när arbetena

bli erforderliga. Till de sakkunniga ha från olika håll framförts önskemål

om att nämnda föreskrift om avsättning till underhållsfonder slopas, vilket

de sakkunniga även föreslå.

För genomförande för fiskehamnsändamål av sådana smärre arbeten, vilkas

beräknade kostnad ej överstiger 10 000 kronor, föreslå de sakkunniga, att statsbidrag

skall kunna åtnjutas på enklare villkor än då fråga är om övriga arbeten.

Medan de sakkunniga i fråga om dessa senare arbeten såsom villkor för erhållande

av statsbidrag förorda föreskrift, att särskilt hamnområde skall vara

avstyckat och lagfart därå beviljad samt att hamnavgifter obligatoriskt skola

upptagas, föreslås att dessa villkor icke skola uppställas som förutsättning

för statsbidrag till nämnda smärre arbeten på orter, där statsunderstödd fiskehamn

ej förut finnes.

över fiskehamnsutredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lotsstyrelsen, kommerskollegium,

statskontoret, riksräkenskapsverket, chefen för marinen, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Vänerns fiskareförbund samt Svenska teknologföreningen.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med de sakkunniga finner jag det riktigt och rationellt, att samhällets

strävanden att öka och förbättra tillgången på lämpliga hamnar för

fiskets behov baseras på en flerårsplan. Man torde därigenom dels kunna

ernå gynnsammare betingelser för utbyggnadsarbetets genomförande och den

härför erforderliga arbetsorganisationens lämpliga avpassning och dels få en

grund för bedömandet av i vilken ordning olika projekt böra komma till utförande

med hänsyn tagen till deras angelägenhet liksom för den nödvändiga

avvägningen mellan olika lokala intressen. Den plan, som i detta syfte

framlagts av de sakkunniga, liksom den föregående utredning och inventering

av de aktuella behoven, varpå den grundats, synes mig också i stort sett

kunna giva en ledning för den fortsatta administrativa handläggningen av

utbyggnadsverksamheten liksom för bedömande av den erforderliga medelsanvisningen

härför. I likhet med vad bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 111.

i sitt remissyttrande anfört, och såsom de sakkunniga själva torde ha avsett,

förutsätter jag dock, att det kan bli nödvändigt att i olika avseenden företaga

jämkningar i planen i vad gäller såväl arbetsprojektens utformning och omfattning

som deras inbördes gradering ur angelägenhetssynpunkt. Icke minst

i länsstyrelsernas remissyttranden i de delar dessa berört de för de enskilda

orterna föreslagna projekten ha framkommit invändningar i dessa avseenden,

vilka —- ehuru de såsom närmast hänförliga till den fortsatta administrativa

handläggningen av frågan icke närmare redovisats i det föregående — synas

böra tagas under övervägande i samband med prövningen av statsbidragsansökningar

i de enskilda fallen. Remisshandlingarna torde i sådant syfte böra

överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Andra skäl, som enligt min mening likaledes kunna nödvändiggöra jämkningar

i varje fall i tidsplanen för det ifrågavarande utbyggnadsprogrammets

genomförande, ha samband med det rådande tidsläget, nämligen med såväl den

nuvarande bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial som nödvändigheten att

hålla tillbaka investeringsverksamheten. Såsom framgår av mitt anförande

till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj ds avlåtande till riksdagen

av årets statsverksproposition (bilaga 8, punkt 27), har jag med hänsyn härtill

icke ansett mig för budgetåret 1948/49 kunna förorda anvisande av anslag

till byggande av fiskehamnar med fulla det belopp, som de sakkunniga föreslagit,

och även om det är mig angeläget, att den behövliga upprustningen av

vårt fiskehamnsbestånd snarast möjligt kommer till stånd, torde det vara

ofrånkomligt, att vid utbyggnadsverksamhetens genomförande hänsyn tages

till den fortsatta utvecklingen av det ekonomiska läget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län ha anfört

vissa synpunkter på önskvärdheten av en koncentration av fisket till färre

fiskehamnar samt på behovet av att fiskets lokaliseringsfrågor prövas i ett

vidare sammanhang. I viss mån synas mig även dessa synpunkter vara av

den vikt, att de förtjäna att bedömas i samband med det slutliga ställningstagandet

till planens detaljer och att de därvid kunna föranleda jämkningar

i denna. Det torde vara uppenbart, såsom nu senast också 1945 års

fiskeriutredning påpekat, att fiskerinäringens lokalisering, vad gäller

fiskarnas bosättningsplatser, icke alltid är den ur olika synpunkter gynnsammaste

och att en viss koncentration av fisket till färre fiskelägen i

och för sig kunde vara fördelaktig. Det torde förhålla sig så, att fiskare flerstädes

utmed våra kuster äro bosatta på platser, som få anses olämpliga med

hänsyn till betingelserna såväl för själva fisket som för avsättningen av fångsterna,

och det torde likaledes vara obestridligt, att många fiskelägen äro för

små och ha ett för litet antal yrkesutövande fiskare för att det skall vara ekonomiskt

möjligt att förse dem med de hamnar och anläggningar i övrigt, som

numera te sig önskvärda. En koncentration av fisket skulle otvivelaktigt i

dessa avseenden medföra väsentliga fördelar. Det skulle bli lättare i ekonomiskt

hänseende att förse fiskelägena med tillräckligt stora, djupa och välutrustade

hamnar, det skulle bli lättare att rationellt ordna avsättning och till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111.

7

varatagande av fångsterna, och det skulle skapa förutsättningar för bättre samhällsbildningar

för fiskarbefolkningen, t. ex. i fråga om tillgång till affärer,

skolor, inrättningar för hälso- och sjukvård etc. Emellertid torde det vara

lika uppenbart, att mycket stora svårigheter föreligga att med direkta åtgärder

och över huvud taget på annat än mycket lång sikt åvägabringa en dylik koncentration

av fisket. Omkring 40 % av våra saltsjöfiskare äro binäringsfiskare,

vilkas möjligheter att byta bosättningsort begränsas av att de äro bundna

till även andra sysselsättningar än fisket. En övervägande del av fiskarbefolkningen

har kapital investerat i bostads- och andra fastigheter, tillgångar

vilka svårligen skulle kunna frigöras vid en allmän avflyttning. Därtill

kommer — föratom det att fiskarbefolkningens nuvarande bosättning bygger

på gamla och starka traditioner, som icke utan vidare vare sig böra eller

kunna brytas — att tillgång till ett relativt stort antal hamnar är av värde

med hänsyn till intresset att vidmakthålla fiskets rörlighet, till behovet av

repliliamnar och nödhamnar samt med hänsyn till den allmänna trafikens intressen.

Även om jag under sådana förhållanden icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för att nu förorda genomförandet av sådana särskilda utredningar angående

fiskets lämpligaste lokalisering, som länsstyrelsen i Malmöhus län föreslagit,

och därmed fördröja framläggandet av fiskehamnsutredningens förslag,

finner jag det ändock möjligt och riktigt, att i samband med den efterföljande

administrativa handläggningen av frågorna rörande fiskehamnarnas utbyggande

en viss ytterligare prövning av ärendena utifrån här åsyftade synpunkter

verkställes. Jag avser i detta sammanhang framför allt en bedömning av den

för den närmaste framtiden sannolika utvecklingen av de olika orternas befolkning

och, i den mån den låter sig göra, av den lokala yrkesutövande

fiskarbefolkningens troliga utveckling. Det torde, såsom bl. a. vissa av 1945

års skärgårdsutredning redovisade uppgifter ge vid handen och såsom för

övrigt olika remissyttranden synas bekräfta, förhålla sig så, att beträffande

flera av särskilt de mindre och sämst belägna fiskelägena en avflyttning av

den yngre befolkningen sedan länge pågått. Denna avflyttning har resulterat

i en mycket ogynnsam ålderssammansättning av den nuvarande yrkesutövande

fiskarbefolkningen, och den kan, som på många håll redan förmärkts, antagas

inom kort komma att leda till en påtaglig minskning av även dess antal

och följaktligen därmed till en avgörande tillbakagång, i vissa fall kanhända

ett totalt nedläggande, av fisket på orterna i fråga. Det synes mig ofrånkomligt,

att vid ställningstagandet till föreslagna fiskehamnsprojekt hänsyn tages

till sådana omständigheter som dessa — icke så att orter med goda betingelser

för fiskets bedrivande enbart på grand av en konstaterad avflyttningstendens

berövas de fiskehamnsanläggningar, som kunna vara en förutsättning

för avflyttningens upphörande, men så att orter, som på grand av dåliga betingelser

för fisket under alla förhållanden kunna antagas sakna förutsättningar

att behålla sin yrkesutövande befolkning, icke förses med dyrbara anläggningar.

vilka bättre behövas på andra håll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 111.

Under de förutsättningar, som jag nu angivit, är jag beredd att förorda,

att en allmän utbyggnadsverksamhet avseende fiskehamnarna kommer till

stånd och att den av de sakkunniga uppgjorda planen härför får tjäna som

ledning för dess genomförande.

Vad sedan gäller de sakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser rörande

statsbidrag till byggande av fiskehamnar m. m., biträder jag de sakkunnigas

mening, att kostnader för förbättring av redan befintliga statliga fiskehamnar

må bestridas helt av statsmedel, men att anläggning av nya, statliga fiskehamnar

icke vidare bör komma till stånd. Att staten skulle svara för hela

byggnadskostnaden för alla fiskehamnar, såsom ifrågasatts i ett remissyttrande,

är jag sålunda icke beredd att förorda, då jag finner en viss ekonomisk

prestation från fiskarnas egen sida vara av värde, icke endast för att därmed

deras intresse för hamnarnas underhåll skall engageras, utan jämväl och främst

för att jag däri ser en omständighet, som kan verka återhållande på överdrivna

krav i fråga om hamnarnas utförande och dimensionering. Jag är

emellertid beredd att biträda de sakkunnigas förslag, att statsbidrag till statsunderstödda

fiskehamnar skall kunna beviljas med mera än 90 % av verkliga

byggnadskostnaden, där detta kan föranledas av särskilda skäl sådana som

dem de sakkunniga angivit.

Jag biträder likaledes de sakkunnigas förslag i syfte att möjliggöra en decentralisering

av statsbidragsärendenas handläggning.

Ej heller har jag någon erinran att anföra mot de sakkunnigas förslag om

slopande av de i nu gällande statsbidragskungörelse intagna, på statsunderstödda

fiskehamnar tillämpliga stadgandena om avsättning av hamninkomster

till särskilda underhållsfonder och om iståndsättande av vid storm eller annan

naturhändelse vållade skador.

De föreslagna särskilda bestämmelserna rörande statsbidrag till sådana

smärre arbeten, vilkas kostnad icke överstiger 10 000 kronor, å orter, där statsunderstödd

fiskehamn ej förut finnes, synas mig godtagbara. Däremot kan

jag icke biträda det i ett remissyttrande framförda förslaget, att den som

statsbidragsvillkor för övriga arbeten föreslagna bestämmelsen, att område

för hamn skall vara avstyckat och lagfart därå beviljad, ersättes enbart med

föreskrift, att arrendekontrakt skall vara upprättat.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att under nionde huvudtiteln

brukat upptagas ett mot automobilskattemedlen avräknat reservationsanslag,

benämnt Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt,

från vilket medel anvisas bl. a. till bidrag för anläggande av fiskebåts

bryggor m. m., alltså sådana smärre arbeten som enligt de sakkunnigas förslag

skulle kunna få bidrag från anslaget till byggande av fiskehamnar. 1

samband med avlämnande av 1947 års statsverksproposition anförde vederbörande

föredragande, att därest 1944 års fiskehamnsutrednings då väntade

förslag skulle föranleda, att kostnaderna för dylika anläggningar komme att

bestridas från annat anslag, borde övervägas, huruvida sålunda anvisade be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111.

9

lopp skulle betraktas som en restitution av bensinskattemedel till fiskerinäringen

och alltså i framtiden tagas i beräkning vid bestämmandet av det

nämnda, under nionde huvudtiteln upptagna anslaget. Med hänsyn till att

förslag redan framlagts om anvisande av ifrågavarande anslag för nästa

budgetår med från föregående år oförändrat belopp och jämväl med hänsyn

till att jag för budgetåret 1948/49 icke ansett mig kunna förorda anvisande av

större anslag än 1 500 000 kronor till byggande av fiskehamnar, vill jag för

nämnda budgetår icke ifrågasätta någon ändring av den tidigare tillämpade

ordningen för ifrågavarande anslagsdisposition. Sedan därtill årets riksdag

nu begärt eu allmän utredning av frågan om restitution av bensinskatt till

jordbruket och fiskerinäringen, synes ett ställningstagande till frågan för

kommande budgetår få bli beroende av de resultat den begärda utredningen

kommer till.

Lantbruksstyrelsens och lotsstyrelsens förslag om inhämtande i vissa fall

av deras yttranden vid handläggningen av fiskehamnsfrågor synas mig icke behöva

föranleda särskilda stadganden, då jag förutsätter, att samråd med dessa

ämbetsverk — vid bifall till den till årets riksdag avlämnade propositionen

om inrättande av en särskild fiskeristyrelse, med denna och lotsstyrelsen —

ändock skall äga rum i erforderlig utsträckning. Ej heller synas särskilda

ytterligare föreskrifter vara erforderliga beträffande länsstyrelsernas inhämtande

av fiskarbefolkningens och övriga berörda personers eller menigheters

yttrande över hos länsstyrelserna prövade fiskehamnsfrågor.

Den i remissyttrandet från riksräikenskapsverket upptagna frågan om sammanläggning

av de båda tidigare anslag, under vilka medel anvisats till statliga

resp. statsunderstödda fiskehamnar, har jag i samband med avlåtandet

av årets statsverksproposition som nämnt redan tagit ställning till. I detta

sammanhang önskar jag endast erinra om att riksdagen redan tidigare anvisat

medel under ett och samma anslag — t. ex. de under sjätte huvudtiteln

upptagna anslagen Byggande av broar och Stensättning av vägar —- att användas

såväl för statliga ändamål som för bidrag. Ehuru jag sålunda ansett,

att fiskehamnsanslagen kunna sammanläggas till ett anslag, finner jag det

lämpligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin bokföring redovisar medelsförbrukningen

på ett sådant sätt, att förbrukningen för statliga och icke

statliga ändamål kan särskiljas.»

Utskottet. För närvarande anvisas medel till byggande, utvidgning och

förbättring av fiskehamnar under två olika reservationsanslag, nämligen ett

till byggande och förbättring av statens fiskehamnar och farleder samt ett

till bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.

Kostnaderna för byggande och förbättring av statens fiskehamnar ha hittills

helt bestritts av statsmedel. Statsbidrag till byggande av fiskehamnar åter

ha kunnat beviljas till 90 % av verkliga kostnaden. 1944 års fiskehainnsutredning

har nu föreslagit, att ytterligare statliga fiskehamnar icke skola byggas,

men att kostnader för förbättring av redan befintliga statliga fiskehamnar

2—1003 4» Bihang till riksdagens protokoll 1948. G sand. Kr 111.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 111.

alltjämt skola bestridas helt av statsmedel. Ä andra sidan har fiskehamnsutredningen

förordat, att statsbidrag till statsunderstödda fiskehamnar skall

kunna beviljas till högre belopp än 90 % av verkliga kostnaden, om särskilda

skäl därtill föreligga. Berörda förslag ha av departementschefen biträtts.

Utskottet finner departementschefens skäl för en ändring av nuvarande

principer för statens medverkan vid byggandet av nya fiskehamnar bärande

och vill förty för sin del tillstyrka, vad härvidlag föreslagits.

Hittills ha anlagts drygt ett 30-tal statens fiskehamnar; därjämte ha omkring

145 statsunderstödda hamnar anlagts eller förbättrats. Av fiskehamnsutredningens

betänkande framgår emellertid, att det aktuella behovet av

nya eller förbättrade fiskehamnar är mycket stort. Det av utredningen bearbetade

materialet — grundat på ansökningar om statsbidrag eller om upprättande

av arbetsplaner — omfattar sålunda 334 arbetsprojekt, därav 237

avse nyanläggningar. Det är uppenbart, att ett realiserande av samtliga dessa

projekt under nuvarande förhållanden icke är möjligt. Fiskehamnsutredningen

har också vid sin prövning av de anmälda projekten funnit en begränsning

av anläggningsverksamheten vara nödvändig. De allmänna grunder som

därvid tillämpats synas lämpligt avvägda. Från dessa utgångspunkter har

utredningen förordat en förbättring av 16 statens fiskehamnar, nyanläggning

av 121 fiskehamnar och förbättring av 53 hittills statsunderstödda fiskehamnar,

varjämte utredningen föreslagit utförande av ett mindre antal

smärre arbeten, vart och ett till en kostnad av högst 10 000 kronor. Totalkostnaden

för detta utbyggnadsprogram, som av utredningen uppdelats på

en femårsperiod, har beräknats till omkring 28 miljoner kronor. Utskottet

finner det vara av stort värde, att en inventering av ifrågakommande byggnadsprojekt

nu verkställts, ävensom att en flerårsplan för att öka och förbättra

tillgången på lämpliga hamnar för fiskets behov upprättats. Vid bedömandet

av möjligheterna att realisera planen måste emellertid, såsom

departementschefen framhållit, beaktas såväl den nuvarande bristen på

arbetskraft och byggnadsmateriel som nödvändigheten att hålla tillbaka investeringsverksamheten.

Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning

om ofrånkomligheten av att utbyggnadstakten lämpas efter den

fortsatta utvecklingen av det ekonomiska läget.

Den av fiskehamnsutredningen uppgjorda flerårsplanen upptar hamnbyggnadsprojekten

efter deras angelägenhet. Graderingen har emellertid begränsats

till en prövning av ordningsföljden mellan företag huvudsakligen inom

ett och samma län. Utskottet finner — icke minst med hänsyn till den förskjutning

av programmets genomförande, som kan bliva en följd av den

under rådande förhållanden begränsade medelsanvisningen — naturligt, att

det kan bliva nödvändigt att i olika avseenden företaga jämkningar i planen

såväl i vad avser arbetsprojektens utformning som beträffande deras gradering

ur angelägenhetssynpunkt. Planen synes emellertid utskottet ägnad att

i stort sett giva en ledning för den fortsatta administrativa handläggningen

av utbyggnadsverksamheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111.

11

I vissa remissyttranden över utredningens förslag har framhållits att vid

prövningen av frågan om utbyggandet av fiskehamnarna jämväl bör beaktas

önskvärdheten av att fisket koncentreras till färre fiskehamnar samt att

fiskets lokaliseringsfrågor prövas i ett vidare sammanhang. Till stöd härför

har bland annat åberopats uttalande av 1945 års fiskeriutredning om det

önskvärda i att en rationalisering och sanering inom fiskerinäringen sker

genom en förflyttning av fiskare från ur näringens synpunkt illa belägna

platser till sådana, som erbjuda bättre villkor för näringen, därvid borde

kunna ifrågakomma ekonomisk hjälp för förflyttningen. Departementschefen

har funnit här avsedda problem vara av den vikt, att de förtjäna att bedömas

i samband med det slutliga ställningstagandet till fiskehamnsutredningens

utbyggnadsplan och att de därvid kunna föranleda jämkningar i denna. Enligt

utskottets mening synes emellertid vad departementschefen i förevarande

sammanhang anfört närmast tala för att den allra största försiktighet bör

iakttagas, när det gäller att bedöma om en revidering av den av liskehamnsutredningen

förordade utbyggnadsplanen bör ske från nu angivna utgångspunkter.

Yad i propositionen förordats i fråga om decentralisering av statsbidragsärendenas

handläggning, om slopande av de i nu gällande statsbidragskungörelse

intagna stadgandena om avsättning av hamninkomster till särskilda

underhållsfonder och om iståndsättande av vid storm eller annan naturhändelse

vållade skador samt om utformandet av bestämmelserna rörande statsbidrag

till sådana smärre arbeten, vilkas kostnad icke kommer att överstiga

10 000 kronor, tillstyrkes av utskottet.

Yad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Under framhållande, att årets riksdag bifallit av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

framlagt förslag om anvisande för budgetåret 1948/49 av ett

reservationsanslag av 1 500 000 kronor till byggande av fiskehamnar, samt

att detta förslag utformats under hänsynstagande till fiskehamnsutredningens

i förevarande proposition anmälda betänkande, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet

ovan anfört;

b) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för den 5 mars 1948 förordade

ändringar i gällande bestämmelser rörande statsbidrag till byggande

av fiskehamnar.

Stockholm den 18 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 111.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,

Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Heiding, Gustav Emil Andersson,

Bergh och Ohlon; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Andersson i Malmö,

Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Boman i Kieryd, Åkerström, Holmström,

Persson i Vinberg och Birke.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1948/49 till kostnader för särskild polisverksamhet för hindrande a1 i texten