Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av justeringsväsendet m. m.
1948-06-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1948:136, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av justeringsväsendet m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 136.
1
Nr 136.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
omorganisation av justeringsväsendet m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 190 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1948, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av chefen för finansdepartementet förordade
riktlinjer för omorganisation av justeringsväsendet, dels fastställa av
departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat för statens
justerare, dels ock för budgetåret 1948/49 under sjunde huvudtiteln
såsom förslagsanslag under rubriken Statens justerare anvisa, till Avlöningar
158 500 kronor och till Omkostnader 75 000 kronor.
Propositionen.
Särskilt tillkallade utredningsmän ha den 31 december 1947 överlämnat
betänkande med förslag till omorganisation av justeringsväsendet.
Över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,
statskontoret, mynt- och justeringsverket, statens lönenämnd, kommerskollegium,
överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, varjämte föreningen
statens justerare av mått och vikt avgivit yttrande. Kommerskollegium har
med sitt utlåtande överlämnat yttranden från samtliga handelskammare i
riket ävensom från Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund.
I fråga om anställningsformen för justerarna in. in. har
departementschefen anfört följande.
»Utredningsmännens förslag i avseende å justerarnas anställningsform
innebär, att dessa skola inordnas under de avlöningsbestämmelser, som
gälla för statens befattningshavare i allmänhet, och att sålunda de uppburna
förrättningsavgifterna i sin helhet skola inlevereras till statsverket
samtidigt som staten övertager omkostnaderna i justerarnas verksamhet.
Med ett sådant ordnande av anställningsförhållandena för justerarna ha
utredningsmännen ansett betydande administrativa fördelar och avsevärda
möjligheter att rationalisera justerarnas arbete vinnas. Utredningsmännen
ha även framhållit, att utvecklingen inom handel och teknik medfört mätnings-
och vägningsredskap av så komplicerad konstruktion att en bättre
teknisk utbildning än hittills är erforderlig hos den, som å det allmännas
1 liikang till riksdagens protokoll 19b8. 6 saml. Nr 136—137.
2
Statsutskottets utlåtande nr 136
vägnar skall kontrollera redskapens rätta funktion. Flertalet remissmyndigheter
har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, tillstyrkt
utredningsmännens förslag, att fastare anställning nu skulle beredas justerarna.
Mot detta förslag ha i huvudsak anförts två invändningar, nämligen
dels av kommerskollegium, som ansett att genomförandet av den i och för
sig önskvärda och lämpliga omorganisationen borde anstå i avvaktan på en
omprövning av behovet av den nu föreskrivna justeringsverksamheten, dels
ock av statskontoret, som i princip avstyrkt förslaget i första hand med hänvisning
till rådande arbetskraftsbrist.
Vad först beträffar kommerskollegii invändning synes mig anledning
knappast föreligga att i detta sammanhang till närmare övervägande upptaga
frågan om en revision av de i 1934 års lag om mått och vikt givna
föreskrifterna om justeringsplikten. Såsom även kollegium påpekat, framfördes
förslag om de nu ifrågasatta begränsningarna av justeringsplikten i
huvudsak redan vid tillkomsten av denna lag. Förslagen blevo då föremål
för en grundlig omprövning, som bl. a. föranledde kollegium att — sedan
ämbetsverket i ett första remissutlåtande liksom nu hade anslutit sig till
Stockholms handelskammares yrkande om inskränkning av justeringsplikten
— i huvudsakliga delar frångå dessa förslag. Mot det av nämnda handelskammare
även då framlagda förslaget att justeringspliktiga redskap som
regel icke skulle krävas vid varuutbyte näringsidkare emellan framfördes
vägande invändningar från olika håll inom näringslivet, bl. a. Sveriges köpmannaförbund,
kooperativa förbundet och flera handelskammare. För egen
del framhöll jag vid anmälan av lagförslaget, att kontrahenterna även vid
sådant varuutbyte borde kunna göra anspråk på den garanti för tillförlitlig
mätning och vägning, som justeringen innebär, och detta förslag godtogs
av riksdagen. Sedan dess har intet inträffat, som föranleder ett ändrat
ståndpunktstagande från min sida. Den av samma handelskammare nu
framkastade tanken — åsyftande att få bort all nyjustering — att särskild
person skulle vid varje tillverkningsställe förordnas att såsom föreståndare
för tillverkningen av mätnings- och vägningsredskap vara straffrättsligt
ansvarig för riktigheten av de tillverkade redskapen, lärer icke tidigare
ha prövats. Ett genomförande av tanken — som förmodligen skulle möta
föga förståelse från åtminstone vissa tillverkares sida, vilka ej sällan givit
uttryck åt sin uppskattning utav den av statens justerare verkställda »kröningen»
såsom en värdefull garanti för deras tillverkning — skulle innebära
att justeringsplikt för vågar avskaffas, intill dess att de blivit så felaktiga
att innehavaren insett deras felaktighet, och likaså för mått och vikter,
därest såsom föreslagits tanken fullföljdes till ett avskaffande även av den
periodiska omjusteringen. Detta skulle, såvitt jag förstår, kunna göra våg-,
mått- och viktkontrollen praktiskt taget illusorisk och medföra en icke
godtagbar sänkning av standarden på måtten och vikterna inom affärslivet,
försåvitt man icke samtidigt införde ett effektivt inspektionsförfarande,
vilket i sin tur skulle förutsätta en väsentlig utvidgning av den nuvarande
statliga kontrollorganisationen. Sammanfattningsvis vill jag såsom min me
-
Statsutskottets utlåtande nr 136.
3
ning framhålla, att det visserligen icke är uteslutet att en grundlig, allmän
översyn av bestämmelserna i 1934 års lag kunde resultera i smärre modifikationer
av justeringsplikten, men att det framstår såsom osannolikt, att
dessa modifikationer — förmodligen i både mildrande och skärpande riktning
— skulle kunna föranleda begränsningar i den nu föreslagna justerarorganisationen,
vilken icke avser att binda ett ökat antal personer vid verksamheten.
I samband härmed må beröras även den ifrågasatta förlängningen av
tidsintervallerna för den periodiska omjusteringen av mått och vikter. Jag
vill nämna, att mynt- och justeringsverket nyligen hos ett antal justerare
gjort en förfrågan, i vilken utsträckning enligt deras uppskattning förut
begagnade järnvikter, som inlämnats för omjustering, måst ändras i samband
med omjusteringen. Flertalet av de tillfrågade justerarna har uppgivit,
att 80 å 90 procent av samtliga järnvikter erfordrat sådan ändring. Den
lägsta siffra som nämnts för något landsortsdistrikt stannar vid 50 procent.
Om vikterna till så stor del varit olagliga — i regel för lätta — vid utgången
av nuvarande treårsperiod, får man givetvis räkna med en ännu kraftigare
kassationsprocent vid en förlängning av perioden. Enligt min uppfattning
utgör allmänhetens på de nuvarande kontrollåtgärderna grundade
förtroende för de i den allmänna handeln använda måtten och vikterna
en så värdefull tillgång för samhället och inte minst för affärsmännen
själva, att dessa skäligen böra vara beredda att underkasta sig det besvär
och de kostnader, som gällande omjusteringsplikt medför för dem. Vad
som irriterat en del affärsmän torde mindre ha varit ifrågavarande rätt
obetydliga besvär och kostnader än de relativt talrika bötesstraff, som utdömts
i anledning av försummad periodisk omjustering av handelsvikter.
Men detta förhållande synes mig icke böra föranleda ett avskaffande av
omjusteringsplikten utan en ökad upplysning bland affärsmännen om de
tidpunkter, då omjusteringsplikten skall vara fullgjord. I den mån handelns
organisationer icke ombesörja denna upplysningstjänst, synes staten, lämpligen
genom mynt- och justeringsverket och justerarna, böra medverka härutinnan.
Vad åter angår statskontorets avstyrkande av utredningsmännens förslag
bygger detta på uppfattningen att justeringsuppdraget hittills skulle
haft karaktären av antingen bisyssla eller fyllnadsarbete för pensionerade
militärer m. fl. och att det på grund härav vore olämpligt att under rådande
arbetskraftsbrist binda heltidsanställda tjänstemän vid sådan verksamhet.
Den i ämnet verkställda utredningen giver emellertid vid handen, att för
närvarande endast en justerare har uppdraget såsom bisyssla, nämligen
den i Visby stationerade justeraren, som tillika är lektor vid högre allmänna
läroverket därstädes. I övrigt utgör justeringsuppdraget, enligt av
utredningsmännen inhämtade uppgifter, innehavarnas huvudsakliga sysselsättning,
låt vara alt arbetet i ett par distrikt, vilka enligt utredningsmännens
förslag skola försvinna, för närvarande icke lärer bereda innehavarna
full sysselsättning. Någon ökning av det antal arbetskrafter, som bin
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 136.
des vid verksamheten, åsyftar förslaget sålunda icke men väl ett effektivare
utnyttjande av arbetskraften. Det förhållandet att en icke obetydlig
del av justerarna är pensionerade militärer lärer icke heller vara något avgörande
skäl emot förslaget. Man torde kunna räkna med att officerare,
som lämna den aktiva militärtjänsten vid 50 eller 55 års ålder, även i framtiden
skola i viss utsträckning vinna anställning såsom justerare, oavsett
att inkomstläget icke blir lika gynnsamt som hittills, då utöver den militära
pensionen åtnjutits sportelinkomster enligt samma regler som gällt
för andra justerare. I vart fall synes mig med hänsyn till av utredningsmännen
föreslagna övergångsanordningar icke föreligga skäl till antagande,
att de nu inom organisationen verksamma pensionerade officerarna icke
skola stå till förfogande efter omregleringen av anställningsförhållandena.
Den rådande arbetskraftsbristen lärer sålunda icke kunna åberopas som
skäl mot förslaget.
För egen del är jag med hänsyn till önskvärdheten av en effektivisering
utav justeringsväsendet och under beaktande av att sportelsystemet numera
övergivits på de flesta områden inom statens förvaltning beredd att tillstyrka
det av utredningen framlagda förslaget beträffande anställningsformen
för justerarna.
Vad utredningsmännen anfört och föreslagit i fråga om åtgärder för utjämning
under året av justerarnas arbete och för effektivisering av deras
verksamhet har icke föranlett några principiella erinringar från min sida.
Till de i sistnämnda avseende mera betydelsefulla förslagen, nämligen omläggning
av avgiftsuppbörden och utnyttjande av justerarna för särskild
våginspektion, återkommer jag i det följande under avsnitten Effektivisering
av vågkontrollen (s. 22 ff.) samt Finansiering och uppbörd (s. 28 ff.).
Jämväl till frågan om kostnaderna för den här föreslagna nyorganisationen
av justeringsväsendet återkommer jag senare. Med understrykande av
svårigheterna att göra en mera exakt jämförelse mellan dessa kostnader och
de nuvarande må dock i detta sammanhang nämnas följande. Det löpande
anslagsbehovet för helt budgetår för den nya organisationen — exklusive
pensioneringskostnaderna — har av mig beräknats till 442 000 kr. Kostnaderna
för nuvarande organisation — vilka i huvudsak belasta riksstatens
inkomstsida och variera betydligt mellan olika år — kunna med ledning
av i utredningen lämnade uppgifter för närvarande antagas uppgå till omkring
870 000 kr. Av kostnadsökningen på 72 000 kr. faller ett belopp av
50 000 kr. på resor och traktamenten vid den föreslagna våginspektionen.
Om man bortser från detta belopp, som kan sägas representera en ny, värdefull
arbetsinsats av justerarna, möjliggjord genom omorganisationen, blir
den återstående kostnadsökningen relativt obetydlig.»
Kungl. Maj :ts förslag till ny organisation innebär i huvudsak, att
nuvarande distrikt sammanföras till fem distriktsgrupper, av vilka fyra
skola stå under ledning av en förste justerare och den femte (stockholmsgruppen)
av föreståndaren för mynt- och justeringsverkets handelsjusteringsavdelning.
Såsom stationeringsorter för förste justerarna föreslås Jönköping,
Malmö, Göteborg och Sundsvall.
Statsutskottets utlåtande nr 136.
5
Justerarna föreslås, till ett antal av sjutton, erhålla extra ordinarie anställning
i lönegrad Ce 24, för förste justerarna föreslås lönegrad Ce 26.
Omorganisationen är avsedd att genomföras den 1 januari 1949, varför
anslagsberäkningen avser endast halvt budgetår.
Utskottet.
Justerarnas inkomster utgöras av viss del av de jämlikt justeringstaxa
inflytande förrättningsavgifterna. Detta sportelsystem för deras avlönande
skall enligt Kungl. Maj :ts förslag avvecklas och justerarna inordnas under
de avlöningsbestämmelser, som gälla för statens befattningshavare i allmänhet.
Förrättningsavgifterna skola i samband därmed i sin helhet redovisas
på riksstatens inkomstsida. Det främsta skälet för att ordna anställningsförhållandena
för justerarna på detta sätt har varit önskvärdheten
av en effektivisering av justeringsväsendet.
Såsom departementschefen framhållit har sportelsystemet numera övergivits
på de flesta områden inom statens förvaltning. Utskottet finner sig
böra tillstyrka att det avskaffas även beträffande justerarna. Förslaget åsyftar
icke någon ökning av det antal arbetskrafter, som bindes vid verksamheten.
Utskottet vill understryka, att icke heller framdeles en ansvällning
av organisationen bör föranledas av att rätten till viss del av förrättningsavgifterna
utbytes mot fast avlöning.
Omläggningen blir ogynnsam för de officerare, vilka med pension lämna
den aktiva militärtjänsten vid 50 eller 55 år och därefter vinna anställning
såsom justerare. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att sådan arbetskraft
även framdeles tillvaratages för ifrågavarande uppgifter.
Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett prövningen av förslaget
till omorganisation böra anstå i avbidan på en översyn av bestämmelserna
om justeringsplikten. Utskottet vill i detta avseende allenast framhålla, att
fortsatt uppmärksamhet bör ägnas frågan, om icke tidsintervallerna för den
periodiska omjusteringen av mått och vikter kunna förlängas.
Den föreslagna löneställningen för justerare och förste justerare föranleder
icke erinran från utskottets sida. 1944 års personalutrednings förslag
i fråga om reglering av anställningsförhållandena för viss personal med
teknisk utbildning m. fl. (SOU 1947:58) skulle för de biträdande justerarnas
del — i den mån de rekryteras av läroverksingenjörer — innebära införande
av reglerad hefordringsgång upp till lönegrad Ce 21. Lönenämnden
har ansett, att den automatiska befordringsgången icke borde utsträckas
längre än till 19 lönegraden. Personalutredningens förslag kan enligt vad
chefen för finansdepartementet anmält i statsverkspropositionen icke föreläggas
innevarande riksdag. Icke desto mindre vill utskottet ej framställa
erinran mot att förslaget lägges till grund för anslagsberäkningen för nästa
budgetår, varvid — i överensstämmelse med Kungl. Maj :ts förslag — lönenämndens
synpunkter böra beaktas för att icke den slutliga prövningen av
personalutredningens förslag skall föregripas.
6
Statsutskottets utlåtande nr 136.
I likhet med utredningsmännen anser utskottet, att anskaffning av tjänstebil
för distriktsgrupperna icke kan komma i fråga i nuvarande läge.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att kravet på
täckning av kostnaderna för verksamheten bör tillgodoses vid den förestående
översynen av justeringstaxan.
Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungl. Maj :ts förslag får utskottet
under åberopande av det anförda hemställa,
att riksdagen må
I. godkänna i statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 5 mars 1948 förordade riktlinjer för omorganisation av
justeringsväsendet samt i fråga om bestridande av kostnaderna
för verksamheten;
II. fastställa följande personalförteckning för statens justerare,
att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari
1949:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:
4 förste justerare .............................. Ce 26;
III. godkänna följande avlöningsstat för statens justerare,
att tillämpas från och med den 1 januari 1949 tills
vidare:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ....................... kronor 142 500
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16 000
Summa kronor 158 500;
IV. för budgetåret 1948/49 under sjunde huvudtiteln såsom
förslagsanslag anvisa
a) till Statens justerare: Avlöningar 158 500 kronor;
b) till Statens justerare: Omkostnader 75 000 kronor.
Stockholm den 4 juni 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 137.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla a1 i texten