Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av justeringsväsendet m. m.

1948-06-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:136, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av justeringsväsendet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

1

Nr 136.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

omorganisation av justeringsväsendet m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 190 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1948, föreslagit

riksdagen att dels godkänna av chefen för finansdepartementet förordade

riktlinjer för omorganisation av justeringsväsendet, dels fastställa av

departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat för statens

justerare, dels ock för budgetåret 1948/49 under sjunde huvudtiteln

såsom förslagsanslag under rubriken Statens justerare anvisa, till Avlöningar

158 500 kronor och till Omkostnader 75 000 kronor.

Propositionen.

Särskilt tillkallade utredningsmän ha den 31 december 1947 överlämnat

betänkande med förslag till omorganisation av justeringsväsendet.

Över betänkandet ha infordrade utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,

statskontoret, mynt- och justeringsverket, statens lönenämnd, kommerskollegium,

överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, varjämte föreningen

statens justerare av mått och vikt avgivit yttrande. Kommerskollegium har

med sitt utlåtande överlämnat yttranden från samtliga handelskammare i

riket ävensom från Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund.

I fråga om anställningsformen för justerarna in. in. har

departementschefen anfört följande.

»Utredningsmännens förslag i avseende å justerarnas anställningsform

innebär, att dessa skola inordnas under de avlöningsbestämmelser, som

gälla för statens befattningshavare i allmänhet, och att sålunda de uppburna

förrättningsavgifterna i sin helhet skola inlevereras till statsverket

samtidigt som staten övertager omkostnaderna i justerarnas verksamhet.

Med ett sådant ordnande av anställningsförhållandena för justerarna ha

utredningsmännen ansett betydande administrativa fördelar och avsevärda

möjligheter att rationalisera justerarnas arbete vinnas. Utredningsmännen

ha även framhållit, att utvecklingen inom handel och teknik medfört mätnings-

och vägningsredskap av så komplicerad konstruktion att en bättre

teknisk utbildning än hittills är erforderlig hos den, som å det allmännas

1 liikang till riksdagens protokoll 19b8. 6 saml. Nr 136—137.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 136

vägnar skall kontrollera redskapens rätta funktion. Flertalet remissmyndigheter

har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, tillstyrkt

utredningsmännens förslag, att fastare anställning nu skulle beredas justerarna.

Mot detta förslag ha i huvudsak anförts två invändningar, nämligen

dels av kommerskollegium, som ansett att genomförandet av den i och för

sig önskvärda och lämpliga omorganisationen borde anstå i avvaktan på en

omprövning av behovet av den nu föreskrivna justeringsverksamheten, dels

ock av statskontoret, som i princip avstyrkt förslaget i första hand med hänvisning

till rådande arbetskraftsbrist.

Vad först beträffar kommerskollegii invändning synes mig anledning

knappast föreligga att i detta sammanhang till närmare övervägande upptaga

frågan om en revision av de i 1934 års lag om mått och vikt givna

föreskrifterna om justeringsplikten. Såsom även kollegium påpekat, framfördes

förslag om de nu ifrågasatta begränsningarna av justeringsplikten i

huvudsak redan vid tillkomsten av denna lag. Förslagen blevo då föremål

för en grundlig omprövning, som bl. a. föranledde kollegium att — sedan

ämbetsverket i ett första remissutlåtande liksom nu hade anslutit sig till

Stockholms handelskammares yrkande om inskränkning av justeringsplikten

— i huvudsakliga delar frångå dessa förslag. Mot det av nämnda handelskammare

även då framlagda förslaget att justeringspliktiga redskap som

regel icke skulle krävas vid varuutbyte näringsidkare emellan framfördes

vägande invändningar från olika håll inom näringslivet, bl. a. Sveriges köpmannaförbund,

kooperativa förbundet och flera handelskammare. För egen

del framhöll jag vid anmälan av lagförslaget, att kontrahenterna även vid

sådant varuutbyte borde kunna göra anspråk på den garanti för tillförlitlig

mätning och vägning, som justeringen innebär, och detta förslag godtogs

av riksdagen. Sedan dess har intet inträffat, som föranleder ett ändrat

ståndpunktstagande från min sida. Den av samma handelskammare nu

framkastade tanken — åsyftande att få bort all nyjustering — att särskild

person skulle vid varje tillverkningsställe förordnas att såsom föreståndare

för tillverkningen av mätnings- och vägningsredskap vara straffrättsligt

ansvarig för riktigheten av de tillverkade redskapen, lärer icke tidigare

ha prövats. Ett genomförande av tanken — som förmodligen skulle möta

föga förståelse från åtminstone vissa tillverkares sida, vilka ej sällan givit

uttryck åt sin uppskattning utav den av statens justerare verkställda »kröningen»

såsom en värdefull garanti för deras tillverkning — skulle innebära

att justeringsplikt för vågar avskaffas, intill dess att de blivit så felaktiga

att innehavaren insett deras felaktighet, och likaså för mått och vikter,

därest såsom föreslagits tanken fullföljdes till ett avskaffande även av den

periodiska omjusteringen. Detta skulle, såvitt jag förstår, kunna göra våg-,

mått- och viktkontrollen praktiskt taget illusorisk och medföra en icke

godtagbar sänkning av standarden på måtten och vikterna inom affärslivet,

försåvitt man icke samtidigt införde ett effektivt inspektionsförfarande,

vilket i sin tur skulle förutsätta en väsentlig utvidgning av den nuvarande

statliga kontrollorganisationen. Sammanfattningsvis vill jag såsom min me
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

3

ning framhålla, att det visserligen icke är uteslutet att en grundlig, allmän

översyn av bestämmelserna i 1934 års lag kunde resultera i smärre modifikationer

av justeringsplikten, men att det framstår såsom osannolikt, att

dessa modifikationer — förmodligen i både mildrande och skärpande riktning

— skulle kunna föranleda begränsningar i den nu föreslagna justerarorganisationen,

vilken icke avser att binda ett ökat antal personer vid verksamheten.

I samband härmed må beröras även den ifrågasatta förlängningen av

tidsintervallerna för den periodiska omjusteringen av mått och vikter. Jag

vill nämna, att mynt- och justeringsverket nyligen hos ett antal justerare

gjort en förfrågan, i vilken utsträckning enligt deras uppskattning förut

begagnade järnvikter, som inlämnats för omjustering, måst ändras i samband

med omjusteringen. Flertalet av de tillfrågade justerarna har uppgivit,

att 80 å 90 procent av samtliga järnvikter erfordrat sådan ändring. Den

lägsta siffra som nämnts för något landsortsdistrikt stannar vid 50 procent.

Om vikterna till så stor del varit olagliga — i regel för lätta — vid utgången

av nuvarande treårsperiod, får man givetvis räkna med en ännu kraftigare

kassationsprocent vid en förlängning av perioden. Enligt min uppfattning

utgör allmänhetens på de nuvarande kontrollåtgärderna grundade

förtroende för de i den allmänna handeln använda måtten och vikterna

en så värdefull tillgång för samhället och inte minst för affärsmännen

själva, att dessa skäligen böra vara beredda att underkasta sig det besvär

och de kostnader, som gällande omjusteringsplikt medför för dem. Vad

som irriterat en del affärsmän torde mindre ha varit ifrågavarande rätt

obetydliga besvär och kostnader än de relativt talrika bötesstraff, som utdömts

i anledning av försummad periodisk omjustering av handelsvikter.

Men detta förhållande synes mig icke böra föranleda ett avskaffande av

omjusteringsplikten utan en ökad upplysning bland affärsmännen om de

tidpunkter, då omjusteringsplikten skall vara fullgjord. I den mån handelns

organisationer icke ombesörja denna upplysningstjänst, synes staten, lämpligen

genom mynt- och justeringsverket och justerarna, böra medverka härutinnan.

Vad åter angår statskontorets avstyrkande av utredningsmännens förslag

bygger detta på uppfattningen att justeringsuppdraget hittills skulle

haft karaktären av antingen bisyssla eller fyllnadsarbete för pensionerade

militärer m. fl. och att det på grund härav vore olämpligt att under rådande

arbetskraftsbrist binda heltidsanställda tjänstemän vid sådan verksamhet.

Den i ämnet verkställda utredningen giver emellertid vid handen, att för

närvarande endast en justerare har uppdraget såsom bisyssla, nämligen

den i Visby stationerade justeraren, som tillika är lektor vid högre allmänna

läroverket därstädes. I övrigt utgör justeringsuppdraget, enligt av

utredningsmännen inhämtade uppgifter, innehavarnas huvudsakliga sysselsättning,

låt vara alt arbetet i ett par distrikt, vilka enligt utredningsmännens

förslag skola försvinna, för närvarande icke lärer bereda innehavarna

full sysselsättning. Någon ökning av det antal arbetskrafter, som bin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 136.

des vid verksamheten, åsyftar förslaget sålunda icke men väl ett effektivare

utnyttjande av arbetskraften. Det förhållandet att en icke obetydlig

del av justerarna är pensionerade militärer lärer icke heller vara något avgörande

skäl emot förslaget. Man torde kunna räkna med att officerare,

som lämna den aktiva militärtjänsten vid 50 eller 55 års ålder, även i framtiden

skola i viss utsträckning vinna anställning såsom justerare, oavsett

att inkomstläget icke blir lika gynnsamt som hittills, då utöver den militära

pensionen åtnjutits sportelinkomster enligt samma regler som gällt

för andra justerare. I vart fall synes mig med hänsyn till av utredningsmännen

föreslagna övergångsanordningar icke föreligga skäl till antagande,

att de nu inom organisationen verksamma pensionerade officerarna icke

skola stå till förfogande efter omregleringen av anställningsförhållandena.

Den rådande arbetskraftsbristen lärer sålunda icke kunna åberopas som

skäl mot förslaget.

För egen del är jag med hänsyn till önskvärdheten av en effektivisering

utav justeringsväsendet och under beaktande av att sportelsystemet numera

övergivits på de flesta områden inom statens förvaltning beredd att tillstyrka

det av utredningen framlagda förslaget beträffande anställningsformen

för justerarna.

Vad utredningsmännen anfört och föreslagit i fråga om åtgärder för utjämning

under året av justerarnas arbete och för effektivisering av deras

verksamhet har icke föranlett några principiella erinringar från min sida.

Till de i sistnämnda avseende mera betydelsefulla förslagen, nämligen omläggning

av avgiftsuppbörden och utnyttjande av justerarna för särskild

våginspektion, återkommer jag i det följande under avsnitten Effektivisering

av vågkontrollen (s. 22 ff.) samt Finansiering och uppbörd (s. 28 ff.).

Jämväl till frågan om kostnaderna för den här föreslagna nyorganisationen

av justeringsväsendet återkommer jag senare. Med understrykande av

svårigheterna att göra en mera exakt jämförelse mellan dessa kostnader och

de nuvarande må dock i detta sammanhang nämnas följande. Det löpande

anslagsbehovet för helt budgetår för den nya organisationen — exklusive

pensioneringskostnaderna — har av mig beräknats till 442 000 kr. Kostnaderna

för nuvarande organisation — vilka i huvudsak belasta riksstatens

inkomstsida och variera betydligt mellan olika år — kunna med ledning

av i utredningen lämnade uppgifter för närvarande antagas uppgå till omkring

870 000 kr. Av kostnadsökningen på 72 000 kr. faller ett belopp av

50 000 kr. på resor och traktamenten vid den föreslagna våginspektionen.

Om man bortser från detta belopp, som kan sägas representera en ny, värdefull

arbetsinsats av justerarna, möjliggjord genom omorganisationen, blir

den återstående kostnadsökningen relativt obetydlig.»

Kungl. Maj :ts förslag till ny organisation innebär i huvudsak, att

nuvarande distrikt sammanföras till fem distriktsgrupper, av vilka fyra

skola stå under ledning av en förste justerare och den femte (stockholmsgruppen)

av föreståndaren för mynt- och justeringsverkets handelsjusteringsavdelning.

Såsom stationeringsorter för förste justerarna föreslås Jönköping,

Malmö, Göteborg och Sundsvall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 136.

5

Justerarna föreslås, till ett antal av sjutton, erhålla extra ordinarie anställning

i lönegrad Ce 24, för förste justerarna föreslås lönegrad Ce 26.

Omorganisationen är avsedd att genomföras den 1 januari 1949, varför

anslagsberäkningen avser endast halvt budgetår.

Utskottet.

Justerarnas inkomster utgöras av viss del av de jämlikt justeringstaxa

inflytande förrättningsavgifterna. Detta sportelsystem för deras avlönande

skall enligt Kungl. Maj :ts förslag avvecklas och justerarna inordnas under

de avlöningsbestämmelser, som gälla för statens befattningshavare i allmänhet.

Förrättningsavgifterna skola i samband därmed i sin helhet redovisas

på riksstatens inkomstsida. Det främsta skälet för att ordna anställningsförhållandena

för justerarna på detta sätt har varit önskvärdheten

av en effektivisering av justeringsväsendet.

Såsom departementschefen framhållit har sportelsystemet numera övergivits

på de flesta områden inom statens förvaltning. Utskottet finner sig

böra tillstyrka att det avskaffas även beträffande justerarna. Förslaget åsyftar

icke någon ökning av det antal arbetskrafter, som bindes vid verksamheten.

Utskottet vill understryka, att icke heller framdeles en ansvällning

av organisationen bör föranledas av att rätten till viss del av förrättningsavgifterna

utbytes mot fast avlöning.

Omläggningen blir ogynnsam för de officerare, vilka med pension lämna

den aktiva militärtjänsten vid 50 eller 55 år och därefter vinna anställning

såsom justerare. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att sådan arbetskraft

även framdeles tillvaratages för ifrågavarande uppgifter.

Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett prövningen av förslaget

till omorganisation böra anstå i avbidan på en översyn av bestämmelserna

om justeringsplikten. Utskottet vill i detta avseende allenast framhålla, att

fortsatt uppmärksamhet bör ägnas frågan, om icke tidsintervallerna för den

periodiska omjusteringen av mått och vikter kunna förlängas.

Den föreslagna löneställningen för justerare och förste justerare föranleder

icke erinran från utskottets sida. 1944 års personalutrednings förslag

i fråga om reglering av anställningsförhållandena för viss personal med

teknisk utbildning m. fl. (SOU 1947:58) skulle för de biträdande justerarnas

del — i den mån de rekryteras av läroverksingenjörer — innebära införande

av reglerad hefordringsgång upp till lönegrad Ce 21. Lönenämnden

har ansett, att den automatiska befordringsgången icke borde utsträckas

längre än till 19 lönegraden. Personalutredningens förslag kan enligt vad

chefen för finansdepartementet anmält i statsverkspropositionen icke föreläggas

innevarande riksdag. Icke desto mindre vill utskottet ej framställa

erinran mot att förslaget lägges till grund för anslagsberäkningen för nästa

budgetår, varvid — i överensstämmelse med Kungl. Maj :ts förslag — lönenämndens

synpunkter böra beaktas för att icke den slutliga prövningen av

personalutredningens förslag skall föregripas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 136.

I likhet med utredningsmännen anser utskottet, att anskaffning av tjänstebil

för distriktsgrupperna icke kan komma i fråga i nuvarande läge.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att kravet på

täckning av kostnaderna för verksamheten bör tillgodoses vid den förestående

översynen av justeringstaxan.

Med tillstyrkande jämväl i övrigt av Kungl. Maj :ts förslag får utskottet

under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må

I. godkänna i statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 5 mars 1948 förordade riktlinjer för omorganisation av

justeringsväsendet samt i fråga om bestridande av kostnaderna

för verksamheten;

II. fastställa följande personalförteckning för statens justerare,

att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

1949:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:

4 förste justerare .............................. Ce 26;

III. godkänna följande avlöningsstat för statens justerare,

att tillämpas från och med den 1 januari 1949 tills

vidare:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ....................... kronor 142 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16 000

Summa kronor 158 500;

IV. för budgetåret 1948/49 under sjunde huvudtiteln såsom

förslagsanslag anvisa

a) till Statens justerare: Avlöningar 158 500 kronor;

b) till Statens justerare: Omkostnader 75 000 kronor.

Stockholm den 4 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 137.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla a1 i texten