Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande försvarets organisation jämte i ämnet väckta motioner.

1948-06-15 · 102 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 78 av 102 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:160, Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande försvarets organisation jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

1

i

Nr 160.

Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående

vissa frågor rörande försvarets organisation

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 206 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1948, föreslagit

riksdagen besluta, att försvaret i de delar, som beröras i nämnda statsrådsprotokoll,

skall organiseras på sätt av departementschefen i samma

statsrådsprotokoll angivits. Propositionen betecknas i det följande såsom

» försvarspropositionen».

I anledning av förevarande proposition ha inom riksdagen väckts följande

motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 358 av herr Heiiman,

» 359 » herr von Heland m. fl.,

» 361 » herr Bergvall m. fl.,

» 362 » herr Bergh m. fl.,

» 363 » herr Bergh,

» 364 » herrar Velander och Sundberg, Carl,

» 365 » herr Lodenius m. fl.,

» 366 och 367 av herrar Uhlén och Sjö samt

» 368 av herr Ewerlöf m. fl., i vad avser försvarets organisation, ävensom

inom andra kammaren:

nr 519 av herr Gustafsson i Bogla rn. fl.,

» 520 » herr Ohlin m. fl.,

» 521 » herr Håstad,

» 522 och 523 av herr Jansson i Kalix,

» 524 av herr Andersson i Dunker,

» 525 » herr Edberg m. fl.,

» 526 » herr Edberg,

» 527 » herrar Thorell och Håstad,

» 528 » herr Ljungqvist,

» 529 » herr Hagberg i Luleå m. fl.,

» 530 » herrar Håstad och Lindberg samt

» 531 » herr Skoglund i Doverstorp m. fl., i vad avser försvarets organisation.

1—loo* 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948, 6 saml. Nr 160.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Härut-över har utskottet i förevarande sammanhang till behandling förehaft

en inom andra kammaren väckt motion, nr 22, av herr Svensson i

Ljungskile.

Motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av herr Skoglund i

Doverstorp m. fl. beröra även frågor, sammanhängande med fjärde huvudtiteln

och propositionen nr 208, samt upptagas därför i annat sammanhang till behandling.

De i anledning av propositionen väckta motionerna

I: 358 av herr Heiiman och II: 519 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., angående

inrättande av ordinarie beställningar för viss ingenjörspersonal vid

arméförvaltningen m. m. samt

1:364 av herr Yelander och herr Sundberg, Carl, samt II: 521 av herr

Håstad, angående löneställningen för flottans tjänstegrensinspektörer

torde vidare böra upptagas till behandling först i samband med behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 209 angående vissa avlönings- m. fl.

anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1948/49 m. m.

Motionen II: 530 av herrar Håstad och Lindberg angående förlängning av

tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som uttagas för gruppchefsutbildning,

torde, i vad den avser frågan om anslag, böra upptagas till behandling i samband

med fjärde huvudtiteln och propositionen nr 209. Sistnämnda motion

har i vad den icke avser frågan om anslag behandlats av sammansatt statsoch

andra lagutskott.

Propositionen innefattar förslag om en avsevärd förstärkning av flygvapnet,

riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande vissa delar av försvarsorganisationen

samt en serie delförslag men innebär ej förslag till en ny försvarsordning

eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innebär

i sina huvuddrag följande.

Förslag framlägges om komplettering av försvarets högsta ledning med ett

organ — militärledningen — bestående av överbefälhavaren och försvarsgrenschefema.

Yad armén beträffar ha — i avvaktan på militära remissyttranden — inga

frågor, som sammanhänga med de värnpliktigas rekrytering och utbildning

i förevarande sammanhang kunnat upptagas till prövning. I propositionen

räknas med vissa förbättringar av arméns krigsorganisation, som kunna vidtagas

i huvudsak inom ramen för nuvarande personal- och materieltillgång. I avbidan

på resultat av en ytterligare utredning rörande krigsorganisationens utformning

vid armén samt rörande mobiliseringsorganisationens anpassning

efter befolkningstätheten m. m. ha några mera omfattande ändringar av arméns

fredsorganisation icke nu kunnat föreslås. Förslag framläggas emellertid

rörande viss ändring av arméledningens organisation, indragning av ett kavalleriregemente

(Livregementet till häst), sammanslagning av träng-, tyg- och

intendénturtrupperna till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — samt

en avsevärd reducering av antalet rid- och ackordhästar. Förslag framlägges

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

3

om effektivisering av arméns officersutbildning, i huvudsak enligt arméns officersutbildningskommittés

förslag, innebärande bland annat organiserande av

arméhögskola och arméns truppslagsofficersskolor. I fråga om hemvärnet

föreslås såväl förberedelser för en utökning av krigsorganisationen i enlighet

med försvarskommittéiis förslag som utökning av hemvärnsbefälet vid försvarsområdena.

I fråga om marinens organisation föreslås inga mera genomgripande förändringar.

Kustartilleriet avses åtminstone tills vidare kvarstå inom marinen.

För flottan föreslås ersättningsbyggnad av ett antal lätta fartyg samt vissa

förändringar i gällande livslängdsberäkningar för fartygen. Frågan om utflyttning

av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation till Stockholms skärgård

föreslås snarast bli utredd. Flottans baseringsmöjligheter vid krig och

beredskap avses skola förbättras. I avseende på marinens personal förutsättas

inga större förändringar med undantag för en viss ökning av mariningenjörkåren.

De marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, ansvarsområden m. m.

föreslås bli föremål för särskild utredning. Utbildningen för flottans stammanskap

och värnpliktiga föreslås omlagd. I samband härmed skapas en ny

central utbildningsanstalt benämnd flottans värnpliktsskola. Enligt förslaget

skola Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement tills

vidare bibehållas samt luftvärnskanonutbildningen rationaliseras. Sjövärnskåren

avses få fastare organisation.

Beträffande flygvapnet innebär förslaget i huvudsak följande. Nuvarande

flygförband bibehållas med undantag för spaningsflottiljen F 2, som indrages.

Bedan beslutad förskjutning från bomb-(attack-) och spaningsförband till

dag jaktförband fullföljes. Dagjaktflyget utbygges därutöver inom flottiljorganisationens

ram, varvid i första hand tre flottiljer förstärkas med 50 %.

Nattjaktflyg tillkommer genom ombildning av en attackflottilj. Luftbevakningen

överföres till flygvapnet och moderniseras. Vissa inspektionsorgan tillkomma.

Väsentliga omläggningar av personalorganisationen företagas. Vissa

utbildningsanstalter omorganiseras och en radarskola tillkommer.

I övrigt må här nämnas förslag om provisorisk förstärkning av personalvårdsorganisationen

och ökning av den på militära syften inriktade forskningsverksamhetens

resurser, bland annat genom utbyggnad av den försvarsmedicinska

forskningen.

En närmare redogörelse för innehållet i propositionen kommer att lämnas

under samma rubriker som i propositionen. För att icke tynga framställningen

med alltför många detaljer kommer utskottet vid redogörelsen för

förarbetena till propositionen att i stor utsträckning begränsa sig till hänvisningar

till de sidor i propositionen, där utförliga upplysningar i saken

lämnats. I den mån i propositionen framförda förslag eller i övrigt gjorda

uttalanden icke blivit av utskottet berörda, hava desamma icke föranlett erinran

från utskottets sida.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

i det följande i samband med behandlingen av de särskilda avsnitt, som

beröras därav.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 160.

AVD. I. INLEDNING.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (propositionen 210, riksdagens skrivelse

374) fastställdes en plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av

landets försvarskrafter under en femårsperiod, omfattande budgetåren 1942/43

—-1946/47.1 sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna

för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet

innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens

gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47.

För att erhålla underlag för den utredning angående försvarsorganisationens

utformande efter femårsperiodens slut, som bedömdes erforderlig, uppdrog

dåvarande chefen för försvarsdepartementet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren

att utarbeta organisationsförslag på grundval av strategiska bedömanden

samt under hänsynstagande till erfarenheterna från det då pågående

kriget och till utvecklingstendenserna.

Den fortsatta utredningen ansågs lämpligen böra utföras inom försvarsdepartementet

av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. I samband

med att i propositionen 1945: 45 fråga underställdes riksdagen om utläggande

av vissa beställningar för flygvapnet framlades för riksdagen vissa riktlinjer,

efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden

närmast efter den löpande femårsperiodens utgång. Sedan riksdagen i skrivelse

den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda

sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945

chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskommitté

— uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter

utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utredningen

kunde föranledas. Denna kommitté tillsattes sistnämnda dag.

Sedan försvarskommittén genomgått resultatet av överbefälhavarens förberedande

utredningar, uppdrog chefen för försvarsdepartementet den 21 juni

1946 på hemställan av kommittén åt överbefälhavaren att verkställa utredning

rörande de förändringar i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende

i största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma

för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750

och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle inbegripas

årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av materiel

ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kostnaderna

skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946. Den anbefallda

utredningen överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre

etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars

1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars

1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvarsförslag.

Mars 1947».

Med skrivelse den 25 november 1947 har 1945 års försvarskommitté till fullgörande

av sitt uppdrag till chefen för försvarsdepartementet överlämnat betän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

5

kände med förslag angående försvarets organisation, del I och II (SOU

1947: 72 o. 73), av vilka del I innefattar kommitténs förslag och del II vissa

av kommitténs ledamöter och sakkunniga till förslaget fogade särskilda yttranden.

Yidare ha i särskild ordning överlämnats förslag till personalförteckningar

m. m. samt en till betänkandet hörande hemlig del, innehållande uppgifter

rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m.

AVD. II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

Departementschefen har under denna, avdelning redogjort för de av försvarskommittén

anförda strategiska synpunkterna på frågan om försvarets

ordnande med avseende å dels krigsteknikens utveckling och det moderna

kriget (s. 10—31), dels Sveriges militärpolitiska läge (s. 31—39), dels ock målsättningen

för krigsmakten (s. 39—46) jämte remissmyndigheternas yttranden

i dessa frågor.

Yidare har departementschefen lämnat en redogörelse för försvarskommitténs

förslag i fråga om försvarsorganisationens utformande (s. 46—70) samt

för huvuddragen av försvarskommitténs förslag (s. 70—112) jämte däröver avgivna

remissyttranden.

För egen del har departementschefen beträffande den nu gällande försvarsorganisationen

anfört bl. a. följande.

»Det ligger i sakens natur, att 1942 års plan måste utgå från en kvalitativ

standard i stort sett jämförlig med den de stridande styrkorna hade i början

av kriget. Upprustningen inom ramen för denna plan — som innebar icke

blott att den dittills befintliga krigsmakten försågs med erforderlig utrustning

utan även att utrustning skulle anskaffas för en omfattande utbyggnad av

densamma — medgav, såvitt armén och marinen angår, i stort sett icke att

samtidigt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska utveckling.

För flygvapnets del förelågo härvidlag gynnsammare förutsättningar.

Även om vårt försvar således i materiellt hänseende icke kunnat hålla jämna

steg med utvecklingen i de krigförande länderna, kan det dock ej vara tal om

något stillastående.»

I detta sammanhang har departementschefen i korthet erinrat om några

drag i det moderniseringsarbete, som nedlagts på vårt försvar i syfte att höja

detta över den standard, från vilken 1942 års försvarsplan utgick. Härutinnan

torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnats å s. 113 och 114 i propositionen.

Beträffande försvarskommitténs utredningsarbete och remissbehandlingen

av kommitténs förslag har departementschefen anfört följande.

»Det uppdrag, som lämnades 1945 års försvarskommitté, avsåg att kommittén

skulle verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången

av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som kunde föranledas av

utredningen. Innebörden av det förslag, som kommittén utarbetat, är i korthet,

att man med utgångspunkt från nuvarande försvarsorganisation och med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 160.

utnyttjande av nu förefintlig materiel skall under loppet av en tioårsperiod

successivt övergå till en annan avvägning mellan försvarsgrenarna. Denna

ändrade avvägning karakteriseras främst av att marinens kostnadsram under

den närmaste tioårsperioden skulle avsevärt nedgå, medan såväl arméns som

flygvapnets kostnadsramar skulle ökas i förhållande till motsvarande medelsanvisningar

för innevarande budgetår. Härvid är att märka, att flygvapnets

organisation ännu ej är fullt utbyggd. Medelkostnaden för hela försvaret

skulle per budgetår under tioårsperioden uppgå till cirka 810 miljoner kronor,

inberäknat 10 miljoner kronor i grundavskrivningskostnader. I nyssnämnda

summabelopp har dock ej inräknats medelsbehovet för att förnya luftvärnspjäser

och viss annan luftvärnsmateriel för armén samt för att täcka vissa

brister i fråga om materielutrustningen särskilt vid armén och marinen. För

sådana ändamål liksom för modernisering av materielen och för vidmakthållande

av organisationen efter periodens slut skulle särskilda medelsanvisningar

bli erforderliga redan under perioden. Kommitténs förslag innebär

bland annat, förutom en begränsning av marinen, jämväl förbandsindragningar

vid såväl armén som flygvapnet.

Även om försvarskommitténs ledamöter samlats i en principiellt positiv

inställning till försvarsfrågan och flertalet av dess ledamöter förenat sig om

kostnadsramen, företer kommitténs betänkande dock såtillvida en bild av

splittring som åtta av de i beslutet deltagande tio ledamöterna och alla kommitténs

militära sakkunniga avgivit särskilda yttranden beträffande olika i

betänkandet behandlade frågor.

Den kritik, som riktats mot försvarskommitténs förslag, torde kunna i korthet

sammanfattas sålunda.

Det har framhållits, att varje försvagning av vår krigsmakt i nuvarande

läge måste anses betänklig och att kommitténs förhoppning, att en smidig

anpassning av organisationen skulle kunna ske efter de krav ett skärpt läge

kunde ställa, vittnade om önsketänkande. Å andra sidan har möjligheten att

göra vissa tillfälliga inskränkningar i försvarets resurser icke genomgående

avvisats. En annan synpunkt, som anlagts på förslaget, är att -— med hänsyn

till såväl utrikesläget som den pågående utvecklingen på krigsteknikens område

— en tioårsplan eller över huvud taget en fast och allmän plan för försvarets

utformning på längre sikt icke nu borde uppgöras. Genomgripande

organisationsändringar borde således icke nu beslutas utan arbetet tills vidare

inriktas på successiva och partiella reformer på grundval av vårt nuvarande

försvar. En ytterligare erinran mot förslaget är, att kommittén på längre sikt

icke i tillräcklig utsträckning tillgodosett materielbehoven, vilket småningom

skulle leda till en »urholkning» av försvarsorganisationen. I fråga om sättet

att återvinna balansen mellan materielkostnader och organisationskostnader

ha olika vägar anvisats. Å ena sidan har påyrkats en höjning av materielanslagen,

å andra sidan har det ansetts önskvärt att genom sammanpressning av

organisationen frigöra medel för att tillgodose materielbehoven. Det har därjämte

gjorts gällande, att utvecklingen på krigsteknikens område och krigs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

7

erfarenheterna icke tillräckligt beaktats. Mot förslaget har vidare anmärkts,

att det uppvisade väsentliga avvikelser från de i direktiven för kommittén

uppställda kraven på effektiv och modern utrustning, god utbildning av alla

vapenföra samt hög krigsberedskap. Kommittén förmenas sålunda ha gått för

långt i sina besparingssträvanden och förbisett, att vad som vunnes i pengar

vore ringa i förhållande till vad som förlorades i försvarskraft, eller, med andra

ord, att försvarets effektivitet i hög grad berodde just på det som tillskötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Från flera håll har det betecknats

som en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för försvarskostnaderna och icke heller gjort en avvägning mellan militära

kostnader och andra behov. I särskilda delar har kommitténs förslag i stor

utsträckning vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar.

Av en del myndigheter har uttalats, att vissa av kommittén föreslagna förändringar

vore att hälsa med tillfredsställelse eller till och med av den art, att de

kunde och borde vidtagas snarast möjligt.

För egen del finner jag det ligga i öppen dag, att frågan om den svenska

krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning i främsta rummet måste

bedömas med utgångspunkt från utvecklingen på militärpolitikens och krigsteknikens

områden. Lika uppenbart är, att man icke kan bortse från de ekonomiska

synpunkterna och att dessa i tider av fredlig utveckling påkalla ökat

beaktande.»

Departementschefen har härefter ingått på den strategiska bakgrunden för

de i försvarspropositionen framlagda förslagen och i sådant hänseende anfört

följande.

»Yad till en början angår det militärpolitiska läget har försvarskommittén

i sitt betänkande i huvudsak återgivit en av överbefälhavaren till kommittén

lämnad redogörelse, till vilken kommittén knutit vissa reflexioner. Den bild

av utrikesläget, som betänkandet sålunda ger, har i vissa av remissyttrandena

ytterligare kompletterats och förts fram till en senare tidpunkt.

Erinras må, att försvarskommittén — ehuru den icke tilltrott sig att förutsäga

utvecklingen på det utrikespolitiska området — vid utformandet av sitt

förslag utgått från den förutsättningen, att rådande motsättningar icke skulle

leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i

de krigshärjade länderna skulle kunna bidraga till att utjämna motsättningarna

samt att härigenom väg skulle banas för en fredsperiod av icke alltför

obetydlig längd. Å andra sidan har kommittén förklarat sig icke kunna

bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land på

grund av sitt geografiska läge kunde riskera att bli indraget. Vidare har kommittén

förutsatt, att en skärpning av läget skulle kunna föranleda en anpassning

av organisationen efter de ändrade förhållandena.

Efter kommittéarbetets slut har en ytterligare skärpning av motsättningarna

mellan de ledande stormakterna inträtt. Den senaste tidens händelser

utgöra led i en sedan länge pågående utveckling med alltmera utpräglade

tendenser till blockbildning. Denna utveckling har — såsom utrikes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ministern redan den 4 februari 1948 i en till riksdagen lämnad redogörelse

konstaterat — betytt en väsentlig försämring av den politiska atmosfären i

världen och försvårat samarbetet inom Förenta Nationerna.

Det rådande utrikespolitiska läget har i olika länder utlöst åtgärder för att

stärka försvarsanstalterna. Samtidigt bedrives arbetet på militärteknikens

fortsatta utveckling med stor intensitet och betydande ekonomiska insatser.

Det är sålunda mot en mörkare bakgrund vår försvarsfråga nu avtecknar sig.

Förhoppningarna om en snabb och avgörande vändning mot trygga och stabila

förhållanden ha icke infriats och på många håll bedömas framtidsutsikterna

med pessimism. Den tilltagande osäkerheten bör dock icke uppfattas som om en

allmän konflikt vore förestående. Starka faktorer av såväl positiv som negativ

art verka alltjämt i fredsfrämjande riktning. Uppenbart är dock, att redan

försämringen i det internationella läget gör det nödvändigt att i tid sörja för

en sådan förstärkning av försvaret, att vårt land med tillförsikt kan möta de

påfrestningar en allmän konflikt skulle medföra. Därutöver är det av allra

största betydelse att under ett kritiskt läge vår utrikespolitik kan stödja sig

på ett militärt försvar av sådan styrka att det ger respekt för Sveriges vilja att

hävda sin självständighet och sin frihet.

I utrikesministerns förenämnda deklaration i riksdagen angavs som regeringens

övertygelse, att en överväldigande majoritet av det svenska folket

icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryckligt

alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt militärt uppträdande

i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar givetvis

försvarets utformning. Den innebär sålunda ett avståndstagande från tanken,

att det militära försvarets utbyggande till den styrka som annars vore möjlig

till någon del borde underlåtas utifrån förutsättningen att i händelse av ett

krig vårt land skulle räkna med att erhålla en eller flera bundsförvanter, som

vore villiga att komplettera stridskrafterna i de delar, där »luckor» avsiktligt

lämnats öppna. Ett sådant försvarssystem är icke förenligt med en nationell

självständighetspolitik utan skulle leda till ett starkt beroende av andra

länder och nödvändigheten av ett ställningstagande på tidigt stadium i form

av en allians i mer eller mindre förtäckt form.

Stora svårigheter erbjuda sig vid bedömandet av frågan, under vilka strategiska

betingelser en omfattande krigisk konflikt skulle komma att utspelas.

Det finnes dock grund för antagandet, att mindre länder, vilka icke ha ett för

någon av de möjliga motståndarna i en konflikt synnerligen vitalt strategiskt

läge och vilka äro beslutna att föra en av ett respektingivande militärt försvar

understödd självständighetspolitik, icke sakna utsikter att hålla sig utanför

kriget. Som grundförutsättningar måste då uppställas, att denna självständighetspolitik

uppbäres av en stark och beslutsam folkmening och att de militära

försvarsmedlen äro allsidigt utbyggda och av tillbörlig styrka.

Sedd i denna belysning ter sig svensk försvarspolitik mer än någonsin som

ett odelbart helt, varvid den inre stabiliteten och fastheten i folkviljan äro

element av lika stor betydelse som ett militärt försvar, vilket i sin tur måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. y

utbyggas genom ett val planerat civilt försvar. Vid utformningen av försvarsanstalterna

måste ständigt beaktas, att en överdimensionering kan medföra

sociala och ekonomiska verkningar, som kunna rubba den inre samlingen och

försvaga den nationella grund, varpå försvaret i dess helhet vilar. Med hänsyn

härtill är det av utomordentligt värde, att enighet inom försvarskommittén

i stort sett uppnåtts beträffande försvarets kostnadsram mellan representanter

för flertalet av de parlamentariska partierna i vårt land. Även om en

planering för en lång följd av år nu icke synes möjlig och den internationella

utvecklingen torde föranleda vissa kostnadskrävande åtgärder i syfte att

stärka vår beredskap exempelvis i fråga om materielanskaffning, är det angeläget,

att denna enighet om möjligt bevaras.

Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad.

Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande försvarsvilja.

Yarje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret

viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga

i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bor vara

så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att

bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.

Försvarskrafterna böra, som försvarskommittén framhållit, utformas så att

en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del

av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör

krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den

moderna invasionsteknikens resurser. Med den här skisserade målsättningen

måste försvaret vara allsidigt sammansatt. I stort sett torde därför det nu

förestående arbetet böra syfta till att på grundvalen av nuvarande organisation

och med utnyttjande av alla möjligheter till förenklingar och kostnadsbegränsningar

med ledning av världskrigets erfarenheter och forskningens

senaste rön göra en översyn av försvarsanstalternas ändamålsenlighet och

hållfasthet mot ett modernt krigs påfrestningar.

I fråga om krigsteknikens utveckling och det nutida kriget synas mig erfarenheterna

från andra världskriget ägnade att särskilt framhäva luftkrigföringens

betydelse. Såsom försvarskommittén framhållit har i synnerhet

denna form av krigföring genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter

och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning

och kommunikationer givit kriget dess totala karaktär och därför ställt särskilda

anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Nya perspektiv ha härvid

öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt genom möjligheten

att överraskande luftlandsätta stora styrkor. Även på en mångfald

andra områden har den tekniska utvecklingen — såsom framgår av den i det

föregående lämnade redogörelsen — avsatt betydelsefulla resultat. I åtskilliga

hänseenden råder dock alltjämt stor ovisshet, och vissa av andra världskrigets

nya stridsmedel torde ännu knappast ha kommit långt över försöksstadiet.

Även om, såsom jag redan i det föregående har antytt, förutsättningar

sålunda alltjämt icke äro för handen för att ersätta vårt försvar med strids
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 160.

krafter av helt ny struktur och sammansättning, håller jag dock före, att det

är nödvändigt att redan nu draga vissa konsekvenser av utvecklingen på luftkrigföringens

område. I första hand bör härvid övervägas en förstärkning av

luftförsvaret, främst jaktflyget. I förgrunden träder vidare frågan, huruvida

arméns organisation är anpassad efter det nutida krigets och särskilt luftkrigföringens

skärpta krav. För flottans del är spörsmålet om skydd för fartygen

mot luftanfall ett problem av stor vikt.»

Departementschefen har i fortsättningen med nu angivna utgångspunkter

framlagt resultatet av sitt ståndpunkttagande till försvarskommitténs förslag

och härom anfört följande.

»Då försvarskommitténs förslag förelåg först i december 1947, har det

redan med hänsyn till den knappa tiden icke varit mig möjligt att

till 1948 års riksdag utarbeta ett förslag om en fullständig försvarsplan för

en följd av år. Särskilt frågan om värnpliktskontingentens storlek och därmed

sammanhängande spörsmål om krigsorganisationens omfattning äro för

övrigt av den art, att ytterligare överväganden äro påkallade. Härtill bidrager

även, att den uppfattningen — företrädd bland annat av ett flertal kommittéledamöter

-— alltmera stadgats, att vår arméorganisation behöver omläggas i

flera väsentliga avseenden. Den skärpning av läget, som inträtt, manar vidare

till försiktighet i fråga om organisationsändringar, som skulle innebära eu

försvagning av vårt nuvarande försvar.

De förslag jag nu går att framlägga äro sålunda icke att lätta såsom

förslag till en ny försvarsordning eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse.

Jag har emellertid funnit mig böra angiva min syn på de huvudfrågor,

som nu äro särskilt aktuella för vårt försvar, och framlägga de förslag

som därav föranledas eller, i sådana fall då tillräckligt fasta hållpunkter

för ett slutligt bedömande saknas, vissa riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet.

Härtill ansluter sig en serie förslag —- till stor del grundade på

försvarskommitténs — rörande särskilda delar av försvarsorganisationen, vilka

förslag vid remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller eljest föreligga i

så utrett skick, att ett ställningstagande nu varit möjligt och lämpligt. De

huvudfrågor, som här böra närmare granskas, äro i korthet följande.

1942 års organisation av flygvapnet byggde på erfarenheter från de båda

första krigsåren. Erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingstendenserna

efter kriget ha ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse

för vårt försvar. Flertalet ledamöter och sakkunniga inom försvarskommittén

och ett stort antal såväl militära som civila remissmyndigheter ha i olika avseenden

anfört betänkligheter mot av kommittén föreslagna inskränkningar i

nuvarande flygvapenorganisation och i åtskilliga fall ha förslag till förstärkning

av denna organisation framlagts. Även jag är av den uppfattningen,

att det i vårt försvar måste ingå ett slagkraftigt och efter försvarsorganisationen

i övrigt väl avpassat flygvapen. Jag kan därför ej biträda försvarskommitténs

förslag att reducera flygstridskrafterna utan finner i stället nödvändigt

att föreslå en förstärkning av dem. Härtill återkommer jag i det följande

i samband med behandlingen av de olika flygslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. Il
Krigserfarenheterna

visa, att ohämmade luftangrepp mot befolkning, försörjning,

kommunikationer, civila och militära ledningscentra samt mot stridskrafterna

undergräva folkets motståndsvilja och avsevärt begränsa kiigsmaktens

verkningsmöjligheter. Överraskande luftangrepp i stor skala i ett krigs

inledningsskede kunna dessutom — om de ej mötas av ett betryggande luftförsvar

— försvåra eller hindra civilbefolkningens evakuering och stridskrafternas

mobilisering och koncentrering samt därmed undanrycka förs\aiaien

förutsättningar för organiserat motstånd. Krigserfarenheterna visa även, att

överraskande luftlandsättning av stora styrkor på mycket kort tid kunna

genomföras inom områden, som äro dåligt luftförsvarade. De lisker föi en

svagt luftförsvarad nation, som dessa förhållanden medföra, ha fått ökad

aktualitet genom utvecklingen efter kriget. Inom stormakterna gör man sålunda

stora ansträngningar för att bygga ut det strategiska bombflyget. Särskild

vikt lägges dessutom vid att öva luftinvasion, och härför avsedda transportflygplan

med avsevärt större kapacitet än tidigare framställas. Denna utveckling

tyder på att ett kommande krig i ännu högre grad än det senaste

kommer att präglas av operationer i och genom luften. Av det sagda framgår,

att ett starkt luftförsvar och ett effektivt försvar mot luftlandsatt trupp numera

äro grundförutsättningar för ett effektivt militärt och civilt försvar och

i vissa lägen även för att organiserat motstånd över huvud taget skall kunna

bjudas.

Jaktflyget är för närvarande och torde under den tid som nu kan överblickas

även förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Det är sant, att jaktflyg

_ liksom luftvärn — med nuvarande utformning ej kan verka mot

robotvapen av V2-typ. Enda kända motmedlet är för närvarande bomb- och

attackflyg, som insättes mot utskjutningsbaser och styrstationer. Med hänsyn

till utvecklingstakten för dessa robotvapen och till nyssnämnda fortgående

utökning av stormakternas strategiska bombflyg synes det befogat att

räkna med att bemannade bombflygplan under överskådlig tid fortfarande

komma att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i eu

strategisk luftkrigföring. Även mot robotflygplan av "V 1-typ är jaktflyget

verksamt.

Försvarskommittén har föreslagit, att jaktflyget skall utökas med en nattjaktflottilj

genom ombildning av en attackflottilj, "Vissa militära och civila

mvndigheter ha uttalat sig för en förstärkning av jaktflyget. Överbefällia\aien

har sålunda föreslagit, att en nattjaktflottilj snarast skall tillföras flygvapnet,

om möjligt genom beslut av årets riksdag. Chefen för flygvapnet har framlagt

ett program för jaktflygets utveckling på längre sikt men begränsat sitt

förslag till vad som bedömts genomförbart under den närmaste femårsperioden.

Detta förslag innebär — såsom förut nämnts —- att samtliga tio dagjaktflottiljer

skulle utökas med 50 % samt att tva nattjaktflottiljer skulle organiseras,

varav en skulle nyuppsättas och en tillkomma genom omvandling av

eu attackflottilj. Med hänsyn till vad nyss anförts angående utvecklingen på

luftkrigföringens område finner även jag en förstärkning av jaktflyget nöd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 160.

vändig. Den föreslagna åtgärden att inom flottilj organisationens ram så snart

ske kan förstärka de tio dagj aktflottilj erna med 50 %, varigenom ett godtagbart

dagjaktskydd skulle beredas landets ur försvarssynpunkt mest vitala

delar, finner jag så angelägen för försvaret i dess helhet, att förslaget i princip

bör läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Det

synes dock ej nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av

större del av detta program än som erfordras för att trygga den närmast

förestående materielleveransen och personalrekryteringen. Jag föreslår sålunda,

att i första hand tre dagjaktflottiljer förstärkas enligt angivna grunder.

En förutsättning för att denna utbyggnad skall kunna fortsättas inom

överskådlig tid är emellertid, att förslag härom förelägges nästa års riksdag.

Detta sammanhänger såväl med personalrekryteringen som — och framför

allt -— med nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att trygga materielleveranserna.

Vid denna tidpunkt torde man även bättre kunna överblicka, i vilken

takt en fortsatt förstärkning av dagjaktflyget kan genomföras. Jag förutsätter

därför, att en på ytterligare utredning grundad plan för denna fortsatta utk,

yggnad förelägges nästa års riksdag. Yad därefter beträffar nattjaktflyget,

finner även jag angeläget, att vårt försvar snarast tillföres nattjaktförband.

Då detta snabbast kan åstadkommas genom att omvandla en redan befintlig

flottilj, bör attackflottiljen F 1 ombildas till nattjaktflottilj, så snart lämpliga

nattjaktflygplan kunna levereras. Redan vidtagna åtgärder för att anskaffa

fem nattjaktflygplan för försök torde vara ägnade att underlätta denna ombildning.

Till den av chefen för flygvapnet föreslagna åtgärden att uppsätta

en helt ny nattjaktflottilj med början budgetåret 1951/52, vilket skulle kräva

beslut av årets riksdag, kan jag ej taga ställning nu.

Redan verkställd omvandling av två attackflottiljer till dagj aktflottilj er

och av mig — liksom av försvarskommittén — föreslagen ombildning av en

attackflottilj till natt jaktflottilj medföra, att attackflyget minskas från

sju flottiljer enligt 1942 års försvarsbeslut till fyra flottiljer. Försvarskommittén

har härutöver föreslagit indragning av attackflottiljen F 6. Ett stort

antal av försvarskommitténs ledamöter och sakkunniga samt åtskilliga militära

och civila remissmyndigheter ha uttalat sig mot den av kommittén föreslagna

försvagningen av attackflyget. Med hänsyn till attackflygets betydelsefulla

uppgifter — framför allt. vid invasionsförsvar — kan jag ej biträda förslaget

om försvagning av detta flygslag utöver den starka reducering, som

enligt vad nyss sagts blivit nödvändig för att tillgodose det oundgängliga

behovet av jaktflyg. F 6 bör således bibehållas. De av försvarskommittén

föreslagna tre flottiljerna avsågos vara utrustade med tvåmotoriga flygplan,

d. v. s. flygplan med god förmåga att uppträda under mörker och dåligt väder

och med större räckvidd och lastförmåga än enmotoriga flygplan. Hänsyn till

att attackflyget bör vara enhetligt sammansatt och till de tvåmotoriga förbandens

avsevärt större verkningsförmåga tala med styrka för att även F6

bör vara tvåmotorig flottilj, varvid man liksom i 1942 års organisation skulle

erhålla fyra tvåmotoriga attackflottiljer. Då materielförnyelse vid F6 —

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 160.

som för närvarande har enmotoriga flygplan — ej beräknas skola ske förrän

omkring 1955, synes det kunna anstå med ett slutligt ståndpunkttagande till

frågan om materielens art. I händelse av övergång till tvåmotoriga flygplan

skulle ett engångsanslag motsvarande kostnadsskillnaden mellan en- och

tvåmotoriga flygplan bli erforderligt i samband med nyssnämnda materielförnyelse.

Yad beträffar spaningsflyget innebär redan av 1947 års riksdag fattat

beslut att omvandla spaningsflottiljen F11 till dagjaktflottilj, att antalet

spaningsdivisioner i fred minskas från nio enligt 1942 års försvarsbeslut till

sex. Härutöver har försvarskommittén föreslagit, att spaningsflottiljen F 2

skall indragas. Då en spaningsdivision enligt kommitténs förslag samtidigt

skulle uppsättas vid flygbaskåren, komme antalet spaningsdivisioner att utgöra

sammanlagt fyra. Mot en så långt gående reducering av spaningsflyget ha

betänkligheter anförts såväl av ett stort antal av försvarskommitténs ledamöter

och sakkunniga som av åtskilliga remissmyndigheter. Härvid har närmast

föreslagits, att ytterligare en spaningsdivision skall uppsättas vid den

kvarvarande spaningsflottiljen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning,

att den sjöbaserade spaningsflottiljen F 2 bör indragas. Härför tala såväl

önskvärdheten av att övergå till landbaserade flygplan vid denna flottilj, som

saknar landflygfält, som behovet av alt utnyttja etablissementet för

flygvapnets radarskola. Två av flottiljens tre divisioner böra dock bibehållas

och landbaseras genom att man dels — i enlighet med kommitténs

förslag — överför en division till flygbaskåren, dels härutöver överför en

division till den kvarvarande spaningsflottiljen. Av bland annat utrymmesskäl

bör härvid F 11 bibehållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen

F 3 i stället omvandlas till dag jaktflottilj. För denna, i förhållande till försvarskommitténs

förslag, något starkare spaningsorganisation — sammanlagt

fem divisioner — talar bland annat invasionsteknikens utveckling, som

medför ökade risker för överraskning.

Fn förutsättning för att jaktflyget skall kunna få full verkningsförmåga

är, att luftbevakningen fungerar effektivt. Att så är fallet är givetvis av utslagsgivande

betydelse även för civilförsvaret. Jag ämnar i det följande föreslå,

att luftbevakningen överföres till flygvapnet samt att den i samband därmed

omorganiseras och förstärkes.

Det råder intet tvivel om att krigsteknikens utveckling, främst flyganfallens

ökade verkan och de stora luftlandsättningsmöjligheterna, måste påverka

arméns organisation, mobilisering och uppträdande. Åtskilliga synpunkter ha

i detta avseende framförts såväl i försvarskommitténs betänkande med därtill

fogade särskilda yttranden som av de militära remissmyndigheterna. Härvid

är det enligt mitt förmenande av vikt att hålla isär två olika begrepp, nämligen

å ena sidan lokal (regional) rekrytering och decentraliserad mobilisering,

å andra sidan lokalförsvarsförband, d. v. s. förband, åt vilka med hänsyn

till lokalt bunden verksamhet och begränsade stridsuppgifter ges mindre

tillgång på transportmedel, kvalificerat befäl och eldkraftiga vapen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Med hänsyn till risken för blixtanfall är det ett önskemål, att mobiliseringsorganisationen

är decentraliserad för alla slag av förband. Detta tillgodosågs

under andra världskriget i viss mån genom de s. k. fältdepåerna,

som lågo spridda över landet och där arméns utrustning till stor del förvarades.

När den förstärkta försvarsberedskapen upphörde, flyttades av ekonomiska

skäl materielen in i de centraliserade fredsförråden. Detta innebär

naturligtvis en allvarlig olägenhet ur beredskapssynpunkt.

Den nuvarande mobiliseringsorganisationen bygger vidare på att ett mycket

stort antal värnpliktiga skola resa avsevärda sträckor för att inställa sig på

organisationsplatserna, vilket innebär stor tidsutdräkt, ökad belastning på det

svaga kommunikationsnätet och risker för att de värnpliktiga icke komma fram.

Mobilisering sker dessutom i allmänhet truppslagsvis, så att i anslutning till

infanteriets fredsförläggningsorter organiseras endast infanteriförband o. s. v.

Icke heller en sådan anordning är numera lämplig.

Jag avser därför att låta utreda möjligheterna att ordna en säkrare och

snabbare mobilisering av arméförbanden. Det bör övervägas, om man kan

skapa en organisation, som medger, att de värnpliktiga —- vilket truppslag

de än tillhöra — kunna ingå i ett förband, vilket utrustas nära de värnpliktigas

bostadsort. Detta förband borde då ha sådan sammansättning, att

det i händelse av överraskande anfall (i första hand luftlandsättning) omedelbart

och självständigt kan upptaga strid direkt från organiseringsplatsen.

Det alltidigt sammansatta brigadförbandet med det nuvarande infanterieller

pansarregementet som stomme, förstärkt med pansarvärns-, artilleri-,

luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhållsförband, kan härvid tänkas utgöra

en lämplig enhet. Det synes böra övervägas, om icke antalet förband, som

organiseras i olika delar av landet, bör göras beroende av befolkningstätheten

och om icke organiseringsplatserna (med utspridda fältdepåer) böra väljas

med hänsyn till en motståndares möjlighet att göra luftlandsättning, ty en

sådan kommer sannolikt mera överraskande än en invasion över hav eller

gräns. Då befolkningstätheten är störst i södra hälften av landet, där luftlandsättningar

av mera betydande omfattning synas mest sannolika, borde

dessa krav i huvudsak kunna kombineras. I en mobiliseringsorganisation av här

skisserad art borde fredstruppförband av visst truppslag vara organiserande

myndighet icke endast för förband av eget truppslag (exempelvis ett infanteriregemente

för infanteristommen i en brigad) utan även för andra truppslag

(t. ex. i brigader ingående artilleri m. m.).

Lokal rekrytering och mobilisering förutsätter en omläggning av de värnpliktigas

uttagning och tilldelning. Möjlighet torde emellertid föreligga att

påskynda systemets genomförande genom omflyttningar inom nuvarande

organisation.

Med här skisserade system för lokal rekrytering och decentraliserad mobilisering

skulle vid överraskande krigsöppning efter kort varsel ett antal brigader

stå grupperade över hela landet — dock med särskild hänsyn till möjliga

luftlandsättningsområden — och beredda för omedelbar, aktiv strid. Fienden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

15

torde emellertid näppeligen vara i stånd att samtidigt anfalla landet i hela

dess bredd och djup. Det blir därför nödvändigt att samla brigader — i förekommande

fall efterhand sammanförda under högre chefer — från ej angripna

delar av landet mot de områden, som fienden söker sätta sig i besittning av,

för att i förening med redan på platsen varande förband insättas mot angriparen.

Om denna samling — såsom hittills beräknats — i stor utsträckning

skall ske på järnväg, kan den genom flyganfall m. m. försvåras eller helt

omöjliggöras. Det är självfallet av stor betydelse, att dylika förband kunna

förses med sådan transportutrustning, att beroendet av sårbara järnvägar och

större landsvägar i möjligaste mån minskas. Försvarskommitténs förslag att

organisera s. k. cykeltransportkompanier är ett steg i denna riktning och bör

därför genomföras. Åtgärder av angivet slag i förening med det förbättrade

kommunikationsskydd, som blir en följd av den av mig föreslagna förstärkningen

av jaktflyget, torde öka möjligheterna att förflytta och samla förband.

Transportproblemet för att säkra underhållstjänsten kvarstår dock. Härutinnan

kan måhända ett av militärbefälhavaren för VI. militärområdet skisserat

förslag att uppbygga underhållstjänsten på andra och enklare principer

än för närvarande förtjäna undersökas. Det innebär, att underhållstjänsten i

större utsträckning skulle basera sig på djupgrupperade, redan i fredstid upplagda,

fasta förråd, vilket även är motiverat ur beredskapssynpunkt. Militärbefälhavarna

för IV. och VI. militärområdena ha även framkastat tanken, att

en ingående granskning av materielbeståndet borde göras för att i kostnadsbesparande

syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgängligen

nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition. Härvid måste i

nödfall för stridsverksamheten mindre nödvändig materiel och olika slag av

tillbehör eftersättas. Enligt mitt iförmenande borde därmed också möjligheter

åstadkommas att ytterligare nedbringa antalet fordon med minskad sårbarhet

som följd. Uppslagen synas böra tagas under närmare övervägande.

Jag övergår härefter till frågan om det lokala försvarets organisation och

avvägningen mellan lokalförsvars- och fältförband.

Genom tillkomsten av lufttrupper har lantkrigföringen definitivt övergått

från att vara en kamp mellan linjer till att bli en kamp inom ytor. Snart sagt

varje plats kan när som helst utsättas för anfall av större eller mindre omfattning.

Detta har givit upphov till det svenska hemvärnet. Men dessutom finnes

ytförsvaret redan nu representerat av lokalförsvarsförband (kompanier

främst vid flygplatser och viktiga kommunikationscentra). Genom sådana åtgärder

erhålles en viss kuppberedskap vid betydelsefulla knutpunkter. Denna

kuppberedskap skall begränsa luftlandsatta förbands rörelse- och handlingsfrihet

samt bereda tid och skydd för fältförbandens samling till motanfall.

De nuvarande lokalförsvarsförbanden och hemvärnet räcka dock icke till och

sakna dessutom den tunga eldkraft, som erfordras för att bekämpa modernt

utrustad luftlandsatt trupp. Det är önskvärt, att så stor del av befolkningen

som möjligt deltager i knutpunktsförsvaret. Vapenutbildade män i trakten (i

första hand värnpliktiga med uppskov) böra därför förses med vapen genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 160.

hemvärnet och när knutpunkten utsattes för direkt anfall deltaga i försvaret.

Jag förordar därför försvarskommitténs förslag om skyldighet för värnpliktiga

med uppskov och civilplaceringskort att i krig ingå i av hemvärnet organiserade

förband. Härigenom kommer knutpunktsförsvaret att vinna i effektivitet.

Försvaret av orter och framför allt flygfält i landets inre torde få

samma betydelse som hamnförsvaret vid kustanfall. Om motståndskraften hos

knutpunktsförsvaret skall ökas, böra befästningar förberedas (det inre befästningssystemet).

Sådana befästningar måste i princip anses lika nödvändiga

som befästningarna i gräns- och kustförsvaret (det yttre befästningssystemet).

Icke ens en stormakts samlade resurser torde medge att ansätta lufttruppanfall

samtidigt överallt mot ett sådant land som vårt. Avser en motståndare

att göra en stor luftlandsättningsoperation, synes det troligt, att denna

begränsas till något av de stora slättområdena, där de väsentliga medlen för

vår krigföring och folkförsörjning finnas. I den utsträckning jaktflyget ej

kan avslå ett sådant anfall redan under lufttransportskedet, ankommer det

på knutpunktsförsvaret — lokalförsvarsförband och hemvärn —- inom ifrågavarande

område att i samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja

lufttruppernas vidare utbredning. Består armén i alltför stor utsträckning

av lokalförsvarsförband och hemvärn, bundna i knutpunktsförsvar över hela

landet, löper man dock risken, att huvuddelen kommer att stå overksam, medan

de angripna förbanden efterhand nedkämpas. Tillräckliga delar av armén besitta

nämligen under sådana förhållanden icke rörlighet för att med erforderlig

snabbhet kunna samlas till det invaderade området, ej heller eldkraft

för att verksamt ingripa mot lufttrupperna. Slutsatsen är, att försvaret mot

luftlandsättning liksom andra typer av invasion för arméns vidkommande kräver

två komponenter, å ena sidan lokalförsvarsförband och hemvärn för knutpunktsförsvaret,

å andra sidan rörliga och eldkraftiga fältförband för att slå fienden.

Stommen för de senare skulle kunna tänkas bestå av de förut skisserade

brigaderna, av vilka de som icke invecklats i de inledande striderna snarast

samlas mot de anfallna områdena. Frågan om den lämpligaste avvägningen

mellan fältförbanden och de lokala förbanden bör emellertid ingående undersökas.

I samband därmed böra de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisation

klarläggas.

Såsom chefen för armén framhållit kräves försvar på djupet icke endast

mot luftlandsättning utan även för att fördröja en motståndare som på flera

punkter söker genombryta kust- eller gränsförsvaret. Det är av vikt, att förband

avsedda för dessa speciella uppgifter ej betungas av en allt för stor och

sårbar transport- och rörlig underhållsorganisation samt att de kunna stödjas

av för sina uppgifter lämpligt organiserade lokalförsvarsförband. Jag avser att

låta ompröva förbandens sammansättning för att nå en organisation, som bättre

än den nuvarande svarar mot målsättningen.

I samband därmed komma även projekten beträffande en elitarmé att

granskas. Det är sålunda icke otänkbart att — såsom överbefälhavaren fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

IT

hållit —- den moderna materiel, som framdeles kommer att anskaffas, delvis

bör sammanhållas till vissa fältförband, vilka därigenom i materiellt hänseende

få elitkaraktär.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att en omarbetning av organisationsformerna

givetvis icke kan få gå ut över kravet på att vår armé i ett tillräckligt

tidigt skede skall kunna med operativa stridskrafter möta och bekämpa varje

form av invasion.

För att icke föregripa här skisserade utredningar och undersökningar böra

enligt min mening större förändringar av arméns fredsorganisation tills vidare

icke ske.

Försvarskommittén har vid behandlingen av marinen framhållit flottans betydelse

icke blott för invasionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande

och sjöfartens skyddande. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. Med

hänsyn till landets läge och det förhållandet, att en invasion över havet snabbt

och direkt kan träffa särskilt betydelsefulla delar av landet, är det av vikt att

vi besitta stridskrafter, som om möjligt kunna avhålla en fiende från att utnyttja

denna väg eller, om detta icke lyckas, kunna redan under det känsliga överskeppningsskedet

möta anfallet med operativa sjö- och flygförband. Genom

anfall mot en motståndares underhållstransporter över sjön kan — därest

denne trots motåtgärder fått fast fot i landet — en fördröjning av hans vidare

framträngande vinnas. Den omständigheten att sjötransporter även för vår

del torde komma att spela en viktig roll i ett krig, som berör vårt land, ställer

betydande krav på de svenska sjöstridskrafterna.

Yad åter beträffar de krav, som vid neutralitet måste ställas på sjöstridskrafterna,

äga vi färska erfarenheter. Att flottan under det senaste kriget

spelade och även inom en överskådlig framtid kan komma att spela en betydelsefull

roll såsom politisk maktfaktor synes mig otvivelaktigt. Nödvändigheten

av att på ett effektivt sätt ''kunna hävda vårt territorialvattens integritet

synes icke närmare behöva utvecklas. Mycket stora krav ställdes under

kriget på flottans beredskap, och behovet av ett betydande antal lätta fartyg,

främst jagare och minsvepare, stödda på operationsberedda förband, framgick

klart.

I detta sammanhang bör erinras, att vårt militärpolitiska läge och icke minst

Östersjöinloppens betydelse medför, att sjöstridskrafter måste kunna baseras

till såväl ost- som västkusten.

Överväganden rörande flottans sammansättning och storlek böra göras mot

bakgrunden av de synpunkter, som sålunda anförts. Flottan har under det

senaste decenniet undergått en strukturförändring i riktning mot snabbare

och lättrörligare stridskrafter, för vilka torpeden blivit alltmer betydelsefull.

Denna förändring blir än mera markerad genom att pansarskeppen, såsom

också försvarskommittén föreslagit, icke böra moderniseras. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att den utökning av jaktflyget, som jag nyss föreslagit,

kommer att skapa ökade förutsättningar för att bereda flottan jaktskydd.

De motiv, som 1942 lågo till grund för beslutet att skapa de snabba opera
2—1002

4» Bihavg till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 160.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 160.

tionsgrupperna, synas mig alltjämt ibärande. Erfarenheterna från kriget tyda

också på att stridsgrupper av i princip motsvarande sammansättning visat sig

väl lämpade för det moderna sjökriget. Liksom försvarskommittén räknar jag

sålunda med att flottan i huvudsak skall vara sammansatt av sådana operationsgrupper

jämte ubåts- och minsvepningsförband.

Försvarskommittén bär föreslagit, att ersättningsbyggnad skall äga rum av

jagare, ubåtar, torpedbåtar och minsvepare. Jag delar kommitténs uppfattning

i detta avseende. Fartyg av dessa typer kunna bedömas under alla omständigheter

böra ingå i flottan. De anslag till ersättningsbyggnad, med vilka

kommittén räknat, framför allt under tioårsperiodens senare del, äro så låga,

att flottan ur materielsynpunkt skulle komma att vid periodens slut bli försatt

i ett mycket ogynnsamt läge, såvida icke av kommittén nämnda ökade

anslag för byggande av lätta fartyg bli beviljade. Skulle så ej bli fallet, kommer

flottans sammansättning därjämte att bli ur operativ synpunkt ogynnsam,

bl. a. kommer en markerad brist på minsvepare att uppstå. Då jag såsom

tidigare nämnts nu icke är beredd att framlägga förslag annat än för de

närmaste åren finner jag icke anledning att här vidare ingå på frågan om de

åtgärder, som bli erforderliga för att en sådan utveckling på längre sikt skall

kunna undvikas. Den ersättningsbyggnad, som nu bör komma i fråga och till

vilken jag i annat sammanhang återkommer, bör sålunda i anslutning till

försvarskommitténs förslag avse två jagare av modifierad landskapstyp, en

division ubåtar samt torpedbåtar. Liksom försvarskommittén räknar jag med

viss modernisering av lätta fartyg.

En grundläggande förutsättning för att sjöstridskrafterna skola besitta sådan

operationsfrihet, att de vid rätt tid kunna insättas på rätt plats, är tillgång

på strategiskt välbelägna baser, utgörande de fasta punkter, från vilka

de operativa styrkorna verka. För basernas försvar erfordras kustartilleristridskrafter,

vilka därjämte ha att fylla en viktig roll i invasionsförsvaret

genom att skydda för invasion särskilt känsliga områden. Försvarskommitténs

förslag att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar skulle medföra, att sjöstridskrafterna

komme att sakna försvarad bas på den långa Norrlandskusten och

att ett för invasion känsligt område berövades fasta kustartillerianläggningar.

Jag kan icke nu biträda detta förslag, till vilket jag för övrigt återkommer i

det följande liksom till den betydelsefulla frågan om beredande av skydd för

fartyg och anläggningar i baserna mot anfall från luften.

Självfallet har en stormakt helt andra resurser för forsknings- och försöksverksamhet

på militärteknikens område än en mindre stat som Sverige.

Aven om vi icke kunna hålla jämna steg med stormakterna, böra vi dock, så långt

det står i vår förmåga, följa den militärtekniska utvecklingen och även göra

självständiga insatser i denna. De begränsningar i fråga om försvarskrafternas

omfattning och utrustning, som vi av ekonomiska och statsfinansiella skäl

måste ålägga oss, synas mig snarast ägnade att ytterligare markera forskningsoch

försöksverksamhetens betydelse. I nuvarande läge, då möjligheterna att

få kännedom om resultaten av motsvarande verksamhet i utlandet allt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

19

mera begränsas, stegras betydelsen av vårt eget forsknings- och utvecklingsarbete

ytterligare. Jag finner det därför utgöra ett befogat önskemål, att

verksamheten tillgodoses genom en förhållandevis riklig medelstilldelning.

Redan nu finnes en särskild försvarets forskningsanstalt. Jag föreslår i annat

sammanhang en ökning av medelsanvisningen till anstalten och en i viss mån

fastare uppbyggnad av dess personalorganisation. Erinras må vidare, att den av

flygförvaltningen i dess remissyttrande framförda tanken på en samordning

av det sedan lång tid bedrivna utvecklingsarbetet beträffande robotvapnen

numera är genomförd i och med att en särskild byrå för ändamålet provisoriskt

inrättats i flygförvaltningen. Jag föreslår i det följande jämväl en

utbyggnad och intensifiering av den försvarsmedicinska forskningen, påkallad

icke minst med tanke på atombombens radioaktiva verkningar och

brännskadeverkningar samt möjligheten av bakteriologisk krigföring.

Såsom kommer att framgå av det följande föreslår jag fortsatt utredning

röiande ett flertal detaljproblem. Utan att i förevarande sammanhang närmare

ingå härpå vill jag dock redan här framhålla behovet av en utredning

rörande befälsrekryteringen.

I remissyttrandena ha framkommit åtskilliga uppslag, som även om de icke

nu kunna föranleda förslag till riksdagen likväl äro av den art, att uppmärksamhet

bör ägnas dem i vederbörliga sammanhang.»

I förevarande sammanhang har departementschefen lämnat en kort översikt

över de merkostnader i förhållande till nuvarande organisationskostnader, som

skulle uppkomma vid bifall till de i försvarspropositionen upptagna förslagen

till organisationsändringar. Departementschefen har därvid framhållit, att merkostnaderna

i huvudsak hänförde sig till förstärkningen av flygvapnet, samt

understrukit, att varje beräkning av merkostnaderna på längre sikt, oavsett

ändringar i prisläget, måste vara förenad med stora svårigheter, främst beroende

på att slutlig ställning till värnpliktsfrågorna ännu ej kunnat tagas. Översikten

innehåller följande.

»Förstärkningen av tre dagjaktflottiljer skulle i och för sig medföra en ökning

av årskostnaderna, vilken skulle växa från 0,5 miljoner kronor budgetåret

1949/50 till cirka 12 miljoner kronor vid genomförd organisation. Årskostnaderna

skulle vidare ökas med cirka 7 miljoner kronor för radar- och optisk luftbevakning

samt med cirka 5 miljoner kronor för omsättning av flygvapnets mobiliseringsammunition.

Mot denna årliga kostnadsökning av cirka 24 miljoner

kronor svara avsevärda besparingar i förhållande till nuvarande organisation,

varigenom ökningen av årskostnaderna vid fullt genomförd organisation för

samtliga ovannämnda ändamal kunnat begränsas till cirka 10 miljoner kronor.

Härtill komma engångskostnader för materielanskaffning m. m. — sammanlagt

cirka 55 miljoner kronor — vilka avses skola fördelas på fem år. Av engångskostnaderna

belöpa omkring G miljoner kronor på nästkommande

budgetår.

De ökningar av försvarskostnaderna, vilka i övrigt uppkomma vid bifall

till mina förslag i det följande, uppgå till omkring 2 miljoner kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 160.

Om kostnaderna för de värnpliktiga preliminärt uppskattas med utgångspunkt

från den provisoriskt förkortade övningstid, som jag i annat sammanhang

föreslår, kunna avsevärda besparingar beräknas uppkomma. Om dessa och

andra icke obetydliga besparingar — sammanlagt cirka 8 miljoner kronor —- tagas i betraktande, kan den sammanlagda nettoökning av kostnaderna på

något längre sikt, som föranledes av de förslag jag nu framlagt och i det följande

framlägger, uppskattas till (24 —14 + 2 — 8=) 4 å 5 miljoner kronor pei

år, i den mån den för närvarande kan siffermässigt angivas. I vilken utsträckning

detta är möjligt sammanhänger med förhållanden, för vilka jag närmare

redogör i samband med kostnadsberäkningarna för de särskilda försvarsgrenarna.

Till nyssnämnda belopp skulle, för den händelse försvarskommitténs

förslag om höjning av penningbidraget till de värnpliktiga bleve genomfört,

komma ett belopp, som på grund av värnpliktskontingentens varierande storlek

växlar mellan 14 och 18 miljoner kronor per år. Till frågan om penningbidragets

storlek återkommer jag vid anmälan av spörsmålet om avlöningsm.

fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag förutsätter, att alla ytterligare möjligheter

till besparingar skola noggrant övervägas såväl vid de fortsatta utredningar,

vilka enligt min mening böra komma till stånd, som i den löpande

verksamheten inom försvaret.»

Till förevarande avsnitt av propositionen äro att hänföra följande i anledning

av propositionen nr 206 väckta motioner:

a) De likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. och II: 525

av herr Edberg m.fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta utreda i motionen berörda frågor

samt — för den händelse Kungl. ]VIaj:t avsage att låta dessa fiagor bli föremål

för detaljutredningar — att resultaten av dessa utredningar måtte bli

föremål för granskning och översyn av en parlamentarisk utredning. De

huvudsakliga i motionerna berörda frågorna avse en anpassning av kommande

förslag till förstärkning av försvaret med hänsyn till nödvändigheten av att

framdeles åvägabringa en tidsenlig fredsorganisation för rimliga kostnader,

förhållandet mellan arméns materielanskaffning och de fasta personalkadrernas

numerär å ena sidan samt värnpliktsutbildningens längd å andra sidan,

fältförbandens storlek och antal, förbandens vapenutrustning, decentralisering

av försvarsorganisationen och dess förråd, flottans landorganisation, flottans

sammansättning och storlek, de större fartygens livslängd, robotvapnens inverkan

på kustartilleriets organisation och utbildning, uppsättande av en

andra nattjaktflottilj på billigare sätt än genom nyuppsättning, varvid en

framkomlig väg syntes vara ombildning av en av attackflottiljerna i \ästra

Sverige till nattjaktflottilj och samtidig utökning av återstående tre attackflottiljer

med 50 %, de gotländska försvarsanstalternas omfattning och art,

bland annat beträffande kustartilleri och jaktflyg, avvägningen mellan organisations-

och materielkostnader över huvud taget samt sättet för fortsatta

utredningars bedrivande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

21

b) De likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av

herr Ohlin m. fl., vari yrkats, att riksdagen vid behandling av ifrågavarande proposition

måtte beakta i motionerna föreslagna modifieringar, kompletteringar

eller ändringar och i anslutning därtill hos Kungl. Maj:t anhålla, dels att en

översiktlig plan utarbetades över närmast avsedd avvägning mellan försvarsgrenarna

och — såvitt möjligt — förelädes nästa års riksdag, dels att det

fortsatta utredningsarbetet beträffande försvarsorganisationen bedreves på

sådant sätt, att förslag till lämpliga organisationsförändringar snarast och

efter hand kunde underställas riksdagens prövning.

I motionerna har framhållits bland annat, att den osäkerhet, som departementschefen

angivit vidlåda kostnadsberäkningarna på längre sikt, kraven på

snara kvalitetsförbättringar i åtskilliga avseenden samt omöjligheten att nu

överblicka de ekonomiska konsekvenserna av ifrågasatta men ännu icke påbörjade

utredningar underströke angelägenheten av ett utredningssystem, som

snarast och efter hand kunde avsätta påtagliga och i ekonomiskt avseende

mera överskådliga resultat.

Vad beträffar den ifrågasatta fortsatta utbyggnaden av flygvapnet har framhållits

angelägenheten av att kostnadsfrågan i sin helhet klarlades i den plan,

som förutsatts komma att föreläggas 1949 års riksdag. I samband med denna

plan borde ställning tagas till frågorna om uppsättning av en helt ny nattjaktflottilj

och om attackflottiljen F 6:s utrustande med en- eller tvåmotoriga

flygplan.

Ett genomförande av i propositionen nämnda förslag beträffande flygvapnet

syntes motionärerna på något längre sikt innebära antingen högst väsentlig

ökning av de samlade försvarsutgifterna eller sådan begränsning i de båda

övriga försvarsgrenarnas medelstilldelning, att dessas effektivitet nedsattes.

Med hänsyn härtill syntes det motionärerna angeläget, att en översiktlig plan

utarbetades över den i samband med flygvapnets utbyggnad närmast avsedda

avvägningen mellan försvarsgrenarna. Motionärerna ha också ifrågasatt, huruvida

icke även civilförsvarets kostnader borde inräknas i denna plan. I motionerna

har slutligen framhållits betydelsen av att utredningsarbetet skedde

under medverkan av bland andra representanter för riksdagen och näringslivet.

c) De likalydande motionerna I: 362 av herr Bergh m. fl. och II: 522 av

herr Jansson i Kalix, i vilka såsom högeligen angeläget framhållits, att tillbörlig

hänsyn toges till behovet och möjligheten av ett kraftigt försvar av

övre Norrland. Någon minskning av det försvar eller de truppförband, som

redan funnes i dessa trakter, borde sålunda icke ifrågasättas. Det vore tvärtom

angeläget, att de ytterligare åtgärder, som numera vore erforderliga för att

möjliggöra ett försvar, även då förbindelserna söderut icke kunde uppehållas,

snarast måtte vidtagas. Dessa åtgärder vore att anordna mobiliseringscentraler

och organisation av en underhållskår i övre Norrland samt att redan i

fredstid lägga upp förråd inom området. Under hänvisning härtill har i motionerna

yrkats, att sålunda anförda synpunkter måtte beaktas vid utforman
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 160.

det av riksdagens beslut i hithörande frågor och att, i den mån dessa överlämnades

till Kungl. Maj:t för utredning och beslut, de sålunda angivna

önskemålen underströkes.

d) De likalydande motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av

herr Slcoglund i Doverstorp m. fl., i vilka såvitt nu är i fråga framhållits bl. a.

följande. Det moderna kriget ansåges ställa krav på basområden både för

försvar och anfall i helt annan utsträckning än man tidigare nödgats räkna

med. Den skandinaviska halvön hade blivit en försvarspolitisk enhet. I allt

väsentligt rådde enighet om nödvändigheten för vårt land att föra en alliansfri

utrikespolitik, vilken förutsatte ett starkt försvar. Motionärerna delade i

allt väsentligt föredragande departementschefens uppfattning om målsättningen

för vårt försvar men kunde icke godtaga den avvägning departementschefen

gjort mellan nödvändigheten att snarast möjligt konkret stärka försvarskrafterna

och de samhällsekonomiska och statsfinansiella synpunkter, som

i detta sammanhang naturligt inställde sig. Den överkonjunktur, som karakteriserade

vårt samhällsekonomiska tillstånd, medförde betydande svårigheter

för utförandet av de beställningar, som vore nödvändiga för en faktisk försvarsförstärkning.

Emellertid måste det internationella läget anses så allvarligt,

att försvaret måste givas företrädesrätt framför sådan civil produktion,

som nu måste betecknas som trots allt mindre angelägen. I anslutning

härtill har i motionerna föreslagits en avvägning mellan försvarets behov av

materielanslag — väsentligen av engångsnatur — och de ekonomiska möjligheterna,

som till graden men icke till arten skilde sig från föredragande

departementschefens. Såsom förut anmärkts komma de i motionerna med nyss

angivna utgångspunkter föreslagna åtgärderna ’ för materielanskaffning att

upptagas till behandling i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 208 angående vissa anslag till materielanskaffning för försvaret

för budgetåret 1948/49 m. m.

e) Motionen II: 529 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari yrkats dels att

riksdagen måtte besluta, att flygvapnet tills vidare måtte utformas i enlighet

med 1945 års försvarskommittés förslag, dels att i anslutning till de i

propositionen anmälda utredningarna om försvarets organisation jämväl

frågorna om en centralisering av arméns värnpliktsutbildning och en differentiering

av utbildningstiden i armén i syfte att nedbringa kostnaderna måtte

bli föremål för utredning.

I vissa avseenden får utskottet anledning att även under efterföljande avsnitt

av utlåtandet återkomma till nu berörda motioner.

Utskottet. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet,

att frågan om den svenska krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning

i främsta rummet måste bedömas med utgångspunkt från utvecklingen

på militärpolitikens och krigsteknikens områden men att man vid detta bedömande

uppenbarligen ej kan bortse från de ekonomiska synpunkterna. I

nuvarande situation ställa oss det ansträngda valutaläget och vår industris

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 23

möjligheter till produktion för olika samhällsviktiga ändamål inför särskilda

svårigheter.

Till vad departementschefen i propositionen anfört beträffande det militärpolitiska

läget och de konsekvenser detta för vårt lands vidkommande medför

kan utskottet i huvudsak ge sin anslutning. Utskottet är i likhet med utrikesministern

övertygat om att en överväldigande majoritet av svenska folket

icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryckligt

alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt militärt

uppträdande i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar

givetvis försvarets utformning. Utskottet vill för sin del understryka vikten

av att vårt försvar utformas så att det ger stöd åt en nationell självständighetspolitik.

Härför förutsättes, att krigsmakten är allsidigt utbyggd och av

respektingivande styrka.

Yad angår målsättningen för försvaret kan utskottet härutinnan biträda

departementschefens uppfattning. Utskottet vill särskilt understryka departementschefens

uttalande, att ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck

åt folkets levande försvarsvilja och att krigsmakten i sin helhet bör vara

så utbyggd, att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att

bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.

Även enligt utskottets mening böra försvarskrafterna utformas så att de äro

skickade att möta överrumplingsförsök utförda med den moderna invasionsteknikens

resurser, att en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk

mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika

former.

I fråga om krigsteknikens utveckling och det nutida kriget finner utskottet

anledning att liksom departementschefen särskilt framhålla den delvis ändrade

karaktär, som luftkrigföringen på sistone givit kriget, och de nya perspektiv,

som öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt

genom möjligheten att överraskande luftlandsätta stora styrkor.

Mot den allmänna uppläggning av försvarsfrågan, som departementschefen

gjort mot den i propositionen skisserade strategiska bakgrunden, har utskottet

i stort sett intet att erinra. Utskottet delar även departementschefens uppfattning,

att den skärpning av läget, som inträtt, manar till försiktighet i fråga

om organisationsändringar, som skulle innebära en försvagning av vårt nuvarande

försvar. Den mångfald ovissa faktorer, som i rådande läge kännetecknar

utvecklingen på militärpolitikens och krigsteknikens områden, gör

det enligt utskottets mening icke möjligt att nu fastställa en ny försvarsordning

eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innehåller ej

heller förslag härtill utan har begränsats till förslag om en avsevärd förstärkning

av flygvapnet, riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande

vissa delar av försvarsorganisationen samt en serie förslag till partiella förändringar.

Vad till en början angår flygvapnet delar utskottet departementschefens

uppfattning, att erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingsten
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 160.

denserna efter kriget ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse för

vårt försvar. Dessa förhållanden tala enligt utskottets mening för en förstärkning

av den flygvapenorganisation, som fastställts genom beslut av 1942 och

1944 års riksdagar.

Det totala försvarets motståndskraft och uthållighet äro i hög grad beroende

av luftförsvarets styrka. Då utvecklingen tyder på att bemannade bombflygplan

under överskådlig tid fortfarande komma att utöva det allvarligaste

hotet i en strategisk luftkrigföring, torde jaktflyget under den tid, som nu

kan överblickas, förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Hotet från luften

kan vidare befaras vid ett nytt krig bli ännu allvarligare än vad fallet var

under det senaste. Förslaget att så snart ske kan inom flottilj organisationens

ram förstärka de tio dagjaktflottiljerna med 50 % bör därför även enligt utskottets

mening i princip läggas till grund för en successiv förstärkning av

dagjaktflyget. I likhet med departementschefen finner utskottet emellertid ej

nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av större del av detta

program än som erfordras för att trygga den närmast förestående materielleveransen

och personalrekryteringen. I första hand böra därför tre dagjaktflottiljer

förstärkas enligt angivna grunder. Utskottet biträder även departementschefens

förslag att ombilda attackflottiljen F 1 till nattjakt-flottilj och

finner det — med hänsyn till att nattjaktflyg nu helt saknas — angeläget,

att denna ombildning sker så snart lämpliga flygplan kunna levereras. Enär

departementschefen tillkännagivit sin avsikt att förelägga 1949 års riksdag

en på ytterligare utredning grundad plan för fortsatt utbyggnad av dagjaktflyget,

saknar utskottet anledning att nu närmare än som skett ingå på frågan

om en sådan utbyggnad. Emellertid finner utskottet önskvärt, att samtliga

kostnader för såväl berörda som andra ifrågasatta förstärkningar av flygvapnet

kunna överblickas i ett sammanhang. Utskottet räknar därför med

att i samband med nyssnämnda utredning tagas under omprövning jämväl

det av chefen för flygvapnet väckta spörsmålet om uppsättande av ytterligare

en nattjaktflottilj och frågan om de olika vägar, som därvid kunna beträdas.

Härigenom torde de önskemål, som i förevarande avseenden uttalats i motionerna

I: 359 och II: 525 samt I: 361 och II: 520, i huvudsak bli tillgodosedda.

Beträffande attackflyget kan utskottet uttala sin anslutning till departementschefens

förslag. Detta innebär bland annat, att utskottet icke kunnat

biträda det i motionerna I: 361 och II: 520 framlagda förslaget, att ståndpunkt

till frågan, om F 6 skall utrustas med en- eller tvåmotoriga flygplan, skulle

tagas redan i samband med framläggandet av nyssnämnda plan för utbyggnad

av flygvapnet. Det torde nämligen ej vara möjligt att under de närmaste

åren överblicka materielläget vid tidpunkten för ifrågavarande materielförnyelse,

som beräknas inträffa först om cirka 7 år. I den mån nyssnämnda utredning

angående fortsatt utbyggnad av jaktflyget skulle leda till förnyad

omprövning av avvägningen mellan flygslagen, bör man enligt utskottets mening

beakta, attackflygets för försvaret i stort synnerligen betydelsefulla uppgifter,

framför allt vid försvar mot invasion samt för att försvåra en motståndares

basframflyttningar nära svenskt område.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

25

Utskottet har intet att erinra mot departementschefens förslag beträffande

spaningsflyget och räknar sålunda med att F 2 indrages, varvid två av dess

divisioner bibehållas i flygvapnets organisation, samt att med ändring av

1947 års riksdagsbeslut — spaningsflottiljen F 3 i stället för F 11 ombildas

till dagj aktflottilj.

Av vad utskottet i det föregående anfört följer, att utskottet avstyrker i

motionen II: 529 framlagt förslag, att flygvapnet tills vidare skulle utformas

i enlighet med försvarskommitténs förslag.

Vid den granskning, som utskottet underkastat de föreliggande förslagen,

har den uppfattningen alltmera befästs hos utskottet, att en översyn av vår

nuvarande arméorganisation är påkallad med hänsyn till krigsteknikens utveckling

under andra världskriget och tiden därefter. Avgörande betydelse

måste härvidlag tillmätas främst ökningen av flyganfallens verkan och av luftlandsättningsmöjligheterna.

Arméns organisation, mobilisering och uppträdande

måste uppenbarligen röna inverkan härav. En sådan översyn bör syfta

till att öka försvarsanstalternas ändamålsenlighet och stärka deras hållfasthet

mot de påfrestningar ett modernt krig kan väntas medföra.

Föredragande departementschefen har i den föreliggande propositionen

med nyss angivna utgångspunkter uppdragit vissa riktlinjer för en serie utredningar

rörande arméorganisationen och därmed sammanhängande förhållanden.

Utskottet kan i stort sett ansluta sig till vad departementschefen

därutinnan anfört. I vissa av de motioner, som väckts i anledning av förevarande

proposition, har behovet av fortsatta utredningar på ifrågavarande

område ytterligare belysts. Sålunda ha i motionerna I: 359 och II: 525 berörts

bland annat spörsmålet om avvägningen mellan å ena sidan materielanskaffningen

och de fasta personalkadrernas numerär samt å andra sidan

värnpliktsutbildningens längd ävensom frågan om förhållandet mellan fältförbandens

kvalitet och kvantitet. I samband härmed har framkastats tanken,

att fältförbandens materiel, ständigt förnyad, skulle efter hand överföras till

lokalförsvarsförbanden och därifrån till hemvärnet. I motionerna I: 361 och

II: 520, där motsvarande spörsmål beröras, har bland annat ställts frågan,

huruvida tillgången på kvalificerat befäl svarar mot organisationens omfattning.

Under det att i sistnämnda båda motioner uttalats, att utredningsarbetet

ej i förväg borde bindas med avseende å frågan, huruvida under alla förhållanden

en i stort sett lika lång militär utbildning skall krävas av samtliga värnpliktiga,

har i motionen II: 529 påyrkats utredning av frågan om en differentiering

av utbildningstiden i vad avser armén i syfte att nedbringa försvarskostnaderna

och samtidigt möjliggöra en bättre utrustning för vissa stödstyrkor.

Utskottet saknar anledning att nu fatta ståndpunkt i de frågor, som

berörts i motionerna, men utgår från att även dessa och därmed sammanhängande

spörsmål vid det förestående utredningsarbetet komma att närmare

granskas. Med anledning av vad i motionerna 1:362 och 11:522 anförts vill

utskottet framhålla, att vid ifrågavarande utredning bör ägnas uppmärksamhet

jämväl åt spörsmålet, på vad sätt övre Norrlands försvar bäst kan tillgodoses.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Den i motionerna I: 359 och II: 525 berörda frågan om de gotländska försvarsanstalternas

omfattning och art, bland annat beträffande kustartilleri

och jaktflyg, är även enligt utskottets mening förtjänt av att följas med uppmärksamhet.

Utskottet, som vill understryka flottans betydelse icke blott för försvaret

mot invasion utan även för bevarandet av vårt lands integritet över huvud taget

och för sjöfartens skyddande, ansluter sig till de allmänna synpunkter, som

departementschefen i propositionen anfört beträffande såväl flottan som

kustartilleriet.

Till departementschefens uttalanden beträffande forsknings- och försöksverksamheten

på militärteknikens område kan utskottet ansluta sig.

Beträffande den av departementschefen lämnade redogörelsen för uppkommande

merkostnader har utskottet ingen erinran men vill framhålla, att

ett genomförande av det i propositionen nr 209 framlagda förslaget om höjning

av penningbidraget till de värnpliktiga medför en utgiftsökning, som för

nästkommande budgetår beräknats till omkring 6,5 miljoner kronor.

De utredningar, för vilka riktlinjer skisserats i den föreliggande propositionen,

äro av olika beskaffenhet och röra dels specialfrågor av den natur, att

utredningsarbetet lämpligen torde kunna anförtros antingen åt militära myndigheter

eller ock åt särskilda utredningsmän med begränsade uppdrag, dels

ock spörsmål av grundläggande natur för den ena eller andra försvarsgrenen

och därmed även för försvaret i dess helhet.

Utskottet anser önskvärt, att ifrågavarande utredningar i möjligaste mån

uppdelas i sådana som böra och kunna genomföras på kort sikt och sådana

som först efter längre tid kunna väntas leda till resultat, Efter hand som

de olika utredningarna slutföras böra därav föranledda förslag underställas

riksdagens prövning.

Vad angår utredningarna beträffade de grundläggande frågorna föreligger

enligt utskottets mening ett behov av att samordna dessa utredningar och infoga

resultaten av dem i ett större sammanhang i syfte bland annat att så snart

ske kan vinna en såväl ur försvarssynpunkt som med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenserna bättre överblick över försvarsorganisationen i dess blivande

utformning. Utan att närmare ingå på frågan om formerna för en sådan

samordning vill utskottet för sin del framhålla angelägenheten av att även

ledamöter av riksdagen medverka vid utredningsarbetet.

AVD. III. SÄRSKILDA FRÅGOR.

A. Försvarets högsta ledning.

1. Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och försvarsgrenscheferna.

En redogörelse för förarbetena till propositionsförslaget i förevarande hänseende

har lämnats å s. 129—139 i propositionen.

Departementschefen har framhållit, att de omständigheter, som från vissa

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

27

håll åberopats såsom skäl för att slopa överbefälhavarinstitutionen i fred, icke

övertygat honom om att en sådan åtgärd skolle vara till båtnad för försvaret.

I likhet med försvarskommittén ansåge departementschefen nämligen, att de

synpunkter, som år 1942 gjort sig gällande vid institutionens infogande i fredsorganisationen,

i allt väsentligt alltjämt ägde giltighet. Institutionen borde

därför enligt departementschefens mening bibehållas även under fredsförhållanden.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle tillskapas ett särskilt organ, benämnt

»försvarsledningen» och sammansatt av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

— med reservations- men icke beslutanderätt för de sistnämnda.

För sin del har departementschefen funnit de skäl, som anförts till stöd för

kommittéförslaget, bärande. Departementschefen har därför ansett sig kunna

i huvudsak ansluta sig till kommitténs förslag i förevarande hänseende. Fn

lämpligare benämning på ifrågavarande organ syntes vara »militärledningen».

Departementschefen förutsatte, att chefen för försvarsstaben utan att ingå i

militärledningen skulle äga närvara vid dess överläggningar. Av vikt vore

enligt departementschefens mening vidare, att cheferna för riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt

liksom också företrädare för andra myndigheter, vilkas verksamhet vore

av betydelse för det totala försvaret, bereddes tillfälle att, när så erfordrades

med hänsyn till ärendenas art, närvara vid militärledningens sammanträden.

Beträffande försvarsstabschefen har försvarskommittén — med hänsyn till

att vissa denne nu åliggande göromål föreslagits överflyttade på försvarsledningen

och överbefälhavaren — ansett att kvarvarande arbetsuppgifter

icke motiverade bibehållandet av dennes särställning i jämförelse med cheferna

för armé-, marin- och flygstaberna. Försvarsstabschefen borde därför

i fråga om ansvarighet, befogenheter och åligganden i tillämpliga delar likställas

med nyssnämnda stabschefer.

Lämpligheten av att upphäva den särställning, som försvarsstabschefen

för närvarande intoge i jämförelse med nyssnämnda stabschefer, har synts

departementschefen kunna ifrågasättas. Denna särställning innebure bland

annat, att försvarsstabschefen stode i direkt lydnadsförhållande icke blott till

överbefälhavaren utan även till Kungl. Maj:t. Ftt borttagande av denna särställning

skulle innebära, att överbefälhavaren komme att betungas med

löpande ärenden, som nu självständigt handläggas av försvarsstabschefen.

Departementschefen har erinrat, att det vid tillkomsten av 1942 års försvarsbeslut

utgjorde en grundsynpunkt, att överbefälhavarens tid och förmåga borde

bevaras åt de krigsförberedande åtgärderna och åt avgöranden i de stora frågorna

samt att det följaktligen i instruktionsväg borde sörjas för en effektiv

avlastning av överbefälhavaren från allt detaljarbete. Oavsett om en delegering

av vissa ärendens avgörande till försvarsstabschefen kunde äga rum, skulle

en sådan anordning innebära en omgång och därför te sig föga rationell. Enligt

departementschefens mening borde därför den nuvarande arbetsfördelningen

mellan överbefälhavaren och försvarsstabschefen i stort sett bibehållas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle — utan rubbning av grunderna

för den nuvarande ordningen — den nu instruktionsmässigt fastställda

skiljaktiga handläggningen i försvarsstaben av operationsärenden mellan

å ena sidan armén och å andra sidan marinen och flygvapnet upphöra. De

order och anvisningar, som på grundval av de av överbefälhavaren meddelade

bestämmelserna utarbetades i försvarsstaben, borde både till form och innehåll

vara ensartade, vare sig de vore ställda till militärbefälhavare (armékårchef)

eller till endera av cheferna för marinen och flygvapnet. De uppgjorda

detaljplanerna borde föredragas för överbefälhavaren av vederbörande chef.

Kommitténs förslag har icke föranlett någon erinran från departementschefens

sida.

Departementschefen har i likhet med försvarskommittén funnit, att ur det

samlade riksförsvarets synpunkt beaktansvärda skäl talade för att befattningarna

såsom överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens

operativa sektion bestredes av beställningshavare ur olika försvarsgrenar.

Möjligheten att så fördela nämnda befattningar bleve emellertid beroende

av i vad mån tillgång funnes på personal med erforderliga kvalifikationer för

ifrågakommande arbetsuppgifter. Vid behandlingen av försvarsstabens personalorganisation

avsåge departementschefen att återkomma till frågan om

vissa åtgärder, vilka kunde förväntas bidraga till att skapa en bredare rekryteringsbas

till berörda befattningar. Departementschefen har i förevarande

sammanhang även understrukit betydelsen av att ökad hänsyn till behovet av

personal för gemensamma uppgifter toges vid utbildningen av stabsofficerare

inom samtliga försvarsgrenar. En reform i sådan anda vore att bereda

stabsaspiranter ur alla försvarsgrenar tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning

vid försvarsstaben och till växeltjänst i ledningen för andra försvarsgrenar

än den egna. Departementschefen förordade en sådan anordning.

Bättre förutsättningar för att åstadkomma en fastare samordning av den

högsta ledningen för det totala försvaret syntes departementschefen komma

att skapas genom inrättandet av den i det föregående föreslagna militärledningen,

inom vilken frågor av större räckvidd och betydelse kunde upptagas

till dryftande med företrädare för det civila och det ekonomiska försvaret. I

vad män behov härutöver förelåge av en försvarsnämnd eller ett försvarsråd

syntes departementschefen tveksamt. Från faran för överorganisation syntes

härvidlag ej kunna bortses. Såsom försvarskommittén uttalat syntes behovet

att framdeles tillsätta särskilda kommittéer för mera omfattande utredningar

rörande försvarsorganisationen icke på denna väg kunna uteslutas. Att en

nära kontakt mellan den politiska och den militära ledningen vore av största

betydelse kunde icke bestridas. I likhet med försvarskommittén vore departementschefen

dock icke övertygad om att en sådan kontakt med nödvändighet

måste bindas i en permanent institutions fastlagda former. Departementschefen

har erinrat om de vidsträckta möjligheter till en efter det särskilda

fallets art avpassad samverkan, som erbjöde sig inom statsrådsberedningens

ram. Med hänsyn härtill funne departementschefen ej tillräckliga skäl att nu

föreslå inrättande av ett organ av ifrågasatt art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

29

2 Försvarsstaben in. m.

Försvarskommittén har föreslagit en särskild undersökning rörande frågan

om försvarsstabens organisation. Organisationen icke blott av försvarsstaben

utan även av högkvarteret i övrigt sammanhänger emellertid, framhåller departementschefen,

i viss mån med den centrala försvarsförvaltningens organisation.

Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av högkvarterets organisation

kunde visa sig erforderlig i samband med att 1946 års militära förvaltningsutredning

slutför sin verksamhet, syntes anledning föreligga att nu låta

med den av försvarskommittén ifrågasatta särskilda undersökningen anstå.

I avbidan på en sådan översyn som nyss antytts borde den nu tillämpade

organisationen alltjämt i stort sett gälla, dock med de ändringar, som kunde

betingas av den i det föregående föreslagna organisationen av den högsta

militära ledningen och av sådana rationaliseringsåtgärder som lämpligen

kunde vidtagas.

Enligt försvarskommitténs mening borde befattningar, vilka ej nödvändigtvis

behövde besättas med personal ur viss försvarsgren, göras lika tillgängliga

för alla tre försvarsgrenarna.

För att möjliggöra en av försvarsgrenarna helt obunden rekrytering av

den kategori officerare, som för närvarande placeras till tjänstgöring vid försvarsstaben

och avlönas från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag och

som icke med nödvändighet måste tillhöra viss bestämd personalkår, hai föisvarskommittén

föreslagit, att å försvarsstabens personalförteckning skall uppföras

erforderligt antal beställningar, avsedda att tillsättas medelst förordnande

tills vidare och hänförda till löneplan Md. De sålunda förordnades

pensionsberättigande beställningar vid egen försvarsgren (personalkår, truppförband)

borde därvid föras över stat. Genom att ett större antal beställningar

upptoges på försvarsstabens stat komme avlöningskostnaderna för staben att

stiga. Detta innebure emellertid ej någon merkostnad med undantag föi

kostnader för lön åt eventuella beställningshavare över stat — ty motsvarande

besparingar gjordes på försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Överbefälhavarens

personliga stab föreslås av kommittén skola uppgå i försvarsstaben. Den för

närvarande i förstnämnda stab ingående forskningsofficeren borde därvid som

biträde erhålla en kompaniofficer. Utrikesavdelningen borde indelas i en

attachébyrå för handhavande av alla med försvarsattachéernas placering och

tjänstgöring sammanhängande frågor samt en underrättelsebyrå, var och eu

med en regementsofficer som chef. Chefen för sektion II borde tillika \aia

chef för utrikesavdelningen. Beträffande antalet försvarsattachéer ifrågasattes

icke någon ändring. Chefsexpeditionen borde liksom kassaförvaltningen

erfarenhetsmässigt inordnas i adjutanturen. Förvaltaren vid kassaforvaltningen

borde uppföras på intendenturkårens stat.

De förslag till jämkningar i försvarsstabens organisation, som försvarskommittén

framlagt, har departementschefen ansett sig kunna i huvudsak

biträda. I följande hänseenden ha förslagen dock givit departementschefen

anledning till särskilda uttalanden.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen ansett, att forsk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ningsoffieeren borde ingå i försvarsstaben, men har icke kunnat biträda överbefälhavarens

förslag om inrättande av en särskild forskningsavdélning.

I anledning av vad överbefälhavaren anfört har departementschefen icke

räknat med någon särskild uppljsningsavdelning.. Dess uppgifter borde omhänderhavas

av press- och filmavdelningen.

Mot personalens rekrytering till och anställning vid försvarsstaben enligt

försvarskommitténs förslag har departementschefen intet haft att erinra. Av

naturliga skäl kan det emellertid, framhåller departementschefen, icke fastslås,

att beställningarna på försvarsstabens stat under alla omständigheter skola

besättas med lika antal officerare ur de tre försvarsgrenarna. Den föreslagna

anordningen skapade clock möjligheter till eu önskvärd jämnare rekrytering

ur försvarsgrenarna.

Departementschefen har biträtt av överbefälhavaren framlagt förslag om

bibehållande av det nuvarande antalet officerare vid armé- och inrikesavdel

ningarna. Vidare har det nuvarande antalet militärassistenter vid telegrafverket

och kaptener i järnvägstjänst synts departementschefen böra tills vidare

bibehållas.

Då en utredning rörande försvarsväsendets radioanstalts omfattning och

organisation för närvarande påginge, vore departementschefen icke beredd att

nu föreslå någon väsentlig ändring härutinnan. Av samma skäl funne departementschefen

ej anledning nu tillstyrka av kommittén framlagt förslag, att särskilda

anslag för anstalten skulle uppföras i riksstaten.

Frågan huruvida militärassistenterna vid länsstyrelserna böra vara aktiva

officerare eller ej torde, framhåller departementschefen, komma att ytterligare

behandlas i samband med den översyn av länsstyrelsernas organisation, om

vilken chefen för inrikesdepartementet nyligen föranstaltat. Med hänsyn härtill

syntes någon ändring i den nuvarande militärassistentorganisationen icke för

närvarande böra vidtagas. Departementschefen har därför föreslagit, att liksom

hittills 14 kaptener upptagas på försvarsstabens stat såsom militärassistenter

vid länsstyrelserna.

Förvaltaren i kassatjänst vid försvarsstaben borde åtminstone tills vidare

kvarstå på dennas stat.

3. De centrala förvaltningsmyndigheterna.

Ehuru den pågående förvaltningsutredningen icke kunde beräknas bli slutförd

inom den närmaste tiden, har departementschefen ansett sig icke kunna

biträda av krigsmaterielverket framlagt förslag, att ett särskilt organ redan

nu skulle iniättas för samordning av förvaltningsåtgärderna de olika centrala

myndigheterna emellan. Fnder hand inhämtade upplysningar syntes departementschefen

nämligen giva anledning förvänta, att vissa förenklingar i förvaltningsorganisationen

skulle bli möjliga att vidtaga allteftersom utredningsarbetet

fortskrider.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet övervägande

skäl tala för att överbefälhavarinstitutionen bibehålies även under freds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 31

förhållanden. Utskottet vill således för sin del icke förorda någon ändring

härvidlag.

Ett genomförande av det i propositionen framlagda förslaget att inrätta

ett särskilt organ, »militärledningen», sammansatt av överbefälhavaren och

försvarsgrenscheferna — med reservations- men icke beslutanderätt för de

sistnämnda i den utsträckning, som framgår av propositionen — synes utskottet

ägnat att befordra det erforderliga samarbetet inom den högsta militära

ledningen. Genom att cheferna för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

civilförsvarsstyrelsen och försvarets forskningsanstalt samt företrädare

för andra berörda myndigheter skola beredas tillfälle att vid behov

närvara vid militärledningens sammanträden, blir tillskapandet av ett sådant

organ till fördel för det totala försvaret.

Även om den högsta försvarsledningens organisation i vissa främmande

länder kan åberopas till stöd för tanken att inrätta en försvarsnämnd eller

ett försvarsråd med starkt civilt inslag, har utskottet icke blivit övertygat

om att tidpunkten nu är inne för att även i vårt land skrida till en sådan

åtgärd. I varje fall böra enligt utskottets mening erfarenheter av den föreslagna

militärledningens verksamhet avvaktas, innan ståndpunkt tages i

denna fråga,

Av skäl, som departementschefen anfört, bör enligt utskottets mening med

en ifrågasatt särskild undersökning rörande försvarsstabens organisation anstå.

Anledning kan emellertid föreligga att i samband med slutförandet av

1946 års militära förvaltningsutrednings verksamhet företaga en översyn icke

blott av försvarsstabens utan av hela högkvarterets organisation.

Med anledning av departementschefens uttalande, att vissa förenklingar i

den militära förvaltningsorganisationen kunna förväntas bli möjliga att vidtaga

allteftersom förvaltningsutredningens arbete fortskrider, vill utskottet

för sin del i anslutning till motionerna I: 359 och 11: 525 ifrågasätta, om icke

en ökad decentralisering av förekommande ärendens handläggning skulle tjäna

ett sådant syfte. Framhållas må, att spörsmålet om en decentralisering i vidgad

utsträckning torde beröra även de militära myndigheterna. Vad departementschefen

i övrigt anfört rörande försvarets högsta ledning har icke givit utskottet

skäl till erinran.

B. Den militärterritoriella indelningen.

Med hänsyn till att fullständig utredning rörande den militärterritoriella

indelningen, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorganisationen

samt frågan om samordning av de territoriella staberna ännu icke

förebragts har departementschefen ansett sig icke nu beredd att taga definitiv

ställning till här ifrågavarande spörsmål. Departementschefen har därför

utgått från att nuvarande militärterritoriella indelning tills vidare i stort

sett bibehålies i oförändrat skick. Till frågan om viss jämkning i nuvarande

marindistriktsindelning återkommer departementschefen i ett senare avsnitt

av propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen under förevarande

avsnitt anfört.

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen

Överbefälhavaren har genom en särskild kommitté, bestående av företrädare

för försvarsstaben, armén, arméförvaltningen, flottan, kustartilleriet,

marinförvaltningen, flygvapnet och flygförvaltningen låtit utreda frågan om

kustartilleriets ställning inom försvaret. Denna kommitté har enhälligt förordat,

att kustartilleriets territoriella luftvärn skulle överföras till armén.

Kommitténs flertal har dessutom föreslagit, att även kustartilleriet i övrigt

skulle överföras till armén och där med bibehållen särart bilda ett särskilt

truppslag. Företrädarna för flottan och marinförvaltningen ha däremot ansett,

att kustartilleriet med undantag av dess territoriella luftvärn borde bibehållas

inom marinen. De av nämnda kommittés ledamöter slutligen, som företrädde

flygvapnet och flygförvaltningen, ha såsom sin mening uttalat, att frågan om

kustartilleriets ställning måste göras beroende av försvarets kommande utformning

i stort. Sedan överbefälhavaren inhämtat yttranden över den sålunda

verkställda utredningen, har han låtit närmare undersöka de organisatoriska,

ekonomiska och förvaltningsmässiga konsekvenserna av att kustartilleriet

överfördes till armén.

Med hänsyn till det läge, vari utredningen rörande kustartilleriets ställning

inom försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, har departementschefen

ansett sig icke nu vara beredd att taga slutlig ställning till denna

fråga. Departementschefen förutsätter således, att kustartilleriet i sin helhet

alltjämt tills vidare skall kvarstå såsom ett särskilt vapenslag inom

marinen.

I de likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. och II: 525 av

herr Edberg m. fl. har framhållits, att den tekniska utvecklingen på robotvapnens

område kunde återverka på frågan om kustartilleriets ställning.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och

IT: 520 av herr Ohlin m. fl. framhållits önskvärdheten av att pågående utredning

om kustartilleriets ställning bedrives med all den skyndsamhet, som

omständigheterna medgiva.

Utskottet. Mot departementschefens uttalande beträffande kustartilleriets

ställning i försvarsorganisationen har utskottet intet att erinra. Utskottet

vill emellertid framhålla önskvärdheten av att utredningen rörande nämnda

spörsmål snarast slutföres.

D. Luftförsvaret.

Det militära luftförsvaret består av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning.

Medan jaktflyget organisatoriskt ingår i flygvapnet, äro luftvärnet och luftbevakningen

uppdelade på alla tre försvarsgrenarna. En av överbefälhavaren

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

33

tillsatt luftförsvarskommitté, som haft att utreda bl. a. frågan om enhetlig

ledning av luftförsvarets skilda grenar, har föreslagit, att luftbevakningen

snarast överföres till flygvapnet och att frågan om att överföra även luftvärnet

ytterligare utredes.

Överbefälhavaren har framlagt förslag om luftbevakningens ordnande i huvudsak

innebärande att luftbevakningens ledning i krig och fred ävensom

krigsförberedelsearbetet skulle åvila chefen för flygvapnet och under honom

flygbasområdescheferna i samråd med respektive militärbefälhavare (motsvarande),

att inom flygledningen skulle inrättas en luftbevakningsinspektion,

varjämte flygförvaltningen och flygbasområdessta-berna skulle förstärkas med

viss personal, att försvarsområdesstäberna skulle kvarstå som organiserande

och utrustande myndigheter för huvuddelen av luftbevakningsförbanden, medan

en mindre del (vissa luftförsvarscentraler) skulle organiseras och utrustas

av flygflottiljerna samt att utbildningen skulle handhavas dels av flygflottiljerna,

dels av försvarsområdesstabema (huvuddelen av den frivilliga utbildningen)

.

Departementschefen bär framhållit, att utvecklingen på luft-krigföringens

område tydde på att hotet från luften vid ett nytt krig komme att -bli ännu

allvarligare än vad fallet varit under det senaste. Det måste därför vara av

särskild vikt, att luftangreppsmedlens snabba utveckling följdes av motsvarande

utveckling i fråga om luftförsvarsmedlen. Härvid vore det dock ej till

fyllest, att de olika försvarsmedlen var för sig förbättrades, utan en fortlöpande

anpassning av hela luftförsvarsorganisationen efter utvecklingens

krav måste äga rum. Såsom framhållits av försvarskommittén och luftförsvarskommittén

talade krigserfarenheterna för en enhetlig ledning av luftförsvarets

skilda grenar i såväl krig som fred. Härför talade även den

snabba tekniska utvecklingen efter kriget, som leder till ständigt högre

flyghastigheter, varigenom stridsmomenten i luftkriget bli allt kortare och

kraven på luftförsvarsmedlens samordnade insättande i rätt tid skärpas. Luftförsvarskommittén

hade även funnit, att ett sammanförande av allt luftförsvar

till en försvarsgren under chefen för flygvapnet ur många synpunkter skulle

vara fördelaktigt. Chefen för flygvapnet, som framlagt liknande synpunkter,

hade förordat en omprövning av möjligheterna att på längre sikt genomföra

en sådan omorganisation. Departementschefen har förklarat sig inse betydelsen

av ett enhetligt lett luftförsvar, som jämväl skulle underlätta samverkan

med civilförsvaret. Då vissa frågor i detta sammanhang tarvade ytterligare

bearbetning och då sådan påginge inom högkvarteret, kunde departementschefen

icke nu taga ställning till detta spörsmål i annat avseende än

vad gällde luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen. Departementschefen

förutsatte emellertid, att överbefälhavaren komme att förelägga

Kungl. Maj:t de ytterligare förslag till effektivisering av luftförsvarsorganisationen,

till vilka pågående utredning kunde föranleda.

Enligt departementschefens mening vore en effektiv luftbevakning — såsom

överbefälhavaren framhållit — en oundgänglig förutsättning för såväl

3—lön? 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 160.

det militära som civila försvarets verksamhet och därmed även för det civila

livets fortgång nnder krig. Nuvarande luftbevakningsorganisation motsvarade

dock icke de krav, som med hänsyn till luftstridsmedlens utveckling

måste ställas på densamma. Detta berodde dels på att luftbevakningen vore

uppdelad på de olika försvarsgrenarna, varigenom enhetlig ledning i såväl

krig som fred omöjliggjordes, dels på att egentlig fredsorganisation saknades,

dels ock på att de olika delarna av luftbevakningen behövde moderniseras,

främst i vad avsåge teknisk utrustning. Det anförda talade enligt departementschefens

mening för att all luftbevakning snarast borde sammanföras

i en fast fredsorganisation under enhetlig ledning samt att erforderlig

modernisering vidtoges. Då jaktflyget borde kunna taga upp strid i tidigt

skede — om möjligt redan vid eller utanför våra kuster och gränser — vore

detta luftförsvarsmedel för sin förvarning i särskilt hög grad beroende av

nära samverkan med luftbevakningen. Med hänsyn härtill och till jaktflygets

betydelse för luftförsvaret i dess helhet syntes det departementschefen lämpligt

att sammanföra jaktstridsledning och luftbevakning under chefens för

flygvapnet enhetliga ledning. Departementschefen har därför biträtt förslaget

att överföra luftbevakningen till flygvapnet sådant förslaget av överbefälhavaren

närmare utformats samt att i samband härmed inrätta den av

överbefälhavaren likaledes föreslagna fredsorganisationen för luftbevakningen.

Omorganisationen borde påbörjas den 1 juli 1948 och genomföras

så snabbt utbildnings-, förvaltningstekniska och övriga förhållanden medgåve.

Till den närmare utformningen av organisation och utbildning ävensom

till luftbevakningens modernisering avsåge departementschefen att återkomma

vid behandlingen av flygvapnets organisation.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av

herr OhUn m. fl. har uttalats önskvärdheten av ett snart resultat av den pågående

utredningen rörande ett enhetligt luftförsvar.

Utskottet. Såväl krigserfarenheterna som den tekniska utvecklingen efter

kriget tala för enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar i både krig och

fred. Då frågan om ett enhetligt luftförsvar för närvarande bearbetas inom

högkvarteret, kan utskottet nu ej taga ställning till detta spörsmål i hela dess

vidd. I det läge, vari utredningen i frågan nu befinner sig, vill utskottet tillstyrka

det i propositionen framlagda mera begränsade förslaget, att luftbevakningen

överföres till flygvapnet och att i samband därmed inrättas en fast

fredsorganisation för densamma. Utskottet förutsätter, att av pågående utredning

föranledda förslag till fortsatt effektivisering av luftförsvarsorganisationen

skola föreläggas riksdagen så snart ske kan.

E. Militärmusiken.

Det torde, framhåller departementschefen, vara ofrånkomligt, att det i ett

läge, då sparsamhetskraven göra sig starkt gällande, måste komma under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

35

diskussion, huruvida värdet för försvaret av en institution sådan som militärmusiken

motiverar dess bibehållande i försvarsorganisationen. Departementschefen

har utan att nu taga ställning till detta spörsmål tillstyrkt, att

frågan, huruvida för försvarets eget behov den nuvarande musikorganisationen

kan ersättas av mindre kostnadskrävande anordningar, närmare utredes.

I syfte att få underlag för vidare överväganden har departementschefen

genom försvarsgrenscheferna infordrat vissa uppgifter rörande nu tillämpade

principer för musikkårernas utnyttjande för olika militära och civila ändamål,

musikutövningens omfattning och art m. m.

Spörsmålet, huruvida en militärmusikorganisation bör vidmakthållas med

hänsyn till det värde den kan ha ur allmänkulturell synpunkt, borde enligt

departementschefens mening såsom kommittén förutsatt lämpligen uppdragas

åt 1947 års musikutredning att klarlägga. Enligt vad departementschefen inhämtat,

hade chefen för ecklesiastikdepartementet för avsikt att vidtaga åtgärder

härför.

I avvaktan på resultat av de utredningar, som sålunda avses skola komma

till stånd, har departementschefen räknat med att nuvarande organisation

av militärmusiken tills vidare bibehålies. Av det följande framgår, att departementschefen

icke har för avsikt att nu förorda annan indragning av

befintliga förband med egna musikkårer än Livregementet till häst. Departementschefen

har därför räknat med att musikkårer bibehållas även vid Göta

artilleriregemente och Skånska kavalleriregementet. Vad sistnämnda regemente

beträffar har departementschefen ansett sig kunna tillstyrka arméchefens

förslag, att dess musikkår reduceras till typ III och att i samband därmed

musikkåren vid Skånska trängkåren utbygges till typ II. Musikorganisationen

vid förläggningsorterna Hälsingborg och Hässleholm kommer härigenom att

bli ordnad i enlighet med statsmakternas tidigare beslut (jfr propositionen

1947: 130 s. 119) med den ändringen dock, att inom Hässleholm musikkåren

anslutes till trängkåren i stället för till Skånska pansarregementet. Emellertid

har det synts departementschefen lämpligt, att även musikkåren vid Livregementet

till häst bibehålies tills vidare, främst för garnisonstjänsten i

Stockholm. Den borde därvid tilldelas Svea artilleriregemente, som sedan

länge disponerat denna musikkår tillsammans med Livregementet till häst.

Enligt vad en av försvarskommittén anlitad utredningsman anfört ha de

nuvarande befordringsförhållandena för musikpersonalen — förutom att de

för personalen själv innebära stora olägenheter i lönehänseende — medfört

svårigheter att uppehålla den musikaliska standarden hos kårerna på grund

av att de tvingat till täta personalbyten. I remissutlåtandena över kommittébetänkandet

ha krav också rests på förbättringar i dessa befordringsförhållanden.

Ehuru goda skäl talade till förmån för dessa krav, ansåge departementschefen

sig i det läge, vari frågan om militärmusikorganisationen för

närvarande befunne sig, icke kunna förorda, att de i någon större utsträckning

tillgodosåges. I anslutning till i remissyttrandena avgivna förslag har

departementschefen emellertid såsom ett provisorium förordat en viss om
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 160.

fördelning av de lägre beställningarna inom musikkårerna. Departementschefen

har sålunda föreslagit en ökning av antalet beställningar för musikfurirer

med 2 vid kårer av typ I och med 1 vid vardera av typ II och III

samt en minskning med 2 musikvicekorpraler och meniga (motsvarande) och

1 musikelev vid kårer av typ I ävensom med 1 musikvicekorpral och menig

(motsvarande) och 1 musikelev vid kårer av typerna II och III.

Av försvarskommittén framlagt förslag, att löneförmånerna för musikelever

förbättras, har departementschefen biträtt. I enlighet med vad lönenämnden

föreslagit har departementschefen ansett, att den kontanta ersättningen

till musikelevema bör utformas helt i enlighet med penningbidraget

till värnpliktig så att en förhöjning av ersättningen med 50 öre för dag inträder

efter en anställningstid, som motsvarar första tjänstgöringen för flertalet

värnpliktiga och en repetitionsövning.

Merkostnaden å avlöningsanslagen för den av departementschefen föreslagna

organisationen i förhållande till den nuvarande har beräknats till omkring

170 000 kronor. Därest värdet av naturaförmånerna till musikvicekorpraler

och meniga (motsvarande) samt musikelever tages med i beräkningen,

skulle merkostnaden komma att stanna vid omkring 60 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 363 av herr Ber gli och II: 523 av herr Jansson

1 Kalix har hemställts, att riksdagen måtte besluta en sådan omfördelning

av de lägre beställningarna vid musikkårerna, att vid kårer av typ I antalet

furirsbeställningar ökas med 3 och antalet platser för musikelever minskas

med 4 samt vid kårer av typ II och III antalet furirsbeställningar ökas med

2 och antalet platser för elever minskas med 3.

Utskottet. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har

departementschefen i avvaktan på resultat av vissa mera genomgripande utredningar

angående militärmusiken räknat med att den nuvarande musikorganisationen

i huvudsak skall bibehållas. I anslutning härtill har i propositionen

föreslagits bland annat, att musikkåren vid Livregementet till häst (Kl) —

oavsett om regementet i övrigt indrages — tills vidare skall bibehållas men i

fortsättningen tilldelas Svea artilleriregemente (A 1), som sedan länge disponerat

denna musikkår tillsammans med förstnämnda regemente. Farhågor ha nu

yppats, att en förflyttning av musikkåren till A l:s etablissement i Spånga

skulle medföra olägenheter för sådana musikpersonalen tillhörande studerande

vid musikhögskolan som nu äro förlagda i K l:s kaserner. Utskottet utgår

från att möjligheterna att undvika dylika olägenheter skola komma under

övervägande i samband med de beslut, som måste förknippas med en indragning

av sistnämnda förband.

Det i propositionen framlagda förslaget innefattar även en provisorisk omfördelning

av de lägre beställningarna inom musikkårerna i syfte att förbättra

de nuvarande ogynnsamma befordringsutsikterna för den därav berörda personalen.

Motionerna I: 363 och II: 523 utmynna i en hemställan om längre

gående åtgärder av samma natur. Försiktigheten synes bjuda att nu stanna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 37

vid propositionsförslaget i förevarande avseende. Utskottet kan sålunda icke

tillstyrka nämnda motioner.

Utskottet biträder förslaget om en förbättring av löneförmånerna för musikelever.

F. De värnpliktigas ekonomiska förmåner.

På frågan om penningbidraget åt de värnpliktiga, vilken icke behandlats

i propositionen nr 206, avser utskottet att ingå vid behandlingen av de i

propositionen nr 209 upptagna anslagsfrågorna för nästa budgetår.

Premier.

Departementschefen har i avvaktan på slutförande av pågående utredning

rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning ansett sig ej beredd

att nu förorda utvidgning av rätten till premier att avse nya kategorier

värnpliktiga. Departementschefen har emellertid — i anslutning till sitt förslag

angående luftbevakningens ordnande — förutsatt, att premie finge utgå

även till värnpliktiga officerare och underofficerare vid flygvapnet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gällde för motsvarande kategorier vid

armén. Då departementschefen vid behandlingen av flygvapnets organisation

föresloge, att värnpliktiga i fortsättningen icke skulle utbildas till flygförare,

bombfällare och navigatörer eller flygskyttar, kunde nuvarande bestämmelser

om premier åt dessa värnpliktskategorier utgå. Vid bifall till

det förslag till omorganisation av sjövärnskåren, som departementschefen

framlade, borde nu gällande bestämmelser om premie till sjövärnskåren tillhörande

värnpliktig, som godkänts i fänrikskurs för kåren, i stället avse värnpliktig

sjövärnsman, som genomgått godkänd utbildning till värnpliktig

officer, kategori B.

Vad angår frågan om premiebeloppens storlek har departementschefen

föreslagit fördubbling, till 1 000 kronor, av premien till värnpliktig sjövärnsman

som nyss nämnts. Detta belopp bär synts böra uppdelas så, att den

som allenast godkänts i underofficersutbildning och ej beordrats till officersutbildning

erhåller 400 kronor, under det att den som fullgör jämväl

officersutbildningen erhåller hela premien, 1 000 kronor, efter officersutbildningens

avslutande.

Departementschefen har vidare föreslagit fördubbling av nu utgående

premie om tillhopa 300 kronor för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 §

1 mom. C värnpliktslagen till sådana värnpliktiga vid marinen med examen

vid navigationsskola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid

flottan, kategori A.

Av marinledningen föreslagen höjning av premiebeloppet till sjökapten

eller likställd, som efter ansökan utbildas till reservofficer, har departementschefen

ansett sig icke nu kunna biträda, enär detta spörsmål varit föremål

för prövning så sent som vid 1946 års riksdag, då nu utgående belopp fast
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ställdes. Ej heller har departementschefen ansett sig kunna förorda arméchefens

förslag om en differentiering av premiebeloppen för dem, som blivit

godkända såsom plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) respektive gruppchefer

(motsvarande), därest utbildningstiden för dessa båda befälskategorier

gjordes lika lång.

Familjebidrag.

Försvarskommittén har med erinran, att chefen för försvarsdepartementet

den 28 mars 1947 uppdragit åt försvarets socialbyrå att efter samråd med

socialstyrelsen inkomma med förslag rörande de förändringar i familjebidragsförordningen,

som betingades av ett eventuellt slopande av den nuvarande

dyrortsgrupperingen i avseende på familjepenningens belopp, icke föreslagit

ändring i gällande bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga (SES

1946: 99).

I avgivna remissyttranden har föreslagits utredning rörande frågor om

dels höjning av familjebidragen, särskilt familjepenningen, dels ock förenklad

tillämpning av familjebidragsbestämmelserna, varjämte berörts spörsmålet

om utvidgning av rätten till förlängt familjebidrag.

Departementschefen har funnit de synpunkter, som framkommit i remissyttrandena,

böra närmare övervägas av socialbyrån i samband med fullgörandet

av förenämnda uppdrag.

Fria resor.

Försvarskommittén har föreslagit, att de fria resornas antal även i fortsättningen,

efter samma grunder som hittills, bestämmes till tre per år.

Innan slutlig ställning tagits till spörsmålet om värnpliktsutbildningens

närmare utformning har departementschefen funnit sig icke beredd att i detalj

angiva sin ståndpunkt till frågan om antalet fria hemresor för värnpliktiga.

I princip har departementschefen emellertid ansett, att antalet sådana

resor liksom nu skall vara knutet till antalet övningsuppehåll. Därest utbildningstiden

för de värnpliktiga komme att bestämmas i enlighet med försvarskommitténs

förslag eller till kortare tid än ett år, borde enligt departementschefen

kommitténs förslag beträffande antalet fria resor läggas till

grund för blivande bestämmelser i ämnet, varvid ett motsvarande högre antal

resor borde kunna medges för dem, som fullgjorde tjänstgöring i en följd

utöver tid för första tjänstgöringen (motsvarande tjänstgöring) eller fortsatt

tjänstgöring. Det syntes få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles närmare

utforma erforderliga bestämmelser.

Förbättring av löneförmånerna för värnpliktiga

under utbildning till officer på aktiv stat.

Av försvarskommittén anförda skäl för beredande av en tillfredsställande

ekonomisk standard åt blivande officerare under elevtiden vid försvarets

läroverk och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

39

flygvapnet) ävensom till meteorologaspiranter har departementschefen ansett

bärande. I fråga om avvägningen av förmånerna åt här avsedd personal under

berörda tid har departementschefen ansett sig — i avvaktan på närmare

erfarenheter — kunna förorda av försvarskommittén angivna grunder eller

förutom naturaförmåner såsom värnpliktiga kontant ersättning med ett belopp

motsvarande lön enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning

(SFS 1947:376). Sådan ersättning utgår enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 3 oktober 1947 till värnpliktig, som hösten 1947 påbörjat utbildning

vid försvarets läroverk, under elevtiden vid läroverket. Departementschefen

har således ej kunnat biträda i vissa av remissyttrandena framlagda

förslag om högre ersättning än kommittén föreslagit.

Försvarskommitténs förslag innebär, att av kommittén föreslagen ersättning

skulle tillkomma värnpliktiga även under kommendering till krigsskolan

(motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet) samt meteorologaspiranter

under motsvarande utbildning. Departementschefen har anslutit

sig till kommitténs förslag i denna del och alltså föreslagit, att värnpliktig

elev vid försvarets läroverk ävensom vid armén sådan elev vid krigsskolan,

vid marinen sådana elever vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs

samt vid flygvapnet officersaspirant vid flygkadettskolan, vilken ej tillhör

kategorien fast anställt underbefäl, ävensom meteorologaspirant under

motsvarande utbildning må under elevtiden, därest han så önskar — utöver

honom tillkommande naturaförmåner — beredas kontant gottgörelse med ett

belopp, som motsvarar det enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning

utgående beloppet. I den mån löneförmånerna till värnpliktig,

som äger uppbära familjebidrag, bli högre, därest han bibehåller värnpliktigs

avlöningsförmåner än om han erhåller sålunda föreslagen kontant ersättning,

äger han bibehållas vid de högre löneförmånerna. Billighetskäl tala enligt

departementschefens mening för att de förbättrade löneförmånerna i vad

avser värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets läroverk, utgå jämväl

under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och påbörjandet av utbildningen

vid övriga bär ifrågavarande utbildningsanstalter.

Härav föranledda merkostnader i jämförelse med lönekostnaderna, om i

stället penningbidrag såsom till värnpliktiga enligt nu gällande bestämmelser

skulle utgå, ha uppskattats till omkring 257 000 kronor för år, varav

155 000 kronor belöpa å armén, 60 000 kronor å marinen och 42 000 kronor å

flygvapnet. Avlöningen åt här avsedda elever har synts böra bestridas från

vederbörande försvarsgrenars anslag till avlöningar m. m. åt värnpliktiga.

Utskottet — som i annat sammanhang behandlar en i anledning av propositionen

nr 209 väckt motion, II: 557, i vilken hemställts om beslut, att

premie skall utgå även till flottan tilldelade värnpliktiga ingenjörer — har i

stort sett intet att erinra mot vad i förevarande proposition föreslagits beträffande

de värnpliktigas ekonomiska förmåner. 1 en detalj bör emellertid

enligt utskottets mening en jämkning göras. Utskottet avser härvid förslaget

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 160.

att medgiva förbättrade förmåner åt värnpliktiga elever vid försvarets läroverk

och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet)

ävensom åt meteorologaspiranter under motsvarande utbildning.

Med värnpliktig elev vid försvarets läroverk har i propositionen närmast

åsyftats blivande officer. För flygvapnets del förekommer icke ifrågavarande

utbildningsväg till officer. Däremot kunna sådana flygvapnets värnpliktiga,

som avlagt realexamen och befinnas lämpliga för senare anställning som

meteorologaspiranter, efter frivilligt åtagande beordras till försvarets läroverk.

Vid inträdet i läroverket komma dessa värnpliktiga i regel att ha

fullgjort mellan omkring 10 och 12 månaders tjänstgöring. Med hänsyn till

denna relativt korta tjänstgöringstid och i syfte att i avlöningshänseende

vinna största möjliga överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits

skola gälla för bl. a. blivande officerare vid armén och för meteorologaspiranter

vid flygvapnet synes för nu ifrågavarande värnpliktskategori under första studieåret

vid läroverket och därpå följande utbildning vid flygförband (sammanlagt

omkring ett år) böra utgå värnpliktig i allmänhet tillkommande förmåner.

För tid härefter intill avläggande av meteorologisk ämbetsexamen

böra förmåner utgå enligt vad i propositionen föreslagits för där avsedd personal.

G. Personalvården.

Departementschefen har helt anslutit sig till försvarskommitténs uppfattning

om personalvårdens värde för den militära tjänsten. I likhet med kommittén

har departementschefen emellertid ansett, att en slutgiltig organisation

av truppförbandens assistentverksamhet icke nu kunde bestämmas.

Assistenternas tjänstgöringsförhållanden måste enligt departementschefens

mening bli i viss män beroende av hur vämpliktsutbildningen mera definitivt

utformades. Organisationen borde därför i avvaktan på beslut härutinnan

fortfarande givas provisorisk karaktär. Framlagda förslag om fastare

anställningsform och högre löneställningar för heltidsanställda assistenter

kunde departementschefen därför icke biträda.

Kungl. Maj:t har med giltighet under innevarande budgetår medgivit, att

heltidsanställda assistenter må anställas såsom extra tjänstemän i Cg 22.

Departementschefen har förutsatt, att denna anställningsform bibehålies tills

vidare även för tid efter budgetårets utgång. Departementschefen har tillstyrkt

kommitténs förslag, att ytterligare 2 heltidsanställda assistenter beräknas

för marinen, samt räknat med att ytterligare 2 sådana assistenter skola

tillkomma för armén. Enligt kommitténs förslag skulle deltidsassistenternas

arvoden beräknas efter ett belopp av 5 kronor för timme. Efter en uppskattad

tjänstgöringstid av 500, 450 och 400 timmar per år för de tre olika

grupper, i vilka de deltidsanställda assistenterna borde indelas med hänsyn

till beräknad tjänstgöringstid, skulle dessas löneförmåner beräknas till högst

2 500, 2 250 och 2 000 kronor för befattningshavare i respektive grupper. Då

ett genomförande av kommitténs förslag, som innebär en betydande förbätt
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ring av dessa assistenters löneförhållanden, synts nödvändigt för att tillräckligt

kvalificerad personal skall kunna erhållas, har departementschefen tillstyrkt

förslaget i denna del. Hinder borde enligt departementschefen icke

föreligga att i enlighet med försvarskommitténs förslag efter vederbörande

truppförbandschefs bestämmande uppdela sådant arvode på flera befattningshavare.

Möjlighet borde också fortfarande finnas att med utnyttjande av

medel, som beräknats för löner åt heltidsanställda assistenter, i stället anställa

assistenter på deltid.

Departementschefen har fördenskull föreslagit, att den civila organisationen

för personalvården vid truppförbanden i bär förevarande del fortfarande

erhåller provisorisk karaktär samt med avseende å antalet heltidsanställda

assistenter och arvoden till deltidsanställda assistenter förstärkes i enlighet

med ovan sagts.

Utskottet. Även om utskottet funnit viss tvekan kunna råda beträffande

lämpligheten av att i större utsträckning inrätta befattningar såsom heltidsanställda

assistenter, har utskottet dock ansett sig kunna godtaga det i propositionen

framlagda förslaget såsom ett provisorium.

H. Befälsrekryteringen.

Efter att ha redogjort för resultatet av en inom försvarsdepartementet verkställd

preliminär utredning rörande lämpligaste formen för befälsrekryteringen

vid armén, vilken utredning rullat upp organisationsproblem av betydande räckvidd,

har departementschefen framhållit, att han ansett sig i frågans nuvarande

läge sakna anledning fatta ståndpunkt till det förslag, i vilket utredningen

utmynnat. Utredningen har emellertid synts departementschefen ge

vid handen, att befälsorganisationen mot bakgrunden av den gjorda utredningen

borde göras till föremål för en allsidig undersökning.

Även arméchefen har, framhåller departementschefen, synts hysa den uppfattningen,

att befälsfrågan borde underkastas särskild utredning. Även enligt

hans uppfattning kunde det bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som

skedde stamanställningsvägen, med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas

led. Behovet av en utredning av vårt nuvarande befälssystem i allmänhet

och rekryteringsgrunden i synnerhet har bestyrkts jämväl av svenska

underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsföibund.

Den utredning, som departementschefen sålunda ansåge böra komma till

stånd och anförtros åt särskilda utredningsmän, borde närmast ha till syfte

att framlägga ett fullständigt förslag till befälsfrågans lösning vid armén och

i första hand beträffande infanteriet. Först därefter borde förslag i fråga om

försvaret i övrigt successivt utarbetas.

Vid förslagets utarbetande borde enligt departementschefen tjäna som utgångspunkt,

att det värnpliktiga befälet borde uttagas i samband med inskrivning

och till det antal, som erfordrades för att täcka dels det erforderliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 160.

behovet i såväl fred som krig av gruppchefer, dels befälsbehovet i plutonchefseller

motsvarande befattningar i krigsorganisationen. Sättet för utbildningens

anordnande borde utredas och detaljerade utbildningsplaner utarbetas. Befälstjänstgöring

i vederbörliga befattningar borde fullgöras under den tid, som

erfordrades för befälsbehovets tillgodoseende vid utbildning av värnpliktiga

i allmänhet. Frågan i vad mån särskild ekonomisk gottgörelse borde utgå för

tid, varmed befälsutbildningen överskrede den för flertalet värnpliktiga fastställda,

borde övervägas. Under omprövning borde vidare tagas frågan, vilka

åtgärder i övrigt —• befälsutbildningens tillgodoräknande i merithänseende

m. m. — som lämpligen borde vidtagas för att motverka de olägenheter, vilka

vore förenade med den förlängda tjänstgöringen, samt för att över huvud

taget bereda här avsedda värnpliktiga trivsel under deras tjänstgöring.

Det fast anställda befälet borde enhetligt rekryteras ur de värnpliktigas

led. Även gången av utbildningen till fast anställt befäl, frågan om och med

vilket belopp särskild avlöning bör utgå under sådan utbildning och den fortsatta

befälsutbildningens anordnande vore spörsmål, som borde utredas.

En omläggning av befälsorganisationen i här avsedd riktning medförde

givetvis konsekvensei på ett flertal områden. Det borde enligt departementschefen

ankomma på utredningsmännen att klargöra dessa följdverkningar och

avgiva därpå grundade förslag till ändringar i organisationen. Slutligen borde

övergångsplaner utarbetas.

Utskottet. Det ogynnsamma rekryteringsläge, som för närvarande råder,

har bidragit till att ställa vårt nuvarande befälssystem och rekryteringsgrunderna

för detsamma under debatt. Från olika håll har ifrågasatts, huruvida

det icke kunde bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som skedde starnanställningsvägen,

med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led.

Den tanken har i samband därmed framförts, att befälsorganisationen borde

omfatta en enda fast anställd befälskår. Såsom departementschefen framhållit

rullas i detta sammanhang upp svårlösta organisationsproblem av stor räckvidd.

Utskottet, som saknar anledning att nu närmare ingå på hithörande

spörsmål, finner det önskvärt, att befälsorganisationen göres till föremål för

allsidig utredning.

I. Försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet.

Försvarsmedicinsk forskning har hittills i vårt land bedrivits i relativt begränsad

omfattning vid vissa institutioner och anstalter. Bristen på enhetlig

ledning ävensom begränsade tillgångar på medel samt på personal och lokalutrymmen

ha emellertid, enligt vad den i propositionen närmare omförmälda

försvarsmedicinska utredningskommittén framhållit, utgjort svåra hinder för

verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemensamt program för

utredningsarbetet har icke heller funnits, varigenom i vissa fäll onödigt dubbelarbete

förekommit. Med hänsyn till den stora betydelse, som måste till
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 160.

mätas förefintligheten inom landet av en effektiv försvarsmedicinsk forskningsverksamhet,

har departementschefen funnit sig böra tillstyrka, att åtgärder

snarast vidtagas för att bereda denna forskningsgren bättre arbetsbetingelser.

I ärendet föreligger ett av försvarsmedicinska utredningskommittén avgivet,

av statens medicinska forskningsråd tillstyrkt förslag till ordnandet

av försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige. Kommittén

har framlagt förslag dels rörande det medicinska forskningsarbete, som

har avseende å försvaret i dess helhet, dels ock rörande den speciella medicinska

forskning, som kräves för marinens och flygvapnets del (flyg- och

dykmedicinsk forskning).

Beträffande organisationen av den försvarsmedicinska forskningen i

allmänhet har kommittén föreslagit en utbyggnad dels genom utökning av den

nuvarande medicinska sektionen inom försvarets forskningsanstalt, dit större

delen av den försvarsmedicinska forskningen avsetts skola förläggas, dels

genom förläggning av bakteriologisk forskning till statens bakteriologiska

laboratorium, dels ock genom utläggning av vissa problem, som kräva särskild

sakkunskap, på andra medicinska institutioner m. m. Mot det sålunda

framlagda programmet för utbyggnad av organisationen av försvarsmedicinsk

forskning i allmänhet har departementschefen i huvudsak intet haft att

erinra. Departementschefen har emellertid framhållit, att han icke blivit övertygad

om lämpligheten av att, såsom försvarsmedicinska utredningskommittén

ifrågasatt, till försvarets sjukvårdsförvaltning nära anknyta den militärpsykologiska

verksamhet, som för närvarande bedreves vid centrala värnpliktsbyrån.

Över huvud taget syntes departementschefen frågan om inom försvaret förekommande

dylik verksamhets arbetsuppgifter och organisationsproblem samt

dess samordning med den försvarsmedicinska forskningen tarva en närmare

undersökning. Denna omständighet borde emellertid icke utgöra hinder för

att de i första hand aktuella forskningsuppgifterna inom den försvarsmedicinska

psykiatrien och psykologien i samförstånd mellan berörda instanser

toges under bearbetning.

Vid försvarets forskningsanstalt finnas för försvarsmedicinsk forskning för

närvarande anställda 2 medicinska assistenter och 2 laboratoriebiträden.

Kommittén har angivit personalbehovet vid anstalten för ifrågavarande forskning

till 1 laborator i högst lönegrad Cp 9, 3 forskningsassistenter i Ce 27,

1 laborant i Ce 15, 2 laboratoriebiträden i Ce 13, 1 skrivbiträde i Ce 8 samt

1 djurskötare med ett årsarvode av 1 800 kronor. Mot utökningen av personalen

har departementschefen i huvudsak intet haft att erinra. Dock boide

med inrättandet av en befattning såsom forskningsassistent anstå till ett kommande

budgetår. Till frågan om löneställningen för de nytillkommande befattningshavarna

avsåge departementschefen att återkomma vid anmälan av

frågan om anslag för forskningsanstalten för nästa budgetår. Medelsbehovet

för avlöning av ifrågavarande personal vid forskningsanstalten har med utgångspunkt

från de av kommittén föreslagna löneställningarna av departementschefen

beräknats till i runt tal 74 000 kronor. För omkostnader vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 160.

anstalten i samband med den försvarsmedicinska forskningen har departementschefen

beräknat medelsbehovet till 105 000 kronor.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid statens bakteriologiska laboratorium

skola inrättas befattningar för 1 laborator, 1 forskningsassistent och

1 laboratoriebiträde. Under budgetåret 1948/49 syntes av medel, som riksdagen

kunde komma att anvisa för försvarsmedicinsk forskning, böra bestridas

kostnaderna för att vid laboratoriet anställa en laborator och ett laboratoriebiträde

mot arvoden motsvarande lön enligt 31 respektive 10 lönegraden.

Flygmedicinsk forskning bedrives för närvarande i huvudsak vid de

fysiologiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt gymnastiska centralinstitutet.

Hos flygmedicinska nämnden finnas anställda 3 laboratorer och 3

laboratoriebiträden. Kommittén har ansett, att en väsentlig del av

de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinens område, med fördel

kan förläggas till de fysiologiska institutioner, där flygmedicinsk forskning

nu bedrives. Åtskilliga forskningsbehov syntes dessutom kunna tillgodoses

vid försvarets forskningsanstalts medicinska sektion. I övrigt syntes undersökningar

och prov kunna ske ombord på ubåtar och bärgningsfartyg samt

vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. Personalbehovet härför borde kunna

tillgodoses genom kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra

läkare eller vetenskapsidkare. I likhet med kommittén har departementschefen

ansett, att den dykmedicinska forskningen bör kunna tillgodoses på

föreslaget sätt.

Beträffande ledningen av den försvarsmedicinska forskningen har kommittén

framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget, alternativ I, skulle inrättas ett försvarsmedicinskt

forskningsråd, direkt underställt Kungl. Maj:t, för samordnande av all försvarsmedicinsk

forskning. Såsom ledamöter i rådet skulle ingå generalläkaren,

civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts kemiska

avdelning samt åtta aktiva vetenskapsidkare, representerande sju olika

medicinska discipliner. Flygmedicinska nämnden skulle antingen slopas och

dess uppgifter övertagas av rådet eller ock skulle nämnden bibehållas och

underordnas rådet, i vilket fall nämnden skulle utvidgas till att omfatta jämväl

dykmedicinska frågor.

Enligt det andra förslaget, alternativ II, vilket förordats av kommittén,

skulle under det medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkommitté,

förslagsvis benämnd försvarsmedicinska nämnden, med uppgift att samordna

den försvarsmedicinska forskningen, taga initiativ till dylik forskning

samt utarbeta program för densamma. Såsom ledamöter i nämnden skulle

ingå generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts

kemiska avdelning, en representant för flyg- och dykmedicinsk

forskning samt tre representanter för vetenskaplig forskning. Den flyg- och

dykmedicinska forskningen borde i så fall omhänderhavas av en utvidgad flygmedicinsk

nämnd, flyg- och dykmedicinska nämnden, i vilken borde ingå,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

45

utöver de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna, två av chefen för

marinen utsedda ledamöter, varav en marinläkare och en sakkunnig beträffande

materielfrågor. Samarbetet mellan försvarsmedicinska nämnden och

flyg- och dykmedicinska nämnden borde ordnas på så sätt, att ordföranden i

vartdera organet inginge såsom ledamot i det andra.

Beträffande frågan om organisationen av ledningsorganet ha i remissyttrandena

delade meningar kommit till synes såväl rörande ledningsorganets organisation

som beträffande sammansättningen av organet. Departementschefen

har med hänsyn härtill ansett sig icke nu böra framlägga något förslag

rörande organisation av ett särskilt ledningsorgan för den försvarsmedicinska

forskningen i allmänhet. Den ledningsverksamhet, som avsetts skola

tillkomma den föreslagna försvarsmedicinska nämnden, borde tills vidare

kunna omhändertagas av statens medicinska forskningsråd. Departementschefen

hölle för sannolikt, att rådet kunde finna lämpligt tillsätta en subkornmitté

eller ett liknande organ för att förbereda de försvarsmedicinska frågorna.

I ett sådant organ borde då finnas representation för försvarets sjukvårdsförvaltning,

försvarets forskningsanstalt, bakteriologiska laboratoriet och civilförsvarsstyrelsen.

Rådet borde även äga disponera de medel, som riksdagen

kunde komma att anvisa för allmän försvarsmedicinsk forskning. Departementschefen

har emellertid i detta sammanhang ansett sig böra föreslå att, på sätt

föreslagits av försvarets forskningsanstalt, en företrädare för de försvarsmedicinska

intressena, lämpligen generalläkaren, insättes i anstaltens styrelse.

Departementschefen har intet haft att erinra mot att, på sätt cheferna för

marinen och flygvapnet samt flygmedicinska nämnden föreslagit, sistberörda

nämnd utvidgas till att omfatta jämväl navalmedicinen över huvud taget samt

att nämnden i överensstämmelse därmed benämnes flyg- och navalmedicinska

nämnden. I enlighet med samma myndigheters förslag borde nämnden utökas

med endast en av chefen för marinen utsedd marinläkare.

För bestridande av kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning i övrigt

samt för försvarsmedicinska nämndens verksamhet har kommittén beräknat

ett belopp av tillhopa 168 000 kronor. Med hänsyn till den förenkling av

ledningsorganisationen, som i det föregående förordats, och då sannolikheten

talade för att forskningsarbetet icke redan under nästa budgetår kunde

upptagas i hela den utsträckning, som av kommittén förutsatts vid genomförd

organisation, borde enligt departementschefens mening medelsanvisningen

för här avsedda ändamål nu kunna något begränsas. Departementschefen

räknade med att i runt tal 154 000 kronor skulle visa sig tillräckliga.

Till detaljerna i beräkningarna ämnade departementschefen återkomma vid

anmälan av forskningsanstaltens anslag för nästa budgetår.

De av departementschefen i det föregående förordade anslagsmedlen, utom

de för försvarets forskningsanstalt avsedda medlen för avlöningar och omkostnader,

ha synts för budgetåret 1948/49 lämpligen böra anvisas under anslaget

till Viss forskningsverksamhet. För försvarsmedicinsk forskning beräknade

medel ur anslaget borde redovisas hos försvarets forskningsanstalt men

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 160.

efter rekvisition utbetalas till statens medicinska forskningsråd. Frågan i vad

mån medel för motsvarande ändamål för senare budgetår borde anvisas under

åttonde och elfte huvudtitlarna borde emellertid göras till föremål för närmare

överväganden i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret

1949/50. Hänsyn borde härvid tagas till att den försvarsmedicinska forskningen

i hög grad tjänade även civilförsvarets och civilbefolkningens intressen.

De för avlöningar och omkostnader för försvarsmedicinsk forskning vid

försvarets forskningsanstalt av departementschefen förordade anslagsmedlen

(74 000 + 105 000 =) 179 000 kronor ha ansetts böra beräknas under forskningsanstaltens

anslag till avlöningar och omkostnader.

Merkostnaden för den här föreslagna förstärkningen av den försvarsmedicinska

forskningsverksamheten har beräknats till omkring 270 000 kronor.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att åtgärder

snarast böra vidtagas för att bereda den försvarsmedicinska forskningen bättre

arbetsbetingelser. Yad i propositionen föreslagits beträffande organisationen

och ledningen av denna forskningsgren samt om kostnaderna för verksamheten

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

J. Avskedsersättning m. m. till övertalig icke-ordinarie personal vid försvaret.

I anslutning till sitt förslag om en avsevärd nedskärning av fredsorganisationen

och indragning av ett antal befintliga förband föreslog 1945 års försvarskommitté

i sitt betänkande särskilda åtgärder för att bereda avskedsersättning

m. m. åt den personal, som kunde bli övertalig vid organisationens

genomförande. För icke-ordinarie befattningshavare och arbetare, vilka kunde

bli övertaliga och icke vidare kunde beredas sysselsättning i den nya försvarsorganisationen,

föreslog kommittén förtidspension eller avskedsersättning i

form av engångsbelopp. Avskedsersättning borde utgå till personal med viss

kortare anställningstid i statens tjänst och bestämmas enligt de normer, som

enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 november 1945 tillämpades för den personal,

som blev övertalig vid omorganisationen av tvätt- och reparationstjänsten

inom försvaret eller till en respektive två månaders arbetsförtjänst alltefter

anställningstidens längd.

I propositionen har här avsett spörsmål icke upptagits till behandling.

I en i anledning av propositionen inom första kammaren väckt motion,

nr 366, av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att följande åtgärder skola vidtagas för säkerställande av vid försvarsväsendet

övertaliga icke-ordinarie beställningshavare och arbetare:

1. Förtidspensionerad personal erhåller vid den ordinarie pensionsålderns

inträde höjning av förtidspensionen till samma belopp, som skolat utgå, om

vederbörande kvarstått i tjänst intill denna ålder.

2. Personal med minst 5 års anställningstid tillförsäkras avskedsersättning

med en månadslön för varje anställningsår upp till 10 och två månadslöner

för överstigande antal anställningsår, varvid livränteförmånerna bortfalla.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

47

Arbetare skall dock, därest han så önskar, äga bibehålla livränteförmånerna,

varvid avskedsersättning endast utgår med en månadslön för anställningstid

av upp till 10 år och två månadslöner vid anställningstid därutöver.

3. Särskilda åtgärder vidtagas för beredande av likvärdiga anställningar i

statstjänst.

4. Uppsägningstid förlänges till minst 6 månader före 1 april respektive 1

oktober avgångsåret.

Utskottet. I samband med sina förslag om indragning av ett flertal förband

och andra mera genomgripande förändringar av den nuvarande försvarsorganisationen

med därav följande omfattande personalreduceringar inom

samtliga försvarsgrenar behandlade försvarskommittén frågan om förmåner

och skyldigheter för ordinarie personal, som vid förslagets genomförande

komme att bli överförd på övergångsstat, samt om beredande av gottgörelse

åt personal tillhörande andra kategorier anställda vid försvaret, vilka bleve

övertaliga. Den nu föreliggande propositionen innefattar icke förslag om indragning

av andra förband än Livregementet till hast (K 1) och Roslagens

flygflottilj (F 2). Indragningen av K 1 avses enligt propositionen skola genomföras

under loppet av de två närmaste budgetåren och av F 2 från och med

den 1 juli 1949. Då i propositionen icke framlagts förslag om gottgörelse av

nyss angiven art, torde detta bero på att föredragande departementschefen

räknat med att behov av sådan gottgörelse knappast skulle behöva uppstå

under nästkommande budgetår vare sig i samband med nämnda förbandsindragningar

eller som följd av andra organisatoriska åtgärder.

Utskottet vill för sin del understryka angelägenheten av att personal, som

kan komma att frigöras i samband med ett genomförande av de organisatoriska

åtgärder, om vilka förslag framläggas i propositionen, såvitt möjligt beredas

andra likvärdiga anställningar i statstjänst. Sedan bättre överblick vunnits

över möjligheterna härvidlag, torde anledning föreligga för Kungl. Maj:t

att överväga frågan om och i vad mån gottgörelse, som nu är i fråga, bör utgå

samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunna föranledas därav. Vid

dessa överväganden synas även de i motionen I: 366 framlagda synpunkterna

och förslagen böra komma under bedömande.

AVD IV. ARMÉN.

I. Krigsorganisationen.

De i propositionen framlagda förslagen beträffande arméns krigsorganisation

syfta till att omedelbart effektivisera densamma i huvudsak inom ramen

för nuvarande personal- och materieltillgång, dock utan att föiegiipa resultaten

av i annat sammanhang berörda utredningar.

För att öka antalet operativa enheter och göra desamma mera lättrörliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 160.

och mindre sårbara för flyganfall förordas sålunda, dels att vissa av nu befintliga

fördelningar uppdelas i infanteribrigader, dels att nuvarande pansar-,

cykel- och motorbrigader omorganiseras till ett ökat antal pansarbrigader

med mindre stridsvagnsstyrka men ökad infanteristyrka i varje brigad. Infanteriets,

pansartruppernas och artilleriets eldkraft förstärkes genom ianspråktagande

av ersättningspjäser, dock inom nuvarande personalram. Infanterikanonkompanierna

anses böra organiseras så snart ske kan. För att öka rörligheten

hos samtliga infanteriregementen föreslås, att cykeltransportförband

med tillbehör organiseras. Speciella cykelregementen behövas därefter icke

vidare i organisationen. Det mest oundgängliga behovet av traktorer vid

infanteriets trossförband förutsättes kunna tillgodoses genom uttagning vid

mobilisering, medan övriga transportanordningar måste anskaffas. Möjligheter

att ordna ett ackordsystem för terrängspecialfordon avses skola utredas.

Departementschefen har förutsatt, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta om de effektiviseringar av arméns krigsorganisation, som sålunda

och i övrigt kunna visa sig lämpliga och möjliga att vidtaga i huvudsak inom

den nuvarande personal- och materieltillgångens ram.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av herr

Ohlin m. fl., för vilka motioner i korthet redogjorts under avd. II, ha framlagts

åtskilliga synpunkter på arméns krigsorganisation.

Utskottet finner angeläget, att de i propositionen framlagda förslagen beträffande

arméns krigsorganisation snarast genomföras och biträder därför

vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

II. Krigsmaterielen.

I fråga om arméns krigsmateriel framhåller departementschefen dels att

brister föreligga i materieltillgången, dels att befintlig materiel är behäftad

med svagheter med avseende på moderniteten. En successiv förstärkning och

modernisering av arméns materielutrustning framstår enligt hans mening

såsom önskvärd. Särskilt nämnes behovet av ytterligare åtgärder för att

höja verkan av luftvärnets eld.

Ett flertal spörsmål rörande materielanskaffningen för armén ha berörts

i de likalydande motionerna I: 368 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 531 av herr

Skoglund i Doverstorp m. fl.

Utskottet, som icke har något att erinra mot vad departementschefen under

förevarande avsnitt anfört, vill understryka departementschefens uttalande, att

materielanskaffningen för armén icke utan våda för försvarets effektivitet

kan inskränkas under en följd av år. Till frågan om materielanskaffningen

återkommer utskottet vid behandlingen av propositionen nr 208 och i anledning

av denna väckta motioner.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

49

III. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I propositionen föreslås en sammanslagning av arméstaben och arméinspektionen

till ett stabsorgan, arméstaben. Denna stab bör enligt departementschefens

mening indelas i två sektioner, varjämte nuvarande centralavdelningen

bör delas upp på en taktikavdelning och en utbildningsavdelning. Departementschefen

har vidare förordat, att chefen för sektion II tillika bör vara inspektör

för vissa utbildningsanstalter och därmed närmast ansvarig för den

högre befälsutbildningen inom armén. Denne befattningshavare har av försvarskommittén

dessutom föreslagits som inspektör för frivilligt försvar.

Enligt departementschefens uppfattning kan den föreslagna kombinationen

av tjänster bli alltför omfattande, varför den föreslagna organisationen — i

avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om det frivilliga försvarets

ledning — tills vidare bör tillämpas försöksvis.

Den föreslagna omorganisationen av arméledningen medför endast obetydliga

personella förändringar. Tidpunkten för omorganisationens genomförande

anses av departementschefen böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Utskottet biträder den av departementschefen föreslagna principiella förändringen,

att arméstaben och arméinspektionen sammanslås till ett stabsorgan

samt att truppslagsinspektionerna erhålla en självständigare ställning

än de nuvarande truppslagsavdelningarna i arméinspektionen. Till de personella

förändringar, som föranledas av i förevarande avsnitt framförda förslag,

återkommer utskottet vid behandlingen av propositionen nr 209.

B. Militärområden och högre truppförband.

1. Territoriell indelning m. m.

I propositionen föreslås icke någon ändring av den lantmilitära territoriella

indelningen.

2. Militärbefälsstaber.

Departementschefen har förordat utredning om förslaget att förflytta III.

militärbefälsstaben till Göteborg.

I fråga om antalet generalstabskaptener vid mil,itärbefälsstaberna har

departementschefen intet att erinra mot att behovet av en ökning till två vid

varje militärbefälsstab på fastlandet tillgodoses i den mån detta kan ske

utan utökning av det nuvarande antalet kaptener vid generalstabskåren.

Beträffande särskilda ingenjörofficerare vid militärbefälsstaberna anser

4—1002 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 160.

departementschefen, att detta behov alltjämt tills vidare får tillgodoses kommenderingsvägen.

Övriga av försvarskommittén föreslagna personella förändringar vid militärbefälsstaberna

äro av mindre omfattning, varför de enligt departementschefens

mening böra upptagas till prövning i vanlig ordning i samband med de årliga

anslagsäskandena.

3. Försvarsområdesstaber.

I propositionen föreslås, att nuvarande personalorganisation för försvarsområdesstabernas

förvaltnings-, expeditions- och förrådstjänst tills vidare skall

bibehållas.

Med hänsyn till Göteborgsområdets betydelse ur försvarssynpunkt har

departementschefen förordat en överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12 såsom

försvarsområdesbefälhavare för Göteborgs—Halmstads försvarsområden.

I avsikt att kunna utnyttja äldre regementschefer för ansvarsfulla men

fysiskt mindre krävande befattningar har departementschefen föreslagit, att

för försvarsområdesbefälhavarna vid sex fredsförsvarsområden skola upptagas

befattningar för pensionerade officerare med arvode enligt löneklass 2:12.

Dylikt arvode bör enligt departementschefens uppfattning utgå till försvarsområdesbefälhavarna

för Malmö, Kristianstads, Kalmar—Växjö, Härnösands—

Sundsvalls, Norrköpings—Linköpings och Uppsala—Yästerås försvarsområden.

Det bör emellertid stå Kungl. Maj:t fritt att, då så av särskilda skäl

finnes påkallat, utbytesvis disponera sådant högre arvode för annat än något

av de nämnda områdena, dock med beaktande av vederbörandes särskilda

kvalifikationer för bestridande av befattning inom visst försvarsområde. Ändringen

föreslås skola genomföras successivt vid inträffande avgångar och icke

genom att nuvarande försvarsområdesbefälhavare uppflyttas.

Av försvarskommittén föreslagen utökning av varje försvarsområdesstab

med en aktiv officer, kapten eller löjtnant, såsom mobiliseringsofficer har

departementschefen ansett böra tillgodoses kommenderingsvägen inom ramen

för nuvarande personalstater.

På vissa i propositionen närmare angivna skäl föreslås en ökning av antalet

hemvärnsofficerare med fem samt av antalet hemvärnsunderofficerare

likaledes med fem. Benämningen biträdande hemvärnsofficer bör enligt departementschefens

mening ersättas med benämningen hemvärnsofficer.

Vad beträffar fomoblottor biträder departementschefen principen, att i

regel en fomoblotta bör beräknas för varje i försvarsområde ingående lottaförbund

och att arvodets storlek får regleras med hänsyn till arbetsuppgifternas

omfattning.

Utskottet. Mot vad departementschefen anfört beträffande den militärterritoriella

indelningen samt militärbefäls- och försvarsområdesstabernas

sammansättning har utskottet icke något att erinra.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

51

C. Truppslag och truppförband m. m.

1. Allmänna grunder.

I propositionen har framhållits, att storleken av den värnpliktskontingent,

som skall utbildas i fred, och dennas fördelning på försvarsgrenar och truppförband

äro av grundläggande betydelse för fredsorganisationens utformning

samt på längre sikt jämväl för krigsorganisationens numerär. De delar av

försvarskommitténs betänkande som behandla värnpliktsutbildningen och värnpliktskontingentens

omfattning och fördelning hade vid propositionens avgivande

ännu icke blivit föremål för slutligt yttrande från de militära myndigheterna.

Av denna anledning och med hänsyn till den i annat sammanhang

berörda utredningen om mobiliserings- och utbildningsorganisationens närmare

anpassning efter befolkningstätheten finner departementschefen icke möjligt

att nu föreslå mera omfattande ändringar av fredsorganisationen utom beträffande

kavalleriet och underhållstrupperna, varför dessa truppslag behandlats

i särskilda avsnitt.

I fråga om I7:s nuvarande dubbelförläggning till Ystad och Revinge anser

departementschefen, att densamma icke bör bibehållas på grund av de stora

olägenheter ur utbildnings- och effektivitetssynpunkt och de betydande extra

kostnaderna för resor, transporter och traktamenten, som den medför. Departementschefen

påpekar de betydande olägenheter som skulle vara förknippade

med en samförläggning av regementet till Revinge enligt försvarskommitténs

förslag och anser nu föreliggande utredningar avgjort tala för regementets

samlande till Ystad. Departementschefen avser att låta närmare undersöka

såväl frågan om kostnaderna för erforderlig tillbyggnad i Ystad som frågan

om Revingeförläggningens framtida användning och har icke ansett sig kunna

tillmötesgå Ystads stads önskan att få frågan avgjord redan detta år. Då

departementschefen emellertid finner de skäl, som staden anfört för en snabb

handläggning av frågan beaktansvärda, bör det enligt hans mening få ankomma

på Kungl. Maj:t att, därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka

riktigheten av den hittills gjorda undersökningens resultat, vidtaga de förberedande

åtgärder, som kunna erfordras i fråga om markavtal m. m., innan

förslag i ärendet förelägges 1949 års riksdag.

På grund av föreslagen omorganisation av krigsorganisationens pansarbrigader

har förordats, att 11 och I 7 skola organiseras såsom pansarinfanteriregementen

och att vissa regementens karaktär av cykelregementen skall upphöra

i samband med att cykeltransportförband tillföras armén.

Det vid 11 provisoriskt förlagda garnisonskompaniet bör inordnas i detta

regemente. Dessutom föreslås ändring av namnet på 112, Jönköpings-Kalmar

regemente, till Norra Smålands regemente.

Enligt departementschefens mening bör det militära brevduveväsendet avvecklas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 160.

TJtskottet har i stort sett intet att erinra mot vad departementschefen i

förevarande avseenden anfört.

Beträffande förläggningen av I 7 tala även enligt utskottets mening åtskilliga

skäl för att regementet bör samlas till Ystad. Såsom departementschefen

framhållit föreligga ännu icke fullt genomarbetade förslag i frågan. Enligt

utskottets mening bör resultatet av den fortsatta utredningen avvaktas, innan

slutlig ståndpunkt tages till förläggningsfrågan.

2. Vissa frågor rörande truppförbandens

inre organisation.

I fråga om fredstruppförbandens organisation för stabs- och förvaltningstjänsten

förutsätter departementschefen efter hand fortsatta organisationsundersökningar.

I avvaktan på resultaten av pågående försök har departementschefen

icke funnit anledning att nu taga ställning till frågan om behovet

av en särskild stabschef. Framlagda förslag och utredningar synas departementschefen

giva vid handen, att frågan om den äldre underofficers- och överfurirspersonalens

sysselsättning kan lösas på ett sätt, som medger såväl att

den nuvarande underofficerskadern bibehålies som att överfurirskadern utbygges

i önskvärd omfattning. Möjligheter finnas tydligen, anför departementschefen

vidare, att i inretjänstbefattningar eller i instruktörstjänst utnyttja

den för regelbunden placering i trupptjänst överåriga personalen. Hur

kompaniadjutantsbefattningarna skola fördelas mellan de olika kategorierna får

enligt departementschefens mening bli en lämplighetsfråga. I likhet med organisationsnämnden

anser departementschefen, att överfurirerna böra i erforderlig

omfattning utbildas i kompaniadjutantstjänst. Utbyggnaden av överfurirskadern

bör dock ske med viss försiktighet, enär endast erfarenheten syntes

kunna avgöra, om en så hög åldersgräns för överfurirernas övergång till inre

tjänst eller viss instruktörstjänst som 43 år kan tillämpas.

Utskottet. Yad i propositionen anförts beträffande truppförbandens inre

organisation anser sig utskottet kunna biträda.

3. Kavalleriet.

Försvarskommitténs förslag beträffande kavalleriet innebar, att av nuvarande

truppförband — Livregementet till häst (Kl), Skånska kavalleriregementet

(K 2), Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente

(K 4) — Kl och K 2 skulle indragas. För att säkerställa en tillräckligt snabb

och decentraliserad organisering av kavalleriförband borde två mobiliseringscentraler

ingå i kavalleriet och anordnas i östra och södra Sverige. En närmare

redogörelse för kommitténs förslag i förevarande hänseende samt däröver

avgivna yttranden återfinnes i propositionen 206 s. 249 ff.

Departementschefen anför, att han icke förbiser betydelsen av en av chefen

för armén påbörjad utredning rörande kavalleriets användbarhet med hänsyn

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

53

till erfarenheterna under andra världskriget, vilken utredning enligt departementschefens

mening bör på lämpligt sätt infogas i den av honom förordade

utredningen rörande arméns organisation och problem, som sammanhänga med

dess rörlighet in. m. Det oaktat förklarar sig departementschefen dela försvarskommitténs

mening att kavalleriets omfattning i fred utan olägenhet bör

kunna beskäras. Den i propositionen föreslagna reduktionen anses kunna ske

utan att en särskild övergångsstat inrättas.

Efter granskning av de krigs- och fredsorganisatoriska faktorer, som påverka

kavalleriorganisationen, har departementschefen funnit de skäl, som av

försvarskommittén anförts för att bibehålla i första hand K 3, Skövde, och

K 4, Umeå, såsom kavalleriförband, vara bärande. På grunder, som främst

sammanhänga med de båda övriga förbandens placering, kasern- och övningsförhållanden,

anser departementschefen, att K1, Stockholm, närmast bör

ifrågakomma till indragning och förordar därför, att K 1 indrages och ersättes

med en mobiliseringscentral samt att i anslutning till översynen av

arméns organisation en utredning verkställes om i vilken mån K 2 bör på

lämpligt sätt helt eller delvis omorganiseras. Pör en sådan lösning talade

enligt departementschefens mening det påfallande behovet av en viss kuppberedskap

vid den smalaste delen av Öresund samt folktätheten i Skåne, som

gjorde det önskvärt, att ett förband vore förlagt i nordvästra delen av landskapet.

Vad K 1 beträffar hade, anför departementschefen vidare, övningsmöjligheterna

i kasernens närhet alltmer försämrats genom exploatering av Norra

Djurgården. En ytterligare beskärning av regementets övningsmark syntes i

längden icke kunna förhindras. Det syntes i detta sammanhang få erinras, att

1945 års markkommission ansett nödvändigt att för olika statliga och kommunala

byggnadsändamål få disponera ytterligare delar av Ladugårdsgärde och

K l:s nuvarande kasemområde. En utflyttning av K 1 till Järvafältet hade

för övrigt tidigare varit planerad, då övningsmöjligheterna vid kasernen i staden

ansetts otillfredsställande.

Av skäl som närmare angivas under avsnittet Arméns hästar i propositionen,

anser departementschefen, att K l:s indragning bör genomföras under de närmaste

två budgetåren. Försvarskommittén har föreslagit, att den mobiliseringscentral,

som borde ersätta regementet, skulle anslutas till ridskolan på Strömsholm.

Förslag har även framkommit om att endera bibehålla en skvadron vid

K 1 eller utöka ridskolans övningstrupp till en reducerad skvadron. Dessa

frågor borde närmare utredas i samband med planläggningen av K l:s avveckling.

Även spörsmålet om utnyttjandet i detalj av K l:s kasern och i samband

därmed erforderliga ändringsarbeten borde göras till föremål för särskild

utredning.

I motionen II: 524 av herr Andersson i Dunker har hemställts, att riksdagen

måtte avslå förslaget att indraga Livregementet till häst i Stockholm.

Å andra sidan ha herrar Thorell och Håstad i motionen II: 527 hemställt,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 160.

att frågan om den föreslagna indragningen av Livregementet till häst måtte

upptagas till avgörande först sedan utredningarna om kavalleriets framtida

krigsorganisation och lokalfrågorna fullständigt slutförts, varjämte herr Ljungqvist

i motionen II: 528 hemställt, att frågan om nämnda indragning måtte

upptagas till avgörande först sedan utredningarna om kavalleriets framtida

krigsorganisation samt om med regementets kaserner sammanhängande militära

lokalfrågor fullständigt slutförts.

Utskottet biträder departementschefens uppfattning, att en återgång tills

vidare till tre kavalleriförband i fred, med vilket antal 1942 års försvarsbeslut

räknade, synes möjlig att genomföra. Utskottet finner de försämrade övningsförhållandena

för K 1 samt angelägenheten av att för andra ändamål utnyttja

förbandets nuvarande etablissement och kasernområde tala för indragning av

detta förband. Utskottet avstyrker alltså motionerna II: 524, II: 527 och II: 528.

4. Underhållstrupperna.

Departementschefen har föreslagit en sammanslagning av träng-, tyg- och

intendenturtrupperna till ett nytt truppslag, underhållstrupperna, varvid de

nuvarande trängkårerna böra ombildas till underhållsregementen, i första hand

genom införlivande av ett tygkompani med varje trängkår. Departementschefen

har icke blivit övertygad om lämpligheten av att, såsom försvarskommittén

föreslagit, sammanföra all intendenturutbildning till ett särskilt förband. Enligt

departementschefens uppfattning bli fördelarna med det nya truppslaget

underhållstrupperna icke fullt utnyttjade, om intendenturutbildningen isoleras

från övrig utbildning i underhållstjänst. Departementschefen är emellertid

icke utan ytterligare undersökning rörande förläggningsförhållandena och

dessas beroende av sjukvårdsutbildningens centralisering beredd att nu föreslå

intendenturutbildningens inordnande i underhållsregementena. Därest undersökningen

giver vid handen, att detta är möjligt skulle bland annat Int. l:s

etablissement vid Ulriksdal kunna utnyttjas för annat ändamål. En möjlighet

vore därvid att dit förlägga arméns signalskola, vars förläggningsfråga

är brännande. Departementschefen avsåge att låta närmare undersöka hithörande

förhållanden.

I propositionen föreslås, att vid fälttygkåren och intendenturkåren nu redovisade

underofficerare — utom förvaltare —- samt underbefäl, vilka tjänstgöra

som truppbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, skola överföras till underhållstruppernas

stat.

I fråga om den stampersonal, som erfordras för sjukvårdstjänsten inom

armén, förordar departementschefen, att denna rekryteras inom respektive

truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran — hänföres till

underhållstrupperna.

Utskottet ansluter sig till förslaget, att nuvarande tyg-, träng- och intendenturtrupperna

skola sammanslås till ett gemensamt truppslag. I fråga om be
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

55

nämningen underhållsregemente på de med vardera ett tygkompani utökade

trängkårerna, anser utskottet, att denna fråga bör göras till föremål för

ytterligare överväganden i samband med den av departementschefen förebådade

utredningen rörande möjligheterna att ansluta jämväl intendenturutbildningen

till ifrågavarande förband. Utskottet anser emellertid, att truppslaget såsom

sådant bör benämnas underhållstruppema och har intet att erinra mot de

förslag i övrigt, som departementschefen framlagt i förevarande sammanhang.

D Vissa personal kårer.

På grund av föreslagen omorganisation av arméledningen räknar departementschefen

för det närmaste budgetåret med möjligheten att utbyta nuvarande

beställningar för arméinspektör i lönegrad Mo 17 och arméstabschef i lönegrad

Mo 14 mot beställningar för arméstabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14

och chef för sektion II i lönegrad Mo 14. I fråga om militärbefälsstaberna

tillstyrker departementschefen i princip, att två generalstabskaptener skola

beräknas för varje militärbefälsstab på fastlandet, men anför, att detta personalbehov

finge tillgodoses genom lämplig placering av nu befintligt antal

generalstabskaptener.

Departementschefen biträder försvarskommitténs förslag, att militälrbefälsstabernas

stabstygofficerare överföras till fälttygkårens stat, att fälttygkårens

fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstrupperna

(underhållsregementena) i samband med att tygtrupperna inordnas

i det nya truppslaget underhållstruppema, att tygingenjörerna övergångsvis

inordnas i arméingenjörkåren samt att förvaltarbeställningar för truppförbandens

tygunderofficerare tillkomma på fälttygkårens stat efterhand som den

rationaliserade organisationen kan genomföras.

Däremot har departementschefen funnit sig icke kunna biträda förslaget

att överföra truppförbandens tygofficerare till fälttygkårens stat.

Departementschefen har föreslagit, att furirer i beställningsmannatjänst

med oförändrad anställningsform skola sammanföras till en gemensam personalkår

under tygstaten.

Förslaget att i samband med intendenturtruppernas inordnande i underhållstrupperna

överföra intendenturkårens nuvarande fanjunkare, sergeanter,

överfurirer och furirer till underhållstruppernas (underhållsförbandens) stater

tillstyrkes av departementschefen.

I fråga om fältläkarkårens sammansättning förutsattes i princip inga förändringar.

Likaså föreslås, att fältveterinärkåren tills vidare i princip skall

kvarstå oförändrad.

I motionen I: 367 av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen

måtte uttala, att rekrytering av, såvitt nu är i fråga, teknikerpersonal, tyghantverkare

och tygverkmästare i största utsträckning skall ske från de yrkesskickliga

yrkesarbetarnas led och att — när det gäller tillsättandet av arbetsledare

för civila yrkesarbetare — denna rekrytering undantagslöst sker på detta sätt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet tillstyrker vad departementschefen under förevarande avsnitt

anfört, men vill med anledning av motionen I: 367 som sin mening uttala att,

när det gäller tillsättandet av arméns teknikerpersonal i allmänhet lämpligheten

bör tillmätas avgörande vikt oavsett om rekryteringen sker från militär

eller civil personal.

E. Arméingenjörkåren.

I propositionen föreslås inrättande av en arméingenjörkår. I fråga om

kompetenskraven för kårens personal föreslås, att i princip examen från teknisk

högskola bör fordras för alla befattningar såsom vapen- och signalingenjörer

samt för motoringenjörer i ledande befattningar, under det att lägre

kompetenskrav kunna uppställas för vissa motoringenjörer. Sistnämnda ingenjörer

böra enligt departementschefens mening erhålla icke-ordinarie anställning

och benämnas extra ordinarie arméingenjörer men böra tillhöra arméingenjörkåren.

Ifrågavarande ingenjörer anses böra hänföras till 24 och 22

lönegraderna. Möjlighet bör föreligga för ingenjörer med lägre kompetens

att på grund av visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom

arméingenjörkåren. Krigsorganisationens behov av ingenjörspersonal i befälsställning

motiverar jämväl, anför departementschefen, att en reservorganisation

skapas inom arméingenjörkåren.

Till frågan om arméingenjörkårens rekrytering på längre sikt har departementschefen

icke nu tagit ställning. Departementschefen har emellertid biträtt

försvarskommitténs uppfattning, att de nu befintliga extra ordinarie

arméingenjörer, som besitta för avsedd verksamhet erforderliga kvalifikationer,

böra överföras till ordinarie anställning.

I avvaktan på en blivande översyn av frågan om löneställningen för ingenjörspersonalen

inom statsförvaltningen i dess helhet förordas i propositionen

lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar enligt följande tablå.

Lönegrad

Tjänstebenämning

Cp 14

Ca 83

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Arméöverdirektör

Armédirektör av 1. graden

Armédirektör av 2. graden

Arméingenjör av 1. graden

Arméingenjör av 2. graden

E. o. arméingenjör

E. o. arméingenjör

Av olika skäl har departementschefen icke ansett möjligt att nu binda sig

för ett slutläge i fråga om arméingenjörkårens omfattning. Ett preliminärt

beräknat slutläge, i vilket fördelningen på befattningar endast är att anse

såsom en beräkningsgrund, framgår av propositionen s. 279. Beträffande de

beställningar för arméingenjörer, som av departementschefen anses böra upptagas

för budgetåret 1948/49, hänvisas till propositionen nr 209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Enligt departementschefens mening böra nu förefintliga tygingenjörsbeställningar

överföras till arméingenjörkåren och benämnas armédirektorer.

En avveckling av dessa beställningar avses successivt skola äga rum. Dessa

beställningar böra således icke få utnyttjas för befordran inom arméingenjörkåren.

Utskottet anser sig i likhet med departementschefen böra förorda inrättande

av en särskild arméingenjörkår. Mot den föreslagna organisationen av

kåren har utskottet intet att erinra.

F. Utbildningsanstalter.

I fråga om arméns utbildningsanstalter framläggas i propositionen förslag,

som i princip överenstämma med försvarskommitténs på officersutbildningskommitténs

betänkande grundade förslag. Kursomfång samt lärar- och elevantal

m. m. vid de olika skolorna bli, framhåller departementschefen, beroende

av hur försvarsorganisationen kommer att på längre sikt utformas. Departementschefen

förklarar sig därför icke beredd att nu taga ställning till dessa

spörsmål i detalj. I propositionen förutsattes, att verksamheten vid de särskilda

skolorna skall kunna bedrivas inom ramen för arméns nuvarande personalorganisation.

Uppkommande personalfrågor anses i övrigt få i vanlig

ordning bedömas i samband med de årliga anslagsäskandena.

Av avsedda ändringar i utbildningsanstalternas organisation må namnas

förslag att sammanföra arméns truppslagsofficersskolor till en gemensam skola

(ATOS) samt organiserandet av en arméhögskola (AHS) genom att sammanslå

krigshögskolan med artilleri- och ingenjörhögskolan. I fråga om arméhögskolan

förordas, att övergång till den nya organisationen förberedes utan avvaktan

på den lösning av lokalfrågan, som försvarskommittén förutsatt. Undersökningar

böra göras om de lokala förutsättningarna för att sammanföia tygoch

intendenturförvaltningsskoloma till en gemensam arméns förvaltningsskola.

Erågan om en sammanslagning av försvarsgrenarnas högskolor till en för

försvaret gemensam högskola synes liksom det av officersutbildningskommittén

väckta förslaget att inrätta ett institut för högre försvarsstudier böra

enligt departementschefens mening närmare undersökas.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av

arméns utbildningsanstalter har utskottet intet att erinra.

G. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet).

Departementschefen utgår från att de uppgifter, som för närvarande åvila

de frivilliga försvarsorganisationerna, i princip böra kvarstå oförändrade. Försvarskommittén

har förordat betydande anslagshöjningar och andra åtgärder

opaginerad Kontrollera mot PDF

5“ Statsutskottets utlåtande nr 160.

i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för de frivilliga organisationerna. På

grund av att åtskilliga spörsmål i samband med de frivilliga försvarsrörelsernas

verksamhet — avseende bl. a. ekonomisk gottgörelse under frivillig

utbildning och tjänstgöring, det frivilliga försvarsarbetets samordning, ledning

och ekonomi samt uppdelningen av arbetsuppgifterna på olika organisationer

— anses tarva närmare utredning samt med hänsyn till sammanhanget

mellan försvarskommitténs förslag i vad avser det frivilliga försvarsarbetet

och värnpliktsfrågorna framlägger departementschefen icke något slutligt

förslag i fråga om dessa organisationer. Även om andra skäl än de, som

försvarskommittén skjutit i förgrunden, kunna motivera en ökad medelsanvismng

till de frivilliga försvarsorganisationerna, finner departementschefen icke

anledning att för budgetåret 1948/49 —- utöver den i statsverkspropositionen

förordade icke obetydliga anslagshöjningen — föreslå någon ytterligare ökning

av medelstilldelningen till nu ifrågavarande ändamål. Inom den sålunda

vidgade kostnadsramen avses även skola inrymmas medelsbehov för samma

budgetår i anledning av luftbevakningens omorganisation.

I samband med att det militära brevduveväsendet avvecklas föreslås i

pi opositionen, att särskilt anslag skall utgå till svenska brevduveförbundet.

För nästkommande budgetår föreslås, att de medel, som äskats för det militära

brevduveväsendet, måtte få tagas i anspråk för den civila verksamheten på

samma område.

TJtskottet vill understryka de frivilliga försvarsorganisationernas betydelse

för vidmakthållande och stärkande av försvarsviljan inom landet och för tillgodoseende

av krigsorganisationens befälsbehov. Nu rådande ekonomiska

läge manar emellertid till försiktighet vid medelsanvisningen för budgetåret

1948/49. Härtill återkommer utskottet vid behandlingen av fjärde huvudtiteln.

H. Hemvärnet.

I pi opositionen förutsättes, att bestämmelser skola utarbetas om skyldighet

för värnpliktiga, som erhållit uppskov eller civilplaceringskort att, sedan

inkallelse av värnpliktiga till beredskapstjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen

skett, fullgöra tjänstgöring i av hemvärnet organiserade förband. Hemvärnets

sålunda utökade krigsorganisation avses kunna successivt tilldelas

vapen i den mån sådana frigöras vid en modernisering av arméns handvapenutrustning

samt genom att i viss utsträckning utnyttja ersättningsreserven

av handvapen.

Departementschefen har ansett önskvärt att successivt förse hemvärnet

med moderna vapen, främst närpansarvärns- och automatvapen, men framhållit,

att en avvägning här finge ske mot andra angelägna behov.

Benämningarna hemvärnschef, hemvi}rnskretsbefälhavare och hemvärns
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets utlåtande nr 160.

områdesbefälhavare föreslås ändrade till rikshemsvärnschef, kretshemvärnschef

och hemvärnschef.

Av försvarskommittén berörda personalfrågor för hemvärnet böra enligt

departementschefens mening upptagas i kommande anslagsäskanden, men

redan nu framhålles, att beaktansvärda skäl tala för att en beställning för

chef för hemvärnets stridsskola uppföres å personalförteckningen för hemvärnet.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen anfört med avseende

på hemvärnet.

I. Arméns hästar.

I propositionen föreslås en begränsning av antalet ridhästar vid armén.

Departementschefen räknar med att — sedan viss förändring av mobiliseringsorganisationen

och remontutbildningen skett samt säkrare underlag erhållits

för bedömande av möjligheterna att genomföra ytterligare motorisering —

i en andra etapp en ytterligare begränsning av hästantalet skall visa sig

möjlig.

Den i första etappen föreslagna minskningen omfattar totalt omkring 1 000

ridstamhästar. Enär det ur ekonomisk synpunkt är önskvärt, att nedskärningen

icke sker på för kort tid, anser departementschefen, att minskningen bör fördelas

på de två närmaste åren med omkring halva antalet vartdera året. Den

föreslagna fördelningen av hästar på truppslagen och förbanden samt erforderligt

antal ackordhästtjänstgöringsdagar framgår av propositionen (s. 319

—321).

Draghästantalet föreslås i huvudsak oförändrat. Att märka är emellertid,

att de s. k. ekonomihästarna, vilka nu utgöras av ständigt inkallade ackordhästar,

i stället redovisats såsom stamdraghästar.

Enär ett genomförande av en omläggning av remontutbildningen kräver

en tid av tre år, blir en härav förorsakad minskning av hästantalet aktuell

först senare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts beträffande arméns hästar föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

IV. Kostnadsberäkningar för armén.

Enär arméns kostnader till väsentlig del äro beroende av värnpliktsfrågorna,

har departementschefen icke kunnat framlägga någon kostnadsberäkning på

längre sikt för samtliga anslag inom armén.

I förhållande till kostnaderna för nuvarande organisation beräknas i propo
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande nr 160.

sitionen imättandet av arméingenjörkåren medföra en anslagsökning med

i runt tal 200 000 kronor. Förändringen av vissa försvarsområdesbefälhavares

ställning och ökningen av antalet hemvärnsofficerare och -underofficerare

medför en årlig kostnadsökning av sammanlagt 55 000 kronor. Nedgången i

antalet hästar innebär en årlig besparing av cirka 1,3 miljoner kronor.

Under förutsättning att den i propositionen föreslagna fredsorganisationen

bibehålies, medför en avkortning av första tjänstgöringen från 11 till 9 månader

— även för de värnpliktiga, som skola utbildas till gruppchefer (motsvarande)

— en årlig besparing av åtminstone 6,5—8 miljoner kronor, allt

efter växlingarna i värnpliktskontingenternas storlek.

Utskottet. Yad under detta avsnitt anförts föranleder intet särskilt uttalande

från utskottets sida.

AVD. V. MARINEN.

I. Krigs- och fredsorganisation.

Försvarskommittén har föreslagit, att Hemsö kustartilleriförsvar skall i

sinom tid nedläggas och Härnösands kustartilleridetaehement indragas. I vissa

yttranden har förordats, att kustartilleriförsvaret skall bibehållas men personal

för detsamma utbildas vid annat truppförband än detachementet, vilket

sålunda skulle indragas.

Med hänsyn till sjöstridskrafternas behov av ett försvarat basområde på

Norrlandskusten samt kravet på ett- i möjligaste mån starkt invasionsförsvar

har departementschefen ansett, att Hemsö kustartilleriförsvar åtminstone tills

vidare borde bibehållas. Ej heller förslaget om indragning av Härnösands

kustartilleridetaehement har departementschefen i nuvarande läge kunnat biträda.

Detachementet har salunda ansetts tills vidare böra kvarstå i organisationen.

Det av försvarskommittén framlagda förslaget om överförande av delar

av kustartilleriets luftvärn till armén har departementschefen ansett böra bedömas

bland annat i samband med den större frågan om kustartilleriets ställning

inom försvarsorganisationen. I avvaktan på resultatet av pågående utredning

i sistnämnda fråga föreslås sålunda i propositionen, att luftvärnet tills

vidare i nuvarande omfattning skall kvarstå inom kustartilleriet, varvid dock

organisationskostnaderna böra nedbringas genom i annat sammanhang förordad

rationalisering av luftvärnskanonutbildningen.

Utskottet. Yad i propositionen anförts i fråga om marinens krigs- och

fredsorganisation föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

61

II. Marinens ledande organ.

1. Marinstaben.

Departementschefen har i fråga om marinstabens organisation i stort sett

anslutit sig till försvarskommitténs förslag. Några genomgripande förändringar

i organisationen förutses icke.

Yissa ärenden, som nu handläggas inom marinstaben, böra enligt förslag i

propositionen överföras till kustartilleriinspektionen och beställningen för

souschefen i marinstaben i samband härmed flyttas till personalförteckningen

för staben i syfte att medgiva ett friare personval.

Marinledningens förbindelsecentral bör enligt departementschefens mening

åtminstone tills vidare bibehållas.

Försvarskommitténs i propositionen redovisade beräkningar rörande behovet

av militär personal har departementschefen funnit i huvudsak välmotiverade.

I propositionen föreslås, att en befattning för handläggning av ärenden

rörande marinlottorna skall tillkomma inom marinstaben. Däremot har försvarskommitténs

förslag om inrättande av en befattning för en stabsredaktör

icke ansetts tillräckligt styrkt.

2. Kus tartilleriinspektionen.

Departementschefen har icke förutsatt någon principiell ändring i inspektörens

för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning. I enlighet med försvarskommitténs

förslag har i propositionen förordats en utökning av kustartilleriinspektionens

personal med två kaptener.

På ett av inspektören för kustartilleriet väckt förslag om återinförande av

benämningen chef för kustartilleriet har departementschefen ej funnit anledning

ingå med hänsyn bland annat till det läge, vari utredningen om kustartilleriets

ställning för närvarande befinner sig.

3. Tjänst eg rens inspektörerna.

Försvarskommittén har av skäl, för vilka närmare redogöres i propositionen,

föreslagit en uppdelning av den nuvarande inspektörens för torped- och ubåtsvapnen

verksamhetsområde. Departementschefen har ansett de anförda skälen

bärande och har därför —• särskilt med hänsyn till den ökade betydelse, som

övervattenstorpedvapnet fått och kommer att få inom flottan — föreslagit, att

nämnda inspektörs åligganden uppdelas på en inspektör för torpedvapnet och

en för ubåtsvapnet, samtidigt som den befintliga tjänsten såsom assistent hos

den nuvarande inspektören indrages.

Departementschefen har vidare biträtt försvarskommitténs förslag, att vissa

tjänstegrensinspektörer jämte större delen av hos dem tjänstgörande personal

vid krigsorganisation skola utnyttjas i andra befattningar och inspektörstjänsterna

därvid uppehållas av reservpersonal.

I övrigt räknas i propositionen med att nuvarande organisation i avseende

på tjänstegrensinspektörerna i huvudsak skall bibehållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande marinstaben, kustartilleriinspektionen

och tjänstegrensinspektörerna finner utskottet icke anledning

till erinran.

III. Marindistrikten.

Departementschefen har icke förutsatt någon ändring i nu gällande militärterritoriella

organisation i vad rör marinen. Antalet marindistrikt skulle sålunda

tills vidare alltjämt utgöra 6 och de marina försvarsområdenas ställning

förbli oförändrad.

Försvar skommitténs förslag att Norrlandskustens marindistrikt icke skulle

vara organiserat i fred utan endast såsom krigsmarindistrikt samt att Öresunds

och Sydkustens marindistrikt skulle sammanslås har på i propositionen närmare

anförda skäl icke ansetts nu böra genomföras. Däremot kunde den särskilda

beställningen för chefen för Norrlandskustens marindistrikt indragas

och chefen för Hemsö kustartilleriförsvar förordnas att tillika tjänstgöra som

marindistriktschef i fred med en sjöofficer som stabschef. I krigsorganisationen

borde befälet över marindistriktet på sätt kommittén föreslagit utövas

av officer i reserven.

Då departementschefen, av skäl som i annat sammanhang angivas, ansett

att marinens underofficersskola alltjämt bör vara direkt underställd chefen för

marinen, har i propositionen räknats med att skolan liksom hittills i förvaltningshänseende

skall lyda direkt under vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter.

Vid vissa marindistriktsstaber har en deltidstjänstgörande marinlotta ansetts

böra tillkomma för handläggning av lottaärenden.

I övrigt har departementschefen i princip intet haft att erinra mot vad

försvarskommittén föreslagit.

Utskottet. Utskottet finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen

anförts rörande marindistriktsorganisationen.

IV. Flottan.

A. Fartygsmaterielen.

1. Fartygens livslängder och utrangering.

Departementetschefen har liksom försvarskommittén funnit lämpligt att vid

beräkning av fartygens livslängder med vissa jämkningar utgå från hittills

tillämpade grunder.

Med hänsyn till ubåtsmaterielens alltmera komplicerade natur och de särskilda

säkerhetskrav, som av hänsyn till personalen måste ställas på densamma,

borde ubåtarnas totala livslängd minskas från 21 till 18 år. I motsats

till vad nu är fallet borde ubåtarna under hela sin livslängd hänföras till

linjeflottan.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

63

Beträffande vissa jagare, vilka blivit färdigbyggda vid sådan tid, att det ej

varit möjligt att vid byggandet i nämnvärd grad beakta den tekniska utvecklingen

under kriget, bar departementschefen förordat en jämkning nedåt av

livslängderna i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag. Fordringarna

på kust jagarnas prestanda och modernitet borde med hänsyn till

fartygens avsedda utnyttjande kunna sättas något lägre än för övriga jagare.

Kust jagarna borde såsom marinledningen förordat hänföras till eskortfartyg

utan ändring av hittills beräknad livslängd.

För de större torpedbåtarna har i propositionen preliminärt räknats med

en livslängd av 15 år i linjeflottan.

Mot försvarskommitténs på livslängdsberäkningarna grundade förslag till

ungefärliga tidpunkter för utrangering av vissa fartyg har departementschefen

i princip icke haft något att erinra. Förslaget finge emellertid icke anses

bindande och det borde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att från

fall till fall avgöra tidpunkten för utrangeringar under hänsynstagande till

såväl fartygens tillstånd och stridsvärde som det rådande utrikespolitiska

läget.

I särskilt yttrande till försvarskommitténs betänkande ifrågasatt specialundersökning

rörande utrangering av äldre fartyg har departementschefen

funnit åtminstone i nuvarande läge icke påkallad.

2. Ersättningsbyggnad.

Departementschefen har förordat, att flottans ersättningsbyggnad för den

närmaste framtiden inriktas på att vidmakthålla beståndet av jagare och

lättare fartygstyper samt att planenligt komplettera detsamma med ett antal

större torpedbåtar. Under budgetåret 1948/49 borde sålunda påbörjas byggande

av dels två jagare av modifierad landskapstyp, avsedda att ersätta

jagare, som skola avföras ur linjeflottan, dels tre ubåtar av ny typ, avsedda

att ersätta båtar, som skola utrangeras, dels fyra mindre torpedbåtar. Detta

förslag anslöte till det ersättnings byggnadsprogram, med vilket försvarskommittén

räknat för tioårsperiodens första del. Något närmare utformat förslag

till ersättningsbyggnad för en så lång tidsperiod som kommittén avsett vore

departementschefen icke beredd att nu framlägga. Ej heller ville departementschefen

binda sig för den takt, i vilken de till nybyggnad föreslagna fartygen

borde färdigställas.

I propositionen har vidare understrukits betydelsen av att den påbörjade

moderniseringen av flottans fartyg bleve fullföljd ävensom att erforderliga

medel avsåges för fortsättande av den försöksverksamhet, som påginge och

vilken avsåge såväl fartygsmateriel som vapen, ammunition m. in. av delvis

helt nya typer.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft motionen

II: 22 av herr Svensson i Ljungskile, som hemställt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en undersökning, huruvida de under

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 160.

kriget nybyggda kryssarna kunna försäljas på för Sverige acceptabla villkor

samt att de förslag, som därav kunna föranledas, framläggas för riksdagen.

3. Fredsrustningar.

Behovet av fredsrustningar bestämmes främst av utbildnings- och beredskapskrav.

Försvarskommittén har från sina utgångspunkter ansett sig böra

i viss man skjuta de sistnämnda i bakgrunden. Departementschefen har framhållit,

att åtminstone i nuvarande läge även beredskapssynpunkterna måste

beaktas vid bestämmande av fredsrustningarnas omfattning men har i övrigt

icke ingått på denna fråga, då det ankommer på Kungl. Maj:t att inom ramen

för tillgängliga medel besluta om rustningar och förbandsindelning.

Anslaget för underhåll av flottans fartyg vore för närvarande svårt att beräkna

på lång sikt och påverkades därjämte av fredsrustningarnas omfattning.

Departementschefen har förutsatt, att medelsbehovet i vanlig ordning komme

att prövas i samband med de årliga medelsäskandena.

Utskottet. De förslag till jämkningar i hittills tillämpade livslängder för

vissa fartygstyper och fartyg, som i propositionen framlagts, finner utskottet

välmotiverade. Utskottet vill även ansluta sig till vad departementschefen

anfört i fråga om utrangering av fartyg.

Liksom departementschefen anser utskottet, att flottans ersättningsbyggnad

närmast bör syfta till vidmakthållande av beståndet av jagare och lättare

fartygstyper samt nybyggnad av ett antal större torpedbåtar. Fartyg av

dessa typer synas, såvitt nu kan bedömas, under alla omständigheter böra

ingå i flottan. Utskottet vill sålunda tillstyrka, att ersättningsbyggnad av

två jagare, tre ubåtar och fyra mindre torpedbåtar påbörjas under budgetåret

1948/49. Även till vad i övrigt under förevarande avsnitt av propositionen

anförts vill utskottet ansluta sig.

Utskottet avstyrker motionen II: 22.

Vad i propositionen anförts rörande fredsrustningar föranleder ingen erinran

från utskottets sida.

B. Artillerimateriel m. m.

I propositionen har framhållits, att vissa brister för närvarande föreligga

i avseende på vapen, ammunition och tekniska hjälpmedel samt därjämte behov

av sådan materiel av helt nya typer.

Departementschefen har funnit angeläget, att flottan beredes möjlighet att

på ett tillfredsställande sätt följa med i den vapentekniska utvecklingen och

avhjälpa föreliggande brister. Närmare ställning till medelsbehovet borde

dock icke tagas nu utan prövning borde i vanlig ordning ske från år till år.

Utskottet ansluter sig till vad i förevarande avsnitt av propositionen

anförts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

65

C. Basorganisationen.

Departementschefen har framhållit den stora betydelse, som en fullgod

basorganisation har för flottans uthållighet och förmåga att fylla sina uppgifter,

och därvid särskilt betonat vikten av ett effektivt skydd mot flyganfall

och mot fjärrverkande vapen. I enlighet med försvarskommitténs förslag borde

sålunda en modernisering och utbyggnad av basorganisationen komma till

stånd, främst syftande till ett ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar

för skydd av fartyg, verkstäder och förråd. Våra vidsträckta skärgårdar erbjöde

särskilt gynnsamma förutsättningar härför. Den omfattning av utbyggnaden,

med vilken försvarskommittén räknat, borde kunna tjäna som en riktpunkt

för utvecklingen.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen föreslagit, att nuvarande

örlogsvarv och örlogsstationer skola bibehållas. Den i ett särskilt

yttrande föreslagna utredningen angående möjligheterna att centralisera varv

och stationer har departementschefen funnit i nuvarande läge icke påkallad.

Som skäl härför har åberopats, dels att en sådan centralisering skulle medföra

uppenbara nackdelar ur beredskaps- och mobiliseringssynpunkt, dels strategiska

skäl, dels att en koncentration av verksamheten — i varje fält så länge

fullträffsäkra verkstadsanläggningar icke stå till förfogande — syntes stå i

strid med krigserfarenheterna, vilka tvärtom talade för en spridning av anläggningar

av denna art med hänsyn till faran för anfall från luften.

Frågan om flyttning av Stockholms örlogsstation och varv borde enligt

departementschefens mening hänskjutas till särskild utredning. Åt denna

borde uppdragas att med beaktande av alla på frågan inverkande faktorer

snarast utarbeta förslag med kostnadsberäkningar till flyttning av såväl station

som varv till plats inom Stockholms skärgård.

I avseende på övriga basanläggningar borde nu inga förändringar vidtagas

beträffande Hårsfjärdens örlogsdepå i avvaktan på resultatet av den föreslagna

utredningen rörande flyttning av Stockholms örlogsstation och varv.

Gustafsviks örlogsdepå borde i fred bibehållas vid nuvarande organisation.

Med den icke påbörjade övningsbasen vid Marstrand borde tills vidare anstå.

Begreppet Fårösunds förrådsdepå kunde utgå ur marinorganisationen.

I de likalydande motionerna I: 359 av herr von Heland m. fl. samt II: 525

av herr Edberg m. fl. ha motionärerna — med full förståelse för de synpunkter,

som i propositionen anförts mot en centralisering av örlogsstationer och varv

— framhållit, att det torde vara önskvärt att undersöka, om icke flottans basorganisation

i land kunde skäras ned. Det vore sålunda angeläget, att den

föreslagna utredningen angående flyttning av Stockholms örlogsstation utvidgades

till en allmän översyn av flottans landorganisation i avsikt att nedbringa

årskostnaderna i fred. Innan en sådan utredning igångsattes, vore

det önskvärt, att riksdagen definitivt fattade ställning till frågan, huruvida

vi för framtiden skulle ha en lätt flotta, och i så fall av vilken storleksordning,

eller om de större fartygen — kryssarna — skulle ersättas. Detta syntes

5—1002 48 Bihang till riksdagens protokoll li)48. (1 sand. Nr 160.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öb

Statsutskottets utlåtande nr 160.

nämligen vara av betydelse för landorganisationens utformning. Ur denna

synpunkt borde även frågan om de större fartygens livslängd omprövas.

I de likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av

herr Ohlin m. fl. har framhållits önskvärdheten av att den ifrågasatta utredningen

om flyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv bedreves med

all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåve. Det syntes motionärerna

också angeläget, att av marinförvaltningen framförda önskemål rörande

krigsförtöjningsplatser bleve uppmärksammade.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att en modernisering

och utbyggnad av flottans basorganisation bör verkställas, främst

syftande till att genom ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar skapa ett

effektivt skydd mot flyganfall och mot fjärrverkande vapen.

I likhet med departementschefen anser utskottet vidare, att befintliga

örlogsstationer och örlogsvarv böra bibehållas och att en särskild utredning

bör komma till stånd rörande frågan om flyttning av Stockholms örlogsstation

och örlogsvarv. Utskottet delar den i motionerna I: 361 och II: 520 uttalade

åsikten, att det är önskvärt, att denna utredning snarast genomföres.

Med anledning av det i motionerna I: 359 och II: 525 framförda förslaget,

att utredningen i frågan skulle utvidgas till en allmän översyn av flottans

landorganisation i avsikt att nedbringa årskostnaderna i fred, vill utskottet

dels framhålla, att en sådan utvidgning torde komma att medföra eu icke

önskvärd fördröjning av utredningen, dels erinra, att omfattande organisationsundersökningar

och försök under medverkan av statens organisationsnämnd

för närvarande pågå eller avses skola igångsättas i syfte att rationalisera och

förbilliga landorganisationen, vilken därjämte i vissa delar torde komma att

beröras av den pågående utredningen angående sammanslagna staber. Härtill

kommer, att frågan om en förskjutning av vissa arbetsuppgifter i fred från

Stockholms till Karlskrona örlogsvarv enligt departementschefens mening

bör prövas vid utredningen om flyttning av Stockholms örlogsstation och

varv. Det kan förväntas, att nämnda undersökningar och försök komma att

verka i den riktning, som i motionerna avses. Sistnämnda båda motioner

torde i förevarande del få anses besvarade med vad utskottet sålunda anfört.

Vad i propositionen i övrigt anförts rörande basanläggningar föranleder

ingen erinran från utskottet.

D. Flottans personal.

1. Officerare.

Försvarskommittén har i besparingssyfte räknat med att officerare och

underofficerare i reserven samt värnpliktigt befäl skulle utnyttjas i betydligt

större utsträckning än hittills skett. Emellertid täcker tillgången på sådan

personal åtminstone för närvarande icke behovet. Med hänsyn härtill och då

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets utlåtande nr 160.

de av kommittén tillämpade beräkningsgrunderna skulle medföra bestämda

nackdelar ur beredskapssynpunkt har departementschefen icke nu kunnat förorda

övergång till nämnda beräkningsgrunder.

Då gällande stater för officerare, såsom även försvarskommittén antytt, i

huvudsak motsvara mobiliseringsbehovet vid nuvarande organisation, har

departementschefen räknat med att nämnda stater tills vidare skola i stort

sett bibehållas. I andra sammanhang föreslagna organisationsförändringar

avses i vad rör officerspersonalen skola genomföras inom ramen för befintliga

stater, dock att den nuvarande beställningen för chefen för Norrlandskustens

marindistrikt anses böra indragas. Den beställning i lönegrad Ma 10, som nu

är avsedd för assistenten hos inspektören för torped- och ubåtsvapnen, bör

enligt propositionen avses för stabschefen i Norrlandskustens marindistrikt.

2. Underofficerare.

Departementschefen har framhållit, att de skiljaktigheter, som för närvarande

föreligga i avseende på befordringsförhållanden mellan flottans underofficerare

och motsvarande personal vid armén och flygvapnet, i sin mån

kunna ha bidragit till de betydande vakanser bland flottans underofficerare,

som nu föreligga framför allt inom maskinavdelningen och vilka äro av den

omfattning, att särskilda åtgärder kunna visa sig erforderliga. En närmare

utredning rörande underofficerarnas arbetsuppgifter, ansvarsområden, tjänsteställning,

anställningsvillkor m. m. borde med anledning härav komma till

stånd.

I en till Kungl. Maj:t gjord framställning, för vilken redogjorts å s. 362 i

propositionen, har hemställts, att maskinbefälsorganisationen vid marinen

måtte göras till föremål för särskild utredning. Departementschefen har emellertid

i likhet med chefen för marinen och svenska underofficersförbundet ansett,

att utredningen borde avse marinens underofficerskårer i deras helhet.

Vid utredningen, som borde verkställas snarast, borde bland annat frågan om

uppdragande av allmänna riktlinjer för förvaltares placering och befordran

tagas under övervägande, varjämte borde undersökas, huruvida och i vilken

omfattning det kunde visa sig möjligt att ersätta underofficerare i mindre

kvalificerade befattningar med långtjänstunderbefäl.

I avvaktan på resultatet av denna utredning har departementschefen räknat

med i huvudsak oförändrad organisation för flottans underofficerskår under

det närmaste budgetåret. Genom de marina myndigheternas försorg borde

dock en viss återhållsamhet vid rekryteringen tills vidare iakttagas.

I de likalydande motionerna I: 365 av herr Lodenius m. fl. samt 11: 526 av

herr Edberg har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en speciell utredning

av maskinbefälsorganisationen vid marinen med beaktande av vissa i

motionen närmare angivna synpunkter samt till nästa års riksdag förelägga

riksdagen förslag i ärendet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

68

3. Manskap.

Departementschefen har framhållit, att behovet av underbefäl för flottan

icke kunde slutligt fastställas, förrän resultatet av den tidigare föreslagna utredningen

rörande marinens underofficerskårer föreligger. Med hänsyn härtill

borde i nuvarande läge icke några mera väsentliga förändringar vidtagas i

fråga om flottans manskapsstat, vilken tills vidare bör uppbyggas enligt 1944

års manskapsutrednings principer. En omprövning av frågan borde enligt propositionen

äga rum, så snart förutsättningar härför förelåge.

4. Reservpersonal.

Departementschefen har förutsatt, att chefen för marinen skall uppmärksamma

den för närvarande dåliga rekryteringen av nautiskt utbildad reservpersonal

och vidtaga på honom ankommande åtgärder för att i den mån så

är möjligt förbättra rekryteringen av sådan personal till flottan.

5. Övrig personal.

Departementschefen har anfört, att de grunder, enligt vilka försvarskommittén

beräknat behovet av civil personal, i åtskilliga avseenden icke vore tilllämpliga

på den i propositionen föreslagna organisationen. Med hänsyn härtill

och då kommitténs beräkningar hänförde sig till tioårsperiodens slut hade

departementschefen icke funnit anledning att närmare ingå på frågan utan

förutsatt, att behovet av civil personal komme att i vanlig ordning prövas

från år till år.

6. Rekrytering.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Maj:t att i kommandoväg

utfärda närmare bestämmelser rörande de värnpliktigas tilldelning har

departementschefen uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till

av försvarskommittén verkställda beräkningar rörande flottans årsbehov av

värnpliktiga.

Utskottet. Till vad i propositionen anförts rörande flottans personal vill

utskottet i huvudsak ansluta sig. Med hänsyn till den brist på maskinbefäl,

som f. n. råder vid marinen, samt till att maskinbefälets arbetsuppgifter delvis

äro av annan art än de som åligga flertalet övriga underofficerare vid marinen

finner utskottet sig böra tillstyrka det i motionerna I: 365 och II: 526 framlagda

förslaget, att maskinbefälsorganisationen göres till föremål för särskild

utredning.

E. Utbildningen.

1. De värnpliktigas utbildning.

Frågan om de värnpliktigas utbildning behandlas närmare i propositionen

nr 207, i vilken föreslås en genomgripande omläggning av utbildningssystemet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

69

för flottans värnpliktiga. Omläggningen innebär bland annat en centralisering

av den grundläggande utbildningen till en för de tre örlogsstationerna gemensam

värnpliktsskola. Departementschefen har i förevarande sammanhang föreslagit,

att denna centrala värnpliktsskola bör skapas, oavsett vilket beslut i

fråga om värnpliktstidens längd som kan komma att fattas. Skolans organisation

beröres närmare vid behandlingen av marinens undervisningsanstalter.

2. Fast anställt manskaps utbildning jämte underofficersutbildning.

Departementschefen har liksom försvarskommittén ansett en rationalisering

av stammanskapets vid flottan utbildning böra komma till stånd bland

annat med hänsyn till de växande kraven på underbefälets yrkesskicklighet

och befälsförmåga.

Kommittén har såsom framgår av propositionen s. 370 och 371 icke funnit

möjligt att framlägga ett definitivt förslag till utbildningens ordnande utan

inskränkt sig till att framlägga vissa principiella synpunkter på frågan. Till

dessa har departementschefen icke kunnat helt ansluta sig bland annat på

grund av den markerade koncentration av den allmänbildande undervisningen

till första kontraktstidens senare del, som ifrågasatts. Med hänsyn härtill

har departementschefen låtit chefen för marinen undersöka möjligheterna att

ordna utbildningen med utgångspunkt från vissa i propositionen s. 372 angivna

förutsättningar. Undersökningen har resulterat i ett förslag till utbildningsgång,

som skulle medge att inom en treårig utbildningstid till furir inrymma

såväl den erforderliga ökningen av yrkesutbildningen som en allmänbildande

utbildning av minst samma omfattning som för närvarande. Tiden

för praktisk tjänst ombord har härvid måst något begränsas. Förslaget innebär

bland annat, att rekrytering av stampersonalen från de värnpliktiga underlättas.

Departementschefen har funnit den sålunda föreslagna utbildningsgången

vara i huvudsak lämplig och har förordat, att den skall provisoriskt tillämpas

i avvaktan på att slutlig ställning kan tagas till frågan om utbildningen av

stampersonalen vid flottan.

Beträffande yrkesutbildningen har departementschefen förordat en centralisering

till för samtliga tre örlogsstationer gemensamma skolor. Den fortsatta

utbildningen till underofficer och officer förutsättes äga rum efter i

huvudsak nuvarande principer, dock att av chefen för marinen föreslagen överflyttning

av marinens tekniska linje vid försvarets läroverk till tekniska läroverk

bör försöksvis prövas.

3. Officersutbildningen.

Departementschefen har beträffande officersutbildningen anslutit sig till

vad försvarskommittén anfört och sålunda föreslagit, att rekryteringen av

sjöofficerskåren skall äga rum enligt två linjer, nämligen studentlinjen och

manskapslinjen. Tillräckliga skäl för att bland de regelmässiga rekryteringsvägarna

upptaga den provisoriska s. k. reservofficerslinjen förelåge enligt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 160.

departementschefens mening icke. Möjlighet borde dock lämnas öppen att i

undantagsfall utnyttja även sistnämnda linje.

Utskottet. Under förutsättning av riksdagens bifall till i propositionen

nr 207 föreslagen omläggning av utbildningssystemet för flottans värnpliktiga

tillstyrker utskottet departementschefens i förevarande avsnitt framlagda förslag

om inrättande av en central värnpliktsskola. Vad i propositionen i övrigt

anförts rörande utbildningen vid flottan föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

V. Kustartilleriet.

A. Kustartilleriets lokala organisation.

I propositionen har, såsom tidigare framhållits, räknats med att Hemsö

kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement åtminstone tills

vidare skola bibehållas samt att kustartilleriets luftvärn i avvaktan på utredningen

om kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen tills vidare

i nuvarande omfattning skall kvarstå inom vapnet.

Departementschefen har icke ansett sig kunna taga ställning till frågan

om beräkningen av personal för kustartilleriförsvaren, däri inbegripet den

regionala förrådsorganisationen, samt för truppförbanden, förrän resultaten

av pågående organisationsförsök föreligga.

I avsikt att rationalisera utbildningsarbetet har departementschefen föreslagit,

att luftvärnskanonutbildningen för hela kustartilleriet sammandrages

till luftvärnsbataljonen vid Vaxholms kustartilleriregemente. I samband härmed

borde av den vid vartdera av Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen

befintliga luftvärnsbataljonen stab och ett kompani indragas

samt återstående kompani hänföras till sjöfrontsbataljon.

Departementschefen har funnit lämpligt, att till kustartilleriets skjutskola

knuten personal helt får ägna sig åt uppgifter sammanhängande med verksamheten

vid skolan.

I förevarande sammanhang må erinras om de i det föregående under avd.

II. Allmänna synpunkter redovisade likalydande motionerna I: 359 av herr

von Heland m. fl. samt II: 525 av herr Edberg m. fl., i vilka framhållits, att

ändrade krav kunde komma att uppställas på de gotländska försvarsanstalternas

omfattning och art, bland annat beträffande kustartilleri.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets lokala

organisation har utskottet intet att erinra.

B. Kustartilleriets materiel.

Departementschefen har anfört, att hans uttalande beträffande artillerimateriel

m. m. för flottan i fråga om angelägenheten att på ett tillfredsstäl
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 71

lande sätt följa med i den vapentekniska utvecklingen och avhjälpa föreliggande

brister i allt väsentligt gällde även för kustartilleriet.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

C. Kustartilleriets personal.

1. Officerare.

Departementschefen har framhållit, att kustartilleriets lokala organisation

med hänsyn till pågående organisationsförsök icke nu kunde slutligt utformas.

Koncentreringen av luftvärnskanonutbildningen till en plats syntes

i och för sig medge en viss minskning av officerskåren. Då den avkortade

första tjänstgöringen för de värnpliktiga krävde effektivisering av utbildningen

och då nytillkommen materiel medförde krav på helt ny utbildning,

som ännu ej kunde överblickas, vore departementschefen icke nu beredd att

av nämnda anledning föreslå några förändringar i kustartilleriets officerskår.

Departementschefen thar emellertid räknat med att beställningen för

souschefen i marinstaben överföres från kustartilleriets till marinstabens stat.

2. Underofficerare.

I propositionen föreslås, såsom tidigare nämnts, att en utredning rörande

de marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, rekryteringsmöjligheter

m. m. skall verkställas. Även om denna utredning sannolikt komme att utvisa

vissa möjligheter till en mindre reducering av kustartilleriets underofficerskår,

har departementschefen icke funnit anledning att föregripa utredningen

genom att nu föreslå några förändringar beträffande denna kår.

Departementschefen har emellertid förutsatt, att i avvaktan på utredningsresultat

en viss återhållsamhet iakttages i fråga om rekryteringen av underofficerskåren.

I detta sammanhang må erinras om de under avsnittet D. Flottans personal

redovisade likalydande motionerna I: 365 av herr Lodenius m. fl. samt II: 526

av herr Edberg rörande maskinbefälsorganisationen vid marinen.

3. Manskap.

I propositionen framhålles, att de föreliggande stora manskapsvakanserna

vid kustartilleriet medfört, att 1944 års manskapsutrednings beräkningsgrunder

ej kunnat prövas i praktiken. Med hänsyn härtill och till det förhållandet,

att den kommande utredningen om underofficerskåren syntes komma att

påverka även manskapsstaten, har departementschefen ansett sig för närvarande

icke böra frångå ifrågavarande beräkningsgrunder. Då det emellertid

syntes ogörligt att anställa överfurirer i den takt manskapsutredningen förutsatt,

har i propositionen räknats med att antalet överfurirer för de närmaste

budgetåren ej komme att överstiga 110. Huruvida en ytterligare ökning

av detta antal, i avsikt att begränsa rekryteringsbehovet av fast anställt

manskap, framdeles borde komma till stånd, kunde icke nu avgöras.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

72

4. Övrig personal.

I fråga om övrig personal har departementschefen hänvisat till vad tidigare

anförts under motsvarande avsnitt beträffande flottan.

5. Rekrytering.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Maj:t att i kommandoväg

reglera frågan om de värnpliktigas tilldelning, har departementschefen

ansett sig sakna anledning att i propositionen närmare beröra densamma.

Vid den organisation av kustartilleriet, med vilken i propositionen räknats,

erfordrades dock en större tilldelning av värnpliktiga än försvarskommittén

förutsatt.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets personal

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Vad utskottet vid behandlingen

av flottans personal anfört rörande särskild utredning angående

maskinbefälsorganisationen gäller jämväl motsvarande personalkategori vid

kustartilleriet.

VI. För marinen gemensam personal.

A. Marinintendenturkåren.

Departementschefen har i avvaktan på resultat av pågående organisationsundersökningar

och särskilda utredningar, varav kårens slutliga omfattning

vore beroende, föreslagit, att marinintendenturkåren tills vidare skall bibehållas

vid sin nuvarande omfattning. Då det kunde antagas, att genom

nämnda undersökningar och utredningar komme att klarläggas, att en viss

minskning av stampersonalen vore möjlig, borde kårens rekrytering redan nu

i görligaste mån anpassas därefter och tills vidare ske med utgångspunkt

från den av försvarskommittén beräknade omfattningen av kåren.

Utskottet. Till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren

ansluter sig utskottet.

B. Mariningenjörkåren.

Departementschefen har framhållit, att företagna utredningar rörande den

tekniska tjänsten inom marinen bestyrkt behovet av en förstärkning av den

tekniska personalen. Av skilda orsaker, bland annat den alltjämt snabba utvecklingen

inom den tekniska tjänsten och pågående eller planerade organisationsundersökningar

m. m., vore det emellertid icke möjligt att för närvarande

definitivt fastställa omfattningen av den erforderliga personalökningen.

Tills vidare bär departementschefen förutsatt, att mariningenjörkåren

i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag successivt skulle

kunna utökas med 10 beställningar efter närmare prövning i varje särskilt fall.

Försvarskommitténs förslag att ur mariningenjörkåren avföra nuvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. to

beställningar för specialingenjörer i verkstadsingenjörs-, stationsingenjörs0011

kemistbefattningar bär av departementschefen tillstyrkts. Härvid har

förutsatts, att för befattningarna skulle i män av behov i fortsättningen avses

civil personal, avlönad av sakanslag. I överensstämmelse med försvarskommitténs

förslag har departementschefen vidare föreslagit, att åtgärder

vidtagas för en successiv avveckling av kategorien specialingenjörer i dess

nuvarande form genom övergång till aspirantrekrytering av all personal inom

kåren. Härigenom skulle den nuvarande uppdelningen på egentliga mariningenjörer

och specialingenjörer upphöra och ett enhetligt befordringssystem

inom mariningenjörkåren skapas. Under övergångstiden borde möjlighet till

direktanställning av specialingenjörer alltjämt förefinnas.

Utskottet. Med hänsyn bland annat till den snabba tekniska utveckling,

som ägt rum under kriget och som alltjämt pågår, anser utskottet en viss

ökning av mariningenjörkåren ofrånkomlig och finner angeläget, att kåren

gives sådan organisation och sammansättning, att kraven på kvalificerad

ingenjörspersonal kunna fyllas. Utskottet delar departementschefens uppfattning,

att slutlig ställning till frågan om mariningenjörkårens omfattning icke

nu kan tagas och vill även i övrigt ansluta sig till vad i propositionen under

förevarande avsnitt anförts.

C. Marinläkarkåren.

Departementschefen har icke varit beredd att för innevarande års riksdag

framlägga förslag om militärsjukvårdens organisation i anledning av det betänkande

i ämnet, som avgivits av 1944 års militärsjukvårdskommitté, och har

därför räknat med att den nuvarande organisationen för den marina hälsooch

sjukvården tills vidare skall bibehållas.

Försvarskommitténs förslag om ökning av marinläkarkaren med en ny beställning

för en biträdande läkare hos marinöverläkaren har departementschefen

icke kunnat biträda. Däremot har departementschefen tillstyrkt kommitténs

förslag om inrättande av en ny beställning för en marinläkare av

1. graden vid Göteborgs örlogsstation, jämväl avsedd för tjänst vid Älvsborgs

kustartilleriregemente, samt biträtt marinmyndigheternas förslag om en

särskild beställning för en marinläkare av 1. graden vid flottans värnpliktsskola

från tidpunkten för skolans inrättande. Utöver dessa utökningar av

personalorganisationen, vilka icke syntes föregripa en eventuell omorganisation

av den marina sjukvården, har departementschefen icke ansett sig kunna

förorda någon ändring av marinläkarkårens nuvarande omfattning i vad avsåge

ordinarie personal och arbetsuppgifter.

Behovet av icke-ordinarie marinläkarpersonal har departementschefen ansett

böra prövas särskilt för varje budgetår. Till en av marinöverläkaren

ånyo upptagen fråga om inrättande av särskilda beställningar för stabsläkare

å kustflottan är departementschefen icke nu beredd att taga ställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ning. Försvarskommitténs förslag att marinläkarstipendiaterna skulle utgå

ur organisationen och ersättas med marinläkare av 2. graden har ansetts

tarva ytterligare överväganden och borde ses i samband med motsvarande

fråga för armén.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinläkarkåren.

D. Marinens poliskår.

Mot försvarskommitténs förslag att öka marinens poliskår med sex beställningar

för extra ordinarie poliskonstaplar för bevakningen vid Göteborgs

örlogsstation och örlogsvarv har departementschefen icke haft något att

erinra.

Kommitténs förslag, att poliskåren därutöver och i anslutning till vidgade

uppgifter skulle tillföras ett antal nya beställningar, bär departementschefen

däremot ansett böra ytterligare övervägas. Departementschefen har

ej heller varit beredd att taga ställning till den i remissyttranden upptagna

frågan om behovet av polispersonal för kustartilleriet. Vid sådant förhållande

har departementschefen ej heller ansett anledning föreligga att, såsom försvai

skommittén förutsatt, nu vidtaga ändring i fråga om polispersonalens

lydnadsställning.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande marinens poliskår föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

VII. Utbildningsanstalter.

Departementschefen har såsom tidigare nämnts ansett, att en centralisering

av den förberedande militära utbildningen för de värnpliktiga till en

flottans värnpliktsskola borde komma till stånd. Skolan borde förläggas till

Karlskrona och underställas chefen för Karlskrona örlogsstation. Organisationen

boide, såsom försvarskommittén föreslagit, till en början givas försöksmässig

karaktär. Verksamheten vid skolan beräknades kunna börja

hösten 1948.

Departementschef en har anslutit sig till försvarskommitténs förslag, att

flottans sjömansskola underställes chefen för Sydkustens marindistrikt, men

har på anförda skäl räknat med att marinens underofficersskola liksom hittills

skall lyda direkt under chefen för marinen.

Frågan om behovet av tjänstebostäder för instruktionspersonalen vid

underofficersskolan borde närmare undersökas.

På i propositionen närmare anförda skäl har departementschefen förutsatt,

att behovet av personal för marinens utbildningsanstalter på vanligt sätt

prövas från år till år. De principer, enligt vilka försvarskommittén utfört

sina beräkningar, borde därvid i tillämpliga delar beaktas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

75

Utskottet, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag om inrättande

av en central värnpliktsskola för flottan, har icke funnit anledning till

erinran mot vad under förevarande avsnitt av propositionen anförts.

VIII. Frivilliga organisationer.

På i propositionen närmare anförda skäl har departementschefen tillstyrkt,

att sjövärnskåren omorganiseras i huvudsak enligt ett av marinchefen

framlagt och av försvarskommittén tillstyrkt förslag. Jämväl i vad

förslaget avser särskilda ersättningar åt viss personal vid kåren samt ökade

förmåner till aspiranter och sjövärnsmän, vilka ersättningar och förmåner i

stort sett överensstämde med vad i motsvarande hänseenden gällde för personal

vid hemvärnet och den frivilliga befälsutbildningen, bär departementschefen

i princip tillstyrkt detsamma. Verksamheten vid sjövärnskåren i dess

nya form har under budgetåret 1948/49 förutsatts få bedrivas inom ramen

för de medel, som i redan framlagt förslag avsetts för kåren.

Utskottet. Den omorganisation av sjövärnskåren, som i propositionen föreslagits,

bör enligt utskottets mening vara ägnad att skapa ökade förutsättningar

för kåren att fylla sina uppgifter. V ad i propositionen i förevarande

sammanhang anförts har icke givit utskottet anledning till erinran.

IX. Kostnadsberäkningar för marinen.

Departementschefen har framhållit, att organisationskostnaderna påverkades

dels av de föreslagna mindre ändringarna i vad rör den fast anställda

personalen, dels av den förutsatta minskade tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,

dels ock av den förordade omorganisationen av sjövärnskåren.

I fråga om den fast anställda personalen innebure de föreslagna ändringarna

en merkostnad av omkring 175 000 kronor, i huvudsak hänförlig till

de förutsatta mindre ökningarna av mariningenjör- och marinläkarkårerna

samt marinens poliskår.

Av departementschefen föreslagen minskning av värnpliktstidens längd

komme att sänka de nuvarande kostnaderna för de värnpliktigas förmåner

med omkring 1,4 miljoner kronor.

Sjövärnskårens omorganisation medförde en kostnadsökning på omkring

50 000 kronor vid genomförd organisation.

Departementschefen har vidare framhållit, att organisationskostnaderna

kunde på längre sikt förväntas bli påverkade av pågående och föreslagna organisationsundersökningar

och särskilda utredningar.

Förordade ändringar i fråga om manskapets utbildning syntes vid genomförd

organisation komma att innebära vissa besparingar, främst i vad avsåge

övningskostnaderna. Storleken av besparingarna kunde emellertid icke

nu angivas.

Under framhållande av att någon plan på längre sikt för ersättningsbygg
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 160.

nåd och modernisering av fartyg samt anskaffning av vapenmateriel m. m.

icke framlagts har departementschefen förutsatt, att frågan i vilken omfattning

medel härför samt för materielens underhåll borde anvisas skulle prövas

år från år.

Förordad utbyggnad av flottans basanläggningar komme att medföra ökat

medelsbehov för ersättning till marinens delfond av försvarets fastighetsfond.

Då den omfattning och den takt, i vilken utbyggnaden avsåges skola

ske, förutsatts skola prövas år från år, kunde storleken av denna merkostnad

icke nu beräknas.

Utskottet. Yad i propositionen under detta avsnitt anförts föranleder intet

uttalande från utskottets sida.

AVD. VI. FLYGVAPNET.

I. Krigsorganisationen.

Departementschefen bär ej haft annan erinran mot de av försvarskommittén

angivna principerna för flygvapnets organisation i krig (propositionen

s. 407) än att även den optiska luftbevakningen borde infogas i denna.

Däremot borde omfattningen av den av kommittén föreslagna krigsorganisationen

anpassas efter de ändringar i fråga om förbandens antal och storlek,

som departementschefen föreslagit (se avd. IL). Flygvapnets krigsorganisation

skulle sålunda omfatta: 1. Flygledningen i högkvarteret, bestående

av chefen för flygvapnet med flygstaben, flygöverläkaren och flygförvaltningen.

2. Krigsflygförband. 3. Fem flygbasområden, vartdera under

befäl av en flygbasområdeschef med stab. 4. Krigsbasförband. 5. Depåer.

6. Utbildnings an stal t er. 7. Flygverkstäder. 8. Flygtransportförband.

9. Kadarorganisation för jaktstridslednings- och flygsäkerhetstjänst.

10. Luftbevakningen, bestående av radar- och optisk luftbevakning.

Departementschefen har vidare framhållit, att möjligheterna att fälla

minor från flygplan borde närmare undersökas samt att frågan om flygtransportkårens

utnyttjande för andra försvarsändamål än flygvapnets personaloch

materieltransporter borde uppmärksammas inom högkvarteret.

Utskottet. Yad departementschefen föreslagit beträffande flygvapnets

krigsorganisation föranleder ej någon erinran från utskottet.

II. Fredsorganisationen.

A. Flygvapnets ledande organ m. m

1. Flygstaben.

I propositionen bär föreslagits, att flygstaben skall bestå av stabsohef,

souschef och inspektör för flygsäkerhetstjänsten samt av operations-, orga
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

77

nisations-, utbildnings-, personal-, signal-, flygsäkerhets- och väderleksavdelningar

ävensom av pressektion och expedition. I jämförelse med nuvarande

organisation innebär förslaget, att en inspektör för flygsäkerhetstjänsten tillkommer

samt att utbildningsavdelningens personalsektion — i likhet med

vad som nu provisoriskt tillämpas — brytes ut ur denna avdelning och organiseras

som en självständig personalavdelning. Chefen för expeditionen

major på aktiv stat — föreslås bli ersatt med en pensionerad officer i arvodesbefattning.

Beträffande övriga jämkningar i de olika avdelningarnas organisation

torde få hänvisas till s. 409—412 i propositionen. För inspektören

för flygsäkeidietstjänsten redogöres närmare under 2. Inspektionsmyndigheter.

2. Inspektionsmyndigheter.

Departementschefen har — med hänsyn till betydelsen av en effektiv ledning

och kontroll av den tekniska utbildningen och dennas tillämpning vid

förbanden m. m. — föreslagit, att det från och med budgetåret 1948/49 skulle

inrättas en direkt under chefen för flygvapnet lydande inspektion för

den tekniska tjänsten. Denna borde förläggas till Stockholm och bestå

av en inspektör (alternativt ur officers- eller flygingenjörspersonalen och

hänförd till lönegraden Mo 14 respektive Co 14), en assistent (alternativt

flygdirektör av 1. eller 2. graden eller också överstelöjtnant eller major), 2

kaptener, 1 flygdirektör av 2. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 2 mästare,

av vilka en materielmästare tills vidare borde ersättas med en fanjunkare, 1

pensionerad underofficer i arvodesbefattning samt 1 biträde för skriv- och

kontorsgöromål.

För att emå enhetlig ledning och kontroll av flygsäkerhetstjänsten —

varmed i ifrågavarande sammanhang avsåges såväl den egentliga flygsäkerhetstjänsten

som de med denna verksamhet nära förbunda verksamhetsgrenarna

signaltjänst (inklusive radartjänst) och väderlekstjänst — borde en

inspektör för flygsäkerhetstjänsten (överste i lönegraden Mol4) tillkomma

vid flygstaben från och med budgetåret 1948/49. Flygstabens flygsäkerhets-,

signal- och väderleksavdelningar borde fungera söm arbetsorgan

åt inspektören och i frågor, som fölle inom dennes verksamhetsområde, vara

direkt underställda honom.

En fast fredsorganisation för luftbevakningen har föreslagits tillkomma,

och i samband därmed borde en luftbevakningsinspektion inrättas

vid flygledningen. Härför redogöres närmare under avsnittet Luftbevakningen.

3. Flygöverläkaren, flygförvaltningen

samt personal till staber m, m.

utom flygvapnet.

Departementschefen har framhållit, att den till flygöverläkarens förfogande

ställda personalen borde utökas med en undersökningsläkare, förste

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 160.

flygläkare, med uppgift att centralt verkställa undersökningar av aspiranter

och stamflygförare, följa utvecklingen på det flygmedicinska området, vara

ledamot av haverikommissioner m. m. Antalet arvodesanställda flygläkare av

2. graden — med begränsad årlig tjänstgöringsplikt — borde ökas från 9

till 26.

I fråga om flygförvaltningen har departementschefen — med hänsyn

till pågående torvaltningsutredning — i huvudsak endast föreslagit sådana

jämkningar i nuvarande organisation, som vore en följd av den föreslagna

krigs- och fredsorganisationen för flygvapnet i övrigt, Härutinnan torde få

hänvisas till propositionen s. 418 och 419.

Vad beträffar personal till staber m. m. utom flygvapnet bär departementschefen

framhållit, att det tills vidare borde anstå med att — i

överensstämmelse med försvarskommitténs förslag — inrätta en militärbyrå

vid luftfartsstyrelsen. Tills vidare borde nu vid luftfartsstyrelsen deltidstjänstgörande

flygassistent (regementsofficer) heltidsplaceras därstädes. Beträffande

övriga smärre justeringar av nuvarande organisation torde få hänvisas

till propositionen s. 419 och 420.

Utskottet. Med hänsyn till betydelsen av effektiv ledning och kontroll av

den tekniska tjänsten samt av flygsäkerhetstjänsten biträder utskottet departementschefens

förslag att inrätta en direkt under chefen för flygvapnet lydande

inspektion för den tekniska tjänsten samt en beställning för inspektör för flygsäkerhetstjänsten,

den sistnämnde avsedd att inordnas i flygstaben. Utskottet

har ej heller i övrigt någon erinran mot vad i propositionen föreslagits i förevarande

avsnitt.

B. Luftbevakningen.

Såsom närmare framgår av avd. III. Särskilda frågor. D. Luftförsvaret

har departementschefen biträtt överbefälhavarens förslag att överföra luftbevakningen

till flygvapnet och att inrätta en fast fredsorganisation för densamma,

Påbörjad modernisering av luftbevakningen borde — i överensstämmelse

med försvarskommitténs av överbefälhavaren tillstyrkta förslag — fullföljas

så snabbt omständigheterna medgåve. Med hänsyn till betydelsen såväl

för riksförsvaret i dess helhet som för samhällslivet av att luftbevakningen

fungerade effektivt, vore det av särskild vikt, att moderniseringen av

luftbevakningen — om detta visade sig möjligt ur utbildnings- och materielanskaffningssynpunkt

— genomfördes i snabbare takt än försvarskommittén

räknat med, nämligen sju år, räknat från och med budgetåret 1947/48. Denna

modernisering avsåge omläggning av luftbevakningssystemet och i samband

därmed bland annat anordnande av vissa centraler, utökning och modernisering

av radarluftbevakningen samt anordnande av direkta signalförbindelser.

Vad beträffar luftbevakningsorganisationens närmare utformning har departementschefen

biträtt överbefälhavarens förslag att för tillgodoseende av

luftbevakningens ledning dels inrätta en luftbevakningsinspektion vid flyg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

79

ledningen, dels — såsom framgår av propositionen s. 422—425 — förstärka

flygförvaltningen, flygbasområdesstaberna samt F 4 och F 21. Luftbevakningsinspektionen

borde bestå av en inspektör för luftbevakningen (överste i

lönegraden Mo 14), en major eller kapten som stabsobef, tre kaptener — varav

en jämväl deltidstjänstgörande i flygförvaltningen — och ett kanslibiträde.

Till inspektionen borde kommenderas en officer ur luftvärnet.

Departementschefen har ej haft något att erinra mot överbefälhavarens

förslag angående principerna för handläggning av förvaltningsfrågor rörande

luftbevakningsorganisationen, för uppsättning av luftbevakningsförband m. m.

vid krig, för att tillgodose luftbevakningens personalbehov samt för utbildning

av luftbevakningspersonal. Beträffande innebörden av dessa förslag

torde få hänvisas till propositionen s. 423 och 424. Här må endast erinras,

att utbildning av värnpliktiga officerare och underofficerare i luftbevakningstjänst

föreslagits skola införas vid flygvapnet och förläggas till flygkadettskolan,

som i samband därmed skulle något förstärkas. Departementschefen

har vidare — i avvaktan på erfarenheter av den planerade luftbevakningsutbildningen

— förutsatt, att flygvapnets behov av värnpliktiga i luftbevakningstjänst

(utom radartjänst) skulle kunna tillgodoses utan ökning av dess

värnpliktskontingent. För att tillgodose behovet av värnpliktiga i radartjänst

borde flygvapnets värnpliktskontingent — i överensstämmelse med försvarskommitténs

förslag — utökas med omkring 200 man.

Omorganisationen av luftbevakningen borde påbörjas den 1 juli 1948 och

genomföras så snabbt utbildnings- och förvaltningstekniska förhållanden medgåve.

I de förut berörda likalydande motionerna I: 361 av herr Bergvall m. fl.

och II: 520 av herr Ohlin m. fl. har bland annat understrukits vikten av att

moderniseringen av luftbevakningen — i samband med dess överförande

till flygvapnet —- genomföres med största skyndsamhet.

Utskottet. Mot den utformning av luftbevakningsorganisationen, som

föreslagits i propositionen, har utskottet intet att erinra. Utskottet vill understryka

vikten av att den föreslagna moderniseringen av luftbevakningen genomföres

snarast möjligt.

C. Indelning i flygbasområden.

Departementschefen har — i likhet med försvarskommittén — utgått från

att nuvarande indelning i flygbasområden skall bibehållas i avvaktan på resultaten

av pågående utredningar beträffande såväl den militärterritoriella

organisationen som luftförsvarets organisation. I fråga om vissa av departementschefen

föreslagna smärre jämkningar i flygbasområdesstabernas organisation

torde få hänvisas till propositionen s. 426 och 427.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits beträffande

indelning i flygbasområden samt flygbasområdesstabernas organisation.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 160.

D. Flygförband m. m.

1. Indelning i flygslag och flygflottiljer.

Departementschefen har — såsom angivits redan under avd. II. — föreslagit,

att i flygvapnets organisation skulle ingå 16 flygflottiljer, av vilka

10 dagjaktflottiljer (F 3, F4, F8, F9, F 10, F12, F 13, F 15, F16, F18),

1 nattjaktflottilj (Fl), 4 attackflottiljer (F6, F 7, F14, F17) och 1 spaningsflottilj

(Fil), den sistnämnda omfattande fyra flygande divisioner.

Härtill skulle komma en spaningsdivision vid flygbaskåren och en flygräddningsgrupp

vid den radarskola — förlagd till nuvarande F2:s etablissement

i Hägernäs — som föreslagits skola tillkomma. Departementschefen har uttalat

sig för successiv förstärkning av de tio dagjaktflottiljerna med 50 % i

förhållande till nu gällande organisation och bär föreslagit, att i första hand

tre flottiljer skulle förstärkas.

Beträffande övergången till denna organisation har departementschefen

föreslagit, att spanings flottilj en F 2 skulle indragas från och med den 1 juli

1949 och att i samband därmed en av dess divisioner skulle överföras till

flygbaskåren F 21 och en till spaningsflottiljen Fil, att spaningsflottiljen

F 3 skulle omvandlas till dagjaktflottilj så snart ske kunde, vilket beräknades

kunna bli fallet omkring 1949/50, att förstärkningen av tre dagjaktflottiljer

med 50 %, som beräknades kunna komma till stånd under de närmaste

tre budgetåren, skulle genomföras så snabbt som materielleveranserna

medgåve och att — såsom i det föregående angivits — en plan för fortsatt

förstärkning av dagjaktflyget enligt samma grunder skulle föreläggas 1949

års riksdag, att attackflottiljen F1 skulle ombildas till nattjaktflottilj så

snart lämpliga flygplan kunde levereras, att torpedflottiljen F 17 skulle omvandlas

till attackflottilj under budgetåret 1948/49, samt att attackflottiljen

F7 skulle organiseras som tvåmotorig flottilj i samband med Flis ombildning

till nattjaktflottilj och med utnyttjande av denna flottiljs nuvarande

attackflygplan. Starka skäl talade för att attackflottiljen F 6, som nu vore

utrustad med enmotoriga flygplan, skulle organiseras som tvåmotorig flottilj

vid tidpunkten för nästa flygmaterielfömyelse vid detta förband. Då denna

beräknades skola ske ''först omkring 1955, syntes det kunna anstå med slutligt

ståndpunkttagande till denna fråga. Övergångsplanen vore ungefärlig,

och det borde ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till flygmateriel- och

omskolningsläget m. fl. förhållanden närmare fastställa tidpunkter för ifrågavarande

organisationsändringar ävensom vilka tre dagjaktflottiljer som i

första hand skulle förstärkas.

2. Flygeskadrarna.

Departementschefen har föreslagit, att flygvapnet i fred skulle indelas i

fyra flygeskadrar med följande sammansättning:

1. flygeskadern, attackeskader med stab i Stockholm, omfattande F 6,

F 7, F 14 och F 17;

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 81

2. flygeskadern, jakteskader med stab i Göteborg, omfattande F 4,

F 9, F 10, F 12 och F15;

3. flygeskadern, jakteskader med stab i Stockholm, omfattande Fl,

F 3, F 8, F 13, F 16 och F18;

4. flygeskadern, spaningseskader med stab i Stockholm, omfattande

F 11, F 21, flygräddningsförbandet samt den i fred tidvis organiserade reservflygkåren,

som i annat sammanhang föreslagits skola tillkomma. Eskaderchefen

borde tillika vara inspektör för flygvapnets fotografitjänst.

Det borde liksom för närvarande ankomma på Kungl. Maj:t att anpassa

eskaderindelningen efter ändrade förhållanden i fråga om eskadrarnas krigsuppgifter

m. m.

I avvaktan på resultatet av en — sedermera igångsatt — utredning rörande

löneställningen för vissa högre statstjänstemän kunde ställning nu ej tagas

till frågan om förbättrad löneställning för eskadercheferna.

Beträffande vissa av departementschefen föreslagna jämkningar i eskaderstabernas

organisation torde få hänvisas till propositionen s. 431—433.

3. Flygflottiljerna.

Försvarskommittén ansåg det vara en fråga av största vikt för vår totala

krigsberedskap, att vid flygflottiljerna i fredstid bedreves flygövningar i

sådan omfattning, att största möjliga antal divisioner innehade hög krigsberedskap.

De i 1942 års försvarsbeslut uppdragna allmänna riktlinjerna

för flottilj förbandets organisation och för beräkningen av personalbehovet

borde fortfarande gälla. Vissa ändringar i flottilj organisationen nödvändiggjordes

av vunna erfarenheter och av redan påbörjade eller av försvarskommittén

ytterligare föreslagna ändringar i flygvapnets personalorganisation.

Beträffande innebörden av försvarskommitténs förslag rörande flottiljernas

organisation torde få hänvisas till propositionen s. 433—435.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot de allmänna synpunkter

försvarskommittén anfört i förevarande avseende men har med hänsyn

till pågående organisationsundersökningar icke tagit slutlig ställning till

detaljfrågorna rörande flottiljernas organisation. Med hänsyn till de besparingar,

som försvarskommitténs förslag innebure, har departementschefen

ansett sig böra i huvudsak lägga detsamma till grund för beräkningarna

rörande personalbehovet vid fullt genomförd organisation och därmed sammanhängande

kostnader.

Departementschefens förslag till förstärkning av vissa dagjaktflottiljer

innebär, att de flygande divisionerna tillföras 50 % flera krigsflygplan, varjämte

antalet flygförare och teknisk personal ökas i motsvarande grad. Den

fast anställda personalen vid en flottilj utökas med omkring 15 %>.

Frågor rörande flottiljernas personal ha i propositionen behandlats under

avsnittet Flygvapnets personal.

6—iooa 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 160.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 160.

4. Flygbaskåren.

Departementschefen har i huvudsak godtagit försvarskommitténs förslag

rörande flygbaskårens organisation, enligt vilket ingen annan principiell

ändring föreslås än att — som i det föregående berörts — en spaningsdivision

skulle förläggas till kåren. I propositionen har förutsatts, att stabs- och förvaltningstjänsten

vid kåren framdeles skall bli föremål för organisationsundersökningar.

I förevarande sammanhang torde böra erinras om följande tidigare i detta

utlåtande behandlade motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 359 av

herr von Heland m. fl. och II: 525 av herr Edberg m. fl., de likalydande motionerna

I: 361 av herr Bergvall m. fl. och II: 520 av herr Ohlin m. fl. samt motionen

II: 529 av herr Hagb&rg i Luleå m. fl.

I motionerna 1:359 och II: 525 har hemställts, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning beträffande vissa i motionerna

berörda frågor, nämligen, såvitt flygvapnet angår, dels huruvida icke

den av chefen för flygvapnet föreslagna andra nattjaktflottiljen skulle kunna

organiseras på billigare sätt än genom nyuppsättning, varvid en framkomlig

väg syntes vara att ombilda ytterligare en attackflottilj till natt jaktflottilj,

samtidigt som återstående tre attackflottiljer utökades med 50 %>, dels

rörande de gotländska försvarsanstalternas omfattning och art, bland annat

beträffande jaktflyg.

I motionerna 1:361 och II: 520 har beträffande den ifrågasatta fortsatta

utbyggnaden av flygvapnet framhållits angelägenheten av att kostnadsfrågan

i sin helhet klarlades i den plan, som förutsatts komma att

föreläggas 1949 års riksdag. I samband med denna plan borde ställning

tagas till frågorna om uppsättning av en helt ny nattjaktflottilj och om

attackflottiljen F 6:s framtida utrustande med en- eller tvåmotoriga flygplan.

I motionen II: 529 har hemställts bland annat, att riksdagen måtte besluta,

att flygvapnet tills vidare utformas i enlighet med 1945 års försvarskommittés

förslag.

Utskottet har i avd. II. närmare behandlat såväl departementschefens förslag

som väckta motioner beträffande flygförbanden. Yad departementschefen

i övrigt anfört i förevarande avsnitt ger ej utskottet anledning till erinran.

Metoden att förstärka flygstridskrafterna i första hand inom ramen för befintlig

flottiljorganisation finner utskottet lämplig.

E. Centrala flygverkstäder.

Departementschefen har i fråga om dessa verkstäder endast föreslagit vissa

smärre jämkningar i personalbehovet, beträffande vilka torde få hänvisas till

propositionen s. 437. Till ett av flygledningen ifrågasatt utbyte av ett antal

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande m 160.

83

flygingenjörer mot flygdirektörer har departementschefen ansett sig icke nu

kunna taga ställning.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen föreslagits rörande

de centrala flygverkstäderna.

F. Flygvapnets personal.

1. Allmänna grunder.

Den personalorganisation, som fastställdes genom 1942 års försvarsbeslut

och 1944 års riksdagsbeslut angående F 18, har sedermera undergått vissa

förändringar, av vilka de mest genomgripande äro införandet av kategorierna

stamflygförare och flygtekniker.

Försvarskommittén framhöll, att den, för att åstadkomma en med krigsorganisationen

så nära som möjligt överensstämmande fredsorganisation,

vid beräknandet av flygvapnets personalstyrka i fred i huvudsak utgått från

krigsbehovet. Beredskaps- och effektivitetssynpunkter talade enligt kommitténs

mening för att all i flygstyrkorna ingående personal borde vara fast

anställd, men kommittén hade av kostnads- m. fl. skäl måst begränsa den

fast anställda personalen till 2 3U av hela antalet. Beräkningen av personalbehovet

för flygvapnets sjukvårdsorganisation och för flygförvaltningen byggde

— framhöll kommittén vidare — i huvudsak på nuvarande organisation.

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till de allmänna synpunkter,

från vilka försvarskommittén utgått vid beräknandet av personalbehovet,

och har i stort sett funnit den av kommittén föreslagna allmänna utformningen

av flygvapnets personalorganisation lämplig.

Departementschefen bär framhållit, att bland annat resultatet av pågående

organisationsundersökningar och den tekniska utvecklingens krav kunde

komma att föranleda jämkningar i personalorganisationen. De beräkningar

rörande behovet av personal vid fullt genomförd personalorganisation, som

departementschefen framlade, vore därför närmast att betrakta såsom en

grund för beräkningen av flygvapnets årskostnader vid genomförd organisation

och som en riktlinje vid personalrekryteringen. Personalbehovet för

Västgöta flygflottilj (F 6) hade beräknats såsom för en enmotorig flottilj.

Utskottet. Vad i propositionen anförts i förevarande avsnitt föranleder

ingen erinran av utskottet. De föreslagna rationaliseringarna i personalorganisationen

och den betydande personalminskningen äro enligt utskottets

mening att hälsa med tillfredsställelse.

2. Militär personal.

Departementschefen bär i princip tillstyrkt de av försvarskommittén föreslagna

minskningarna i antalet officerare (utom officerare i intendenturbefattning

samt musikpersonal) och beräknat behovet av sådana officerare till

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 160.

693 (för nuvarande organisation beräknas 723) med den fördelning på tjänstegrader

m. m., som framgår av propositionen s. 446. Härutöver ba tre befattningar

beräknats kunna bestridas alternativt av officerare eller flygingenjörspersonal.

I fråga om officerare i intendenturbefattning har departementschefen föreslagit

ökning med 1 kapten i förhållande till nuvarande organisation.

Vad underofficerare (utom musikpersonal) beträffar innebär departementschefens

förslag i huvudsak — förutom att underofficerare i flygförartjänst

efter hand avvecklas, vilket riksdagen tidigare beslutat — att förvaltare

i flygstationslbefattning och i iförrådsbefattning (flygmateriel) samt stations-

respektive förrådsunderofficerare på längre sikt ersättas med civilmilitär

personal, att samtliga underofficerare i kassatjänst skola vara förvaltare,

att beställningar för förvaltare i signalbefattning inrättas i utbyte mot

officersbeställningar, att antalet underofficerare såsom signalister och såsom

trupputbildare avsevärt minskas samt att materielunderofficerare utgå ur

organisationen. Till frågan, om chefen för flottiljs (motsvarande) byggnadsavdelning

framdeles bör vara underofficer (förvaltare) eller civil kasernföreståndare

har departementschefen icke varit beredd att för närvarande taga

slutlig ställning. Vid personalberäkningarna har departementschefen dock

utgått från att förvaltare i kasernbefattning tills vidare avses för dessa

tjänster. Behovet av underofficerare (utom musikpersonal) har departementschefen

beräknat till 369 (för nuvarande organisation beräknas 853) med den

fördelning på tjänstegrader och yrkesgrenar, som framgår av propositionen

s. 447. Motiven för departementschefens förslag rörande underofficerarna

framgå av propositionen s. 440—441.

Vad stammanskapet (utom musikpersonal) angår har departementschefen

räknat med att överfurirsbeställningar inrättas för trupputbildare, att pågående

utbyggnad av stamflygförarkategorien fullföljes, att antalet stammanskap

som trupputbildare och signalister (nu benämnda signalmekaniker)

nedbringas väsentligt, att rekryteringsunderlaget för de civilmilitära flygteknikerna

i avvaktan på resultatet av pågående rekryteringsförsök fortfarande

skall vara stammanskap, samt att sjukvårdsunderbefäl tills vidare fortfarande

skall ingå i organisationen. Behovet av stammanskap har departementschefen

beräknat till 2 000 (enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års riksdagsbeslut

4 535), med den fördelning på beställningar och yrkesgrenar, som

framgår av propositionen s. 448.

I fråga om värnpliktiga har departementschefen föreslagit, att i nuvarande

organisation ingående värnpliktiga bombfällare och navigatörer, flygskyttar

samt underofficerare skola utgå, samt att värnpliktiga officerare och

underofficerare i luftbevakningstjänst skola tillkomma. I avvaktan på resultatet

av pågående organisationsundersökningar har departementschefen beräknat

flygvapnets normalbehov av värnpliktiga (utom studenter och likställda)

till 4 787 (nu 5 500).

Musikpersonalen har i propositionen föreslagits skola ökas med 8 musik
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160. 85

furirer samt minskas med 8 musikvicekorpraler eller meniga och 8 musikelever.

Behovet av pensionerad personal i arvodesbefattningar har av departementschefen

beräknats till 50 officerare och 80 underofficerare (för nuvarande

organisation ha beräknats 51 respektive 104).

Behovet av militär personal på reservstat — som i princip beslutats 1942

men hittills icke inrättats — har av departementschefen beräknats till 23

officerare och 18 underofficerare. Fördelningen på tjänstegrader framgår av

propositionen s. 444 och 449. Förslaget innebär minskning med 3 underofficerare

i förhållande till det beräknade behovet för nuvarande organisation.

I fråga om militär personal i reserven innebär departementschefens förslag

— förutom att reservofficerare och reservunderofficerare i flygförartjänst

efter hand utgå, varom riksdagen tidigare beslutat — att reservofficerare

i flygspanartjänst utgå, att antalet reservofficerare i bastjänst och i

intendenturbefattning nedbringas, att reservofficerare i luftbevakningstjänst

tillkomma samt att antalet reservunderofficerare som flygsignalister och i

marktjänst avsevärt minskas. Departementschefen har beräknat behovet av

reservofficerare till 349 och av reservunderofficerare till 138 (för nuvarande

organisation ha beräknats 525 respektive 286).

Vad kommenderade Officerare ur andra försvarsgrenar beträffar har departementschefen

ansett, att frågan hur behovet av flygspanare skall tillgodoses

bör närmare utredas. Behovet av kommenderade officerare har i

propositionen beräknats till 33 under sommarhalvåret och 29 under vinterhalvåret

(enligt 1942 års försvarsbeslut 81 respektive 72).

Utskottet. Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har

utskottet i huvudsak ingen erinran att framställa.

3. Civilmilitär personal.

I avvaktan på resultatet av 1946 års militära förvaltningsutredning har

departementschefen tills vidare beräknat behovet av flygingenjörspersonal till

108, innebärande ökning med en beställningshavare i förhållande till nuläget.

Beställningarnas fördelning på tjänstegrader framgår av propositionen s. 454.

Härutöver ha 3 befattningar beräknats kunna alternativt bestridas av officerare

eller flygingenjörspersonal. Till av försvarskommittén och i vissa

remissyttranden framlagda förslag om utbyte av ett antal flygingenjörsbeställningar

mot flygdirektörsbeställningar har departementschefen icke varit beredd

att nu taga ställning.

Behovet av flygläkarpersonal har av departementschefen beräknats till 23

på aktiv stat och 26 arvodesanställda (nu 21 respektive 9). Fördelningen på

tjänstegrader framgår av propositionen s. 450 och 455. Departementschefen

har i likhet med försvarskommittén ansett, att frågan om flygförarutbildning

av flygläkare bör bli föremål för närmare utredning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Yad meteorologpersonalen beträffar har departementschefen beräknat behovet

till 92 (nu 94), av vilka 3 på marinens personalförteckningar. I jämförelse

med nuvarande organisation innebär förslaget, att 2 beställningshavare

i Ca 26 tillkomma samt att 4 i Ce 19 utgå.

Behovet av verkmästare och mästare vid fullt genomförd personalorganisation

har departementschefen beräknat till 114 respektive 366 (nu 41 respektive

265) med den fördelning på beställningar och yrkesgrenar, som framgår

av propositionen s. 455. Departementschefen har — såsom närmare framgår

av det följande — räknat med att av de befattningar, för vilka i den fullt

genomförda personalorganisationen avsetts verkmästare och mästare, 74

respektive 77 tills vidare liksom hittills skola besättas med militära förvaltare

respektive fanjunkare. Till vissa personalorganisationers förslag om förbättrade

befordringsmöjligheter för elektro- (nu benämnda signal-) och vapenmästare

har departementschefen icke varit beredd att nu taga ställning.

Antalet flygtekniker har departementschefen beräknat till 1 861.

Med hänsyn särskilt till betydelsen för flygsäkerhetstjänsten av en effektiv

räddnings- och brandorganisation har departementschefen funnit försvarskommitténs

förslag att inrätta en civilmilitär flottiljpolisorganisation som ersättning

för nuvarande militära vaktplutoner vara lämpligt. Motiven för förslaget

framgå närmare av propositionen s. 451—452. 1 avvaktan på resultatet av pågående

organisationsundersökningar har departementschefen beräknat behovet

av flottiljpoliser vid varje flottilj (motsvarande) till 14 — vilka skulle ersätta

1 officer, 4 underofficerare, 5 underbefäl och 45 värnpliktiga — eller sammanlagt

258, av vilka 19 i Ca 16 och 239 i Ca 14.

Behovet av förrådsvaktmästare har departementschefen beräknat till liksom

nu 39.

Yad angår civilmilitär personal på reservstat och i reserven har departementschefen

föreslagit, att en reserv av förtidsavgångna mästare och verkmästare

inrättas. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för denna personal borde

enligt propositionen överensstämma med vad som funnes föreskrivet för

övrig personal i marktjänstbefattning. Departementschefen har icke varit

beredd att för närvarande tillstyrka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund

framlagt förslag att inrätta en reserv för förtidsavgångna flygtekniker.

Behovet av här ifrågavarande personal har departementschefen beräknat till

på reservstat 1 flygläkare av 1. graden (liksom nu) och i reserven 21 flygingenjörer

(liksom nu), 8 verkmästare, 62 mästare och 20 meteorologer.

Utskottet. Vid bifall till propositionen komma befordringsutsikterna för

den civilmilitära tekniska personalen vid flygvapnet att i vissa avseenden bli

ogynnsammare än vid övriga försvarsgrenar. Med hänsyn till möjligheterna

att rekrytera och inom flygvapnet behålla väl kvalificerad personal för den

betydelsefulla tekniska tjänsten förutsätter utskottet, att befordringsfrågan

ägnas uppmärksamhet av Kungl. Maj:t. I övrigt har utskottet i stort sett intet

att erinra mot vad i propositionen anförts under detta avsnitt.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

87

4. Civil personal.

Försvarskommittén föreslog en nettoökning med 222 befattningar för från avlöningsanslag

avlönad ordinarie och extra ordinarie civil personal i förhållande

till det i flygvapnets personalförteckning för budgetåret 1947/48 upptagna antalet

dylika befattningar. Utökningarna berodde enligt kommittén i stor utsträckning

på att viss i nuvarande organisation ingående personal — såsom pensionerad

personal i arvodesbefattningar, extra och från sakanslag avlönad civil personal,

fast anställt manskap, värnpliktiga m. fl. — utbytts mot ordinarie och

extra ordinarie civil personal.

En sammanfattning av de mera väsentliga förändringarna enligt försvarskommitténs

förslag återfinnes på s. 456—457 i propositionen.

Departementschefen har framhållit, att han i andra sammanhang tagit ställning

till vissa frågor rörande behovet av civil personal. I övrigt har departementschefen

ansett sig kunna i huvudsak tillämpa de av försvarskommittén

använda beräkningsgrunderna rörande denna personal såsom underlag vid

kostnadsberäkningarna för fullt genomförd flygvapenorganisation.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts rörande flygvapnets civila

personal har utskottet intet att erinra.

5. Befordringsutsikter och pensionsåldrar.

Försvarskommittén framhöll i huvudsak, att den icke funnit anledning

föreslå några principiella ändringar i den i samband med 1942 års försvarsbeslut

utarbetade planen för en tioårig uppsättning av flygvapnets

personalorganisation. På grund av den snabba uppsättningstakten komme

den årliga pensionsavgången under en följd av år att bliva obetydlig med ett

efter hand inträdande befordringsstopp som följd. Ehuru detta talade för en

långsammare takt, ansåg sig kommittén -— med hänsyn till förbandens krigsduglighet

och flygsäkerheten — icke kunna tillråda en sådan anordning.

Vad befordringsutsikterna beträffar torde få hänvisas till propositionen

s. 458.

Departementschefen har anslutit sig till de synpunkter, försvarskommittén

anlagt på frågan om den takt, i vilken personalorganisationen lämpligen bör

uppsättas, och har, i likhet med försvarskommittén, funnit angeläget, att åtgärder

i görligaste mån vidtagas för att minska de ogynnsamma efterverkningarna

av den snabba uppsättningstakten.

Vad beträffar pensionsåldrarna för flygande personal har departementschefen

understrukit den väsentliga betydelse, som måste tillmätas ett av försvarskommittén

och chefen för flygvapnet berört spörsmål om vidgad möjlighet

att från flygtjänsten lösgöra sådan personal, som ej längre lämpar sig

för dylik tjänst.

Utskottet ansluter sig i princip till vad i propositionen anförts under förevarande

avsnitt. Med hänsyn såväl till den berörda personalens intressen

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 160.

eom framför allt till rekryteringen anser utskottet angeläget, att de olägenheter

i olika avseenden, som sammanhänga med personalorganisationens

snabba utbyggnad, ägnas särskild uppmärksamhet av Kungl. Maj:t och

vederbörliga myndigheter. Utskottet finner det vidare betydelsefullt, att

frågan om pensionsåldrar för flygande personal och det därmed sammanhängande

spörsmålet om vidgad möjlighet att från flygtjänsten lösgöra personal,

som ej längre lämpar sig för sådan tjänst, bringas till en lösning.

6. Personalorganisationens genomförande.

Departementschefen har framhållit, att av försvarskommittén framlagd plan

för personalorganisationens utbyggnad — vilken avsetts endast som en riktlinje

— i huvudsak torde kunna följas. De av försvarskommittén föreslagna

övergångsanordningarna, beträffande vilkas innebörd i huvudsak torde få hänvisas

till propositionen s. 459—461, har departementschefen, utan att därmed

taga ställning i detalj och med de avvikelser, som föranleddes av ställningstagandet

enligt det föregående, i huvudsak tillstyrkt utom i vad avsåge förslaget

att inrätta en övergångsstat.

Vad angår frågan om att överföra vissa underofficerare (förvaltare i flygstations-

respektive förrådsbefattning samt stations- och förrådsunderofficerare)

till civilmilitär anställningsform har departementschefen erinrat, att han

räknat med civilmilitär personal för ifrågavarande befattningar vid fullt genomförd

personalorganisation. Det hade emellertid framkommit, att starka slitningar

kunde förväntas uppstå mellan de nuvarande civilmilitära beställningshavama

och de överförda underofficerarna på grund av olika befordringsmöjligheter.

Med hänsyn härtill syntes det — har departementschefen vidare

anfört — böra anstå med frågan om det sätt, på vilket övergången till den

nya personalorganisationen skulle ske. Tills vidare har departementschefen

räknat med att dessa befattningar skola besättas med underofficerare enligt

nu tillämpade rekryteringsgrunder, så länge för befattningarna lämpade underofficerare

finnas att tillgå.

För stammanskap, som vid övergången till den nya personalorganisationen

redan påbörjat sin utbildning, böra enligt försvarskommitténs av departementschefen

godtagna förslag i princip bibehållas de möjligheter till vidareutbildning

och befordran till officer och underofficer, som förelegat vid rekryteringstillfället,

och följaktligen även till beställningar, som icke längre skola ingå i

den nya organisationen, fullt genomförd.

Vad beträffar frågan om att inrätta en övergångsstat för viss personal, som

av försvarskommittén beräknats bli övertalig i den föreslagna personalorganisationen,

har i propositionen framhållits, att frågan hur många beställningshavare,

som kunde komma att bli övertaliga, berodde på bland annat resultatet

av pågående organisationsundersökningar vid flottilj. Om särskilda övergångsanordningar

skulle visa sig erforderliga, sedan resultatet av dessa undersökningar

lagts fram, torde — har departementschefen slutligen anfört — förslag

härom få föreläggas riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

89

Erinras må i detta sammanhang, att i motionen I: 366 av herrar Uhlén

och Sjö har, såsom under avd. III. angivits, hemställts om vissa åtgärder för

att tillgodose övertalig icke-ordinarie personal m. fl.

Utskottet ansluter sig i princip till vad i propositionen anförts rörande personalorganisationens

genomförande. Under avd. III. J. har utskottet upptagit

till behandling i motionen I: 366 framställda yrkanden.

G. Rekrytering.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av försvarskommitténs förslag

rörande rekryteringen torde få hänvisas till propositionen s. 463—465.

Vad beträffar frågan om rekryteringen av flygtekniker har i propositionen

uttalats, att denna kan upptagas till slutlig behandling tidigast under år 1949.

I propositionen har vidare anförts, att mästare och verkmästare i princip

böra rekryteras från flygtekniker respektive mästare och endast undantagsvis

från civila yrkesmän.

I motionen I: 367 av herrar Uhlén och Sjö har hemställts, att riksdagen

måtte uttala, att rekrytering av, såvitt nu är i fråga, teknikerpersonal, mästare

och verkmästare i största utsträckning skall ske från de yrkesskickliga arbetarnas

led och att — när det gäller tillsättandet av arbetsledare för civila yrkesarbetare

— denna rekrytering undantagslöst sker på detta sätt.

Utskottet anser, att rekryteringen till flygteknikerbeställningarna i princip

bör ske från personal, vars utbildning särskilt tillrättalagts för de med dessa

beställningar förenade arbetsuppgifterna, d. v. s. från militära eller civila

hjälptekniker. Frågan huruvida rekryteringen framdeles skall äga rum från

endera av eller båda dessa personalkategorier bör enligt utskottets mening

hållas öppen, tills pågående rekryteringsförsök avsatt resultat. De i motionen

I: 367 framförda önskemålen finner utskottet sig vad flygvapnet beträffar

böra biträda endast i så måtto att — utöver vad departementschefen särskilt

anfört — även flygtekniker undantagsvis böra kunna rekryteras från civila

yrkesmän, då lämplig, för ifrågavarande beställningar direktrekryterad personal

icke finnes tillgänglig eller då särskilda förhållanden i övrigt så påkalla.

Vad i propositionen i övrigt anförts föranleder ingen erinran av utskottet.

H. Utbildning.

Departementschefen har icke tagit slutlig ställning till frågan om utbildningen

av de värnpliktiga.

Departementschefen har anfört, att försvarskommitténs förslag i fråga om

flertalet övriga personalkategorier — vars innebörd närmare framgår av propositionen

s. 468—470 — innebär bibehållande av eller smärre jämkningar

i nu tillämpad eller planerad utbildningsgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Den av försvarskommittén föreslagna centraliseringen av de praktiskteoretiska

perioderna av det fast anställda manskapets utbildning till flygvapnets

centrala skolor har departementschefen funnit lämplig.

Enligt vad departementschefen vidare anfört, bör frågan om utbildning till

och vidareutbildning av officerare upptagas till närmare prövning i samband

med en av departementschefen förutsatt utredning angående högskoleutbildningen

inom försvaret. Det syntes böra övervägas, huruvida icke i samband

härmed även flygingenjörspersonalens utbildning borde uppmärksammas.

I avvaktan på närmare erfarenheter har departementschefen i princip biträtt

försvarskommitténs förslag om utbildning av flottiljpoliser.

Yad angår frågan om flygövningarnas omfattning har departementschefen

framhållit, att denna är av väsentlig betydelse för flygvapnets effektivitet.

De av försvarskommittén föreslagna ändringarna i grunderna för beräkningen

av flygtidsbehovet — vilkas innebörd framgår av propositionen s. 470 -—

byggde främst på de med ledning av nuvarande erfarenheter bedömda förhållandena

efter övergång till kommande reaktionsdrivna krigsflygplantyper, om

vilka kännedom i vissa avseenden saknades. Även om de föreslagna ändringarna

i beräkningsgrunderna i avvaktan på närmare erfarenheter tills vidare kunde

i huvudsak godtagas, har departementschefen dock understrukit betydelsen av

att ifrågavarande spörsmål ägnas särskild uppmärksamhet. Det sammanlagda

årliga flygtidsbehovet vid fullt genomförd personalorganisation har i propositionen

beräknats till cirka 180 000 flygtimmar, vartill skulle komma ett ytterligare

flygtidsbehov för målflygning åt armén och marinen.

Utskottet. Yad i propositionen i här berörda del anförts ger utskottet icke

anledning till erinran.

I. Utbildningsanstalter.

I propositionen har föreslagits, att de nuvarande utbildningsanstalterna

utom underofficersskolan efter vissa organisatoriska ändringar bibehållas, att

en i flygvapnets centrala skolor ingående trupputbildarskola tillkommer, att

en särskild radarskola inrättas och att flygförvaltningens verkstadsskola göres

permanent.

Vad beträffar försvarskommitténs förslag angående de olika utbildningsanstalterna,

vilka med vissa jämkningar godtagits av departementschefen,

torde i huvudsak få hänvisas till propositionen s. 473—476.

Vad beträffar flygkrigshögskolan innebär departementschefens förslag, att

1 kapten utbytes mot 1 kanslibiträde.

Beträffande flygkadettskolan har departementschefen räknat med att till

denna skola förlägges även utbildning av flygande personal i reservflygkåren

och allmän flygträning av stammanskap vid försvarets läroverk ävensom utbildning

i luftbevakningstjänst av värnpliktiga officerare och underofficerare

(årligen omkring 45 respektive 15).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

91

Yad krigsflygskolan angår har departementschefen räknat med i huvudsak

samma organisation som för närvarande. Vissa ändringar i personaluppsättningen

föranleddes av den föreslagna personalorganisationen för flygvapnet

och det ändrade antalet elever i grundläggande flygutbildning. Skolans stab

och specialdivision borde organiseras på i huvudsak samma sätt som motsvarande

organ vid flottilj. Antalet inryckande elever har beräknats till omkring

300, vilka borde fördelas på två flygskolor.

Vad flygvapnets centrala skolor beträffar har — såsom tidigare berörts

departementschefen i princip biträtt försvarskommitténs förslag att till dessa

skolor helt förlägga den del av manskapsutbildningen, som tidigare varit uppdelad

på de olika flottiljernas (motsvarande) manskapsskolor. De centrala skolorna

ha föreslagits skola bestå av gemensam stab, trupputbildarskola, signalskola

och teknisk skola. Underofficersutbildningen — som nu äger rum vid

en särskild underofficersskola — borde bedrivas vid underofficerskurser inom

trupputbildarskolan respektive signalskolan. Elevantalet vid stabiliserad personalorganisation

— utom elever i vissa specialkurser — har tills vidare beräknats

till 665.

En över skolcheferna stående chef för alla tre skolorna borde tillkomma.

Till frågan om löneställningen för denne — av försvarskommittén föreslagen

till Ma 12 eller Ma 11 — har departementschefen i detta sammanhang icke

tagit ställning. För befattningen som chef för den tekniska skolan borde avses

en major eller kapten eller också en flygdirektör av 2. graden eller flygingenjör

av 2. graden. Med anledning av att försvarskommittén vid behandlingen av de

centrala skolorna berört vissa byggnadsfrågor har departementschefen uttalat

bland annat, att särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan, hur den tekniska

skolans lokalbehov på längre sikt bör tillgodoses.

Departementschefen har med hänsyn till den stora betydelse, som måste

tillmätas utbildningen i radartjänst, i likhet med försvarskommittén föreslagit,

att en särskild radarskola inrättas och förlägges till nuvarande F 2:s etablissement,

Till skolan borde, i varje fall tills vidare, förläggas även den föreslagna

flygräddningsgruppen. Departementschefen har i princip godtagit försvarskommitténs

förslag till organisation av radarskolan jämte flygräddningsgruppen.

Behovet av militär och civilmilitär personal (utom elever och värnpliktiga)

har i propositionen beräknats till 1 överstelöjtnant som chef, 1 major

eller kapten, 4 kaptener, 3 löjtnanter, 2 förvaltare, 5 fanjunkare, 4 sergeanter,

5 överfurirer, 16 furirer, 2 pensionerade underofficerare i arvodesbefattningar,

1 flygdirektör av 2. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 1 flygläkare av 1.

graden, 2 beställninghavare tilhörande militärmeteorologpersonalen, 2 verkmästare,

11 mästare, 30 flygtekniker, 6 flottiljpoliser och 1 förrådsvaktmäistare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande utbildningsanstalternas

organisation och personalbehov föranleder icke någon principiell erinran från

utskottets sida. I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt,

att en särskild radarskola organiseras och förlägges till etablissementet i

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Hägernäs. Till denna skola torde även böra förläggas den förberedande, i

huvudsak allmänbildande utbildningen av stamflygförare med folkskolekompetens,

vilken utbildning hittills provisoriskt varit förlagd till Svea flygflottilj.

J. Väderleksorganisationen.

Med anledning av ett av 1''örsvarskommittén framlagt förslag om indragning

av väderleksstationen i Fårösund har departementschefen erinrat, att

Kungl. Maj:t numera medgivit, att denna station finge indragas och dess

uppgifter övertagas av den civila flygväderlekstjänsten i Visby.

Behovet av personal vid flygstabens väderleksavdelning har av departementschefen

behandlats under avsnittet Flygvapnets ledande organ m. m.

TJtskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under detta

avsnitt. Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj:t den 4 juni 1948 medgivit,

att observationscentralstationen i Karlstad må indragas och dess uppgifter

övertagas av den civila flygväderlekstjänsten därstädes.

K. Övriga frågor.

Departementschefen har anfört, att i princip intet vore att erinra mot försvarskommitténs

förslag att för flygvapnets krigsorganisation inrätta en

reservflygkår för vissa begränsade spanings- och övervakningsuppgifter. Det

borde ankomma på Kungl. Maj it att utfärda närmare föreskrifter angående

tjänstgöringsförhållanden m. m. för kårens värnpliktiga flygande personal

(f. d. stamflygförare).

Vad beträffar målflygning åt armén och marinen har i propositionen icke

förutsatts någon principiell ändring i nu gällande ordning.

I fråga om understöd åt privatflyget har departementschefen i huvudsak

anslutit sig till försvarskommitténs förslag att sådant understöd alltjämt skall

utgå, avse den motorlösa flygningen och utnyttjas på sådant sätt att så många

ynglingar som möjligt ges tillfälle till utbildning i motorlös flygning.

Med en ifrågasatt särskild utredning rörande understöd åt det privata

motorflyget har departementschefen ansett böra tills vidare anstå.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt, att

en reservflygkår inrättas för att i görligaste mån kompensera redan beslutad

minskning av spaningsflyget.

Mot vad i övrigt av departementschefen anförts under detta avsnitt har

utskottet ingen principiell erinran att framställa.

III. Flygmaterielen.

Beträffande försvarskommitténs förslag och synpunkter rörande flygmaterielen

torde få hänvisas till propositionen s. 481—483.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

93

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till de synpunkter,

försvarskommittén anlagt på frågan om flygmaterielens förnyelse. Materielförnyelsen

borde således i princip grundas på den inhemska flygindustrien.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen ansett 7 år vara den

genomsnittligt största livslängd för krigsflygplan i första linjen, som kan godtagas.

Mot de livslängder för flygmaterielen i övrigt, som försvarskommittén

lagt till grund för sina kostnadsberäkningar, har departementschefen icke haft

något att erinra.

I likhet med försvarskommittén har departementschefen vidare ansett, att

flygmaterielen liksom nu bör förnyas successivt medelst tämligen jämna årliga

anslag.

Då våra nuvarande resurser för flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet

icke motsvarade de krav som numera måste ställas, har departementschefen

ansett en utökning härvidlag ofrånkomlig. Departementschefen har

vidare uttalat, att det ur försvarets synpunkt är av stor betydelse, att frågan

om ordnandet av den högre undervisningen på de flyg- och flygmotortekniska

områdena så snart ske kan bringas till en lösning.

Yad beträffar möjligheterna att på längre sikt förse flygvapnet med materiel

har departementschefen anfört, att härför erforderliga industriella förutsättningar

redan nu finnas inom landet såväl för den av departementschefen nu

föreslagna organisationen som för en organisation, i vilken även återstående

sju dagjaktflottäljer förstärkts. Den närmast förestående materielanskaffningen

för förstärkning av tre dagjaktflottiljer har i propositionen beräknats

skola ske genom köp utifrån, medan förstärkningen av återstående dagjaktflottiljer

beräknats kunna ske genom inhemsk tillverkning.

Mot vad försvarskommittén anfört rörande flygmaterielens underhall har

departementschefen i princip icke haft något att erinra.

Utskottet ansluter sig till de förslag och synpunkter rörande flygmaterielen,

som framlagts i propositionen. Enligt utskottets mening maste det anses

synnerligen betydelsefullt, att i fråga om forskning och högre teknisk undervisning

betingelser snarast skapas för att vår flygindustri även i fortsättningen

skall kunna förse våra stridskrafter med fullt modern och ur flygsäkerhetssynpunkt

tillfredsställande flygmateriel.

IV. Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Departementschefen har framhållit att, även om den av honom föreslagna

organisationen för flygvapnet innebure vissa förstärkningar i jämförelse med

försvarskommitténs förslag, de båda organisationerna till sin struktui voie

väl överensstämmande. Med utgångspunkt från kommitténs kostnadsberäkningar

för flygvapnet, som i princip kunde godtagas, hade kostnadsberäkningarna

därför begränsats till att avse de större organisationsändringar i

förhållande till kommitténs förslag, som förordats i propositionen. Kommit
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 160.

téns förslag innebure — även oavsett föreslagna förbandsindragningar —

väsentliga besparingar i förhållande till nuvarande organisation fullt genomförd.

Kostnadsberäkningarna grundade sig på pris- och löneläget den 1 juli

1947.

Departementschefen har beräknat årskostnaderna (utom ersättning till försvarets

fastighetsfond) för flygvapnet — luftbevakningen inräknad — vid

genomförd organisation till 280,7 miljoner kronor, varav cirka 12 miljoner

kronor för förstärkning av tre dagjaktflottiljer. Detta innebär en ökning med

cirka 26 miljoner kronor i förhållande till försvarskommitténs förslag och med

cirka 10 miljoner kronor vid jämförelse med nu gällande organisation fullt

genomförd. Under övergångsåren skulle årskostnaderna bli betydligt lägre.

Förutom årskostnaderna tillkomme vissa engångskostnader, vilka — utöver

kostnaderna för av försvarskommittén angivna byggnadsobjekt — beräknades

uppgå till cirka 66 miljoner kronor. Av engångskostnaderna erfordrades cirka

55 miljoner kronor för förstärkning av tre dagjaktflottiljer och — i överensstämmelse

med försvarskommitténs förslag — 10,5 miljoner kronor för materielanskaffning

åt den optiska luftbevakningen. Härtill skulle komma vissa

engångskostnader för ombildning av attackflottiljen F 1 till nattjaktfiottilj.

Merkostnaderna under driftbudgeten för budgetåret 1948/49 i förhållande

till i årets statsverksproposition upptagna medel för flygvapnet beräknades

uppgå till cirka 8 miljoner kronor, varav cirka 2 miljoner — för den optiska

luftbevakningen — skulle överföras från övriga försvarsgrenar.

Beträffande den närmare fördelningen av flygvapnets års- och engångskostnader

för olika ändamål och på olika budgetår torde få hänvisas till propositionen

s. 485—491.

För fullständighetens skull vill utskottet i detta sammanhang erinra om

det redan under avd. II. omnämnda, i de likalydande motionerna I: 361 av herr

Bergvall m. fl. och II: 520 av herr Ohlin m. fl. framförda önskemålet att, beträffande

den ifrågasatta fortsatta utbyggnaden av flygvapnet, kostnadsfrågan i

sin helhet klarlades i den plan, som förutsatts komma att föreläggas 1949 års

riksdag.

Utskottet. Mot i propositionen framlagda kostnadsberäkningar för flygvapnet

har utskottet i huvudsak intet att erinra.

AVD. VII. VISSA FÖR FÖRSVARET GEMENSAMMA ÄNDAMÅL.

A. Försvarets forskningsanstalt.

Försvarskommittén har på grundval av en av försvarets forskningsanstalt

till kommittén överlämnad promemoria föreslagit ökad medelsanvisning till

forskningsanstalten. Kommittén har därvid framhållit betydelsen av att vårt

land noggrant och i den utsträckning våra resurser medgåve följde den militärtekniska

utvecklingen för att om möjligt i god tid kunna få fram ända
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

95

målsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån säkerställa sig mot

överraskningar. Kommittén funne därför starka skäl tala för att vi i mån

av vår förmåga borde ställa erforderliga medel till förfogande för ifrågavarande

ändamål.

Kommittén bär därför ansett sig böra förorda, att forskningsanstalten erhåller

ökad medelstilldelning för de närmaste budgetåren. Samtidigt bär

kommittén anfört, att största möjliga varsamhet syntes påkallad vid utbyggandet

av den fasta personalorganisationen.

Departementschefen bär funnit goda skäl tala för att forskningsanstaltens

personalorganisation i viss utsträckning konsoliderades. Härav betingade

detaljförslag komme att framläggas vid behandlingen av frågan om medelstilldelning

till anstalten för nästa budgetår.

I anledning av ett av forskningsanstalten i yttrande över försvarskommitténs

betänkande framställt förslag, att värnpliktiga med naturvetenskaplig

eller teknisk utbildning i betydligt större utsträckning än för närvarande

skulle placeras till tjänstgöring vid anstalten, har departementschefen anfört,

att frågan härom framdeles borde övervägas i samband med övriga värnpliktsfrågor.

TJtskottet har intet att erinra mot vad departementschefen i förevarande

avsnitt av propositionen anfört.

B. Fältövningar m. m.

Under det till försvarsstaben uppförda reservationsanslaget till övningar

har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 7 500 kronor för anordnande

av fältövningar m. m. för försvarsstabens egen personal. För nästa

budgetår har för detta ändamål i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 24)

under motsvarande anslag beräknats samma belopp.

Försvarskommittén bär föreslagit ökad medelsanvisning för dylik övningsverksamhet.

Kommittén har därvid anfört, att önskemål framförts om anordnande

av befälsövningar av strategisk natur, vid vilka såväl högkvarteret som

cheferna för försvarsgrenarnas operativa enheter ställdes inför de kombinerade

operationernas speciella problem. Med hänsyn till det nutida krigets

totala karaktär hade vidare framhållits nödvändigheten av en intim samverkan

även mellan försvarets målsmän och olika civila myndigheter. Samarbetet

måste förberedas i fred och grundas på ömsesidig kunskap om det militärpolitiska

läget och de olika parternas möjligheter. Civila och militära

högre chefer måste få tillfälle att i applikatorisk form studera de uppgifter,

inför vilka de en gång kunde bli ställda. De principer och metoder för

kombinerade operationer, som kunde utarbetas med ledning av krigserfarenheter,

applikatoriska studier och fältövningar borde jämväl utprövas under

krigsmässiga övningar, vilka dock tills vidare borde inskränkas till att äga

rum i genomsnitt vart tredje år. Slutligen hade särskilda utbildningskurser

för försvarsstabens personal ansetts erforderliga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande nr 160.

Försvarskommittén har ansett, att bärande skäl anförts för anordnande av

här avsedda övningar oöh kurser m. m. och föreslagit, att anslag skulle årligen

anvisas för ändamålet med ett sammanlagt belopp av 85 500 kronor.

I yttrande över försvarskommitténs betänkande har överbefälhavaren framhållit,

att erfarenheterna från andra världskriget understrukit vikten av friktionsfri

samverkan mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar och av nära

samarbete mellan krigsmakten, civilförsvaret och övriga civila myndigheter.

Formerna för denna samverkan måste studeras och övas. Det syntes överbefälhavaren

betydelsefullt, att den av försvarskommittén föreslagna verksamheten

i sådant syfte komme till stånd i full utsträckning redan under

nästkommande budgetår. Med hänsyn till den snabba tekniska och taktiska

utvecklingen vore det nödvändigt att vid sidan av den militärtekniska forskningen

även kunna bearbeta nya rön ur tekniska och strategiska synpunkter

och med hänsyn till svenska förhållanden. Dylika forskningsuppgifter kunde

ej genomföras utan regelbundet återkommande kurser och tillämpningsövningar

av operativ art.

Departementschefen har uttalat, att av försvarskommittén och överbefälhavaren

anförda synpunkter för anordnande av här avsedda övningar syntes

vara av natur att böra vinna beaktande. I den mån övningar ägde rum med

personal ur försvarsstaben borde tagas i anspråk det för försvarsstaben uppförda

anslaget till övningar. I den mån personal ur försvarsgrenarna deltoge,

syntes kostnaderna böra bestridas från vederbörande försvarsgrens övningsanslag.

För framtiden erforderliga medel för dessa övningar borde begäras

i de årliga medelsäskandena. På grund härav vore departementschefen

icke beredd att nu föreslå särskild medelsanvisning för bär avsedda ändamål.

Utskottet. Mot vad departementschefen härutinnan anfört har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

C. Befäls- och specialistutbildning av vissa värnpliktiga.

Departementschefen har i enlighet med vad försvarskommittén förordat i

princip tillstyrkt, att särskild befäls- och specialistutbildning komme till

stånd för värnpliktiga, som vore avsedda att i krig utnyttjas i vissa befattningar

av icke rent militär natur, såsom personalvårdsassistenter, själavårdspersonal,

tolkar, post- eller telegrafpersonal, stabsredaktörer och förplägnadsassistenter.

Utbildningen i fråga borde förläggas efter första tjänstgöringens

(motsvarande tjänstgörings) avslutande. Möjligheterna att inpassa densamma

i värnpliktstjänstgöringen bleve därför beroende av huru denna tjänstgöring

komme att utformas på längre sikt. Då förslag därom icke nu kunde

framläggas, kunde departementschefen heller icke nu mera i detalj taga ställning

till förslaget. Skulle emellertid en dylik utbildning lämpligen kunna

anordnas, syntes Kungl. Maj:t äga att utan riksdagens medverkan föranstalta

härom.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

97

Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj:t, därest så befinnes

möjligt och lämpligt, föranstaltar om anordnande av sådan utbildning som

här avses.

D. Försvarets brevskola.

Försvarskommittén har anfört, att numera vunna erfarenheter rörande den

verksamhet, som hittills bedrivits vid arméns brevskola, enligt vad från militärt

håll gjorts gällande, givit vid handen, att korrespondensundervisning med

gott resultat borde kunna utnyttjas inom krigsmakten i väsentligt större

utsträckning än hittills varit fallet och att verksamhetsområdet fördenskull

borde utvidgas att avse jämväl personal tillhörande marinen och flygvapnet.

Kommittén ville med hänsyn därtill i anslutning till tidigare förslag i ämnet

förorda, att en särskild försvarets brevskola inrättades. Personalen vid

skolan syntes kunna begränsas till en chef, major (kommendörkapten av 2.

graden) eller kapten i lönegrad Ma 10 eller Md 9, en militär lärare, löjtnant,

i lönegrad Md 7, tre civila lärare, varav två i lönegrad Ce 27 och en i lönegrad

Ce 24, samt två biträden för skriv- och kontorsgöromål. För avlöningar

till skolans personal beräknades 81 500 kronor och för omkostnader vid skolan

BO 000 kronor för budgetår. I den mån kurser anordnades allenast för en försvarsgren,

borde desamma bestridas från vederbörligt övningsanslag.

Departementschefen har anfört, att han med hänsyn till numera vunna

erfarenheter rörande värdet av korrespondensmetoden för militär undervisning

ansåge sig kunna förorda, att denna form av undervisning infördes jämväl

för marinen och flygvapnet och därvid även gåves en fastare organisation.

Liksom hittills syntes verksamheten böra bedrivas vid en särskild skola.

Departementschefen föresloge, att en för försvaret gemensam skola, försvarets

brevskola, inrättades. Vad beträffade personalorganisationen vid skolan

och personalens löneställningar kunde departementschefen ansluta sig till försvarskommitténs

förslag, med den ändringen dock att alla de tre civila lärarna

åtminstone tills vidare placerades i lönegraden Ce 24.

Utskottet har intet att erinra mot vad i detta avsnitt av propositionen

anförts och föreslagits.

E Åtgärder för att säkerställa krigsmaktens försörjning i krig

Departementschefen har framhållit, att under beredskapstiden stora belopp

ställts till förfogande för åtgärder i syfte att höja den industriella kapa

citeten för krigsmaktens försörjning i krig. Åtgärderna hade avsett såväl anskaffning

av maskiner och byggande av fabriker som anskaffning av råvaror

och mellanlager för krigsindustritillverkning. I samband med att krigshandlingarna

upphört och beredskapen hävts hade det program för utbyggnaden

på detta område som då fortfarande var under fullföljande avbrutits och

vissa medel, som funnits reserverade för ändamålet, inbesparats (jfr prop.

7—1002 48 Bi hav (j till riksdagens protokoll 1948. 6 sand. Nr 160.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande nr 160.

1945:386, s. 10 o. 11). I avvaktan på försvarskommitténs förslag hade sedermera

i stort sett inga ytterligare medel anvisats för här ifrågavarande

ändamål.

Det vore givetvis en angelägenhet av största vikt, att krigsmaktens försörjning

i krig med materiel och förnödenheter vore i erforderlig grad tryggad.

De åtgärder härför, som borde vidtagas, måste noggrant planläggas för

att största möjliga effekt skulle kunna utvinnas ur medel, som kunde ställas

till förfogande för ändamålet. På skilda områden påginge närmare utredredningar

för en dylik planläggning.

Departementschefen vore icke beredd att för närvarande ange något mått

på medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål. Till frågan om medel för

vissa åtgärder till tryggande av krigsmaktens försörjning, vilka i nuvarande

läge syntes vara särskilt angelägna, finge departementschefen anledning att

återkomma i annat sammanhang.

Utskottet, som vid behandlingen av propositionen nr 208 återkommer till

frågan om materielanskaffningen för försvaret, har intet att erinra mot vad

departementschefen i förevarande avsnitt av propositionen anfört.

F. Lottaorganisationen.

Den av riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) bedrivna verksamheten

har av försvarskommittén bedömts vara av sådant värde för krigsmakten, att

kommittén förordat höjning av nu utgående bidrag (140 000 kronor) till 370 000

kronor för år. Kommittén har därvid icke förutsatt någon ändring i lottarörelsens

ställning eller verksamhet i stort. Vidare har kommittén förutsatt, att

kostnader för lottors deltagande i fälttjänstövningar och dylikt liksom hittills

skulle bestridas av vederbörlig försvarsgren.

Departementschefen har med hänsyn till den ståndpunkt han intagit till

frågan om ökad medelsanvisning till de under Avd. IV. Armén redovisade

frivilliga försvarsorganisationerna och innan bättre överblick vunnits över

den omfattning, som luftbevaknings utbildningen kunde beräknas få under

nästkommande budgetår, ansett sig icke kunna förorda en höjning av medelsanvisningen

till lottaorganisationen utöver den, som föreslagits i innevarande

års statsverksproposition.

Utskottet har intet att erinra mot propositionen i denna del.

AVD VIII. BYGGNADER M M.

Försvarskommittén har verkställt utredning rörande de förändringar i försvarets

byggnadsbestånd, som skulle bli en följd av kommitténs förslag, samt

även upptagit till behandling frågor angående byggnadsbehov, som oberoende

därav kunde göra sig gällande under den närmaste tioårsperioden. Därvid hade

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

99

anmälts önskemål om byggnadsföretag, till vilkas bestridande skulle erfordras

— inberäknat kostnaderna för av kommitténs förslag direkt eller indirekt föranledda

byggnadsarbeten — investeringsanslag till belopp av för armén

139 303 000 kronor, för marinen 85 955 000 kronor (därav 42 000 000 kronor för

utbyggande av flottans basorganisation in. in.), för flygvapnet 136 700 000 kionor

(därav 75 400 000 kronor för flygfältsarbeten och 50 000 000 kronor för

bergshangarer in. fl. befästningsanläggningar) samt för byggnadsföretag av

för flera försvarsgrenar gemensam natur såsom bergrum för drivmedelsförråd

och den optiska luftbevakningen 23 900 000 kronor eller allt som allt

385 858 000 kronor. Mot dessa investeringsanslag skulle svara ett grundavskrivningsbehov

av tillhopa 190 157 000 kronor. Härutöver borde enligt kommittén

tagas i beaktande ett belopp av 9 200 000 kronor för försvarets forskningsanstalt.

I fråga om möjligheterna att tillgodose byggnadsbehov, som icke direkt

föranleddes av försvarskommitténs förslag utan som ur andra synpunkter

kunde anses erforderliga, har kommittén inskränkt sig till ett allmänt påpekande,

att vissa av de ifrågasatta byggnadsföretagen syntes vara av den art,

att de ur olika synpunkter tedde sig såsom särskilt angelägna. Hit vore att

hänföra byggande av flygfält samt bergrum. Med hänsyn till de avsevärda

kostnaderna härför vore det ofrånkomligt att räkna med en under avsevärd

tid fortgående successiv utbyggnad av sådana anläggningar. Jämväl

byggnadsföretag, avsedda att främja utbildningens effektivitet, borde enligt

försvarskommittén givas företräde framför andra byggnadsobjekt.

Med hänsyn till nödvändigheten att i rådande läge starkt begränsa de

allmänna utgifterna har kommittén ansett sig böra räkna med att byggnadsverksamheten

för försvarsändamål under de närmaste åren måste i hög grad inskränkas.

Med hänsyn särskilt till att medel redan beviljats för ett stort antal

byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd ännu icke lämnats, har försvarskommittén

för sin del ansett sig böra stanna vid att beräkna grundavskrivningsbehovet

för byggnads-, flygfälts- och andra anläggningsarbeten till i

genomsnitt 10 miljoner kronor för år. Kommittén har dock samtidigt uttalat,

att ett förändrat konjunkturläge kunde nödvändiggöra en omprövning av hela

förevarande frågekomplex.

Under ett särskilt avsnitt i betänkandet har kommittén behandlat frågan

om befästningar. Kommittén har därvid återgivit ett uttalande i ämnet av överbefälhavaren

av innebörd att det av främst ekonomiska skäl icke vore möjligt

att i fredstid utbygga samtliga önskvärda permanenta befästningar i fullt

färdigt skick. En viss kontinuerlig byggnadsverksamhet för befästningar

borde emellertid enligt överbefälhavarens mening äga rum i fred. Omfattningen

härav borde bestämmas under hänsynstagande dels till behovet av

befästningar ur strategisk synpunkt inom det ena eller det andra området,

dels till ekonomiska skäl.

Frågan om uppförande av bergrumsanläggningar har kommittén behandlat

tillsammans med övriga byggnadsfrågor. För befästningar för markstridskraf
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande nr 160.

ter och den militära ledningen har kommittén med hänsyn till den behållning,

som funnes å härför redan anvisade anslag, ansett sig icke i nuvarande läge

böra beräkna medel.

Departementschefen har framhållit, att huvuddelen av de byggnadsföretag,

som försvarskommittén här angivit, tidigare anmälts av de medelsäskande

myndigheterna. Alltefter angelägenhetsgrad hade de fått inpassas i den byggnadskvot,

som tillmätts försvaret. Så länge de förhållanden bestode, som betingade

den nuvarande regleringen av byggnadsverksamheten, syntes samma

förfarande få tillämpas även i fortsättningen. Frågan vilka byggnadsföretag

som närmast borde komma till utförande finge därför prövas för varje budgetår.

Utskottet. Vad departementschefen i förevarande avseende anfört ger ej

utskottet anledning till erinran.

AVD. IX. UTSKOTTETS HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet

hemställa,

A. att riksdagen må, med avslag å motionerna 1:363 samt

II: 22, 523, 524, 527 och 528, besluta, att försvaret i de delar, som

beröras i Kungl. Maj:ts proposition nr 206, skall organiseras på

sätt i nämnda proposition angivits med de avvikelser därifrån,

som betingas av vad utskottet i det föregående anfört;

B. att motionerna 1:359, 361, 362, 365, 366 och 367 samt

II: 520, 522, 525, 526, 529 ävensom I: 368 och II: 531 — de båda

sistnämnda i vad de avse försvarets organisation — i den mån

de icke kunna anses besvarade genom utskottets hemställan

under punkten A, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli, Lindström,

Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Gustaf Iwar

Anderson, Gillström, von Heland, Sundelin och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,

Ward, Andersson i Malmö, Wallentheim, Lindholm, Holmström, Onsjö,

Thapper, Persson i Vinberg, Persson i Svensköp och Johansson i Mysinge;

dock att

från och med AVD. III deltagit herr Hesselbom i stället för herr Karl

Andersson.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160.

101

Reservationer:

1) vid AVD. It. ALLMÄNNA SYNPUNKTER (s. 22—26) av herrar Johan

Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och Holmström;
2)

vid AVD. III. SÄRSKILDA FRÅGOR, A. FÖRSVARETS HÖGSTA

LEDNING (s. 30 och 31) av herrar Lindström, Gillström, Eriksson i Stockholm,

Word, Wallentheim och Lindholm, vilka ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

»Det totala kriget ingriper på samhällslivets alla områden och berör

mer eller mindre direkt varje medborgare. De strategiska beslut, som

skola fattas, äro därför numera icke något, som endast berör krigsmakten utan

hela landets försörjning, dess administration i stort m. fl. i det civila samhällslivet

djupt ingripande faktorer. Detta kräver, att en intim kontakt skapas

mellan den militära ledningen å ena sidan och den politiska ledningen samt

det civila samhällets olika delar å den andra. Det medför också, att en militär

fackman icke med säkerhet bäst lämpar sig för att fatta de avgörande strategiska

besluten.

I de flesta demokratiska stater med krigserfarenhet ligger försvarets högsta

ledning i händerna på en regeringsmedlem med konstitutionellt ansvar. Kontakten

mellan politisk och militär ledning samt det civila samhällslivet skapas

i regel genom ett krigskabinett eller försvarsråd, i vilket ingår regeringschefen,

de statsråd, som handlägga med försvaret närmast sammanhängande

frågor, cheferna för de olika försvarsgrenarna samt representanter för civilförsvaret

och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Vid en organisation, byggd på sådana principer, bör den politiska ledningen

bära huvudansvaret för de avgörande strategiska besluten under närmaste

medverkan av den högsta sakkunskapen inom olika militära områden.

Försvarsgrenschefernas föredragningar inför högsta försvarsledningen böra anpassas

därefter. Verkställandet av de militära beslut, som fattas, åligger givetvis

den rent militära ledningen. Detta förutsätter, att en prövning av överbefälhavarinstitutionens

berättigande kommer till stånd. En på krigs- och fredserfarenheter

stödd undersökning rörande dessa frågor anser utskottet påkallad.

Samordningen av krigsplanläggningen i stort och de för försvarsgrenarna

gemensamma större och viktigare spörsmålen kräver enligt erfarenheter från

de krigförande ett koordinationsorgan. Inom vissa länder sker detta genom

en liten försvarsstab, sammansatt av representanter för olika försvarsgrenar;

inom andra länder genom att delar av försvarsgrensstaberna direkt samarbeta.

Den svenska försvarsstaben lider enligt mångstämmiga uttalanden av

påtagliga brister. Dess omfattning tynger arbetet i ledningen. Dubbelarbete,

förseningar och oklarhet i ansvarsfördelningen äro påtalade nackdelar, vartill

kommer en snedvridning av organisationen, som följer av att den operativa

ledningen är i princip olika ordnad för å ena sidan armén och å andra sidan

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande nr 160.

marinen och flygvapnet. Därjämte synas kostnaderna för ledningen vara oproportionerligt

stora. En avsevärd förenkling och decentralisering i samband

med en minskning av försvarsstabens omfattning förefaller vara påkallad.

Departementschefen har föreslagit vissa åtgärder, som äro ägnade att i viss

mån åstadkomma förbättringar inom den högsta ledningen under fredsförhållanden.

Dessa åtgärder vill utskottet icke motsätta sig. Emellertid äro departementschefens

förslag enligt utskottets mening icke tillräckliga för att skapa

en på erfarenheterna byggd lämplig, förenklad och effektiv militär högsta

ledning. Frågan om högsta militärledningens organisation bör därför göras

till föremål för ny allsidig och förutsättningslös utredning.

Med anledning---- militära myndigheterna;»

3) vid AVD. IV. ARMÉN. III. C. 3. KAVALLERIET (s. 54) av herrar

Johan Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och

Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Ur mobiliserings-, kuppberedskaps- och övningssynpunkt måste det

anses vara av betydelse att i Stockholm äga tillgång till ett kavalleriförband.

De av departementschefen berörda lokalbehoven synas vidare kunna tillgodoses

på annat sätt än genom ianspråktagande av K l:s etablissement. Med

hänsyn till nu angivna förhållanden och då utredning pågår om kavalleriets

framtida organisation, förordar utskottet, i överensstämmelse med motionerna

II: 527 och II: 528, att frågan om den föreslagna indragningen av

K 1 skall upptagas till avgörande först sedan nyssnämnda utredning och den

planerade utredningen om lokalfrågorna slutförts;»

4) vid AVD. IV. ARMÉN. III. I. ARMENS HÄSTAR (s. 59) av herrar

Johan Bernhard Johansson, Andrén, Lundgren, Skoglund i Doverstorp och

Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Vad i propositionen anförts beträffande arméns hästar föranleder ingen

annan erinran från utskottets sida än att hänsyn måste tagas till de förändringar,

som bliva en följd av att frågan om indragningen av K 1 skjutes på

framtiden;»

5) vid AVD. V. MARINEN. IV. A. FARTYGSMATERIELEN (s. (54) av

herr von Heland;

6) vid AVD. V. MARINEN. IV. D. FLOTTANS PERSONAL (s. 68) av

herr Lundgren.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande försvarets organisation jämte i \ämnet väckta motioner. a1 i texten