Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till nya avlöningsreglementen m. m. jämte i ämnet väckt motion.

1948-06-15 · 24 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till nya avlöningsreglementen m. m. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

1

Nr 165.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till nya avlöningsreglementen m. m. jämte i ämnet

väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 16 april 1948, föreslagit

riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente och avlöningsreglemente

för folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse med till nämnda

statsrådsprotokoll fogade reglementsförslag;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som i statsrådsprotokollet

förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen;

c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i statsrådsprotokollet

förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om övergång till sagda reglementen;
d)

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet

förordats meddela föreskrifter om löneklassplacering av tjänstemän, som

före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie tjänst motsvarande

lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen 1947:

436;

e) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas

till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats,

besluta om de ändringar i gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas

av den nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda provisoriskt

krigsavlöningsreglemente;

f) att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie tjänster i lönegrad

Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna

bestridas från sakanslag;

g) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats meddela bestämmelser

om särskild ersättning för övertidsarbete till militärmeteorologer av

2 och 3 graden; samt

h) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats under budgetåret

1948/49 medgiva det överskridande av genom riksdagens beslut maximerade

anslag och anslagsposter, som påkallas med hänsyn till den allmänna

löneregleringen eller regleringen av befordringsgången för biträdes- och

amanuenspersonal;

dels ock besluta, att det Kungl. Maj :t senast för budgetåret 1947/48 lämnade

bemyndigandet att medgiva överskridande av genom riksdagens beslut

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 165.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 165.

maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall efter

utgången av budgetåret 1947/48 äga fortsatt giltighet under budgetåret

1948/49.

Med verkan från och med den 1 juli 1947 har genomförts en allmän lönereglering

för tjänstemän (beställningshavare, lärare) vid den civila och

den militära statsförvaltningen, de högre kommunala skolorna, de statsunderstödda

sinnesslö- och epileptikerskolorna, folkskolan och skogsvårdsstyrelserna.

Från och med den 1 januari 1948 har en lönereglering enligt

samma grunder genomförts för å personalförteckning upptagna tjänstemän

vid hushållningssällskapen. Löneregleringen har icke omfattat lärare

i övningsämnen vid statliga och statsunderstödda kommunala skolor.

Av de författningar, som utfärdats i samband med löneregleringen, har

statens löneplansförordning, vilken innehåller själva lönebeloppen, definitivt

godkänts av riksdagen. De utfärdade nya avlöningsreglementena ha i

enlighet med av riksdagen fattat beslut erhållit provisorisk giltighet för tiden

1 juli 1947—30 juni 1948. Det har förutsatts, att förslag till nya reglementen

skulle framläggas för 1948 års riksdag.

1 sin berättelse för verksamhetsåret 1946/47 ha riksdagens revisorer under

§ 29 lämnat en redogörelse för gjorda iakttagelser rörande de under

innevarande budgetår gällande avlöningsförfattningarna m. m. Efter att

ha berört de svårigheter och det ökade arbete för myndigheterna, som föranletts

av den av statsmakterna beslutade omräkningen av tjänstemännens

lönetur i samband med löneregleringen, samt efter att ha ingått på

olika frågor sammanhängande med den reglerade befordringsgång, som

samtidigt med löneregleringen införts för vissa personalgrupper, ha revisorerna

gjort bl. a. följande allmänna uttalanden rörande avlöningsreglementena.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga erinringar ur såväl

saklig som formell synpunkt riktats jämväl mot statens allmänna avlöningsreglemente

(motsvarande reglementen). I anledning härav vilja revisorerna

uttala, att det med hänsyn till de speciella förhållanden, under

vilka löneregleringsarbetet måst fullgöras, får anses förklarligt att vissa

brister kommit att vidlåda det nya avlöningssystemet. Revisorerna tänka

härvid bl. a. på den knappa tid som stått till buds för arbetets bedrivande

samt på de svårigheter vid författningarnas redigering, som orsakats av

lönekommitténs bundenhet vid de med personalorganisationerna träffade

överenskommelserna. Erkännas må för övrigt, att de nya reglementena i

icke oväsentliga avseenden innebära förenklingar, framför allt på grund

av den ökade omfattning i vilken olika hjälptabeller kommit till användning.

Den omarbetning av de ursprungliga författningsförslagen som verkställts

efter remissbehandlingen har vidare medfört vissa förbättringar, icke

minst i vad gäller reglementenas uppställning. Fortfarande kvarstå dock

brister i olika avseenden. Såsom tidigare omnämnts har också 1947 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

3

riksdag förutsatt, att genomarbetade reglementsförslag skola underställas

riksdagen, innan vederbörande avlöningsförfattningar kunna definitivt godkännas.

Revisorerna ha vidare uttalat den förhoppningen, att överarbetningen av

reglementsförslagen skulle inriktas på att giva den slutliga författningstexten

en så enkel och lättfattlig utformning som möjligt. Strävandena att på

olika vägar söka garantera största möjliga formella rättvisa åt de enskilda

tjänstemännen sinsemellan syntes sålunda icke böra drivas så långt, att de

motverkade kravet på ur administrativ synpunkt icke onödigt invecklade

och svårtolkade bestämmelser. Icke heller finge man bortse från att ifrågavarande

befattningar skulle tillämpas ej endast av specialtränad expertis

inom vissa centrala ämbetsverk utan även av befattningshavare, vilka icke

ägde särskild kameral utbildning och vilkas huvuduppgifter ofta låge helt

vid sidan av det lönetekniska området. Betydande fördelar i nu berörda avseenden

syntes kunna ernås, därest de i statens allmänna avlöningsreglemente

intagna bestämmelserna rörande undervisningsväsendet sammanfördes till

ett lämpligt antal specialförfattningar.

i syfte att förbereda framläggandet av förslag till definitiva avlöningsreglementen

ha den 5 december 1947 statens lönenämnd och ett flertal andra

myndigheter anbefallts att inkomma med yttrande rörande de erfarenheter,

som vunnits vid tillämpningen av de nya avlöningsreglementena. Tillfälle

att avgiva yttrande har vidare beretts statstjänstemännens riksförbund,

statstjänarkartellen och tjänstemännens centralorganisation.

Statens lönenämnd har vid utarbetandet av sitt yttrande haft tillgång till

övriga yttranden.

Förslag till definitiva reglementen ha utarbetats under medverkan av en

inom finansdepartementet tillsatt särskild beredning, vari ingått företrädare

för den praktiska administrationens, statens lönenämnds och 1945 års

lönekommittés synpunkter på avlöningsförfattningarna.

Överläggningar angående de nya avlöningsbestämmelserna ha hållits med

tjänstemännens huvudorganisationer, statst jänarkartellen, statstjänstemännens

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

Utöver frågan om definitiva avlöningsreglementen anmälas i propositionen

frågor om sjötillägg till beställningshavare vid försvaret och om löneturen

vid tillämpning av reglerad befordringsgång samt vissa spörsmål, som sammanhänga

med avlöningsslaternas uppställning.

Allmänna synpunkter på avlöningsförfattningarna.

Å s. 8—20 i statsrådsprotokollet lämnas redogörelse dels för löneförfattningarnas

antal och utformning i såväl det närmast före den 1 juli 1947

som det under innevarande budgetår gällande statliga lönesystemet, dels

ock för de synpunkter i hithörande avseenden, som kommit till uttryck i

myndigheternas yttranden rörande vunna erfarenheter av de nya avlö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 165.

ningsreglementenas tillämpning. Departementschefens eget uttalande i ämnet

finnes återgivet å s. 20—27 i statsrådsprotokollet. Av uttalandet inhämtas

följande.

Ändringar i sakligt hänseende i förhållande till nu gällande reglementen

ha föreslagits endast på enstaka punkter, där administrativa och andra skäl

med särskild styrka talat för en sådan jämkning.

Vad angår frågorna om löneförfattningarnas antal och utformning framhåller

departementschefen, att avlöningsförfattningarna icke böra vara

mera differentierade eller omfattande än att det är möjligt även för den,

som ej har fackkunskaper, att utan en tidskrävande undersökning utröna

vad i ett visst hänseende gäller enligt det statliga lönesystemet. Författningarna

böra vidare utformas så, att en lönereglering icke blir svårare

att verkställa eller mera tidskrävande än nödvändigt. Av denna anledning

böra om möjligt avlöningsbestämmelserna koncentreras till ett fåtal författningar,

uppställda efter sakinnehåll. En koncentrerad uppställning efter

sakinnehåll — framhåller departementschefen vidare — medför, att förefintliga

skiljaktigheter i lönehänseende olika tjänstemannagrupper emellan

lätt kunna konstateras. Det förefaller icke otänkbart, att lättheten att överblicka

hur motsvarande sakfråga lösts för andra tjänstemän föranleder

undanröjande av icke tillräckligt motiverade skiljaktigheter olika grupper

emellan. I varje fall blir det genom sakuppställningen lättare att bedöma

konsekvenserna av en ifrågasatt specialreglering för en viss kategori. Såsom

exempel på fördelarna av en koncentration av avlöningsbestämmelserna till

ett reglemente nämner departementschefen att härigenom undvikas de svårigheter,

som gränsdragningen mellan olika reglementen kan innebära. Icke

heller erfordras bestämmelser för att reglera tjänstemans övergång från det

ena till det andra reglementets tillämpningsområde eller för att reglera avlöningsförmånerna,

då tjänsteman, som själv är underkastad ett reglemente,

uppehåller i annat reglemente avsedd tjänst.

Vad angår uppdelningen av statens allmänna avlöningsreglemente — Saar

— på olika reglementen, framhålles att inom försvaret finnes militär, civilmilitär

och civil personal och att vid skolorna finnas både lärare och andra

tjänstemän. En sådan uppdelning av författningsbestämmelserna, att försvarets

myndigheter och rektorerna skulle behöva samtidigt tillämpa olika

avlöningsreglementen, synes departementschefen opraktisk och har därför

icke förordats. Om en uppdelning skulle ske, borde tillskapas ett avlöningsreglemente

för all försvarets personal och ett avlöningsreglemente för skolornas

personal i dess helhet. Dessa särskilda avlöningsreglementen bleve

emellertid ganska vidlyftiga författningar. För egen del kan departementschefen

icke finna, att en sådan anordning skulle medföra några bestämda

fördelar för de berörda förvaltningsområdena. Vad angår skolorna erinrar

departementchefen att ett särskilt avlöningsreglemente för dem tidigare

gällt men att detta förvaltningsområde genom 1939 års riksdags beslut inordnades

under civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.

Några nya synpunkter, som på ett avgörande sätt tala för ett sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

5

skiljande, ha såvitt departementschefen kunnat finna icke tillkommit. Nackdelarna

för andra av Saar omfattade förvaltningsområden av att försvarets

och skolornas personal är inordnad under Saar inskränka sig enligt departementschefens

uppfattning till att reglementet därigenom får ett större sidantal

än som eljest varit behövligt. Dessa nackdelar uppvägas emellertid

mer än väl av de fördelar, som ur allmän synpunkt följa med att bestämmelserna

koncentreras till ett reglemente. För att underlätta reglementets

användande anser departementschefen lämpligt, att de särskilda bestämmelserna

tryckas med en särskild stilsort och att till avlöningsförfattningarna

utarbetas innehållsförteckning eller sakregister.

Beträffande dispositionen av författningsmaterialet har en ändring i så

måtto vidtagits, att avlöningsbestämmelserna för befattningshavare med anställning

i viss statsunderstödd verksamhet inarbetats i förslaget till definitivt

statens allmänna avlöningsreglemente samt att avlöningsbestämmelserna

för nomadlärare och vissa befattningshavare vid sjukvårdsanstalter,

barnhem, skolhem och arbetsstugor inarbetats i förslaget till avlöningsreglemente

för folkskolan. Antalet avlöningsreglementen, beträffande vilka

förslag till definitiv utformning utarbetats, inskränker sig följaktligen till

två, nämligen 1) statens allmänna avlöningsreglemente och 2) avlöningsreglementet

för folkskolan. Reglementsförslagen ha fogats till statsrådsprotokollet

såsom bilagor 1 och 2. Som bilaga 3 har vid protokollet fogats en

sammanställning av stadgandena i förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente

samt de under budgetåret 1947/48 och närmast dessförinnan

gällande avlöningsreglementena.

I fråga om grunderna för riksdagens medverkan vid avlöningsreglementenas

tillkomst och vid ändringar i desamma förordar departementschefen,

att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndiganden att utfärda statens

allmänna avlöningsreglemente och avlöningsreglemente för folkskolan i huvudsaklig

överensstämmelse med förberörda reglementsförslag, att under

vissa närmare angivna förutsättningar ändra avlöningsbestämmelserna

ävensom att utfärda övergångsbestämmelser i samband med de nya avlöningsreglementena.

Förslaget ansluter till det förslag i nämnda hänseende

som förelädes 1947 års riksdag, med beaktande dock av riksdagens ställningstagande

vid detta tillfälle med avseende å utfärdandet av övergångsbestämmelser.

Specialmotivering till förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i reglementsförslaget

lorde utskottet få hänvisa till s. 27—211 i statsrådsprotokollet. Här må allenast

följande omnämnas.

Enligt 5 § 1 mom. skola ordinarie tjänster samt extra ordinarie tjänster i

lönegraderna Ce 25—37 och Cs 1—24 inrättas och lönegradsplaceras av

Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Med hänsyn till den praxis,

som hittills gällt i fråga om inrättande av extra ordinarie tjänster vid för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 165.

svaret med anlitande av sakanslag och som anmälts för riksdagen i 1943 års

statsverksproposition (IV ht, s. 37), har Kungl. Maj :t ansett sig böra inhämta

riksdagens bemyndigande att tills vidare inrätta extra ordinarie

tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster

för vilka avlöningskostnaderna bestridas från sådant anslag.

I 4 £ har i de särskilda bestämmelserna under rubriken Läroverk m. fl.

läroanstalter -en uttrycklig bestämmelse ansetts böra meddelas om att de

tjänster vid högre kommunala skolor, sinnesslöskolor och epileptikerskolor,

å vilka reglementet äger tillämpning, skola lönegradsplaceras i enlighet med

bestämmelser meddelade av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Angivna

bestämmelser ha förutsatts skola ha samma innehåll som den nuvarande

tjänsteförteckningen till Ars. Därest riksdagen icke däremot framställer

erinran, har likväl ansetts böra vidtagas vissa jämkningar, nämligen

dels att det i konsekvens med vad som gäller beträffande jämförlig personal

vid de allmänna läroverken skall ankomma på skolöverstyrelsen att besluta

huruvida vid de högre kommunala skolorna icke-ordinarie lärare i praktiska

läroämnen enbart eller tillsammans med teoretiskt läroämne skall äga åtnjuta

lön som adjunktskompetent lärare, dels att det i tjänsteförteckningen

med avseende å högre folkskolor använda uttrycket yrkesämne utbytes mot

uttrycket praktiskt läroämne, dels ock att för de högre kommunala skolorna

upptagas extraordinarielönegrader med samma ordningsnummer, som nu

gälla för extralärartjänster. Beträffande sistnämnda anordning, som skulle

erhålla motsvarighet för de statliga lärarna, har departementschefen anfört

i huvudsak följande.

I ett av 1944 års personalutredning den 24 oktober 1947 avgivet betänkande

del II (SOU 1947: 58) ha framlagts förslag bland annat rörande reglerad

befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk in. fl.

läroanstalter, företrädesvis sådana med akademisk utbildning. Förslag i anledning

av personalutredningens ifrågavarande betänkande har icke avsetts

skola föreläggas innevarande års riksdag. Emellertid har vid ärendets beredning

ansetts föreligga grundad anledning att vidtaga omedelbara åtgärder för

en normalisering av väntetiden till extra ordinarie anställning för sådana

icke-ordinarie läroverkslärare m. fl., som avses i personalutredningens förenämnda

betänkande, därunder inbegripna lärare vid de högre kommunala

skolorna. En dylik normalisering ligger helt i linje med grunderna för 1947

års allmänna lönereglering. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot,

torde för tillämpning från och med den 1 juli 1948 böra utfärdas bestämmelser

av innebörd, att icke-ordinarie lärare av här avsett slag efter

viss tids, i allmänhet två läsårs, tjänstgöring må erhålla extra ordinarie tjänst

i lönegrad med samma ordningsnummer som skulle ha gällt, om de varit

extra lärare.

I 8 $ reglementsförslaget ha meddelats bestämmelser ej endast om vikariatslöneförordnanden

utan även om andra vikariatsförordnanden, däri in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

7

begripna förordnanden å lägre tjänster. Vad vikariatslöneförordnanden beträffar

har det synts lämpligt att till denna paragraf sammanföra samtliga

bestämmelser om villkoren för dem. Härigenom undvikes den dualism, som

kännetecknar Saar genom att i nämnda reglementes 6 § meddelas bestämmelser

om sättet för meddelande av förordnanden under det att dessa först

i 21 § betecknas såsom vikariatslöneförordnanden. Ur propositionens redogörelse

för hithörande spörsmål (s. 54—66) må här återgivas följande uttalande

av departementschefen beträffande 1 mom. tredje stycket.

Genom bestämmelserna i tredje stycket ha bestämmelserna om sättet för

vikariatslöneförordnandes meddelande uppmjukats. Förordnandet skall

meddelas i den för tjänstetillsättning gällande ordningen, om ej annat följer

av beslut eller bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet. Ett bemyndigande

av angivet slag har främst synts böra lämnas de affärsdrivande

verken och andra verk med större lokalförvaltningar; Kungl. Maj :t har

emellertid även för andra fall, där så finnes lämpligt, ansetts böra kunna

meddela generella bestämmelser i ämnet. I övrigt har i detta stycke stadgats,

att vikariatslöneförordnande icke må meddelas annan än den, som

äger behörighet för tjänst av det slag förordnandet avser och är fullt lämplig

för förordnandet. Om det vid iakttagande av den föreskrivna proceduren

visar sig, att den för förordnandet mest lämplige —■ det förutsättes

att han äger behörighet för tjänsten — icke innehar i reglementet avsedd

lönegradsplacerad tjänst, skall han anställas såsom extra tjänsteman och

därvid placeras i lönegrad med samma nummer som gäller för den uppehållna

tjänsten.

Enligt 19 § 5 mom. skall det, om tjänsteman är berättigad att av statsmedel

uppbära tjänstepension eller årligt understöd, bero på beslut eller

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan

anledning avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger dock tilllämpning

i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp

endast — jämlikt en i paragrafen intagen särbestämmelse för försvaret —

i den mån fråga är om militär eller civilmilitär beställningshavare. I vissa

yttranden berörda frågor om tillämpningen av ifrågavarande stadganden

ha ansetts böra bliva föremål för närmare övervägande, bland annat i samband

med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till det definitiva reglementet.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (11:271), vari

hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om en översyn

av gällande bestämmelser beträffande löneförmåner för pensionerade befattningshavare,

som utnyttjas i statstjänst.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 165.

I anslutning till stadgandet i 21 § reglementsförslaget uttalas, att vid de

överväganden, som frågorna om löneklassplacering och löneklassuppflyttning

underkastats i samband med utarbetandet av förslag till definitivt

reglemente, har den uppfattningen icke synts kunna frånkännas berättigande,

att man på detta område gått längre i detaljreglering än vad saken egentligen

är förtjänt av. Sannolikt sammanhänger detta med, att systemet med

lönegrader omfattande flera löneklasser ursprungligen betraktats så, att den

normala lönen vore den, som bestämts för lägsta löneklassen, och att frågeställningen

således närmast varit under vilka förutsättningar lönen skulle

kunna höjas på det sätt, som uppflyttning till högre löneklass innebär. Det

statliga lönesystemet har emellertid sedan lång tid fungerat så, att det förefaller

lika berättigat anse den principiellt riktiga löneställningen omspänna

alla löneklasserna inom lönegraden.

Från nyss angivna utgångspunkt synes det ligga ganska nära till hands

att utforma bestämmelserna så, att dröjsmål med löneklassuppflyttning

ej föranledes av sådan frånvaro från tjänsten, vartill tjänstemannen icke

själv varit vållande.

Förslag att i fråga om löneklassuppflyttning likställa A- eller B-avdragsledighet

för sjukdom eller svag hälsas vårdande med tjänstgöring godtogs

icke av riksdagen i samband med behandlingen av de för innevarande budgetår

gällande avlöningsreglementena. De upplysningar, som från olika

verk lämnats om frekvensen av sådana längre sjukledigheter, som enligt

gällande bestämmelser skulle föranleda dröjsmål med löneklassuppflyttning

— vid post- och telegrafverken sammanlagt omkring 35 fall på sammanlagt

25 000 tjänstemän och vid tullverket intet fall, varvid är att märka

att uppgifterna basera sig på omräkningen av löneturen och således avse

en hel generation — ha i förening med den omständigheten, att de nuvarande

bestämmelserna måste leda till en invecklad personalbokföring, synts

utgöra tillräcklig anledning till att frågan tages under förnyad prövning.

Den nuvarande bestämmelsen om uppskov med löneklassuppflyttning

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring har ansetts böra utgå. Skälet

härtill är att bestämmelsen såsom sådan verkar ojämnt — den drabbar ej

den, som redan befinner sig i högsta löneklassen — och att den dessutom

endast tillämpas inom vissa verk och även där i mycket begränsad utsträckning.

Därjämte har det synts vara att föredraga att de eljest tillämpliga

straffarterna tillämpas. Det påpekas även, att i extrema fall ordinarie tjänsteman,

som missköter sig, kan förflyttas till lägre tjänst och att icke-ordinarie

tjänsteman i motsvarande fall kan entledigas. I

I 26 § reglementsförslaget behandlas frågan om läsårsdaglön till extra

lärare vid läroverk in. fl. läroanstalter.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att läsårsdaglön till extra lärare utgår

med belopp för dag motsvarande årslönen ( = 12 månadslöner) dividerad

med det antal dagar, som läsåret i detta hänseende skall anses omfatta.

Vid allmänna läroverk omfattade läsåret 38 veckor utöver tid för inträdesoch

flyttningsprövningar, som finge pågå högst en vecka, men enligt läro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

9

-verksstadgan skulle läsåret i avlöningshänseende anses omfatta 273 dagar,

och med anledning härav hade överstyrelsen beräknat läsårsdaglönen vid

bland annat allmänna läroverk till 1/m av årslönen. Tiden för inträdes- och

flyttningsprövningar omfattade olika antal dagar vid olika allmänna läroverk.

I regel omfattade den färre dagar vid mindre läroverk än vid de

större, men detta innebure icke, att varje särskild extra lärare hade ett

mindre omfattande prövningsarbete vid mindre läroverk än vid större; å

varje lärare fölle nämligen i detta hänseende i stort sett samma arbete oavsett

läroverkets storlek. Bestämmelserna om läsårsdaglön medförde, att

extra lärare vid mindre läroverk icke erhölle läsårsdaglön för flera dagar

än inträdes- och flyttningsprövningarna omfattat. Många extra lärare vid

allmänna läroverk finge alltså en årslön, som vore lägre än av årslönen

i vederbörande löneklass. Enligt överstyrelsens mening vore detta resultat

av de nya bestämmelserna icke tillfredsställande, varför bestämmelserna

borde kompletteras med en föreskrift att extra lärare, som anställts för

helt läsår, skulle uppbära läsårsdaglön för det antal dagar, läsåret i detta

hänseende skulle anses omfatta. Om läsåret och inträdesprövningarna vid

allmänt läroverk tillhopa icke omfattade 273 dagar, borde enligt överstyrelsens

mening extra lärare, såsom tidigare gällt, få tillägga överskjutande

antal dagar efter vårterminens slut.

Statens lönenämnd har uttalat, att det, även om det enligt nämndens

mening icke mötte några betänkligheter att genomföra skolöverstyrelsens

förslag vid de allmänna läroverken, med hänsyn till konsekvenserna för

andra undervisningsanstalter syntes tveksamt, om förslaget borde bifallas.

Frågan syntes för övrigt få mycket begränsad betydelse i framtiden, eftersom

lärarna skulle erhålla e. o. anställning efter 2 läsårs tjänstgöring.

Departementschefen har med hänsyn till bland annat de av lönenämnden

framhållna konsekvenserna icke ansett någon specialbestämmelse av

den av skolöverstyrelsen angivna innebörden böra meddelas.

Enligt 32 § reglementsförslaget liksom enligt Saar må övertidsersättning

icke utgå till civilmilitär personal.

Försvarets civilförvaltning har i sitt yttrande erinrat om att civilförvaltningen

tidigare i skrivelse till chefen för finansdepartementet föreslagit

sådan ändring av berörda bestämmelse, att militärmeteorologer av 2. och 3.

graden bliva berättigade till övertidsersättning. Civilförvaltningen hade i

nämnda skrivelse bland annat framhållit, att ifrågavarande civilmilitära befattningshavare

enligt av Kungl. Maj :t meddelade särskilda tillämpningsföreskrifter

till militära icke-ordinariereglementet intill den 1 juli 1947

varit berättigade till övertidsersättning.

I överensstämmelse med vad statens lönenämnd förordat har departementschefen

ansett Kungl. Maj :t böra för sig utverka riksdagens bemyndigande

att för militärmeteorologer av 2. och 3. graden meddela bestämmelser

om särskild ersättning för övertidsarbete. Ersättning avses endast skola utgå

i den mån mot övertiden svarande ledighet icke kan beredas vederbörande.

I övrigt avses i huvudsak de ersättningsgrunder skola gälla, som innefattas

i förevarande paragraf. Bestämmelserna föreslås skola erhålla giltighet räknat

från och med den 1 juli 1947.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 16-5.

I anslutning till 37 § reglementsförslaget har erinrats, att enligt gällande

bestämmelser tjänsteman vid statens vattenf allsverk, som bestrider

göromål såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, kan erhålla

ersättning med högst 408 kronor för år enligt de närmare bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vattenfallsstyrelsen.

Vidare tillämpas nu för viss annan personal, vilken fullgör

beredskapstjänst, en anordning, som innebär att tiden för beredskapstjänsten

evalveras till 48-timmarstid. Sålunda evalveras exempelvis tid för

beredskapstjänst i hemmet till en fjärdedel så lång 48-timmarstid, dock att

härvid tjänstgöringstid icke beräknas för natt. Efter evalvering av beredskapstjänsten

i 48-timmarstid ersättes den i förekommande fall såsom övertidstjänstgöring.

Fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförd höjning av övertidsgottgörelsen

har härvid medfört, att beredskapsersättningen, som tidigare

genomsnittligt beräknats till ungefär 25 kronor för hel beredskapsvecka utom

den ordinarie arbetstiden, höjts så att den utgör ungefär 75 kronor för hel

arbetsvecka. I enlighet med ett av statens vattenfallsverks tjänstgöringsnämnd

framlagt, av vattenfallsstyrelsen biträtt förslag förordas nu, att hittills

tillämpade bestämmelser skola ersättas med föreskrifter om en särskild

beredskapsersättning. Sådan ersättning skall utgå till dels tjänsteman som

a) bestrider beredskapstjänst vid kraftverks understation, b) bestrider göromål

såsom vakthavande driftledare vid driftkontor, c) tjänstgör såsom

vakthavande vid kraftverks distrikts- eller linjekontor eller d) bestrider

beredskapstjänst under veckohelger och övriga helger vid primärstation

(kraftstation), dels ock tjänsteman tillhörande reparationspersonalen vid

Trollhätte kanalverk, vilken bestrider beredskapstjänst. Enligt förslaget

skall ersättning utgå med högst 45 kronor för vecka, då tjänstgöringen

fullgöres i hemmet, ävensom vid beredskapstjänst på tjänstestället i sådana

fall, då tjänstgöringstraktamente utgår, samt med högst 55 kronor för vecka,

då tjänstgöringen fullgöres på tjänstestället om nattvila därvid beredes och

tjänstgöringstraktamente därvid icke utgår. Någon maximiregel motsvarande

den nu gällande har icke ansetts böra föreskrivas.

Svenska järnvägsmannaförbundet har i ingiven framställning hemställt,

att särskild ersättning åt de tjänstemän vid statens järnvägar, som

fullgöra beredskapstjänst liknande den, som förekommer vid statens vattenfallsverks

primär- och understationer, fastställes i samband med det

beslut, som kan föranledas av vattenfallstyrelsens framställning i ämnet.

Den sålunda uppkomna frågan om ersättning vid statens järnvägar för beredskapstjänst

har synts vara i behov av närmare övervägande och icke

kunna nu upptagas till definitiv prövning. Det har ansetts närmast böra

ankomma på järnvägsstyrelsen att framlägga ett mera preciserat förslag

i ämnet. För den händelse vad som anses böra gälla vid statens järnvägar

kommer att i huvudsak överensstämma med vad i motsvarande hänseende

skulle gälla vid statens vattenfallsverk har emellertid Kungl. Maj :t ansetts

böra äga provisoriskt meddela bestämmelser i ämnet i avbidan på att frågan

underställes riksdagens prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 16ö.

11

Specialmotivering till förslaget till avlöningsreglemente

för folkskolan.

I avseende å motiven till här ifrågavarande reglementsförslag får utskottet

hänvisa till s. 211—221 i statsrådsprotokollet.

Sjötillägg m. m.

Å s. 221—252 i statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för dels gällande

sjötilläggsbestämmelser och dessas tillämpning, dels 1945 års lönekommittés

förslag till nya bestämmelser i ämnet, dels ock de över kommittéförslaget

avgivna yttrandena.

De förordade nya bestämmelserna om sjötillägg samt om beredskapsersättning

till viss personal i sjöreserv ha av lönekommittén föreslagits skola träda

i kraft den 1 juli 1948. Med fasthållande vid tidigare gjort uttalande angående

en retroaktiv tillämpning av de blivande sjötilläggsbestämmelserna

från och med den 1 oktober 1947 har lönekommittén emellertid framlagt förslag

om en sådan tillämpning.

Departementschefen har (s. 253—255 i statsrådsprotokollet) funnit sig i

allt väsentligt kunna godtaga det av lönekommittén framlagda förslaget till

ny sjötilläggsreglering. Beträffande frågan om retroaktiv tillämpning av bestämmelserna

har departementschefen uttalat följande.

»Lönekommitténs förslag rörande en retroaktiv tillämpning enligt vissa

förenklade grunder av de nya sjötilläggsbeloppen har rönt en bestämd gensaga

från statskontorets sida och har mött vissa betänkligheter även hos

försvarets civilförvaltning. Med hänsyn icke minst till de särskilda omständigheter

i samband med förhandlingarna angående den allmänna löneregleringen,

under vilka lönekommitténs ursprungliga uttalande i frågan gjordes,

vill jag emellertid förorda lönekommitténs förslag även på denna punkt.

En ytterligare faktor, som påverkat mitt ställningstagande i frågan, är att

vid de senast förda förhandlingarna enighet kunnat uppnås om ett ur administrativ

synpunkt förenklat förfarande vid beräknandet av den retroaktiva

ersättningen oaktat att de materiella verkningarna av detta förfarande

i vissa fall komma att bli för tjänstemännen ogynnsammare, än om en

exakt beräkning hade kunnat genomföras. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

anser jag, att man bör kunna bortse från att, såsom statskontoret

framhållit, i vissa andra fall uppkomma något för förmånliga verkningar;

enligt vad jag inhämtat ha bestämmelsernas verkningar i båda avseendena

varit väl bekanta vid lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna

men ansetts kunna accepteras för att ett ur administrativ synpunkt

så föga tyngande beräkningssätt som möjligt skulle kunna tillämpas.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 16-5.

Vissa spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning

av reglerad befordring sgång.

Departementschefen har härutinnan anfört följande.

»Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att den praktiska

tillämpningen av den till befordringskungörelsen hörande övergångsbestämmelsen

(punkt 1) kommit att sträcka sig längre än som vid bestämmelsens

tillkomst varit avsett. Följden härav har blivit, att ett stort antal

tjänstemän, som tillhöra reglerad befordringsgång från och med den 1 juli

1947, placerats i högre löneklass inom vederbörande lönegrad än som skolat

följa av allmänna regler om löneklassplacering.

Befordringskungörelsen med övergångsbestämmelser avser tjänstemän

inom biträdes- och amanuenskarriärerna, vilka icke nått slutstadiet i den

reglerade befordringsgången för ifrågavarande personalgrupper, men däremot

icke dem, som redan före den 1 juli 1947 befordrats till kontorsbiträdes-

eller byråsekreterartjänst (motsvarande). För sistnämnda slag av

tjänstemän regleras löneturen från och med nämnda dag av de allmänna

övergångsbestämmelser, som meddelats i anledning av den nya löneregleringen

och som gälla för statstjänstemän i allmänhet.

Såsom av det föregående framgår har läget nu blivit det, att tjänstemän

inom biträdes- och amanuenskarriärerna, som erhållit ordinarie -— eller

extra ordinarie — kontor sbiträdes- respektive byråsekreterartjänst före den

1 juli 1947 och å vilka befordringskungörelsen icke är tillämplig, kommit

att i vissa fall erhålla sämre lönetur än de tjänstemän av motsvarande slag,

som övergått till befordringskungörelsen och inplacerats i den reglerade befordringsgången

från och med den 1 juli 1947. Statens lönenämnd har ansett

detta förhållande så otillfredsställande, att åtgärder borde vidtagas för

olägenheternas undanröjande.

För egen del är jag av samma uppfattning som lönenämnden. Jag förordar

således, att en föreskrift meddelas av i huvudsak den innebörden, att

tjänstemän, som före den 1 juli 1947 erhållit ordinarie eller extra ordinarie

tjänst motsvarande slutstadiet i reglerad befordringsgång för biträdes- eller

amanuenspersonal enligt kungörelsn 1947:436, skola räknat från och med

nämnda dag erhålla den löneklassplacering som skulle ha tillkommit dem,

därest befordringskungörelsen samt de i statens allmänna avlöningsreglemente

meddelade löneklassplaceringsbestämmelserna ägt tillämpning på dem

från tidpunkten för deras första anställning i statens tjänst.

Lönenämnden har framhållit, att en omräkning av löneturen enligt nu

förordade grunder i vissa fall kunde få betydelse även för dem, som uppnått

högre ordinarie eller icke-ordinarie tjänst än som motsvarar slutstadiet i

befordringsgången. Med hänsyn härtill har lönenämnden förordat, att omräkningen

i princip finge avse samtliga tjänstemän inom respektive karriärer.

Jag kan ansluta mig till grundtanken i lönenämndens förslag men anser,

att omräkningen av löneturen i sist avsedda fall, vilka äro svåra att

överblicka, åtminstone i viss utsträckning bör ske efter särskild framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 16-5.

13

Med hänsyn till den räckvidd förevarande spörsmål äger anser jag erforderligt

att frågan underställes riksdagen. Jag förordar därför, att Ivungl.

Maj :t för sig utverkar riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter av

i huvudsak den innebörd jag i det föregående angivit.

Vad därefter angår det bl. a. av riksdagens revisorer berörda spörsmålet

om de konsekvenser för löneturen, som uppkommit genom att amanuenspersonalens

befordringsgång innefattar de tre närliggande lönegraderna

Ce 22, Ce 23 och Ce 24, låter det sig knappast göra att nu vidtaga någon

ändring i bestämmelserna med avseende på sådana tjänstemän, som under

någon längre tid tillhört amanuenskarriären. Problemet torde närmast begränsa

sig till att avse tjänstemän, som i fortsätttningen komma att anställas

inom denna karriär. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan,

huruvida en ändring av befordringskungörelsens bestämmelser bör komma

till stånd, exempelvis på det sättet att lönegraden Ce 23 avskaffas inom den

reglerade befordringsgången för amanuenspersonal, eller huruvida de åberopade

olägenheterna av de nuvarande bestämmelserna eventuellt kunna undanröjas

på annat sätt. Jag vill emellertid uttala, att utnyttjandet av närliggande

lönegrader synes böra undvikas vid fastställande av reglerad befordringsgång

för nya personalkategorier.»

Frågor rörande avlöningsstaternas uppställning m. in.

I 1941 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för

finansdepartementet vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor

förordat, medgiva överskridande under budgetåret 1941/42 av genom

riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie

personal. Enligt skrivelse 1941: 17 lämnade riksdagen det sålunda föreslagna

bemyndigandet. Detta hade, frånsett vissa krisförhållanden som nu icke

äro aktuella, funnits påkallat med hänsyn till att den omläggning av avlöningsstaterna

för allmänna civilförvaltningens myndigheter, som genomfördes

från och med budgetåret 1941/42, medförde en överflyttning till förenämnda

maximerade anslagsposter av vissa avlöningskostnader, som tidigare

belastat förslagsvis anvisade poster. Bemyndigandet har sedermera årligen

förlängts.

Ett fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva överskridande av

maximerade anslagsposter enligt de grunder, som gällt sedan år 1941, har

befunnits nödvändigt.

Liksom hittills avses riksdagen även i fortsättningen skola hållas underrättad

om den utsträckning, i vilken det ifrågavarande bemyndigandet tagits

i anspråk.

Jämväl i fråga om det för innevarande budgetår lämnade bemyndigandet

för Kungl. Maj :t att medgiva överskridanden med hänsyn till den allmänna

löneregleringen och den reglerade befordringsgången har en förlängning

ansetts erforderlig för nästa budgetår. I främsta rummet gäller detta om den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 165.

reglerade befordringsgången, vars verkningar i övergångshänseende icke

kunnat slutgiltigt regleras så tidigt, att anslagsberäkningarna kunnat exakt

anpassas därefter. Även den allmänna löneregleringen inrymmer övergångsfrågor,

vilkas slutreglering torde kunna rubba förutsättningarna för statberäkningarna

på en eller annan punkt.

I proposition 1947: 281 med förslag till statens löneplansförordning m. m.

utverkade Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att, därest värnpliktiga

med stöd av 28 § värnpliktslagen skulle inkallas till militärtjänstgöring,

innan nytt krigsavlöningsreglemente utfärdats, besluta om de ändringar i

gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den nya löneregleringen

för befattningshavare i statens tjänst, som trädde i kraft den 1 juli 1947.

Motsvarande bemyndigande har ansetts böra inhämtas för tid efter den 1

juli 1948. Med hänsyn till de relativt stora skiljaktigheterna mellan de avsedda

nya fredsavlöningsbestämmelserna och de motsvarande bestämmelser,

på vilka gällande krigsavlöningsreglemente är grundat, har emellertid

sagda bemyndigande ansetts böra innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att,

därest så skulle visa sig lämpligare, utfärda provisoriskt krigsavlöningsreglemente.

Utskottet.

Med anledning av i propositionen anförda allmänna synpunkter på avlöning

sförfattningarna behandlar utskottet först de spörsmål, som avse riksdagens

medverkan vid avlöningsförfattningarnas tillkomst och vid ändringar

i dem. I detta hänseende har bl. a. erinrats, att propositionen nr 281

till 1947 års riksdag innehöll förslag, att ordalydelsen av avlöningsreglementena

icke skulle för godkännande underställas riksdagen. I stället skulle

riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda reglementena i huvudsaklig

överensstämmelse med författningsförslag fogade vid vederbörande riksdagsskrivelse

eller vid i skrivelsen åberopat utskottsutlåtande. Härigenom

skulle Kungl. Maj:t bliva oförhindrad att vidtaga förtydliganden eller eljest

redaktionella jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet som därefter.

Kungl. Maj :t skulle vidare bemyndigas utan riksdagens medverkan

ändra avlöningsbestämmelserna (a) då skäl förelåge att utsträcka tillämpningen

av enligt reglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande

bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, (b) då riksdagens

beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde tillägg till eller ändringar

i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar

icke avveke från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser

vore byggda, samt (c) då skäl förelåge att i samband med ändringar

och tillägg, som avses vid (a) och (b), vidtaga vissa modifikationer av gällande

bestämmelser. Därjämte skulle Kungl. Maj:t bemyndigas att utfärda

övergångsbestämmelser, såväl i samband med den nya löneregleringens

ikraftträdande som därefter. Riksdagen fann Kungl. Maj :ts förslag värda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

15

beaktande men ansåg sig i dåvarande läge icke böra taga ställning till här

avsedda spörsmål; riksdagen tog dock avstånd från förslaget att lämna

Kungl. Maj :t ett för framtiden gällande bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser.

Kungl. Maj :t erhöll endast bemyndigande att utfärda

avlöningsreglementen för tillämpning under budgetåret 1947/48 samt att

meddela övergångsbestämmelser i samband med den allmänna löneregleringen.

I nu förevarande proposition nr 225 framläggas förslag till definitiva avlöningsreglementen.

Det erinras, att dessa reglementen innehålla avlöningsbestämmelser

gemensamma för ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän och

att de således förutsätta samma medverkan från riksdagens sida vid bestämmande

av avlöningsförmånerna för ordinarie och icke-ordinarie personal.

Den ordning för reglementenas utfärdande och för detalj jämkningar

i dem, varom förslag förelädes 1947 års riksdag, framhålles såsom praktisk

och ägnad att underlätta såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl. Maj :ts

kansli, och de avsedda befogenheterna för Kungl. Maj:t anses vara hållna

inom snäva gränser, särskilt efter den av riksdagen angivna inskränkningen

i befogenheten att utfärda övergångsbestämmelser. Kungl. Maj :t föreslår

därför riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda avlöningsreglementen

i huvudsaklig överensstämmelse med de reglementsförslag, som fogats

vid propositionen, att under de förutsättningar och i den omfattning,

som i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdade reglementen

samt att med iakttagande av vissa angivna huvudgrunder utfärda

erforderliga bestämmelser om övergång till sagda reglementen.

Utskottet vill erinra, att anledningen till att 1947 års riksdag icke tog

ställning till Kungl. Maj :ts då framförda förslag i fråga om riksdagens medverkan

vid avlöningsreglementenas tillkomst var, att de reglementsförslag,

som framlades för riksdagen, samtidigt voro föremål för en förhållandevis

genomgripande överarbetning i formellt avseende inom finansdepartementet.

Riksdagen ansåg sig icke böra frånhända sig möjligheten att granska

framlagda reglementsförslag ur synpunkten av att lönereglementena i tillfredsställande

grad uppfyllde kraven på praktisk användbarhet. Såsom

framgår av det följande, har utskottet vid sin granskning av Kungl. Maj :ts

föreliggande förslag till definitiva reglementen ansett sig kunna godtaga

desamma, trots viss tveksamhet på enstaka punkter. Vid sådant förhållande

synas förutsättningar vara för handen för ett ställningstagande till Kungl.

Maj :ts förslag om formerna för riksdagens medverkan vid avlöningsbestämmelsernas

tillkomst ävensom om bemyndiganden för Kungl. Maj :t att vidtaga

ändringar i reglementena och utfärda övergångsbestämmelser till desamma.

Utskottet har för sin del funnit sig kunna tillstyrka dessa förslag.

Härvid har utskottet beaktat, att den av Kungl. Maj :t förordade reformen

synes ansluta sig till de rationaliseringsåtgärder, som ifrågasatts i samband

med behandlingen av frågan om riksdagens arbetsformer. Skulle anledning

härtill uppkomma, har riksdagen för övrigt möjlighet att besluta om ökad

medverkan från riksdagens sida vid ändringar i avlöningsförfattningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Vad angår bemyndigandenas omfattning har utskottet förutsatt, att de modifikationer

i bestämmelserna, varom förmälas under (c) i Kungl. Maj :ts

förslag, endast avse formella jämkningar i desamma.

Såsom nyss sagts, har utskottet ansett sig böra godtaga föreliggande reglementsförslag.

Utskottet har dock funnit viss tvekan kunna råda om det

förordade systemet med de statliga avlöningsbestämmelsernas sammanförande

i ett enda reglemente, statens allmänna avlöningsreglemente. Det vill

nämligen förefalla utskottet, som om de olika förvaltningsområdenas intresse

av att erhålla för varje förvaltningsområde avpassade bestämmelser

i en lätt överskådlig författning icke tillräckligt beaktats. I detta sammanhang

må erinras om riksdagens revisorers uttalande, att betydande fördelar

skulle kunna ernås, därest bestämmelserna rörande undervisningsväsendet

sammanfördes till ett lämpligt antal specialförfattningar. Utskotlet

förutsätter, att Kungl. Maj :t i god tid före nästa lönereglering inhämtar

upplysningar om den uppfattning beträffande förevarande spörsmål, som

myndigheterna bildat sig på grundval av tillämpningen av det nya reglementet.

I viss anslutning till vad riksdagens revisorer anfört vill utskottet

även framhålla, att det vore önskvärt att vid nästa lönereglering arbetet

från början inriktades på att åstadkomma en genomgripande förenkling av

lönesystemet. Härvid har utskottet icke förbisett, att — såsom riksdagens

revisorer uttalat — de förändringar i lönesystemet, som införts på förslag

av 1945 års lönekommitté, i vissa icke oväsentliga avseenden innebära förenklingar,

framför allt på grund av den ökade omfattning i vilken olika

hjälptabeller kommit till användning, ävensom att genom de inom finansdepartementet

verkställda överarbetningarna av lönekommitténs förslag

löneförfattningarna erhållit en mera överskådlig och lättare tillgänglig utformning.

Förslaget att folkskolans avlöningsreglemente skall i särskilda kapitel

reglera avlöningsförhållandena för nomadlärare och vissa andra, folk- och

småskollärare närstående grupper föranleder icke någon erinran från utskottets

sida.

Förslaget till statens allmänna avlöningsreglemente och specialmotiveringen

till detsamma har utskottet upptagit till närmare granskning i huvudsak

endast i den mån de innefatta sakliga ändringar i förhållande till

de lönebestämmelser, som godkändes av 1947 års riksdag eller avse spörsmål,

vilka icke voro underställda nämnda riksdag. Denna granskning har

givit utskottet anledning till följande uttalanden.

I anslutning till stadgandet i 4 § 1 mom. i förslaget har Kungl. Maj :t

begärt bemyndigande att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie

tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån fråga är om tjänster,

för vilka avlöningskostnaderna bestridas från sakanslag. Utskottet vill

i nuvarande läge icke motsätta sig, att Kungl. Maj :t erhåller det begärda

bemyndigandet. Det synes emellertid utskottet angeläget, att avlöningskostnaderna

för ifrågavarande personal snarast överföras från sakanslag till

avlöningsanslag i den utsträckning så lämpligen kan ske. Det bör vidare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

17

enligt utskottets mening närmare utredas, om icke — i den mån ett överförande

till avlöningsanslag icke kommer till stånd — frågor om inrättande

och lönegradsplacering av extra ordinarie tjänster i lönegrad Ce 25 och högre

med avlöning från försvarets sakanslag kunna underställas riksdagen i

samma ordning, som redan nu sker exempelvis i fråga om byggnadsstyrelsens

av byggnadsmedel avlönade tjänstemän i motsvarande löneställning.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förslaget att — såsom

en provisorisk åtgärd i avvaktan på ställningstagandet till 1944 års

personalutrednings förslag angående lärarnas befordringsförhållanden —

lärare vid läroverk och därmed jämställda läroanstalter skola efter viss tids

tjänstgöring beredas extra ordinarie anställning i lönegrad med samma ordningsnummer

som skulle ha gällt, om vederbörande varit extra lärare.

Stadgandet i 8 § 1 mom. tredje stycket innebär i förhållande till de för

innevarande budgetår gällande bestämmelserna en uppmjukning i fråga

om sättet för vikariatslöneförordnandes meddelande. Sådant förordnande

skall meddelas i den för tillsättande av vederbörande tjänst gällande ordningen,

om ej annat följer av beslut eller bestämmelser, som meddelats av

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande myndighet.

Ett bemyndigande av angivet slag anses främst böra lämnas de affärsdrivande

verken och andra verk med större lokalförvaltningar. Den föreslagna

jämkningen i bestämmelserna har, såsom närmare framgår av propositionen,

föranletts av att ett strängt upprätthållande av kravet på att

vikariatslöneförordnande skall meddelas i samma ordning som är stadgad

för tillsättande av den tjänst förordnandet avser i vissa fall medför ett betydande

administrativt merarbete och även stora kostnader för statsverket.

Utskottet vill med anledning härav endast uttala, att utskottet förutsätter,

att avsteg från huvudregeln om vikariatslöneförordnandes meddelande

skall av Kungl. Maj :t medgivas endast undantagsvis och att i den mån

myndighet anförtros att besluta om dylika undantag besluten komma att

föregås av överläggningar med vederbörande personalorganisation.

1 motionen II: 271 har yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa

om en översyn av gällande bestämmelser beträffande löneförmåner

för pensionerade befattningshavare, som utnyttjas i statstjänst.

Utskottet vill erinra, att vid 1947 års riksdag väcktes en motion (I: 218)

om utnyttjande i den statliga förvaltningen av från statstjänst pensionerade

befattningshavare och om fastställande av grunder, efter vilka ersättning

för sådan tjänstgöring borde beräknas. På förslag av första kammarens

andra tillfälliga utskott (uti. nr 11) beslöt första kammaren, att motionen

icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd. Utskottet hade hänvisat

till att 1947 års riksdag i enlighet med vad statsutskottet förordat i

utlåtande nr 128 i anledning av riksdagens år 1940 församlade revisorers

berättelse redan uttalat sig för att frågan om en revision av ersättningsnormerna

vid anlitande i statstjänst av pensionerade befattningshavare

skulle övervägas vid den utredning angående utnyttjande av äldre arbetskraft

inom förvaltningen, som riksdagen beslutat begära hos Kungl. Maj:t.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 0 samt. Nr 165.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Utredningen skulle enligt riksdagens mening vara helt förutsättningslös.

Med beaktande av vad sålunda tidigare förekommit och då den av 1947 års

riksdag begärda utredningen enligt vad statsutskottet erfarit kommer att

inom kort igångsättas, får utskottet föreslå, att motionen II: 271 icke måtte

föranleda någon åtgärd.

Reglementsförslagets bestämmelser om löneklassplacering och löneklassuppflyttning

synas innebära betydande förenklingar i förhållande till motsvarande

bestämmelser i det för 1947 års riksdag framlagda reglementet. 1

den mån dessa förenklingar vunnits genom förändringar i bestämmelsernas

sakliga innehåll, föranleda de följande uttalanden från utskottets sida.

Vad angår förutsättningarna för löneklassuppflyttning har Kungl. Maj :t

upprepat ett för förra årets riksdag framlagt förslag, att tjänstledighet för

sjukdom in. in. med bibehållande av viss del av lönen (sjukledighet med

A- eller B-avdrag) icke skall inverka fördröjande på löneklassuppflyttning.

1945 års lönekommitté hade för sin del förordat, att sjukledigheter

omfattande mer än 600 dagar under en och samma uppflyttningsperiod till

överskjutande del skulle inverka fördröjande på uppflyttningen i samma

utsträckning som exempelvis tjänstledighet för enskilda angelägenheter med

C-avdrag. Då tjänstledighet av sist avsett slag kan förekomma under 120

dagar av en och samma 3-årsperiod utan att löneklassuppflyttningen fördröj

es, innebar lönekommitténs förslag, att tjänsteman kunde åtnjuta sjukledighet

med A- eller B-avdrag under sammanlagt 720 dagar under en 3-årsperiod

utan att uppflyttningen fördröjdes. På förslag av statsutskottet uttalade

1947 års riksdag, att riksdagen icke kunde finna sakliga skäl föreligga

för den av Kungl. Maj :t förordade ändringen av lönekommitténs förslag

och således ansåge, att detta kunde godtagas i oförändrat skick.

Utskottet måste för sin del finna, att redan 1945 års lönekommittés förslag

innebar en knappast fullt motiverad utsträckning av rätten att för löneklassuppflyttning

tillgodoräkna tid för sjukledighet. Då detta förslag var

grundat på lönekommitténs förhandlingar med personalorganisationerna,

ansåg sig emellertid utskottet vid förra årets riksdag icke böra ifrågasätta

någon ändring av detta förslag i för tjänstemännen ogynnsam riktning. Å

andra sidan ville utskottet icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av

rätten att för löneklassuppflyttning räkna tid för sjukledighet. Vad angår

nu föreliggande förslag har utskottet icke av motiveringen för detsamma

bibringats ändrad uppfattning i sakfrågan. Av den framlagda utredningen

framgår emellertid, att ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag skulle

innebära obetydliga merkostnader för statsverket men möjliggöra förenklingar

i det administrativa arbetet. Vidare må erinras, att vid så svåra sjukdomsfall,

som här äro i fråga, sjukpensionering ofta torde kunna tillgripas.

Det blir även — såsom framgår av propositionen — ett ytterst ringa

antal tjänstemän, som skulle draga fördel av en utsträckt rätt att tillgodoräkna

tid för sjukledighet. Med beaktande av anförda synpunkter har utskottet

icke ansett sig böra motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet

vill dock understryka, att den föreslagna åtgärden är påkallad av admi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

19

nistrativa skäl och därför icke kan giva stöd för eventuella krav på en

ytterligare utvidgning av rätten att räkna tjänstledighetstid såsom tjänstgöringstid

i och för löneklassuppflyttning. Utskottet åsyftar härmed närmast

sjukledighet, varunder tjänstemannen vidkännes C-avdrag å lönen.

Förslaget att den särskilda regeln om uppskov med löneklassuppflyttning

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring skall utgå ur avlöningsreglementena

är ägnat att ingiva principiella betänkligheter. Med hänsyn till att

enligt vad som upplysts stadgandet tillämpas i mycket olika omfattning

inom skilda delar av statsförvaltningen och med beaktande av vad i övrigt

anförts till stöd för förslaget har utskottet emellertid icke velat motsätta

sig detsamma. Utskottet vill dock understryka uttalandet, att vid förekommande

behov eljest tillämpliga straff arter böra tillämpas och att — i extrema

fall — ordinarie tjänsteman, som missköter sig, kan förflyttas till

lägre tjänst och att extra ordinarie tjänsteman i motsvarande fall kan entledigas.

Enligt de i 26 § reglementsförslaget intagna särskilda bestämmelserna för

läroverk in. fl. läroanstalter skall extra lärare åtnjuta s. k. läsårsdaglön,

som utgår för varje dag läraren är anställd. Av vad som i propositionen anförts

beträffande denna löneform synes framgå, att den i vissa fall leder till

resultat, vilkas sakliga grund kan sättas i fråga. Utskottet har emellertid

icke ansett tillräcklig anledning föreligga att föreslå någon ändring i Kungl.

Maj :ts förslag. Enligt utskottets mening bör dock här förevarande spörsmål

om beräknande av lön för extra lärare ägnas fortsatt uppmärksamhet.

I anslutning till vad i de särskilda bestämmelserna i 29 § föreskrivits angående

ferier för ordinarie lärare vid vissa högskolor får riksdagen erinra,

•att på förslag av Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition riksdagen

beslutat, att för docenten Gunnar Edvard Heckscher skall vid institutet för

socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm från och

med den 1 juli 1948 inrättas en personlig professur i statskunskap i lönegraden

Ca 33. Det har därvid förutsatts, att Heckscher skall med professuren

kunna förena rektorsbefattningen vid institutet och uppbära det härför utgående

arvodet å 2 000 kronor. Utskottet vill med anledning härav framhålla,

att Heckscher i egenskap av professor bör erhålla ferier. Hans rätt

att under ferier eller annan ledighet behålla rektorsarvodet torde böra regleras

i anslutning till de för statliga befattningsarvoden gällande bestämmelserna.

Beträffande de i propositionen 1947: 281 framlagda vikariatsersättningsbestämmelserna

uttalade 1947 års riksdag, att dessa bestämmelser syntes

riksdagen väl komplicerade. Då riksdagen emellertid i dåvarande läge ansåg

sig förhindrad att framlägga förslag om ändrade grunder för vikariatsersättningens

bestämmande, godtog riksdagen Kungl. Maj :ts förslag. I nu föreliggande

förslag till definitivt reglemente ha bestämmelserna om vikariatsersättningens

beräknande uteslutits. Avsikten är att i bilaga till statens

löneplansförordning för olika, mera allmänt förekommande vikariatsfall angiva

vikariatsersättningsbeloppen, beräknade enligt de av 1947 års riksdag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 165.

godkända grunderna. För de fall, som icke skola regleras i nämnda bilaga,

skall vikariatsersättningen fastställas av Kungl. Maj :t eller enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser med tillämpning av nyssnämnda grunder.

Utskottet har funnit Kungl. Maj :ts förslag i fråga om vikariatsersättningsbestämmelsernas

utformning innebära betydande fördelar ur administrativ

synpunkt och tillstyrker förslagets genomförande.

Utskottet vill med hänsyn till de i propositionen anförda omständigheterna

icke motsätta sig, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att meddela

bestämmelser om särskild ersättning för övertidsarbete till militärmeteorologer

av 2 och 3 graden. Utskottet anser sig emellertid böra understryka departementschefens

uttalande, att ersättning endast bör utgå i den mån mot

övertiden svarande ledighet icke kan beredas vederbörande. Härutöver vill

utskottet med hänsyn bland annat till de stora kostnader som uppstå vid

regelbundet övertidsarbete framhålla angelägenheten av att bristen på militärmeteorologer

snarast avhjälpes.

Förslaget att erforderliga bestämmelser angående avlöningsförstärkningar,

befattningsarvoden och arvoden för särskilda uppdrag m. m. skola meddelas

i tilläggsbestämmelserna till reglementet föranleder icke någon erinran

från utskottets sida. Det gäller här, såsom i propositionen framhållits,

en registrering av ett sakinnehåll, vartill riksdagen tagit ställning i annat

sammanhang. Vad angår de föreslagna sakliga ändringarna i gällande bestämmelser

rörande förmåner av här avsett slag, har utskottet funnit anledning

att närmare beröra den beredskapsersättning, som skulle utgå till

viss personal vid statens vattenfallsverk. Utskottet har nämligen icke kunnat

undgå att finna de föreslagna högsta ersättningsbeloppen för beredskapstjänst

vid statens vattenfallsverk väl höga. De motsvara en ersättning förberedskapstimme

av ungefär 38 respektive 46 öre, varvid även tiden mellan

klockan-23 och 6 inräknats. Fråndrages sistnämnda tid, vilken hittills icke

räknats såsom tjänstgöringstid, uppgår ersättningen till ungefär 63 respektive

77 öre för timme. Anmärkas må, att därest tjänstemannen tages i anspråk

för verklig tjänstgöring under beredskapstiden, gottgörelse härför

skall beredas tjänstemannen såsom för annan övertidstjänstgöring. Även om

hänsyn tages till att tjänstemannen under beredskapstjänsten måste vistas

på tjänstestället eller i sin bostad i omedelbar anslutning till arbetsplatsen

och hålla hög beredskap, synes den föreslagna ersättningen knappast stå i

rimligt förhållande till den ersättning, som vid beredskapstjänst utgår till

vissa andra statliga befattningshavargrupper. I detta sammanhang bör även

beaktas, att frågan om ersättning för beredskapstjänst torde komma att

upptagas till närmare prövning av den utredning rörande arbete på s. k.

obekväm arbetstid för befattningshavare i statens tjänst och därmed sammanhängande

frågor, som nyligen tillsatts. Med hänsyn till anförda omständigheter

kan ifrågasättas, om icke med ett ställningstagande till vattenfallsstyrelsens

förslag borde anstå. Den ersättning, som enligt nuvarande

bestämmelser utgår efter beredskapstjänstens evalvering i 48-timmars tid,

är emellertid högre än den föreslagna beredskapsersättningen. Vid sådant

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

21

förhållande har utskottet icke velat motsätta sig det i propositionen framlagda

förslaget. Utskottet förutsätter, att de högsta beloppen endast skola

utgå vid hög beredskap, som är ofta återkommande (exempelvis varannan

vecka). I andra fall bör ersättningen minskas med beaktande av vilken grad

beredskapen har och hur ofta den återkommer.

Vad i propositionen anförts angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela provisoriska bestämmelser om beredskapsersättning vid statens

järnvägar bör jämväl gälla andra verk, där motsvarande förhållanden föreligga.

Förslaget till folkskolans avlöning sreglemente och specialmotiveringen till

detsamma föranleda icke någon erinran från utskottets sida.

Förslagen om sjötillägg m. m. grunda sig på de resultat, som framlagts

av 1945 års lönekommitté efter förhandlingar med de berörda personalorganisationerna.

Förslagen ha i huvudsak godtagits av flertalet av de hörda

remissmyndigheterna. Utskottet har icke heller vid sin granskning av förslaget

funnit anledning ifrågasätta någon avvikelse från det vunna förhandlingsresultatet.

Detta gäller även frågan om eu retroaktiv tillämpning av

de nva sjötilläggsbeloppen från och med den 1 oktober 1947. Utskottet vill

emellertid understryka, att medgivande av en dylik retroaktiv tillämpning

utgör en ur principiella synpunkter otillfredsställande anordning, som visserligen

icke torde kunna undgås i nuvarande läge men som bör undvikas

för framtiden.

Vissa spörsmål rörande tjänstemäns lönetur vid tillämpning av reglerad

befordringsgång ha behandlats i såväl propositionen som riksdagens revisorers

berättelse. Av vad därvid anförts framgår, att en viss tolkningsfråga

beträffande retroaktiv tillämpning av befordringskungörelsen på amanuenser

och icke-ordinarie biträden för skriv- och kontorsgöromål av kammarrätten

lösts på sådant sätt, att särskilda åtgärder äro erforderliga för att

icke tjänstemän, som den 1 juli 1947 eller dessförinnan uppnått slutstadiet i

tillämplig befordringsgång, skola erhålla sämre löneklassplacering än de, å

vilka befordringskungörelsen erhållit retroaktiv tillämpning. Utskottet har

med hänsyn härtill icke velat motsätta sig, att särskilda bestämmelser om

löneklassplacering enligt i propositionen förordade grunder meddelas för de

tjänstemän, som den 1 juli 1947 innehade ordinarie eller extra ordinarie

tjänst motsvarande lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt kungörelsen

i ämnet (1947:436).

Beträffande spörsmålet om de konsekvenser för löneturen, som uppkommit

genom att amanuenspersonalens befordringsgång innefattar tre närliggande

lönegrader, förutsätter utskottet, att riksdagen skall beredas tillfälle

att på grundval av en närmare utredning pröva härmed sammanhängande

problem, exempelvis i samband med förslag om reglerad befordringsgång

för ytterligare personalkategorier.

I propositionen ha berörts vissa frågor rörande avlöningsstaternas uppställning

in. m. 1 anslutning härtill har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att dels bemyndiga Kungl. Maj it alt i enlighet med vad i propositionen för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 165.

ordats under budgetåret 1948/49 medgiva det överskridande av genom riksdagens

beslut maximerade anslag och anslagsposter, som påkallas med hänsyn

till den allmänna löneregleringen eller regleringen av befordringsgången

för biträdes- och amanuenspersonal, dels ock besluta, att det Kungl.

Maj :t senast för budgetåret 1947/48 lämnade bemyndigandet att medgiva

överskridande av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter till

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, eller till avlöningar

till icke-ordinarie personal skall efter utgången av budgetåret 1947/

48 äga fortsatt giltighet under hudgetåret 1948/49.

Enligt vad utskottet har sig bekant ha inom finansdepartementet tillkallats

särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande avlöningsstaternas

uppställning och därmed sammanhängande frågor. I avbidan på

resultatet av denna utredning torde det vara erforderligt att förlänga det

alltsedan budgetåret 1941/42 givna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att

medgiva överskridanden av vissa anslagsposter. Även det begärda bemyndigandet

att medgiva överskridanden med hänsyn till den allmänna löneregleringen

och den reglerade befordringsgången torde vara behövligt under

nästkommande budgetår. Utskottet förutsätter emellertid, att riksdagen

liksom hittills hålles underrättad om den utsträckning, i vilken ifrågavarande

bemyndiganden tagas i anspråk.

I de hänseenden, utskottet ej berört här ovan, har Kungl. Maj :ts förslag

ej givit utskottet anledning till uttalande.

Riksdagens revisorers berättelse, § 29, har — utöver vad som framgår av

det föregående — icke ansetts vara av beskaffenhet att från utskottets sida

påkalla något yttrande.

Vidkommande en inom andra kammaren av herrar Kempe och Senander

väckt motion (11:546) avseende rörligt tillägg å statstjänarnas löner vill

utskottet framhålla, att gällande bestämmelser i ämnet äro intagna i statens

löneplansförordning och att motionens yrkanden därför icke beröra något

ämne, som behandlas i det avlöningsreglemente, varom nu är fråga.

Utskottet ämnar återkomma till motionärernas förslag i samband med behandlingen

av propositionen nr 276 angående grunderna för höjning av löner

enligt löneplansförordningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

I. bemyndiga Kungl. Maj :t

a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente och

avlöningsreglemente för folkskolan i huvudsaklig överensstämmelse

med till statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 16 april 1948 fogade reglementsförslag;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som

i nämnda statsrådsprotokoll förordats, vidtaga ändringar i

sålunda utfärdade reglementen;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

23

c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i statsrådsprotokollet

förordats, utfärda erforderliga bestämmelser

om övergång till sagda reglementen;

d) att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet

förordats meddela föreskrifter om löneklassplacering

av tjänstemän, som den 1 juli 1947 eller dessförinnan

erhållit ordinarie eller extra ordinarie tjänst motsvarande

lägst slutstadiet i reglerad befordringsgång enligt

kungörelsen 1947: 43G;

e) att, därest värnpliktiga med stöd av 28 § värnpliktslagen

skulle inkallas till militärtjänstgöring, innan nytt krigsavlöningsreglemente

utfärdats, besluta om de ändringar i

gällande krigsavlöningsreglemente, som påkallas av den

nya löneregleringen för statens tjänstemän, eller utfärda

provisoriskt krigsavlöningsreglemente;

f) att tills vidare vid försvaret inrätta extra ordinarie

tjänster i lönegrad Ce 25 och högre lönegrad, i den mån

fråga är om tjänster, för vilka avlöningskostnaderna bestridas

från sakanslag;

g) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats

meddela bestämmelser om särskild ersättning för övertidsarbete

till militärmeteorologer av 2 och 3 graden;

h) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats

under budgetåret 1948/49 medgiva det överskridande av genom

riksdagens beslut maximerade anslag och anslagsposter,

som påkallas med hänsyn till den allmänna löneregleringen

eller regleringen av befordringsgången för biträdesoch

amanuenspersonal;

II. besluta, att det Kungl. Maj :t senast för budgetåret

1947/48 lämnade bemyndigandet att medgiva överskridande

av genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, eller till avlöningar till icke-ordinarie personal skall

efter utgången av budgetåret 1947/48 äga fortsatt giltighet

under budgetåret 1948/49;

B. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna

vad utskottet anfört i anledning av § 29 i riksdagens

år 1947 församlade revisorers berättelse;

C. att motionen II: 271 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,

Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Andrén, Mannerskantz,

Heiding, Gustaf Iwar Anderson, Sundelin och Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Skoglund i Doverstorp,

Ward, Wallentheim, Lindholm, Holmström, Onsjö, Pettersson i

Degerfors, Thapper, Persson i Vinberg, Persson i Svensköp och Johansson

i Mysinge.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

482025 ''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:tsproposition med förslag till nya avlöningsreglementen m. m. a1 i texten