Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ersättningar av statsmedel till arbetstagare som drabbats av silikos

1948-06-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ersättningar av statsmedel till arbetstagare som drabbats av silikos

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 172.

Nr 172.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa ersättningar av statsmedel till arbetstagare som

drabbats av silikos (stendammslunga).

(3:e avd.)

I propositionen nr 238 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 maj 1948, föreslagit

riksdagen att medgiva, att av anslaget till Statsverket åliggande, av

andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete må

under budgetåret 1948/49 utgivas tillfälliga ersättningar till av silikos drabbade

arbetare i enlighet med de grunder som angivits i statsrådsprotokollet.

Enligt lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar

skall den som är försäkrad enligt olycksfallsförsäkringslagen

tillika anses försäkrad för vissa yrkessjukdomar, däribland sådan som uteslutande

eller till övervägande del framkallats genom inverkan av stendamm

(»stendammslunga» eller silikos). Bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen

äga motsvarande tillämpning å försäkringen enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen,

därvid vad enligt förstnämnda lag gäller angående

dagen för olycksfallet skall, då fråga är om yrkessjukdom, avse dagen

för sjukdomens yppande. Ersättning i anledning av yrkessjukdom utgår

icke med mindre arbetare inom ett år eller vad angår yrkessjukdom, som

framkallats genom inverkan av bl. a. stendamm, inom tio år före sjukdomens

yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där fara föreligger

för sjukdomen. Vidare stadgas i 4 § yrkessjukdomsförsäkringslagen

att om försäkringsinrättning anmodat där försäkrad arbetare att, till förebyggande

av att yrkessjukdom uppstår, återuppstår eller förvärras, under

någon tid avhålla sig från det farliga arbetet, arbetaren skall, därest icke

omständigheterna till annat föranleda, äga att för den tid han avhåller sig

från detta arbete uppbära skälig ersättning motsvarande högst hel sjukpenning.

I skrivelse den 2 juni 1947 har landsorganisationen i Sverige hemställt

om skyndsamt övervägande av möjligheten att bereda silikossjuka och vissa

andra av yrkessjukdom drabbade arbetare större ersättning än gällande

olycksfallsförsäkringslag medger.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 172.

21

Landsorganisationen har föreslagit att en särlagstiftning skulle tillskapas

av innehåll att silikosskadad arbetare, som blivit helt arbetsoförmögen eller

på läkares inrådan överflyttats till annat arbete och däri fått vidkännas

inkomstminskning, skulle tillerkännas livräntetillägg eller, om livränta

enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen ej utgår, särskild ersättning för inkomstminskningen

med belopp motsvarande denna, dock högst 700 kronor.

Sådan kompensation för inkomstminskning synes landsorganisationen ha

avsett skola utgå även till den, som tidigare drabbats av silikos och på

grund därav fått vidkännas inkomstminskning.

Som motiv för en dylik särlagstiftning har landsorganisationen åberopat

dels att gällande grunder för beräkning av livräntas storlek vore otillfredsställande,

då nödig hänsyn ej toges till den tidigare arbetsinkomsten, och

dels att vid invaliditetsbedömningen den faktiska inkomstminskningen icke

tillräckligt beaktades.

Över landsorganisationens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits av

riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, statens institut för folkhälsan,

socialvårdskommittén, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening

och svenska arbetsgivareföreningen.

Departementschefen har framhållit, att behov av särskild kompensation

för inkomstminskningen föreligger i silikosfallen. Förslaget innebär, att

tillfälliga ersättningar av statsmedel skola beviljas i avvaktan på den revision

av bestämmelserna om ersättning vid olycksfall och yrkessjukdom,

som förberedes av socialvårdskommittén. Beträffande förslagets närmare

innebörd har departementschefen anfört följande.

Vad angår de grunder efter vilka tilläggsersättningarna skola bestämmas

har jag intet att erinra mot det av landsorganisationen föreslagna maximibeloppet

för ersättningarnas storlek eller 700 kronor om året. Av vad redan

anförts framgår, att jag anser att ersättning skall kunna utgå vare sig

sjukdomen yppas först framdeles eller den redan tidigare yppats. Ersättningen

bör dock även i dessa äldre fall avse den inkomstminskning som

sjukdomen numera medför. Naturligtvis kan det vålla vissa svårigheter att

avgöra i vad mån en inkomstminskning, som för lång tid sedan drabbat en

arbetare till följd av att han på läkares inrådan övergått till annan sysselsättning,

kan anses vara alltjämt bestående och till vilket belopp den skall

beräknas. I görligaste mån bör emellertid tillses, att sådana fall bedömas

efter vad som med hänsyn till omständigheterna befinnes rimligt och skäligt,

varvid som riktpunkt bör gälla, att vederbörande erhåller full ersättning

för inkomstminskningen, dock högst 700 kronor. I fråga om den som

icke åtnjuter livränta på grund av sjukdomen synes dock en överflyttning

till annat arbete som ägt rum för mera än tio år sedan icke böra komma i

betraktande.

1 övrigt synas i allt väsentligt de grunder för ersättningarnas bestämmande,

som landsorganisationen angivit, kunna vinna tillämpning. Utgår

livränta, bör ersättningen utgå i form av tillägg till denna, motsvarande den

inkomstminskning — dock högst 700 kronor — vederbörande fått vidkännas

till följd därav att han blivit helt arbetsoförmögen eller övergått till

annan sysselsättning. Däremot bör tilläggsersättning icke utgå, om arbeta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 172.

ren kvarstannar i det farliga arbetet, liksom tilläggsersättningen synes böra

indragas, om han återtager detta arbete. Vid bedömande av inkomstminskningen

bör hänsyn tagas även til den utgående livräntan. Beträffande dem

som på grund av helinvaliditet åtnjuta full livränta är att märka att vid ett

genomförande av det förslag till ändring i olycksfallsförsäkringslagen, som

jag tidigare i dag anmält, livräntan kommer att uppgå till 11/12 av arbetsinkomsten,

om denna ej överstiger 7 200 kronor. Det synes rimligt att i ett

sådant fall någon tilläggsersättning ej utgår liksom att även eljest tilläggsersättning

icke får uppgå till så högt belopp, att den sjukes totala inkomst

kommer att överstiga vad sålunda högst kan utgå i livränta.

Om sjukdomen ej ansetts medföra sådan nedsättning i arbetsförmågan,

att livränta tillerkänts arbetaren, men denne på läkares inrådan övergått

till annan sysselsättning synes vad i det föregående anförts böra äga motsvarande

tillämpning.

Kungl. Maj :ts förslag innebär i enlighet med det anförda att Kungl.

Maj:t skall bemyndigas att förordna om utgivande under budgetåret 1948/49

av tillfälliga ersättningar åt arbetare, vilka på grund av ådragen silikos

blivit oförmögna till arbete eller på grund av sjukdomen övergått till annan

sysselsättning och därigenom fått vidkännas inkomstminskning. Beslutanderätten

i de enskilda fallen föreslås överlämnad till riksförsäkringsanstalten.

I den mån livränta utbetalas av annan försäkringsinrättning har

det dock ansetts lämpligt att denna efter överenskommelse med riksförsäkringsanstalten

verkställer utbetalning av ersättningsbeloppen.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av anslaget till Statsverket

åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete må under budgetåret 1948/49 utgivas

tillfälliga ersättningar till av silikos drabbade arbetare

i enlighet med de grunder som angivits i statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 8 maj 1948.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 169.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ersättningar av statsmedel till arbetstagare som drabbats av silikos a1 i texten