Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bi - drag till vissa plankostnader m. m.

1948-06-15 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:181, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bi - drag till vissa plankostnader m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

1

Nr 181.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bi
-

drag till vissa plankostnader m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln, punkten

57, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till Bidrag till vissa plankostnader m. m. för

budgetåret 1948/49 beräkna ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 227, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

23 april 1948, föreslagit riksdagen att under sjätte huvudtiteln för budgetåret

1948/49 anvisa, dels till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner

in. in. ett förslagsanslag av 100 000 kronor, dels ock till Bidrag till upprättande

av generalplaner och regionplaner ett reservationsanslag av 175 000

kronor.

I den nya byggnadslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1948, har förutsatts

att statsbidrag skulle kunna utgå till kostnader för upprättande eller

ändring av generalplan på landet (98 §), av byggnadsplan (111 §) samt av

regionplan (132 §).

Efter därom av Kungl. Maj :t i proposition 1947: 245 framlagt förslag har

riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett reservationsanslag av 100 000

kronor till Bidrag till vissa plankostnader m. in., avsett att användas för

bidrag till kostnader för upprättande eller ändring av regionplaner.

Vad beträffar frågan om statsbidrag till kostnaderna för byggnads- och

generalplaner erhöll kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation

den 11 april 1947 Kungl. Maj:ts uppdrag att överarbeta de förslag till statsbidragsgrunder,

som i detta hänseende framlagts av stadsplaneutredningen

1942 (SOU 1945: 15). Kommittén har den 18 oktober 1947 inkommit med

förslag i ämnet. Utlåtanden över förslaget ha avgivits av byggnadsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och samtliga länsstyrelser.

Kommittén har först till behandling upptagit frågan om täckandet av

kostnaderna för upprättande och ändring av byggnadsplaner på landet och

i stad samt för genomförande av byggnadsplaner och därefter frågan om

kostnaderna för upprättande och ändring av stadsplaner på landet samt

slutligen spörsmålet om kostnaderna för upprättande och ändring av generalplaner.

Bihang till riksdagens protokoll 1''J''iS. (i sand. Nr 181—188.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 181.

Upprättande och ändring av byggnadsplaner. I 111 § av den nya bgggnadslagen

stadgas, alt kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan

på landet skall till den del, den ej täckes av statsmedel, gäldas av

kommunen i den mån det med hänsyn till dess intresse av planen och övriga

omständigheter finnes skäligt. Återstoden skall fördelas mellan markägarna

efter den areal byggnadsmark, som enligt planen tillkommer envar

av dem, och med hänsyn jämväl till den bebyggelse, som planen medgiver

dem. Föranleda särskilda omständigheter alt vad sålunda skulle belöpa

å viss markägare icke står i skäligt förhållande till den nytta han har av

planen, skall beloppet jämkas samt kommunens och övriga markägares

bidrag bestämmas med hänsyn härtill. Beslut om kostnadsfördelningen meddelas

av länsstyrelsen. Jämlikt 76 § byggnadslagen äger Kungl. Maj :t förordna,

att vad i nämnda lag med avseende å landet är stadgat om byggnadsplan

skall tills vidare äga tillämpning inom visst område som hör till stad.

De i byggnadslagen meddelade bestämmelserna för stad skola enligt 88 §

samma lag äga motsvarande tillämpning för köping och kunna vidare jämlikt

90 § genom förordnande av Kungl. Maj:t göras tillämpliga även i fråga

om tätare befolkad ort på landet.

I särskild proposition den 23 april 1948, nr 226, har föreslagits sådan

ändring i 111 § byggnadslagen, att kommunen i första hand skall svara för

plankostnaderna, i den mån ej bidrag enligt vad särskilt må vara stadgat

utgår av statsmedel, samt att markägare skall vara skyldig att deltaga i

kostnaderna endast försåvitt planen för honom medför avsevärd nytta.

De förut citerade föreskrifterna i 111 § byggnadslagen lämna icke någon

anvisning om i vilka fall och med vilka belopp statsbidrag bör utgå.

För att få ett underlag för bedömningen av föreliggande spörsmål beträffande

byggnadsplanerna har kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation

verkställt en beräkning av storleken av de med en byggnadsplans

upprättande förenade kostnaderna och har därvid kommit till att den genomsnittliga

kostnaden för en medelstor byggnadsplan (50 hektar) skulle

uppgå till 5 800 kronor, därav 3 000 kronor för kartan och 2 800 kronor för

planarbetet.

Enligt kommitténs mening bör statsbidragets syfte vara att stimulera

upprättandet av byggnadsplaner. I vissa fall kunna emellertid, påpekar

kommittén, omständigheterna vara sådana att statsunderstöd framstår som

överflödigt. För en kommun med goda ekonomiska resurser skulle en nedsättning

av kommunens kostnadsandel betyda föga ur stimulanssynpunkt,

eftersom plankostnaderna sällan uppgå till mera betydande belopp. Kommittén

anser därför, att kommuner med skatteunderlag av viss storlek eller,

beträffande städer, med visst mera betydande innevånarantal böra uteslutas

från statsbidrag. Därjämte framhåller kommittén, att det även i fråga om

markägarna i många fall saknas anledning att bevilja vederbörande statsbidrag.

Kommittén föreslår sålunda — av skäl som finnas närmare redovisade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

3

i förenämnda proposition angående ändring i 111 § byggnadslagen — att

statsbidrag icke skall komina markexploatör till godo.

Kommittén har funnit befogat, att statsbidraget till upprättande av byggnadsplaner

differentieras efter resp. kommuners ekonomiska bärkraft. För

att undvika en prövning av varje kommuns bidragsbehov föreslår kommittén,

att bidraget graderas efter en viss skala. Såsom norm för graderingen

bör enligt kommittén tagas kommunens skatteunderlag. Denna princip

har av statsmakterna redan godkänts på andra områden där stat och

kommun deltaga i kostnaderna, nämligen i fråga om byggnader för folkskoleväsendet,

skolmåltider samt folkpensioner. I anslutning till sina uttalanden

i samband med behandlingen av frågan om införande av en fast

bidragsprocent föreslår kommittén, att bidragets storlek begränsas till lägst

20 och högst 50 % av planutgifterna, sedan på markexploatör belöpande

kostnadsandel frånräknats. Den föreslagna bidragsskalan skulle få följande

utseende:

Antal skattekronor per innevånare

Statsbidragsprocent

högst 4

50

över 4

» 8

40

» 8

» 12

30

» 12

» 20

20

Under erinran om att det beträffande ändring av gällande

byggnädsplaner i byggnadslagen förutsatts, att samma regler skola

tillämpas som vid upprättande av nya planer, uttalar kommittén, att de av

kommittén föreslagna bidragsreglerna böra tillämpas även i nu avsedda fall.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall kunna utgå för kostnad

för byggnadsplan i stad och för kostnad för minskning av för stora byggnadsplaneområden.

Departementschef en har i denna del anfört följande.

Såsom jag inledningsvis erinrat har i en särskild proposition denna dag

förslag framlagts om viss ändring i 111 § byggnadslagen. Enligt detta lagförslag

skall kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan gäldas

av kommunen, i den mån ej bidrag enligt vad särskilt må vara stadgat

utgår av statsmedel; dock skall markägare, därest planen för honom medför

avsevärd nytta, vara skyldig att gälda så stor del av kostnaden som

svarar mot hans del av planområdets areal. I vissa undantagsfall kan markägarens

andel jämkas. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skulle statsbidraget

komma enbart kommunen till godo.

Enligt stadsplaneutredningens av statsmakterna vid behandlingen av förslaget

till byggnadslag biträdda uttalande borde statsbidrag till upprättande

av byggnadsplan utgå dels i de fall då staten hade direkt nytta av planen,

exempelvis genom att i planen reserverats mark för allmän väg, dels ock

då någon markägares börda framstode som särskilt betungande. Genomföres

förenämnda lagändring kommer frågan om statsbidrag till enskild

markägare att sakna aktualitet. Vad angår det av stadsplaneutredningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 181.

föreslagna, till vissa särskilda statliga intressen knutna bidraget torde, såsom

kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation påvisat, ett på

dessa grunder konstruerat bidragssystem komma att visa sig både tidsödande

och besvärligt att tillämpa, eftersom en sådan bidragsform uppenbarligen

förutsätter att en i och för sig vansklig värdering av statens intresse

måste göras för varje särskild byggnadsplan. För övrigt vill jag i

detta sammanhang framhålla, att den reglering av tätbebyggelse, som påkallas

med hänsyn till det allmänna vägnätet, visserligen ofta är en angelägenhet

av stor betydelse för staten såsom väghållare men att man också

kan se denna fråga ur en annan synpunkt. Det kan sålunda ifrågasättas

huruvida icke de samhällen, vilka ha eller skulle få tillgång till allmän

väg, måste anses ha så stort intresse i frågan, att de skäligen böra medverka

till att samhällets bebyggelseplanering utan kostnad för väghållaren

ordnas på sådant sätt att vägen icke får ett i förhållande till bebyggelsen

olämpligt läge. Med hänsyn till vad här anförts anser jag avgörande skäl

föreligga att frångå de av stadsplaneutredningen angivna grunderna för

statsbidrag till byggnadsplaner.

Kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation har med en huvudsakligen

helt annan motivering lagt fram förslag till ett statsbidragssystem

på förevarande område. Kommittén anser att statsbidragets syfte hör vara

att stimulera upprättandet av byggnadsplaner. I den mån behovet av sådan

ekonomisk stimulans anses bottna i bristande intresse eller förståelse för

bebyggelseplaneringens betydelse från kommunernas sida, kan jag icke biträda

kommitténs förslag, enär en sådan motivering enligt min mening

strider mot den kommunala självstyrelsens principer. Däremot kan jag

ansluta mig till tankegången att plankostnaderna för kommuner med

mindre ekonomisk bärkraft kunna bliva i viss mån betungande och att

statsbidrag ur denna synpunkt kan vara motiverat. I likhet med kommittén

anser jag, att bidraget härvid bör utgå enligt vissa på förhand fixerade, lätt

tillämpbara normer och att det bör differentieras efter kommunernas ekonomiska

bärkraft. Med dessa utgångspunkter har jag icke funnit anledning

till erinran mot den av kommittén föreslagna bidragsskalan, som innebär

att bidrag skulle utgå med lägst 20 och högst 50 % av planutgifterna,

sedan på s. k. markexploatör belöpande kostnadsandel frånräknats, samt

att kommuner med ett skatteunderlag av mer än 20 skattekronor per innevånare

skulle undantagas från rätt till bidrag. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har föreslagit, att bidragsberäkningen skulle ske med utgångspunkt

från medeltalet av antalet skattekronor per innevånare under en femårsperiod.

För min del har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frångå

kommitténs förslag i denna del, enligt vilket det aktuella skatteunderlaget

skulle vara avgörande för bidragets storlek.

Såsom bland andra länsstyrelsen i Kronobergs län påpekat torde landskommunernas

ekonomiska bärkraft komma att genomsnittligt sett förstärkas

efter genomförande av den nya kommunindelningen. Med hänsyn härtill

synes en omprövning av bidragssystemet böra ske så snart verkningarna

av kommunindelningsreformen kunna överblickas.

Ändring av byggnadsplan torde i statsbidragshänseende böra jämställas

med upprättande av byggnadsplan. Kommitténs förslag om införande av

särskilda, mera förmånliga bidragsregler i fråga om kostnaderna för sådan

ändring av byggnadsplan som innebär minskning av för stort planområde

anser jag mig icke böra tillstyrka. Vad särskilt angår kommunernas delaktighet

i dylika kostnader vill jag understryka att det bör ligga i kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

o

munernas intresse att få till stånd erforderlig begränsning av planområdena,

enär förutsättningarna att inom rimlig tid och för skäliga kostnader realisera

byggnadsplanerna härigenom betydligt ökas. Beträffande kommitténs

uttalanden om hänsynstagande till de enskilda markägarna torde jag kunna

begränsa mig till att hänvisa till att frågan i denna del icke behöver närmare

diskuteras, därest den föreslagna ändringen i 111 § byggnadslagen

genomföres. Jag förordar alltså, att statsbidrag till kostnaderna för minskning

av byggnadsplaneområde skall utgå enligt samma regler som bidrag

till upprättande av byggnadsplan.

Kommittén har föreslagit att statsbidrag skulle kunna utgå till kostnaderna

för upprättande eller ändring av byggnadsplan i stad eller stadsliknande

samhälle enligt samma grunder som för landskommun, dock att

städer och samhällen med mer än 10 000 innevånare skulle undantagas

från rätt till bidrag. Med anledning härav får jag framhålla följande. De

i 76 § hyggnadslagen meddelade föreskrifterna om tillämpning av byggnadsplaneinstitutet

i stad ha karaktären av undantagsbestämmelser; normalt

skall detaljplaneringen inom stad ske genom stadsplan. För att möjliggöra

en ökad kontroll över att byggnadsplaneinstitutet icke användes i

fall då stadsplan rätteligen bör komma i fråga har i byggnadslagen föreskrivits,

att prövningen av hithörande frågor skall ankomma på Kungl.

Maj:t. Eftersom medgivande att upprätta byggnadsplan i stad sålunda kan

innebära en förmån för staden genom att den på detta sätt undgår den

mera betungande skyldigheten att upprätta stadsplan, följer härav att det

i sådana fall icke finnes anledning att lämna bidrag av statsmedel. Med

hänsyn härtill och då finansieringen av de jämförelsevis ringa kostnader

varom här är fråga i allmänhet icke torde behöva bereda några större svårigheter

för stadssamhällena med deras större ekonomiska resurser, anser

jag mig ej böra tillstyrka förslaget om införande av statsbidrag till städer

och stadsliknande samhällen för upprättande och ändring av byggnadsplan.

Vid bifall till bär och i det följande framlagda förslag om statsbidrag till

plankostnader torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga

bestämmelser i ämnet. Dessa böra träda i kraft den 1 juli 1948. Bidrag synes

emellertid böra utgå även till kostnaderna för sådana byggnadsplaner som

fastställts under första hälften av år 1948, oavsett om fördelningen av kostnaderna

skett före eller efter tidpunkten för bidragsbestämmelsernas ikraftträdande.

Beträffande byggnadsplan, som fastställts efter ingången av år

1948 men före ikraftträdandet av den föreslagna ändringen i 111 § byggnadslagen,

torde härvid böra gälla att statsbidrag må kunna, med tillämpning

av de för bidrag till kommunerna förordade principerna, utgå jämväl

till ägare av mark som ingår i byggnadsplanen, dock ej till sådan markägare

som enligt nyssnämnda paragraf i dess ändrade lydelse fortfarande

skulle vara skyldig att deltaga i plankostnaden.

Genomförande av byggnadsplaner. Kommittén föreslår, alt länsstyrelsen

må på ansökan av vägförening kunna bevilja bidrag av statsmedel till föreningen

för sådan ersättning som föreningen kan få utgiva enligt 116 §

byggnadslagen, varvid bidraget avses skola bestämmas enligt samma grunder

som gälla för byggnadsbidrag till enskild väg. Detta uppgår numera

till i regel högst 60 % av kostnadsbeloppet.

Till anläggande av enskild väg utgår bidrag av statsmedel enligt 1948 års

kungörelse, varvid hinder icke torde möta att i anläggningskostnaderna in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 181.

räkna ersättning för markupplåtelse och annat intrång. Bidrag utgår även

till underhållet. Vad gäller andra allmänna platser än vägar saknas emellertid

f. n. möjlighet för en vägförening, som enligt byggnadslagen skall handhava

även sådana platser, att erhålla statsbidrag för anläggning och underhåll.

Kommittén förordar att bidrag må lämnas härtill enligt samma grunder

som gälla för enskild väg.

Här ifrågavarande bidrag böra enligt kommitténs mening bestridas från

anslaget Bidrag till vissa plankostnader m. in.

Departementschefen har för egen del uttalat följande.

Stadsplaneutredningens och organisationskommitténs förslag att länsstyrelse

skall på ansökan av vägförening kunna bevilja bidrag av statsmedel

till föreningen till kostnaderna för sådan ersättning, som föreningen kan få

utgiva enligt 116 § byggnadslagen eller för markupplåtelse och annat intrång,

då mark tages i anspråk för annan i byggnadsplan utlagd allmän

plats än väg, har icke givit mig anledning till erinran. Dylikt bidrag bör utgå

med högst 60 % av ersättningens belopp. I fråga om ersättning enligt 116 §

byggnadslagen bör dock bidrag utgivas endast under förutsättning att ersättningen

måste anses vara för vägföreningens medlemmar synnerligen

betungande.

Vad angår frågan om kostnaderna för iordningställande och underhåll

av annan i byggnadsplan ingående allmän plats än väg kan jag icke dela

kommittéernas uppfattning att anledning skulle föreligga att lämna bidrag

av statsmedel för sådant ändamål. Skötseln av dylika allmänna platser är

en uppgift av betydelse huvudsakligen för trevnaden inom vederbörande

samhälle och har enligt min mening icke något samband med statens funktioner

på vägväsendets och bebyggelseplaneringens område.

Upprättande och ändring av stadsplaner på landet. Till upprättande och

ändring av stadsplan i stad har aldrig utgått statsbidrag. Genom den nya

byggnadslagen har införts möjlighet även för landskommun att för visst

område få upprätta stadsplan. Kommittén anser det angeläget, att staten

söker stimulera upprättandet av stadsplaner på landet, och föreslår därför,

att statsbidrag, beräknat enligt samma grunder som föreslagits för nya

byggnadsplaner, må kunna utgå för sådant ändamål. Kommittén påpekar,

att markägarna icke äga skyldighet att bidraga, när det gäller stadsplan,

varför statsbidraget i sin helhet skulle komma kommunen till godo.

Departementschefen har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att införa

statsbidrag på förevarande område.

Upprättande och ändring av genex-alplaner. Beträffande kostnaderna för

upprättande av generalplan i stad utsäges ingenting i byggnadslagen. Angående

generalplan på landet stadgas i 98 § byggnadslagen, att då generalplan

upprättas genom länsstyrelsens försorg, kostnaden skall gäldas av

kommunen, i den mån bidrag ej enligt vad särskilt må vara stadgat utgår

av statsmedel. Detsamma skall gälla vid ändring av generalplan.

Kommittén föreslår, att såväl städer som landskommuner få göra ansökan

hos Kungl. Maj :t om statsbidrag till upprättande och revidering av

generalplaner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

i

Beträffande beräkningen av statsbidraget framhåller kommittén, att någon

fast norm för bidragets storlek ej torde kunna uppställas med hänsyn

till generalplanernas skiftande karaktär och svårighetsgrad. Bidrag bär

dock icke utgå till planer av enkel beskaffenhet och liten omfattning. Kommunen

bör som regel förutsättas täcka minst 50 % av kostnaderna. Statsbidraget

bör beviljas på förhand men icke utbetalas förrän planen är färdigställd.

Om den vid granskning befinnes icke uppfylla skäliga fordringar,

bör statsbidraget innehållas. Statsbidrag till genomförandet av fastställd

generalplan anses icke böra utgå.

Departementschefen har anfört följande i fråga om förevarande avsnitt.

Medan det på landet är länsstyrelserna som i första hand ansvara för att

erforderliga åtgärder vidtagas i fråga om bebyggelseplaneringen, är detta för

städernas och de stadsliknande samhällenas vidkommande främst eu kommunal

uppgift. Med hänsyn härtill förefaller det mig naturligt att stadssamhällena

böra, utan ekonomisk medverkan från statens sida, också svara

för planeringskostnaderna, vilket ju för övrigt är en princip som sedan

gammalt ägt tillämpning i fråga om kostnaderna för upprättande och ändring

av stadsplan. Vad beträffar den nu föreliggande frågan må vidare

framhållas att — såsom vissa av remissmyndigheterna också påpekat — ett

statsbidrag knappast heller kan vara motiverat ur den synpunkten att plankostnaderna

skulle kunna bliva betungande för stadssamhällena i förhållande

till deras ekonomiska bärkraft. På grund av det anförda anser jag,

i likhet med stadsplaneutredningen, att statsbidrag till upprättande eller

ändring av generalplan i stad eller stadsliknande samhälle icke bör utgå.

Vad angår landskommunerna är jag beredd att tillstyrka, att sådan kommun

må, efter prövning av Ivungl. Maj :t i varje särskilt fall, kunna erhålla

bidrag till upprättande eller ändring av generalplan med högst 50 % av

kostnaden. Från bidrag böra emellertid i allmänhet undantagas sådana

generalplaner, vilka icke äro avsedda att fastställas eller äro av enkel beskaffenhet

och liten omfattning. Bidragets storlek bör bestämmas med

hänsynstagande till vederbörande kommuns ekonomiska bärkraft på liknande

sätt som föreslagits i fråga om byggnadsplan.

Anslagsberäkning. I denna del har departementschefen uttalat följande.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle det ankomma på

länsstyrelsen att handlägga bidragsärendena i fråga om byggnadsplaner.

Stora svårigheter föreligga åtminstone för närvarande att med någon större

grad av säkerhet uppskatta medelsbehoven på detta område, vilket sammanhänger

bl. a. därmed alt erfarenhet ännu icke vunnits om den nya lagstiftningens

verkningar. Vad som erbjuder svårigheter är icke blott att beräkna

det erforderliga totalbeloppet för landet utan även att fördela detta

belopp mellan de olika länsstyrelserna, så alt var och en av dem får just

så mycket medel till sitl förfogande som täcker behovet under budgetåret.

Med hänsyn härtill och då det föreslagna bidragssystemet är avsett att

fungera i enlighet med vissa generella normer baserade på bestämda objektiva

förutsättningar, synes bidragsbeviljandet icke böra ställas i beroende

av en av statsmakterna på förhand för budgetåret fastställd anslagsram.

.lag vill alltså föreslå, att de medel som avses för bidrag till byggnadsplaner

anvisas under elt anslag av förslagsanslags karaktär och att detta anslag

därvid ställes till länsstyrelsernas förfogande ulan någon maximering. För

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 181.

bidrag till general- och regionplaner torde däremot böra anvisas ett reservationsanslag.

Mitt förslag innebär sålunda att det nuvarande reservationsanslaget

till Bidrag till vissa plankostnader in. in. ersättes med ett förslagsanslag,

benämnt Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. in., samt

ett reservationsanslag med benämningen Bidrag till upprättande av generalplaner

och regionplaner.

Organisationskommittén har beräknat medelsbehovet för bidrag till upprättande,

ändring och genomförande av byggnadsplaner till sammanlagt

130 000 kronor.

Vid behandlingen av kommitténs förslag till bidragsgrunder har jag förordat

de avvikelserna från förslaget att bidrag icke skulle utgå till planläggningsarbetet

i städer och stadsliknande samhällen och ej heller till

genomförande av byggnadsplan i vad avser iordningställande och underhåll

av annan i sådan plan ingående allmän plats än väg. Jag har därjämte

avstyrkt kommitténs förslag att bidrag till revidering av äldre byggnadsplaner

skulle utgå enligt en förmånligare skala än vad som avses gälla

beträffande annan ändring av byggnadsplan. Vid beaktande av dessa ändrade

förutsättningar för anslagsberäkningen borde den av kommittén föreslagna

medelsanvisningen rätteligen kunna minskas något. Hänsyn torde

också böra tagas till det förhållandet att den rådande bristen på kompetenta

planförfattare lärer komma att åtminstone under de närmaste åren

väsentligt hämma planläggningsarbetets utveckling. Å andra sidan må

framhållas, att de genomsnittskostnader för planarbetet varmed kommittén

räknat äro grundade på det löneläge som rådde för statstjänstemännen

före löneregleringen den 1 juli 1947 och således torde vara något för låga

i förhållande till den numera rådande kostnadsnivån. Vid övervägande av

dessa omständigheter har jag stannat vid att föreslå att för bidrag till upprättande,

ändring och genomförande av byggnadsplaner för nästa budgetår

beräknas ett belopp av 100 000 kronor.

Vad angår generalplanearbetet får jag erinra om att jag i motsats till

kommittén funnit bidrag icke böra utgå till städer och stadsliknande samhällen

för sådant ändamål. Jag vill därjämte framhålla att den förut omnämnda

bristen på fackmän ger anledning att även på detta område räkna

med vissa temporära svårigheter för planeringsverksamheten och en därav

betingad begränsning av medelsbehovet. Med hänsyn till vad sålunda anförts

och då för regionplaneringen icke torde krävas högre belopp än det

som anvisats för innevarande budgetår, har jag ansett mig böra föreslå, att

medelsanvisningen för nästa budgetår till bidrag till generalplaner och

regionplaner begränsas till 175 000 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela beslut om överflyttning till det nya reservationsanslaget

av vid utgången av budgetåret 1947/48 eventuellt kvarstående medel

å anslaget Bidrag till vissa plankostnader m. m.

Utskottet. Det i propositionen nr 226 framlagda förslaget till lag om ändrad

lydelse av 111 § byggnadslagen har numera varit föremål för riksdagens

prövning. Förslaget, som avser att åstadkomma förenklade regler för

fördelning av kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan,

innebär att kostnaden skall gäldas av vederbörande kommun, i den mån

ej bidrag utgår av statsmedel. Markägare, som har avsevärd nytta av planen,

skall dock vara skyldig att deltaga i kostnaden. De nya bestämmelserna

förutsättas i propositionen skola tillämpas endast i de fall då bygg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 181.

9

nadsplan fastställts efter ikraftträdandet av bestämmelserna. Lagförslaget

har antagits av riksdagen (skrivelse nr 275), som emellertid med bifall

till en i ämnet väckt motion därvid kompletterat förslaget med den

bestämmelsen att lagen skall äga tillämpning jämväl beträffande före

ikraftträdandet enligt byggnadslagen fastställd byggnadsplan, därest beslut

om kostnaden icke meddelats före ikraftträdandet, dock att i dylikt fall

markägare icke må åläggas att bidraga till kostnaden med större andel än

som skolat påföras honom vid tillämpning av äldre lag.

I nu förevarande proposition har framlagts förslag i fråga om de grunder,

efter vilka statsbidrag skall utgå vid upprättande eller ändring av

byggnadsplaner. Enligt de nya bestämmelserna i byggnadslagen kan statsbidrag

icke längre utgå till markägare. För kommunernas del åter förordas,

att statsbidrag skall kunna utgå endast till landskommun med

mindre ekonomisk bärkraft. De föreslagna grunderna — enligt vilka statsbidrag

skola utgå med lägst 20 och högst 50 procent av planutgifterna, sedan

på s. k. markexploatör belöpande kostnadsdel frånräknats, och differentieras

under hänsynstagande till kommunernas skatteunderlag, därvid

kommuner med ett skatteunderlag av mer än 20 skattekronor per invånare

undantagas från bidrag — ha icke föranlett erinran från utskottets

sida. Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört

och förordat tillstyrkes av utskottet med den modifikation som må betingas

av riksdagens förberörda beslut rörande tillämpningen av 111 § byggnadslagen,

i dess nya lydelse, beträffande före lagändringens ikraftträdande

fastställda byggnadsplaner.

Utskottet tillstyrker i propositionen framlagt förslag att bidrag av statsmedel

— högst 60 procent — i visst fall skall kunna utgå till vägförenings

kostnader för genomförande av byggnadsplan, ävensom att landskommunerna

skola, efter prövning i varje särskilt fall, kunna erhålla bidrag

högst 50 procent — till upprättande eller ändring av generalplan.

Departementschefens förslag beträffande anvisande av medel till ifrågavarande

bidragsverksamhet har icke föranlett någon erinran Irån utskottets

sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1948/49 under sjätte

huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till upprättande av byggnadsplaner in. in.

ett förslagsanslag av 100 000 kronor;

b) till Bidrag till upprättande av generalplaner och

regionplaner ett reservationsanslag av 175 000 kronor.

Stockholm den 15 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

.1. It. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 183.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjuk a1 i texten