Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m. jämte i ämnet väckt motion.

1948-06-22 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:211, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

9

Nr 211.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

för budgetåret 1948/49 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering in. m. jämte i ämnet väckt motion.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna

50 och 51, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1948/49 såsom reservationsanslag beräkna till Åtgärder

för arbetsmarknadens reglering in. in. 10 000 000 kronor samt till

Kostnader för överflyttning av arbetskraft 5 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 249, under åberopande av

bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 maj 1948,

föreslagit riksdagen att för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln såsom

reservationsanslag anvisa till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande

m. in. 4 000 000 kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft

7 000 000 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet

1 300 000 kronor samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet

in. in. 1 500 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förslag har utskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt motion (II:

579), i vilken hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att

med verkan fr. o. in. den 1 juli 1948 provisoriskt höja arkivarbetarnas löner

med 50 kronor per månad i varje dyrortsgrupp.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse den 8 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag

rörande beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår. Vidare har styrelsen

med skrivelse den 22 april samma år överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse

för år 1947. Nämnda berättelse har — med undantag av avsnittet

om arbetsmarknaden under år 1947, vilket återgivits i propositionen

å s. 2—8 — såsom bilaga fogats vid propositionen.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden. I sin skrivelse den 8

april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen givit en bedömning av den sannolika

utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1948. En redogörelse

härför finnes intagen i propositionen å s. 8—14, till vilken utskottet

får hänvisa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Departementschefen har i denna del anfört följande.

»De tendenser, som under senare år gjort sig gällande på arbetsmarknaden

och som analyserats i de två senaste årens arbetsmarknadspropositioner,

kvarstå i stort sett oförändrade. Bristen på arbetskraft inom vissa

delar av näringslivet är sålunda fortfarande framträdande. Den sedan flera

år pågående minskningen av arbetslösheten har fortgått. Vad som återstår

är huvudsakligen en mindre restarbetslöshet, till stor del säsongbetonad,

i de gamla arbetslöshetsområdena. Antalet hjälpsökande arbetslösa nådde

i augusti 1947 lägsta hittills noterade siffra.

I vilken utsträckning regleringen av importen och byggnadsverksamheten

kommer att friställa arbetskraft kan ännu icke med säkerhet överblickas.

Det torde emellertid finnas goda möjligheter för denna arbetskraft att

vinna anställning inom andra yrkesområden. Enligt en av arbetsmarknadsmyndigheterna

företagen undersökning skulle i februari 1948 inom hela näringslivet

föreligga en brist på ca 60 000 arbetare. Även om de faktiska möjligheterna

att anställa ytterligare arbetare starkt begränsas av svårigheterna

att skaffa bostäder, är denna siffra ägnad att belysa att arbetsmarknaden

alltjämt torde komma att präglas av den fulla sysselsättningen och t. o. m.

av en viss brist på arbetskraft.

Hjälpverksamheten beträffande arbetslösa torde sålunda alltjämt komma

att få en mycket begränsad omfattning. Då emellertid denna verksamhet

trots sin ringa omfattning visat sig draga förhållandevis höga kostnader,

har jag låtit verkställa en översyn av densamma genom särskilda sakkunniga.

Härför torde redogörelse få lämnas i ett följande avsnitt.

Å andra sidan påkallar läget på arbetsmarknaden omfattande åtgärder

för att förse viktiga avsnitt av näringslivet med arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen

samarbetar sålunda kontinuerligt med fackliga representanter

för att underlätta övergången för friställd arbetskraft från byggnadsfacken

till andra arbetsområden. Vidare har jag efter bemyndigande den 19 mars

1948 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att skyndsamt framlägga

förslag till åtgärder för att underlätta rekryteringen av arbetskraft till järnbruken.

Särskilda åtgärder ha jämväl vidtagits för att tillföra vissa arbetsområden

arbetskraft från utlandet. Intill den 1 maj 1948 ha under förmedling

av arbetsmarknadsmyndigheterna inkommit från Italien ca 940 personer,

från Ungern ca 730 personer och från Österrike ca 520 personer, oberäknat

icke arbetsplacerade familjemedlemmar. Denna verksamhet är emellertid

numera ställd under avveckling.

Behovet av åtgärder för att tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft

bar kvarstått och torde komma att kvarstå relativt lång tid. Under den senaste

tiden har det visat sig nödvändigt att stödja överflyttning av arbetskraft

till skogsbruket icke blott för brännvedsavverkningen utan även för

gagnvirkesavverkningen.

De partiellt arbetsföra utgöra en arbetsreserv, som under senare år lämnat

icke obetydliga tillskott till arbetsmarknaden. Ytterligare åtgärder för

att infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet förberedas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

11

Riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Med stöd av givet

bemyndigande tillkallade departementschefen den 19 december 1947 sakkunniga,

vilka antagit benämningen 1947 års arbetslöshetssakkunniga, för

att verkställa översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten

in. in. och framlägga därav föranledda förslag. De sakkunniga ha

den 17 mars 1948 avgivit betänkande (stencilerat) i de frågor, som hänvisats

till deras bedömande. De sakkunniga ha härvid till en början lämnat

en redogörelse för arbetslösheten under 1940-talet och sedan redogjort för

hjälpverksamheten f. n. med särskild hänsyn till beredskapsarbeten. Härefter

ha de behandlat riktlinjerna för hjälpverksamheten under nuvarande

förhållanden. De sakkunniga ha slutligen till övervägande upptagits frågan

om beredskapslagringens storlek. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

I propositionen har (s. 16—34) återgivits huvuddragen av vad

de sakkunniga anfört samt remissmyndigheternas yttranden.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande.

»Bortsett från den korttidsarbetslöshet, som betingas av anställningsbyten

och liknande omständigheter, förekommer numera i vårt land i stort sett

arbetslöshet endast vintertid och även då utgöras de arbetslösa till största

delen av arbetskraft, som av särskilda skäl — främst ålder, sjuklighet och

bundenhet vid bostadsorten — icke kan utnyttja de sysselsättningsmöjligheter

näringslivet erbjuder. Kostnaderna för arbetslöshetshjälpen ha emellertid

icke minskat i samma utsträckning som antalet hjälpta arbetslösa.

Utgifterna under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

uppgingo sålunda under budgetåret 1946/47 till ca 30 miljoner kronor och

beräknas för innevarande budgetår till ca 23 miljoner kronor. I detta läge

har jag ansett det lämpligt att verkställa en översyn av formerna för hjälpverksamheten

vid arbetslöshet och att undersöka möjligheten att vidtaga

omläggningar i kostnadsbesparande syfte. Utredning i ämnet har skett genom

särskilda sakkunniga, 1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Såsom framgår av vad tidigare anförts bli beredskapsarbetena en relativt

dyrbar hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning. Kostnaderna

för hjälpverksamheten skulle sålunda kunna nedbringas avsevärt genom

att understödslinjen gåves ett ökat utrymme på bekostnad av arbetslinjen.

De sakkunniga ha prövat i vad mån en dylik förskjutning vore lämplig.

De ha emellertid funnit, att även under nuvarande förhållanden arbetslinjen

bör givas företräde. 1 remissyttrandena har denna uppfattning enstämmigt

gillats. Ehuru vissa skäl tala för en ökad tillämpning av understödslinjen

vid en arbetslöshet av så ringa omfattning som den nuvarande, ansluter

jag mig likaledes till de sakkunnigas förslag. Såväl samhällsekonomiska

som sociala skäl väga tungt till förmån för arbetslinjen. Givet\is förutsätter

jag, att eu ekonomisk prövning alltid måste äga rum när fråga uppkommer

om anordnande av ett nytt beredskapsarbete eller upptagande av

ett nedlagt sådant och kostnaderna därvid vägas mot effekten ur hjälpsynpun

Ut.

De sakkunniga ha vidare prövat frågan om beredskapsarbetena böra er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 211.

sättas med arbeten, till vilka bidrag lämnas ur ordinarie anslag till anläggningsarbeten.

De sakkunniga anse, att en sådan åtgärd bör komma i fråga

endast för sysselsättning av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare

i egentlig mening. Detta synes i stort sett riktigt. Såsom bl. a. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anfört torde dock undantag kunna visa sig lämpliga.

Jag vill härjämte i anslutning till vad som anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen

erinra, att byggnadstillstånd för arbeten, som avses för

sysselsättande av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare, endast kunna

lämnas i den omfattning som är förenlig med den allmänna investeringspolitiken.

Från den utgångspunkten att beredskapsarbetena i framtiden böra behålla

sin nuvarande plats i hjälpsystemet ha de sakkunniga diskuterat

möjligheterna att nedbringa kostnaderna för dessa arbeten. De ha härvid

kommit till det resultatet, att det knappast är möjligt att övergå till mindre

materielkrävande arbeten eller att öka arbetenas storlek för att därigenom

minska kostnaderna. Däremot ha de sakkunniga ansett, att kostnaderna för

statsverket skola kunna minskas genom att statskommunala arbeten anordnas

i större utsträckning än hittills skett. De sakkunniga räkna sålunda

med att en kostnadsminskning skulle uppkomma på grund av att med avseende

på icke förutsedda merkostnader vid statskommunala beredskapsarbeten

tillämpas för statsverket gynnsammare regler än med avseende

på dylika merkostnader vid statliga beredskapsarbeten. Vidare skulle

enligt de sakkunniga kostnaderna minskas av den anledningen att dagsverkskostnaden

för statskommunala arbeten på landsbygden, där vid en

omläggning de statskommunala arbetena skulle öka, är lägre än den genomsnittliga

dagsverkskostnaden. De sakkunniga ha räknat med att de statskommunala

arbetena under nästa budgetår skulle få samma omfattning som de

statliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig ha för avsikt att ändra sin

praxis beträffande statsbidrag till merkostnader vid statliga beredskapsarbeten

till överensstämmelse med praxis beträffande de statskommunala arbetena.

Styrelsen har tillstyrkt, att statskommunala arbeten i ökad utsträckning

komma till användning. Dock anser styrelsen icke möjligt att de statskommunala

arbetena under nästa budgetår skola kunna ökas i den utsträckning

de sakkunniga antagit. Förslaget om ökad användning av statskommunala

arbeten har i övrigt lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Stadsförbundet har dock förklarat, att en sådan ökning icke bör få medföra

någon övervältring av utgifter på kommunerna.

För egen del får jag i ifrågavarande hänseende anföra följande.

De nu tillämpade olika reglerna beträffande statsbidrag till statliga resp.

statskommunala beredskapsarbeten innebära, att om exempelvis ett vattenoch

avloppsledningsföretag anordnas som beredskapsarbete i statlig regi

och kostnader utöver de från början beräknade kostnaderna uppstå, staten

bestrider hela merkostnaden, medan om arbetet utföres i kommunal regi

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

13

kommunen i regel endast får bidrag med skälig del av merkostnaden och

själv får bestrida återstoden. Enligt vad jag inhämtat ha dylika merkostnader

på grund av den stigande lönenivån och prisutvecklingen under de

senaste åren uppkommit i ett flertal fall. Ibland ha merkostnaderna uppgått

till mycket betydande belopp. Intet skäl synes numera kunna åberopas

för att upprätthålla denna olikhet i statsbidragsreglerna. Dessa böra

därför ändras i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört. Jag förutsätter,

att statsbidragsreglerna liksom hittills skola kunna jämkas i särskilda

fall.

Sedan denna ändring genomförts komma statsverkets kostnader, om förhållandena

i övrigt äro lika, att bli i stort sett desamma om ett visst arbetsföretag

utföres i statlig eller kommunal regi. Då emellertid kommunerna

icke sällan torde ha möjlighet att ulan nämnvärt ökade kostnader utnyttja

egen arbetsledarpersonal och egna förråd samt i övrigt i vissa hänseenden

torde ha lägre kostnader än de som uppkomma vid de statliga arbetena,

synes det sannolikt att vissa kostnadsbesparingar kunna uppstå genom att

de statskommunala arbetena beredas ökat utrymme. Jag kan därför ansluta

mig till de sakkunnigas uppfattning, att man i större utsträckning än

hittills skett bör anlita den statskommunala formen för beredskapsarbetenas

bedrivande.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att förutsättningar för

övergång från statliga till statskommunala arbeten torde föreligga endast i

begränsad omfattning. I vart fall sakna mindre kommuner ofta erforderlig

teknisk organisation för att kunna driva arbeten i egen regi, alla kommuner

kunna icke erbjuda lämpliga arbetsobjekt o. s. v. En överflyttning till den

statskommunala arbetsformen torde därför under den närmaste tiden endast

kunna ske i begränsad omfattning.

Svenska stadsförbundet har givit uttryck åt farhågor för att ökningen

av de statskommunala beredskapsarbetena skall medföra en övervältring av

kostnader på kommunerna. Bortsett från den kostnadsökning för kommunerna,

som måste bli följden av förenämnda ändring av statsbidragsreglerna,

torde en nämnvärd ökning av kommunernas kostnader kunna uppkomma

endast om vägarbetena, vilka i regel helt bekostas av statsmedel,

skulle kraftigt minska till förmån för vatten- och avloppsledningsföretag

eller andra företag, till vilka kommunerna vanligen bidraga. Det synes

icke sannolikt, att utvecklingen skall leda till någon mera betydande ändring

i detta hänseende. I varje fall torde det under nu rådande förhållanden

icke framstå som någon olägenhet för kommunerna att de beredas möjlighet

att utföra ofta angelägna arbeten, vilka eljest i många fall skulle få

anstå.

Möjligheten alt finna nya former för arbetslöshetshjälp enligt arbetslinjen

för partiellt arbetsföra bör, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört,

prövas.

De sakkunniga ha föreslagit, alt vissa kostnader, som nu belasta anslaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 211.

till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. men som icke direkt avse

arbetslöshetshjälp, skola bestridas i annan ordning. Till de sakkunnigas

förslag i denna del återkommer jag. I nämnda sammanhang ha de sakkunniga

emellertid framlagt vissa förslag rörande färdigställningsarbetena. De

sakkunniga ha sålunda föreslagit vissa åtgärder för att minska behovet av

färdigställningsarbeten. Mot dessa åtgärder har jag icke något att erinra. De

sakkunniga ha vidare förordat, att arbetsmarknadsstyrelsens befogenhet att

besluta om färdigställningsarbeten skall begränsas till att avse arbeten, vilka

var för sig beräknas draga en kostnad av högst 10 000 kronor. Denna

gränsdragning synes under nuvarande förhållanden lämplig men bör kunna

ändras av Kungl. Maj :t om så befinnes lämpligt.

Härefter torde jag få beröra frågan om den beredskapslagring av arbetsmaskiner

m. in., som ombesörjes av arbetsmarknadsstyrelsen. Tidigare har

på grundval av ett av investeringsutredningen framlagt förslag avsetts, att

denna beredskapslagring skall omfatta materiel, som tillsammans med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens materiel är tillräcklig för ca 15 000 man. Faktiskt

kan såsom beredskapslager endast räknas arbetsmarknadsstyrelsens

förråd, vilket i fråga om vissa arbetsmaskiner förslår för 7 000—8 000 man

men icke innehåller fullgod maskinuppsättning ens för detta antal. De sakkunniga

ha i enlighet med de för dem meddelade direktiven prövat frågan

om storleken av beredskapslagringen. De ha härvid föreslagit, att styrelsens

förråd skall begränsas till att omfatta materiel för ca 6 000 man. Såsom

arbetsmarknadsstyrelsen anfört, kan en beredskapslagring av denna omfattning

anses tillräcklig om den avses för en säsongarbetslöshet av något

större omfattning än den under de senaste åren vanliga. Det torde emellertid

få anses överensstämma med de grundsatser, som präglat bl. a. investeringsplanläggningen,

att sätta målet för beredskapen mot arbetslöshet högre. Jag

anser mig därför icke böra förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens

lagerhållning i den föreslagna omfattningen. Ehuru jag å andra

sidan icke nu kan tillstyrka, att lagerhållningen ökas till den av investeringsutredningen

föreslagna omfattningen, anser jag, att förråden tills vidare

böra i stort sett bibehållas vid nuvarande storlek och i mindre omfattning

kompletteras.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande de särskilda omständigheter,

som föreligga beträffande arbetslösheten i Norrbottens län, torde

jag i detta sammanhang slutligen få anföra, att de sakkunnigas betänkande

torde böra överlämnas till Norrlandskommittén för att av kommittén tagas

i beaktande vid fullgörande av dess utredningsuppdrag.»

Maximibeloppen för kontantunderstöd enligt hjälpkungörelsen. Kontantunderstödsverksamheten

enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående

statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (hjälpkungörelsen)

omfattar dagunderstöd och hyreshjälp.

Dagunderstödet utgår sedan mars 1944 med de maximibelopp som framgå

av följande uppställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

15

Ensamstående

Varje

barn

Ortsgrupp

16—17 år

över 17 år

Makar

1-3

barnet

4-6

barnet

I..........

........ 1: 50

2: 50

4: —

0: 85

0: 80

11..........

........ 1:75

2: 75

4: 25

1:05

0: 80

III..........

........ 2: —

3: —

4: 50

1: 25

0:80

För makar med tre barn utgår alltså dagunderstödet med högst resp.

6:55, 7:40 och 8: 25 kronor i de tre ortsgrupperna samt för makar med

sex barn med högst resp. 8: 95, 9: 80 och 10: 65 kronor.

Såväl dagunderstöd som understöd från arbetslöshetskassa kan i särskilda

fall kombineras med hyreshjälp. Även denna är graderad enligt nämnda

dyrortsgruppering och utgick intill den 1 juli 1947 i de olika ortsgrupperna

med högst 40, 60 och 90 kronor för familjeförsörjare samt med

högst 20, 30 och 45 kronor för ensamstående. Den 9 maj 1947 bemyndigade

emellertid Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen att fr. o. m. förstnämnda

dag fastställa maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm till 120

kronor för familjeförsörjare och 60 kronor för ensamstående samt i Göteborg

till 100 resp. 50 kronor.

Härjämte uppdrog Kungl. Maj :t den 9 maj 1947 åt arbetsmarknadskommissionen

att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn

av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande i syfte att åstadkomma

en lämplig anpassning mellan de erkända arbetslöshetskassornas

och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan dessa

båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer, i samband varmed jämväl

frågan om bibehållande av kontantunderstödens dyrortsgradering borde

upptagas till prövning.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande statsrådet

(s. 24) — efter att ha redogjort för Kungl. Maj :ts den 9 maj 1947

meddelade beslut — att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag

syntes böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet

av nyssberörda allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter den

nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena

den 31 december 1947. I skrivelse nr 448/1947 uttalade riksdagen, att

vad föredragande statsrådet anfört rörande maximibeloppen för kontantunderstöd

enligt hjälpkungörelsen och om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden

icke föranlett riksdagen till någon erinran. Riksdagen förutsatte,

att på den pågående utredningen rörande, bl. a., dyrortsgraderingens slopande

grundat förslag skulle komma att föreläggas 1948 års riksdag.

I skrivelse den 25 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt, att

dagunderstödsbeloppen och vissa hyreshjälpbelopp måtte höjas. Beträffande

detta förslag och de däröver inhämtade yttrandena får utskottet hänvisa till

propositionen (s. 42—47).

Departementschefen har i detta sammanhang anfört följande.

»Den översyn av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande,

som arbetsmarknadsstyrelsen bar i uppdrag att verkställa i samråd med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 211.

socialstyrelsen, har icke hunnit slutföras. Förslag rörande bl. a. dyrortsgraderingens

slopande kan därför icke, såsom 1947 års riksdag förutsatt, föreläggas

årets riksdag. Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid i avbidan på

fullföljandet av nämnda översyn lagt fram ett förslag till provisorisk förbättring

av kontantunderstöden. Enligt förslaget skulle dagunderslöden till

ensamstående personer över 17 år höjas med 1 krona till högst 3 kronor

50 öre, 3 kronor 75 öre och 4 kronor för dag i resp. tre ortsgrupper. För 16- och 17-åringar skulle i fortsättningen gälla samma belopp. Tilläggen för

make och barn skulle anpassas till vad som gäller beträffande daghjälp från

erkända arbetslöshetskassor. Slutligen skulle maximibeloppen för hyreshjälp

höjas i Stockholm och Göteborg, varjämte bränslekostnader skulle få

inräknas i hyreshjälpen.

1 samtliga yttranden över förslaget har framhållits, att de nu utgående

understöden äro alltför låga. Vissa erinringar ha dock gjorts mot förslagets

detaljer. Med hänsyn främst till löneutvecklingen under de senaste åren

linner jag för egen del, att det är rimligt att kontantunderstödens belopp

något höjas. Jag är därför beredd att tillstyrka förslagets genomförande som

ett provisorium.

I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen och de remissinstanser, som yttrat

sig i saken, anser jag sålunda, att den minskning eller utjämning av differensen

mellan daghjälp från de erkända arbetslöshetskassorna och dagunderstöd,

som skulle bli en följd av höjningen, icke bör hindra förslagets genomförande.

I flera yttranden har påpekats, att åtgärder böra vidtagas för

återställande av sagda relation. Med anledning härav får jag erinra, att med

det arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen givna utredningsuppdraget

är avsett att åstadkomma en lämplig anpassning mellan arbetslöshetskassornas

och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan

dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälps!’ormer. Under det fortsatta

utredningsarbetet torde böra undersökas, i vad mån höjningen av dagunderstödsbeloppen

bör inverka på utformningen av bestämmelserna om

daghjälp och tilläggen därå.

Jag tår understryka, att de föreslagna dagunderstöds- och hyreshjälpsbeloppen

äro maximibelopp samt att kommun alltså icke äger medgiva högre

understöd än som svarar mot den arbetslöses efter behovsprövning konstaterade

hjälpbehov.

Med hänsyn till att det nyssnämnda utredningsuppdraget icke avslutats,

synes det icke lämpligt att nu företaga ytterligare ändringar i gällande bestämmelser.

Jag avstyrker sålunda ett förslag från svenska stadsförbundet

rörande ändring av bestämmelsen att summan av dagunderstöd och hyreshjälp

icke får uppgå till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande

anställning.»

Anställningsförhållandena för arkivarbetare m. fl. Den 15 februari 1946

uppdrog Kungl. Maj :t åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa

en översyn av organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

17

jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma

med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen, Inom kommissionen

uppdrogs utredningen åt särskilda sakkunniga, i det följande

benämnda arkivarbetssakkunniga.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag, till vilken proposition torde

få hänvisas, har intagits en redogörelse för ett av de sakkunniga den 20

januari 1947 avgivet förslag till lönevillkor in. in. för arkivarbetare. I propositionen

förordades ett från de sakkunnigas uppfattning avvikande förslag

innebärande, att arkivarbetslönen i ortsgrupperna 1—5 skulle bestämmas

till resp. 320, 330, 340, 350 och 360 kronor för månad. Samma lönevillkor

borde gälla för personer, som beredas s. k. musikerhjälp. Riksdagen

biföll förslaget (skrivelse nr 448).

Den 30 juni 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen

(arbetsmarknadsstyrelsen) att i enlighet med det i propositionen förordade

förslaget meddela ändrade föreskrifter angående arkivarbeten och

musikerhjälp. Vidare bemyndigades kommissionen (styrelsen) att under

innevarande budgetår utbetala högst 40 stipendier, vart och ett å 550 kronor

för månad, till framstående vetenskapsmän bland utländska flyktingar

här i landet, vilka sysselsättas med forskningarbete vid vetenskapliga institutioner.

Detta antal har sedermera höjts till 42.

Antalet arkivarbetare utgjorde den 31 mars 1948 inalles 696, varav 335

svenskar. 459 tillhörde ortsgrupp 5. Antalet personer, som erhöllo musikerhjälp,

var samma dag 87, varav huvudparten voro bosatta i Stockholm

eller angränsande kommuner. Av i arkivarbeten och musikerhjälp sysselsatta

personer voro 115 kvinnor.

I skrivelse den 22 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om

förhöjning av lönerna vid arkivarbeten och musikerhjälp.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

»Såsom framgår av vad arkivarbetssakkunniga och arbetsmarknadsstyrelsen

anfört, torde den justering av arkivarbetarlönerna som genomfördes

föregående år i vissa fall icke ha medfört någon reell höjning av arkivarbetarnas

inkomster. Med hänsyn härtill och då löneläget för arkivarbetarna i

och för sig måste anses förhållandevis lågt, finner jag det skäligt, att möjlighet

till en ytterligare jämkning uppåt av arkivarbetarlönerna öppnas. Jag

är emellertid icke beredd alt på grundval av den föreliggande framställningen

taga slutlig ställning till det belopp varmed lönerna böra höjas. Det torde

därför böra få ankomma på Kungl. Maj :t att, i den mån närmare utredning

rörande inverkan av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum

m. m. ge anledning därtill, företaga en provisorisk höjning av arkivarbetarlönerna

inom den av arbetsmarknadsstyrelsen angivna ramen.

På av arbetsmarknadsstyrelsen angivet skäl torde stipendierna till vissa

utländska vetenskapsmän böra höjas med 25 kronor till 575 kronor för

månad. Jag räknar med att antalet stipendier kan höra ökas något under

nästa budgetår.»

2 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 6 samt. Nr 210—211.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 211.

Anslagsuppdelningen. Under de nuvarande reservationsanslagen till åtgärder

för arbetsmarknadens reglering in. in. och till kostnader för överflyttning

av arbetskraft redovisas utgifterna för ett stort antal delvis mycket

olikartade ändamål. En uppdelning av nämnda anslag har tidigare ifrågasatts.

1945 års riksdagsrevisorer framhöllo sålunda önskvärdheten härav.

Riksdagen fann dock (skrivelse nr 212/1946, p. 7) välbetänkt, att en viss

försiktighet iakttoges i ifrågavarande hänseende.

Det har ansetts lämpligt, att frågan om anslagen till arbetsmarknadsorganens

verksamhet upptages till behandling i samband med översynen av riktlinjerna

för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Avsikten har därvid främst

varit att undersöka lämpligheten av att det nuvarande anslaget till åtgärder

för arbetsmarknadens reglering uppdelas på två anslag, av vilka det ena

kunde benämnas anslag för arbetsmarknadsberedskapen och det andra anslag

för arbetslöshetens bekämpande. Syftet härmed skulle vara att särskilja

de kostnader, som avse beredskap för en arbetsmarknadskris, från kostnaderna

för den aktuella hjälpverksamheten.

Det av de sakkunniga framlagda, av arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkta

förslaget tillgodoser endast delvis det angivna syftet. Den föreslagna uppdelningen

har emellertid med ett undantag godtagits. .lag tillstyrker sålunda,

att ett särskilt anslag avses för kostnader för förrådsverksamheten oaktat

under detta anslag enligt förslaget skola redovisas såväl kostnader för den

för den nuvarande hjälpverksamheten in. in. erforderliga förrådsorganisationen

som kostnaderna för den på arbetsmarknadsstyrelsen ankommande

beredskapslagringen. Departementschefen har icke heller något att erinra

mot den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna gränsdragningen mellan det

i huvudsak för arbetslöshetsbekämpande åtgärder avsedda anslaget samt det

anslag, som avses för överflyttningsåtgärder beträffande arbetskraft. Däremot

har icke tillstyrkts förslaget, att ett särskilt anslag skulle avses för kostnader

för nedlagda arbeten, färdigställningsarbeten och arbetsledarpersonal

i disponibilitet. I stället har förordats, alt ifrågavarande kostnader bestridas

från anslaget till kostnader för arbetslöshetsbekämpande åtgärder.

Departementschefen har tillstyrkt förslaget att de understöd, som lämnas

till vissa företagareföreningar, skola redovisas under särskilt anslag.

Anslagen föreslås rubricerade på följande sätt.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. in.

De titlar, varå kostnaderna skola bokföras under varje särskilt anslag,

torde få fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen.

De sakkunniga ha föreslagit, att kostnaderna för generalplaneutredningar

för vatten och avlopp skola bestridas från anslag under sjätte huvudtiteln.

Med hänsyn till de av arbetsmarknadsstyrelsen åberopade omständigheterna

har ansetts lämpligt, att dessa kostnader, såsom styrelsen tänkt sig, un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

19

der nästa budgetår bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade anslaget

till planering av allmänna arbeten.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Efter en redogörelse för

de sakkunnigas och arbetsmarknadsstyrelsens förslag i ämnet (s. 54—59)

har departementschefen anfört följande.

»Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att vid utgången av innevarande

budgetår skall finnas en reservation av 13 823 000 kronor å anslaget till

åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Av denna reservation föreslås

13 753 000 kronor överföras till ciet nya anslaget till kostnader för arbetslöshetens

bekämpande. Styrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa

budgetår till 3 900 000 kronor. Styrelsen har emellertid vid sina beräkningar

icke upptagit ett belopp av ca 1 500 000 kronor för understöd till

företagareföreningar under innevarande budgetår. Då detta belopp i stort

sett torde komma att disponeras för avsett ändamål, bör den beräknade

reservationen minskas med motsvarande belopp. Å andra sidan har styrelsen

icke räknat med någon inkomst i form av intressentbidrag under

nästa budgetår. Medelsbehovet bör enligt min mening av denna anledning

kunna minskas med ett belopp, som jag uppskattar till 1 200 000 kronor.

Vidare torde det av styrelsen för statliga beredskapsarbeten beräknade

kostnadsbeloppet 8 000 000 kronor kunna minskas med 500 000 kronor.

Mot styrelsens beräkningar i övrigt av medelsbehovet under ifrågavarande

anslag har jag icke något att erinra. Såsom jag tidigare anfört böra emellertid

de kostnader, som av de sakkunniga och styrelsen upptagits under

ett särskilt anslag till kostnader för övriga arbetsmarknadsåtgärder,

bestridas från anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.

Då jag kan godtaga arbetsmarknadsstyrelsens uppskattning av ifrågavarande

kostnader, förordar jag, att ytterligare 300 000 kronor beräknas under

arbetslöshetsanslaget.

Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till

kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in. till (3 900 000 -\-1 500 000 —

1 200 000 — 500 000 + 300 000) 4 000 000 kronor.»

Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Från delta anslag anses fortfarande

i främsta rummet böra bestridas kostnaderna för åtgärder, som

befinnas erforderliga för att tillgodose behovet av arbetskraft inom sådana

yrkesområden, som äro av särskild betydelse för folkbushållet eller för landets

ekonomiska försvarsberedskap. Liksom hittills anses Kungl. Maj.t

böra äga befogenhet att meddela de bestämmelser rörande bidrag till överflyttande

av arbetskraft, som befinnas nödvändiga.

Under innevarande budgetår ha de största kostnaderna för ifrågavarande

ändamål avsett skogsbrukets försörjning med arbetskraft. Sålunda ha

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 211.

kostnaderna för arbetspremier, vilka utgått under tiden intill den 1 oktober

1947, utgjort ca 17 400 000 kronor. Arbetspremier komma icke att erfordras

under nästa budgetår. Medel för ändamålet ha icke heller beräknats av

arbetsmarknadsstyrelsen. Under tiden intill den 15 april 1948 ha vidare på

grund av Kungl. Maj :ts beslut den 21 februari 1947 utgått ortstillägg till vissa

arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket, vilka utfört avverkning

av brännved. Ortstillägg har utgått i stort sett endast till familjeförsörjare

och har utgjort 3 kronor för arbetsdag, dock högst 75 kronor för månad. Den

2 april 1948 har Kungl. Maj :t meddelat nya bestämmelser i ämnet, vilka i

huvudsak innebära att bidrag kan utgå även till annan än familjeförsörjare,

varvid bidraget utgår med 2 kronor för arbetsdag, dock högst 50 kronor för

månad, samt att bidrag utgår även vid avverkning av gagnvirke. Samtidigt

har benämningen ortstillägg utbytts mot överflyttningsbidrag. Anledningen

till bidragsbestämmelsernas utvidgning är att gagnvirkesavverkningen av

handelspolitiska skäl ansetts böra forceras, vilket icke synts möjligt utan

särskilda åtgärder för att främja tillströmningen av arbetskraft till skogsbruket.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat vissa särskilda belopp för åtgärder

i syfte att infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet. Det rör sig här om

en försöksverksamhet i olika hänseenden, för vilken planer ännu endast

delvis framlagts. Det anses vara av stor vikt att arbetsinarknadsorganen

beträffande de partiellt arbetsföra få söka sig fram till lämpliga former och

medel för deras inordnande å arbetsmarknaden. Det föreslås få ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för försöksverksamheten.

Från ifrågavarande anslag anses även böra bestridas kostnaderna för

biträdespersonal m. m. åt byggnadsberedningen.

Medelsbehovet under detta anslag har beräknats till 7 000 000 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen

har sammanfattningsvis beräknat inkomster och utgifter för

förrådsverksamheten sålunda:

Inkomster

utestående fordringar.................................... 130 000

slitagedebitering av andra anslag................ 310 000

hyresersättningar.............................. 400 000

försäljningar

maskiner........................... 130 000

redskap ..........

förläggningsmateriel

40 000

20 000 190 000 900 000

Summa inkomster kronor 1 030 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

21

U tgifter

lönekostnader och förrådskostnader...... 430 000

nytt centralförråd..................... 200 000

återanskaffning på grund av förslitning av

maskiner........................... 400 000

återanskaffning av redskap och förlägg
ningsmateriel

...................... 50 000

reservdelar ........................... 150 000

nyanskaffning av maskiner............. 370 000

arbetsredskap för skogsarbetare.................

utrustning för flyktingar.......................

1 600 000

375 000

780 000 2 755 000

beräknade utestående fordringar........................... 130 000

Summa utgifter kronor 2 885 000.

Departementschefen har härom anfört följande.

»Jag har tidigare givit uttryck åt den uppfattningen, att arbetsmarknadsstyrelsens

beredskapslager icke böra minskas i den omfattning de sakkunniga

föreslagit samt att styrelsens materielbestånd i viss utsträckning bör

kompletteras. Styrelsen har beräknat, att för nyanskaffning av maskiner

för beredskapsarbeten under nästa budgetår erfordras 370 000 kronor. Med

hänsyn till vad som upplysts rörande materielbeståndets ålder anser jag

ofrånkomligt, alt utöver återanskaffning på grund av förslitning vissa inköp

av materiel göras under nästa budgetår. Med hänsyn till det trängda

läget på materialmarknaden synes dock det härför beräknade beloppet böra

begränsas till 100 000 kronor. Beträffande det av arbetsmarknadsstyrelsen

beräknade beloppet för utrustning av flyktingar torde böra upplysas, att det

avser kostnader för sådan utrustning, bestående av kläder m. m„ som erfordras

på mottagningsförläggningarna och för att sätta flyktingarna i stånd

att antaga arbete på den svenska arbetsmarknaden. Jag anser emellertid

att den härför avsedda medelsposten bör kunna beräknas till 500 000 kronor.

Mot styrelsens beräkning i övrigt av medelsbehovet under detta anslag har

jag intet att erinra. Jag beräknar sålunda medelsbehovet under anslaget till

(1 855 000 — 270 000 — 280 000) 1 305 000 kronor, vilket belopp torde kunna

avrundas till 1 300 000 kronor.

Jag finner det lämpligt, att Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser

angående storleken av det belopp, som av arbetsmarknadsstyrelsen må disponeras

för materielinköp.»

Kostnader för främjande av företagsverksamheten m. m. Det statliga stödet

åt företagareföreningarna har innevarande budgetår lämnats i samma

former som tidigare. Förskjutningen från subventions- till lånelinjen har

fortgått. Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda subventionsbeloppet

14,4 procent av den för verksamheten totalt disponerade summan. Motsvarande

procenttal utgjorde för budgetåret 1946/47 11,2 och för tiden V, 1947—

''A 1948 9,7.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 211.

I propositionerna nr 293/1946 och 286/1947 har erinrats, att inom handelsdepartementet

tillkallade sakkunniga framlagt förslag till ordnande av

kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri

samt bildande av företagsnämnder. Enligt vad departementschefen inhämtat

har chefen för handelsdepartementet icke för avsikt att framlägga förslag i

ämnet för innevarande års riksdag. Under sådana förhållanden anses stödet

åt företagareföreningarna även för nästa budgetår få utgå i hittills tillämpade

former. Alltjämt erfordras inom vissa delar av landet stödåtgärder för

att utveckla ett mångsidigare näringsliv. Under nu rådande förhållanden anses

dessa åtgärder dock få avvägas så att de icke medverka till en ytterligare

utveckling av de s. k. serviceyrkena. Ehuru från innevarande budgetår

komma att överstå ett antal låneansökningar, vilka torde vara förtjänta av

bifall, har med hänsyn härtill och till angelägenheten av investeringarnas begränsning

i nuvarande läge icke ansetts böra förordas höjning av det belopp,

som avses för nu ifrågavarande ändamål. Till kostnader för främjande av

företagsverksamhet in. m. föreslås att ett reservationsanslag av 1 500 000

kronor anvisas.

Utskottet. Vad departementschefen anfört beträffande utvecklingen på

arbetsmarknaden och riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet

har från utskottets sida icke föranlett någon erinran.

I utlåtande (nr 228/1947) över motsvarande anslagsäskanden för innevarande

budgetår förutsatte utskottet, att den pågående utredningen rörande

bl. a. slopandet av dyrortsgraderingen av dagunderstödet och hyreshjälpen

skulle komma att föreläggas innevarande riksdag. Departementschefen

har nu anmält, att utredningen icke hunit slutföras samt i avbidan på att så

skall ske föreslagit vissa provisoriska förbättringar av kontantunderstöden.

Utskottet biträder de av departementschefen i detta sammanhang framlagda

förslagen.

Kung]. Maj :ts förslag innebär, att Kungl. Maj:t skall äga möjlighet att

provisoriskt höja arkivarbetarnas löner fr. o. in. den 1 juli 1948 med 30 kronor

per månad i varje ortsgrupp i den mån närmare utredning rörande inverkan

av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum in. m.

giver anledning därtill. I motionen II: 579 yrkas, att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas

att fr. o. in. förenämnda dag provisoriskt höja ifrågavarande månadslöner

med 50 kronor i varje dyrortsgrupp. Utskottet är med hänsyn till

den prövning frågan nu är föremål för från de sakkunnigas sida icke berett

tillstyrka större provisorisk höjning än den av Kungl. Maj:t förordade.

Beräkningen av medelsbehovet under anslaget till kostnader för överflyttning

av arbetskraft har ej givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att sammanställningar

över samtliga kostnader för den genom särskilda åtgärder till Sverige överförda

utländska arbetskraften lämnas i samband med anslagsäskandena.

Kungl. Maj :t har anmält, att Kungl. Maj :t beslutat om ortstillägg till vissa

arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket, vilka utfört avverkning

av brännved och gagnvirke.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211.

23

Det måste anses vara av stort intresse att Kungl. Maj :t äger möjlighet att

inom detta område vidtaga åtgärder med den skyndsamhet omständigheterna

kunna påfordra. Med hänsyn härtill har vad departementschefen anfört

i denna del ej givit utskottet anledning till erinran.

I övrigt har Kungl. Maj :ts förslag icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande kontantunderstöden med bifall till Kungl.

Maj :ts förslag godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 8 maj 1948 föreslagna provisoriska förbättringar;
II.

beträffande ortstillägg till arbetstagare lämna vad härutinnan

i statsrådsprotokollet anförts utan erinran;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret

1948/49 under femte huvudtiteln såsom reservationsanslag

anvisa

a) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.

4 000 000 kronor;

b) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 7 000 000

kronor;

c) till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet

1 300 000 kronor;

d) till Kostnader för främjande av företagsverksamhet

m. m. 1 500 000 kronor.

Stockholm den 22 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Rubbestad och

Pettersson i Dahl, vilka ansett, att utskottet bort föreslå avskaffande av dyrortsgraderingen

beträffande dagunderslöden och att därför,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 211.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med orden »Utskottet

biträder» och slutar med orden »framlagda förslagen», bort hava följande

lydelse:

»Utskottet finner det angeläget, att dyrortsgraderingen beträffande dagunderstöden

redan nu slopas. Understöden böra maximeras till de för närvarande

för ortsgrupp 111 gällande beloppen. Den av departementschefen förordade

höjningen av maximibeloppen för dagunderstöd åt ensamstående personer

över 17 år, av tilläggen för make och barn samt av hyreshjälpen är

utskottet under för handen varande omständigheter icke berett tillstyrka. I

övrigt böra nu gällande bestämmelser vinna tillämpning. Vad nu förordats

föranleder enligt utskottets mening icke någon ändring av beräkningen av

anslaget till arbetslöshetens bekämpande m. m.»;

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»I. beträffande kontantunderstöden i anledning av Kungl.

Maj :ts förslag besluta upphäva dyrortsgraderingen av dagunderstöden

och jämväl i övrigt godkänna vad utskottet anfört.

»

2) av herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Mannerskantz, Heiding,

fröken Andersson, herrar Sundelin, Malmborg i Skövde, Rubbestad, Pettersson

i Dahl, Holmström och Birke, vilka ansett, att Kungl. Maj :ts beslut om

ortstillägg till vissa arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket

bort föranleda viss erinran och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med orden »Det

måste» och slutar med orden »till erinran», bort hava följande lydelse:

»Enligt utskottets mening böra åtgärder av nu ifrågavarande slag underställas

riksdagens prövning. Utskottet förutsätter således att ändrade regler

i berörda hänseende icke framdeles meddelas utan riksdagens hörande.»;

dels ock nedannämnda moment av utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»11. beträffande ortstillägg till arbetstagare uttala, alt ändrade

bestämmelser i ämnet ej böra meddelas utan riksdagens

hörande.»

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

482115

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsfö a1 i texten