Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anläggande av en mellanriksjärnväg Trgsil—Stöa—Dalarna.

1948-06-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:228, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anläggande av en mellanriksjärnväg Trgsil—Stöa—Dalarna.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 228.

Nr 228.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anläggande av en

mellanriksjärnväg Trgsil—Stöa—Dalarna.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr E. Persson m. fl. (1:11) och den andra inom andra kammaren av herr

Ericsson i Sörsjön m. fl. (II: 18), har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om utredning angående anläggande av mellanriksjärnväg Trysil—

Stöa—Dalarna, varvid i första hand avses upptagande av underhandlingar

med norska regeringen för träffande av erforderlig överenskommelse härom,

samt för riksdagen framlägga det eller de förslag som därav kunna

föranledas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionen II: 18.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

länsstyrelsen i Kopparbergs län och järnvägsstyrelsen avgivit yttranden.

Länsstyrelsens yttrande fogas såsom bilaga till utskottets förevarande

utlåtande (Bilaga), under det att utskottet i fråga om järnvägsstyrelsens

yttrande får hänvisa till bilaga C till utskottets utlåtande nr 227.

Utskottet. I sitt denna dag avgivna utlåtande nr 227 har utskottet ansett

sig böra förorda en utredning rörande frågan om en järnvägsförbindelse

mellan Ljusdal och norska gränsen. De skäl som av utskottet därvid anförts

synas icke med samma styrka kunna åberopas till förmån för det i

motionerna I: 11 och II: 18 framförda projektet om anläggande av en mellanriksjärnväg

Trysil—Stöa—Dalarna. Det torde sålunda icke med fog

kunna göras gällande, att de ifrågavarande trakterna av Dalarna skulle i

kommunikationshänseende vara speciellt eftersatta. Ur allmänt ekonomisk

eller allmänt social synpunkt synes ej heller något särskilt trängande behov

av den föreslagna järnvägen föreligga. Det i motionerna I: 11 och II: 18

framförda förslaget befinner sig därtill, såsom av järnvägsstyrelsen framhållits,

på ett vida tidigare förberedelsestadium än frågan om en järnvägsförbindelse

mellan Ljusdal och norska gränsen. I motsats till sistnämnda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 228.

19

projekt har sålunda förslaget om en mellanriksbana genom Dalarna icke

gjorts till föremål för någon preliminär utredning i tekniskt eller ekonomiskt

avseende. Icke heller ha av motionärerna lämnats några konkreta

uppgifter som kunde tjäna till ledning för ett närmare bedömande av

frågan.

Ovisshet måste alltså anses råda rörande såväl de sannolika anläggningskostnaderna

som det förväntade driftresultatet. Enligt järnvägsstyrelsens

mening synes emellertid mycket tala för att räntabiliteten för en mellanriksbana

Dalarna—Trysil måste bli ännu mera otillfredsställande än som

av de verkställda utredningarna blivit ådagalagt i fråga om en järnväg

Ljusdal—norska gränsen. Styrelsen betonar vidare att, för den händelse

järnvägen skall ingå som led i en ny mellanriksbaneförbindelse, viss del

av den för densamma påräkneliga trafiken icke är ny trafik utan sådan

som för närvarande ombesörjes av andra järnvägar.

Av nu anförda skäl finner utskottet det icke påkallat, att genom statsmakternas

försorg någon särskild utredning verkställes rörande förslaget

om anläggande av en mellanriksjärnväg Trysil—Stöa—Dalarna. Det är

emellertid möjligt att den av utskottet i utlåtandet nr 227 förordade utredningen

rörande frågan om en järnvägsförbindelse mellan Ljusdal och

norska gränsen icke kan undgå att ägna uppmärksamhet jämväl åt förevarande

järnvägsprojekt i den del det avser att tillgodose behovet av en

mellanriksbana i ifrågavarande landsdel.

Utskottet får under åberopande av det anförda hemställa,

att motionerna I: It och II: 18 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 juni 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 227.

Reservation

av herr Boman.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 228.

Bilaga.

Till Riksdagens Statsutskott.

Sedan länsstyrelsen i Kopparbergs län anmodats att avgiva yttrande över

två i riksdagen väckta motioner I: It och II: 18 med yrkande om utredning

angående anläggande av mellanriksjärnväg Trysil—Stöa—Dalarna får länsstyrelsen

anföra följande.

En sammanbindning av de svenska och norska järnvägsnäten å någon

plats mellan Charlottenberg och Storlien synes vara av behovet påkallad.

De nuvarande förbindelserna mellan mellersta Sverige och mellersta Norge

äro synnerligen dåliga och all samfärdsel mellan dessa trakter måste ske

med mycket stora omvägar. Åtskilliga skäl tala för att en dylik sammanbindning

bör göras till järnvägslinjen Vansbro—Särna. För den händelse

det norska järnvägsnätet utbygges till Trysilbygden, blir avståndet mellan

denna nya linje och nyssnämnda järnväg på svenska sidan relativt kort,

vadan kostnaderna för en sammanbindning borde te sig överkomliga. Vilken

sträckning en sådan sammanbindningsbana skulle erhålla måste bli

beroende på en samordning av de svenska och de norska intressena samt

hänsynen till lämpligaste terrängförhållanden. I de trakter, som en dylik

bana skulle beröra på svenska sidan, är bebyggelsen tämligen gles, varför

byggnadstekniska skäl kunna få bli bestämmande.

Länsstyrelsen tillstyrker att en utredning företages i motionens syfte,

under förutsättning att man på norsk sida är villig att göra en motsvarande

undersökning.

I behandlingen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Gustaf Andersson

och landssekreteraren Emil Lindström.

Falun i landskansliet den 2 mars 1948.

GUSTAF ANDERSSON.

Emil Lindström.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

817082

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.