Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av 1947 års revisionsutrednings betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet, utom i vad det avser förslag till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen.

1948-03-16 · 20 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:42, Utlåtande i anledning av 1947 års revisionsutrednings betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet, utom i vad det avser förslag till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av 1947 års revisionsutrednings

betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet,

utom i vad det avser förslag till ändrad lydelse av

§ 72 riksdagsordningen.

(4:e avd.)

Med skrivelse den 12 februari 1948 ha fullmäktige i riksgäldskontoret till

riksdagen överlämnat ett av 1947 års revisionsutredning avgivet betänkande

rörande riksdagens revisorers verksamhet. Betänkandet har i vad avser förslag

till ändrad lydelse av § 72 riksdagsordningen hänvisats till konstitutionsutskottet

samt i övrigt till statsutskottet.

Under § 1 i sin berättelse framförde riksdagens år 1946 församlade revisorer

vissa önskemål beträffande revisorernas arbete. I anslutning härtill

gjordes i berättelsen följande allmänna uttalande.

Till följd av statsförvaltningens alltjämt fortgående utvidgning och ökade

svåröverskådlighet har även revisorernas arbetsområde blivit större, samtidigt

som erforderliga undersökningar blivit alltmer arbets- och tidskrävande. De

hittills vidtagna åtgärderna för att underlätta revisorernas arbete äro därför

icke längre till fyllest. Det har visat sig allt svårare att medhinna arbetet

på den korta tid av tre månader, varunder revisorerna äro samlade, och revisorernas

behandling av frågorna blir i alltför hög grad koncentrerad till de

sista veckorna före berättelsens avgivande. En del spörsmål måste också avskrivas

eller uppskjutas till ett följande år, emedan erforderlig utredning icke

hinner slutföras.

Därest revisorerna skola kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, framstår det

såsom nödvändigt, att i varje fall kansliets verksamhet omlägges. Kansliet

bör kunna träda i funktion vid en betydligt tidigare tidpunkt än som nu sker,

så att mera arbets- och tidskrävande utredningar i god tid kunna fullgöras av

kanslipersonalen. Det synes icke heller föreligga något hinder för att revisorerna

väljas vid början av riksdagen, exempelvis samtidigt med val till utskotten,

samt att revisorerna vid konstituerande sammanträde omedelbart

efter valet utse viss kanslipersonal, som på ett tidigt stadium får i uppdrag

att verkställa dylika utredningar. Kostnaderna härför torde väsentligen uppvägas

av minskade utgifter för extra personal, som nu i stor utsträckning måst

anlitas för att utredningarna skola i tid hinna slutföras.

Bevisorerna vilja med anledning härav framhålla önskvärdheten av att

val av revisorer förrättas vid en tidigare tidpunkt under riksdagen än som

skett under senare år.

Såsom ovan nämnts skall enligt § 72 riksdagsordningen revisionsförrättningen

taga sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, och inom tre

månaders tid vara fullbordad. Denna bestämmelse, som synes vila på förutsättningen

att revisionsverksamheten förlöper i ett enda sammanhang,

har visat sig vara mindre lämplig. Av flera skäl skulle det vara önskvärt,

om förrättningen kunde fördelas på två tidsperioder, mellan vilka ett uppehåll

skulle äga rum. En ändring av § 72 riksdagsordningen, som otvetydigt

1—55o 48 Dihang till riksdagens ''protokoll 1948. 6 samt. Nr 42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 42.

möjliggör en sådan uppdelning, bör därför enligt revisorernas mening komma

till stånd.

Enligt § 15 i den för riksdagens revisorer gällande instruktionen må revisorerna,

därest de finna sig för sina göromål behöva av någon Konungens

ämbetsman eller något statens verk eller inrättning inhämta muntlig eller

skriftlig upplysning, genom sin ordförande hos statsministern eller, om denne

är tjänstledig, hos statsrådets äldste i tjänst varande ledamot begära

Konungens befallning till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.

Med anledning av nämnda föreskrift hava revisorerna i vissa fall nödgats hos

statsministern göra sådan framställning, sedan det visat sig omöjligt att av

vederbörande myndighet erhålla de begärda upplysningarna.

För de statliga revisionsorganen gäller icke någon liknande inskränkning.

Sålunda stå exempelvis statens sakrevision och riksräkenskapsverket i omedelbar

kontakt med myndigheterna.

Även om nuvarande ordning icke vållat riksdagens revisorer någon större

olägenhet i deras arbete vilja revisorerna dock ifrågasätta, om icke revisorerna

utan särskild framställning hos statsministern respektive statsrådets

äldste i tjänst varande ledamot borde äga rätt att från myndigheterna inhämta

alla de upplysningar, som erfordras för revisorernas granskningsverksamhet.

På grund av det anförda vilja revisorerna förorda, att en översyn av de

bestämmelser, som reglera riksdagens revisorers verksamhet, kommer till

stånd. Utredningen bör anförtros åt personer med ingående erfarenhet om

revisorernas arbetsförhållanden. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet synes

det böra ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att föranstalta om utredningens

verkställande.

Med anledning av vad revisorerna sålunda uttalat anförde statsutskottet

vid 1947 års riksdag i sitt utlåtande nr 128 följande.

Under senare år har statsverksamheten undergått en synnerligen kraftig

stegring och utsträckts till allt vidare områden av samhällslivet. Såsom en

följd härav ha de på riksdagens revisorer ankommande granskningsuppgifterna

avsevärt vuxit i både omfång och betydelse. Någon häremot svarande

förstärkning av revisorernas organisation har dock icke skett. I likhet med

revisorerna finner utskottet detta förhållande icke vara tillfredsställande.

Från revisorernas sida ha uttalats vissa önskemål om en effektivisering av

revisorernas arbete. Det har sålunda föreslagits att revisorerna skulle väljas

vid början av riksdagen, exempelvis i samband med utskottsvalen, vilket

framför allt skulle möjliggöra att revisorernas kansli kunde träda i funktion

betydligt tidigare än vad nu är fallet. Revisorerna ha vidare ifrågasatt en

uppdelning av revisionsförrättningen på två tidsperioder och synas även räkna

med att en förlängning av själva granskningstiden kan bli nödvändig. Enligt

revisorernas mening kunde slutligen ifrågasättas, huruvida icke revisorerna

borde äga rätt att direkt från vederbörande myndigheter inhämta för verksamheten

erforderliga upplysningar.

Yad revisorerna härutinnan anfört finner utskottet vara av den betydelse,

att en översyn av de bestämmelser som reglera revisorernas verksamhet bör

komma till stånd. Lämpligt synes vara att det i enlighet med revisorernas förslag

uppdrages åt fullmäktige i riksgäldskontoret att under beaktande jämväl

av sambandet mellan de statliga revisionsorganen och riksdagen revision

föranstalta om en dylik utredning.

Utskottets utlåtande i denna del utmynnade i en hemställan, att riksdagen

måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att föranstalta om en skynd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

3

sam utredning rörande riksdagens revisorers verksamhet. Sedan utskottet i

skrivelse till fullmäktige den 26 juni 1947 meddelat, att riksdagen bifallit denna

utskottets hemställan, tillsatte fullmäktige den 24 påföljande juli en kommitté

med uppdrag att efter vidare utredning av frågan till fullmäktige inkomma

med förslag i ämnet. Kommittén, som antagit benämningen 1947 års revisionsutredning,

har efter fullgjort uppdrag avgivit ett den 29 januari 1948

dagtecknat betänkande rörande riksdagens revisorers verksamhet.

Efter att inledningsvis ha meddelat vissa uppgifter rörande de revisionsorgan

i Danmark, Norge och Finland som närmast motsvara riksdagens revisorer

i Sverige, lämnar kommittén en redogörelse för nu gällande bestämmelser

rörande det på revisorerna ankommande granskningsarbetet. Kommittén

upptager därefter till behandling frågan om de administrativa revisionsorganens

ställning i förhållande till riksdagens revisorer. Kommittén har icke

funnit skäl föreligga att föreslå några regler för samarbetet mellan å ena sidan

Kungl. Maj:ts och å andra sidan riksdagens revisionsorgan. Det samarbete

som redan nu förekommer mellan de olika organens kanslier samt de redogörelser

som författningsenligt ställas till revisorernas förfogande få enligt

kommitténs mening anses vara till fyllest. I detta sammanhang framhåller

kommittén, att en närmare gränsdragning mellan sakrevisionens och riksdagens

revisorers granskningsområden skulle kunna leda till en beskärning

av riksdagens revisorers granskningsrätt, vilket icke överensstämmer med

riksdagens under senare tid vid olika tillfällen framförda önskemål om

utvidgning av denna rätt och stärkande av statsrevisionens ställning.

I § 72 riksdagsordningen stadgas att varje revision skall omfatta ett räkenskapsår.

Denna bestämmelse har emellertid ej ansetts utgöra hinder för att

levisionen utsträckts ganska långt tillbaka i tiden, då så visat sig erforderligt

för bedömande av vissa frågor. Revisionen är sålunda enligt numera

stadgad praxis icke bunden till det år, som granskningen i första hand avser.

Därtill kommer att själva räkenskapsgranskningen alltmera skjutits i bakgrunden.

De upptagna spörsmålen och framställda anmärkningarna ha haft en

generell eller princijiiell karaktär och en mera vidsträckt ekonomisk innebörd

och betydelse. Med denna förändrade inställning beträffande revisionens uppgift

är det därför enligt kommitténs mening icke av samma vikt som förut att

räkenskaperna för det budgetår, som granskningen i första hand avser, äro

avslutade, när revisorerna sammanträda. Pa anförda skäl anser kommittén att

bestämmelsen i § 72 riksdagsordningen att varje revision skall omfatta ett

räkenskapsår bör utgå.

I § 12 instruktionen för riksdagens revisorer stadgas för närvarande

följande.

Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade, av föregående revisorer icke granskade

räkenskaper över alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit eller

genom traktater med främmande makter riket tillflutit;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 42.

b) av verk, myndigheter och inrättningar avgivna årsberättelser, så ock

alla de kungl. brev, protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper

och berättelser grunda sig.

Dessa stadganden i instruktionen för statsrevisorerna äro emellertid -—

framhåller kommittén — icke normerande för dem, som äro underkastade

revisorernas granskning. Icke heller ha ifrågavarande bestämmelser under

senare tid av revisorerna tillämpats på sådant sätt, att det verkligen övervakats

att i § 12 omnämnda handlingar insänts till revisorerna. I stället tillgår

det numera så att revisorerna efter rekvisition erhålla de handlingar,

som erfordras för granskningen. Kommittén anser därför att i nu nämnda avseende

allenast bör stadgas, att revisorerna skola tillse, att till dem utlämnas

handling, varav de för sin granskning äro i behov, där ej enligt lag hinder

möter mot handlingens utlämnande.

Om revisorernas rätt att inhämta upplysningar är stadgat i instruktionens

§ 15. Revisorerna ha i sina ovan angivna önskemål framhållit att bestämmelsen

om hänvändelse till statsministern eller vid förfall för denne statsrådets

äldste i tjänst varande ledamot för befallning till vederbörande att

meddela äskade upplysningar icke vållat några direkta olägenheter men

ifrågasätta om bestämmelsen kan anses nödvändig. Kommittén delar denna

uppfattning och anser att revisorerna i likhet med sakrevisionen böra kunna

direkt från myndigheter inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar. Bestämmelser

härom böra enligt kommitténs mening intagas i § 12 instruktionen.

I samma paragraf torde även — framhåller kommittén — kunna införas

en bestämmelse om hänvändelse till Kungl. Maj:t i den händelse handling,

som erfordras för granskningen, förvägras revisorerna. Denna bestämmelse

anses även böra utsträckas att gälla i fall, då vederbörande myndighet

vägrar att lämna revisorerna äskade upplysningar. Nuvarande § 15 kan därefter

enligt kommitténs mening utgå.

Den av kommittén föreslagna ändringen av § 12 i instruktionen medför

att § 13, som rör revision av ofullständiga räkenskaper, helt bör kunna utgå.

Yad som nämnes om upplysning och handling i § 16 bör likaledes kunna

uteslutas, framhåller kommittén.

I § 14 instruktionen angives den på revisorerna ankommande granskningens

omfattning. Kommittén anser, att denna paragraf till sitt allmänna

innehåll bör behållas, men föreslår, att de speciella föreskrifterna uteslutas,

då där nämnda förhållanden, exempelvis att revisorerna skola efterse att

Kungl. Maj ds beslut äro försedda med vederbörlig kontrasignation och vilka

åtgärder som vidtagits med avseende på möjligen inträffade propriebalanser,

ej längre kunna framhållas såsom föremål för revisorernas särskilda intresse.

Av samma skäl behöver enligt kommitténs mening ej särskilt i § 16 angivas,

att överskridet anslag skall anmärkas i berättelsen.

Såsom tidigare framhållits äro de nuvarande stadgandena i § 12 instruktionen

icke normerande för dem, som äro underkastade revisorernas granskning.

Vid olika tillfällen ha därför särskilda bestämmelser härom utfärdats

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

5

av Kungl. Maj:t. De grundläggande föreskrifterna i detta avseende äro meddelade

i Kungl. Maj:ts cirkulär den 14 augusti 1841 till samtliga förvaltande

verk angående deras åligganden i och för revisionen av statsverkets styrelse

och förvaltning. Genom kungörelsen den SO juni 1936 (nr 458) har Kungl.

Maj:t med upphävande av vissa äldre cirkulär och kungörelser samt vissa

delar av ovannämnda cirkulär av år 1841 ålagt verk eller inrättning, som på

grund av särskild föreskrift har att avgiva årsberättelse, att efter rekvisition

insända den jämte till grund liggande handlingar till riksdagens revisorer.

Likaså har genom förordningen den 4 juni 1937 (nr 304) stadgats skyldighet,

med vissa undantag, för den, som fått understöd av stats- eller lotterimedel,

att på anmodan redovisa för riksdagens revisorer.

Bestämmelserna rörande statsrevisionens granskningsområde äro sålunda

spridda i olika författningar. Ett förslag till sammanförande av dessa bestämmelser

till en enda författning framlades i proposition nr 155 till 1931

års riksdag. Häri hade intagits, utom skyldighet för till statsverket hörande

verk och inrättningar att efter rekvisition tillhandahålla riksdagens revisorer

verifikationer och handlingar, även redovisningsskyldighet för statsbidrag och

stadgande om meddelande av upplysningar. Kommittén anser detta uppslag

vara värt att ånyo upptagas till övervägande vid den omarbetning av föreskrifterna

angående avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper

m. m., som kan föranledas av kommitténs föreliggande förslag. Kommittén

har vidare funnit det önskvärt att riksdagen i anledning av revisorernas berättelse,

i den mån densamma föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t, även måtte

anhålla, att Kungl. Maj:t ville till nästa riksdag lämna meddelande angående

de åtgärder, som vidtagits i anledning av sådan skrivelse.

Kommittén har undersökt de möjligheter, som kunna ifrågakomma för

att stärka kontinuiteten och planmässigheten i statsrevisionens arbete. Den

viktigaste förutsättningen för att statsrevisionen skall kunna arbeta effektivt

bär kommittén funnit vara att revisorerna väljas vid riksdagens början, så

att deras kansli omedelbart kan igångsätta förarbeten för den kommande

revisionen. Uppdraget för riksdagens revisorer bör i enlighet härmed omfatta

tiden intill dess nytt val förrättas, i likhet med vad som nu gäller för

ledamöterna av utrikesnämnden. Liksom hittills bör dock revisionsberättelsen

avgivas den 15 december för att lämna tid till tryckning och förklaringar.

Kommittén föreslår därför att revisorerna väljas inom samma tid som

enligt § 36 riksdagsordningen är stadgad för tillsättande av riksdagens ständiga

utskott, d. v. s. inom sex dagar från riksdagens öppnande. Bestämmelse

härom anser kommittén böra införas i § 72 riksdagsordningen i enlighet med

ett till betänkandet fogat förslag.

Kommittén anser, att revisorerna ej böra bindas vid någon bestämd tid

för sina sammanträden. Under förra delen av deras verksamhetsår torde

sammanträdena bli relativt få för att sedan koncentreras under en period mot

slutet av året. Den ändrade uppfattning rörande revisorernas arbetssätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 42.

som på senaste tiden framträtt talar också för en sådan anordning. Den

föreslagna friheten för revisorerna att själva välja sammanträdesdagar möjliggör

även anpassning till för ledamöterna lämpliga tider. Ett ytterligare

skäl för att revisorerna, enligt kommitténs mening, ej böra bindas vid en revisionsförrättning

liksom hittills under hösten är tillkomsten av en eventuell

höstsession för riksdagen. Revisorerna böra därför kunna förlägga exempelvis

sina inspektionsresor även till andra delar av året än hösten.

Då revisorerna under en stor del av året endast komma att sammanträda

med vissa mellanrum, torde — framhåller kommittén — kontakten med

kansliet i första hand komma att upprätthållas av ordföranden och vice ordföranden.

Det bör ankomma på ordföranden eller vid förfall för denne vice

ordföranden att avgöra när under angivna förhållanden frågor, som hänskjutas

till honom, äro av sådan vikt att revisorerna böra sammankallas.

Kommittén har utgått ifrån att samma arvoden skola utgå för revisorerna

som för riksdagens ledamöter, d. v. s. för närvarande ett månadsarvode under

revisionsförrättningen å resp. 750 och 1 000 kronor för revisor bosatt i och

utom huvudstaden. För revisor som tillika är riksdagsman skulle arvode

icke utgå under riksdagstiden, under den övriga tiden skulle arvodet maximeras

till tre månader. För revisor som icke är riksdagsman skulle arvode

utgå även under den tid, då riksdagsman äger uppbära riksdagsmannaarvode.

Arvodet anses för denna tid kunna beräknas efter sammanträdesdagarnas

antal.

Det arvode motsvarande 240 kronor för månad, som nu utgår till revisor,

som tillika är riksdagsman, under tid då han uppbär riksdagsmannaarvode,

skulle enligt kommitténs förslag upphöra.

Till ordföranden och vice ordföranden bör — framhåller kommittén — ersättning

utgå för deras särskilda arbetsbörda. Årsarvode anses härvid vara

lämpligast, och kommittén har tänkt sig ett belopp av 500 kronor till var

och en.

Det särskilda dagtraktamente, som utgår under resa, vilken av revisorerna

företages till allmänt verk eller inrättning utom huvudstaden, infördes av

1920 års riksdag och bestämdes då till 16 kronor. Beloppet sänktes sedan

av 1933 års riksdag till 10 kronor, vilket fortfarande utgår. Då detta belopp

under nuvarande förhållanden måste anses otillräckligt, föreslår kommittén,

att i stället traktamentsersättning enligt traktamentsklass A i allmänna resereglementet

tillämpas.

Bestämmelserna om revisorernas resor till och från revisionen och vid

besök i hemorten anknyta till de bestämmelser, som gälla för riksdagsmän

i motsvarande fall. Bestämmelsen, att ersättning för resa till hemorten utgår

högst för det antal resor, som motsvarar en var femtonde dag, har emellertid

borttagits för riksdagsmännens del efter införandet av fria resor och bör

enligt kommitténs mening kunna utgå även ur revisorernas instruktion, där

den ännu kvarstår i § 10.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

7

Jämlikt § 9 instruktionen må ledighet för revisor icke beviljas för

längre tid än sammanlagt tolv dagar under hela revisionsförrättningen;

dock att där särskilda skäl prövas sådant föranleda längre ledighet än

nyss sagts må i undantagsfall av revisorerna medgivas. Kommittén har

ansett att med det föreslagna arbetssättet för revisorerna tidsbegränsningen

för ledighet kan upphöra, Framställning om ledighet skall göras

hos revisorerna, och prövning bör ske i varje särskilt fall. Fn ändring av

bestämmelserna för riksdagens ledamöter i detta avseende kan emellertid —

framhåller kommittén — även återverka på revisorernas rätt till ledighet.

I fråga om revisorernas mandattid står den ursprungliga bestämmelsen

kvar att nytt val sker vid varje lagtima riksdag. De förslag, som framställts

angående en utökning av mandatperioden, ha avslagits. Senast vid 1940

års riksdag väcktes frågan i likalydande motioner i första och andra kammaren.

Det syntes motionärerna lämpligt att låta revisorerna väljas för

fyra år i sänder, varigenom de kunde vara verksamma och planlägga kommande

arbeten även sedan ett års berättelse avlämnats. I sitt avstyrkande

utlåtande uttalade konstitutionsutskottet, att de fördelar, som en förläng

ning av revisorernas i grundlagen fastställda mandattid skulle medföra,

uppnåddes genom förnyade omval av tidigare revisorer, något som också

ägde rum. Härmed bibehölle riksdagen sin fulla frihet att välja för uppdraget

särskilt lämpade personer till revisorer och kunde, om så skulle visa

sig påkallat, i särskilt fall giva revisor kortare funktionstid.

Kommittén delar konstitutionsutskottets uppfattning att de fördelar som

följa av en förlängd mandattid kunna ernås genom omval av tidigare revisorer

och anser därför att någon ändring i nuvarande ordning icke är erforderlig.

Yad utskottet sagt om riksdagens frihet att välja för uppdraget särskilt

lämpade personer vill kommittén understryka. Revisorer med intresse

och fallenhet för uppdraget böra enligt kommitténs mening ha utsikter att

få sina mandat förnyade utan att hindras av tillämpad praxis att revisor ej

omväljes mer än ett visst antal gånger.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring av antalet revisorer.

Vad beträffar frågan om att revisorerna skulle kunna avlåta framställningar

direkt till Kungl. Maj:t har kommittén icke ansett sig kunna

förorda införande av en sådan bestämmelse, då kommittén ansett, att riksdagen

först bör underrättas om revisorernas beslut, och detta sker genom

berättelsen.

Ett till revisorernas förfogande stående permanent kansli anser kommittén

vara behövligt för att mera ingående och allsidiga utredningar av de problem,

som av revisorerna upptagas till behandling, skola kunna utföras. Vid

sina överväganden rörande kansliets organisation har kommittén stannat vid

att de av revisorerna fast anställda tjänstemännen skulle utgöras av huvudsekreteraren,

benämnd kanslichef, och två avdelningssekreterare med benäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 42.

ningen sekreterare. En tredje avdelningssekreterare beräknas anställd mot

arvode. Biträdes- och vaktpersonal anses i viss utsträckning kunna erhållas

från riksdagens ekonomibyrå. Tillfällig arbetskraft och särskilda sakkunniga

skulle revisorerna själva liksom hittills vid behov kunna anlita. Sådan arbetsförstärkning

bör dock enligt kommitténs mening med den föreslagna arbetsordningen

kunna minskas avsevärt.

Beträffande anställningsformer och löneställning för de fast anställda

tjänstemännen har kommittén ansett att sakrevisionen kan utgöra förebild.

Personalförteckningen för sakrevisionen upptager 1 kanslichef i lönegrad

Cp 14, 3 sekreterare (förste revisorer) i högst Ce 31, 2 i högst Ce 29 samt 3

i högst Ce 27.

Kanslichefen hos riksdagens revisorer föreslår kommittén sålunda placerad

i Cp 14, d. v. s. ordinarie anställning med förordnande för viss tid.

Förordnandetiden är i sakrevisionen liksom i allmänhet i statsförvaltningen

satt till högst 6 år. I riksdagens verk förekommer däremot en förordnandetid

av högst 3 år. Sistnämnda tidsperiod anser kommittén kunna

tillämpas även för statsrevisionens kanslichef.

Yad angår anställningsformen för de båda sekreterarna har kommittén

funnit extra ordinarie anställning liksom fallet är i sakrevisionen vara lämplig.

Beträffande placeringen i lönegrad ansluter sig kommittén till det för

sakrevisionen tillämpade systemet med högst-lönegrader. På grund av de

stora krav som måste ställas på statsrevisionens personal anses löneplaceringen

ej böra sättas lägre än den som gäller för sakrevisionens högsta befattningar,

d. v. s. högst Ce 31. Med placering i högst-lönegrad lämnas riksdagens

revisorer möjlighet — framhåller kommittén — till lägre placering under

någon tid om så anses motiverat.

Kanslichefen och de båda sekreterarna böra enligt kommitténs mening

vara underkastade bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente för riksdagens

verk. Den vid avlöningsreglementet för riksdagens verk fogade tjänsteförteckningen

föreslås därför i enlighet med ett till betänkandet fogat förslag

böra kompletteras med kansliöhefsbefattningen i Cp 14 vid riksdagens

revisorers kansli. De båda ovan nämnda befattningarna i högst Ce 31 vid

revisorernas kansli liksom kanslichefsbefattningen böra vidare enligt kommitténs

mening upptagas i särskild personalförteckning, som fastställes av riksdagen.

Till slut har kommittén upptagit en tidigare diskuterad fråga om införande

av en särskild sakrevision för riksdagens verk. Kommittén framhåller

att statsrevisionen med det fasta kansli som föreslagits bör ha större möjligheter

att ägna sig åt revisionen av riksbanken och riksgäldskontoret än

hittills, och kommittén anser därför att ett särskilt sakrevisionsorgan för riksdagens

verk icke är behövligt.

Kostnaderna för den föreslagna ändrade organisationen av statsrevisionen

skulle bli i huvudsak oförändrade beträffande arvoden och resekostnader för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

9

ledamöter om de, såsom fallet varit under lång tid, samtidigt äro riksdagsledamöter.

Arvoden till kanslipersonalen belöpte sig under budgetåret 1946/47

till omkring 45 000 kronor och för tillfälligt anlitad arbetskraft till 33 000 kronor

eller sammanlagt 78 000 kronor.

Vid jämförelse med nedan föreslagna avlöningsstat bör — framhåller kommittén

— beaktas den allmänna höjningen av lönenivån från den 1 juli 1947.

Enligt förslaget äkulle kostnaderna för kansliet uppgå till

1 kanslichef i Cp 14, årslön ................................................ kronor 21 528

2 sekreterare i högst Ce 31 ............................................... » 32 328

Kronor 53 856

Härtill torde komma biträdes- och vaktpersonal från riksdagens

ekonomibyrå samt arvodespersonal med fastare anställning,

omkring ......................................................... kronor 25 000

Summa kronor 78 856

Det fasta kansliet skulle sålunda kunna beräknas motsvara sammanlagda

kostnaderna för kanslipersonal och tillfällig arbetskraft under nuvarande förhållanden.

Såsom ovan antytts bör emellertid enligt kommitténs mening kostnaderna

för den tillfälliga arbetskraften kunna nedbringas, möjligen till omkring

20 000 kronor, vilket belopp sålunda skulle motsvara den årliga kostnadsökningen

för statsrevisionen enligt kommitténs förslag.

Beträffande detaljutformningen av de av kommittén föreslagna ändringarna

av riksdagsordningen och instruktionen för riksdagens revisorer får utskottet

hänvisa till s. 24—25 samt 27—35 i betänkandet.

Kommittén förutsätter att erforderliga ändringar i bankoreglementet och

i reglementet för riksgäldskontoret vidtagas efter förslag av bankofullmäktige

och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kommittén har även utgått från att 1948 års riksdag tager definitiv ställning

till föreslagna ändringar i instruktionen för riksdagens revisorer, så att

eventuell ny instruktion kan träda i kraft omedelbart efter 1949 års riksdagsbeslut

om ändring i riksdagsordningen. Den nya avlöningsstaten för kansliet

kan då tillämpas fr. o. m. budgetåret 1949/50.

Utskottet. De av kommittén föreslagna åtgärderna ha till syfte att möjliggöra

en effektivisering av det på riksdagens revisorer ankommande granskningsakbetet.

I likhet med kommittén är utskottet av den uppfattningen, att

en sådan effektivisering måste anses vara i hög grad påkallad, icke minst

med hänsyn till den ständigt fortgående stegring som kännetecknat statsverksamheten

under senare år. Utskottet kan därför i princip helt ansluta

sig till de grundläggande tankegångar som varit vägledande för kommittén

vid fullgörandet av dess uppdrag.

Den viktigaste förutsättningen för en effektivisering av revisionens arbete

har kommittén funnit vara att revisorerna väljas redan vid riksdagens början.

Kommittén föreslår därför att revisorerna utses inom samma tid, som enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 42.

riksdagsordningen är stadgad för tillsättande av riksdagens ständiga utskott,

samt att revisorerna utöva sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.

Beträffande ifrågavarande förslag, som påkallar ändring av § 72 riksdagsordningen,

får utskottet hänvisa till vad konstitutionsutskottet därom anfört

i sitt denna dag avgivna betänkande nr 16. Enligt vad utskottet under

hand erfarit ämnar konstitutionsutskottet — utöver vad kommittén härutinnan

förordat — föreslå riksdagen att i omförmälda grundlagsparagraf

jämväl införes en bestämmelse, som ger revisorerna möjlighet att, då särskilda

skäl därtill äro, under pågående revision omedelbart hänvända sig till

riksdagen i viss fråga. Utskottet, som ansluter sig till konstitutionsutskottets

uppfattning härvidlag, får för sin del tillstyrka, att instruktionen för riksdagens

revisorer ändras i enlighet med vad nu sagts.

Enligt kommitténs mening bör det särskilda arvode om 240 kronor för

månad, vilket f. n. utgår till revisor som under revisionsförrättningen tillika

utövar riksdagsmannauppdraget och därför åtnjuter arvode, i fortsättningen

upphöra. Utskottet finner det emellertid mindre lämpligt att i förevarande

hänseende gällande bestämmelser ändras, innan riksdagen ännu fått tillfälle

att taga ställning till den av de sakkunniga rörande riksdagens arbetsformer

aktualiserade större frågan om riksdagsledamöternas arvoden. Utskottet anser

därför att nuvarande bestämmelser tills vidare böra bibehållas, varvid i

instruktionen bör angivas, att nyssberörda särskilda arvode kan utgå blott

under en tid av högst tre månader för år. Samtidigt förutsätter utskottet,

som är av den uppfattningen att revisorerna böra komma i åtnjutande av viss

tilläggsersättning för det med uppdraget förenade merarbetet, att den nu behandlade

frågan tages under omprövning, därest ett system med fasta årsarvoden

för riksdagens ledamöter införes.

I anslutning till sina överväganden rörande revisorernas arvoden föreslår

kommittén, att ersättning i form av årsarvoden skall utgå till ordföranden

och vice ordföranden för deras särskilda arbetsbörda. Något förslag till häremot

svarande ändring av den för revisorerna gällande instruktionen har kommittén

likväl icke utarbetat. Utskottet, som ansluter sig till kommitténs ståndpunkt

i själva sakfragan, anser emellertid att uttryckliga bestämmelser härom

böra intagas i instruktionen. Kommitténs ändringsförslag i övrigt, avseende

bl. a. de paragrafer i instruktionen som reglera granskningens omfattning

och närmare karaktär, ha icke givit utskottet anledning till erinran.

Nu gällande bestämmelser angående skyldighet för statsmyndigheter och

andra att tillhandahålla riksdagens revisorer räkenskaper, räkenskapssammandrag,

förvaltningsberättelser m. in. äro spridda i ett flertal olika författningar.

Kommittén anser emellertid, att ifrågavarande bestämmelser böra sammanföras

till en enda författning. Utskottet delar denna uppfattning.

För att mera ingående och allsidiga utredningar skola kunna verkställas

rörande de problem som av revisorerna upptagas till behandling, föreligger enligt

kommitténs mening behov av ett fast kansli, som stadigvarande och icke

såsom nu endast under en kortare tid av året står till revisorernas förfogande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

11

Till vad kommittén härutinnan anfört kan utskottet helt ansluta sig. Utskottet

har heller intet att erinra mot att å särskild personalförteckning för riksdagens

revisorers kansli uppföras dels en befattning såsom kanslichef i lönegrad Cp 14

och dels två befattningar såsom sekreterare i högst lönegrad Ce 31 ävensom

att tjänsteförteckningen för riksdagens verk kompletteras med nyssnämnda

kanslichefsbefattning. Med hänsyn till att den på revisorerna ankommande

granskningen enligt arbetsordningen är fördelad på tre avdelningar — en organisationsform

som visat sig ändamålsenlig och jämväl i fortsättningen torde

bibehållas — räknar kommittén vidare med att mot arvode skulle behöva

anställas ytterligare en sekreterare. Utskottet, som finner det välbetänkt att

revisionens kansli uppbygges med viss försiktighet i avvaktan på närmare erfarenhet

rörande det framtida personalbehovet, har intet att invända mot en

dylik anordning. I detta sammanhang vill utskottet slutligen framhålla, att

den nya avlöningsstaten för kansliet är avsedd att tillämpas först från och

med budgetåret 1949/50, varför kommitténs förslag icke påfordra någon särskild

medelsanvisning under innevarande riksdag.

Kommittén har funnit det önskvärt att riksdagen i anledning av revisorernas

berättelse, i den mån densamma föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t, även

måtte anhålla att Kungl. Maj:t ville till nästa riksdag lämna meddelande angående

de åtgärder, som vidtagits på grund av sådan skrivelse. Ifrågavarande

förslag vill utskottet tillstyrka. Utskottet anser sig jämväl böra understryka

vad i betänkandet sagts angående riksdagens frihet att välja för revisorsuppdraget

särskilt lämpade personer. I likhet med kommittén är utskottet sålunda

av den uppfattningen, att revisorer med intresse och fallenhet för uppdraget

böra ha utsikter att få sina mandat förnyade utan att hindras av tillämpad

praxis att revisor ej omväljes mer än ett visst antal gånger.

Yad kommittén i övrigt anfört eller föreslagit har icke givit utskottet anledning

till särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) med giltighet från och med den 1 juli 1949 godkänna de av

utskottet i det föregående förordade ändringarna i instruktionen

för riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken, på

sätt närmare framgår av till detta utlåtande fogad bilaga (Bilaga);

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om åtgärder för sammanförande av bestämmelserna

rörande riksdagens revisorers granskningsrätt till en enda författning.

Stockholm den 16 mars 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

U Statsutskottets utlåtande nr 42.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,

Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Heiding, fröken

Andersson, herrar von Heland, Johan Eric Ericson, Hesselbom och Ohlon;

samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Törnkvist, Svensson

i Grönvik, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Andersson i Malmö, Rubbestad,

Wallentheim, Åkerström, Holmström och Persson i Vinberg.

Reservationer:

1) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar von Heland,

Ohlon, Falla och Rubbestad, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka förslaget

om särskilt arvode till revisionens ordförande och vice ordförande och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 10, som börjar med »I anslutning»

och slutar med »till erinran» bort hava följande lydelse:

»I anslutning till sina överväganden rörande revisorernas arvoden föreslår

kommittén, att ersättning i form av årsarvoden skall utgå till ordföranden

och vice ordföranden för deras särskilda arbetsbörda. Något förslag till häremot

svarande ändring av den för revisorerna gällande instruktionen har kommittén

likväl icke utarbetat. Utskottet anser sig icke böra tillstyrka ifrågavarande

förslag om särskilda årsarvoden. Kommitténs ändringsförslag i övrigt,

avseende bl. a. de paragrafer i instruktionen som reglera granskningens omfattning

och närmare karaktär, ha icke givit utskottet anledning till erinran.»

dels ock femte stycket i § 10 i bilagan till utskottets utlåtande bort utgå;

2) av herrar Ohlon, Svensson i Grönvik och Malmborg i Skövde;

3) av herr Törnkvist.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

13

Bilaga.

Förslag

till

ändring av instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, banko
och

riksgäldsverken.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

Gemensamma bestämmelser.

§ 1.

Så snart —.— — skilje lotten.

Vid detta sammanträde äga revisorerna

jämväl besluta om utseende

av sekreterare och organisation av

arbetet.

§ 2.

Därefter skola---och för
valtning

efter i god tid utsända personliga

kallelser sammanträda i riksdagens

hus i Stockholm den 16 september

eller, om helgdag då inträffar,

dagen därefter.

§ 3.

Om under — — — anmäla reservation.

§ 4.

Till befordran av revisionsförrätt
ningens

skyndsamma gång---

i plenum.

För övrigt — — — av arbetet

vid årets revisions förrättning.

§ 1.

Så snart — — — skilje lotten.

§ 2.

Därefter skola ----och för
valtning

sammanträda i riksdagens

hus i Stockholm på kallelse av ordföranden.

§ 3.

Lika med nu gällande.

§ 4.

Till befordran av revisionens skyndsamma

gång — — — i plenum.

För övrigt — — — av arbetet

vid revisionen.

§ 5. § 5.

Revisorerna må åt sig utse en sekrc- Till revisorernas förfogande står

terare och en kamrerare för stats- ett av dem i enlighet med särskild

verket, en sekreterare för vartdera av personalförteckning tillsatt kansli med

banko- och riksgäldsverken samt de en kanslichef såsom ledare för det

tjänstemän i övrigt, som prövas er- dagliga arbetet samt två sekreterare,

forderliga för kansli- och kameral- vilka samtliga äro underkastade be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

göromålens utförande, ävensom nödig

vaktpersonal.

Omförmälda tjänstemän och vaktpersonal

åtnjuta ersättning, som bestämmes

av revisorerna och utbetalas

av riksgäldskontoret.

§ 6.

Över revisionsförrättningen skola

revisorerna avgiva berättelser, särskilt

angående statsverket, särskilt angående

riksbanken och särskilt angående

riksgäldskontoret.

Om tryckning, offentliggörande och

överlämnande till näst sammanträdande

riksdag och revisorer---

riksgäldskontorets reglementen.

§ 7.

Revisorerna skola —--eller

riksgäldskontoret.

§ 8.

Revisorerna äga — — — utsedda

delegerade företaga besök hos

eller resa till allmänt verk eller inrättning.

Beslut om sådant besök skall endast

i plenum kunna av revisorerna fattas.

Föreslagen lydelse.

stämmelserna i gällande avlöningsreglemente

för riksdagens verk. Kanslichefen

utses för en tid av högst tre år.

Biträdes- och vaktpersonal erhålles

från riksdagens ekonomibyrå.

Den personal, som härutöver prövas

erforderlig, anställes av revisorerna,

vilka även bestämma ersättningen för

sådan personal.

I mån av behov äga revisorerna

anlita särskilda sakkunniga.

Avlöningarna till den hos revisorerna

anställda personalen utbetalas

av riksgäldskontoret.

§ 6.

Över revisionen skola revisorerna

den 15 december eller, om helgdag då

inträffar, dagen därefter avgiva berättelser,

särskilt angående statsverket,

särskilt angående riksbanken och särskilt

angående riksgäldskontoret. Om

revisorerna finna särskild anledning

därtill föreligga, må de därjämte före

nämnda dag avgiva berättelse i visst

ämne.

Om tryckning, offentliggörande och

överlämnande till riksdagen och revisorerna

---riksgäldskontorets

reglementen.

§ 7-

Lika med nu gällande.

§ 8.

Revisorerna äga —- — — utsedda

delegerade eller ombud företaga

besök hos eller resa till allmänt verk

eller inrättning.

Beslut om resa skall endast i

plenum kunna av revisorerna fattas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

15

Nuvarande lydelse.

§ 9.

Uppkommer, sedan lagtima riksdag

är avslutad och innan revisorerna

jämlikt § 2 sammanträtt, liinder för

revisor att deltaga i revisionen, bör

kan därom göra anmälan kos riksdagens

fullmäktige i rilcsgäldskontoret;

och skola fullmäktige ofördröjligen inkalla

den för konom utsedda suppleanten.

Uppkommer kinder för inkallad

suppleant, skall den närmast i ordning

varande suppleanten utan dröjsmål

inkallas.

Beköver revisor under pågående

revision ledigket, skall kan därom

göra framställning kos revisorerna.

Ledighet må icke beviljas för längre

tid än sammanlagt tolv dagar under

hela revisionsförrättningen, dock att,

där särskilda skäl prövas sådant föranleda,

längre ledighet än nyss sagts

må i undantagsfall av revisorerna

medgivas.

Uteblir revisor, utan att ledighet

beviljats, skall suppleant inkallas för

den återstående tiden av revisionsförrättningen.

§ 10.

Revisor äger under revisionsförrättningen

åtnjuta arvode, som för revisor,

bosatt i huvudstaden, utgår med ett

belopp motsvarande 750 kronor för

månad ock för annan revisor med

ett belopp motsvarande 1 000 kronor

för månad, dock att arvodet till

revisor, som tillika utövar riksdagsmannauppdraget

ock därför åtnjuter

arvode, skall utgå med ett belopp

motsvarande 240 kronor för månad.

Föreslagen lydelse.

§ 9.

Uppkommer kinder för revisor att

deltaga i revisionen, bör kan därom

göra anmälan hos revisorernas ordförande,

som inkallar den för honom

utsedda suppleanten.

Uppkommer kinder för inkallad

suppleant, skall den närmast i ordning

varande suppleanten inkallas.

Beköver revisor under pågående

revision tillfällig ledigket, skall kan

därom göra framställning hos revisorerna.

Uteblir revisor, utan att ledigket

beviljats, skall suppleant inkallas för

den återstående tiden av revisorsuppdraget.

§ io.

.Revisor, som tillika utövar riksdagsmannauppdraget

ock därför åtnjuter

arvode, äger under en period

av sammanlagt högst tre månader för

år varunder riksdagen är samlad åtnjuta

arvode med ett belopp motsvarande

240 kronor för månad.

Revisor, som tillika är riksdagsman,

äger under tid, då han icke

uppbär riksdagsmannaarvode, åtnjuta

arvode för sitt revisor suppdrag under

sammanlagt högst tre månader.

Revisor, som icke är riksdagsman,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

Under resa, som av revisorerna

företages till verk eller inrättning

utom huvudstaden, äger revisor uppbära

dagtraktamente med 10 kronor.

Vid resa till och från revisionsförrättningen

är revisor — — —

är fråga.

Besöker revisor — — —- i hemorten,

dock högst för det antal resor,

som motsvarar en var femtonde dag.

Sådan ersättning tillkommer dock ej

revisor under tid, då han i egenskap

av riksdagsman är berättigad

till ersättning varom nu är fråga.

Arvode och — — — 30 dagar.

§ U.

Utom den — — — nödiga utgifter.

Föreslagen lydelse.

äger under samma tid åtnjuta arvode

på enahanda sätt samt för den tid i

övrigt, som revisorsuppdraget varar,

arvodet beräknat efter sammanträdesdagarnas

antal.

Arvodet utgår för revisor, som är

bosatt i huvudstaden, med ett belopp

motsvarande 750 kronor för månad

och för annan revisor med ett belopp

motsvarande 1 000 kronor för

månad.

Till revisor som blivit vald till ordförande

eller vice ordförande utgår

särskilt arvode med ett belopp av 500

kronor för år.

Under resa, som av revisorerna

företages till verk eller inrättning

utom huvudstaden, äger revisor uppbära

traktamente enligt traktamentsklass

A i allmänna resercglementet.

Vid resa till och från revisionen

är revisor -— — — är fråga

Besöker revisor — — — i hemorten.

Revisor, som icke är riksdagsman,

äger vid resa till och från revisionen

under tid, då riksdagsman uppbär

riksdagsmannaarvode, rätt till traktamente

enligt traktamentsklass A i

allmänna resercglementet.

Arvode och — — — 30 dagar.

§ 11-

Lika med nu gällande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

17

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att dem

behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade,

av föregående revisorer icke granskade

räkenskaper över alla medel, som

genom allmänna bidrag tillkommit

eller genom traktater med främmande

makter riket tillflutit;

b) av verk. myndigheter och in

rättningar avgivna årsberättelser, så

ock alla de kungl. brev, protokoll och

handlingar, på vilka nämnda räkenskaper

och berättelser grunda sig.

§ 13.

Skulle en eller flera av de till

statsrevisionen hörande räkenskaper

och handlingar befinnas ofullständiga

eller icke hava undergått vederbörlig

revision, böra revisorerna det oaktat

underkasta även dessa räkenskaper

och handlingar den granskning, som

omständigh etern a medgiva.

§ 14.

Vid revisionen av statsverket skola

revisorerna efterse och granska, huruvida

utgifterna överensstämma med

stater och författningar eller eljest

meddelade bestämmelser samt huruvida

de av Kungl. Maj:t meddelade

beslut, på vilka gjorda utbetalningar

grunda sig, äro försedda med veder

börlig kontrasig nation.

Vidare skola revisorerna tillse, om

inkomsterna på rätta tider och till

Föreslagen lydelse.

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att till

dem utlämnas handling, varav de för

sin granskning äro i behov, där ej

enligt lag hinder möter mot handlingens

utlämnande.

Revisorerna skola likaledes tillse,

att de av vederbörande myndighet erhålla

de upplysningar och uppgifter,

som erfordras för fullgörande av

deras åligganden.

Skulle av något skäl utlämnande

av dylik handling eller meddelande

av dylika upplysningar och uppgif

ter förvägras revisorerna, må de härom

göra anmälan hos Kungl. Maj.t.

(§ 13.)

Utgår.

§ 13 (14).

Vid sin granskning skola revisorerna

tillse allt som till ett tillförlitligt

omdöme om statsverkets tillstånd

och förvaltning kan anses erforderligt;

och böra revisorerna, utan

att, så vitt omständigheterna medgiva,

förbigå detaljerna, huvudsakligen

granska dispositionerna, förvaltningen

och resultaten på det hela.

6 samt. Nr 42.

Bihang till riksdagens protokoll 1948.

Nuvarande lydelse.

Särskilda bestämmelser.

1. Angående revision av statsverket.

i

2—550 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse.

riktiga belopp influtit i statens kassor;

huru vederbörande, åt vilka uppbörden

av statens inkomster och kontrollen

över denna uppbörd anför

trötts, fullgjort sina skyldigheter; vilka

åtgärder blivit vidtagna med avseende

på möjligen inträffade propriebalanser;

och i övrigt allt som till ett tillförlitligt

omdöme om statsverkets tillstånd

och förvaltning kan anses erforderligt;

och böra revisorerna, utan

att, så vitt omständigheterna medgiva,

förbigå detaljerna, huvudsakligen

granska dispositionerna, förvaltningen

och resultaten på det liela.

§ 15.

Finna revisorerna sig för sina gä

rornål behöva av någon Konungens

ämbetsman eller något statens verk

eller inrättning inhämta muntlig el

ler skriftlig upplysning, må revisorerna

genom sin ordförande hos statsministern

eller, om denne är tjänstledig,

hos statsrådets äldste i tjänst

varande ledamot begära Konungens

befallning till vederbörande att meddela

den äskade upplysningen.

§ 16.

Det må ankomma på revisorerna

att i den berättelse — — —- eller

lämpliga.

Finna revisorerna något av riksdagen

fastställt anslag vara över

skridet eller draget till annat ändamål,

än det av riksdagen föreskrivna,

eller ock något i övrigt vid förvaltningen

att erinra, eller är sådan upplysning

eller handling, den revisorerna,

om ock den icke avser revisionsåret.

likväl uttryckligen förkla
-

Föreslagen lydelse.

(§ 15.)

Utgår.

§ 14 (16).

Det må ankomma på revisorerna

att i den eller de berättelser-----

eller lämpliga.

Finna revisorerna något vid förvaltningen

att erinra eller förmena

revisorerna på nugot sätt sin rättighet

såsom riksdagens ombud för

nära trädd, så skola de anmärka sådant

i berättelsen och avgiva utlåtande

i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 42.

iy

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse,

rot sin önskan att erhålla, vederbörlig

begäran oaktat, icke vorden dem

meddelad, eller förmena revisorerna

på annat sätt sin rättighet såsom

riksdagens ombud för nära trädd, så

skola de sådant allt i samma berättelse

anmärka och fullständigt utlåtande

i ämnet avgiva.

§ 17-

Berättelsen över revisionen----

i riksgäldskontoret.

§ 15 (17).

Berättelse, över revision ■— — —

i riksgäldskontoret.

2. Angående revision av riksbanken.

§ 18.

Revisorerna äga att vid sitt första

sammanträde mottaga följande berättelser,

nämligen:

a) av bankofullmäktige — — —

i riksbanken.

§ 19-

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens tillstånd

i alla dess delar samt huru

densamma blivit styrd och förvaltad

efter den tid, som senast församlade

revisorers och bankoutskotts granskning

omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 20.

Revisorerna vare---bankens

medel.

§ 21.

Den berättelse — — — i riksbanken.

§ 22.

Den i näst föregående § omförmälda

berättelsen skall — —

i riksbanken.

§ 16 (18).

Revisorerna äga att mottaga följande

berättelser, nämligen

a) av bankofullmäktige —--

i riksbanken.

§ 17 (19).

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens till

stånd samt huru densamma blivit

styrd och förvaltad efter den tid.

som föregående revisorers och bankoutskotts

granskning omfattat;

b) att härvid----pensioners

beviljande.

§ 18 (20).

Lika med nu gällande § 20.

§ 19 (21).

Lika med nu gällande 21.

§ 20 (22).

Den i näst föregående paragraf

omförmälda berättelsen, så ock berät

telse i visst ämne som rör riksbanken,

skall — — -— i riksbanken.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 42.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

3. Angående revision av riksgäldskontoret.

§ 23.

Revisorerna äga att vid sitt första

sammanträde av fullmäktige i riksgäldskontoret

mottaga fullmäktiges

berättelse om detta verks tillstånd

och förvaltning i dess helhet.

Övriga för — — —- i riksgäldskontoret.

§ 24.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontorets

tillstånd i alla dess delar samt huru

detsamma blivit styrt och förvaltat

efter den tid, som senast församlade

revisorers och bankoutskotts granskning

omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 25.

Med undantag — — — riksgäldskontorets

medel.

§ 26.

Den berättelse — — — i riksgäldskontoret.

§ 27.

Den i näst föregående § omför
mälda

berättelsen skall -—--— i

riksgäldskontoret.

§ 21 (23).

Revisorerna äga att av fullmäktige

i riksgäldskontoret mottaga fullmäktiges

berättelse om detta verks

tillstånd och förvaltning i dess helhet.

Övriga för — — — i riksgäldskontoret.

§ 22 (24).

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontorets

tillstånd samt huru detsamma blivit

styrt och förvaltat efter den tid, som

föregående revisorers och bankoutskotts

granskning omfattat;

b) att härvid---pensioners

beviljande.

§ 23 (25).

Lika med nu gällande § 25.

§ 24 (26).

Lika med nu gällande § 26.

§ 25 (27).

Den i näst föregående paragraf

omförmälda berättelsen, så ock berättelse

i visst ämne som rör riksgäldskontoret,

skall---i riksgälds
kontoret.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 s. 3 i texten