Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemgndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund rätt till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal medgivna kvantiteter, jämte i ämnet väckt motion.

1948-04-20 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:73, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemgndigande för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund rätt till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal medgivna kvantiteter, jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73.

13

Nr 73.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemgndigande

för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund rätt till viss malmbrytning

utöver i gällande malmavtal medgivna kvantiteter,

jämte i ämnet väckt motion.

(4:e avd.)

1 propositionen nr 141 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 februari 1948,

föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar medgiva

att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

erhålla utvidgad rätt till malmbrytning i den omfattning

som i statsrådsprotokollet föreslagits.

De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, som bero av samgående

mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska

malmfälten, ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 — jämte därtill sedermera

gjorda tillägg — mellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund (TGO), vilket sistnämnda bolag äger halva aktiestocken i LKAB, å

andra sidan. 1 avtalets § 3 föreskrives, att LKAB är berättigat att från gruvfälten

Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

sammanlagt högst 9 miljoner ton järnmalm, dock att den sålunda

fastställda årskvantiteten kan överskridas med intill 10 procent under iakttagande

av att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår

bortfraktade kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga 27 miljoner ton.

Enligt samma avtal har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm

från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så

att densamma ej överstiger en miljon ton årligen. I proposition nr 241 till

1927 års riksdag, vari förslag till nämnda avtal framlades, anförde föredragande

departementschefen bland annat, att malmtillgången i Kiruna kunde

beräknas till inemot 1 100 miljoner ton, varför det med hänsyn till en klok

hushållning vore fullt försvarligt att medgiva en årlig brytning av 9 miljoner

ton, vilken kvantitet svarade mot det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets

avnämare. Enligt 1938 års malmavtal (prop. nr 74; r. skr. 193) tillerkändes

LKAB med anledning av den då rådande, speciellt gynnsamma exportkonjunkturen

rätt att intill den 1 oktober 1940 utöver de i 1927 års

malmavtal medgivna maximikvantiteterna bortfrakta ytterligare högst 6 miljoner

ton malm från de norrländska gruvfälten. Vidare skulle TGO intill

utgången av år 1940 äga öka exporten av malm från Grängesbergsgruvorna

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 73.

med sammanlagt högst 0,6 miljon ton utöver i 1927 års avtal fastställt maximum.

För tiden därefter ha åter bestämmelserna i 1927 års malmavtal om

maximikvantiteter varit gällande. Vidare är att märka, att den malmkvantitet

om 0,5—0,8 miljoner ton malm, som LKAB förbundit sig att årligen från

den 1 januari 1950 leverera till Norrbottens järnverk aktiebolag, enligt avtal

(prop. 1947: nr 117; r. skr. 159) icke skall inräknas i den till 9 miljoner

ton bestämda årliga maximikvantiteten.

Kungl. Maj :ts nu förevarande förslag innebär, att LKAB skulle berättigas

bortfrakta en malmkvantitet om 11 miljoner ton under vartdera av bokslutsåren

1948/49 och 1949/50 samt att TGO skulle medgivas att öka exporten

av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna

till 1,2 miljoner ton under vartdera av åren 1949 och 1950. Som skäl härför

anföres, att avsättningsmöjligheterna för den svenska järnmalmen f. n.

vore goda. Det vore sålunda, framhåller departementschefen, icke uteslutet

att LKAB under de närmaste åren skulle kunna för export sälja malmkvantiteter,

som överstege vad bolaget enligt gällande avtal hade rätt att bortfrakta

från malmfälten. I rådande valutasituation har synts angeläget att

ej lägga hinder i vägen för en möjlig exportökning, som kan väntas lämna

ett väsentligt bidrag till Sveriges inkomster i hårda valutor.

Då en på angivet sätt ökad malmbrytning innebär en ändring av bestämmelserna

i 1927 års malmavtal, har frågan ansetts böra underställas riksdagens

prövning.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Gavelin väckt motion (II: 446), i vilken hemställts

att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj :ts i propositionen nr 141 framställda

förslag måtte besluta, att merbrytningen skall regleras mellan malmkommunerna

Kiruna och Gällivare efter samma grunder som malmavtalet.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om angelägenheten av

att i nuvarande valutaläge lätta på den spärr, som enligt gällande malmavtal

förefinnes med avseende å bortfraktningen av malm från de norrbottniska

gruvfälten och från Grängesbergsgruvorna. Utskottet tillstyrker därför,

att Kungl. Maj :t lämnas i propositionen begärt bemyndigande att medgiva

utvidgad malmbrytning i den omfattning, som i statsrådsprotokollet

angivits.

Därest bemyndigandet kommer att i full utsträckning utnyttjas, innebär

detta att merbrytningen vid gruvfälten vid Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara

kommer att uppgå till 4 miljoner ton under tvåårsperioden 1948/49

—1949/50.

I motionen II: 446 har föreslagits att merbrytningen skall fördelas mellan

Kiirunavaara- och Gellivare-fälten enligt i 1927 års malmavtal gällande

grunder. Enligt dessa grunder äger LKAB av den i avtalet angivna kvantiteten,

9,o miljoner ton, bortfrakta, från Kiirunavaara högst 6,i miljoner ton

och från Gellivare högst 2,5 miljoner ton (§ 3). Vidare gäller (§ 24) att bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73.

15

laget förbundit sig att, därest Kungl. Maj :l ej annat medgiver, uppehålla

brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning att den därstädes

varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under samma

år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen, dock att bolaget på grund

av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare

malmfält bryta mera än en miljon ton malm om året.

Utskottet får erinra att 1938 års riksdag — i anledning av väckta motioner

om garantier för utökad brytning i Gellivare inom ramen för 1938 års

inalmavtal rörande utökad brytning — uttalade att i angivna hänseenden

framställda yrkanden syntes förtjäna uppmärksamhet, och att Gellivare

kommuns stora beroende av gruvdriften syntes tarva alldeles särskilt beaktande,

då enligt tidigare erfarenheter en nedgång i malmkonjunkturen

med därav följande minskning av malmbrytningen i första hand och synnerligen

hårt syntes drabba nämnda samhälle. Ur sagda synpunkter vore

det därför önskvärt att brytningen av den utökade kvantiteten malm fördelades

mellan gruvsamhällena efter samma grunder, som bestämts i 1927

års avtal, förutsatt att detta läte sig förena med en rationell försäljning av

malmen. Vad riksdagen sålunda anförde synes utskottet i tillämpliga delar

hava avseende jämväl å nu ifrågavarande merbrytning. Det torde emellertid

närmast ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma i vad mån en dylik fördelning

är möjlig och lämplig. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t ägnar

frågan vederbörlig uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar medgiva

att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund erhålla utvidgad rätt till

malmbrytning i den omfattning som i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 27 februari 1948 föreslagits,

b) i anledning av motionen II: 446 i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva tillkänna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 april 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 68.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa under järnvägsstyrelsens förvaltning stående fastigheter. s. 1 i texten