Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande av medel för försök med visst system för elektrifiering av avlägsna bygder och gårdar.
1948-04-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1948:75, Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande av medel för försök med visst system för elektrifiering av avlägsna bygder och gårdar.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Statsutskottets utlåtande nr 75.
Nr 75.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande av medel
för försök med visst system för elektrifiering av
avlägsna bygder och gårdar.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Edberg väckt motion (II: 137) har
hemställts, att riksdagen må anvisa 15 000 kronor för försök med visst i
motionen angivet system för elektrifiering av mera avlägset belägna bygder
och gårdar.
Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
vattenfallsstyrelsen avgivit yttrande samt därvid anfört följande.
I nämnda motion hemställes om ett anslag av 15 000 kronor för att
möjliggöra utprovning av elektrifiering enligt det av ingenjören J. A. Halländer
utarbetade systemet. Vattenfallssstyrelsen yttrade sig den 13 mars
1947 till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott om en motion
— nr 264 — åsyftande utredning om elektrifiering av avlägset belägna och
glest bebyggda trakter. I sistnämnda motion omnämndes även Halländers
elektrifieringssystem. Vad styrelsen nu har att anföra utgör i stort sett en
upprepning av de synpunkter, som angåvos i förra årets yttrande.
Den första frågan är, huruvida elektrifiering enligt Halländers system
kan beräknas få nämnvärd användning. Vattenfallsstyrelsen betvivlar detta.
Nämnda system kännetecknas av att man medelst en bränsledriven motor
alstrar elektrisk kraft, vilken efter distribution på ett lågspänningsnät
skall tillgodose konsumenternas kraft- och belysningsbehov på samma sätt
som vid normal elektrifiering medelst anslutning till ledningsnät, matade
centralt av stora eller medelstora kraftanläggningar. Det ifrågakommer
icke att använda systemet för en enda gård, ty för en sådan är det riktigare
att driva de arbetskrävande maskinerna direkt medelst en värmemotor,
under det att belysningen ordnas antingen medelst fotogenlampor eller —
om man anser fördelarna uppväga nackdelarna — medelst en mindre bensindriven
likströmsanläggning. Det Hallanderska systemet är sålunda tilllämpligt
endast när flera gårdar ligga inom ett så begränsat område, att
de kunna nås medelst lågspänning från en central kraftanläggning. Sannolikt
förekomma ytterst få sådana gårdskomplex, för vilka samtidigt gäller,
att det är omöjligt att ordna med elektrifiering på normalt sätt.
Därjämte medför elektrifiering medelst en lokal värmekraftanläggning
icke alls samma fördelar för konsumenterna som anslutning till ett stort,
centralt matat nät. I motsats till förhållandena i det sistnämnda normalfallet
får man sålunda räkna med ransonering av kraften vid användning
för kraftändamål, uteslutning av värmeanvändning, såsom kokning och
varmvattenberedning — därför att verkningsgraden för bränslet blir nedsatt
till en bråkdel av en meilankommande omvandling till elektrisk kraft
Statsutskottets utlåtande nr 75.
19
— förmodligen endast intermittent tillhandahållande — därför att det,
även om drift dygnet runt från början planeras, kommer att te sig som
slöseri att köra den efter krafthehovet anpassade maskinen under lider,
då endast obetydligt belysningsbehov föreligger — och långvariga reparationsavbrott
— därför att full reserv icke kan hållas och till följd av att
sakkunnig personal icke står till förfogande. Vidare bli drift och skötsel, däri
inbegripet anskaffning av bränsle och reservdelar, ordnandet av reparationer
etc., vilka uppgifter måste omhändertagas av någon eller några inom den berörda
konsumentkretsen, mycket arbetskrävande i förhållande till produktionsresultatet.
Även om sålunda kostnaderna för konsumenterna skulle kunna
medelst statsunderstöd hållas nere vid en nivå, svarande mot normala distributionstaxor
och även om man bortser från olägenheter av värmemotorns
drift i ljud- och lukthänseende o. d., föreligger risk för alt konsumenterna
efter någon tid tröttna och icke anse vad som ernås vara värt uppoffringarna.
Åtskilliga erfarenheter i den riktningen föreligga. Vattenfallsstyrelsen
håller före, att även vid sådana i slutet av föregående stycke angivna
förhållanden, när en utbyggnad av lågspänningsnät och lokal kraftalstring
medelst bränsledriven motor kunde ifrågakomma, kraft- och belysningsfrågorna
bäst ordnas för varje gård för sig medelst direktdrivande
värmemotorer respektive — eventuellt — likströmsanläggningar.
Ytterligare må något beröras de speciella egenskaperna hos Halländers
system. Detta är baserat på ett par i teoretiskt hänseende goda idéer, avseende
automatisering av driften och undanröjande av de svårigheter, som
det kontinuerliga tillhandahållandet av kraft innebär, när kraftbehovet
tidvis är obetydligt och kraftmaskinens tomgångsförbrukning hög. Men
de för lokal värmekraftalstring i liten skala grundläggande olägenheterna
kvarstå och de förbättringar, som Halländers uppslag kunna medföra,
kräva användning av dels ett ackumulatorbatteri, dels ett känsligt reläsystem.
Likströmsackumulatorer utgöra apparater, som giva förutsatt ekonomiskt
utbyte endast vid mycket god omvårdnad, och reläsystemet torde
tämligen ofrånkomligt bli en störningskälla vid här ifrågavarande driftförhållanden.
I den PM av Hallander, vilken överlämnats till statsutskottet i samband
med motionen, har vattenfallsstyrelsens nya subtraktionstaxa tillämpats
alldeles felaktigt. För en kraftuttagning av 100 kW och 160 000 kWh per
år blir sålunda enligt nämnda taxa den årliga avgiften exkl. dyrtidstillägg
7 200 kronor i stället för av Hallander angivna 11 200 kronor. Halländers
jämförelsesiffra för inköpt råkraft är sålunda ca 35 procent för hög. I
övrigt ingår vattenfallsstyrelsen icke på de i nämnda PM anförda uppgifterna
och synpunkterna. Framhållas må blott, att kraftkostnaderna vid
användning av Halländers system torde ha avsevärt underskattats.
Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen framhållit,
att den ifrågasatta utprovningen av elektrifiering enligt det Hallanderska
systemet icke kan befrämja det i och för sig viktiga och behjärtansvärda
syftet att låta även inbyggare i avlägsna och glest bebyggda trakter
komma i åtnjutande av de fördelar, som tillgång till elektrisk kraft medför.
Styrelsen har därför avstyrkt, att anslag till ifrågavarande undersökning
beviljas.
Utskottet får erinra all i motionen 11:204 (ill 1947 års riksdag hemställdes
om eu skyndsam utredning om förutsättningarna all på andra vägar
20
Statsutskottets utlåtande nr 75.
än de hittills gängse elektrifiera de bygder av landet, där elektrifiering enligt
hittills tillämpade principer icke är ekonomiskt genomförbar. I berörda
motion åberopades såsom en framkomlig'' väg användningen av det av
ingenjören J. A. Hallander skisserade systemet, vilket överlämnats till elektrifieringsberedningen.
Efter att ha inhämtat yttrande från vattenfallsstyrelsen, elkraftutredningen,
elektrifieringsberedningen och norrlandsutredningen fann vederbörligt
utskott vid 1947 års riksdag (andra tillf, utsk.; uti. nr 4) sig sakna
anledning alt ingå på frågan om för- eller nackdelar av mindre lokala
kraftverk av ena eller andra slaget, i all synnerhet som den i motionen
berörda frågan komme att behandlas av elkraftutredningen. Utskottet ansåg
det överflödigt att i frågan begära ytterligare särskild utredning och
hemställde, att motionen icke skulle till någon åtgärd föranleda. Riksdagen
beslöt i enlighet härmed.
I nu förevarande motion II: 137 har hemställts, att medel måtte anvisas
för att möjliggöra en praktisk utprovning av det Hallander ska systemet i
något av de fyra norra länen. Under hänvisning till vattenfallsstyrelsens i
anledning av denna motion avgivna yttrande — därav bland annat framgår
att berörda system enligt styrelsens mening knappast kan väntas få någon
nämnvärd användning och att den ifrågasatta utprovningen av elektrifieringen
enligt det Hallanderska systemet icke torde kunna befrämja det i
och för sig viktiga och behjärtansvärda syftet att låta även inbyggare i avlägsna
och glest befolkade trakter komma i åtnjutande av de fördelar, som
tillgäng till elektrisk kraft medför — anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till motionen.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 137 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 april 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: so under utlåtandet nr 68.
Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
481389
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.