Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948149 till ersättning för skador vållade av personer som avvikit från vissa anstalter jämte i ämnet väckta motioner.
1948-04-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1948:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948149 till ersättning för skador vållade av personer som avvikit från vissa anstalter jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 93.
3
Nr 93.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1948149 till ersättning
för skador vållade av personer som avvikit från
vissa anstalter jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 87 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 februari 1948, föreslagit
riksdagen att till Ersättning för skador vållade av personer som avvikit
från vissa anstalter för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 5 000 kronor.
I fem särskilda motioner (II: 84, 139, 221, 276 och 279) till 1947 års riksdag
behandlades frågan om ersättning av allmänna medel till personer, som lidit
skada genom åtgärd av vid sinnessjukhus eller vissa andra anstalter intagen
eller över huvud taget genom brottslig gärning.
Riksdagen anförde (skrivelse nr 475) i anledning av motionerna bl. a.,
att riksdagen fann det i en av motionerna (II: 279) framlagda förslaget att
ersättning skall kunna utgå av statsmedel för skada, som tillfogats genom
brottslig gärning, vara värt beaktande. På anförda skäl fann sig riksdagen
emellertid icke beredd att påkalla utredning i ämnet. Härefter anförde riksdagen.
I övriga motioner har ersättning av allmänna medel ifrågasatts endast
beträffande skador vållade av sådana, som äro intagna på sinnessjukhus m. fl.
anstalter, eller rymt eller försöksvis utskrivits därifrån. Efter prövning av
Kungl. Maj:t i varje särskilt fall har ersättning för dylika skador hittills i
viss omfattning tillerkänts skadelidande med anlitande av anslag till extra
utgifter. Enligt riksdagens mening bör en utredning av dessa ersättningsspörsmål
omedelbart inledas. Förslag till åtminstone provisoriska åtgärder
för att utan anlitande av den nödfallsutväg, som extra utgiftsanslagen erbjuda,
möjliggöra ersättning av statsmedel i ömmande fall av skador av
bär avsett slag bör om möjligt föreläggas redan nästa års riksdag. Riksdagen
är ej beredd att, såsom påyrkats i vissa motioner, redan nu besluta
om särskild medelsanvisning för skadornas ersättande. Tills vidare torde
alltså den utväg böra anlitas, som anslagen till extra utgifter erbjuda.
Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen om utredning
av frågan om ersättning av allmänna medel för skador, vållade av personer,
vilka äro eller varit intagna på sinnessjukhus m. fl. anstalter.
Med anledning av riksdagens nämnda skrivelse har inom justitiedepartementet
företagits viss utredning, varefter hithörande frågor ytterligare över
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 93.
vägts inom Kungl. Maj:ts kansli. Utredningen ock övervägandena ka begränsats
till sådana skador, som avses i riksdagens kemställan, d. v. s.
skador vållade av personer som äro eller ka vaiåt intagna på vissa anstalter.
Efter att ka lämnat en redogörelse för några av de spörsmål, som beaktats
vid nämnda utredning ock överväganden anför departementschefen för egen
del följande i ämnet.
Jag delar den principiella uppfattning, som torde ligga till grund för
riksdagens ställningstagande till förenämnda motioner, nämligen att staten
bör i större utsträckning än liittills faktiskt skett ersätta skador, som vållats
av å vissa anstalter intagna personer, samt att liärvid den nödfallsutväg,
som anlitandet av anslag till extra utgifter innebär, icke bör komma till
användning. Statsmakterna torde sålunda i detta sammankang böra godkänna
principen att staten lämnar ersättning för dylika skador, varjämte särskilda
medel böra anvisas till bestridande av ersättningarna. Såsom torde framgå
av vad jag i det föregående anfört, förutsätter emellertid eu detaljerad
reglering av ersättningsmöjliglieterna ställningstagande till en rad delvis
svårbedömda spörsmål, för vilkas lösande liittills tillämpad praxis lämnar
endast ringa ledning. Tills vidare torde man därför i avbidan på ytterligare
erfarenket böra — såsom också riksdagen ifrågasatt — åtnöjas med en
provisorisk reglering. Härvid bör någon rätt till ersättning icke fastslås
i författning utan en prövning inom relativt vida gränser äga rum av omständigheterna
i varje särskilt fall. Under dessa förhållanden torde prövningen
böra ankomma på Kungl. Maj:t.
Ersättningsmöjliglieterna synas tills vidare böra i huvudsak begränsas
till rymningsfallen. Med hänsyn till svårigheterna att nu överblicka konsekvenserna
av en utsträckning av ersättningsmöjligheten till fall, då skada
vållats av försöksutskriven person, bör i dessa ock därmed likartade fall
ersättning icke utgå i förevarande ordning. Det synes rimligt, att hänsyn i
regel tages till den skadelidandes ekonomiska ställning. Någon sträng begränsning
till ömmande fall synes dock icke f. n. böra komma ifråga. Däremot
synas fall där livränta eller därmed jämförlig ersättning kan ifrågasättas
böra underställas riksdagen.
Innan eu mera definitiv reglering inom nu ifrågavarande område genomföres,
torde en grundligare utredning böra äga rum. Denna utredning synes
emellertid icke böra sättas igång förrän den nu föreslagna provisoriska anordningen
tillämpats någon tid.
Kostnaderna i framtiden för ifrågavarande ersättningar kunna icke med
någon säkerhet beräknas. Sannolikt är att antalet ersättningsansökningar
kommer att avsevärt stiga sedan möjligheten att erhålla ersättning blivit
mera allmänt bekant. Det synes lämpligt att tills vidare anvisas ett gemensamt
anslag för samtliga ersättningar av ifrågavarande slag samt att anslaget
uppföres under femte huvudtiteln. Anslaget torde för budgetåret 1948/49
böra anvisas med ett förslagsvis beräknat belopp av 5 000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Niklasson m. fl. (I: 265) och den andra inom andra kammaren av herr
Vigelsho m. fl. (11:418), vari hemställts att riksdagen måtte beakta de i
motionerna anförda synpunkterna,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Bergh och Löthner (I: 266) och den andra inom andra kammaren
Statsutskottets utlåtande nr 93.
5
av herrar Sveningsson och Hagård (11:426), vari hemställts, att riksdagen
måtte såsom sin mening uttala, att staten bör lämna full ersättning för skador,
vållade av personer, som avvikit från i propositionen angivna anstalter på
sådant sätt, att direkt orsaks- och tidssammanhang med skadegörelsen kan
anses föreligga.
I förstnämnda två motioner förordas, att alla ifrågavarande skador ersättas
i förhållande till deras värde och oberoende av ägarens ekonomiska ställning,
samt att även sådana skador ersättas, som vållas av försöksutskrivna.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 265 och I: 266.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag grundas på framställning av förra årets
riksdag och avser — såsom också riksdagen ifrågasatt — att åstadkomma en
allenast provisorisk reglering av hithörande frågor. För en mera definitiv
reglering fordras en grundligare utredning, som emellertid icke ansetts böra
igångsättas förrän den provisoriska anordningen tillämpats någon tid.
Utskottet kan i stort sett ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
tillstyrker alltså, att riksdagen i detta sammanhang godkänner principen, att
staten lämnar ersättning för skada, som vållats av å vissa anstalter intagna
personer och att särskilda medel anvisas till bestridande av ersättningarna.
I motionerna I: 265 och II: 418 förordas, att ersättning från detta nya anslag
ej skall, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, vara i huvudsak begränsad till
rymningsfallen, utan utgå jämväl för skada som vållats av försöksutskriven
person. Utskottet anser visserligen att vissa skäl kunna tala för den av
motionärerna anförda meningen, men med hänsyn till vanskligheten att här
draga den lämpliga gränsen för möjligheten till ersättning anser dock utskottet
i likhet med departementschefen, att dessa fall böra lämnas utanför
den nu ifrågavarande, provisoriska regleringen. Utskottet förutsätter emellertid,
att Kungl. Maj:t liksom hittills i varje särskilt fall skall överväga, i vilken
mån ersättning bör beredas från anslag till extra utgifter.
I samtliga motioner har framhållits, att full ersättning bör beviljas oberoende
av den skadelidandes ekonomi. Utskottet vill icke förneka, att motionärerna
anfört vägande skäl för denna uppfattning och att den — såsom framhållits
i propositionen — bäst ansluter sig till motiveringen för ersättningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att någon sträng begränsning
till ömmande fall icke bör komma i fråga. Vid tillämpningen bör beaktas,
att införande av en ersättningsrätt utan behovsprövning framstår såsom önskvärd,
och att hänsynen till den skadelidandes ekonomiska ställning därför ej
bör föranleda bortfall eller nedsättning av en ifrågasatt ersättning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) beträffande ersättningsvillkor, som avse skadegörarens person,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
882 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. G samt. Nr 92—93.
6
Statsutskottets utlåtande nr 93.
motionerna I: 265 och II: 418 såvitt de beröra denna fråga besluta,
att ersättning i nu ifrågavarande ordning ej skall utgå i
fall, då skada vållats av försöksutskriven person, och ej heller i
andra, därmed likartade fall,
b) beträffande ersättningsvillkor, som avse den skadelidandes
ekonomiska ställning, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna I: 265 och II: 418 samt I: 266 och II: 426 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört,
c) beträffande Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, med bifall till
förslaget, till Ersättning för skador vållade av personer som avvikit
från vissa anstalter för budgetåret 1948/49 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 000 kronor.
Stockholm den 29 april 1948.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 92.
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Lindström, Gustaf Earlsson, Gustaf Iwar Anderson,
Johan Eric Ericson, Ohlon, Eriksson i Stockholm, Lindholm, Petterson i Degerfors
och Persson i Vinberg, vilka ansett, att sista stycket av utskottets yttrande,
vilket börjar med orden »I samtliga» och slutar med orden »ifrågasatt
ersättning», bort hava följande lydelse:
»I samtliga motioner har framhållits, att full ersättning bör beviljas oberoende
av den skadelidandes ekonomi. Utskottet vill icke förneka, att motionärerna
anfört vägande skäl för denna uppfattning och att den såsom
framhållits i propositionen — bäst ansluter sig till motiveringen för ersättningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att någon sträng
begränsning till ömmande fall icke bör komma i fråga. Vid tillämpningen
bör beaktas, att införande av en ersättningsrätt utan behovsprövning framstår
såsom önskvärd, och att hänsynen till den skadelidandes ekonomiska
ställning därför i regel ej bör föranleda bortfall eller nedsättning av en
ifrågasatt ersättning, där omständigheterna äro sådana, att skadan kan
förutses komma att omfattas av en sadan blivande rätt till ersättning.»
Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till ersättning för skador våUade av personer som avviki a1 i texten