Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående granskningsrått för statens sakrevision i fråga om användningen av statsunderstöd.

1948-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1948:99, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående granskningsrått för statens sakrevision i fråga om användningen av statsunderstöd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

1

Nr 99.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

granskningsrått för statens sakrevision i fråga om

användningen av statsunderstöd.

(3:e avd.)

I propositionen nr 147 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 februari 1948,

föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela generella

bestämmelser angående rätt för statens sakrevision att granska användningen

av statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för

finandsdepartementet förordat.

Förordningen den 4 juni 1937 (nr 304) angående skyldighet att till riksdagens

revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd ger

möjlighet för statsrevisorerna att utöva granskning i såväl kameralt som

sakligt hänseende. Förordningen stadgar skyldighet för den, som åtnjutit

understöd av statsmedel eller av medel influtna genom penninglotteri, så

ock för den, som enligt vad därom finnes särskilt stadgat mottagit sådant understöd

för att till annan förmedla detsamma, vare sig understödet skall

återbetalas eller icke, att efter anmodan av riksdagens revisorer till dessa

avgiva en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse

för hur understödet av honom använts. Enligt förordningen äger vidare

redovisningsskyldig, som fört räkenskaper, varav fullständiga upplysningar

om understödets användning kunna inhämtas, i stället fullgöra redovisningsskyldigheten

genom att bereda revisorerna tillfälle att taga del av

räkenskaperna med tillhörande verifikationer, protokoll och andra handlingar.

Från redovisningsskyldighet är undantagen enskild person beträffande

understöd, avsett till bestridande av hans eller hans familjs personliga

utgifter, samt utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning

beträffande understöd för internationellt ändamål.

Vid inrättandet av statens sakrevision (prop. nr 164/1943; r. skr. nr 227)

förutsattes revisionens arbetsområde i princip skola omfatta all verksamhet,

som helt eller delvis finansierades med statliga medel, således även

statsunderstödd verksamhet. Från dess granskning har emellertid enligt

särskilt av Kungl. Maj :t meddelat beslut (K. Br. 31/J2 1943) tills vidare undanlägits

statsunderstödd verksamhet i den mån icke vid statsunderstödets

åtnjutande fästs villkor, på grund varav verksamheten underkastats dylik

granskning. Anledningen härtill har varit —• förutom att sakrevisionen från

början varit att betrakta som en försöksinstilution — att särskilda undersökningar

ansetts påkallade i fråga om de närmare förutsättningarna för

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 6 samt. Nr 90.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 99.

införandet av bestämmelser om dylik granskning i statsbidragsvillkoren

samt i fråga om den omfattning granskningen borde få med avseende på

den statsunderstödda verksamheten.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Vad angår frågan i vilken utsträckning sakrevisionen bör medgivas rätt

att granska statsunderstödd verksamhet är det i första hand påkallat att

giva sakrevisionen en allmän möjlighet att granska dylik verksamhet i vad

angår själva användningen av statsbidragsmedlen. Härom kunna generella

föreskrifter lämpligen meddelas i huvudsaklig anslutning till vad som gäller

i fråga om statsrevisorernas befogenhet att granska användningen av

statsunderstöd.

Emellertid har man som förut berörts att överväga i vad mån granskningsrätten

för sakrevisionen bör utsträckas till alt icke endast avse den direkta

användningen av statsbidragsmedlen utan gälla statsbidragstagarens verksamhet

i dess helhet. Den översyn som i sådant syfte verkställts beträffande

bidragsformerna under de olika departementen har givit vid handen, att det

knappast är möjligt att uppställa några generella regler om en dylik vidgad

granskningsrätt. I sådana fall då ett mindre bidrag för ett speciellt ändamål

utgår till en institution, som i övrigt utövar eu omfattande, icke statsunderstödd

verksamhet, synes anledning knappast föreligga att utsträcka den sakliga

granskningen till hela verksamheten. I andra fall åter torde det med

hänsyn till bidragsändamålet vara svårt att upprätthålla en skillnad mellan

den direkt statsunderstödda verksamheten och verksamheten i övrigt. Att

i alla de fall där svårigheter i sistnämnda hänseende föreligga föreskriva

granskningsrätt beträffande hela verksamheten torde emellertid icke lämpligen

kunna ifrågakomma. Det må i detta sammanhang även framhållas,

att hänsynen till den kommunala självbestämmanderätten i fråga om vissa

grupper av stora bidragsanslag påbjuder försiktighet vid införande av en

mera vidsträckt granskningsrätt för sakrevisionen. Frågan om införande såsom

bidragsvillkor av bestämmelser om en längre gående granskningsrätt

än som gäller för statsrevisorerna torde därför lämpligen böra bedömas med

hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

I anslutning till dessa överväganden vill jag i nu förevarande sammanhang

inskränka mig till att förorda att generella bestämmelser meddelas om rätt

för sakrevisionen att i förekommande fall granska själva användningen av

statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter som i

angivna hänseende gälla för riksdagens revisorers granskning. Framhållas

må, att redovisningsskyldigheten gentemot sakrevisionen, liksom redovisningsskyldigheten

gentemot statsrevisorerna, förutsättes skola fullgöras endast

efter särskild anmodan.

För meddelandet av de nu förordade generella bestämmelserna synes riksdagens

medverkan vara erforderlig. I flera fall, särskilt beträffande smärre

bidragsanslag till speciella ändamål, synes det visserligen klart, att Kungl.

Maj :t utan riksdagens bemyndigande äger befogenhet att intaga bestämmelser

om granskningsrätt för sakrevisionen i statsbidragsvillkoren. Som exempel

på sådana anslag kunna nämnas under andra huvudtiteln understöd åt

verksamhet för frigivna fångar in. fl., under sjätte huvudtiteln bidrag till

nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, under åttonde huvudtiteln

bidrag till nordiska museet, under tionde huvudtiteln bidrag till svenska

turisttrafikförbundet o. s. v. I andra fall däremot torde statsbidragsbestämmelsernas

utformning, exempelvis då kungörelse utfärdats som varit förelagd

riksdagen, förutsätta riksdagens samtycke för uppställande av granskningsrätt

såsom bidragsvillkor. I åter andra fall synes frågan tveksam. Till

de båda sistnämnda grupperna kunna hänföras bidrag till kommuner, olika

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 99.

3

kommunala samfälligheter eller kommunala inrättningar för sjukvårds-,

kommunikations-, skol- m. fl., ändamål samt bidrag till särskilda institutioners

och organisationers verksamhet såsom till hushållningssällskapen,

skogsvårdsstyrelserna, akademier, högskolor m. fl.

För utfärdandet av de generella föreskrifter för sakrevisionen angående

rätt att granska statsunderstödd verksamhet, som jag i det föregående förordat,

tillstyrker jag därför att riksdagens bemyndigande inhämtas.

En fortsatt undersökning av de olika statsbidragsfallen kommer inom

varje departement att äga rum i syfte att få närmare klarlagt i vad mån

mera vittgående bestämmelser i fråga om sakrevisionens granskning än de

nu generellt föreslagna äro påkallade. I de fall, då sådana bestämmelser anses

erforderliga och riksdagens medverkan icke erfordras, böra bestämmelserna

införas i regleringsbreven för nästa budgetår. I de fall däremot då

riksdagens bemyndigande behöver inhämtas för införandet av dylika bestämmelser

i statsbidragsvillkoren torde frågan få efter hand underställas

riksdagen i samband med äskandet av respektive bidragsanslag.

Utskottet. Sakrevisionens rätt att granska användningen av statsunderstöd

föreslås skola i huvudsak överensstämma med vad som i samma hänseende

gäller för riksdagens revisorers granskning. I den mån mera vittgående

bestämmelser om sakrevisionens granskning befinnas påkallade avses

att underställa riksdagen frågan om införande av dylika bestämmelser

i statsbidragsvillkoren i samband med äskande av respektive bidragsanslag.

Utskottet tillstyrker Ivungl. Maj :ts förslag. Då riksdagens revisorer numera

erhållit ett fast kansli föreligger anledning att i detta sammanhang

ånyo understryka vikten av direkt kontakt mellan detta och sakrevisionens

kansli i syfte att undvika dubbelarbete och för möjliggörande av det samarbete,

som må befinnas önskvärt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela

generella bestämmelser angående rätt för statens sakrevision

att granska användningen av statsunderstöd i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som förordats i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 27 februari 1948.

Stockholm den 4 maj 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,

Larsson, Gustaf Karlsson, Andrén, Heiding, Gustaf Iwar Anderson, fröken

Andersson, herrar von Heland, Johan Eric Ericson, Näsström och Ohlon;

samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Ward, Rubbestad, Mårtensson, Wallentheiin, Staxäng, Lindholm,

fru Alvén, herrar Boman i Kieryd, Petterson i Degerfors och Sefve.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till statens utlänning skommission. a1 i texten