Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-03-10 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:14, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 30 december 1948 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 18, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen

såsom vilande antaget förslag till tryckfrihetsförordning varder slutligen

godkänt, antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål samt

2) lag angående beslag å vissa skrifter.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre

i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 231 av herr Holmbäck och

inom andra kammaren

nr 294 av herr Hagberg i Luleå samt

nr 296 av herr Ståhl.

I motionerna I: 231 och II: 296, vilka äro likalydande, hemställes, »att

riksdagen vid bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 18 ville ur den

föreslagna lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

utesluta 8 § första stycket andra och tredje punkterna».

Motionen II: 29b utmynnar i hemställan, »att riksdagen måtte besluta

giva 8 § i Lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

följande lydelse:

Om de frågor, som av rätten framställts till juryn, överlägge juryn

omedelbart i enrum under en av juryn utsedd ordförande.

Framställd fråga skall av juryn besvaras med ja eller nej. Juryn må

ej åtskiljas innan samtliga frågor blivit besvarade.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd

för de genom propositionen framlagda förslagen, ävensom i fråga om de

skäl, motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

Till utskottet har härjämte från publicistklubben inkommit en skrivelse,

vari ett av klubbens styrelse gjort uttalande bringas till utskottets kännedom.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 14.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas två av det vilande förslaget till tryckfrihetsförordning

föranledda lagförslag.

Sålunda föreslås att 1946 års lag med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål skall ersättas med en ny lag i samma ämne. Bland

de frågor som behandlas i lagförslaget må särskilt nämnas juryns möjlighet

att vid sin enskilda överläggning erhålla upplysningar i rättsliga spörsmål.

I detta hänseende föreslås att juryn skall kunna sammanträda med rätten

för att inhämta sådana upplysningar.

Vidare föreslås en lag angående beslag å vissa skrifter, vilken möjliggör

ingripanden mot uppviglande propaganda, då denna sprides vid krigsmakten

genom skrifter som icke äro tryckta och som således ej falla under

tryckfrihetsförordningen. Lagen är avsedd att ersätta 1936 års lag angående

indragning av vissa skrifter.

Inledning.

I ett den 30 oktober 1947 avlämnat betänkande (SOU 1947: 60) ha 1944

års tryckfrihetssakkunniga föreslagit en ny tryckfrihetsförordning och i

samband därmed även upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser om

rättegången i tryckfrihetsmål och lag angående beslag å vissa skrifter.

Förslag till ny tryckfrihetsförordning har därefter genom propositionen

nr 230 framlagts till 1948 års riksdags prövning i grundlagsenlig ordning.

Därvid förutsattes, att de övriga i sakkunnigförslaget upptagna lagarna,

vilka icke voro av grundlags natur, skulle behandlas särskilt i samband med

framläggande av för granskning i lagrådet upprättade förslag till bestämmelser

i hithörande ämnen. Riksdagen antog den 30 juni 1948 såsom vilande

ett förslag till ny tryckfrihetsförordning i huvudsaklig överensstämmelse

med nämnda proposition.

Vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har till en början

erinrat om att särskilda bestämmelser angående rättegången i tryckfrihetsmål

ursprungligen voro upptagna endast i tryckfrihetsförordningen.

Vid 1937 års reform av tryckfrihetsprocessen infördes för denna ett förfarande

enligt de moderna principer, som följdes vid det då pågående arbetet

på en allmän rättegångsreform. Reglerna om forum och domstolsförfarande

i tryckfrihetsmål utbrötos då till en särskild lag utan grundlags

natur, lagen den 9 april 1937 (nr 118). Denna lag har sedermera i anledning

av rättegångsreformen omarbetats, och i stället för 1937 års lag gäller

nu lagen den 20 december 1946 (nr 806) med vissa bestämmelser om rät
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

3

tegången i tryckfrihetsmål, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1948.

Beträffande processuella frågor, vilka icke äro reglerade i tryckfrihetsförordningen

eller i 1946 års lag, äro allmänna lagbestämmelser tillämpliga.

Av betydelse för tryckfrihetsprocessen är särskilt den allmänna deklaration,

som finnes intagen i 1 kap. 4 § första stycket i det vilande förslaget till

tryckfrihetsförordning. Nämnda stycke är av följande lydelse:

Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten

eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse

hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick,

alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets

lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål

hellre fria än fälla.

Utskottet kommer i den följande redogörelsen endast att uppehålla sig

vid vissa frågor, som särskilt påkallat utskottets uppmärksamhet.

1 §•

Liksom i 1946 års lag upptagas i denna paragraf bestämmelser om vilken

domstol som skall vara rätt forum i varje särskilt mål. Beträffande utom

riket tryckt skrift framhöllo tryckfrihetssakkunniga, att huvudregeln, att

laga domstol i tryckfrihetsmål skall vara tryckfrihetsdomstolen i det län,

där skriftens tryckningsort är belägen, icke kunde tillämpas. Avgörande

skulle därför enligt andra stycket i nu förevarande paragraf i stället vara

den ort, där den, som låtit utlämna skriften för spridning här i riket, hade

sitt hemvist. Vore sistnämnda ort ej känd, finge i likhet med vad som gällde

enligt 1946 års lag domstolens behörighet grundas på var exemplar av

skriften anträffats.

4 §•

I andra stycket av denna paragraf har stadgats, att vid laga förfall för

juryman skall från samma grupp av jurymän inkallas suppleant till tjänstgöring.

Suppleanterna skola kallas i den ordning, vari de utlottats.

Enligt 12 kap. 3 § i det vilande förslaget till tryckfrihetsförordning skola

för varje län utses jurymän fördelade i två grupper med sexton jurymän i

första gruppen och åtta jurymän i andra gruppen. Enligt 10 § samma kapitel

skall juryn bildas så, att av de ojäviga jurymännen vardera parten äger

utesluta tre jurymän inom den första gruppen och en inom den andra, varefter

rätten genom lottning bland de övriga uttager så många till suppleanter,

alt sex kvarstå i den första gruppen och tre i den andra.

Rörande lottningen framhöllo tryckfrihetssakkunniga, att denna icke skulle

avse ledamöterna i juryn utan suppleanterna och att den ordning, vari suppleanter

inom varje grupp utlottades, skulle antecknas i protokollet. Suppleanterna

skulle nämligen i händelse av laga förfall för juryman inkallas

i den ordning, vari de utlottats. Hade så många jurymän avgått till följd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

av jäv, att efter uteslutningen endast sex kvarstode i den första gruppen

eller tre i den andra, skulle någon utlottning av suppleanter inom sådan

grupp icke ske.

7 §.

Redan i 1937 års lag i ämnet fanns det i 7 § av nu gällande lag intagna

stadgandet att rätten skall till juryns besvarande avfatta frågan, huruvida

skriften är brottslig efter det eller de lagrum, som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga. Avser åtalet flera brott eller föranleder målets

beskaffenhet i övrigt flera frågor,_ skola dessa framställas var för sig.

8 §.

Frågan om juryns informering i rättsliga spörsmål berördes redan i

betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, vilket avgavs den 20 december

1912 av särskilda kommitterade. Enligt förslaget skulle handläggningen

av tryckfrihetsmål icke som nu koncentreras till en huvudförhandling. Förslaget

innefattade nämligen icke någon reform av själva ordningen och sättet

för jurymålens handläggande. Härav följde bland annat, att juryn alltjämt

sammanträdde först när själva förhandlingarna bragts till avslutning. Desto

mera framstode enligt de kommitterade angelägenheten därav, att juryn till

ledning för sitt arbete erhölle en klar, väl disponerad och översiktlig framställning

av allt vad i målet förekommit av beskaffenhet att kunna tänkas

utöva inflytande på besvarandet av de juryn förelagda frågorna: kärandens

angrepp och svarandens försvar, med framförda yrkanden, åberopade fakta,

utvecklade synpunkter och förda bevis. I detta hänseende bruste det enligt de

kommitterade på det betänkligaste i dåvarande praxis. De kommitterade

föreslogo till avhjälpande härav, att ett skriftligt referat av målet borde stå

till jurymännens disposition till befästande av minnet. Med stöd av denna sedermera

till juryn överlämnade skrift borde emellertid ordföranden i offentlig

session företaga en föredragning av målet, vilken naturligen borde vara till

sin form avpassad med hänsyn till att åhörarna icke vore tränade domare

utan lekmän. Det kunde ifrågasättas, att detta referat, som naturligtvis måste

hållas helt neutralt, skulle åtföljas av en »information» rörande de till tilllämpning

ifrågasatta lagparagrafernas rätta förstånd, på sätt inom den utländska

juryprocessen, exempelvis den engelska, tyska och norska, skulle

ske. Domstolens ledning vore emellertid därvid anförtrodd åt särskilt högt

kvalificerade domare, och övervägande skäl ansåges tala för att icke pålägga

våra rådstuvurättsordförande en så särskilt grannlaga, svårlöst och för

dem hittills främmande uppgift.

I betänkande angående tryckfrihetsprocessens ombildning (SOU 1934: 54)

anförde tillkallade sakkunniga rörande frågan om förhållandet mellan domstolen

och juryn följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14. 5

För att än ytterligare stärka juryns förmåga att motsvara de krav, som

i rättsvårdens intresse måste ställas på densamma, synas juryns överläggningar

böra äga rum i närvaro av rättens ordförande. Den vägledning som

jurymännen behöva kan otvivelaktigt givas dem vida naturligare under den

enskilda överläggningen än i ett offentligt föredrag; genom frågor och svar

kunna missförstånd lättare uppklaras än genom en i förväg meddelad instruktion.

Det är att antaga att, om domare och jury få samarbeta under

tvångsfria former, denna samverkan skall visa sig vara till stort gagn. Mot

en anordning sådan som den föreslagna kan det invändas att medverkan

från domstolens sida synes principiellt böra vara helt utesluten, så snart

skuldfrågan överlämnats till lekmannens bedömande. Det ligger emellertid

i öppen dag att det system som föreslagits för juryns uttagande icke innebär

garantier för att den i det särskilda målet konstituerade juryn bland

sina medlemmar kommer att räkna personer som äga juridiska insikter.

Fn sådan samling lekmän begår lätt misstag i juridiska frågor. Är rättens

ordförande med, kan han lämna vägledning rörande de i målet avgörande

juridiska synpunkterna. Att denna vägledning skulle komma att bliva tendentiös

eller rent av direkt missledande torde ej behöva befaras. Snarare

är det fara värt att, om rättens ordförande icke är närvarande, allehanda

kvasijuridiska hugskott kunna framföras och vinna beaktande. Den omständigheten

att en dylik anordning vunnit insteg i främmande länders

juryprocess torde visa hur starkt behovet av en sakkunnig ledning från

domstolens sida gjort sig gällande.

I propositionen nr 2 till 1937 års riksdag med förslag till lag med vissa

bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål hade den av de sakkunniga

föreslagna bestämmelsen något omformats. Föredragande departementschefen,

dåvarande statsrådet Schlyter, anförde därom vid lagrådsremisser

Enligt förslaget skall juryn äga att av rätten införskaffa erforderliga

upplysningar i frågor som uppkomma under överläggningen. Beträffande

ordningen för den sålunda förutsatta kommunikationen mellan juryn och

rätten har ej ansetts lämpligt att meddela bestämda föreskrifter. Tydligt

är dock att stadgandet ej får tillämpas så att det kommer i strid med bestämmelsen,

att juryns överläggning skall hållas i enrum. Stadgandet innebär

i detta hänseende en avvikelse från sakkunnigförslaget, enligt vilket

rättens ordförande skulle vara närvarande under överläggningen för upplysningars

meddelande.

Inom lagrådet uttalade justitierådet Afzelius, regeringsrådet Kellberg och

justitierådet Geijer följande:

Departementschefen har icke upptagit den av de sakkunniga föreslagna

nyheten att under juryns överläggning inom lyckta dörrar domstolens ordförande

skall närvara för upplysningars meddelande. I stället har för att

tillgodose ett liknande syfte införts en bestämmelse av innehåll, att juryn

skall äga att av domstolen införskaffa erforderliga upplysningar.

Av den motivering, som åberopats av de sakkunniga, synes framgå, att

deras förslag tillkommit väsentligen i ändamål att skapa en förutsättning

för att juridisk insikt må komma att öva tillbörligt inflytande på juryns

beslut. Det måste dock ifrågasättas, om ett dylikt behov kan vara särskilt

framträdande vid den reform av tryckfrihetsprocessen, som nu förestår.

Fastmera torde det böra förväntas, att efter en offentlig handläggning i enlighet

med förslaget målet skall kunna överlämnas till juryns prövning i

ett bättre utrett skick än måhända stundom är fallet under nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

ordning. Åt jurymännen har uttryckligen givits befogenhet att vid den offentliga

förhandlingen, som skall ske i deras närvaro, framställa frågor, och

dessa kunna tydligen hänföra sig till alla sådana synpunkter, som äro av

betydelse för juryfrågans besvarande. I varje fall lärer det knappast vara

väl förenligt med juryns uppgift och ställning i rättegången, om dess

överläggning till beslut komme att äga rum under sådana former, att en

viss påverkan från domstolens sida i verkligheten eller åtminstone till skenet

icke kan anses utesluten.

Från principiell synpunkt torde det remittrade förslaget möta mindre

betänklighet än sakkunnigförslaget, men däremot synas större praktiska

svårigheter vara förbundna med dess utförande. Hur bestämmelsen skall

tillämpas har i lagförslaget lämnats helt öppet; allenast har i remissprotokollet

erinrats, att en sådan tillämpning tydligen ej får komma i strid

med stadgandet att juryns överläggning skall hållas i enrum. Ej heller kan

det antagas vara avsett att medgiva någon rubbning av regeln att juryn

ej får åtskiljas förrän juryfrågan besvarats. Härav kan slutas, att den

åsyftade samverkan mellan juryn och domstolen ej kan äga rum i de

»tvångsfria former», som förordats av de sakkunniga. Tydligen måste det

förutsättas, att juryn och domstolen samtidigt sammanträda å skilda rum,

och förbindelsen dem emellan lärer näppeligen kunna ske annorledes än

skriftligen. Då domstolen i sin helhet har att meddela de »upplysningar»

av olika slag som kunna påkallas, torde det icke kunna undvikas, att fullgörandet

av denna skyldighet måste åtminstone i åtskilliga fall ske genom

beslut, vilka föras till protokoll. En dylik ordning — i all synnerhet om

upplysningarna avse lagtolkningsspörsmål — kan uppenbarligen icke anses

tillfredsställande, och den torde komma att väsentligen förfela sitt ändamål.

Av dessa skäl hemställes, att den ifrågavarande bestämmelsen må utgå.

Justitierådet Bagge förmälde för sin del:

Även jag finner den föreslagna anordningen ur praktisk synpunkt föga

tillfredsställande. Förbindelsen mellan rätten och juryn under juryns överläggning

torde, om den skall motsvara det angivna syftet, näppeligen kunna

ske på annat sätt än att rättens ordförande, såsom de sakkunniga föreslagit,

är närvarande vid överläggningen och muntligen lämnar de upplysningar som

juryn önskar. Särskilt i det svenska juryförfarandet, där juryn skall besvara

frågan huruvida skriften är enligt visst lagrum brottslig och således olika

meningar i lagtolkningsfrågor kunna uppkomma under juryns överläggning,

synes en bestämmelse sådan som den av de sakkunniga föreslagna väl grunddad.

Jag hemställer alltså, att lagrummet måtte erhålla det innehåll, att under

juryns överläggning rättens ordförande skall närvara för upplysningars meddelande

men avträda innan ansvarsfråga upptages till slutlig prövning.

Vid propositionens avlåtande till riksdagen ansåg sig föredragande departementschefen,

dåvarande statsrådet Westman, av skäl, som lagrådets

flesta ledamöter åberopat, icke böra förorda en återgång till de sakkunnigas

av en lagrådsledamot biträdda förslag, enligt vilket rättens ordförande skulle

vara närvarande vid juryns överläggning för upplysningars meddelande.

Stadgandet fick därför utgå i enlighet med hemställan av lagrådets flesta

ledamöter.

Ifrågavarande spörsmål har även upptagits till behandling av processlagberedningen.

Beredningen framhöll i sitt betänkande med förslag till lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14. "

om införande av nya rättegångsbalken in. in. (SOU 1944: 10), hurusom före

1937 års lagstiftning angelägenheten att i juryn funnes någon, som kunde

leda dess förhandlingar, i viss mån kunde beaktas vid domstolens val av

jurymän men att denna möjlighet enligt nämnda lagstiftning ej längre stode

till buds samt att enligt vad som upplysts vid överläggningar med beredningens

rådgivande nämnd de praktiska erfarenheterna givit anledning till önskemål

om bättre garantier för att juryns överläggning skulle kunna äga rum

under kompetent och opartisk ledning. Med hänsyn till vad som tidigare

förekommit mot förslaget att låta domaren närvara vid juryns överläggning

fann beredningen icke lämpligt att återupptaga detta förslag. Mindre vore

däremot att erinra mot att såtillvida återgå till äldre förhållanden på detta

område, att domstolen finge utse en ledamot av juryn genom val bland de

å jurymannalistan uppförda i stället för genom lottning. Detta förslag hade

också vunnit anslutning inom beredningens rådgivande nämnd. Den av rätten

omedelbart utsedde jurymannen borde lämpligen erhålla ställning av

självskriven ordförande i juryn.

Rörande förhållandet mellan domstolen och juryn uttalade 19H års tryckfrihetssakkunniga

inledningsvis:

Kunskap om gällande lag är av ej mindre betydelse i de frågor, som tryckfrihetsjuryn

har att bedöma, än i rättegångsmål i allmänhet. Juryn har ofta

att taga ställning till juridiska spörsmål av invecklad art; den fråga som

framställes till juryns besvarande innehåller en hänvisning till lagrum i

tryckfrihetsförordningen och i allmänna strafflagen. I andra länder, dar

jury i brottmål förekommer, har man nödgats i olika former giva juryn

juridisk ledning. Detta sker därigenom att domaren före juryns överläggning

gör en sammanfattning av målet och förklarar de rättsregler, som juiyn

har att tillämpa. I vissa länder, såsom Frankrike och Danmark, lämnas dessutom

domaren tillträde till juryns överläggning, för att denne skall kunna

lämna juryn nödiga råd och anvisningar.

De sakkunniga anförde vidare:

Såsom redan framhållits måste det anses vara av stor betydelse för att

juryn skall kunna fylla sin uppgift, att juryn beredes tillfälle att i förekommande

rättsliga spörsmål erhålla upplysningar om gällande rattsreglers innebörd

och tillämpning. Detta behov hade beaktats såväl i 1934 års förslag

som i det år 1936 till lagrådet remitterade förslaget. Även om de av lagrådet

framställda anmärkningarna mot 1934 års förslag icke kunna frånkännas visst

berättigande, synas dock dessa anmärkningar icke träffa en anordning, varigenom

det överlämnas åt juryn att taga initiativ till en av omständigheterna

påkallad information från domstolens sida. Ett fullt opartiskt och av obehöriga

inflytelser opåverkat ställningtagande från jurymännens sida vinnes

icke genom att dessa lämnas i okunnighet om gällande rätt. Tvärtom är en

grundlig genomgång av saken och dess förhållande till gällande lag och

härskande praxis det bästa medlet att sätta varje juryman i stånd att självständigt

bedöma de frågor han har att avgöra. Det är givet att rättens ordförande,

som haft anledning att i förväg övertänka förekommande rättsfrågor

och som lett förhandlingarna i målet, är bäst skickad att giva jurymännen

de upplysningar dessa behöva. Att en ojävig domare därvid skulle söka

obehörigen påverka juryn torde ej behöva befaras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

I England, där juryn vilar på en månghundraårig tradition, sker sedan

gammalt samarbetet mellan domare och jury på ett enkelt och formfritt

sätt, vilket möjliggör för domaren att utan formalism göra den sammanfattning

av målet, som föregår frågornas riktande till juryn, och för juryn att

utan omgång, även medan den inbördes rådplägar om svaret, vända sig till

domaren och begära upplysning på någon punkt, där ovisshet uppstått. I vissa

andra länder har man för att råda bot på de olägenheter som ansetts ligga

däri, att jurvn begår misstag i juridiska frågor eller att den otränade lekmannen

har svårt att efter en lång rannsakning sammanhålla och överblicka

allt det material som förelagts domstolen, lämnat domaren eller, om flera

juristdomare sitta i domstolen, dess ordförande tillträde till juryns förhandlingar.

I Frankrike har sålunda framvuxit en, genom lag år 1908 bekräftad

regel att domstolsordföranden på kallelse från "juryn äger komma tillstädes

vid dess överläggning. Han måste emellertid vara åtföljd av åklagaren och

försvarsadvokaten. Hans uppgift är endast rådgivande. Även i kantonen Geneve

i Schweiz äger domstolens ordförande närvara vid jurvns överläggning

och på begäran lämna upplysningar. I Danmark har genom 1936 års ändringar

i Retsplejeloven införts en möjlighet för rättens ordförande att närvara

under juryns överläggning. Det stadgas härom i § 895, att rättens ordforande,

om minst fem av jurymännen uttala en önskan därom, skall vara

tillstädes under överläggningen för att besvara de frågor, som jurymännen

i anledning av målet önska ställa till honom. Han äger även själv taga till

orda, när han finner det påkallat för att förhindra misstag från jurvmännens

sida. Hans uttalanden skola protokollföras. Han skall avträda innah

juryn skrider till omröstning.

Förslaget om rätt för domare att på framställning komma tillstädes under

juryns överläggning synes överensstämma med en modern utvecklingslinje

i utländsk juryprocess. Det måste därför anses välgrundat att nu för den

svenska tryckfrihetsprocessen införa ett dylikt institut. Härigenom torde ock

beaktas de önskemål, som framförts av processlagberedningen. Någon svårighet

att med den sammansättning som juryn enligt de sakkunnigas förs

ag skulle erhålla tillgodose behovet av lämplig juryordförande torde knappast

komma att föreligga. Bestämmelser av nu antytt innehåll ha erhållit

plats i lagen om rättegången i tryckfrihetsmål. Till skillnad från den danska

lagstiftningen har av principiella skäl varje juryman ansetts böra äga befogenhet

att påkalla upplysningar av rättens ordförande.

I yttrandena över de tryckfrihetssakkunnigas betänkande mötte de sakkunnigas

förslag, att rättens ordförande skall kunna tillkallas vid juryns

enskilda överläggningar för att lämna upplysningar i rättsliga frågor, kritik

allenast i några yttranden. Publicist klubben ansåg denna anordning icke

vara välbetänkt. Klubben erinrade om att pressorganisationerna motsatt sig

det förslag härom, som framfördes i 1934 års betänkande, och i nämnda

sammanhang yttrat, att både juryn och domaren därmed råkade i ett oklart

förhållande, som torde bliva olyckligt för bäggedera. Vidare framhöll klubben,

att det vore fara värt att en domares ämbetsmannamässiga och personliga

auktoritet kornrne att utöva ett starkt moraliskt tryck på många

jurymän, inte minst under upprörda tider, då pressens frihet vore utsatt för

många hårda påfrestningar. Från de sakkunnigas utgångspunkt syntes det

naturligt, att domarens roll avslutades med huvudförhandlingen, vid vars

slut han kunde tänkas ge erforderlig juridisk vägledning. Genom den planera
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14. 9

de förbättringen av juryns sammansättning bleve det sörjt för att juryns

överläggning komme att äga rum under kompetent och opartisk ledning.

Även Svenska journalistföreningen avstyrkte förslaget att rättens ordförande

skulle kunna tillkallas vid juryöverläggningar. Domaren kunde, även

utan att åsyfta en obehörig påverkan på juryn, komma att utöva sådan påverkan.

Ur parternas synpunkt ansåg föreningen det vara i hög grad förkastligt

och stötande för rättskänslan, att rättens ordförande skulle ha möjlighet

att besvara frågor från jurynian »om vad lag stadgar» utan att parterna

eller deras ombud vore närvarande med rätt att yttra sig. Jurymännens

frågor borde, även om de riktades till domaren -— enligt föreningens

mening — framställas vid den offentliga handläggningen av målet. Däremot

ansåg Svenska tidningsutgivareföreningen förslaget, att rättens ordförande

skulle vara pliktig att på begäran lämna juryn upplysningar, vara lämpligt.

I propositionen nr 230 till 1948 års riksdag anförde departementschefen,

statsrådet Zetterberg, för egen del följande:

Otvivelaktigt är det av stor betydelse att juryn får tillgång till upplysningar

i rättsliga spörsmål. De sakkunnigas förslag, enligt vilket det skall

ankomma på juryn att taga initiativ till en av omständigheterna påkallad

information genom rättens ordförande, torde erbjuda en lämplig utväg. 1

några yttranden bär uttalats farhågor för att rättens ordförande skulle

kunna, även utan att detta åsyftades, utöva en obehörig påverkan på juryn.

Dessa betänkligheter synas mig vara överdrivna. Rättens ordförande skall

yttra sig endast om de rättsliga spörsmål, varom han tillfrågas; hans uppgift

är alltså att informera juryn om en rent objektiv lagtolkning. Han

får icke ingå på en diskussion av själva målet, även om jurymännen skulle

vilja upptaga sådana spörsmål. Han är skyldig att avlägsna sig, så snart

han lämnat sitt svar, och han bör icke få vara tillstädes under juryns vidare

överläggning och beslut. Något hinder bör icke föreligga för juryman

att under själva förhandlingen framställa frågor om rättsliga problem, som

då behandlas, och på detta sätt få dessa närmare belysta av parterna. Detta

spörsmål, liksom ock de närmare reglerna rörande skyldighet för rättens

ordförande att lämna juryn upplysningar i rättsliga frågor, torde emellertid,

såsom de sakkunniga föreslagit, böra behandlas i den särskilda lagen

med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Jag torde därför

få återkomma till dessa frågor i samband med framläggandet av förslag

till sådan lag.

Konstitutionsutskottet återgav i sitt utlåtande nr 30 i anledning av nämnda

proposition departementschefens ovan citerade uttalande. Därjämte förklarade

sig utskottet i samma utlåtande icke ha något att erinra mot vad

propositionen innehöll angående rättegången i tryckfrihetsmål.

Det till lagrådet remitterade förslaget innehöll enligt den nu förevarande

propositionen i 8 § första stycket andra och tredje punkterna bestämmelser,

att vid juryns överläggning skulle, om det påkallades av någon av jurymännen,

rättens ordförande komma tillstädes för all meddela upplysningar

om vad lag stadgar. Vidare föreskrevs, att han skulle avträda, sedan upplysningarna

meddelats och i varje fall innan broltslighctsfrågan upptoges

till omröstning inom juryn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

Inom lagrådet föranledde dessa stadganden följande uttalande av justitieråden

Gei jer, Dahlman och Lech:

Bestämmelserna kunna ledas tillbaka till 1934 års betänkande. Mot detta

förslag anmärkte lagrådets flesta ledamöter att det knappast vore väl förenligt

med juryns uppgift och ställning i rättegången, om dess överläggning till

beslut komme att äga rum under sådana former, att en viss påverkan från

domstolens sida i verkligheten eller åtminstone till skenet icke kunde anses

utesluten. Av den motivering, som nu åberopats av de sakkunniga, framgår

att dessa ansett anmärkningen ej kunna frånkännas visst berättigande. Enligt

deras mening syntes anmärkningen dock icke träffa en anordning, varigenom

det överlämnades åt juryn att taga initiativ till en information från

domstolens sida. Det är att antaga att de sakkunniga avsett att ytterligare

minska betänkligheterna mot en dylik information, då denna i förslaget preciserats

till att gälla vad lag stadgar. Härmed lä”er avses gällande rättsreglers

innebörd och tillämpning, men alldeles entydigt är uttrycket icke. Av

remissprotokollet synes framgå att departementschefen velat giva uttrycket

en något snävare innebörd än de sakkunniga. Dessa åberopa bland annat att

en grundlig genomgång av saken och dess förhållande till gällande lag ocn

härskande praxis vore det bästa medlet att sätta varje juryman i stånd att

självständigt bedöma de frågor han har att avgöra; och det framgår av sammanhanget

att de sakkunniga ansett att denna genomgång skulle ske under

medverkan av rättens ordförande. Departementschefen åter betonar att

rättens ordförande skall yttra sig endast om de rättsliga spörsmål varom

han tillfrågas — hans uppgift vore alltså att informera juryn om en rent

objektiv lagtolkning -—- samt tillägger, att rättens ordförande icke får ingå

på en diskussion av själva målet, även om jurymännen skulle vilja upptaga

sådana spörsmål.

Medan de sakkunniga lämnat öppet, huruvida rättens ordförande skulle

äga uttala sig direkt om de åberopade lagrummens tillämplighet i det föreliggande

fallet, har således departementschefen menat att han skall inskränka

sig till en mera allmänt hållen lagtolkning, som endast skall få röra

spörsmål, varom han tillfrågas.

Det är givet att — liksom jurymännens frågor till rättens ordförande enligt

sakens natur måste bliva i viss mån färgade av det konkreta fall som

är föremål för prövning — även den lagtolkning, som därav föranledes, lätt

kan röna inverkan av omständigheterna i det särskilda fallet. Detta gäller

även en lagtolkning, som eftersträvar att hålla sig inom de gränser departementschefen

antytt, och det möter därför svårigheter att i ett lagbud göra

en skarp gränsdragning. Den praktiska tillämpningen bör dock kunna

bringas i överensstämmelse med den innebörd som är åsyftad.

Enligt vår mening kan den ifrågasatta informationen anses förenlig med

juryns uppgift i tryckfrihetsprocessen och dess ställning såsom en från

domstolen fristående institution endast om den förlänas den snävare omfattning

som departementschefen förordat. Detta synes gälla även om det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

skall ankomma på juryn att taga initiativ till att information kommer till

stånd. Att informationen icke utsträckes till ett bedömande av det föreliggande

fallet synes så mycket mera angeläget som, för den händelse juryns

utlåtande blir fällande, frågan om skriftens brottslighet enligt det vilande

grundlagsförslaget skall prövas jämväl av rätten. Såsom departementschefen

framhållit, bör den lagtolkning som meddelas vara rent objektiv, vilket

torde innebära, bland annat, att även sådana från auktoritativt håll framkomna

tolkningsalternativ, vilka den som meddelar informationen äger kännedom

om men för sin del ej vill biträda, böra delgivas juryn.

Mot anordnandet av en på angivna sätt begränsad information kan måhända

invändas, att dess betydelse skulle bli tämligen ringa. Erfarenheten

lärer dock ha visat, att möjlighet till personlig information kan vara av visst

värde därigenom att missförstånd om lagbudens rätta tolkning sålunda

förebygges. En sådan information kan icke anses stridande mot grundlagsförslagets

anda, då det icke är åsyftat att den skall vara i någon mån bindande

för juryn. Den kan å ena sidan knappast tänkas erhålla någon större

betydelse för bättre förståelse av innebörden av regeln i 1 kap. 4 § grundlagsförslaget,

d. v. s. den lagregel som framför andra lämnar rum för ett

mera lekmannamässigt bedömande av tryckfrihetsmålen. Men denna lagregel

lärer å andra sidan icke göra det mindre nödvändigt att jurymännen ha

kännedom om de tillämpliga allmänna rättsreglernas innebörd. Tvärtom torde

dylik kännedom vara en förutsättning för riktig tillämpning jämväl av

den speciella regeln. Vi vilja med hänsyn till det nu anförda, trots de betänkligheter

från principiell synpunkt som förslaget i denna del kan vara

ägnat att väcka, icke avstyrka en anordning som öppnar väg för en information

av den mera begränsade omfattningen.

Till bättre klargörande av informationens karaktär synes det framför

förslagets formulering vara att föredraga, om informationen angives skola

avse åberopade lagrums rätta tolkning.

Även beträffande tillvägagångssättet vid informationens meddelande vilja

vi förorda viss ändring i förslaget. Syftet att informationen skall fa den snävare

omfattning och skarpare avgränsning som förut sagts torde nämligen

kunna antagas bli bättre tillgodosett ifall det — i stället för att rättens oidförande

skall komma tillstädes vid juryns överläggning — föreskrives att

det skall ankomma på juryn att för mottagande av informationen ihställa

sig inför rätten. Det synes lämpligt att därvid ej blott rättens ordförande

utan även rättens övriga ledamöter äro tillstädes, och det torde falla av sig

självt, att det bör stå de sistnämnda fritt att medverka vid informationen.

Likaså torde — med hänsyn till informationens karaktär att utgöra ett led

i juryns överläggning — utan särskilt stadgande vara klart att även informationen

är undandragen offentligheten.

Beaktas det nu anförda kan förevarande paragraf, i vad den rör förhållandet

mellan domstolen och juryn, erhålla sådan ändrad lydelse, att

i stället för vad förslaget föreskriver i andra och tredje punkterna —- efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

första punkten sasom en modifikation av den däri upptagna bestämmelsen

stadgas, att juryn, om det påkallas av någon av jurymännen, under överläggningen

skall inställa sig inför rätten för att inhämta upplysning om

rätta tolkningen av åberopade lagrum.

Regeringsrådet Quensel har för sitt vidkommande i lagrådet anfört följande:
Beträffande

de föreslagna bestämmelserna om upplysning för juryn om

vad lag stadgar så är icke utan vidare klart, hur syftet med dem skall förstås

och vad de innebära.

Grunden till förslaget i denna del lärer vara att söka i vad tryckfrihetssakkunniga

anfört därom att, ehuru lelcmannasynpunkter må göra sig gällande

vid bedömandet av processmaterialet, juryn dock ej äger döma enbart

efter sitt rättsmedvetande utan, liksom domstol, är bunden av lagens

eget innehåll men icke kan förutsättas kunna utan ledning riktigt avgöra de

ofta invecklade juridiska spörsmålen, ävensom att prövningen i tryckfrihetsmål

bör anordnas sa, att tillbörlig hänsyn tages även till det anspråk

på rättsskydd, som tillkommer den genom tryckfrihetsbrott kränkta parten.

Det är visserligen icke fråga om att -—- i överensstämmelse med t. ex.

engelsk uppfattning av förhållandet mellan domare och jury — så långt

det med hänsyn till svårigheten att särski.ja sak- och rättsfrågorna låter

sig göra, lägga de senare till domarens avgörande och sålunda söka reducera

juryns uppgift beträffande lagtolkningen till något blott formellt. Domarens

upplysningsverksamhet — i motiven kallad information — har i

förslaget gjorts villkorad av att den begärts av någon av jurymännen, och

det har tydligen avsetts att informationen icke ens i princip skulle vara

bindande för juryn utan närmast borde betraktas som råd eller förslag till

lagtolkning. Men med hänsyn till nyss berörda och övriga uttalanden under

förarbetena torde kunna antagas, att med informationen dock åsyftats något

mera än blott hjälp för de jurymän, som eventuellt önska intränga i och

efter vanlig objektiv tolkningsmetod bedöma de rättsliga spörsmålen. Meningen

synes vara att söka tillgodose ett i rättssäkerhetens intresse uppställt

krav att brottslighetsfrågan, oaktat den prövas av jury, skall avgöras

på grundval icke av rent lekmannamässig uppfattning om lagens innebörd

utan av sadan lagtolkning, som rättsbildad domare har att prestera. Man torde

tänkt sig att, där juryn saknar kvalifikationer för en juridiskt riktig lagtolkning,

denna brist skulle kunna i avsevärd mån botas genom informationen

utan att juryn vare sig formellt eller reellt berövades något av dess

självständighet såsom lagtolkare.

Till en början må anmärkas att, med nu angivna uppfattning om syftet

med förslaget om informationen, det synes tvivelaktigt, huruvida detta förslag,

som ju icke blev av riksdagen prövat i samband med grundlagsförslaget,

står i sådan överensstämmelse med detta, att här kan anses vara

fråga blott om en närmare föreskrift beträffande den i grundlagsförslaget

bestämda tryckfrihetsprocessen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

Information från domarens sida i syfte att förtaga eller begränsa det lekmannamässiga

i juryns lagtolkning är en nyhet som icke torde sakna principiell

betydelse. Tryckfrihetsmålens faktiska sidor ligga ej sällan i så öppen

dag, att utrymme saknas för egentlig bevisprövning. Även då detta icke

är förhållandet, kommer dock lagtolkningen, bl. a. tolkningen av den för

tryckfrihetsmålen speciella regel, som återfinnes i 1 kap. 4 § grundlagsförslaget,

att utgöra en mycket väsentlig del av prövningen av brottslighetsfrågan.

Där denna prövning i tryckfrihetsmål, till skillnad från andra mål,

utan förbehåll i sin helhet överlämnats åt en av lekmän bestående jury,

torde man däri kunna se ett uttryck för tanken, att brottslighetsfrågan,

såväl i vad den beror på lagtolkning som i övrigt, lämpligen avgöres efter

fri lekmannauppfattning för att därigenom tryckfrihetsintresset skall främjas,

även om rättsskyddet för motstående intressen förlorar mer eller mindre

i effektivitet. Denna uppfattning torde icke heller jävas av satsen om

juryns bundenhet av lag. Tillämplig lag är i dessa mål icke blott eller ens

främst vanliga straffrättsliga och andra allmänna regler utan i första rummet

den i nyssberörda paragraf i grundlagsförslaget inrymda, för tryckfrihetsmålen

speciella bestämmelsen, för vars tolkning lagstiftaren torde ansett

lekmän särskilt skickade och som — därest bestämmelsen över huvud

skall kunna antagas innehålla något utöver vad i allmänhet gäller — torde

kunna leda till friande dom oavsett lagens brottskonstruktioner i övrigt.

Även den omständigheten, att juryns skyldighet att döma efter lag inskränkts

till att äga giltighet blott som teori, i det att jurymännen befriats

från ansvar för sina avgöranden och icke behöva motivera dem samt omröstningen

skall vara hemlig för att jurymännen må vara oberoende, synes

stödja antagandet att meningen är, att juryns lagtolkning må ske fritt efter

lekmannauppfattning.

Jämförelse med de lekmannanämnder, som under domaransvar döma

gemensamt med rättsbildad domare och ha till huvudsaklig uppgift att

medverka vid bevisprövning och utmätning av straff, ersättningsbelopp

o. d., blir lätteligen missvisande i förevarande sammanhang. Även jämförelse

med fall, då i främmande länder jury medverkar i den allmänna

rättskipningen, haltar på grund av den särskilda uppgiften att skydda

tryckfriheten, som juryn i den svenska tryckfrihetsprocessen erhållit.

Juryns faktiska frihet att döma efter gottfinnande skulle visserligen kunna

lända även tryckfrihetsintresset till förfång och då strida mot grunderna

för juryinstilutets användning. Ett gott skydd mot ett dylikt resultat skapar

emellertid grundlagsförslaget självt genom sina regler om obligatorisk överprövning

domstolsvägen av jurydom, när den är fällande. Föi slaget om information

angående lagens innehåll skulle således få sin egentliga betydelse

som ett medel att förekomma att brottslighetsfrågan bedömes mildare, än

om lagtolkningen ankomme på den juridiska sakkunskapen. Varje förslag

med dylik syftning torde kunna sägas beröra själva den hittillsvarande

grunden för jurys användning i tryckfrihetsmål, alldeles oavsett beskaffenheten

och effektiviteten av de medel som föreslås för syftets ernående. Om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

man vid revision av tryckfrihetsförordningen avser en reform av ifrågavarande

innebörd, synes förhållandet därför böra komma till uttryck i de nya

grundlagsbestämmelserna. Men det vilande förslaget till ny tryckfrihetsföroidning

innehaller intet sadant. Det skiljer alltjämt strängt mellan domares

och jurys uppgifter och hänför till de senare prövningen av brottslighetsfrågan

i hela dess vidd, utan antydan om att lagtolkningen likväl ej må

vara rent lekmannamässig. Medan man på nyssberörda särskilda väg ger

skydd för tryckfrihetsintresset mot menliga följder av en dylik lagtolkning,

lämnas de motstående intressena utan sådant skydd.

Menade man, att ändamålet med juryinstitutionens användning i tryckfrihetsmål

mindre varit att få till stånd ett lekmannamässigt bedömande än

att undandraga brottslighetsfrågan från de statsanställdas prövning, så kan

väl däri ligga ett mått av sanning, historiskt sett. Att detta alltjämt skulle

vara egentliga skälet till juryns bibehållande torde dock knappast kunna

påstås. Ej heller har beträffande kvalifikationer såsom juryman lagfaren

person fått företräde eller statsanställd diskvalificerats. Men skulle dock

idén med jury huvudsakligen vara den senast ifrågasatta, synes förevarande

förslag om information från rättens ordförandes sida likväl främmande för

grundlagsförslaget. Det framstode ju då såsom av särskild betydelse att,

om rättskunnighet skulle tillföras juryn, det skedde på helt annan väg.

Anses emellertid hinder icke ur ovan angivna synpunkt föreligga att utan

tillägg till grundlagsförslaget i nu förevarande ordning genomföra förslaget

om information, är dock mot detsamma att erinra, att man däri knappast

på ett tillfredsställande sätt bemästrat svårigheterna att förena intresset av

en juridiskt riktig lagtolkning med juryinstitutionen och intresset att jämväl

beträffande lagtolkningen bevara lekmännens självständighet.

Det synes icke troligt att information från domarens sida skulle i synnerlig

män inverka i avsedd riktning. Förutom att juryn, om den vid lagtolkningen

läte sig leda av domaren, ofta skulle se sin uppgift nedbragt

till ett minimum, så har man ju icke hos oss, såsom t. ex. i England, en

nedärvd allmän föreställning att, även då jury medverkar, lagtolkningen

egentligen är domarens sak, utan tvärtom har av ålder intet slag av inblandning

från domarens sida i juryns grundlagsbestämda uppgifter praktiserats

eller ansetts tillbörligt.

Om således jämväl en ovillkorlig och till formen bestämd auktoritativ

information kan antagas bliva föga verksam, lärer institutets närmare utformning

efter förslagets anvisningar än mer nedsätta effektiviteten. Att

tillmäta förslaget någon nämnvärd betydelse som medel att skydda mot

missbruk av tryckfriheten eller ge upprättelse åt den, som blivit kränkt genom

sådant missbruk, torde icke vara befogat.

Det föreslagna villkoret för att information må lämnas är ägnat att utesluta

information just i fall, då den bäst behöves, såsom då juryn har eu

felaktig uppfattning om lagens innebörd men icke förstår, att annan tolkning

kan ifrågasättas, och endast därför underlåter att söka skaffa sig upplysning.

Å andra sidan kan ifrågavarande villkor knappast verka till ökning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

15

av juryns självständighet i fall, då informationen kommer till stånd. Ej

heller utgör det någon garanti för att ej så sker mot nästan alla jurymännens

vilja; och för den, som ej önskat informationen, torde den icke kännas

mindre påtvungen eller besvärande, om den tillkommit på en jurymans initiativ

än om det skett enligt en allmän regel.

Skall informationen kunna bibringa juryn förmåga att självständigt tolka

lagen, fordras åtminstone att domaren utvecklar grunderna för sin mening

och framhåller de andra tolkningsmöjligheter, som tilläventyrs kunna tänkas,

samt skälen för och emot dessa. Äro de juridiska problemen invecklade,

såsom i motiven antagits ofta vara fallet, kan utredningen behöva innefatta

redogörelser för praxis och doktrin. I själva verket skulle tarvas vida mer,

men någon fullgod ersättning för vad som brister lekmännen i skolning och

träning för lagtolkningsuppgiften kan uppenbarligen icke ernås på denna

väg. Längre än till en halvmesyr kan man icke komma. Att ge informationen

karaktär av råd eller förslag och framhålla skäl även mot den tolkning,

man anser som den rätta, kan tänkas ytterligare minska informationens

verkan men torde sällan medföra något av värde. De jurymän, som sakna

vana vid kritisk behandling av liknande ämnen, torde svårligen kunna tillgodogöra

sig information av dylikt slag. Snarare är troligt, att de skulle förbryllas

och kanske helt förvillas därav. Naturligtvis kan förhållandet gestalta

sig annorlunda beträffande jurymän med lagfarenhet eller eljest högre bildning.

Men med förutsättningarna att förstå utredningar av de rättsliga frågorna

växa då också möjligheterna att skaffa sig den upplysning, som

eventuellt kan behövas, på annat sätt än med domarens hjälp.

Det remitterade förslaget bygger — måhända i viss motsättning mot vad

de sakkunniga tänkt sig — på att en skarp gräns kan upprätthållas mellan

de s. k. sak- och rättsfrågorna. Tydligt är också att, om domaren i fall, då

bevisprövning verkligen erfordras, skulle inlåta sig på anvisningar även i

detta hänseende, bristen på uttryckligt stöd i grundlagen bleve än mer framträdande.

Men det lärer icke alltid vara möjligt att verkställa lagtolkningen

i avseende å visst fall utan att därmed komma in på frågan i övrigt om fallets

subsumtion under det ena eller andra lagbudet. Där omständigheterna,

såsom ej är ovanligt i tryckfrihetsmål, knappast medge olika bedömanden

av målets faktiska sidor, blir ju ock subsumtionen lätteligen en omedelbar

logisk följd av lagtolkningen. Upplysning om lagens innebörd kan då i själva

verket ge ett uttömmande svar å hela den till juryn hänskjutna frågan.

Emellertid är det väl just detta resultat, som man velat undvika genom kravet

att informationen skall begränsas till de rent rättsliga spörsmålen.

Gränsen mellan vad som vore blott ett fullgörande av plikten att lämna

upplysning om lagens stadganden och vad som borde anses som en otillbörlig

påverkan av juryn bleve sålunda mången gång svår att draga och

därmed tillämpningen av informationsinstitutet eu vansklig uppgift. Visst

beaktande förtjäna de uttalade farhågorna, att domarna kunna utsättas för

misstankar att de överskridit sin befogenhet, särskilt om informationen sker

blott muntligen och vid enskild överläggning. Hos allmänheten kan då åt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

minstone framkallas föreställningen att juryns utlåtande grundar sig på

informationen och överensstämmer med domarens mening, även där så alls

ej är förhållandet. Av stor vikt synes emellertid vara att domaren icke obefogat

kommer att te sig såsom i någon mån medansvarig för jurydomen.

När lagfaren domare dömer gemensamt med lekmän, sker visserligen information

enskilt, men då skall den ej vara begränsad till rättsfrågorna

och domarens egen mening om hur målet bör avgöras kommer till uttryck

i hans votum.

över huvud taget lärer det få anses mycket främmande för svensk domares

ställning i rättegång att han skulle däri avge råd eller förslag till lösning

av rättsliga spörsmål, i vilkas avgörande han icke deltager. Det remitterade

förslaget synes emellertid innebära, att rättens ordförande skulle

fungera som ett slags utredningsman i fråga om lagens innehåll inför lek.

maiinadomare, som ägde bestämma i vad mån han finge uttala sig i frågan

och som hade att bedöma riktigheten av hans lagtolkning, detta t. o. m.

ehuru deras dom sedermera kan bliva underställd hans prövning. Skall

domaren meddela information, synes det, här som eljest inom vårt rättsväsende,

böra ske i form av auktoritativa anvisningar, som lämnas vid sammanträde,

därvid han själv är ordförande, och så att hans lagtolkning ej

måste bli okänd för parter och allmänhet.

Uppgiften att biträda juryn med utredning och förslag lärer bättre lämpa

sig för en till juryns tjänst ställd sekreterare med erforderlig utbildning.

Men även mot en dylik lösning resa sig vissa av de betänkligheter, som

ovan framhållits. Åtminstone gäller detta, om icke bestämmelserna om information

reducerades till att avse och innebära blott, att de jurymän, som

för sin del önska sakkunnigt biträde för att sätta sig in i juridiska spörsmål,

ägde för ändamålet vända sig till lämplig anvisad person, som icke

hade domarfunktion i målet. Behovet av att i lag reglera frågan om möjligheterna

för enskild juryman att av annan än ledamot i rätten erhålla

hjälp med anskaffning av studiematerial och vägledning vid dess begagnande

synes dock ringa.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att andra och tredje

punkterna i det remitterade förslagets 8 § utgå.

I anledning av vad som sålunda förekommit i lagrådet har departementschefen

ytterligare andragit:

Vid framläggandet av propositionen angående ny tryckfrihetsförordning

har jag redogjort för de tryckfrihetssakkunnigas förslag till bestämmelser

i det hänseende som nu avses och de yttranden som avgivits däröver samt

närmare utvecklat min principiella ståndpunkt till förslaget. Därvid har jag

framhållit betydelsen av att juryn får tillgång till upplysningar i rättsliga

spörsmål. Den ståndpunkt som sålunda kommit till uttryck i propositionen

har icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Frågan om juryns möjligheter att vinna kännedom om lagens innehåll be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

rör ett av de centrala problemen rörande rättsskipningen i tryckfrihetsmål,

nämligen syftet med juryprövningen och den ställning i rättegången som juryn

med hänsyn härtill bör äga. Såsom framgår av de sakkunnigas utredning

har juryinstitutionen till ändamål att låta en upplyst, allmänt medborgerlig

uppfattning komma till uttryck vid avgörandet av tryckfrihetsmålen och att

därigenom skapa en folklig garanti för tryckfriheten. Ur denna synpunkt

har juryn ansetts böra intaga en i förhållande till domstolen fristående ställning.

Däremot har det icke varit avsett att med jurysystemet upphäva den

skyldighet att döma efter lag som gäller vid all rättsskipning, vare sig den

utövas av rättsbildade domare eller av lekmän. De sakkunniga framhålla

att tryckfrihetsmålen icke i detta hänseende intaga någon särställning och

erinra om stadgandet i 86 § regeringsformen, enligt vilket tryckt skrifts innehåll

icke får medföra straff annat än om detta innehåll strider mot tydlig

lag. Av tryckfrihetsförordningen framgår i skilda sammanhang att tryckfriheten

skall betraktas som en lagbunden frihet och således varken får utövas

i strid mot tillämplig lag eller inskränkas annat än med stöd av sådan

lag. Den fråga juryn får sig förelagd till besvarande är avfattad på sådant

sätt att det icke kan råda någon tvekan om att juryns prövning skall grundas

på lag.

Stundom har den uppfattningen framförts att det stadgande som upptagits

i 1 kap. 4 § första stycket grundlagsförslaget och som äger sin motsvarighet

i ingressen till 3 § i nu gällande tryckfrihetsförordning skulle

medföra en rätt för juryn att i friande riktning åsidosätta gällande straffbud.

Med anledning av den diskussion som förts inom lagrådet härom vill

jag såsom min uppfattning framhålla att någon sådan rätt icke bör utläsas

ur stadgandet; detta måste ses som en erinran om de synpunkter som

böra anläggas vid lagens tillämpning och den anda vari lagstiftaren velat

ha lagbuden beaktade.

För min del ansluter jag mig således alltjämt till de sakkunnigas uppfattning

i fråga om juryns skyldighet att tillämpa lag. En konsekvens härav

är att juryn måste beredas tillräckliga möjligheter att taga kännedom om

lagens innehåll. Före år 1937 kunde domstolen tillse att inom juryn städse

fanns någon ledamot, som kunde lämna de övriga erforderlig ledning beträffande

rättsreglernas innebörd och tillämpning. Genom borttagandet av

domstolens rätt att omedelbart för det föreliggande målet utse jurymän uppkom

behov av andra anordningar för att sörja för upplysning åt juryn i rättsliga

frågor. Det förslag härom som utarbetades mötte emellertid motstånd

inom lagrådet och någon lagstiftning i denna fråga kom icke till stånd. Uppenbarligen

gäller det emellertid en fråga av stor vikt, och en anordning

som lämnar juryn tillgång till erforderliga upplysningar ulan alt äventyra

dess oberoende ställning bör eftersträvas. De sakkunniga ha påpekat att

eu anordning som medger domaren att på juryns begäran komma tillstädes

under dess överläggning överensstämmer med en modern utvecklingslinje

i utländsk juryprocess. Särskilt kan här erinras om att i Danmark genom

lagändring år 1936 öppnats en möjlighet för rättens ordförande att när2

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 14.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

vara vid juryns överläggning för att besvara de frågor som jurymännen i

anledning av målet vilja ställa till honom.

Ehuru jag således icke finner vad som förekommit vid lagrådsgranskningen

utgöra tillräcklig anledning att frångå den principiella uppfattning som

jag tidigare hävdat på denna punkt, föreligga otvivelaktigt vissa tveksamma

frågor beträffande anordnandet av informationen. Lagrådets flesta ledamöter

ha anfört att det till bättre klargörande av informationens karaktär

syntes framför förslagets formulering vara att föredraga, om informationen

angåves skola avse åberopade lagrums rätta tolkning. I det remitterade förslaget

användes uttrycket »upplysningar om vad lag stadgar», vilket uttryck

är hämtat från nya rättegångsbalkens bestämmelser om överläggning

till dom, då nämnd har säte i rätten. Detta uttryck anger enligt min mening

bättre vad som avses, varför jag icke på denna punkt vidtagit någon ändring

i förslaget. Att det kan bli fråga om att lämna upplysningar ej allenast om

skriven lag utan även om eljest vedertagna rättsgrundsatser ligger i sakens

natur.

Vad lagrådets flesta ledamöter i övrigt anfört beträffande tillvägagångssättet

vid informationens meddelande torde i huvudsak böra beaktas. Dock

lär det icke vara nödvändigt utsäga att juryn skall inställa sig inför rätten.

Det torde vara tillräckligt att angiva att juryn skall sammanträda med rätten

för att inhämta upplysningarna; hur detta sammanträde skall anordnas är

en praktisk fråga som ej behöver beaktas i lagtexten. Såsom lagrådets flesta

ledamöter framhållit är detta sammanträde ett led i juryns överläggning och

således undandraget offentligheten. I lagtexten torde böra uttryckligen angivas

att juryn icke i rättens närvaro får överlägga angående sitt svar eller

företaga omröstning.

Enligt nu gällande regler består juryn av nio ledamöter, varav vissa utses

av rätten genom lottning bland ett större antal på en jurymannalista upptagna

personer och återstoden utväljas av parterna. Genom denna ordning ha

personer med juridisk utbildning i viss utsträckning kunnat beredas plats

i juryn. Antalet tryckfrihetsmål, vari jury deltagit, har vid Stockholms rådhusrätt

under tiden 1939—-1/, 1949 uppgått till 70. I juryn ha i 52 av dessa

mål funnits en eller flera jurister. Endast i 18 mål har juryn bestått av

uteslutande lekmän. Antalet jurister har varit en i 19 mål, två i 20 mål, tre

i 11 mål samt fyra i 2 mål. Av 468 jurymedlemmar i dessa 52 mål ha sålunda

100 varit jurister. Av dessa ha 24 lottats av rätten och 76 utvalts av

part. Bland juryledamöter med juridisk utbildning ha funnits framstående

advokater, domare och rättsvetenskapsmän.

Beslag å vissa skrifter.

Enligt g 4 12 :o och 13:o nu gällande tryckfrihetsförordning kunna tryckta

skrifter, vilka anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg, i vissa

fall indragas. Förutsättning är att de uppenbarligen åsyfta att utplåna käns
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

19

lan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest

undergräva krigslydnaden. I fråga om indragning av skrifter, vilka mångfaldigas

på annat sätt än genom tryck, finnas motsvarande bestämmelser i

lagen den 26 juni 1936 (nr 328) angående indragning av vissa skrifter. Beslutanderätten

tillkommer i sådana fall alltid militär befälhavare.

Några bestämmelser om indragning av tryckta skrifter ha icke upptagits

i det såsom vilande antagna förslaget till tryckfrihetsförordning. Förslaget

bygger på att ingripande mot tryckt skrift skall få ske endast på grund av

skriftens brottslighet och att frågan om konfiskation av skriften på sådan

grund skall prövas av domstol. I avbidan på domstolens prövning kan skriften

läggas under beslag enligt de regler som meddelas härom i tryckfrihetsförordningen.

För att underlätta ett snabbt ingripande mot vissa uppviglande

skrifter, vilka spridas vid avdelning av krigsmakten, har i 10 kap.

11 § förslaget till tryckfrihetsförordning upptagits en bestämmelse om rätt

för militär befälhavare att taga tryckt skrift i förvar i avbidan på skriftens

läggande under beslag.

För att i motsvarande fall möjliggöra ett snabbt ingripande även mot

skrifter, vilka mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, föreslås i

propositionen bestämmelser i en särskild lag angående beslag å vissa skrifter.

Lagen är således avsedd att ersätta 1936 års lag angående indragning

av vissa skrifter. Bestämmelserna anknyta nära till reglerna i 10 kap. 11 §

i det vilande förslaget till tryckfrihetsförordning.

Utskottet.

Alltsedan reformen av tryckfrihetsprocessen 1937 ha vissa regler om bl. a.

forum och domstolsförfarande i tryckfrihetsmål varit samlade i en särskild

lag vid sidan av själva tryckfrihetsförordningen. I grundlagen infördes då

huvudsakligen blott de grundläggande bestämmelserna om juryn och dess

sammansättning. Denna uppdelning har förutsatts skola bibehållas vid den

reform av tryckfrihetsrätten, som nu förestår. I 12 kap. av det vilande förslaget

till tryckfrihetsförordning med rubriken »Om rättegången i tryckfrihetsmål»

ha sålunda intagits dels vissa huvudstadganden om själva processen,

dels de väsentliga föreskrifterna rörande juryn. I 15 § i nämnda

kapitel hänvisas till en särskild lag, vari närmare bestämmelser i övrigt

skola meddelas om rättegången i tryckfrihetsmål. Förslag till sådan lag

har genom förevarande proposition förelagts riksdagen. Endast på en punkt

— vad gäller förhållandet mellan rätten och juryn — har den avvägning

som sålunda skett mellan de regler, som grundlagsfästs, och de stadganden,

vilka införts i allmän lag, föranlett diskussion. Utskottet återkommer till

denna fråga i det följande.

De närmare forumreglerna för tryckfrihetsmålen ha samlats i 1 § i förslaget.

Enligt huvudregeln skall laga domstol i tryckfrihetsmål vara tryck
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

frihetsdomstolen i det län, där den ifrågavarande skriftens tryckningsort

är belägen. Beträffande utrikes tryckt skrift skall enligt andra stycket utspridarens

hemvist anses som tryckningsort. I paragrafens tredje stycke

regleras bl. a. det fall, att dennes hemvist är okänt. Däremot saknas bestämmelser,

för den händelse utspridarens hemvist väl är känt men denna

ort är belägen utom riket. Utskottet får därför förorda en komplettering av

ifrågavarande stycke. I fråga om utrikes tryckt skrift föreslås sålunda att,

om utspridarens hemvist är beläget utom riket eller okänt, som tryckningsort

skall gälla den ort, där exemplar av skriften anträffas.

I 4 § andra stycket av förslaget stadgas, att suppleanterna i juryn skola

vid laga förfall för juryman inkallas i den ordning, vari de utlottats. Denna

bestämmelse torde vara så att förstå, att av de ojäviga jurymän, som kvarstå

på jurymannalistan efter det parterna begagnat sin uteslntningsrätt,

skall den, som först utlottas av rätten, sättas främst på suppleantlistan och

den, som sist utlottas, bliva siste suppleant.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad hittills gällt föreskrives i 7 §

att, sedan förhandlingen inför juryn slutförts, rätten skall till juryns besvarande

skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är brottslig efter det

eller de åberopade lagrummen. Avser åtalet flera brott eller föranleder målets

beskaffenhet eljest flera frågor, skola dessa framställas var för sig. Paragrafens

avfattning kan måhända leda till den slutsatsen, att de frågor,

som ställas till juryn, skola avse den åtalade skriften i dess helhet. I praxis

förekommer emellertid ofta, att i enlighet med åklagarens eller målsägande^

yrkanden till juryn ställes ett relativt stort antal frågor, huruvida enstaka

meningar i eller kortare avsnitt av den skrift, varom är fråga, var

för sig äro brottsliga. Den föreslagna formuleringen, som går tillbaka

på äldre stadganden, synes därför icke för alla fall utgöra en adekvat beskrivning

huru det skall tillgå vid frågornas framställande. Då emellertid

stadgandets tillämpning hittills icke torde ha givit anledning till missförstånd,

vill utskottet icke motsätta sig, att paragrafen i denna del överföres

till den nya lagen med i huvudsak oförändrad lydelse.

Av grundläggande betydelse ur tryckfrihetsrättslig synpunkt är juryns

ställning i förhållande till rätten. Principen har hittills varit den, att juryn

som en fristående korporation haft att självständigt pröva frågan om tryckt

skrifts brottslighet. Denna grundsats har alltid ansetts vara något för vår

tryckfrihetsprocess konstitutivt. Stadganden, som innebära ändring härulinnan,

böra därför otvivelaktigt inflyta i själva tryckfrihetsförordningen.

Från denna utgångspunkt har ifrågasatts, huruvida de föreslagna bestämmelserna

i 8 § första stycket om sammanträde mellan juryn och rätten

ha sin rätta plats i ''förevarande tillämpningslag och om de icke hellre bort

införas i själva tryckfrihetsförordningen. Emellertid är avsikten med stadgandena

icke att åstadkomma någon samverkan mellan rätten och juryn

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

utan blott att giva juryn möjlighet att erhålla upplysningar angående sådana

rättsliga spörsmål, som äro av betydelse i målet. Med hänsyn härtill

har utskottet icke någon erinran mot att stadgandena inflyta i rättegångslagen.

Då utskottet skolat taga ställning till huruvida juryn kan antagas bliva

i behov av upplysning i rättsliga frågor, har utskottet haft att utgå från

den sammansättning av juryn, som det vilande grundlagsförslaget föreskriver.

Under sådana omständigheter är enligt utskottets mening icke med säkerhet

att räkna med att inom juryn komma att finnas personer, vilka äga

juridisk utbildning och som skulle kunna giva rättsliga upplysningar åt

sina kamrater i juryn. I de frågor, som ställas till juryn, åberopas ofta lagrum

av ganska invecklad natur och med svårtytt innehåll. Juryn kommer

därför säkerligen att i många fall känna behov av rättslig information. Då

tryckfrihetssakkunniga och departementschefen framlade de nu vilande

grundlagsförslagen om juryns sammansättning, var därvid också en förutsättning,

att dessa skulle kompletteras med bestämmelser, varigenom juryn

bereddes tillfälle erhålla nödig information. Av nu angivna skäl äro enligt

utskottets mening anordningar ofrånkomliga, varigenom juryn tillförsäkras

möjlighet att, när den så önskar, erhålla upplysning i rättsliga frågor.

Utskottet kan därför icke biträda yrkandena i motionerna I: 231 samt

II: 294 och 296.

Vad angår sättet för upplysningarnas meddelande är utskottet ense med

departementschefen om lämpligheten av att låta rätten ombesörja denna

uppgift. Tveksamhet gör sig däremot gällande vid bestämmande av de former,

varunder informationen i övrigt skall lämnas. Den kan givas på huvudsakligen

tre olika stadier i processen, antingen omedelbart före huvudförhandlingen

sedan målets beredande avslutats eller vid huvudförhandlingens

slut i form av en sammanfattning i parternas närvaro eller slutligen senare

under juryns överläggning. Olika kombinationer äro givetvis också möjliga.

Vid frågans bedömande utövar ett flertal synpunkter inflytande. Framför

allt måste juryns självständiga ställning bevaras. Vidare bör informationen

meddelas under sådana former, att på rätten icke kunna falla misstankar

för att ha influerat juryns avgörande. Slutligen är av vikt att information

kommer att lämnas just i de hänseenden, där jurymännen finna sådan erforderlig.

Vissa skäl tala för att informationen skall lämnas omedelbart före huvudförhandlingens

början, önskemålen om att juryns självständighet skall

bevaras och att rätten fritages från allt ansvar för juryns avgörande torde

bäst bliva tillgodosedda härigenom. Risken för att informationen färgas av

det aktuella fallet blir likaledes mindre. Så snart ett måls beredande är slutfört,

är i allmänhet uppenbart, om vilka lagrums tillämpning det kan

bliva fråga. Allmänna upplysningar rörande den rätta tolkningen av dessa

skulle därför kunna givas redan före huvudförhandlingen. Härigenom skulle

jurymedlemmarna också bliva bättre i stånd alt följa med handläggningen,

enär de då ägde kännedom om de straffrättsliga rekvisit, som ägde betydelse

för målet. Å andra sidan kunna under målets huvudförhandling eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

senare under juryns överläggning uppkomma spörsmål, varom juryn önskar

få närmare upplysning.

Till förmån för att förlägga upplysningens meddelande i samband med

huvudförhandlingens avslutande talar framför allt den synpunkten, att domstolens

informativa verksamhet då skulle underkastas offentlighetens kontroll.

Behov härav föreligger för att undanröja eljest uppkommande misstankar,

att rätten under informationen obehörigen utövat inflytande på jury<n.

Parterna och deras ombud skulle vid en sådan anordning bliva i tillfälle att

åhöra upplysningarnas meddelande och själva konstatera, att någon påverkan

på juryn icke förekommit från rättens sida. Å andra sidan ligger i sakens

natur att en sådan utformning av informationen begränsar de enskilda

jurymännens möjligheter att ställa frågor och erhålla svar i de hänseenden,

som förefalla dem särskilt betydelsefulla.

För den utväg, som valts i propositionen, nämligen att låta informationen

givas i samband med juryns överläggning, kan särskilt anföras, att envar

juryman härigenom kan påräkna information beträffande just de spörsmål,

vilka han efter vad som förekommit vid huvudförhandlingen anser behöva

klarläggas. Å andra sidan kunna också invändningar resas mot en informationsmetod

av detta slag, såsom framgår av vad som förekommit vid förslagets

behandling i lagrådet. Såväl jurymedlemmarnas frågor som domstolens

svar undandragas helt offentligheten med därav följande olägenheter. Särskild

uppmärksamhet måste vid ett sådant system ägnas frågan, vilken omfattning

informationen skall tillåtas taga. Det bör vara uteslutet att vid upplysningarnas

lämnande ingå på sakförhållandena i det aktuella målet. Informationen

måste därför, såsom lagrådets majoritet angivit, begränsas till den

rätta tolkningen av de i rättens frågor till juryn åberopade lagrummen. Därvid

är av vikt, att lagtolkningen icke röner inverkan av omständigheterna i det

särskilda fallet. Information i andra hänseenden, t. ex. rörande tillämpningen

av stadgandet i 1 kap. 4 § i det vilande grundlagsförslaget rörande de allmänna

grunderna för bedömningen i tryckfrihetsmål, bör däremot icke förekomma.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de särskilda anordningar,

som vidtagits i utländska processordningar för att möjliggöra insyn

i vad som förekommer vid informationens meddelande. Enligt danska retsplejeloven

skall domarens uttalanden vid juryns överläggningar protokolllöras

och bliva härigenom i efterhand tillgängliga för parterna. Enligt den

franska processordningen skall domaren, då han inställer sig hos juryn för

att lämna den upplysningar, vara åtföljd av åklagaren och försvarsadvokaten.

Vid jämförelser med förhållandena i utlandet bör beaktas, att juryn i

den svenska tryckfrihetsprocessen icke intager samma ställning som juryn

i allmänna brottmål enligt utländska rättsordningar.

Utskottet anser sig på fragans nuvarande stadium icke kunna avgiva detaljerade

förslag rörande de former, under vilka juryn skall kunna erhålla

av den önskade upplysningar. Enligt utskottets mening är det angeläget, att

de olika möjligheter, som utskottet ovan anvisat, bliva närmare prövade.

Utskottet vill därför för sin del förorda, att detta spörsmål blir föremål för

vidare överväganden med beaktande av vad utskottet anfört. De för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14. 23

slag i ämnet, som därvid framkomma, böra så snart som möjligt föreläggas

riksdagen.

Utskottet har emellertid funnit tillgodoseendet av juryns behov av upplysningar

vara en så viktig förutsättning för den förestående tryckfrihetsreformen,

att bestämmelser i ämnet icke kunna avvaras i förevarande lag ens

under ett kortare övergångsskede. Även om utskottet ansett erinringar böra

riktas mot Kungl. Maj :ts förslag i denna del, har utskottet under förhandenvarande

omständigheter funnit lämpligast att med avstyrkande av motionerna

I: 231 samt II: 294 och 296 föreslå riksdagen att på denna punkt antaga

propositionens förslag i oförändrat skick som ett provisorium.

I övrigt har det i propositionen framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål icke föranlett någon erinran

från utskottets sida. Förslaget till lag angående beslag å vissa skrifter har

icke heller givit utskottet anledning till anmärkning.

Under förutsättning, att riksdagen antager det av konstitutionsutskottet

i memorial nr 10 anmälda förslaget till tryckfrihetsförordning, får första

lagutskottet med stöd av vad ovan anförts hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål — för sin del måtte antaga följande

förslag till

(Gällande lag.)

Lag

den 20 december 1946 (nr 806) med

vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål.

1 §•

Mål angående brott som avses i

§ 3 tryckfrihetsförordningen upptages,

om den skrift som föranlett åtalet

är tryckt i stad i vars rådhus
-

(Utskottets förslag''.)

i) Lag

med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Laga domstol i tryckfrihetsmål är

för skrift, som är tryckt i Stockholms

stad eller län, Stockholms rådhusrätt

och för annan skrift den i tryckfri
1

Kungl. Majt:s förslag avviker från utskottets

förslag endast därutinnan, att 1 § tredje

stycket enligt Kungl. Maj:ts förslag är av följande

lydelse:

>Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, om skriften tryckts utom riket, ort som

avses i andra stycket ej känd, gälle som tryckningsort

den ort där exemplar av skriften anträffas.

»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Gällande lag.)

rätt enligt gällande bestämmelser

jämte borgmästaren finnas minst

två lagfarna ledamöter, vid den rådhusrätten

men i annat fall vid rådhusrätten

i stad som år säte för länsstyrelsen

i det län där skriften är

tryckt eller, om den staden hör till

domsaga, vid den rådhusrätt i länet

med angiven sammansättning som är

närmast tryckningsorten.

Beträffande sådan utom riket på

svenska språket tryckt skrift, å vilken

huvuddistributören finnes angiven,

vare dennes boningsort ansedd

som tryckningsort.

Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, i fält som avses i andra

stycket, huvuddistributörens boningsort

ej känd eller är fråga om annan

utom riket tryckt skrift än i andra

stycket sägs, vare som tryckningsort

ansedd ort där skriften anträffas.

2 §•

I mål varom i 1 § förmäles skall

rätten vid förberedande behandling

så snart ske kan utreda vem som

är ansvarig för skriftens innehåll;

och må rätten därvid meddela beslut

i sådan fråga. Tillika skall bestämmas,

huruvida frågan om skriftens

innehåll är brottsligt skall prövas av

jury.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal,

höra part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade, att han icke är ansva
-

(Utskottets förslag.)

hetsmål behöriga rådhusrätten i det

län där tryckningsorten är belägen;

finnas i länet flera rådhusrätter med

sådan behörighet, skall målet, om

skriften tryckts i stad där behörig

rådhusrätt finnes, upptagas av den

rådhusrätten och i annat fall av den

av de behöriga rådhusrätterna som är

närmast tryckningsorten. Finnes för

periodisk skrift särskild utgivningsort,

skall i fråga om rättens behörighet

även den orten anses som tryckningsort.

Är skriften tryckt utom riket, skall

som tryckningsort anses den ort, där

den som låtit utlämna skriften för

spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten

ej känd eller är, om skriften

tryckts utom riket, ort som avses i

andra stycket belägen utom riket eller

ej känd, gälle som tryckningsort

den ort, där exemplar av skriften anträffas.

2 §•

I mål, vari talan föres om ansvar,

skall rätten vid förberedande behandling

så snart ske kan utreda huruvida

den tilltalade är ansvarig för skriften

samt, om så erfordras, meddela beslut

därom.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal, höra

part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

För behandling av fråga som avses i

första stycket må huvudförhandling

utsättas; angående rättens sammansättning

vid sådan förhandling eller

vid huvudförhandling, som eljest utsåttes

ehuru målet i övrigt ej är be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Gällande lag.)

rig för skriftens innehåll, gälle vad i

rättegångsbalken är stadgat angående

invändning om rättegångshinder.

3 §•

Då jury skall medverka, skola i

samband med målets beredande vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skall rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

(Utskottets förslag.)

rett till huvudförhandling, gälle vad

i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade att han icke är ansvarig

för skriften, gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat angående invändning

om rättegångshinder.

3 §■

Vid målets beredande skall tillika

bestämmas, huruvida skriftens brottslighet

skall prövas av jury.

Då jury skall medverka, skola vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skall rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

Skall jury ej medverka, varde målet, sedan beredandet slutförts, utsatt

till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

4 §.

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid

huvudförhandling. De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen;

och skall kallelsen innehålla

såväl uppgift å den tid inom

vilken anmälan om laga förfall eller

begäran om befrielse frun jurymannauppdraget

på annan grund senast

bör vara till rätten inkommen, som

ock erinran om påföljd för försummelse

att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall eller beviljas

honom befrielse frän juryman
-

4 §•

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling.

De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen.

Kallelsen skall innehålla såväl

uppgift å den tid, inom vilken anmälan

om laga förfall hör vara till

rätten inkommen, som ock erinran

om påföljd för försummelse att hörsamma

kallelsen.

Visar juryman laga förfall, inkallas

från samma grupp av jurymän

suppleant till tjänstgöring. Finner

rätten alt juryman icke styrkt laga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Zb Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Gällande lag.) (Utskottets förslag.)

nauppdraget, inkallas suppleant till förfall, varde jurymannen underrättjänstgöring.

Finner rätten att jury- tad därom. Suppleanter kallas i den

man icke styrkt laga förfall eller av- ordning vari de utlottats.

slås begäran om befrielse från uppdraget,

varde jurymannen underrättad

därom. De av rätten uttagna

suppleanterna skola inkallas i den

ordning vari de utlottats och de av

part utsedda suppleanterna i den ordning

de nämnts.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall

suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom

kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron

uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna

den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten

jämkas efter vad rätten finner skäligt.

5 §• 5 §.

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar

avlägga denna försäkran: »Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete,

att jag såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara

de frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl

vad under juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna

rösta. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget

hålla.»

6 §• 6 §.

Vid huvudförhandlingen äger juryman att med rättens tillstånd framställa

fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan.

Fortsatt huvudförhandling må ej hållas, med mindre juryns sammansättning

är oförändrad.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriftens

innehåll är brottsligt efter det

eller de lagrum som åklagaren eller

målsäganden funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet i övrigt flera frågor,

skola de framställas var för sig.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriften

är brottslig efter det eller de

lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet eljest flera frågor,

skola de framställas var för sig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Gällande lag.)

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

Därefter överlägge juryn i enrum

under en av juryn utsedd ordförande.

Framställd fråga skall av juryn

besvaras med ja eller nej. Ej må juryn

åtskiljas innan samtliga frågor

blivit besvarade.

8 §■

Vid juryns överläggning skola

handlingarna i målet jämte rättens

protokoll vara tillgängliga för juryn.

Juryns beslut skall grundas å vad

vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall beslutet grundas å

vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten, varefter dom

skall meddelas senast påföljande söckendag.

(Utskottets förslag.)

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

8 §•

Om de frågor, som av rätten framställts

till juryn, överlägge juryn

omedelbart i enrum under en av juryn

utsedd ordförande. Under överläggningen

skall, om det påkallas av

någon av jurymännen, juryn sammanträda

med rätten för att inhämta

upplysningar om vad lag stadgar. Ej

må i rättens närvaro juryn överlägga

angående sitt svar eller företaga omröstning.

Framställd fråga skall av juryn besvaras

med ja eller nej. Juryn må ej

åtskiljas, innan samtliga frågor blivit

besvarade.

9 §■

Vid juryns överläggning skola

handlingarna i målet jämte rättens

protokoll vara tillgängliga.

Juryns prövning skall grundas å

vad vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall prövningen

grundas å vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten.

10 §.

Då i mål, vari målsägande fört talan,

skriftens brottslighet prövats av

jury, må, om omständigheterna föranleda

därtill, förordnas att målsäganden

och den tilltalade skola bära

var sin rättegångskostnad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Gällande lag.) (Utskottets förslag.)

11 §.

Dom skall meddelas senast söckendagen

efter det jurgns svar tillställts

rätten; vid avkunnande av dom erfordras

ej att jurgn är närvarande.

9 §. 12 §.

Jurynian åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt

de grunder som gälla för landstingsmän.

13 §.

Vad i denna lag är stadgat om mål,

vari talan föres om ansvar, skall i tilllämpliga

delar gälla beträffande mål,

vari utan samband med åtal talan föres

om tryckt skrifts konfiskering eller

om enskilt anspråk; i mål om enskilt

anspråk gälle dock följande särskilda

bestämmelser.

Vid målets beredande skall utredas,

huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen

må göras gällande

mot svaranden samt, om så erfordras,

beslut därom meddelas. Om föreläggande

för part att komma tillstädes

och om verkan av parts utevaro gälle

vad i rättegångsbalken är stadgat angående

sak, varom förlikning ej är

tillåten. Skall jury ej medverka, varde

målet utsatt till huvudförhandling

i den för tvistemål i allmänhet gällande

ordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950.

Genom lagen upphäves lagen den

20 december 1946 (nr 806) med vissa

bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål;

dock skall i fråga om rättegången

i mål, som enligt övergångsbestämmelserna

till nya tryckfrihetsförordningen

skall behandlas enligt

den äldre förordningen, äldre lag tilllämpas.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av

nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves lagen den

9 april 1937 (nr 118) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) Lag

angående beslag å vissa skrifter.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Anträffas vid avdelning av krigsmakten skrift, som mångfaldigats på annat

sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande uppenbart sådan

enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta

sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt

lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag.

År fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas

av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Anmälan

därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts;

denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.

2 §.

Har skrift med stöd av 1 § tagits i beslag, skall befattningshavare, som

meddelat beslut därom eller fastställt åtgärd av annan befattningshavare,

genast överlämna ett exemplar av skriften jämte underrättelse om beslaget

till allmän åklagare; om dennes skyldighet att pröva beslaget gälle vad i lag

är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

Genom lagen upphäves lagen den 26 juni 1936 (nr 328) angående indragning

av vissa skrifter; dock skall vad i nämnda lag är föreskrivet alltjämt

äga tillämpning i fråga om skrift, beträffande vilken förordnande om indragning

meddelats före nya lagens ikraftträdande.

B. att motionerna 1:231 och 11:294 och 296 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV R YL ANDER.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist, Krtigel, fru Sjöström-Bengtsson*,

herrar Lindgren, Göransson, fröken Andersson och herr

Fritiof Karlsson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund*, Johnsson

i Stockholm, Landgren, Lindahl*, fröken Öberg, herrar Fagerholin och

Svensson i Stenkyrka.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Branting, Göransson och Johnsson i Stockholm, vilka ansett,

att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

Alltsedan reformen--— (lika med utskottet)----det följande.

De närmare---(lika med utskottet)---skriften anträffas.

I 4 §---(lika med utskottet)----siste suppleant.

I huvudsaklig---(lika med utskottet)---oförändrad lydelse.

I 8 § första stycket finnes intagen en bestämmelse av innebörd, att juryn,

om det påkallas av någon av jurymännen, skall under överläggningen sammanträda

med rätten för att inhämta upplysningar om vad lag stadgar. Till

denna bestämmelse, som bereder möjlighet till kontakt mellan juryn och

domstolen efter det att juryns överläggning tagit sin början, finns icke någon

motsvarighet i den nuvarande tryckfrihetsprocessen. Att en bestämmelse

med denna innebörd nu ansetts erforderlig, sammanhänger bland annat

med att juryn enligt det vilande grundlagsförslaget skall sammansättas enligt

sådana grunder, alt man icke alltid kan räkna med att juridisk sakkunskap

skall vara företrädd bland jurymännen.

Frågan om juridisk information av juryn har, såsom framgår av vad utskottet

anfört i det föregående, även tidigare varit föremål för överväganden.

I sitt betänkande år 1934 angående tryckfrihetsprocessens ombildning föreslogo

de sakkunniga, att rättens ordförande skulle under juryns överläggning

vara närvarande för upplysningars meddelande men skulle avträda innan

ansvarsfrågan upptogs till slutlig prövning. Vid omarbetningen i justitiedepartementet

av de sakkunnigas förslag ersattes denna bestämmelse med ett

stadgande att juryn ägde av rätten införskaffa erforderliga upplysningar. I

sitt yttrande över lagförslaget erinrade lagrådet, att den föreslagna anordningen

vore föga praktisk och sannolikt komme att förfela sitt ändamål.

Beträffande de sakkunnigas förslag anförde lagrådets flesta ledamöter, att

det knappast vore väl förenligt med juryns uppgift och ställning i rätte
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

gången, om dess överläggning till beslut koinme att äga rum under sådana

former, att en viss påverkan från domstolens sida i verkligheten eller åtminstone

till skenet icke kunde anses utesluten. Varken den av de sakkunniga

föreslagna eller den till lagrådet remitterade bestämmelsen medtogs i

det förslag som förelädes riksdagen.

Enligt det föreliggande lagförslaget skall som nämnts juryn under sin

överläggning kunna sammanträda med rätten för att inhämta upplysning

om vad lag stadgar, för det fall att detta påkallas av någon av jurymännen.

Bestämmelsen lägger en till synes obegränsad initiativrätt i varje enskild

jurymans hand. Tydligen kan en rad dylika kontakter framkallas genom

framställningar från en eller flera jurymän. Allvarligare är att den föreslagna

anordningen icke synes vara av beskaffenhet att undanröja de farhågor,

som kommo till uttryck i lagrådets yttrande 1934. Vägande invändningar

synas alltjämt kunna göras mot det sätt, varpå enligt föreliggande

förslag upplysningar skola lämnas juryn. Utskottet hänvisar i detta avseende

till regeringsrådet Quensels yttrande samt till vad som anförts av lagrådets

majoritet angående den icke entydiga innebörden i stadgandet, att informationen

skall inskränka sig till »vad lag stadgar».

Närmare anvisningar om förfarandet då informationer på detta sätt skola

lämnas av rätten till juryn givas icke i lagförslaget i annan mån än att i

motiven anges, att vad som förekommer mellan juryn och domstolen skall

vara undandraget offentligheten. Man får antaga att för jurymännen härvidlag

skall gälla den av dem enligt 5 § avgivna försäkran att hålla i obrottslig

tystnad vad under juryns överläggningar yttras; för domstolens ledamöter

torde gällande regler angående enskild överläggning träda i tillämpning.

Uppenbarligen blir det i regel rättens ordförande som kommer att lämna de

begärda upplysningarna. Det synes emellertid tydligt att han härunder kan

försättas i synnerligen ömtåliga situationer, särskilt i vad det gäller lagtolkningsfrågor

där en anknytning till sakförhållandena i målet ligger nära till

hands. Utskottet ansluter sig i denna del till vad regeringsrådet Quensel anfört.

I detta sammanhang vill utskottet också peka på den enligt utskottets

mening otillfredsställande anordningen, att den domstol, vilken har att överpröva

jurydomen, om denna blir fällande, är densamma som dessförinnan

haft att lämna juryn upplysningar. Där juryn fällt, kan domstolen nämligen

fria den tilltalade eller hänföra brottet under mildare straffbestämmelse (se

12 kap. 2 § i det vilande förslaget till tryckfrihetsförordning). Även i ett

annat avseende kan domstolen taga ställning till frågan om skriftens brottslighet,

nämligen beträffande rättegångskostnaderna. Obunden av juryns

ståndpunkt kan domstolen, enligt 10 § i förslaget, exempelvis kvitta kostnaderna

mellan målsägande!! och den tilltalade även i det fall att skriften

icke förklarats brottslig.

Enligt utskottets mening kan en från offentligheten undandragen överläggning

mellan rätten och juryn, i den form som lagförslaget anger, medföra

allvarliga olägenheter. Även om all anledning finnes att antaga att

både jury och domstol skola bemöda sig om att hålla informationen om vad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

lag stadgar inom den avsedda ramen, lärer icke kunna undvikas att möjlighet

beredes för ett visst misstänkliggörande i efterhand. Mot juryn kan framkastas

misstanken att den i skuldfrågan icke kunnat tillbörligen hävda sin

självständighet gentemot domstolen, och domstolen kan i sin tur misstänkliggöras

för att ha utövat obehörig påverkan på juryn. Dessa risker, som föranledas

av att överläggningen sker sekret och i parternas frånvaro, synas

böra undvikas, över huvud taget verkar denna av sekretess omgivna kontakt

mellan två i samma sak dömande instanser främmande för svensk rättsuppfattning.

Hur oberättigade här ifrågasatta misstankar än må vara synes det

icke tillrådligt att i tryckfrihetsprocessen införa en anordning som kan leda

till att förtroendet minskas både för juryn och domstolen.

På grund av vad sålunda anförts föreslår utskottet, med tillstyrkande av

de i ärendet väckta motionerna, att andra och tredje punkterna uteslutas

i 8 § första stycket.

I likhet med departementschefen hyser utskottet den uppfattningen att

juryn kan hava behov av information angående i målet aktualiserade rättsfrågor.

Juryn, som ofta har att taga ställning till juridiska spörsmål av invecklad

natur, kan exempelvis behöva upplysning om ett omstritt eller ålderdomligt

avfattat lagrums rätta innebörd. En sådan information bör emellertid

givas under former, som icke ens ge skenet av att kunna inkräkta

på juryns självständighet. Olika utvägar stå här till buds. Om domstolen

skall ombesörja informationen, kunde det tänkas, att denna ägde rum omedelbart

före huvudförhandlingens början i parternas närvaro. Det kan också

tillgå så, att upplysningarna meddelas i samband med huvudförhandlingen.

Vid en dylik offentlig information — vartill förebilder finnas i utländsk

rätt — skulle parterna och deras ombud bliva i tillfälle att själva

kontrollera det sätt på vilket upplysningarna lämnas. Det må i detta sammanhang

framhållas, att jurymännen enligt 6 § i förslaget ha befogenhet

att vid den offentliga förhandlingen framställa frågor som hänföra sig till

alla sådana synpunkter, som äro av betydelse för juryfrågans besvarande.

Ännu en annan utväg erbjuder sig, nämligen att låta informationen ombesörjas

av någon utanför domstolen stående kvalificerad jurist.

Utskottet föreslår att frågan på vilket sätt informationen skall ske göres

till föremål för ytterligare utredning. En sådan bör kunna utföras så snabbt

att förslag i ämnet kan föreläggas tidigt under nästa års riksdag. Den föreslagna

lagen skall träda i kraft den 1 januari 1950. Under sådana omständigheter

kunna, med hänsyn till den ringa frekvensen av tryckfrihetsmål i

vårt land (10 mål år 1946 och 5 mål år 1947), några olägenheter knappast

uppstå, om de två omtvistade punkterna i 8 § första stycket nu borttagas

för att inom kort ersättas av andra regler. Om tryckfrihetsmål skulle anhängiggöras

under första månaderna år 1950, torde det endast i undantagsfall

komma att inträffa, att jurymedlem skulle önska rättslig information.

Ett dylikt behov kan f. ö. uppstå även i en tryckfrihetsprocess enligt nu gällande

lag utan att detta kan tillgodoses; icke heller med nuvarande sammansättning

har juryn, som förut nämnts, alltid tillgång till juridisk sakkunskap.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 14.

33

I övrigt---- (lika med utskottet)---till anmärkning.

Under förutsättning, att riksdagen antager det av konstitutionsutskottet

i memorial nr 10 anmälda förslaget till tryckfrihetsförordning, får första

lagutskottet med stöd av vad ovan anförts hemställa,

A. att riksdagen — med bifall till motionerna I: 231 samt

II: 294 och 296 och med förklaring, att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål —- för sin del måtte antaga nämnda

förslag med den ändringen, att 1 och 8 §§ erhålla följande

lydelse:

1 §•

Laga domstol i tryckfrihetsmål är för skrift, som är tryckt i Stockholms

stad eller län, Stockholms rådhusrätt och för annan skrift den i tryckfrihetsmål

behöriga rådhusrätten i det län där tryckningsorten är belägen;

finnas i länet flera rådhusrätter med sådan behörighet, skall målet, om

skriften tryckts i stad där behörig rådhusrätt finnes, upptagas av den rådhusrätten

och i annat fall av den av de behöriga rådshusrätterna som är

närmast tryckningsorten. Finnes för periodisk skrift särskild utgivningsort,

skall i fråga om rättens behörighet även den orten anses som tryckningsort.

Är skriften tryckt utom riket, skall som tryckningsort anses den ort, där

den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten ej känd eller är, om skriften

tryckts utom riket, ort som avses i andra stycket belägen utom riket eller

ej känd, gälle som tryckningsort den ort, där exemplar av skriften anträffas.

8 §•

Om de frågor, som av rätten framställts till juryn, överlägge juryn omedelbart

i enrum under en av juryn utsedd ordförande.

Framställd fråga skall av juryn besvaras med ja eller nej. Juryn må

ej åtskiljas, innan samtliga frågor blivit besvarade.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om skyndsam utredning angående frågan, huru i tryckfrihetsmål

juryn må kunna erhålla önskade upplysningar i

rättsliga spörsmål, samt om framläggande för riksdagen av

de förslag i ämnet, vartill utredningen kan föranleda; samt

C. att riksdagen måtte bifalla det genom propositionen

framlagda förslaget till lag angående beslag å vissa skrifter.

3 Dihang till riksdagens protokoll 1919. 9 samt. 1 avd. Nr H.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:112 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungl. Maj:ts ''proposition. med förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål m. m., de a1 i texten