Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

1949-03-17 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr lä.

1

Nr 15.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 198,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hedlund i Östersund erinrat

om att 1948 års lagtima riksdag såsom vilande för fortsatt grundlagsenlig behandling

antagit förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§

regeringsformen. Dessa förslag hade betingats av den samma år beslutade

reformen i fråga om det militära rättegångsväsendet. Till grund för beslutet

i grundlagsärendet låge Kungl. Maj :ts proposition nr 217 till samma

riksdag. 1 propositionen framhölles, att ändringarna i regeringsformen föranledde

ändringar i instruktionen för justitieombudsmannen. Förslag i

nämnda del funnes fogade såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ärendet.

Uppenbarligen borde frågan om följdändringar i instruktionen för justitieombudsmannen

upptagas i anslutning till grundlagsförslagens slutliga prövning

vid innevarande riksdag. Det borde ankomma på vederbörande utskott

att utarbeta förslag i ämnet. Därvid torde utskottet även böra pröva, i vad

mån instruktionen kunde behöva ändras i annat avseende än varom nu vore

fråga och framlägga därav föranledda förslag. Motionen utmynnar i hemställan,

»att riksdagen måtte besluta erforderliga ändringar i instruktionen

för justitieombudsmannen».

På anmodan av utskottet bar justitieombudsmannen inkommit med yttrande

över motionen. Yttrandet återgives nedan i anslutning till de frågor,

som beröras av detsamma.

Inledning.

Grundläggande bestämmelser om justitieombudsmannens ställning och

uppgifter finnas i §§ 96—101 regeringsformen. Till dessa ansluter sig en

den 14 mars 1941 utfärdad instruktion för riksdagens justitieombudsman.

Genom propositionen nr 217 till 1!)A8 urs riksdag framlades förslag till

grundlagsändringar i anledning av ett samtidigt genom proposition nr 216

framlagt förslag om revision av det militära rättegångsväsendet. Efter vederbörlig

behandling av sistnämnda ärende utfärdade Kungl. Maj :t den 30 juni

1948 militär rättegångslag samt lag om införande av nämnda lag.

Rörande vissa föreslagna ändringar i §§ 96 och 101 regeringsformen anförde

föredragande departementschef en, statsrådet Zetterberg, i nämnda

1 Bihang till riksdagens protokoll 191/9. 9 samt. 1 and. Nr 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 ■ Första lagutskottets utlåtande nr 15.

proposition nr 217, att han ansåge den nuvarande arbetsfördelningen mellan

justitieombudsmannen och militieombudsmannen böra i sakligt hänseende i

stort sett bibehållas. Departementschefen fortsatte:

I § 96 bör alltså föreskrivas att på militieombudsmannen ankommer att

ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad de skola- tillämpas

i mål, som i den ordning § 87 1 inom. stadgar förklarats vara att hänföra

till militära mål, samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna medel, varjämte § 101 bör så ändras

att militieombudsmannens skyldighet att anställa åtal vid riksrätt blir beroende

av om det mål, vari felaktighet begåtts, utgjort sådant militärt mål

som i § 96 avses. Dessutom torde i övergångshänseende böra stadgas att bestämmelserna

i §§ 96 och 101 i deras äldre lydelse skola gälla såvitt angår

fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tillämpning.

I propositionen framhölls vidare, att de förordade ändringarna i regeringsformen

torde föranleda vissa ändringar av instruktionen för justitieombudsmannen.

Förslag i ämnet fogades vid statsrådsprotokollet i ärendet. För innehållet

i dessa förslag redogöres nedan.

På hemställan av konstitutionsutskottet i dess över propositionen nr 217

avgivna utlåtande, nr 25, antog 1948 års riksdag såsom vilande för vidare

grundlagsenlig behandling de i propositionen förslagna ändringarna i regeringsformen.

Konstitutionsutskottet har i memorial nr 10 för innevarande

riksdag till grundlagsenlig behandling anmält ovannämnda såsom vilande

antagna förslag.

Ifrågasatta ändringar i instruktionen.

1 §-

Enligt denna paragraf, som är avfattad i nära överensstämmelse med § 96

regeringsformen, åligger det riksdagens justitieombudsman att utöva en

allmän tillsyn över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad av

domare, ämbets- och tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av

våld, mannamån eller annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit

att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter, dem vid vederbörliga domstolar

i laga ordning därför tilltala eller låta tilltala; dock skola krigsdomstolarnas

personal samt ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel så ock Konungens justitiekansler och riksdagens

militieombudsman vara undantagna från justitieombudsmannens tillsyn.

I propositionen nr 217 till 1958 års riksdag uttalade departementschefen

rörande denna paragraf följande:

Enligt 1 § instruktionen för justitieombudsmannen undantagas från dennes

tillsyn bland andra krigsdomstolarnas personal samt ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel. Detta undantag

bör i stället gälla dem som ha att taga befattning med militära mål,

såvitt angår denna ämbetsutövning, samt ämbets- och tjänstemän med avlöning

som nyss sagts jämväl i övrigt.

Vad som skall förstås med militärt mål framgår av 3 och 5 §§ militära

rättegångslagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

3

Mot det i nämnda proposition intagna förslaget till ändrad lydelse av 1 §

har icke någon erinran varit att framställa från justitieombudsmannens sida.

4 §•

Förevarande paragraf stadgar i anslutning till § 101 regeringsformen skyldighet

för justitieombudsmannen att vid riksrätt åtala ledamot av högsta

domstolen, som i mål, som från annan domstol än krigsdomstol kommit under

högsta domstolens prövning, av egennytta, vrångvishet eller försumlighet

dömt så orätt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda

och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig

frihet, ära eller egendom, ävensom ledamot av regeringsrätten, som

vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last.

Det i 4 § använda uttrycket »mål, som från annan domstol än krigsdomstol

kommit under högsta domstolens prövning», föreslås i propositionen nr

217 skola utbytas mot »mål, som icke utgjort militärt mål». Ändringen i

denna paragraf anknyter nära till det vilande förslaget till ändrad lydelse av

§ 101 regeringsformen.

Rörande den närmare innebörden av uttrycket militärt mål hänvisas till

definitionerna i 3 och 5 §§ militära rättegångslagen.

Mot den föreslagna ändrade lydelsen har justitieombudsmannen icke funnit

anledning till erinran.

6 §•

Enligt förevarande paragraf åligger det justitieombudsmannen att på uppdrag

av riksdagen, dess bankoutskott eller revisorer och i vissa fall av riksbanks-

och riksgäldsfullmäktige föra talan mot nämnda fullmäktige eller

vissa högre befattningshavare i riksbanken eller riksgäldskontoret. Yppas

anledning till åtal under tid, då riksdagen eller revisorerna icke äro församlade,

äger justitieombudsmannen utan särskilt förordnande väcka åtalet.

Enligt det vilande förslaget till ändrad lydelse av § 2 riksdagsordningen

kommer riksdagen att formellt vara samlad så gott som hela året. Däremot

kommer riksdagsisession endast alt pågå under vissa tider.

8 §•

De båda första punkterna i förevarande paragraf innehålla följande. Med

vissa undantag äger justitieombudsmannen att antingen själv eller genom

ombud utföra de åtal mot domare, ämbets- och tjänstemän, vartill han finner

sig föranlåten; dock skall justitieombudsmannen alltid själv föra talan,

när åtal fullföljes hos högsta domstolen. I mål, som blivit anhängiggjort vid

underrätt, bör sådan fullföljd äga rum allenast när synnerliga skäl därtill

äro.

Rörande dessa bestämmelser har justitieombudsmannen anfört följande:

I ett till första lagutskottet avgivet yttrande har militieombudsmannen

föreslagit, att i 6 § i instruktionen för militieombudsmannen måtte vidtagas

den ändringen att ur paragrafen skulle utgå den däri intagna föreskriften

att militieombudsmannen alltid själv skulle föra talan, när åtal fullföljdes

hos högsta domstolen.

Därest detta förslag anses böra bifallas, har jag icke något att erinra mot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 15.

att motsvarande ändring vidtages i 8 § i instruktionen för justitieombudsmannen.

Enligt 8 § sista punkten i instruktionen må justitieombudsmannen av

ämbetsmännen i allmänhet fordra den lagliga handräckning, som de efter

§ 99 regeringsformen äro skyldiga att honom lämna, samt av alla fiskaler

äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka han bör

dem meddela; ägande han, vad vites föreläggande beträffar, därtill lika rätt

med justitiekanslern.

I 7 § instruktionen för justitiekansler sämbetet stadgas, att justitiekanslern

vid infordrande av förklaring eller upplysning äger förelägga vite till högst

100 kronor samt att försuttet vite skall på justitiekanslerns begäran uttagas.

Justitieombudsmannen har i sitt yttrande till utskottet ifrågasatt, huruvida

icke den i sista punkten i 8 § instruktionen för justitieombudsmannen

intagna bestämmelsen om likaberättigande med justitiekanslern med avseende

å vitesföreläggande borde utbytas mot en direkt föreskrift därom, att

justitieombudsmannen vid infordrande av förklaring eller upplysning äger

förelägga vite till högst 100 kronor samt att försuttet vite skall på justitieombudsmannens

begäran uttagas.

14 §.

I denna paragraf i gällande instruktion heter det, att det åligge justitieombudsmannen

att till varje lagtima riksdag avlämna en allmän redogörelse

för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet samt däruti med avseende

på området för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens tillstånd i

riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag till

deras förbättring. Han vare — enligt samma paragraf — ock skyldig att för

varje lagtima riksdag uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar fattade

beslut och gjorda framställningar efter sistförflutna lagtima riksdags början

blivit av konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande eller annan

åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit för konungen

föredragna eller av konungen prövade.

I det i anslutning till propositionen nr 244 till 1948 års riksdag såsom vilande

antagna förslaget till ändring i bl. a. § 49 regeringsformen och § 2

riksdagsordningen ha begreppen lagtima riksdag och urtima riksdag uteslutits.

Under förutsättning att det vilande grundlagsförslaget antages, föreslår

justitieombudsmannen i sitt yttrande, att 14 § i instruktionen erhåller följande

lydelse:

Det åligge justitieombudsmannen att årligen till riksdagen avlämna

en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet

samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda

lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till deras förbättring. Han vare ock skyldig

att årligen för riksdagen uppgiva, såväl vilka av föregående riksda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15. 5

gar fattade beslut och gjorda framställningar blivit under det sistförflutna

året av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande

eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit

för Konungen föredragna eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens

ovannämnda redogörelse och berättelse böra genast vid

riksdagens början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av

lagutskott, dit jämväl i samma ändamål till justitieombudsmansexpeditionen

hörande ämbetsdiarier, protokoll och registratur inlämnas.

17 §.

Justitieombudsmannen bör enligt denna paragraf noggrant övervaka tilllämpningen

av lagar och författningar angående kvarhållande och häktande

av personer, vilka skola åtalas vid annan domstol än krigsdomstol. Även i

fråga om andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen att med avseende

å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam tillsyn. Det åligge

honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att göra sig

underrättad om de där intagnas skötsel och underhåll. De fånglistor, som

enligt särskilda författningar inkomma till justitieombudsmannen, skola av

honom granskas.

I propositionen nr 217 till 19i8 års riksdag har departementschefen uttalat,

att paragrafen bör undergå ändring såväl med hänsyn till att begreppet

kvarhållande icke överensstämmer med nya rättegångsbalkens terminologi

som på grund av omnämnandet av personer, vilka skola åtalas vid

annan domstol än krigsdomstol. Härvid torde justitieombudsmannens skyldighet

med avseende å frihetsberövanden kunna sammanfattas att avse tilllämpningen

av lagar och författningar angående häktning och annat frihetsberövande

inom området för hans verksamhet.

Mot den föreslagna ändrade lydelsen synes det justitieombudsmannen

icke vara något att erinra.

I den ursprungliga instruktionen för justitieombudsmannen av 1810 liksom

i den av 1830 stadgades i 17 § bl. a. följande:

Justitieombudsmannen bör inhämta fullständig kunskap om anledningarna

till åklagade personers häktande och om tiden av deras hållande i

fängsligt förvar, i vilket avseende honom åligger att besöka fängelserna i

huvudstaden och, under sina resor, dem i landsorterna, och därvid göra sig

underrättad om fångarnas skötsel och underhåll.

Ett stadgande av likartat innehåll fanns intaget även i 1915 års instruktion,

därvid dock justitieombudsmannens tillsyn inskränktes till att avse

kvarhållande och häktande av personer, avsedda att åtalas vid annan domstol

än krigsdomstol.

Sakkunniga, som avgåvo betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens

och militieombudsmannens allmänna ställning m. m. (SOU

1939: 7), föreslogo, att 17 § skulle innehålla hl. a. följande:

Justitieombudsmannen hör inhämta noggrann kännedom om anledningarna

till kvarhållande och häktande av personer, avsedda att åtalas vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

annan domstol än krigsdomstol, och om tiden för deras hållande i förvar.

Även i fråga om andra dylika frihetsberövanden har justitieombudsmannen

att med avseende å området för sin ämbetsverksamhet öva vaksam tillsyn.

Det åligge honom ock att besöka fångvårds- och liknande anstalter för att

göra sig underrättad om de där intagnas skötsel och underhåll.

I motiveringen anförde de sakkunniga:

I denna paragraf har vidtagits en mindre omredigering, avseende att fastslå

att justitieombudsmannen bör med avseende å området för sin ämbetsutövning

inhämta noggrann kännedom icke allenast om anledningarna till häktning

av för brott misstänkta personer utan även om orsakerna till anhållanden

och andra dylika frihetsberövanden vilka, därest de missbrukas, kunna

innebära en allvarlig fara för medborgarnas rättigheter. I sistnämnda hänseende

tänka de sakkunniga bl. a. på sådana fall då förment sinnessjuka,

alkoholister, lösdrivare in. fl. provisoriskt omhändertagas, ofta efter beslut

av allenast underordnad polismyndighet, eller då utlänningar hållas i förvar

i avvaktan på tillfälle att sända dem till annat land. Icke endast fängelser

utan även förvarings-, internerings- och andra fångvårdsanstalter böra besökas.

Vid tillkomsten av den nuvarande instruktionen uttalade utskottet i sitt

utlåtande nr 8 till 1951 års riksdag rörande denna fråga:

Även utskottet anser, att i instruktionen bör uttryckligen angivas justitieombudsmannens

skyldighet att noggrant övervaka jämväl andra provisoriska

frihetsberövanden än häktningar och att besöka även andra fångvårdsanstalter

än fängelserna. Någon ändring i sak torde härigenom icke ske. Enligt utskottets

mening bör emellertid paragrafen givas sådan formulering, att den

icke inskränker sig till att avse provisoriska frihetsberövanden samt, när det

gäller fångvårdsanstalterna, ej blott avser kontroll över de där intagnas skötsel

och underhåll. Redan i 2 § av instruktionen inskärpes, att justitieombudsmannen

bör förnämligast beivra fel, som synas honom bereda en allmän

osäkerhet för medborgares rättigheter. En av de viktigaste uppgifterna för

ombudsmannen i detta avseende är övervakandet av frihetsberövanden i

olika former. Man kan med den nuvarande utvecklingen av samhällets olika

reaktionsformer icke sätta som det viktigaste ändamålet att övervaka provisoriska

omhändertaganden; med de föreliggande möjligheterna till obestämda

straffdomar och andra frihetsberövanden på obestämd tid bör en

vaksam tillsyn av ombudsmannen utövas även på verkställighetsstadiet, såsom

i fråga om omhändertagandets längd o. d. En följd härav är att justitieombudsmannens

granskningsuppgift i nu förevarande hänseenden bör avse

icke blott domstolarna utan även andra myndigheter, såsom socialstyrelsen,

sinnessjuknämnden, interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

Med hänsyn till det nu sagda föreslog utskottet den lydelse av förevarande

17 §, som nu gäller.

18 §.

Enligt denna paragraf bör justitieombudsmannen, som förer ordet bland

de till tryckfrihetens vård av riksdagen valda koinmitterade, med synnerlig

uppmärksamhet och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är

stadgat.

Justieombudsmannen har beträffande denna paragraf i sitt yttrande anfört:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15. "

Då enligt det i anslutning till propositionen nr 230 till 1948 års riksdag

såsom vilande antagna förslaget till upphävande av § 108 regeringsformen

tryckfrihetskommitténs verksamhet torde komma att upphöra efter utgången

av år 1949, synes en sådan omredigering av 18 § i instruktionen böra

vidtagas, att orden »som förer ordet bland de till tryckfrihetens vård av

riksdagen valda kommittérade» uteslutas ur paragrafen.

27 §.

Beträffande ifrågasatt ändring av förevarande paragraf får utskottet hänvisa

till vad som anföres å s. 13 vid 23 § instruktionen för riksdagens militieombudsman

i utskottets utlåtande nr 16 till innevarande riksdag.

Övergångsstadgande.

I propositionen nr 217 till 1958 års riksdag föreslås ett övergångsstadgande,

enligt vilket bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola gälla i deras äldre lydelse,

såvitt angår fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tilllämpning.

Ett motsvarande stadgande har fogats till det vilande förslaget

till ändring i §§ 96 och 101 regeringsformen.

Utskottet.

Därest de vilande förslagen till grundlagsändringar, vilka anmälts av konstitutionsutskottet

i memorial nr 10 och som bl. a. avse den militära rättegångsreformen,

bliva slutligen genomförda, erfordras även vissa ändringar

i instruktionen för justitieombudsmannen. I samband härmed har uppkommit

fråga att vidtaga justeringar i instruktionen även på några andra punkter.

Utskottet kommer i det följande att i de berörda paragrafernas nummerordning

upptaga de ändringar i instruktionen, som ifrågasatts.

1 §•

I denna paragraf angives i nära anslutning till avfattningen av § 96 regeringsformen

området för justitieombudsmannens verksamhet. Generellt sett

begränsas detta av justitieombudsmannens uppgift att öva tillsyn över lagars,

författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbets- och

tjänstemän. Bestämmande för verksamhetsområdet blir framför allt den

innebörd, som gives begreppet ämbets- och tjänstemän. Då detta förekommer

i bestämmelser om justitieombudsmannen, har det sedan gammalt ansetts

omfatta allenast statliga befattningshavare. Justitieombudsmannens

tillsyn avser sålunda icke sannna grupper ämbets- och tjänstemän, vilka enligt

de sedan sista årsskiftet i kraft varande reglerna i 25 kap. It § första

stycket strafflagen äro underkastade fullständigt ämbetsansvar. Enligt nämnda

regler omspänner detta straffrättsliga ämbetsansvar statliga och kommunala

befattningshavare och även vissa enskilda tjänstemän. Av särskilt

intresse är i detta sammanhang straffrättskommittcns förslag att den, som

vid statlig, kommunal eller av konungen godkänd eller särskilt tillåten inrättning

förestår verksamhet för vård av dem, som äro berövade friheten,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

skulle vara underkastad straffrättsligt ämbetsansvar. Denna bestämmelse

medtogs visserligen icke i det för riksdagen framlagda förslaget och inflöt

icke heller i den slutliga lagtexten, men även på grund av de antagna lagreglerna

torde ifrågavarande befattningshavare i viss utsträckning kunna

åtalas för ämbetsbrott enligt 25 kap. strafflagen.

Vid tidpunkten för justitieombudsmannaämbetets tillkomst ombesörjdes de

offentligrättsliga uppgifterna i regel av statens egna befattningshavare. Under

den fortsatta samhällsutvecklingen ha emellertid dylika funktioner

kommit att tilläggas även andra befattningshavare, t. ex. sådana i kommunal

eller enskild tjänst. Det straffrättsliga ämbetsansvaret har i enlighet

härmed efterhand måst utvidgas. Enär emellertid justitieombudsmannens

verksamhetsområde alltjämt är strängt avgränsat till statliga befattningshavare

— en gränslinje, som för övrigt ofta icke låter sig utan svårighet

uppdragas — har resultatet blivit, att de enskilda medborgarnas rättsskyddsbehov

är i olika mån tillgodosett beroende på om den tjänsteman

med offentligrättslig ställning, som förmenas i denna sin egenskap ha förgripit

sig på den enskildes rätt, kan sägas vara statlig befattningshavare eller ej. Vid

granskningen av justitieombudsmannens verksamhet har utskottet också

iakttagit, att ett icke ringa antal klagomål måst avskrivas på den grund,

att de avse framför allt kommunala befattningshavare. I vissa fall framstår

den förefintliga skillnaden med avseende å möjligheten att påkalla justitieombudsmannens

ingripande som särskilt irrationell. Det torde exempelvis

icke kunna sakligt motiveras, varför en person, som berövats sin frihet genom

intagande på ett kommunalt sinnessjukhus, skall vara sämre ställd i

förevarande hänseende än den, som intagits å en statlig anstalt.

En anpassning på vissa punkter av ämbets- och tjänstemannabegreppet i

bestämmelserna om justitieombudsmannen till motsvarande begrepp i

strafflagen torde icke kunna undvikas. Utskottet är emellertid icke berett

att i anledning av förevarande motion upptaga detta spörsmål till vidare

behandling.

En viss justering i gränsdragningen mellan justitieombudsmannens och

militieombudsmannens verksamhetsområden måste emellertid nu ske i anledning

av krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid och de nya bestämmelserna

om handläggning av militära mål. Mot det härav föranledda förslaget

till ändring i förevarande paragraf, som framlagts av Kungl. Maj :t

i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag, har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

4 §•

Utskottet förordar, att den av departementschefen i nyssnämnda proposition

föreslagna ändringen i förevarande paragraf måtte antagas av riksdagen.

6 §•

Justitieombudsmannens åligganden som riksdagens åklagare regleras för

vissa fall i denna paragraf. Han skall sålunda stundom föra talan mot full
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15. “

mäktige eller högre tjänstemän i riksbanken eller riksgäldskontoret. Enligt

sista punkten i paragrafen äger justitieombudsmannen under tid, då riksdagen

eller dess revisorer icke äro församlade, utan särskilt förordnande

väcka sådant åtal. I anledning av det vilande förslaget till ändring i § 2 riksdagsordningen

bör uttrycket »under tid, då riksdagen eller revisorerna icke

äro församlade» ersättas med uttrycket »under tid, då riksdagssession ej

pågår eller revisorerna icke äro församlade».

8 §■

I sitt utlåtande nr 16 med förslag till vissa ändringar i instruktionen för

riksdagens militieombudsman har utskottet på angivna skäl förordat sådan

ändring i 6 § instruktionen för denne, att militieombudsmannen icke vidare

skall vara skyldig att, då han fullföljer åtal hos högsta domstolen, själv där

föra sina talan. Då samma regler böra gälla i ifrågavarande avseende för

båda ombudsmännen, får utskottet föreslå motsvarande ändring i 8 § instruktionen

för riksdagens justitieombudsman.

Justitieombudsmannens befogenhet att förelägga och uttaga vite är för

närvarande reglerad genom en hänvisning till justitiekanslerns instruktion.

Av samma skäl, som utskottet anfört i sitt nyssnämnda utlåtande nr 16 till

stöd för motsvarande ändring i instruktionen för militieombudsmannen,

föreslår utskottet, att hänvisningen till justitiekanslerns instruktion måtte

ersättas med uttryckliga regler i ämnet i instruktionen för justitieombudsmannen.

Stadgandet i 7 § instruktionen för justitiekanslersämbetet har tjänat

som förebild för utskottets förslag.

14 §.

Vad justitieombudsmannen föreslagit beträffande denna paragraf innebär

saklig ändring endast såtillvida, som de i bilagorna till justitieombudsmannens

ämbetsberättelse intagna översikterna skola avse åtgärder vidtagna under

det ifrågavarande kalenderåret i stället för som för närvarande under

perioden från en riksdags början till nästa riksdags början. I övrigt är justitieombudsmannens

förslag betingat av att genom vilande ändringsförslag i

bl. a. § 49 regeringsformen uppdelningen i lagtima och urtima riksdagar

kommer att försvinna.

Utskottet får på angivna skäl tillstyrka justitieombudsmannens förslag till

ändrad lydelse av denna paragraf.

17 §.

Redan enligt den första instruktionen för justitieombudsmannen ålåg det

denne att inhämta fullständig kunskap om anledningarna till åklagade personers

häktande och om tiden av deras hållande i fängsligt förvar samt att

vid sina besök i fängelserna göra sig underrättad om fångarnas skötsel och

underhåll. Denna bestämmelse kvarstod i stort sett oförändrad till 1941,

bortsett från den begränsning som tillkomsten av militieombudsmannaämbetet

medförde. Då ny instruktion utfärdades 1941, bibehölls i 17 § en anvisning

till justitieombudsmannen att särskilt uppmärksamma tillämpningen

av reglerna om de två viktigaste straffprocessuella frihetsberövandena kvar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

hållande (nu anhållande) och häktning. Därjämte tillädes i en andra mening,

att det ålåge justitieombudsmannen att även i fråga om andra frihetsberövanden

inom dennes verksamhetsområde öva vaksam tillsyn. Utskottet,

som gav bestämmelsen dess definitiva utformning, framhöll att tillsynen

skulle avse icke allenast provisoriska frihetsberövanden, t. ex. av förment

sinnessjuka, alkoholister och lösdrivare eller av utlänningar, utan även de

definitiva frihetsberövandena på verkställighetsstadiet, särskilt de tidsobestämda.

Justitieombudsmannens inspektionsskyldighet enligt förevarande

paragraf utökades också från att avse endast fångvårdsanstalter till att gälla

även »liknande anstalter». Det skulle åligga justitieombudsmannen att göra

sig underrättad om där intagnas skötsel och underhåll. Såsom utskottet

kunnat iakttaga vid granskningen av justitieombudsmannens verksamhet

avse de av denne handlagda ärendena numera också till mycket stor del just

frihetsberövande av olika slag, framför allt sådana, som verkställas på fångvårdsanstalter

och på sinnessjukhus.

I Kungl. Maj :ts förslag till ändrad lydelse av denna paragraf ha de två

första meningarna enligt den nuvarande avfattningen sammanslagits till en.

Bland alla förekommande frihetsberövande åtgärder skulle enligt förslaget i

instruktionen allenast häktningen namngivas, medan övriga frihetsberövanden

sammanfattas under beteckningen »annat frihetsberövande». Med

hänsyn till den faktiska omfattningen av justitieombudsmannens nuvarande

verksamhet är knappast befogat att på detta sätt skjuta häktningen i förgrunden,

vilken för övrigt även på annat sätt redan är kringgärdad med särskilda

garantier. Det väsentliga i justitieombudsmannens uppgift på detta

område är enligt utskottets mening, att denne utövar en vaksam tillsyn över

tillämpningen av alla de olika bestämmelser, som tillåta att en människa berövas

sin frihet, oavsett om det sker genom ett judiciellt eller administrativt

förfarande. Att justitieombudsmannen verkar till förhindrande av missbruk

av dessa bestämmelser är en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti. Under sådana

omständigheter saknas anledning att i författningstexten särskilt framhäva

något visst slag av frihetsberövande. Utskottet får därför föreslå, att

första punkten i förevarande paragraf får den lydelsen, att justitieombudsmannen

bör noggrant övervaka tillämpningen av lagar och författningar angående

frihetsberövanden inom området för hans verksamhet.

18 §.

I enlighet med justitieombudsmannens förslag förordar utskottet, att bestämmelsen

om att justitieombudsmannen skall föra ordet i tryckfrihetskommittén,

vilken avskaffas i samband med tryckfrihetsreformen, borttages

ur denna paragraf.

19 §.

Utskottet vill under denna paragraf erinra om vad utskottet anfört i sitt

utlåtande nr 16 rörande 15 § instruktionen för militieombudsmannen. Förevarande

paragrafs avfattning utgör således icke hinder för rationaliserande

åtgärder beträffande diarieföring och registratur, t. ex. efter mönster av det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

vid domstolarna efter rättegångsreformen tillämpade systemet med dagboksblad,

dombok och akter.

27 §.

I enlighet med vad som gäller inom domstolsväsendet och övriga delar av

den statliga och kommunala förvaltningen böra besvär över justitieombudsmannens

beslut i disciplinära ärenden kunna insändas med posten. För den

skull får utskottet föreslå vissa ändringar i och tillägg till förevarande paragraf.

Rörande den närmare motiveringen får utskottet hänvisa till vad utskottet

anfört i sitt utlåtande nr 16 vid 23 § instruktionen för militieombudsmannen.

Slutstadgande.

Enär de ändringar i instruktionen för justitieombudsmannen, som ovan

föreslagits, delvis sammanhänga med olika vilande grundlagsförslag, måste

bestämmelsernas ikraftträdande på motsvarande sätt göras beroende av de

tidpunkter, då dessa grundlagsändringar skola träda i kraft. Ändringarna i

1 och 4 §§ delvis också i 17 § av instruktionen sammanhänga med ändringarna

i §§ 96 och 101 regeringsformen, ändringarna i 6 och 14 §§ med ändringarna

rörande riksdagens arbetsformer i särskilt § 49 regeringsformen

och § 2 riksdagsordningen samt ändringen i 18 § med tryckfrihetsreformen.

Sistnämnda reform skall träda i kraft den 1 januari 1950; beträffande övriga

grundlagsförslag bär icke angivits någon bestämd tidpunkt för ikraftträdandet.

Ändringarna i 8, 17 och 27 §§ i instruktionen synas kunna träda

i kraft omedelbart, liksom också ändringen i 18 § med hänsyn till vad som

stadgas i § 108 regeringsformen i dess ännu gällande lydelse.

Mot det i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag intagna förslaget till

övergångsbestämmelse har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Under förutsättning, att de av konstitutionsutskottet i memorial nr 10 under

10), 12) och 13) anmälda vilande grundlagsförslagen bliva slutligen antagna,

får utskottet med stöd av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte besluta,

att 1, 4, 6, 8, 14, 17, 18 och 27 §§ instruktionen den

14 mars 1941 för riksdagens justitieombudsman skola ha

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

(Gällande lijdelse:)

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad av domare, ämbetsoch

tjänstemän samt, om de i sina

ämbetens utövning av våld, manna
-

(Utskottets förslag:)

Ändring i vissa delar av instruktionen

den 14 mars 1941 för riksdagens

justitieombudsman.

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad av domare, ämbetsoch

tjänstemän samt, om de i sina

ämbetens utövning av väld, manna
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

(Gällande lydelse:)

(Utskottets förslag:)

mån eller annan orsak begått någon mån eller annan orsak begått någon

olaglighet eller underlåtit att behö- olaglighet eller underlåtit a it behörigen

fullgöra sina ämbetsplikter, rigen fullgöra sina ämbetsplikter,

dem vid vederbörliga domstolar i laga dem vid vederbörliga domstolar i laga

ordning därför tilltala eller låta till- ordning därför tilltala eller låta till
-

tala; dock vare krig sdomstolarnas

personal samt ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel så ock

Konungens justitiekansler och riksdagens

militieombudsman undantagna

från justitieombudsmannens tillsyn.

tala; dock vare de som hava att taga

befattning med militära mål, såvitt

angår denna ämbetsutövning, samt

ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna

medel jämväl i övrigt, så ock

Konungens justitiekansler och riksdagens

militieombudsman undantagna

från justitieombudsmannens tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under justitieombudsmannens

tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som

justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan

åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

4 §•

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i

mål, som från annan domstol än

krigsdomstol kommit under högsta

domstolens prövning, av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så orätt

dömt, att därigenom någon, emot tydlig

lag samt sakens utredda och behörigen

styrkta förhållande, mistat

eller kunnat mista liv, personlig frihet,

ära eller egendom, eller regeringsrätten

eller en eller flera av dess

ledamöter funnes hava vid prövning

av besvärsmål låtit sådant förhållande

komma sig till last, vare justitieombudsmannen

pliktig att vid riksrätt

den eller de felande under tilltal

ställa samt till ansvar efter lag

befordra; och före justitieombudsmannen

då alltid själv talan.

4 §.

t

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i

mål, som icke utgjort militärt mål, av

egennytta, vrångvisa eller försumlighet

så orätt dömt, att därigenom någon,

emot tydlig lag samt sakens

utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista

liv, personlig frihet, ära eller egendom,

eller regeringsrätten eller en eller

flera av dess ledamöter funnes hava

vid prövning av besvärsmål låtit

sådant förhållande komma sig till

last, vare justitieombudsmannen pliktig

att vid riksrätt den eller de felande

under tilltal ställa samt till ansvar

efter lag befordra; och före justitieombudsmannen

då alltid själv

talan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15- (Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)

6 §. 6 §.

Har riksdagen, dess bankoutskott

eller revisorer förordnat om åtal mot

fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret

eller mot direktionsledamot

i riksbanken eller riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där dessa icke äro fullmäktige,

eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige

i riksbanken beslulit ställa

direktionsledamot i banken under tilltal

eller fullmäktige i riksgäldskontoret

förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

åligge det justitieombudsmannen

att sådan talan utföra. Yppas anledning

till åtal under tid, då riksdagen

eller revisorerna icke äro församlade,

äge justitieombudsmannen utan

särskilt förordnande väcka åtalet.

B §•

Justitieombudsmannen äge i andra

fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att antingen

själv eller genom ombud utföra

de åtal mot domare, ämbets- och

tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten;

dock före justitieombudsmannen

alltid själv talan, när åtal

fullföljes hos högsta domstolen. I mål,

som blivit vid underrätt anhängiggjort,

bör sådan fullföljd äga rum

allenast när synnerliga skäl därtill

äro. Innan rättegång anställes, bör

justitieombudsmannen lämna den eller

dem, vilka äro i fråga att tilltalas,

tillfälle att, inom kort av honom föreskriven

tid, inkomma med de upplysningar,

till vilka de kunna anse sig

befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet

må han fordra den lagliga handräckning,

som de efter § 99 regeringsformen

äro skyldiga att honom lämna,

Har riksdagen, dess bankoutskott

eller revisorer förordnat om åtal mot

fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret

eller mot direktionsledamot

i riksbanken eller riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

där dessa icke äro fullmäktige,

eller hava, i sistberörda händelse, fullmäktige

i riksbanken beslutit ställa

direktionsledamot i banken under tilltal

eller fullmäktige i riksgäldskontoret

förordnat om åtal mot riksgäldsdirektören

och chefen för riksgäldskontoret,

åligge det justitieombudsmannen

att sådan talan utföra. Yppas

anledning till åtal under tid, då riksdagssession

ej pågår eller revisorerna

icke äro församlade, äge justitieombudsmannen

utan särskilt förordnande

väcka åtalet.

8 §•

Justitieombudsmannen äge i andra

fall än de i 4 och 5 §§ nämnda att antingen

själv eller genom ombud utföra

de åtal mot domare, ämbets- och

tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten.

I mål, som blivit vid underrätt

anhängiggjort, bör justitieombudsmannen

fullfölja åtal hos högsta

domstolen allenast när synnerliga

skäl därtill äro. Innan rättegång anställes,

bör justitieombudsmannen

lämna den eller dem, vilka äro i fråga

att tilltalas, tillfälle att, inom kort av

honom föreskriven tid, inkomma med

de upplysningar, till vilka de kunna

anse sig befogade. Av ämbetsmännen i

allmänhet må han fordra den lagliga

handräckning, som de efter § 99 regeringsformen

äro skyldiga att honom

lämna, samt av alla fiskaler äska biträde

att anställa och utföra åtal efter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

(Gällande lydelse:)

samt av alla fiskaler äska biträde att

anställa och utföra åtal efter de föreskrifter,

vilka han bör dem meddela;

ägande han, vad vites föreläggande beträffar,

därtill lika rätt med justitiekanslern.

14 §.

Det åligge justitieombudsmannen

att till varje lagtima riksdag avlämna

en allmän redogörelse för sin förvaltning

av det honom anförtrodda ämbetet

samt däruti med avseende på

området för sin ämbetsutövning utreda

lagskipningens tillstånd i riket, anmärka

bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till deras

förbättring. Han vare ock skyldig att

för varje lagtima riksdag uppgiva, såväl

vilka av föregående riksdagar fattade

beslut och gjorda framställningar

efter sistförflutna lagtima riksdags

början blivit av Konungen gillade och

föranlett bestämmelsers utfärdande

eller annan åtgärd, som även vilka beslut

och framställningar icke blivit för

Konungen föredragna eller av Konungen

prövade. Justitieombudsmannens

ovannämnda redogörelse och berättelse

böra genast vid riksdagens

början ingivas för att kunna i tid hänvisas

till granskning av lagutskott, dit

jämväl i samma ändamål till justitieombudsmansexpeditionen

hörande

ämbetsdiarier, protokoll och registratur

inlämnas.

17 §•

Justitieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående kvarhållande

och häktande av personer,

vilka skola åtalas vid annan domstol

än krigsdomstol. Även i fråga om

(Utskottets förslag:)

de föreskrifter, vilka han bör dem

meddela. Vid infordrande av förklaring

eller upplysning äge justitieombudsmannen

förelägga vite till högst

etthundra kronor; försuttet vite skall

på justitieombudsmannens begäran

uttagas.

14 §.

Det åligge justitieombudsmannen

att årligen till riksdagen avlämna en

allmän redogörelse för sin förvaltning

av det honom anförtrodda ämbetet

samt däruti med avseende på området

för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens

tillstånd i riket, anmärka

bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till deras förbättring.

Han vare ock skyldig att årligen

för riksdagen uppgiva, såväl vilka av

föregående riksdagar fattade beslut

och gjordartramställningar blivit under

det sistförflutna året av Konungen

gillade och föranlett bestämmelsers

utfärdande eller annan åtgärd, som

även vilka beslut och framställningar

icke blivit för Konungen föredragna

eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens

ovannämnda redogörelse

och berättelse böra genast vid

riksdagens början ingivas för att kunna

i tid hänvisas till granskning av

lagutskott, dit jämväl i samma ändamål

till justitieombudsmansexpeditionen

hörande ämbetsdiarier, protokoll

och registratur inlämnas.

17 §.

Justitieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående frihetsberövanden

inom området för

hans verksamhet. Det åligge honom

ock att besöka fångvårds- och liknan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

15

(Gällande lydelse:)

andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen

att med avseende å

området för sin ämbetsverksamhet

öva vaksam tillsyn. Det åligge honom

ock att besöka fångvårds- och liknande

anstalter för att göra sig underrättad

om de där intagnas skötsel och

underhåll. De fånglistor, som enligt

särskilda författningar inkomma till

justitieombudsmannen, skola av honom

granskas.

18 §.

Justitieombudsmannen, som förer

ordet bland de till tryckfrihetens vård

av riksdagen valda kommitterade, bör

med synnerlig uppmärksamhet och

nit iakttaga vad till skyddande av

tryckfriheten är stadgat.

27 §.

(Utskottets förslag:)

de anstalter för att göra sig underrättad

om de där intagnas skötsel och

underhåll. De fånglistor, som enligt

särskilda författningar inkomma till

justitieombudsmannen, skola av honom

granskas.

18 §.

Justitieombudsmannen bör med

synnerlig uppmärksamhet och nit

iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten

är stadgat.

27 §.

Över justitieombudsmannens beslut rörande befattningshavares varning,

avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller

skiljande från befattningen må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.

Besvären skola, vid äventyr av talans

förlust, ingivas till justitieombudsmannen

sist å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhållit del av

beslutet; och har justitieombudsmannen

att så snart ske kan överlämna

besvären jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

Besvären skola, vid äventyr av talans

förlust, hava inkommit till justitieombudsmannen

sist å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhållit

del av beslutet. Besvårshandlingar,

som inkomma med posten, skola anses

ingivna av den som undertecknat besvärsskriften.

Handlingarna skola anses

ingivna den dag, då handlingarna

eller avi om försändelse, i vilken

handlingarna finnas inneslutna, inkommo

till justitieombudsmannen.

Justitieombudsmannen har att så

snart ske kan överlämna besvären

jämte eget utlåtande till bankoutskottet.

Justitieombudsmannens beslut om befattningshavares avstängande från

tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 15.

(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)

Ändringarna skola träda i kraft, såvitt

avser 1 och 5 §§ den dag, då Konungen

låter i riksdagen uppläsa öppet

brev att kungörelse utfärdats om

ändrad lydelse av §§ 96 och 101 regeringsformen,

såvitt avser 6 och 15 §§

den dag, då Konungen låter i riksdagen

upplåsa öppet brev, att kungörelse

utfärdats om ändrad lydelse av § 59

regeringsformen och § 2 riksdagsordningen,

samt i övrigt omedelbart:

Bestämmelserna i 1 och 5 §§ skola

i deras äldre lydelse gälla, såvitt angår

fall, där i stället för militära rättegångslagen

äldre lag äger tillämpning.

Stockholm den 17 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren, herrar Ahlkvist, Krugel, Olofsson, Lindblom,

fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, herr Ivar Nilzon och fröken Andersson;
från

andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,

Lindahl, Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, Wirtén och

Fagerholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

497379. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:113 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens justitieombudsman. a1 i texten