Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens militieombudsman. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 199, av herr Hedlund i Östersund.

1949-03-17 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:16, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens militieombudsman. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 199, av herr Hedlund i Östersund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i instruktionen för riksdagens militieombudsman.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 199, av herr Hedlund i Östersund.

I motionen erinras om att 1948 års lagtima riksdag såsom vilande

för fortsatt grundlagsenlig behandling antagit förslag till ändrad lydelse

av §§ 17—20, 22, 96 och 101 regeringsformen. Dessa förslag hade betingats

av den samma år beslutade reformen i fråga om det militära rättegångsväsendet.

Till grund för beslutet i grundlagsärendet låge Kungl. Maj:ts

''proposition nr 217 till samma riksdag. I propositionen framhölles, att ändringarna

i regeringsformen föranledde ändringar i instruktionen för militieombudsmannen.

Förslag i nämnda del funnes fogade såsom bilaga vid statsrådsprotokollet

i ärendet. Uppenbarligen borde frågan om följdändringar

i instruktionen för militieombudsmannen upptagas i anslutning till grundlagsförslagens

slutliga prövning vid innevarande riksdag. Det borde ankomma

på vederbörande utskott att utarbeta förslag i ämnet. Därvid torde

utskottet även böra pröva, i vad mån instruktionen kunde behöva ändras

i annat avseende än varom nu vore fråga och framlägga därav föranledda

förslag. Motionen utmynnar i hemställan, »att riksdagen måtte besluta erforderliga

ändringar i instruktionen för militieombudsmannen».

Militieombudsmannen har på hemställan av utskottet inkommit med yttrande

över motionen. Yttrandet återgives nedan i anslutning till de frågor,

som beröras av detsamma.

Riksdagens revisorer hava i sin till innevarande riksdag avgivna berättelse

uttalat, att frågan om militieombudsmansämbetets allmänna ställning

och skyldigheter borde upptagas till omprövning. I berättelsen, del II,

finnes intaget ett av försvarets civilförvaltning den 11 januari 1949 till

Kungl. Maj:t avgivet yttrande i anledning av vad revisorerna anfört i

nämnda del. Vidare har militieombudsmannen till statsutskottet avgivit

yttrande över revisorernas uttalanden. Sistnämnda yttrande har såsom

bilaga fogats vid detta utlåtande. Till revisorernas uttalanden och civilförvaltningens

yttrande återkommer utskottet nedan vid redogörelsen för

ifrågasatta ändringar i instruktionen under 2 §.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19h9. 9 samt. 1 avd. Nr 16.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Inledning.

Grundläggande bestämmelser om militieombudsmannens ställning och

uppgifter finnas i §§ 96—101 regeringsformen. Till dessa ansluter sig en den

14 mars 1941 utfärdad instruktion för riksdagens militieombudsman.

Genom propositionen nr 217 till 1948 års riksdag framlades förslag till

grundlagsändringar i anledning av den genom propositionen nr 216 till

samma riksdag föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet.

I propositionen nr 217 anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Zetterberg, om reformens allmänna innebörd bland annat följande:

Den föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet innebär

främst att krigsdomstolarna avskaffas för fredstid; militära mål skola i

stället handläggas vid allmän domstol. Under krig, beredskapstillstånd och

beredskapsövning avses visserligen krigsrätt kunna inrättas såsom första

domstol, men även av krigsrätt handlagt mål skall i andra instans upptagas

av hovrätt med vanlig sammansättning. Under dessa förhållanden synes det

uppenbart att särskild föreskrift, att militära mål som dragas under

Konungens prövning skola företagas och avgöras uti högsta domstolen, icke

erfordras samt att högsta domstolen vid handläggning av sådana mål icke

bör bestå av andra ledamöter än i vanliga mål.

Ehuru militära mål i princip skola handläggas vid allmän domstol, ha

vissa särregler beträffande sådana mål funnits nödvändiga. Dessa ha upptagits

i det genom propositionen nr 216 framlagda förslaget till militär

rättegångslag, vari jämväl angivits vilka mål som skola anses såsom militära

mål. Vad i sistnämnda hänseende föreskrivits överensstämmer i stora

drag med de hittillsvarande krigsdomstolarnas kompetensområde.

De i propositionen nr 216 upptagna lagförslagen antogos efter hemställan

av utskottet i dess däröver avgivna utlåtande, nr 41, av 1948 års riksdag,

varefter Kungl. Maj:t den 30 juni 1948 utfärdade militär rättegångslag

och lag om införande av nämnda lag.

Av de i regeringsformen upptagna bestämmelserna om militieombudsmannen

beröras §§96 och 101 av den militära rättegångsreformen.

I § 96 stadgas att riksdagen skall förordna justitieombudsman och militieombudsman

att i egenskap av riksdagens ombud ha tillsyn över lagars

och författningars efterlevnad, militieombudsmannen i vad de skola tillämpas

vid krigsdomstolarna samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna medel och justitieombudsmannen i

vad de eljest skola vid domstolarna samt av ämbets- och tjänstemän tilllämpas.

I § 101 upptagas bestämmelser för vissa fall då högsta domstolen

eller någon av dess ledamöter dömt orätt, och stadgas därvid att justitieombudsmannen

eller, om målet från krigsdomstol kommit under högsta

domstolens prövning, militieombudsmannen är pliktig att ställa den felaktige

under tilltal vid riksrätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

De genom propositionen nr 217 föreslagna ändringarna i nämnda paragrafer

sammanfattas i följande uttalande av departementschefen:

På grund av det anförda anser jag i likhet med samtliga remissinstanser,

som uttalat sig i frågan, att den nuvarande arbetsfördelningen mellan justitieombudsmannen

och militieombudsmannen bör i sakligt hänseende i stort

sett bibehållas. I § 96 bör alltså föreskrivas att på militieombudsmannen

ankommer att ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad

de skola tillämpas i mål, som i den ordning § 87 1 mom. stadgar förklarats

vara att hänföra till militära mål samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel, varjämte § 101

bör så ändras att militieombudsmannens skyldighet att anställa åtal vid

riksrätt blir beroende av om det mål vari felaktighet begåtts, utgjort sådant

militärt mål som i § 96 avses. Dessutom torde i övergångshänseende böra

stadgas att bestämmelserna i §§ 96 och 101 i deras äldre lydelse skola gälla

såvitt angår fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tilllämpning.

I propositionen nr 217 framhålles, att de förordade ändringarna i regeringsformen

torde föranleda vissa ändringar av instruktionen för militieombudsmannen.

Förslag i ämnet finnes fogat vid statsrådsprotokollet i

ärendet. För innehållet i detta förslag redogöres nedan.

På hemställan av konstitutionsutskottet i dess över propositionen nr 217

avgivna utlåtande, nr 25, antog riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling de i propositionen föreslagna ändringarna i regeringsformen.

Konstitutionsutskottet har i memorial nr 10 för innevarande riksdag

till grundlagsenlig behandling anmält ovannämnda såsom vilande antagna

förslag.

Ifrågasatta ändringar i instruktionen.

1 §•

Enligt 1 § åligger det militieombudsmannen att utöva en allmän tillsyn

över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att, om ämbets- eller tjänsteman i sitt

ämbetes utövning vid krigsdomstol eller i annan ämbetsutövning, för vilken

åtnjutes avlöning från nämnda medel, av väld, mannamån eller annan

orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina

ämbetsplikter, honom därför i laga ordning tilltala eller låta tilltala vid

vederbörlig domstol; dook är justitiekanslern undantagen från militieombudsmannens

tillsyn. Paragrafen innehåller vidare föreskrift, att militieombudsmannen

må låta tilltala ämbets- och tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under justitieombudsmannens tillsyn, om ämbets- eller tjänstemannen

deltagit i åtgärd, som militieombudsmannen finner böra föranleda åtal mot

någon, som står under hans tillsyn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Propositionen nr 217 till 191$ års riksdag innehåller förslag om ändring i

1 § så att militieombudsmannens tillsyn kommer att avse lagars, författningars

och instruktioners efterlevnad i militära mål samt eljest av ämbetsoch

tjänstemän med avlöning från de till förs vars väsendet anslagna medel

i stället för lagars, författningars och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning som nyss sagts.

Därjämte föreslås, att militieombudsmannens åtalsplikt skall hänföra sig

till begånget fel i ämbetes utövning i militärt mål i stället för vid krigsdomstol.

Militieombudsmannen har lämnat de föreslagna ändringarna utan

erinran.

2 §.

I 2 § stadgas, att militieombudsmannen vid fullgörande av vad enligt

1 § åligger honom särskilt skall övervaka efterlevnaden av

strafflagstiftningen för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar och

om rättegången därstädes samt andra författningar, i den mån de skola

tillämpas av sådan domstol;

värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till förs vars väsendet anslagna medel

samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad

de äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll och

vård av materiel, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt

utförande av arbete för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra

handlingar.

Beträffande 2 § uttalas i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag, att

»lagstiftningen om krigsdomstolar och om rättegången därstädes samt andra

författningar, i den mån de skola tillämpas av sådan domstol» bör utbytas

mot »militära rättegångslagen och därmed sammanhängande författningar».

Militieombudsmannen har icke framställt erinran mot detta förslag.

Riksdagens revisorer anföra, efter att hava redogjort för bland annat

vissa uttalanden i samband med militieombudsmansämbetets inrättande,

följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Då genom beslut vid 1914 och 1915 års riksdagar ett särskilt ämbete såsom

militieombudsman inrättades, fick justi tieombudsmansäm betet i huvudsak

tjäna såsom förebild för den nya institutionen. I överensstämmelse

härmed bär militieombudsmannen främst avsetts skola utöva en allmän tillsyn

över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad inom det speciella

område av statsförvaltningen som ämbetet fått sig anvisat att (ivervaka.

I nära anslutning härtill har för militieombudsmannen föreskrivits

skyldighet att kontrollera tillämpningen av bestämmelser om krigsmäns

behandling och omvårdnad. Att militieombudsmannen på ifrågavarande

områden har en synnerligen viktig uppgift att fylla torde vara höjt över

varje tvivel. Veterligen har heller icke från något håll förslag framförts om

en begränsning av ämbetets principiella befogenheter härutinnan.

Den lämnade redogörelsen ger emellertid vid handen, att militieombndsmannen

förutom själva rättsvården anförtrotts vissa andra uppgifter, vilka

anknyta till den rent ekonomiska verksamheten inom försvaret. Militieombudsmannen

skall sålunda enligt gällande instruktion utöva kontroll över

bland annat fastighetsförvaltningen, anskaffningsverksamheten, materielvården

och förrådshållningen ävensom anmärka och beivra sådana fel, som

kunna föranleda att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt

ändamål. Vid ämbetets inrättande lades, såsom av det föregående jämväl

framgår, synnerlig vikt vid denna sida av kontrollen. Med hänsyn härtill

förstärktes också redan tidigt personalorganisationen med en specialbefattning

såsom byråintendent. Militieombudsmannen plägar därjämte regelmässigt

anlita särskilda experter för olika granskningsuppdrag, föranledda

av den på honom ankommande kontrollen över den militära förvaltningens

skilda grenar.

Såvitt revisorerna vid ett studium av militieombudsmannens årliga ämbetsberättelse

kunnat finna, kan emellertid militieombudsmannens verksamhet

i sist berörda hänseende knappast sägas ha lett till åsyftat resultat.

De ärenden som i skilda sammanhang upptagits till behandling avse sålunda

nästan uteslutande rätts- och personalvården inom försvaret, medan

tillsynen över själva förvaltningsverksamheten allenast i ett ytterst ringa

antal fall föranlett särskilda framställningar från militieombudsmannens

sida. Ämbetet har med andra ord icke blivit det centrala kontrollorgan

rörande försvarets ekonomiska förhållanden som ursprungligen åsyftats.

Anledningen härtill måste anses ligga i sakens egen natur. De åligganden

härutinnan som anförtrotts militieombudsmannen äro nämligen så omfattande

och vittutseende till sin karaktär, att desamma näppeligen kunna

fullgöras utan en avsevärd förstärkning av ämbetets personalorganisation,

försåvitt icke de i egentlig mening rättsvårdande uppgifterna skola i väsentlig

mån skjutas åt sidan. Man bör vidare taga i betraktande att kontrollen

pa förevarande område sedan tiden för militicombudsmansämbetets inrättande

i hög grad rationaliserats genom att den kamerala och sakliga revision

som de militära myndigheterna äro underkastade vid upprepade tillfällen

väsentligen utbyggts och förstärkts. Vederbörande, i det föregående

närmare berörda revisionsorgan torde också äga helt andra organisatoriska

förutsättningar än militieombudsmannen att effektivt kontrollera den ekonomiska,

förvaltningsverksamheten och vad därmed sammanhänger inom

försvarsväsendet.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter kan enligt revisorernas uppfattning

ifrågasättas, huruvida behov nu föreligger av en särskild tillsyn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

över försvarets ekonomiska förhållanden från militieombudsmannens sida.

Starka skäl synas i stället tala för att ämbetets instruktionsmässigt fastställda

åligganden — på motsvarande sätt som gäller för justitieombudsmannen

inom dennes speciella kompetensområde — inskränkes till att avse

allenast rätts- och personalvården inom försvaret, medan kontrollen över

den ekonomiska förvaltningen helt överlåtes på vederbörande revisionsmyndigheter.

Genom en dylik koncentration av arbetsuppgifterna skulle

jämväl kostnaderna för militieombudsmannens verksamhet kunna i viss

mån nedbringas. Revisorerna anse sålunda, att frågan om militieombudsmansämbetets

allmänna ställning och skyldigheter bör upptagas till omprövning.

Försvarets civilförvaltning anför i anledning av revisorernas uttalande:

I och med tillkomsten av den periodiska inspektion av försvarets kassaavdelningar,

som tjänstemän hos civilförvaltningen sedan något år tillbaka

fullgöra enligt bestämmelser i gällande kassareglemente, synes det knappast

erforderligt att militieombudsmannen vid sina förrättningar ägnar

uppmärksamhet åt kassatjänsten. Såvitt civilförvaltningen har sig bekant,

har så ej heller skett under senare tid. Motsvarande synpunkter torde i

huvudsak kunna läggas å kassa- och räkenskapsväsen beträffande lägeroch

manskapskassornas affärsrörelser, vilka rörelser underkastas granskning

på ort och ställe av tjänstemän hos ämbetsverket. Därvid bliva även

rörelseresultaten föremål för ingående uppmärksamhet. Det får dock icke

bortses från att marketenteri- och filmrörelser utgöra trevnadsanordningar

för manskapet och i denna egenskap påkalla militieombudsmannens uppmärksamhet.

Civilförvaltningens revision är i huvudsak — frånsett undersökningsdetaljen

— instruktionsenligt inriktad på formella och kamerala granskningsuppgifter,

varför den knappast kan ersätta den sakligt-juridiska granskning

av upphandlingsprotokoll m. m., som av militieombudsmannen utövas på

ort och ställe. Däremot torde förrådskontrollkontorens och sakrevisionens

verksamhet samt de centrala förvaltningsmyndigheternas inspektionsförrättningar

ha stor betydelse i fråga om den sakliga kontrollen å de lokala

myndigheternas förvaltningsverksamhet.

Det förefaller civilförvaltningen lämpligt, att militieombudsmannen bibehåller

sin befogenhet att granska förvaltningsverksamheten, även om skyldigheten

i nämnda hänseende borttages med hänsyn till omfattningen av

de militieombudsmannen anförtrodda mera väsentliga arbetsuppgifterna.

Yttrande av militieombudsmannen i ämnet har, såsom ovan angivits,

fogats vid detta utlåtande såsom bilaga.

5 §.

Förevarande paragraf stadgar i anslutning till § 101 regeringsformen

skyldighet för militieombudsmannen att vid riksrätt åtala ledamot av högsta

domstolen, som av egennytta, vrångvishet eller försumlighet så orätt

dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen

styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet,

ära eller egendom, allt i den mån detta skett i mål, som från krigsdomstol

kommit under högsta domstolens prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

I propositionen nr 217 till 1948 års riksdag uttalas, att den i förevarande

paragraf intagna bestämningen »mål som från krigsdomstol kommit under

högsta domstolens prövning» kan ersättas av »militärt mål».

Detta ändringsförslag har tillstyrkts av militieombudsmannen.

6 §.

Första punkten av förevarande paragraf stadgar, att militieombudsmannen

i andra fall än det i 5 § nämnda äger att antingen själv eller genom

ombud utföra de åtal mot domare, ämbets- och tjänstemän, vartill han finner

sig föranlåten; dock skall militieombudsmannen alltid själv föra talan,

när åtal fullföljes hos högsta domstolen. I mål, som blivit vid underrätt

anhängiggjort, bör enligt andra punkten sådan fullföljd äga rum allenast

när synnerliga skäl därtill äro. Paragrafen innehåller i fortsättningen föreskrifter

om inhämtande av förklaring samt om rätt för militieombudsmannen

att påkalla handräckning och erhålla biträde med anställande och

utförande av åtal. I paragrafens slutstadgande angives, att militieombudsmannen,

vad vites föreläggande beträffar, äger därtill lika rätt med justitiekanslem.

Vidkommande stadgandet i första punkten har militieombudsmannen anfört

följande.

Denna föreskrift återfanns i samma avfattning i 7 § i den första instruktionen

för militieombudsmannen av den 14 maj 1915 (nr 133). Detsamma

är förhållandet med instruktionerna för justitieombudsmannen den 14 maj

1915 (nr 132, 6 §) och den 14 mars 1941 (nr 140, 8 §).

Den före 1915 års instruktion gällande instruktionen för justitieombudsmannen

av den 1 mars 1830 (s. 296) innefattade icke någon föreskrift om

skyldighet för justitieombudsmannen att själv föra talan när åtal fullföljdes

hos högsta domstolen. Justitieombudsmannen ägde att själv eller genom

ombud utföra åtal utom vid riksrätt. Beträffande riksrättsåtal var stadgat

att justitieombudsmannen alltid själv skulle föra talan, vilket alltjämt

äger giltighet och sedan 1915 även gäller för militieombudsmannen.

I de genom proposition nr 5 till 1915 års riksdag framlagda förslagen till

nya instruktioner för justitieombudsmannen och militieombudsmannen hade

icke intagits något stadgande om skyldighet för justitieombudsmannen och

militieombudsmannen att alltid själv föra talan när atal fullföljdes hos

högsta domstolen och icke heller uti det till grund för propositionen liggande

av tillkallade sakkunniga utarbetade förslaget hade influtit någon sådan

föreskrift. Vid ärendets behandling i lagutskottet (se utlåtande nr 14 s. 9,

14) framhölls att i det förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken,

som Kungl. Maj:t förelagt samma riksdag i 6 § stadgats att i

brottmål, som fullföljts i hovrätt eller blivit dess prövning underställt,

allmänt åtal ej finge fullföljas av annan än justitiekanslern eller justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen eller den någon av dem därtill

förordnade. I sitt yttrande över nämnda förslag hade utskottet föreslagit

den ändringen uti ifrågakomna stadgande, att justitiekanslern och riksdagens

ombudsmän sjiilva borde utföra åklagartalan i högsta domstolen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Härjämte hade utskottet för sin del framhållit såsom önskvärt, att i instruktionerna

för de högsta åklagarna intoges en bestämmelse av innehåll,

att allmänt åtal i mål som blivit vid underrätt anhängiggjort icke borde

fullföljas i högsta domstolen annat än när synnerliga skäl därtill vore. I

enlighet härmed förordade utskottet att i 6 § i instruktionen för justitieombudsmannen

och i 7 § i instruktionen för militieombudsmannen måtte

föreskrivas att riksdagens vederbörande ombudsman alltid själv skulle föra

talan när åtal fullföljdes hos högsta domstolen samt att i mål som blivit

vid underrätt anhängiggjort sådan fullföljd borde äga rum allenast när

synnerliga skäl därtill vore. Vad utskottet sålunda föreslagit i fråga om

avfattningen av ombudsmännens instruktioner blev av riksdagen godkänt.

Omförmälda stadgande i 30 kap. 6 § rättegångsbalken erhöll i samband härmed

den avfattningen att allmänt åtal ej finge hos Konungen fullföljas av

annan än justitiekanslern eller ock riksdagens justitieombudsman eller militieombudsman.

Ehuru av ordalagen i ifrågavarande föreskrifter i 1915 års instruktioner

för justitieombudsmannen och militieombudsmannen (som förut nämnts

lika lydande med motsvarande föreskrifter i 1941 års instruktion för riksdagens

ombudsmän) måhända icke kan anses fullt klart framgå att skyldigheten

för ombudsmännen att själva föra talan i till högsta domstolen

fullföljda mål allenast avser mål i vilka ombudsmannen själv fullföljer talan

till högsta domstolen, torde dock så otvivelaktigt vara fallet. Bestämmelserna

ha även så av ombudsmännen tillämpats. Det kan även anmärkas att

det i instruktionen den 18 juni 1937 (nr 528) för justitiekanslersämbetet

uttryckligen föreskrivits att det åligger justitiekanslern att själv utföra de

åtal, som av honom fullföljas hos högsta domstolen eller där omedelbart anhängiggöras.

Frågan om skyldigheten för riksdagens ombudsmän att själva föra talan

när atal fullföljes till högsta domstolen var föremål för förnyat övervägande

i samband med tillkomsten av 1941 års instruktioner för ombudsmännen.

I det av tillkallade sakkunniga den 16 mars 1939 avgivna betänkandet angående

justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens

allmänna ämbetsställning m. m. (SOU 1939: 7 s. 110, 120) föreslogs

sålunda att denna föreskrift skulle utgå ur instruktionerna. Såsom skäl för

vidtagande av denna ändring i justitieombudsmannens instruktion framhöllo

de sakkunniga att bestämmelsen vid ett mera allmänt införande av

muntlig procedur i högsta instansen kunde vålla justitieombudsmansämbetets

innehavare verkliga olägenheter samt att föreskriften icke heller under

davarande rättegångsordning syntes nödig. Skyldighet för riksdagens ombudsman

att personligen uppvakta vid muntligt förhör i ett mål av mera

bagatellartad beskaffenhet skulle rentav kunna framstå såsom stridande

mot ämbetets värdighet. De sakkunniga ansåge det därför lämpligast att

redan då överlåta å justitieombudsmannens eget omdöme att avgöra, huruvida

han när atal fullföljes hos högsta domstolen ville begagna sig av ombud

eller ej. Att justitieombudsmannen icke därmed erhölle frihet jämväl

att överlåta åt ombud att besluta, huruvida fullföljd till högsta domstolen

överhuvud skulle äga rum, förklarade de sakkunniga icke behöva särskilt

påpekas. I fråga om militieombudsmannens instruktion anförde de sakkunniga

endast att densamma i nämnda del avfattats i överensstämmelse med

instruktionen för justitieombudsmannen.

Genom proposition nr 10 till 1941 års riksdag, vari av Ivungl. Maj:t till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

riksdagens prövning framlades på grundval av 1939 års betänkande utarbetat

förslag till instruktioner för riksdagens justitieombudsman och militieombudsman,

hade den av de sakkunniga i förevarande del föreslagna lydelsen

bibehållits. Första lagutskottet, till vilket propositionen hänvisats,

var emellertid i denna del av annan mening och hemställde i avgivet utlåtande

(nr 8) att ifrågavarande stadganden i instruktionerna skulle erhålla

i förhållande till 1915 års instruktioner oförändrade lydelser. Såsom motivering

härför anförde utskottet, med avseende å instruktionen för justitieombudsmannen,

att stadgandet för det dåvarande icke torde vålla nagon

olägenhet för justitieombudsmannen samt tillräckliga skäl icke syntes föreligga

att under dåvarande rättegångsordning frångå principen att justitieombudsmannen,

när han fullföljde åtal i högsta domstolen, alltid själv

skulle utföra sin talan. Utskottets förslag bifölls i denna del av riksdagen.

Enligt 54 kap. 9 § nya rättegångsbalken gäller att talan mot hovrätts

dom eller slutliga beslut i mål eller ärende som väckts vid underrätt må,

utan att särskilt prövningstillstånd härför erfordras, i mål om allmänt åtal

föras av riksåklagaren eller av justitiekanslern eller justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen. Vidare stadgas i 7 kap. 8 § samma balk att ej

annan särskild åklagare än justitiekanslern eller justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen må besluta, att åtal skall väckas eller fullföljas

i högsta domstolen. Riksåklagaren är enligt 7 kap. 4 § allmän åklagare vid

högsta domstolen. Jämlikt 5 S i samma kapitel äger riksåklagaren övertaga

uppgift, som tillkommer lägre åklagare. Han äger även förordna extra

åklagare att föra talan vid underrätt eller hovrätt eller, då talan fullföljts

allenast av enskild part, vid högsta domstolen. Biträdande åklagare äger i

den omfattning, som bestämmes i instruktion, utföra uppgift som tillkommer

åklagare hos vilken han är anställd. Väckande eller fullföljande av

åtal i högsta domstolen får dock ej beslutas av annan än riksåklagaren.

Av instruktionen den 30 december 1947 för justitiekanslcrsärnbetet (nr

1014) och den samma dag utfärdade instruktionen för riksåklagarämbetet

(nr 1015) framgår angående dessa åklagares skyldigheter i fråga om utförande

av åtal i högsta domstolen följande. Enligt instruktionen för justitiekanslersämbetet

äger justitiekanslern uppdraga åt riksåklagaren, byråchefen

hos ämbetet eller annan som finnes därtill lämplig, att utföra de åtal

justitiekanslern beslutar, dock att fullföljd av sådant åtal i högsta domstolen

ej må beslutas av annan än justitiekanslern. Endast i fråga om mål

vid riksrätt, som förordnats på begäran av justitiekanslern, gäller att han

själv skall föra talan vid domstolen. Beträffande riksåklagaren — som det

bland annat åligger att utföra eller låta utföra åtal i mål som av justitiekanslern

eller riksdagens ombudsmän överlämnas till hans handläggning — gäller

att han äger ensam beslutanderätt i de till ämbetet hörande ärendena men

äger att åt byråchef som är biträdande åklagare hos honom uppdraga att

ombesörja åklagaruppgift som av riksåklagaren bestämmes. — Av den

lämnade redogörelsen framgår att för justitiekanslern icke längre föreligger

skyldighet att när åtal av honom fullföljes hos högsta domstolen själv föra

taian och någon sådan skyldighet föreligger ej heller för riksåklagaren.

Till grund för 1947 års instruktioner för justitiekanslers- och riksåklagarämbetena

ligger ett av tillkallade sakkunniga, den 19 december 1940

avgivet förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet och inrättande

av ett riksåklagarämbete (SOU 1940: 92). Rörande den delegationsrätt

som bör tillkomma riksåklagaren uttalas häri av de sakkunniga att det bör

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

åligga riksåklagaren att personligen leda arbetet och besluta i förekommande

frågor. Med hansyn till den mångfald göromål, som ankomme på

ämbetet, borde dock riksåklagaren kunna uppdraga åt byråchefen för administrativa

ärenden att besluta rörande sådana ärenden av mindre viktig

beskaffenhet, exempelvis frågor angående semestrar och vikarier för åklagare.

Av den ställning övriga byråchefer hos ämbetet intoge som biträdande

åklagare följde även att riksåklagaren i viss utsträckning kunde överlämna

åt sådan befattningshavare att fullgöra å riksåklagaren ankommande åklagaruppgifter.

Framförallt gällde detta åklagartalans utförande. Enligt 7

kap. 5 § i nya rättegångsbalken finge väckande eller fullföljande av åtal

i högsta domstolen icke beslutas av annan än riksåklagaren. Ehuru i förslaget

icke vidtagits någon annan begränsning uti ifrågavarande delegationsrätt,

läge det dock i sakens natur, att åklagaruppgifter som anginge

frågor av större vikt i regel borde fullgöras av riksåklagaren personligen.

Uppdrag av här omförmäld art kunde av riksåklagaren lämnas byråchef

antingen för särskilt fall eller genom föreskrift av mera generell innebörd.

—■ För justitiekanslern förelåge enligt de sakkunniga icke behov av någon

mera omfattande delegationsrätt. Av praktiska skäl kunde justitiekanslern

emellertid i regel icke själv personligen föra talan vid domstol vare sig som

Kungl. Maj:ts ombudsman i kronomål eller som åklagare. För sådana fall

hade därför upptagits bestämmelser om rätt för justitiekanslern att i kronomål

förordna ombud samt uppdraga åt riksåklagaren, byråchefen hos

justitiekanslersämbetet eller annan, som funnes därtill lämplig, att utföra de

åtal justitiekanslern beslutade. Justitiekanslern måste dock själv besluta om

fullföljande av åtal i högsta domstolen.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att olika regler för närvarande

gälla i fråga om skyldighet för de högsta åklagarna, d. v. s. justitiekanslern,

riksdagens ombudsmän och riksåklagaren, att själva utföra åtal

som av dem fullföljes hos högsta domstolen. Under det att riksåklagaren

icke ålagts någon sådan skyldighet samt justitiekanslern befriats från den

skyldighet som tidigare ålegat honom härvidlag gäller alltjämt för riksdagens

ombudsmän att, när åtal av dem fullföljes hos högsta domstolen, de

alltid skola själva föra talan där. Något sakligt skäl för bibehållande av en

dylik olikhet i fråga om de högsta åklagarnas ställning torde knappast föreligga.

Vad beträffar förhållandet till justitiekanslern må framhållas att det alltid

torde ha varit en bärande grundsats i fråga om riksdagens ombudsmäns

allmänna ställning att de i alla avseenden skola anses lika med justitiekanslern

(se regeringsformen § 97 enligt lydelse före 1941 års ändringar).

Sedan justitiekanslern genom inrättande av riksåklagarämbetet befriats

från göromålen såsom högste allmän åklagare, tillkommer det honom numera

såsom särskild åklagare att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som gäller för riksdagens ombudsmän, främst beivra förbrytelser av ämbets-

och tjänstemän. De skäl som åberopats för att justitiekanslern icke

kan själv alltid föra talan i mål som av honom fullföljes hos eller anhängiggöres

i högsta domstolen torde äga motsvarande giltighet för riksdagens

ombudsmän. Givetvis böra dessa dock i likhet med justitiekanslern själva

besluta om fullföljande av åtal i högsta domstolen. Att riksdagens ombudsmän

— vilka äga att till riksåklagarens handläggning överlämna av dem

beslutade åtal — böra i fråga om utförande av talan i högsta domstolen

vara utrustade med samma delegationsrätt som riksåklagaren förefaller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 16. 11

mig ligga i öppen dag. Givetvis bör vederbörande högste åklagare i mål av

större vikt själv utföra talan i högsta domstolen. I likhet med vad som

gäller för riksåklagaren synes det kunna överlåtas åt riksdagens ombudsmän

att själva bedöma om de med hänsyn till omständigheterna själva böra utföra

talan i mål som av dem fullföljts till högsta domstolen eller av dem

där anhängiggjorts. . . .. ... .. . . s

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig bora foresla att i b §

i instruktionen för militieombudsmannen måtte vidtagas den ändringen att

ur paragrafen får utgå den däri intagna föreskriften att militieombudsmannen

alltid själv skall föra talan, när åtal fullföljes hos högsta domstolen.

I fråga om föreskriften i sista punkten att militieombudsmannen, vad

vites föreläggande beträffar, har lika rätt med justitiekansler!! har militieombudsmannen

yttrat:

I 7 § instruktionen den 30 december 1947 för justitiekanslersämbetet

stadgas att justitiekanslern vid infordrande av förklaring eller upplysning

äger förelägga vite till högst etthundra kronor samt att försuttet vite skall

på justitiekanslerns begäran uttagas. „

Då det författningstekniskt icke kan anses tillfredsställande att pa satt

som skett i förevarande hänseende hänvisning göres till instruktionen för

annan myndighet vill jag — i varje fall därest förslaget beträffande paragrafens

första punkt vinner beaktande — ifrågasätta sådan omredigering

av 6 § sista punkten att däri, i överensstämmelse med vad som gäller i fråga

om instruktionen för justitiekanslersämbetet, uttryckligen angives att

militieombudsmannen vid infordrande av förklaring eller upplysning äger

förelägga vite till högst etthundra kronor samt att försuttet vite skall pa

militieombudsmannens begäran uttagas.

12 §.

Enligt 12 § åligger det militieombudsmannen bland annat att till varje

lagtima riksdag avlämna en allmän redogörelse för sin förvaltning av det

honom anförtrodda ämbetet.

Militieombudsmannen har i denna del anfört:

Av 1948 års riksdag ha med anledning av proposition nr 244 såsom vilande

antagits förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,

som bland annat innebära att begreppen lagtima och urtima riksdag icke

bibehållas. En ändring i sådant hänseende föranleder att i nyssnämnda

föreskrift i instruktionen orden »till varje lagtima riksdag» ersättas med

»årligen till riksdagen».

14 §.

Enligt förevarande paragraf bör militieombudsmannen noggrant övervaka

tillämpningen av lagar och författningar angående kvarhållande och

häktande av personer, vilka skola åtalas vid krigsdomstol, samt om hållande

i förvar av sådana personer, som vid krigsdomstol dömts till frihetsstraff.

Det åligger honom ock att besöka militärhäkten, arrester och fängelser för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

att göra sig underrättad om nämnda personers skötsel och underhåll. De

fanglistor för militärhäkten och arrester samt de andra fånglistor, som enligt

särskilda författningar inkomma till militieombudsmannen, skola av

honom granskas.

I propositionen nr 217 till 1948 års riksdag uttalas, att militieombudsmannens

i 14 § omförmälda skyldighet med avseende å frihetsberövanden

bör angivas avse häktning och annat frihetsberövande inom området för

hans verksamhet. Något skäl att bibehålla stadgandet i samma paragraf,

att militieombudsmannen skall besöka fängelser för att göra sig underrättad

om vissa där förvarade personers skötsel och underhåll, anses icke föreligga,

och det föreslås därför att densamma uteslutes.

Militieombudsmannen har lämnat förslaget utan erinran.

15 §.

Enligt paragrafen skall militieombudsmannen över alla mål som anmälas

hos honom och över alla åtgärder som han vidtager låta hålla fullständiga

anteckningar och likaledes registratur av utgående expeditioner.

Särskilt protokoll skall vidare föras över vad som förekommit vid inspektions-

och tjänsteresor.

Militieombudsmannen har i sitt yttrande anfört:

Vid militieombudsmansexpeditionen föras två diarier, ett för öppna och

ett för hemliga ärenden. Det öppna diariet föres sedan några år enligt lösbladssystem.

Varje inkommande ärende erhåller ett upplägg i diariet, vari

verkställes kortfattade anteckningar angående inkommande skrivelser och

utgående expeditioner m. m. samt i vissa fall även om innehållet av militieombudsmannens

slutliga beslut i ärendet. Motsvarande anteckningar

göras även å omslaget till den akt som omedelbart upplägges för varje

ärende. Av samtliga utgående skrivelser bilägges en kopia akten. Registratur

upprättas även för samtliga expeditioner med undantag för första remisskrivelsen

i varje ärende i den man denna till innehållet överensstämmer

med särskilt formulär som vanligen användes. Registraturet inbindes för sig

och skrivelserna äro där samlade i kronologisk ordning.

Det kan ifrågasättas om man icke skulle kunna med fördel såtillvida

helt övergå till aktsystem att allenast sådana expeditioner som innefatta

militieombudsmannens slutliga beslut eller eljest innebära ställningstagande

i saken komma att ingå i registraturet, men kopior av övriga skrivelser

allenast biläggas akten i ärendet. Registraturet skulle härigenom i

viss mån i likhet med en dombok komma att utgöra en samling av militieombudsmannens

avgöranden. Den bättre överskådlighet som härigenom

skulle kunna vinnas över de ärenden som av militieombudsmannen slutbehandlats

torde ur flera synpunkter vara av värde bland annat vid det

interna arbetet inom militieombudsmansexpeditionen. Vid genomförandet

av den nu ifrågasatta anordningen bör det emellertid, i likhet med vad som

hittills tillämpats, anses tillfyllest att där så kan ske allenast i diariet göres

anteckning om innehållet i militieombudsmannens beslut.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Därest en anordning i enlighet med vad nu angivits skulle anses kräva en

omredigering av 15 § i instruktionen, föreslår militieombudsmannen att

stadgandet erhåller följande lydelse.

Över alla mål, som anmälas hos militieombudsmannen, och alla

åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar

(ämbetsdiarier) och likaledes registratur av utgående expeditioner,

som innefatta slutligt beslut eller eljest innebära ställningstagande

i saken; skolande av samtliga utgående expeditioner en kopia

biläggas akten i ärendet. Särskilt protokoll skall föras över vad som

förekommit vid sådana inspektions- och tjänsteresor, som avses i 11 §.

23 §.

Paragrafen innehåller bland annat bestämmelse om rätt för befattningshavare

å militieombudsmansexpeditionen att hos riksdagens bankoutskott

anföra besvär över militieombudsmannens beslut rörande befattningshavarens

varning, avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning

av lön, suspension eller skiljande från befattningen. Det föreskrives, att

besvären vid talans förlust skola ingivas till militieombudsmannen sist å

trettionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet.

Beträffande ansökan, besvärsinlaga eller annan handling, som skall ingivas

till stats- eller kommunalmyndighet, gäller enligt 1 § lagen den 21

juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m., att handlingen

må insändas med posten i betalt brev. I 2 § föreskrives, att handling,

som inkommer till stats- eller kommunalmyndighet med posten, skall

anses ingiven av den som undertecknat handlingen. Handlingen skall anses

ingiven den dag, då handlingen eller avi om försändelse, i vilken handlingen

finnes innesluten, inkom till mottagaren. Från lagens tillämpning är

enligt 3 § riksdagen, dess avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk undantagna. För rättegångsbalkens område

gälla enligt 33 kap. 3 § särbestämmelser, som dock i förevarande hänseende

överensstämma med nämnda lag.

Övergångsstadgande.

I propositionen nr 217 till 1948 års riksdag förordas, att till de föreslagna

ändringarna i 1, 2 och 5 §§ anslutas övergångsstadganden, motsvarande

dem som fogats till det vilande förslaget till ändring i §§ 9G och 101 regeringsformen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottet^ utlåtande nr 16.

Utskottet.

Därest de av den militära rättegångsreformen betingade vilande förslagen

till grundlagsändringar, vilka anmälts av konstitutionsutskottet i memorial

nr 10, bliva slutligen genomförda, erfordras även vissa ändringar i instruktionen

för militieombudsmannen. I samband härmed har uppkommit

fråga att vidtaga justeringar i instruktionen på några andra punkter. Utskottet

kommer i det följande att i paragrafordning upptaga ifrågasatta

ändringar i instruktionen.

1 §•

De allmänna föreskrifterna om militieombudsmannens arbetsuppgifter i

förevarande paragraf ansluta sig nära till de grundläggande stadganden i

ämnet, som meddelas i § 96 regeringsformen. Häri skall enligt det vilande

grundlagsförslaget göras ändring, så att vad som gäller efterlevnad av författningar

vid krigsdomstolarna samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna medel skall avse efterlevnad

av författningar i mål, som i den ordning § 87 1 mom. stadgar förklarats

vara att hänföra till militära mål, samt i övrigt av ovannämnda ämbetsoch

tjänstemän. I propositionen nr 217 till 1948 års riksdag hava förordats

ändringar i förevarande paragraf i överensstämmelse med det vilande förslaget.

Mot utformningen av dessa ändringar har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

2 §.

Medan 1 § angiver militieombudsmannens allmänna kompetens och skyldigheter,

lämnar 2 § anvisning på vissa uppgifter som särskilt åligga honom.

Anvisningarna lämnas i form av en detaljerad förteckning över lagar, författningar

och andra bestämmelser, vilkas efterlevnad han särskilt skall

övervaka. I denna förteckning böra, på sätt i propositionen nr 217 till 1948

års riksdag förordats, uppräkningen av de förut gällande militära processuella

lagarna och författningarna utbytas mot »militära rättegångslagen

och därmed sammanhängande författningar.»

I detta sammanhang vill utskottet upptaga frågan, huruvida militieombudsmansämbetets

allmänna ställning och skyldigheter, på sätt riksdagens

revisorer ifrågasatt, böra upptagas till omprövning.

Avfattningen av § 96 regeringsformen torde, såsom militieombudsmannen

framhållit, närmast giva vid handen, att riksdagens ombudsmän, var

och en beträffande sitt område, äro utan inskränkning behöriga att utöva

kontroll över alla delar av rättsskipningen samt — med undantag för justitiekanslern

— över alla ämbets- och tjänstemän, tillhörande den Kungl.

Maj:t underställda statsförvaltningen. En inskränkning av denna behörighet,

som icke kan ske utan ändring i § 96 regeringsformen, skulle enligt

utskottets mening innebära, att riksdagen avstode från en konstitutionellt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 16. 15

värdefull rättighet. Utskottet kan därför icke förorda, att en dylik inskränkning

sker.

De av revisorerna anförda synpunkterna skulle emellertid kunna tillgodoses

på det sätt, att ur förteckningen över författningar i förevarande

paragraf uteslötes sådana, som närmast hade avseende på den ekonomiska

förvaltningen inom försvarsväsendet. Till stöd för en dylik åtgärd skulle,

i anslutning till vad revisorerna anfört, kunna åberopas, att militieombudsmannens

uppgifter beträffande den ekonomiska förvaltningen enligt förevarande

paragraf äro synnerligen omfattande och vittutseende samt att

en effektiv kontroll numera finnes genom militära revisionsorgan. Detta

kan emellertid enligt utskottets mening icke vara avgörande. Försvarets

ekonomiska förvaltning utgör en så viktig sida av statsverksamheten, att

en fortgående parlamentarisk kontroll icke kan undvaras. Icke minst viktigt

är, såsom militieombudsmannen framhållit, att denne övervakar effektiviteten

av den militära kontrollen. Vid sin årliga granskning av militieombudsmannens

ämbetsförvaltning har utskottet funnit, att hans verksamhet

på förevarande område varit av stor betydelse. Utskottet finner

sig med hänsyn till det anförda icke böra förorda, att författningarna

rörande försvarets ekonomiska förvaltning uteslutas från dem, vars efterlevnad

militieombudsmannen särskilt har att övervaka.

5 §•

Utskottet förordar, att den i propositionen nr 217 till 1948 års riksdag

föreslagna ändringen i förevarande paragraf, vilken ansluter sig till det

vilande förslaget om ändring i § 101 regeringsformen, måtte antagas av

riksdagen.

6 §.

I förevarande paragraf lämnas närmare bestämmelser om åtal vad annan

domstol än riksrätt, infordrande av förklaring och upplysningar m. in. Bland

annat föreskrives, att militieombudsmannen alltid själv skall föra talan,

när åtal fullföljes hos högsta domstolen.

Militieombudsmannen har föreslagit, att stadgandet om skyldighet för

honom att själv föra talan i högsta domstolen måtte utgå och har i denna

del bland annat hänvisat till att motsvarande skyldighet icke längre föreligger

för justitiekanslern och ej heller stadgats för riksåklagaren.

Under äldre rättegångsbalkens tid fördes rättegången i högsta domstolen

nästan uteslutande skriftligen. Skyldigheten för militieombudsmannen att

alltid själv föra talan vid fullföljd hos nämnda domstol ansågs vid sådant

förhållande icke vålla någon olägenhet för honom. Genom den i nya rättegångsbalken

stadgade muntliga processen i högsta instans har läget blivit

ett annat. Icke minst med tanke på militieombudsmannens ofta återkommande

inspektionsresor i landsorten torde det vara ofrånkomligt, att personlig

inställelse i alla mål, som han fullföljt hos högsta domstolen, kan

vara för honom oläglig. Med hänsyn härtill synas för hans del föreligga lika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

starka skäl som beträffande justitiekanslern och riksåklagaren att medgiva

befogenhet att delegera ifrågavarande åklagaruppgifter å annan befattningshavare.

Utskottet vill därför förorda, att ifrågavarande stadgande utgår ur

förevarande paragraf, vilken får underkastas därav betingade redaktionella

jämkningar.

Militieombudsmannens rätt att förelägga viten regleras genom hänvisning

till vad som gäller för justitiekanslern.

Militieombudsmannen har hemställt, att hans rätt till vitesföreläggande

måtte angivas direkt i instruktionen, därvid stadgandet kunde formuleras

i överensstämmelse med den bestämmelse i instruktionen för justitiekanslern,

vartill hänvisning nu sker. Den föreslagna ändringen i fråga om

vitesbestämmelsen synes böra genomföras. Det må erinras om att instruktionen

för justitiekanslern, vartill bestämmelsen nu hänvisar, kan ändras

av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande.

12 §.

Utskottet får tillstyrka militieombudsmannens förslag till ändrad lydelse

av förevarande paragraf. Denna ansluter sig till § 100 regeringsformen,

beträffande vilken föreligger ett av den avsedda revisionen av riksdagens

arbetsformer betingat, såsom vilande antaget ändringsförslag. Sistberörda

förslag, som anmälts av konstitutionsutskottet i dess ovan nämnda memorial

nr 10, omfattar även ändringar i bland annat § 49 regeringsformen och

§ 2 riksdagsordningen.

14 §.

I förevarande paragraf angivas militieombudsmannens skyldigheter beträffande

tillämpningen av lagar och författningar, som angå frihetsberövanden

inom hans verksamhet.

Propositionen nr 217 till 1948 års riksdag innehåller förslag, att militieombudsmannens

ifrågavarande skyldigheter böra angivas avse häktning

eller annat frihetsberövande inom området för hans verksamhet. Vidare

föreslås, att det nu gällande stadgandet om skyldighet för militieombudsmannen

att besöka fängelser för att göra sig underrättad om vissa där

förvarade personers skötsel och underhåll uteslutes.

I sitt utlåtande nr 15 med förslag till vissa ändringar i instruktionen

för riksdagens justitieombudsman har utskottet på angivna skäl föreslagit,

att justitieombudsmannens allmänna skyldighet i förevarande hänseende

skall gälla övervakning av lagar och författningar angående frihetsberövanden

inom området för hans verksamhet. Beträffande häktning har utskottet

framhållit, att det med hänsyn till den faktiska omfattningen av justitieombudsmannens

nuvarande verksamhet knappast vore befogat att skjuta

denna form av frihetsberövande i förgrunden. Häktningen vore även på annat

sätt kringgärdad med särskilda garantier för rättssäkerhet. Detsamma

torde i viss mån gälla militieombudsmannens verksamhet, där exempelvis

tillämpningen av reglerna om förvarsarrest och arreststraff torde kräva väl

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

så stor uppmärksamhet som häktningsförfarandet. Utskottet får därför

föreslå, att militieombudsmannens allmänna skyldighet i förevarande hänseende

angives skola avse tillämpningen av lagar och författningar angående

frihetsberövanden inom området för hans verksamhet.

Det i propositionen föreslagna borttagandet av skyldigheten för militieombudsmannen

att besöka fängelser tillstyrkes av utskottet. Däremot synes

någon begränsning av militieombudsmannens åliggande att besöka militärhäkten

på den grund att i dessa kunna intagas även personer, som äro häktade

i andra mål än militära mål, icke vara motiverad.

15 §.

Enligt förevarande paragraf skall militieombudsmannen över alla mål

som anmälas hos honom och alla åtgärder som han vidtager låta hålla fullständiga

anteckningar och likaledes registratur av utgående expeditioner.

Militieombudsmannen har anfört, att det kunde ifrågasättas, om man

icke med fördel skulle kunna låta registraturet innehålla allenast sådana

expeditioner, som innefattade militieombudsmannens slutliga beslut eller

eljest innebure ställningstagande i saken. För härav eventuellt betingad

ändring i instruktionen har förslag utarbetats av militieombudsmannen.

Innebörden av stadgandet om skyldighet att hålla registratur synes i

viss mån oklar. Ur stadgandet torde dock icke kunna utläsas, att militieombudsmannen

skall vara skyldig att låta alla utgående skrivelser inflyta

1 registraturet. Denna tolkning har också redan i viss mån accepterats, i

det att de första remisskrivelserna i ärendena icke alltid medtagas. Enligt

utskottets mening torde föreskriften få anses uppfylld, om registraturet

innehåller sådana expeditioner, som innefatta slutligt beslut eller eljest

ett ställningstagande. Såsom militieombudsmannen framhållit komma ändock

avskrifter av alla utgående skrivelser att finnas tillgängliga å militieombudsmansexpeditionen.

Den av militieombudsmannen ifrågasatta omläggningen

av registraturet synes sålunda kunna genomföras utan författningsändring.

I viss anslutning till vad som efter processreformen gäller beträffande

diarieföring och aktbildning m. m. vid de allmänna domstolarna skulle de

till de olika ärendena hörande handlingarna inom ämbetets expedition

såsom militieombudsmannen angivit uppdelas på följande sätt. I diariet

göres för varje ärende liksom hittills ett upplägg, därvid ett lösbladssystem

synes ur flera synpunkter fördelaktigt. Då utskottets granskningsarbete

i huvudsak måste bygga på innehållet i dessa upplägg, är det enligt

utskottets mening av vikt att ärendets natur så tydligt som möjligt angives

å diarieupplägget — exempelvis genom en sammanfattning på några rader

av klagomålets innehåll — samt att alla åtgärder under ärendets vidare

handläggning klart framgå av anteckningarna å upplägget. Även arten av

militieombudsmannens beslut torde alltid böra antecknas å upplägget,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 10hO. 9 saml. 1 avd. Nr 16.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

t. ex. »Ej åtgärd», »Åtal», »Erinran» etc. I registraturet samlas såsom i

en dombok alla expeditioner, som innefatta slutligt beslut eller eljest ett

ställningstagande i målet. Alla övriga inkommande handlingar och avskrifter

av utgående expeditioner kunna lämpligen, numererade i löpande

följd, förvaras i akten.

23 §.

Paragrafen innehåller bland annat bestämmelser om besvär över militieombudsmannens

beslut om disciplinära åtgärder mot personalen å militieombudsmansexpeditionen.

Beträffande formerna för besvärsförfarandet

stadgas, att besvären skola vid talans förlust ingivas till militieombudsmannen

sist å trettionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av

beslutet.

Beträffande överklagande av statliga och kommunala myndigheters beslut

gäller numera i allmänhet, att inlagor må insändas med posten. Härvid

ha dock riksdagen, dess avdelningar, utskott, nämder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk varit undantagna. Vid den allmänna översyn

av bestämmelserna i instruktionen för militieombudsmannen som nu sker

torde de där stadgade föråldrade formerna för överklagande icke böra

bibehållas. Utskottet får därför föreslå ändringar i förevarande paragraf,

varigenom besvärshandlingars insändande med posten möjliggöres. Därvid

kunna såsom förebild tjäna de bestämmelser, som äro meddelade i lagen

den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller

kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m.

Slutstadgande.

De föreslagna ändringarnas ikraftträdande bliva delvis beroende av tidpunkterna,

då ändringarna dels i §§ 96 och 101 regeringsformen dels rörande

riksdagens arbetsformer sättas i kraft. Ändringarna i 6, 14 och 23 §§ av

instruktionen, vilka icke direkt sammanhänga med vilande grundlagsförslag,

kunna lämpligen träda i kraft omedelbart.

Utskottet vill tillstyrka att till de ovan föreslagna ändringarna i instruktionen

fogas övergångsbestämmelse av den lydelse, som förordats i propositionen

nr 217 till 1948 års riksdag.

Under förutsättning, att de av konstitutionsutskottet i memorial nr 10

under 10) och 13) anmälda vilande grundlagsförslagen bliva slutligen

antagna, får utskottet med stöd av det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte

besluta, att 1, 2, 5, 6, 12, 14 och 23 §§ instruktionen den

14 mars 1941 för riksdagens militieombudsman skola hava

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

19

(Gällande lydelse.)

1

a
-

( Utskottets förslag.)

Ändring i vissa delar av instruktionen

den 14 mars 1941 för riksdagens militieombudsman.

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad i militära mål samt

eljest av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att,

om ämbets- eller tjänsteman i sitt

ämbetes utövning i militärt mål

eller i annan ämbetsutövning, för vilken

åtnjutes avlöning från nämnda

medel, av våld, mannamån eller annan

orsak begått någon olaglighet

eller underlåtit att behörigen fullgöra

sina ämbetsplikter, honom därför i

laga ordning tilltala eller låta tilltala

vid vederbörlig domstol; dock vare

Konungens justitiekansler undantagen

från militieombudsmannens tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under

militieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd,

som militieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för

sådan åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller

tjänsteman.

Riksdagens militieombudsman

ligge att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad vid krig sdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att,

om ämbets- eller tjänsteman i sitt

ämbetes utövning vid krigsdomstol

eller i annan ämbetsutövning, för vilken

åtnjutes avlöning från nämnda

medel, av våld, mannamån eller annan

orsak begått någon olaglighet eller

underlåtit att behörigen fullgöra

sina ämbetsplikter, honom därför i

laga ordning tilltala eller låta tilltala

vid vederbörlig domstol; dock vare

Konungens justitiekansler undantagen

från militieombudsmannens tillsyn.

2 §.

Vid fullgörande av vad enligt 1 §

åligger militieombudsmannen skall

han särskilt övervaka efterlevnaden

av

strafflagstiftningen för krigsmakten,

lagstif tningen om krigsdomstolar

och om rättegången därstädes

samt andra författningar, i den mån

de skola tillämpas av sådan domstol;

värnpliktslagen samt på grund

därav utfärdade författningar;

2 §.

Vid fullgörande av vad enligt 1 §

åligger militieombudsmannen skall

han särskilt övervaka efterlevnaden

av

strafflagstiftningen för krigsmakten,

militära rättegång slag en och

därmed sammanhängande författningar;
värnpliktslagen

samt på grund

därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse.)

bestämmelser om antagande och

entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande

i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling

och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av

de till försvarsväsendet anslagna medel

samt av försvarsväsendet tillhörande

fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-

och entreprenadväsende, i vad

de äga tillämpning inom försvarsväsendet,

om anskaffande, underhåll

och vård av materiel, anskaffande

och användande av andra förnödenheter

samt utförande av arbete för

försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning

och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av

beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till

utgående expeditioner som av andra

handlingar.

5 §.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i

mål, som från krigsdomstol kommit

under högsta domstolens prövning,

av egennytta, vrångvisa eller försumlighet

så orätt dömt, att därigenom

någon, emot tydlig lag samt sakens

utredda och behörigen styrkta

förhållande, mistat eller kunnat

mista liv, personlig frihet, ära eller

egendom, vare militieombudsman
-

(Utskottets förslag.)

entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande

i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling

och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av

de till försvarsväsendet anslagna medel

samt av försvarsväsendet tillhörande

fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-

och entreprenadväsende, i vad

de äga tillämpning inom försvarsväsendet,

om anskaffande, underhåll

och vård av materiel, anskaffande

och användande av andra förnödenheter

samt utförande av arbete för

försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning

och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av

beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till

utgående expeditioner som av andra

handlingar.

5 §.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i

militärt mål av egennytta, vrångvisa

eller försumlighet så orätt dömt, att

därigenom någon, emot tydlig lag

samt sakens utredda och behörigen

styrkta förhållande, mistat eller kunnat

mista liv, personlig frihet, ära

eller egendom, vare militieombudsmannen

pliktig att vid riksrätt den

eller de felande under tilltal ställa

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse.)

nen pliktig att vid riksrätt den eller

de felande under tilltal ställa samt

till ansvar efter lag befordra; och

före militieombudsmannen då alltid

själv talan.

6 §.

Militieombudsmannen äge i andra

fall än det i nästföregående § nämnda

att antingen själv eller genom ombud

utföra de åtal mot domare, ämbets-

och tjänstemän, vartill han

finner sig föranlåten; dock före militieombudsmannen

alltid själv talan,

när åtal fullföljes hos högsta domstolen.

I mål, som blivit vid underrätt

anhängiggjort, bör sådan fullföljd

äga rum allenast när synnerliga

skäl därtill äro. Innan rättegång

anställes, bör militieombudsmannen

lämna den eller dem, vilka äro i fråga

att tilltalas, tillfälle att, inom

kort av honom föreskriven tid, inkomma

med de upplysningar, till

vilka de kunna anse sig befogade. Av

ämbetsmännen i allmänhet må han

fordra den lagliga handräckning,

som de efter § 99 regeringsformen

äro skyldiga att honom lämna, samt

av alla fiskaler äska biträde att anställa

och utföra åtal efter de föreskrifter,

vilka han bör dem meddela;

ägande han, vad vites föreläggande

beträffar, därtill lika rätt med

justitiekansler n.

12 §.

Det åligge militieombudsmannen

att till varje lagtima riksdag avlämna

en allmän redogörelse för sin

förvaltning av det honom anförtrodda

ämbetet samt däruti med av
-

(Vtskottets förslag.)

samt till ansvar efter lag befordra;

och före militieombudsmannen då

alltid själv talan.

6 §.

Militieombudsmannen äge i andra

fall än det i nästföregående § nämnda

att antingen själv eller genom ombud

utföra de åtal mot domare, ämbets-

och tjänstemän, vartill han

finner sig föranlåten. I mål, som blivit

vid underrätt anhängiggjort, bör

militieombudsmannen fullfölja åtal

hos högsta domstolen allenast när

synnerliga skäl därtill äro. Innan

rättegång anställes, bör militieombudsmannen

lämna den eller dem,

vilka äro i fråga att tilltalas, tillfälle

att, inom kort av honom föreskriven

tid, inkomma med de upplysningar,

till vilka de kunna anse sig

befogade. Av ämbetsmännen i allmänhet

må han fordra den lagliga

handräckning, som de efter § 99 regeringsformen

äro skyldiga att honom

lämna, samt av alla fiskaler

äska biträde att anställa och utföra

åtal efter de föreskrifter, vilka han

bör dem meddela. Vid infordrande

av förklaring eller upplysning äge

militieombudsmannen förelägga vite

till högst etthundra kronor; försuttet

vite skall på militieombudsmannens

begäran uttagas.

12 §.

Det åligge militieombudsmannen

att ärligen till riksdagen avlämna en

allmän redogörelse för sin förvaltning

av det honom anförtrodda ämbetet

samt däruti med avseende på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse.)

seende på området för sin ämbetsutövning

utreda lagskipningens tillstånd

i riket, anmärka bristerna i

lagar och författningar samt avgiva

förslag till deras förbättring. Nämnda

redogörelse bör genast vid riksdagens

början ingivas för att kunna

i tid hänvisas till granskning av lagutskott,

dit jämväl i samma ändamål

till militieombudsmansexpeditionen

hörande ämbetsdiarier, protokoll

och registratur inlämnas.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående kvarhållande

och häktande av ''personer,

vilka skola åtalas vid krigsdomstol,

samt om hållande i förvar av sådana

personer, som vid krigsdomstol

dömts till frihetsstraff. Det åligge

honom ock att besöka militärhäkten,

arrester och fängelser för att

göra sig underrättad om nämnda

personers skötsel och underhåll. De

fånglistor för militärhäkten och arrester

samt de andra fånglistor, som

enligt särskilda författningar inkomma

till militieombudsmannen, skola

av honom granskas.

(Utskottets förslag.)

området för sin ämbetsutövning utreda

lagskipningens tillstånd i riket,

anmärka bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till

deras förbättring. Nämnda redogörelse

bör genast vid riksdagens början

ingivas för att kunna i tid hänvisas

till granskning av lagutskott,

dit jämväl i samma ändamål till militieombudsmansexpeditionen

hörande

ämbetsdiarier, protokoll och registratur

inlämnas.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående frilietsberövanden

inom området för

hans verksamhet. Det åligge honom

ock att besöka militärhäkten och

arrester för att göra sig underrättad

om där förvarade personers skötsel

och underhåll. De fånglistor för militärhäkten

och arrester samt de andra

fånglistor, som enligt särskilda författningar

inkomma till militieombudsmannen,

skola av honom granskas.

23 §. 23 §.

Över militieombudsmannens beslut rörande befattningshavares varning,

avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension

eller skiljande från befattningen må besvär anföras hos riksdagens bankoutskott.

Besvären skola, vid äventyr av ta- Besvären skola, vid äventyr av

lans förlust, ingivas till militieom- talans förlust, hava inkommit till

budsmannen sist å trettionde dagen militieombudsmannen sist å tret
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

efter den, då klaganden erhållit del

av beslutet; och hav militieombudsmannen

att så snart ske kan överlämna

besvären jämte eget utlåtande

till bankoutskottet.

Militieombudsmannens beslut om

tjänstgöring går i verkställighet utan

tionde dagen efter den, då klaganden

erhållit del av beslutet. Besvärshandlingar,

som inkomma med -posten,

skola anses ingivna av den som

undertecknat besvärsskriften. Handlingarna

skola anses ingivna den dag,

då handlingarna eller avi om försändelse,

i vilken handlingarna finnas

inneslutna, inkommo till militieombudsmannen.

Militieombudsmannen

har att så snart ske kan överlämna

besvären jämte eget utlåtande till

bankoutskottet.

befattningshavares avstängande från

hinder av anförda besvär.

Ändringarna skola träda i kraft,

såvitt avser 1, 2 och 5 §§ den dag,

då Konungen låter i riksdagen uppläsa

öppet brev att kungörelse utfärdats

om ändrad lydelse av §§ 96

och 101 regeringsformen, såvitt avser

12 § den dag, då Konungen låter

i riksdagen uppläsa öppet brev, att

kungörelse utfärdats om ändrad lydelse

av § 49 regeringsformen och

§ 2 riksdagsordningen, samt i övrigt

omedelbart.

Bestämmelserna i 1, 2 och 5 §§

skola i deras äldre lydelse gälla, såvitt

angår fall, där i stället för militära

rättegångslagen äldre lag äger

tillämpning.

Stockholm den 17 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDEll.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Kriigel, Olofsson, Lindblom,

fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, herr Ivar Nilzon och fröken

Andersson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,

Lindahl, Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, Wirtén och

Fagerholm.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Andersson, som anfört:

Utskottet har i anslutning till sitt ändringsförslag beträffande instruktionens

2 § tagit ställning till riksdagens revisorers uttalande att frågan

om militieombudsmansämbetets allmänna ställning och skyldigheter bör

upptagas till omprövning. Till detta ställningstagande kan jag icke ansluta

mig. Revisorernas uttalande är grundat på iakttagelsen att militieombudsmannens

verksamhet som kontrollorgan för den militära ekonomiska förvaltningen

icke lett till åsyftat resultat. Vad militieombudsmannen anfört

till bemötande av revisorernas uttalanden synes icke giva vid handen, att

revisorernas iakttagelse är oriktig. Enligt min mening böra de av revisorerna

anförda skälen föranleda en omprövning av militieombudsmansämbetets

allmänna ställning och skyldigheter. Sannolikt kunna de av revisorerna

anförda synpunkterna tillgodoses på det sätt, att ur den i instruktionens 2 §

upptagna förteckningen över författningar, vilkas efterlevnad militieombudsmannen

särskilt har att övervaka, uteslutas de som huvudsakligen

angå den militära ekonomiska förvaltningen. Frågan torde emellertid först

böra närmare utredas.

Jag får alltså hemställa,

A) att riksdagen måtte bifalla vad utskottet ovan hemställt;
B)

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om utredning angående militieombudsmansämbetets

allmänna ställning och skyldigheter samt om framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

25

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

I skrivelse den 18 januari 1949 har statsutskottet hemställt om militieombudsmannens

yttrande över vad riksdagens senast församlade revisorer

i sin berättelse anfört angående militieombudsmannens kontroll över försvarets

ekonomiska förvaltning. Med anledning härav får jag vördsamt anföra

följande.

Revisorerna ifrågasätta huruvida numera behov kan anses föreligga av en

särskild tillsyn över försvarets ekonomiska förhållanden från militieombudsmannens

sida. Starka skäl synas enligt revisorernas uppfattning i stället

tala för att militieombudsmansämbetets instruktionsmässigt fastställda

åligganden — på motsvarande sätt som gäller för justitieombudsmannen

inom dennes speciella kompetensområde — inskränkas till att avse allenast

rätts- och personalvården inom försvaret, medan kontrollen över den ekonomiska

förvaltningen helt överlåtes på vederbörande revisionsmyndigheter.

Revisorerna anse sålunda, att frågan om militieombudsmansämbetets allmänna

ställning och skyldigheter bör upptagas till omprövning.

Till denna slutsats ha revisorerna kommit efter granskning av den för

militieombudsmannen gällande instruktionen och förarbetena härtill samt

vad i militieombudsmannens årliga ämbetsberättelser upptagits i fråga om

militieombudsmannens kontroll över försvarets ekonomiska förhållanden.

Vid sitt ställningstagande ha revisorerna även beaktat att den kameraja

och sakliga revision som de militära myndigheterna äro underkastade från

andra kontrollorgans sida vid upprepade tillfällen väsentligen utbyggts och

förstärkts.

Vad först beträffar omfattningen av militieombudsmannens åligganden

må här anföras följande.

Det grundläggande stadgandet angående de skyldigheter och befogenheter

som gälla för riksdagens ombudsmän meddelas i regeringsformen

§ 96. Här stadgas att justitieombudsmannen och militieombudsmannen i

egenskap av riksdagens ombud efter den instruktion riksdagen för vardera

utfärdat ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad, militieombudsmannen

i vad de skola tillämpas vid krigsdoinstolarna samt av ämbets-

och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna

medel och justitieombudsmannen i vad de eljest skola vid domstolarna av

ämbets- och tjänstemän tillämpas, ävensom att de enligt den fördelning

nu är sagd ha att vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem,

som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan orsak någon

olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen fullgöra.

Avfattningen av detta grundlagsstadgande synes närmast giva vid handen

att riksdagens ombudsmän, var och en beträffande sitt område, äro

utan inskränkning behöriga att utöva kontroll över alla delar av rättsskipningen

samt — med allenast ett undantag, från vilket här kan bortses —

över alla ämbets- och tjänstemän, tillhörande den Kungl. Maj:t under
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Första lagutskottets utlåtande nr 16.

ställda statsförvaltningen. Genom de för ombudsmännen utfärdade instruktionerna

skulle — om denna tolkning är riktig — icke kunna införas några

restriktioner i deras grundlagsenliga uppgifter. Vissa omständigheter giva

dock vid handen att man, åtminstone tidigare, icke varit helt främmande

för tanken att på denna väg begränsa ombudsmännens befogenheter. I § 11

av 1830 års instruktion för justitieombudsmannen stadgades sålunda, att

därest justitieombudsmannen ansåge nödigt att någon domstols, något kollegii

eller ämbetsverks åtgärder i allmänhet granskades, han därom borde

göra anmälan hos Ivungl. Maj:t, vilken allena det tillkomme att om sådan

granskning förordna; bleve den av Ivungl. Maj:t anbefalld, så deltoge justitieombudsmannen

icke i förrättningen, men hade befogenhet att därvid

vara tillstädes för att kunna tillhandagå med upplysningar. I det av tillkallade

sakkunniga den 19 december 1914 avgivna förslag till instruktion

för ombudsmännen anförde de sakkunniga (propositionen 1915 nr 5 s. 28)

— efter att ha påpekat att stadgandena i nämnda paragraf till sin innebörd

vore ganska dunkla — att om med dem skulle vara åsyftat, att justitieombudsmannen

vid sin granskning av förhållandena inom ett ämbetsverk

borde inskränka sig till sådant, i avseende varå funnes särskild anledning

att befara någon felaktighet, och att en allmän även till andra förhållanden

utsträckt granskning endast skulle få ske genom Kungl. Maj:ts försorg,

justitieombudsmannen enligt praxis intagit en väsentligt friare ställning.

Vid de inspektioner, han företoge hos domare och andra myndigheter, omfattade

hans granskning, i den mån tid och andra omständigheter det medgåve,

allt som hörde till vederbörandes ämbetsutövning. Utan tvivel borde

ock så vara förhållandet. Någon sådan anmälan till Ivungl. Maj:t angående

allmän inspektion av domstol eller ämbetsverk, som i nämnda paragraf

omförmäldes, torde däremot icke ha förekommit, i varje fall icke under

senare tid. Dittillsvarande ii 11 hade därför såsom betydelselös och möjligen

vilseledande av de sakkunniga ansetts böra utgå ur instruktionen. —

I 1915 års instruktion för justitieombudsmannen medtogos på grund härav

icke några häremot svarande föreskrifter.

I detta sammanhang kan även erinras om föreskriften i 3 § i 1915 års instruktion

för militieombudsmannen att det ej tillkom denne att ur militärteknisk

synpunkt utöva tillsyn. Denna punkt i militieombudsmannens instruktion

— som i samband med ämbetets tillskapande var föremål för

mycken diskussion i riksdagen (andra kammarens protokoll 1915 nr 43 s. 33

och 37) — motiverades huvudsakligen därmed att militieombudsmannen

skulle vara lagkunnig, d. v. s. jurist och ej militär. Någon mot nämnda

paragraf svarande bestämmelse upptogs icke i 1941 års instruktion för

militieombudsmannen. Vederbörande sakkunniga anförde såsom skäl för

bestämmelsens utmönstrande ur instruktionen följande (SOU 1939: 7 s.

119). Militieombudsmannen kunde vid utövande av sin kontroll icke träffa

vare sig några judiciella eller administrativa avgöranden. För justitieombudsmansämbetet,

varifrån militieombudsmansämbetet på sin tid utbrutits,

funnes icke stadgat någon liknande inskränkning i behörigheten liksom

ej heller så vore händelsen beträffande andra åklagare. Det låge i

sakens natur att en åklagare ofta komme att sakna egen fackkunskap i de

ämnen han hade att överväga. Därest åklagaren i ett sådant fall, utan stöd

från sakkunnigt håll, likväl skrede till aktion, bleve resultatet ett bakslag

inför domstolen. Någon som helst risk att borttaga den ifrågavarande undantagsbestämmelsen

förelåge alltså ej. Då därtill komme att densamma

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

i något fall kunde tänkas stå hindrande i vägen för militieombudsmannens

verksamhet, ansåge de sakkunniga att en moderniserad instruktion icke

borde innehålla en dylik formell behörighetsinskränkning för militieombudsmannen.

Efter ovan omförmälda ändringar, 1915 i instruktionen för justitieombudsmannen

och 1941 i instruktionen för militicombudsmannen, synes

icke vidare i instruktionerna för ombudsmännen kvarstå någon bestämmelse

som kan anses innebära en inskränkning av den behöiighet

varmed ombudsmännen genom regeringsformens ovannämnda stadgande

synes ha utrustats. Vad vid dessa tillfällen förekommit i fråga om justitieombudsmannens

och militieombudsmannens instruktioner synes mig, även

om det icke direkt utsagts, tyda på att man icke ansett det riktigt att ombudsmännens

behörighet å deras respektive områden genom de för dem utfärdade

instruktionerna begränsas. Därvidlag må särskilt understrykas de

skäl som framhållits såsom stöd för att någon inskränkning icke bör fa

förekomma i fråga om militieombudsmannens atalsbehörighet.

Därav att åtalsbehörigheten anses böra vara obegränsad i här avsedd

mening behöver kanske icke följa att varje område beträffande vilket atal

kan anhängiggöras av vederbörande ombudsman även maste vara undeikastat

dennes kontrollrätt. Det kan synas vara i viss män skilda salcer att

å ena sidan såsom åklagare ingripa med anledning av en ämbetsåtgärd som

exempelvis genom anmälan eller genom pressen kommit till ombudsmannens

kännedom och å andra sidan att utan särskild anledning eller misstanke

om att ämbetsfel begåtts genom inspektion eller i annan ordning

företaga granskning ur lämplighetssynpunkt av viss myndighets avgöranden.

Avf att ningen av § 96 regeringsformen synes mig dock icke giva stöd

för att grundlagsstiftarna avsett att i nu angivna avseenden på olika sätt

begränsa vederbörande ombudsmans behörighet. (Härvid bortses från förut

berörda stadgande i § It av 1830 års instruktion för justitieombudsmannen.

) Tvärtom torde få antagas att ombudsmännens verksamhet såsom

kontrollmyndighet är avsedd att ga hand i hand med deras verksamhet

såsom åklagare. Såsom kontrollmyndighet kan ombudsmannen sålunda

sägas vara verksam för att uppspåra oegentligheter och andra anmärkningsvärda

förhållanden inom rättsskipning och förvaltning och såsom åklagare

har han att pröva vilka åtgärder som skola vidtagas med anledning av vad

därvid framkommit av beskaffenhet att kunna beivras. Anmärkningsvärda

förhållanden som icke äro av sistnämnda slag men utvisa brister i lagar

eller författningar kunna enligt instruktionerna för ombudsmännen föranleda

framställning till Ivungl. Maj:t.

Med hänsyn bland annat till de synpunkter som här anförts beträffande

ombudsmännens behörighet såsom kontrollmyndighet och såsom åklagare

synes mig någon instruktionsmässig begränsning av militieombudsmannens

behörighet ej böra ifrågakomma. En sådan begränsning skulle även innebära

ett avsteg ifrån den principiella likställighet som gäller dels mellan

justitieombudsmannen och militicombudsmannen inbördes dels och mellan

ä ena sidan justitieombudsmannen och militicombudsmannen och a andra

sidan juslitiekanslern. Ehuru av vad revisorerna anfört icke torde klart

framgå huruvida eu sädan begränsning av militieombudsmannens behörighet

av dem åsyftats, synes dock närmast kunna antagas att sa icke är

fallet. Av skäl som skola här nedan närmare utvecklas lär det icke heller

— därest de av revisorerna uttalade önskemålen anses böra tillgodoses -—

för sådant ändamål vara erforderligt att vidtaga någon dylik begränsning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Beträffande de för ombudsmännen gällande instruktionerna må framhållas

följande.

I fråga om kontroll- och åtalsrätt vidkommande ämbets- och tjänstemän

i allmänhet innehålla instruktionerna numera, som av det förut anförda

framgår, icke några föreskrifter som innebära en begränsning i vederbörande

ombudsmans behörighet. Däremot givas i instruktionerna anvisningar

å vissa områden av rättsskipningen och förvaltningen som böra av vederbörande

ombudsman särskilt uppmärksammas. Förutom vissa mera speciella

bestämmelser angående vissa uppgifter i fråga om lagförklaringar och

för övervakande av tryckfriheten samt angående åtal vid riksrätt mot ledamot

av statsrådet eller högsta domstolen ävensom om behörighet för justitieombudsmannen

att anhängiggöra åtal mot fullmäktige i riksbanken och

riksgäldskontoret m. fl. och för förbrytelse mot riksdagens frihet m. m. innehåller

instruktionen för justitieombudsmannen i förevarande avseende

egentligen endast ett stadgande, nämligen 17 §, varigenom inskärpes att

justitieombudsmannen noggrant bör övervaka tillämpningen av lagar och

författningar angående olika former av frihetsberövande. Ett motsvarande

stadgande finnes i 14 § i instruktionen för militieombudsmannen.

I 13 § i instruktionen för justitieombudsmannen föreskrives att justitieombudsmannen

årligen skall företaga inspektionsresor »för att göra sig noga

underrättad om lagskipningens tillstånd» och om de förhållanden i övrigt,

som tillhöra området för hans ämbetsutövning. I den häremot svarande

föreskriften i instruktionen för militieombudsmannen stadgas allenast att

militieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att göra sig

noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.

För båda ombudsmännen är emellertid uttryckligen föreskrivet

att de skola, var och en med avseende på området för sin ämbetsutövning,

»utreda lagskipningens tillstånd i riket» (se 14 § i instruktionen för justitieombudsmannen

och 12 § i instruktionen för militieombudsmannen). Justitieombudsmannen

och militieombudsmannen torde sålunda i detta avseende

ha ungefär samma uppgifter. I detta sammanhang kan även erinras

om stadgandet i 15 § i instruktionen för justitieombudsmannen att denne,

där han finner att inom området för hans ämbetsutövning föreligger brister

i lagar och författningar eller att »eljest någon anstalt är nödig till främjande

av allmänt gagn», därom må göra framställning omedelbart till

Kungl. Maj:t. Fn föreskrift av exakt samma lydelse återfinnes i 13 § av

instruktionen för militieombudsmannen.

Utöver vad ovan angivits innehåller icke instruktionen för justitieombudsmannen

någon anvisning å vissa områden av rättsskipningen eller förvaltningen

som skola av justitieombudsmannen framför andra uppmärksammas.

EU för militieombudsmannen gällande stadgande som helt saknar motsvarighet

i instruktionen för justitieombudsmannen är den detaljerade förteckning

som i 2 § av militieombudsmannens instruktion lämnas över lagar,

författningar och andra bestämmelser vilkas efterlevnad militieombudsmannen

har att särskilt övervaka. Förteckningen är, med här gjord numrering,

av följande lydelse:

1) strafflagstiftningen för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar

och om rättegången därstädes samt andra författningar, i den mån de skola

tillämpas av sådan domstol;

2) värnpliktslagen samt på grund därav utfärdade författningar;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

3) bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser; 0 , ,

4) bestämmelser om krigsmäns behandling och omvardnad;

5) bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna

medel samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

6) bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsende, i vad

de ä"a tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhall och

vård°av materiel, anskaffande och användande av andra förnödenheter samt

utförande av arbete för försvarsväsendets behov;

7) bestämmelser om förråd, utrustning och annat, som avser krigsbered
8)

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra

handlingar.

Riksdagen har genom detta stadgande lämnat anvisning å områden som

i första hand skola utgöra föremål för militieombudsmannens tillsyn. Därest

i enlighet med vad revisorerna föreslagit inskränkning skall göras i militieombudsmannens

instruktionsmässigt fastställda åligganden synes detta

böra ske genom att ur 2 § i instruktionen uteslutas vissa däri angivna

områden som särskilt anbefallts till militieombudsmannens övervakning.

En sådan åtgärd medför av skäl som ovan angivits icke nagon begränsning

i militieombudsmannens behörighet utan skulle allenast innebära medgivande

för militieombudsmannen att underlåta att utöva regelbunden eller

systematisk tillsyn över efterlevnaden av författningar och bestämmelser

å områden som icke vidare anses böra i 2 § särskilt angivas. Med hänsyn

till den betydande arbetsbörda som åtminstone under de sista tio aren avilat

militieombudsmansämbetet skulle en ändring av instruktionen i den

av revisorerna åsyftade riktningen sannolikt även föranleda en mskran

ning av militieombudsmannens verksamhet på åtminstone vissa av de områden

som icke längre angivas såsom särskilt angelägna samt i stället en

intensifiering komma att ske av inspektions- och kontrollverksamheten

å andra områden.

En annan synpunkt som enligt min mening i detta sammanhang icke bör

lämnas helt obeaktad är att den av revisorerna väckta frågan såtillvida ar

av konstitutionell betydelse att den i viss mån beror förhållandet mellan

Kungl. Maj:t och riksdagen. En inskränkning av militieombudsmannens

verksamhet skulle nämligen innebära minskade möjligheter för riksdagen

att utöva kontroll över den Kungl. Maj:t underställda statsförvaltningen.

Sedan jag sålunda sökt att i vissa avseenden belysa den principiella sidan

av det av revisorerna väckta spörsmålet, skall jag övergå till att undei

söka huruvida det kan anses sakligt motiverat att vidtaga sadana^ andringar

i 2 § i instruktionen för militieombudsmannen att darav tramgar att

kontrollen över försvarets ekonomiska förvaltning icke vidare skall raknas

till militieombudsmannens mera angelägna uppgifter. Det är narmast

punkterna 5—7 i nämnda paragraf som ha avseende å den ekonomiska förvaltningen.

Som i det följande skall närmare påvisas torde emellertid aven

punkt 4 som avser bestämmelser om krigsmäns behandling och omvardnad,

mer eller mindre indirekt äga samband med frågor angaendc den ekonomiska

förvaltningen. . ,

Revisorerna ha uttalat att militieombudsmannens verksamhet med av
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Första lagutskottets utlåtande nr 16.

seende å tillsynen över försvarets ekonomiska förvaltning icke lett till det

resultat som man vid militieombudsmansämbetets inrättande åsyftat. Sina

iakttagelser härvidlag bygga revisorerna, som förut nämnts, på ett studium

av militieombudsmannens årliga ämbetsberättelser. Revisorerna framhålla

att de ärenden som (där) i skilda sammanhang upptagits till behandlingnästan

uteslutande avse rätts- och personalvården inom försvaret, medan

tillsynen över själva förvaltningsverksamheten allenast i ett ytterst ringa

antal fall föranlett särskilda framställningar från militieombudsmannens

sida.

Beträffande innehållet av militieombudsmannens årliga vid riksdagstrycket

fogade ämbetsberättelser må framhållas följande. I en inledande redogörelse

lämnas uppgift å de militära förband samt övriga till försvaret

hörande anstalter och institutioner, som av militieombudsmannen och av

dennes ställföreträdare under det gångna året inspekterats, varjämte i samband

härmed vissa sammanfattande upplysningar bruka givas angående de

olika områden av rättsskipningen och förvaltningen som vid inspektionerna

varit föremål för militieombudsmannens tillsyn. Sålunda brukar t. ex.

anmärkas att vid inspektionen av truppförband granskats vissa angivna

handlingar rörande judiciella ärenden, handlingar rörande upphandling

och redovisning av materiel av olika slag ävensom marketenterirörelser,

varjämte brukar meddelas att uppmärksamhet ägnats åt vården av kaserner

och materiel, åt hygieniska förhållanden, utspisning och omhänderhavandet

av de värnpliktigas ransoneringskort samt åt socialvården. Härefter

lämnas regelmässigt vissa statistiska uppgifter, varav dock icke framgår

antalet handlagda ärenden som beröra frågor som ha avseende å försvarets

ekonomiska förvaltning. (Ärenden som i dessa statistiska uppgifter

betecknas såsom »militieombudsmannens organisations- och förvaltningsärenden»

avse ärenden som beröra militieombudsmansexpeditionen internt.

) Ämbetsberättelsen innehåller i övrigt under tre olika avdelningar

redogörelse för ärenden som av militieombudsmannen handlagts under det

förflutna aret. I den första avdelningen lämnas redogörelse för alla anhängiggjorda

åtal och ärenden vari den felande på hemställan av militieombudsmannen

ålagts bestraffning i disciplinär ordning eller tillrättavisning.

I den följande avdelningen bruka upptagas vissa andra ärenden,

vilka på grund av de däri föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver

de enskilda fallen. Denna avdelning är ett slags prejudikatsamling,

huvudsakligen avsedd att tjäna till viss upplysning och vägledning för

framtiden vid handläggning av liknande ärenden, särskilt vid de militära

förbanden. _ I den tredje avdelningen redogöres för framställningar till

Kungl. Maj:t och för remissyttranden som av militieombudsmannen avgivits.

Frånsett de ärenden som tillhöra första eller tredje avdelningen i berättelsen

är det givetvis endast ett fåtal av de av militieombudsmannen under

det tilländalupna året handlagda ärenden som äro av sådan karaktär att

de böra erhålla plats i berättelsen. Av det förhållandet, att i ämbetsberättelserna

endast lämnats redogörelse för ett mindre antal ärenden som beröra

försvarets ekonomiska förvaltning, kan alltså icke dragas några slutsatser

angående omfattningen och betydelsen av militieombudsmannens

verksamhet för utövande av tillsyn över denna förvaltning. Endast i den

man denna verksamhet givit militieombudsmannen anledning till ingripande

genom åtal eller därmed jämförlig åtgärd eller genom framställning till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

Kungl. Maj:t kan man räkna med att i ämbetsberättelsen återfinna redogörelse

för vad militieombudsmannen åtgjort. Att ärenden avseende den

ekonomiska förvaltningen allenast undantagsvis föranlett dylika åtgärder

av militieombudsmannen kan med hänsyn till dessa ärendens natur knappast

anses anmärkningsvärt. Material för bedömande av omfattningen av

militieombudsmannens tillsyn över den ekonomiska förvaltningen finnes i

de särskilda protokoll som inom militieombudsmansexpeditionen föras över

företagna inspektioner och årligen äro föremål för granskning av första

lagutskottet.

Inspektioner av truppförband och liknande militära organisationer ha

under de senaste åren — med de avvikelser som föranletts av tidsbegränsningen

och andra omständigheter och med beaktande av att inspektionerna

i vissa avseenden endast kunna göras stickprovsmässigt — skett i huvudsak

i enlighet med följande plan.

För inspektionen av fastighetsförvaltningen besöker militieombudsmannen

i allmänhet åtföljd av vederbörande chef truppförbandets expeditioner

samt vakt- och arrestlokaler, manskapskaserner med däri mrymda

logement, tvättrum, torkrum, lektionssalar, dagrum och toaletter, furirförläggningar,

sjukhus, gymnastikbygg-nader, exercishus, marketenten

samt officers- och underofficersmässar, ridhus, stallar, hundgård, matinrättning,

proviantmagasin, värmecentral, bad- och tvättinrättning, förradsoch

magasinsbyggnader, hangarer samt verkstäder av olika slag och

garage in. in. Vid dessa besök inspekteras värden och underhållet ax byggnaderna,

ändamålsenligheten av deras inredning och möblering samt den

inre och yttre renhållningen. I anslutning härtill granskas kasernvardsavdelningens

handlingar såsom underhållsförslag, förslag till nybyggnads- och

förändringsarbeten, upphandlingsärenden, avdelningens dispositionsbokföring

samt redovisningen över den för fastighetsförvaltningen erforderliga

materielen. Brandväsendet inom förbandet underkastas även inspektion.

— I fråga om intendenturförvaltningen sker inspektion såväl av förplägnadstjänsten

som av manskapets intendentnrutrustning. Inspektion av förplägnadstjänsten

sker till en början genom kontroll av de handlingar som

ligga till grund för utvägningen av livsmedel för den dagliga utspisnmgen

av manskapet samt livsmedlens redovisning. Vid någon av de måltider,

som under inspektionsdagen utspisas i manskapsmatsalen, är militieombudsmannen

närvarande och inspekterar därvid sättet för matens seivering,

servismaterielens renhållning m. m. samt avsmakar maten. Vid dessa

tillfällen förhör sig militieombudsmannen hos ledamöterna i utspisningsnämnden

angående deras uppfattning om förplägnaden. Besök göras i kok

och diskrum samt i skafferi och övriga ekonomilokaler. Särskild uppmärksamhet

ägnas åt hygieniska och sanitära förhållanden. Personalens omklädnads-

och toalettrum samt matsal besökas även. Anordningar för tillvaratagande

av matavfall inspekteras och avfallets redovisning granskas. Vid

besök i proviantmagasinet inspekteras uppläggningen och vården av livsmedlen

samt verkställes viss kvalitetskontroll. Med manskapets beklädnad

och övrig intendenturutrustning sammanhängande tjänsteverksamhet inspekteras

genom besök i intendenturmaterielförråd samt, där sådana finnas,

intendenturverkstäder och tvättinrättning. Den i förråd upplagda, materielen

granskas med hänsyn till dess uppläggning och vård samt till (less

kvalitativa egenskaper. T fråga om intendenturmateriel avsedd för krigsbruk

kontrolleras jämväl materielens värdeklass samt anordningarna för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Första lagutskottets utlåtande nr 16.

dess utlämning vid mobilisering. Redovisning av intendenturmaterielen

granskas aven. — För granskning av tygförvaltningen besökas tygförråd

och tygverkstäder. Beträffande i tygförråden förvarad materiel undersökes

att den upplagts på ett ändamålsenligt sätt samt att den preparerats för

förrådsförvaring. Vidare kontrolleras att förrådsvården står i överensstämmelse

med därom utfärdade bestämmelser eller eljest är tillfredsställande

bedriven. I fråga om förråd för ammunition, sprängmedel och dylikt ägnas

speciell uppmärksamhet åt förrådens belägenhet i förhållande till annan

bebyggelse, bevakning m. m. samt förekomsten av säkerhetsföreskrifter

för den inom förråden tjänstgörande personalen. Redovisningen av materielen

granskas även. Besöken i tygverkstäderna avse att skaffa en översiktsmässig

inblick i och uppfattning om förhållandena därstädes (den

materiella utrustningen och driftsorganisationen). Därjämte inspekteras

hygieniska och andra anordningar för verkstadspersonalen. — Beträffande

sjukvårdsförvaltningen gäller att militieombudsmannen i samband med

besök i sjukhuset eller annan sjuk vårdslokal för byggnadsinspektion brukar

genomgå de olika lokalerna för inspektion av sjukvårdsmateriel- och

inventarieutrustningen i desamma, förplägnadsanordningar in. in. Inneliggande

sjuka erhålla härvid tillfälle att om de så önska tala med militieombudsmannen.

Åt den hygieniska standarden och ordningen inom sjukvårdslokalen

ägnas särskild uppmärksamhet. I sjukvårdsmaterielförrådet

upplagd materiel inspekteras och redovisningen över densamma granskas.

— I fråga om veterinärförvaltningen kan nämnas att i samband med inspektionen

av intendenturmaterielförråden även inspekteras veterinärmaterielförradet.

Hästvårdens liksom hundvårdens bedrivande inspekteras

genom besök i stallar och furagemagasin samt i hundgården. Därvid granskas

jämväl utfordringen ävensom redovisningen av dithörande foderartiklar.

— Vidare verkställes inventering av löpande redovisning för marketenterikassorna,

varvid varubokföringen granskas samt viss granskning även

sker av prislistor som gälla vid köp inom marketenteri av kafé- och butiksvaror.

Kontroll utövas i fråga om den ekonomiska avkastningen av marketenterirörelsen

och lägerkassans materielredovisning. — Slutligen sker

hos förskottsinnehavare inventering av några av de från förbandets kassa

utlämnade förskotten samt verkställes granskning av upphandling sprotokoll

i syfte att kontrollera att upphandlingar skett i överensstämmelse med

föreskrifterna i upphandlingsförordningen.

Vid inspektionerna har militieombudsmannen i allmänhet biträde av sakkunniga.

Vid de olika inspektionerna ifrågakommande erinringar meddelas, om de

äro av mera oväsentligt slag, den ansvarige befattningshavaren för rättelse

och anmärkas ofta icke i protokollet. Eljest framställda anmärkningar

upptagas i inspektionsprotokollet och utställas sedermera i regel till förklaring

av vederbörande förvaltningsmyndighet eller föranleda framställning

till högre förvaltningsmyndighet om övervägande av åtgärder för

botande av påtalade brister. Vid senare inspektioner vid samma truppförband

brukar militieombudsmannen kontrollera att sådana åtgärder vidtagits

att anledning till anmärkning icke vidare föreligger.

I fråga om personalvården ifrågasätta revisorerna icke någon ändring

av militieombudsmannens åligganden utan framhålla fastmera att veterligen

icke från något håll förslag framförts om en begränsning av ämbetets

principiella befogenheter härutinnan. Det bör emellertid uppmärksammas

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

att det i betydande omfattning föreligger ett intimt samband mellan frågor

berörande personalvården och spörsmål avseende den ekonomiska förvaltningen

vid vederbörande förband. Särskilt frågor som röra fastighetsförvaltningen

och intendenturförvaltningen äro — som torde framgå av

den ovan lämnade redogörelsen för militieombudsmannens inspektionsverksamhet

— i stor utsträckning av primär betydelse för personalvården. Med

hänsyn härtill torde en inskränkning av militieombudsmannens tillsyn över

dessa förvaltningsområden icke kunna företagas utan att kontrollen över

personalvården vid truppförbanden därigenom skulle väsentligen försvåras.

En dylik begränsning bör därför under inga förhållanden avse sådana

delar av förvaltningsverksamheten som äro av betydelse för behandlingen

och omvårdnaden om truppen. Om det sålunda är oundgängligt att militieombudsmannen

vid sina inspektionsresor till truppförbanden utövar viss

uppsikt över den ekonomiska förvaltningen torde det icke vara utan visst

värde att militieombudsmannen i samband härmed även uppmärksammar

missförhållanden som komma för hans ögon även där de icke kunna sägas

vara av betydelse för personalvården.

Härefter må upptagas frågan om inskränkning lämpligen bör ske i militieombudsmannens

instruktionsmässigt föreskrivna kontroll över förvaltningsområden

som icke äga samband med personalvården. Hit höra bland

annat spörsmål berörande tygförvaltning, veterinärförvaltning, kassaväsende

och upphandlingar ävensom vissa delar av fastighetsförvaltning och

intendenturförvaltning.

För att militieombudsmannen bör i största möjliga utsträckning befrias

från åliggandet enligt instruktionen att särskilt övervaka efterlevnaden av

föreskrifter och bestämmelser som reglera försvarets ekonomiska förvaltningsverksamhet

tala enligt revisorernas uppfattning flera skäl. Som förut

nämnts uttala revisorerna att militieombudsmannens tillsyn häröver lämnat

allenast ringa utbyte samt att ämbetet icke blivit det centrala kontrollorgan

rörande försvarets ekonomiska förhållanden som ursprungligen åsyftats.

Anledningen härtill anse revisorerna ligga i sakens egen natur; de

åligganden som härutinnan anförtrotts militieombudsmannen vore nämligen

så omfattande och vittutseende till sin karaktär, att desamma näppeligen

kunde fullgöras utan en avsevärd förstärkning av ämbetets personalorganisation,

försåvitt icke de i egentlig mening rättsvårdande uppgifterna

skulle i väsentlig mån skjutas åt sidan. Med hänsyn till den effektiva kontroll

som numera genom olika militära och andra statliga kontrollorgans

sida utövades över den ekonomiska förvaltningsverksamheten och vad

därmed sammanhängde inom försvarsväsendet kunde enligt revisorernas

uppfattning även ifrågasättas, huruvida numera behov förelåge av en särskild

tillsyn över försvarets ekonomiska förhållanden från militieombudsmannens

sida.

Omfattningen av den militära ekonomiska förvaltningen och de förhållanden

under vilka denna fungerar ha under den tid av snart 35 år som förflutit

sedan militieombudsmansämbetets tillskapande undergått betydande

förändringar. Sålunda skedde i samband med 1936 års försvarsordning viss

omläggning av de centrala försvarsförvaltningarnas organisation i syfte

bland annat att underlätta matcrielanskaffningen och ersättningstjänsten

såväl för försvaret i dess helhet som för de skilda försvarsgrenarna, varvid

matcrielanskaffningen ansågs böra ske i nära samarbete med civila statsmyndigheter

och med industrien. De förändringar i såväl militärt som

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19^9. 9 sand. t avd. AV 16.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3-1

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

administrativt hänseende som försvaret under tiden efter 1936 undergått

ha även givit anledning till ändringar i de olika försvarsgrenarnas förvaltningsorganisation.

Vidare har i samband med statsförvaltningens allmänna

utveckling under denna tid försvarsväsendets organisation och förvaltning

undergått moderniseringar och andra förändringar för ernående av större

effektivitet och bättre kontroll, vilket medfört att förvaltningen ökat i omfattning

och allt större personal måst tagas i anspråk för förvaltningstjänstens

bedrivande. Härtill ha även bidragit olika nyheter i fråga om organisation

och beväpning m. in. på det rent militära området samt ökade

krav på de värnpliktigas förläggning, förplägnad, utrustning, sjukvård och

personalvård m. m. För de lokala militära förvaltningarna har utvecklingen

efter år 1936 karakteriserats icke minst av en fortgående centralisering

av upphandlingsväsendet, varigenom truppförbandens bestyr med

upphandlingar väsentligt minskat.

Delvis med beaktande av beredskapsårens erfarenheter skedde år 1943

en genomgående omläggning av hela den centrala försvarsförvaltningen.

Den tidigare förvaltningsorganisationen hade ansetts icke tillgodose önskemålet

att erbjuda en nöjaktig överblick över de olika försvarsgrenarnas

behov och tillgångar av olika slags materiel samt över de möjligheter som

funnos att fylla behoven. Olägenheterna härutinnan hade huvudsakligen

varit att hänföra till splittringen på de olika försvarsgrenarna av förvaltningsuppgifter

av samma art samt bristen på samordnande organ för det

krigsindustriella planeringsarbetet. Genom 1943 års omorganisation sammanfördes

den kamerala förvaltningen och sjukvårdsförvaltningen inom

armén med motsvarande organ i marinförvaltningen och flygförvaltningen

till de för hela försvaret avsedda ämbetsverken försvarets civilförvaltning

och försvarets sjukvårdsförvaltning. Vidare centraliserades fastighetsförvaltningen

för alla försvarsgrenarna till ett ämbetsverk: fortifikationsförvaltningen.

Ärenden rörande det krigsindustriella planeringsarbetet, anskaffning-

av förnödenheter i större omfattning eller i standardkvalitet samt

frågor angående sambandet mellan försvarets centralförvaltningar och

industrien skulle i fortsättningen handläggas av krigsmaterielverket och

ledningen av försvarets fabriksverk skulle utövas av försvarets fabriksstyrelse.

Det under de senaste åren bedrivna arbetet för rationalisering inom de

lokala militära förvaltningarna har i vissa avseenden inneburit ytterligare

centralisering av uppgifter som tidigare helt åvilat dessa förvaltningar.

Kassaväsendet är sålunda numera för hela försvarsväsendet centraliserat

till försvarets civilförvaltning i vars bokföringskontor bokföringen av det

från truppförbanden tre gånger i månaden insända räkenskapsmaterialet

äger ram. På grundval av detta material företages inom civilförvaltningen

revision, varigenom bland annat kontrolleras att utgifterna vid vederbörande

truppförband överensstämma med gällande författningar och föreskrifter

samt äro behörigen verifierade. Revisionen omfattar även lokala

undersökningar och inventeringar vid förbanden. — Bokföring av materieluppbörden

sker vid varje förband a ett för förbandets olika avdelningar

gemensamt förrådsbokföringskontor, varifrån redovisning av materielen

ingår till vederbörande centrala försvarsförvaltning, där kontrollbokföring

av materielen äger rum samt tillses att upphandlad eller försåld materiel

blivit vederbörligen redovisad samt att utgifterna stå i rätt förhållande till

varans värde och till marknadsläget in. m. De centrala förvaltningarna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

utöva dessutom kontroll genom den vissa befattningshavare åvilande skyldigheten

att genom inspektioner, besiktning eller inventering taga kännedom

om tillståndet av försvarsväsendets materiel och förråd samt huru

lokalmyndigheterna utföra sina åligganden.

Det är givet att den utveckling, som den militära förvaltningsverksamheten

under de båda sista årtiondena undergått, i viss mån medfört ändring

i förutsättningarna för militieombudsmannens tillsyn å detta område.

Härtill har bidragit såväl den starka utökning som skett av förvaltningsverksamhetens

omfattning som den fortskridande förändring som på grund

av teknikens utveckling ägt rum beträffande materielen. Även den starkt

markerade utvecklingen inom militärförvaltningen mot ökad centralisering

samt den utbyggnad som skett av inspektionsväsendet ävensom av den

av militära och andra statliga organ — bland andra sakrevisionen — bedrivna

kontrollverksamheten har givetvis haft återverkan på militieombudsmannens

verksamhet som kontroll- och tillsyningsorgan. De skärpta

krav som särskilt under de senaste tio åren ställts på personalvården är jämväl

en faktor som i detta sammanhang måste beaktas.

Vad beträffar militieombudsmannens tillsyn å förvaltnings verksamheten

vid truppförbanden ha här angivna förhållanden i vissa avseenden medfört

ökade krav på militieombudsmannens inspektionsverksamhet men i

andra avseenden åter verkat i motsatt riktning. De icke minst med hänsyn

till de förbättrade sociala förhållandena vidgade anspråken på olika

anordningar, som befrämja de värnpliktigas välbefinnande samt innebära

ett berättigat hänsynstagande till deras personliga och ekonomiska intressen,

ha i fråga om personalvården påkallat skärpt uppmärksamhet från

militieombudsmannens sida. Även om man på militärt håll numera i allmänhet

klart inser betydelsen för utbildningsarbetet och för den militära

effektiviteten av en verksam personalvård, förekommer det dock att man

här — bland annat med hänsyn till för yrkesmannen till synes mera påträngande

rent militära krav — icke alltid ägnar tillräcklig uppmärksamhet

åt personalvården tillhörande problem. Det är alltjämt synnerligen

angeläget för militieombudsmannen att icke vid truppförbandsinspektionerna

försumma något för personalvården väsentligt område. Härav har

uppenbarligen vid jämförelse med förhållandena vid militieombudsmansämbetets

tillkomst föranletts en utökning av ämbetets arbetsuppgifter med

avseende å inspektionen av olika med personalvården mer eller mindre

omedelbart sammanhängande förvaltningsområden.

Ett område som under de senaste åren i större omfattning än tidigare i

samband med inspektionsresorna varit föremål för tillsyn av militieombudsmannen

är de militära förråden av olika slag. Med hänsyn till de mycket

betydande värden som dessa representera bör detta betraktas som

en för militieombudsmannen angelägen uppgift. Vid dessa inspektioner har

militieombudsmannen i allmänhet biträtts av sakkunniga, som i förhållande

till försvarsväsendet såtillvida intagit eu oberoende och fristående

ställning att de icke på något sätt varit inordnade i den ordinarie militära

förvaltnings- eller kontrollapparaten. Det är givet att dessa förrådsinspektioner

som i viss man ske utifrån civila synpunkter icke kunna ersätta mera

direkt fackmässiga och med helt andra resurser utrustade rent militära

inventeringar och inspektioner. Även om man vid militieombudsmansämbetets

tillskapande möjligen på vissa håll haft sådana, förväntningar, torde

väl dock med hänsyn till nuvarande förhållanden några sådana anspråk

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

icke rimligen kunna ställas på militieombudsmannens inspektioner. Dessa

torde emellertid icke därför vara utan betydelse utan tvärt om utgöra en

värdefull komplettering av de ifrån helt andra utgångspunkter arbetande

militära inspektionerna. Det må även understrykas att — såsom framgår

av det följande — den merkostnad som föranledes av militieombudsmannens

inspektionsverksamhet beträffande förvaltningsområden som ligga

vid sidan om personalvårdsfrågorna är relativt obetydlig. Även om militieombudsmannen

vid sina besök hos truppförbanden ägnade mindre intresse

åt vissa förvaltningsområden skulle militieombudsmannen vara i behov av

sakkunnigt biträde för inspektion av förvaltningsområden som i första

hand äro av betydelse för personalvården.

Även på andra förvaltningsområden än sådana som beröra personalvården

eller förrådens uppläggning och vård har genom de senaste decenniernas

utveckling omfattningen av militieombudsmannens inspektionsverksamhet

vid truppförbanden vidgats. På grund av den ökade motoriseringen

och den fortgående mekaniseringen av vapen och annan utrustning har

sålunda vid de lokala enheterna inrättats verkstäder av olika slag. Dessa

anläggningar bruka av militieombudsmannen inspekteras även ur andra

synpunkter än de som ha avseende å omvårdnaden om personalen.

Den ökade centralisering och därmed följande avlastning från truppförbanden

av olika förvaltningsuppgifter, som kännetecknar utvecklingen sedan

år 1936, har å vissa förvaltningsområden minskat omfattningen av militieombudsmannens

till truppförbanden förlagda inspektionsverksamhet.

Så har t. ex. genom att tyngdpunkten i fråga om försvars väsendets upphandlingar

kommit att förskjutas till de centrala militära ämbetsverken en

motsvarande minskning skett i fråga om militieombudsmannens befattning

med dylika ärenden i samband med inspektioner vid truppförbanden. Vidare

har militieombudsmannen å förvaltningsområden, beträffande vilka från de

centrala militära organens sida anordnats effektiv och rationell kontroll

å den lokala förvaltnings verksamheten, ansett det motiverat att med hänsyn

härtill inskränka tillsynen och att endast undantagsvis vid inspektionsresorna

taga befattning med hithörande frågor. I detta sammanhang

kan nämnas att sådana inventeringar av vederbörande truppförbands kassarörelse,

som vid militieombudsmannens inspektioner tidigare brukat företagas,

av nyssnämnda skäl under de två sisttorflutna åren icke förekommit.

Genom att göra sig underrättad om de centrala militära och civila kontrollmyndigheternas

inspektionsverksamhet vid truppförbanden har militieombudsmannen

även möjlighet att där han så finner befogat härefter i

viss omfattning anpassa sin egen tillsyn å förvaltningen vid förbanden.

Av den redogörelse för de riktlinjer som tillämpats i fråga om militieombudsmannens

inspektionsverksamhet torde framgå att denna icke bör

betraktas som en systematisk och ingående verksamhet för inspektion av

militärförvaltningens alla olika grenar. Någon omläggning av verksamheten

så att den fyller samma krav som från revisionssynpunkt kan ställas på ett

centralt förvaltningsorgan är icke möjlig och låter icke heller förena sig med

militieombudsmansinstitutionens allmänna ställning. Militieombudsmannens

verksamhet på dessa områden måste därför i fråga om sin omfattning

samt beträffande de vid inspektionsverksamhetens bedrivande tillämpade

metoderna anpassas efter omständigheterna i olika lägen. Härav följer

bland annat att militieombudsmannen, där han i visst fall äger kännedom

om att å det ifrågavarande förvaltningsområdet genomgående råda goda

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

förhållanden, kan med inskränkning av sin tillsynsverksamhet å detta område

mera ägna sig åt andra förvaltningsområden. I annat läge kan militieombudsmannen

finna särskild anledning intensifiera sin tillsyn å visst förvaltningsområde.

Det torde även vara naturligt att militieombudsmannens

kontrollverksamhet i stor utsträckning endast kan vara stickpro\ smässig.

På sätt och vis får den därigenom karaktären av en kontroll över att den

ordinarie kontrollapparaten fungerar på ett tillfredsställande sätt.

En sak som icke hittills av mig närmare berörts är frågan om militieombudsmannens

förhållande i fråga om inspektion av de centrala militära

förvaltningsorganen. Militieombudsmannen äger givetvis även öva tillsyn

över dessas verksamhet och det är uppenbarligen icke principiellt riktigt

att betrakta militieombudsmannens inspektionsverksamhet vid trnpptorbanden

såsom en med de ordinarie kontrollorganen sidoordnad verksamhe .

Som förut nämnts erhåller militieombudsmannen i samband med inspektioner

vid truppförband och andra lokala anstalter en viss inblick i effektiviteten

av den kontroll som man inom försvarsväsendets centrala organ

utövar å de lokala enheternas förvaltningsverksamhet. Iakttagelser som

av militieombudsmannen göras vid inspektioner vid truppförbanden föranleda

även ofta hänvändelser från militieombudsmannen till vederbörande

centrala myndighet med begäran om upplysningar eller påpekande av

bristfälligheter av olika slag. Militieombudsmannen utövar genom att taga

del av och i viss omfattning granska olika av centrala myndigheter utfärdade

föreskrifter och anvisningar för de lokala myndigheterna en viss tillsyn

över de centrala myndigheternas verksamhet. Militieombudsmannen upprätthåller

även genom att i olika sammanhang från sistnämnda myndigheter

inhämta orientering beträffande för militieombudsmannens verksamhet

betydelsefulla spörsmål en viss kontakt med dessa institutioner. Att någon

mera ingående inspektion av de centrala militära myndigheterna icke under

senare år förekommit torde sammanhänga med det intensiva nydaningsoch

omorganisationsarbete som här sedan länge fortgått, vilket föranlett

att dessa organ varit föremål för ständig uppmärksamhet från andra instansers

sida. Det har även för mihtieonibudsmansämbetet, särskilt under

beredskapstiden, framstått som naturligt att dess inspektionsverksamhet

bör i första hand avse förhållandena vid de lokala enheterna. Med hänsyn

till den betydande utbyggnad av försvarsanstalterna som ägt rum under

de senaste tio åren kan det icke numera beräknas att militieombudsmannen

skall kunna oftare än som skett besöka de olika förbanden. Det har

hittills icke varit möjligt att utan minskning av inspektionsverksamheten

beträffande truppförbanden erhålla erforderligt utrymme jämväl för inspektion

av de centrala förvaltningarna. Jag har emellertid givetvis mm uppmärksamhet

riktad på dessa problem.

Riksdagens revisorer ha framhållit att i riksstaten för innevarande budgetår

anvisats 104 000 kronor till avlöningar och It 100 kronor till omkostnader

för militieombudsmannen och hans expedition medan motsvarande

siffror för justitieombudsmannen och hans expedition iiro respektive 94 000

och 9 100 kronor. Under budgetåret 1947—1948 hade belastningen a de

för militieombudsmannens verksamhet avsedda anslagen uppgått till i

runda tal 100 000 respektive 14 000 kronor samt å de för justitieombudsmannens

verksamhet avsedda anslagen till i runda tal 92 000 respektive

11 000 kronor. Revisorerna uttala vidare att genom den av dem ifrågasatta

koncentrationen av militieombudsmannens arbetsuppgifter till alle
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

nast rätts- och personalvården inom försvaret jämväl kostnaderna för militieombudsmannens

verksamhet skulle kunna i viss män nedbringas.

Militieombudsmans- och justitieombudsmansämbetenas personalstater

upptaga, förutom milit^ombudsmannen respektive justitieombudsmannen,

en byråchef, ett kanslibiträde och en expeditionsvakt, vilka alltefter sina

befattningar åtnjuta lön i samma lönegrad, samt dessutom vid militieombudsmansexpeditionen

en byråintendent och vid justitieombudsmansexpeditionen

en byrådirektör.

• .A byråintendentsbefattningen vid militieombudsmansexpeditionen

tjänstgör en före detta aktiv officer med militär förvaltningsutbildning.

Behovet av en militärt skolad befattningshavare å militieombudsmansexpeditionen

ligger i öppen dag. Orienteringar rörande försvarsväsendets

rent militära och föryaltningsmässiga organisation samt verksamheten inom

densamma, varav militieombudsmannen för sin ämbetsutövning är i behov,

torde bäst åstadkommas av en militärt utbildad och i militära förhållanden

insatt tjänsteman. Ävenså kräver beredningen av åtskilliga av de ärenden

militieombudsmannen har att handlägga biträde av befattningshavare med

sådan fackutbildning. Hit höra frågor rörande den militära tjänsterutinen,

egentliga förvaltningsärenden över huvud taget, ärenden rörande de värnpliktigas

inskrivning, redovisning och tjänstgöring, krigsberedskapsärenden

med flera. För planläggningen i detalj av militieombudsmannens inspektioner

vid truppförbanden, för medverkan på områden där inspektionerna

gälla med personalvården sammanhängande förhållanden, såsom förläggning,

utrustning, förplägnad och sjukvård, ävensom för bearbetningen av de

iakttagelser som vid inspektionerna gjorts på nämnda områden är en militär

fackman även erforderlig. Bland annat med hänsyn till vad nu anförts

torde en specialtjänst sådan som byråintendentsbefattningen icke kunna

utan förfång för militieombudsmannens verksamhet undvaras.

Sasom förut antytts anlitar militieombudsmannen vid sina inspektioner

även biträde av särskilda sakkunniga med utbildning och erfarenhet på

skilda förvaltningsområden. Arvodena till dessa sakkunniga ha under de

senaste tio budgetåren sammanlagt uppgått till i medeltal 2 200 kronor

per ar. Efter ökning av arvodena sammanhängande med penningvärdets

försämring uppgingo för budgetåret 1947—1948 arvodena till i runt tal

3 400 kronor. Resekostnads- och traktamentsersättningar till de särskilda

sakkunniga ha under de senaste tio budgetåren för dem båda tillhopa utgjort

omkring^ 000 kronor per år. Under budgetåret 1947—1948 utbetalades

till dem sådana ersättningar med i runt tal 2 400 kronor. Ökningen är

väsentligen föranledd av ändrade grunder för beräkning av traktamentsersättning.

Av vad nu anförts framgår att utgifterna för anlitande av särskilda sakkunniga

vid militieombudsmannens inspektioner på senare tid uppgått till

i runt tal 5 800 kronor för budgetår. Dessa utgifter motsvara mindre än

fem procent av totala belastningen, 120 000 kronor, under budgetåret

1947—1948 å anslagen för militieombudsmannens verksamhet. Det må

i detta sammanhang slutligen framhållas att det förhållandet att belastningen

a dessa anslag med mera än 5 800 kronor överstiger belastningen

å anslagen för justitieombudsmannens verksamhet väsentligen har sin förklaring

däri att medan å justitieombudsmansexpeditionen äro anställda två

ordinarie befattningshavare med juridisk kompetens — byråchefen och

byrådirektören — av militieombudsmansexpeditionens ordinarie befatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande nr 16.

ningshavare endast byråchefen har sådan kompetens. Därav föranledes att

å militieombudsmansexpeditionen måste anlitas extra personal med juridisk

kompetens i betydligt större utsträckning än å justitieombudsmansexpeditionen.

Under hänvisning till vad ovan upptagits får jag såsom min mening uttala

att vad revisorerna anfört icke bör föranleda någon åtgärd. Stockholm

i militieombudsmansexpeditionen den 28 februari 1949.

ERIK WILHELMSSON.

P. O. Hainer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:114 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i instruktionen för riksdagens justitieombudsman. a1 i texten