Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder till förebyggande eller botande av de skador, som skilsmässorna förorsaka samhället och enskilda.

1949-03-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder till förebyggande eller botande av de skador, som skilsmässorna förorsaka samhället och enskilda.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr IS.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder till förebyggande

eller botande av de skador, som skilsmässorna

förorsaka samhället och enskilda.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

206, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Johnsson i Stockholm

hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning om på

vad sätt de skador, som skilsmässorna förorsaka samhället och enskilda,

kunna i möjligaste mån förebyggas eller botas».

I motionen erinras om att äktenskapsskillnadernas antal starkt ökat. Det

framhålles såsom angeläget, att samhället ägnade denna fråga en ingående

prövning. Därvid borde de sociala orsakerna till skilsmässorna uppspåras

och såvitt möjligt undanröjas. Att resa skrankor för människors kärleksliv

vore väl utsiktslöst, men äktenskapet vore icke enbart en angelägenhet

mellan två människor utan i hög grad en samhällsfråga. Samhället hade redan

gjort sin rätt gällande på detta område genom att stipulera vissa hinder

för äktenskaps ingående: nära släktskap, sinnessjukdom, sinnesslöhet

och könssjukdom i smittosamt skede. Det finge anses som ett intresse av den

mest djupgående art både för samhället och dem som närmast komme att

beröras därav, att äktenskap, som efter all erfarenhet att döma måste bli

olyckliga och därför förr eller senare ginge till skilsmässa, förhindrades att

komma till stånd. I motionen ifrågasättes, om det skulle vara ett för stort

ingrepp i den personliga friheten, om bland äktenskapshindren upptoges t. ex.

hemfallenhet åt spritmissbruk, grav psykopati, sadism eller uppenbar oförmåga

att taga hand om ekonomi, hem och barn. En allmän översyn av äktenskapslagstiftningen,

särskilt ur den i motionen berörda synpunkten, syntes

vara trängande.

Beträffande de skäl motionären i övrigt anfört till stöd för sin hemställan

får utskottet hänvisa till motionen.

Bestämmelser om hinder mot äktenskap finnas i 2 kap. giftermålsbalken.

1—4 §§ handla om hinder på grund av underårighet och de förutsättningar,

under vilka omyndig må ingå äktenskap. Enligt 5 § må den som är sinnessjuk

eller sinnesslö ej ingå äktenskap, med mindre medicinalstyrelsen finner

skäligt tillåta äktenskapet. Även kroppssjukdom kan vara äktenskapshindrande.

Sålunda föreskrives i 6 §, att den som är behäftad med fallandesot,

vilken härrör av övervägande inre orsaker, eller med könssjukdom i

smittosamt skede ej må ingå äktenskap med mindre medicinalstyrelsen fin
1

Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 9 samt. lavd. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

ner skäligt tillåta äktenskapet. 1 7—9 §§ förbjudes äktenskap mellan personer,

som till varandra stå i vissa släktskaps- och svågerlagsförhållanden.

Dessa hinder äro delvis dispensabla. Redan bestående äktenskap hindrar

enligt 10 § alltid nytt giftermål. Vidare stadgas i 11 §, att kvinna, som

varit gift, icke må träda i nytt äktenskap förrän viss tid förflutit, sedan

sammanlevnaden med mannen upphörde, och i 12 §, att äktenskap ej må

ingås mellan adoptant och adoptivbarn, så länge adoptivförhållandet består.

Frågan, huruvida hinder mot äktenskap föreligger, prövas vid lysningen

eller i vissa undantagsfall, då lysning ej erfordras, av vigselförrättaren enligt

i 3 kap. giftermålsbalken meddelade bestämmelser. Har äktenskap kommit

till stånd, trots att hinder finnes, kan till följd av bestämmelserna i 10

kap. äktenskapet i vissa fall gå åter.

Bestämmelserna om äktenskapshinder fingo i huvudsak sin nuvarande

utformning genom lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och

upplösning. De överfördes jämte denna lags regler i övrigt till giftermålsbalken.

Under tiden efter 1920 hava allenast smärre ändringar företagits. I denna

del må nämnas, att äktenskapsförbudet för sinnessjuka och sinnesslöa, som

ursprungligen var ovillkorligt, numera på grund av en 1945 beslutad lagändring

kan bliva föremål för dispens.

Vid 1942 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 24,

av herr von Friesen, vari hemställdes dels om sådan lagändring att fallandesot

icke längre skulle utgöra äktenskapshinder och dels om utredning huruvida

på vetenskapens dåvarande ståndpunkt ytterligare stadganden borde införas

i 2 kap. giftermålsbalken, vilka syftade till förbud mot äktenskaps ingående.

Motionären erinrade om att åtskilliga sjukdomar funnes, där ärftlighetens

roll vore mera klarlagd än vid fallandesot. I sitt över motionen avgivna

utlåtande, nr 51, avstyrkte utskottet bifall till densamma samt uttalade

bland annat, under hänvisning till vissa av medicinalstyrelsen i ärendet

åberopade utlåtanden, alt tillräckliga skäl för den begärda utredningen

för det dåvarande icke förelåge. Riksdagen avslog motionen.

Frågan om en allmän översyn av giftermålsbalken berördes i viss mån vid

1946 års riksdag. Vid riksdagen framlades nämligen en proposition (nr 335)

med förslag till bland annat sådana ändringar i giftermålsbalken, som föranleddes

av nya rättegångsbalken, och i anledning av denna proposition

väcktes två likalydande motioner, nr 376 i första kammaren av fru Alm

och fru Sjöström-Bengtsson samt nr 571 i andra kammaren av fröken

Nygren m. fl., i vilka gjordes gällande att åtskilliga brister funnes i äktenskapslagstiftningen.

Dessa brister vore enligt motionärernas mening av

den beskaffenhet att en allmän översyn av giftermålsbalken vore påkallad.

Något yrkande härom framställdes dock icke i motionerna. Propositionen

och motionerna behandlades av första lagutskottet, som i sitt utlåtande, nr

62, beträffande frågan om en översyn av giftermålsbalken anförde, att utskottet

icke funne sådana skäl anförda, att det funnes anledning att i det

då förevarande sammanhanget ingå på en prövning av ett så vittomfattande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

3

spörsmål, vilket låge helt utanför propositionens syfte. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen.

Samma fråga återkom vid 7947 års riksdag genom motionerna nr 40 i

första kammaren av fru Alm och fru Sjöström-Bengtsson och nr 70 i andra

kammaren av fru Ekendahl och fru Johansson i Norrköping, vari hemställdes

om en allmän översyn av gällande äktenskapslagstiftning. I motionerna

anfördes åtskilliga omständigheter, som enligt motionärernas mening motiverade,

att äktenskapslagstiftningen snarast gjordes till föremål för en granskning

i syfte att bringa den i bättre överensstämmelse med den levande rättsuppfattningen

hos folket. Därvid gjordes bland annat gällande att bestämmelserna

om hemskillnad och äktenskapsskillnad lade ett i vissa fall oberättigat

tvång på individerna. Motionerna avstyrktes av utskottet, som i sitt

av riksdagen godkända utlåtande, nr 37, uttalade bland annat följande:

Även om det måhända på enstaka punkter inom det vittomfattande lagstiftningsområde

som åsyftas i motionerna kan föreligga behov av lagändringar,

finnes det åtminstone för närvarande icke tillräcklig anledning att

igångsätta en allmän översyn av lagstiftningen. En sådan översyn skulle för

övrigt kräva ett synnerligen vidlyftigt utredningsarbete, och översynen skulle

även komma att avse lagar som i annat sammanhang äro föremål för omarbetning.

Det bör vidare uppmärksammas att giftermålsbalken tillkommit

efter samarbete mellan de nordiska länderna och att på grund härav en allmän

översyn av denna lagstiftning i vårt land icke bör företagas utan att

sådant samarbete ånyo inledes. Med hänsyn till det för samhället så betydelsefulla

lagstiftningsområde, varom här är fråga, anser sig utskottet emellertid

kunna räkna med att Kungl. Maj :t med särskild uppmärksamhet följer

utvecklingen och vid lämplig tidpunkt tager initiativ till de lagändringar,

som må finnas erforderliga.

Beträffande frågan om en revision av bestämmelserna om hemskillnad

och äktenskapsskillnad må vidare erinras, att 7947 års kyrkomöte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhöll, att Ivungl. Maj :t ville låta verkställa utredning

angående sådana tillägg och ändringar i gällande lagstiftning, särskilt med

hänsyn till medlingsförfarandet och hemskillnadsinstitutet, som kunde vara

ägnade att förebygga otillräckligt motiverade skilsmässor och stärka äktenskapets

ställning i folkmedvetandet, detta såsom förutsättning för bibehållande

av de nuvarande bestämmelserna för den kyrkliga vigseln, samt

framlägga de förslag som av en sådan utredning kunde föranledas.

Skrivelsen bär icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vid 7943 års riksdag framställdes genom en interpellation till chefen för

justitiedepartementet en förfrågan, huruvida han ämnade igångsätta en

utredning rörande hemskillnads- och äktenskapsskillnadsinstituten (AK

prot. nr 10, s. 122). T. f. departementschefen, statsrådet Bergquist, förklarade

i sitt svar (AK prot. nr 17, s. 6), att han icke funne skäl att låta verkställa

en sådan utredning.

Utskottet. Orsakerna till den fortgående ökningen av äktenskapsskillnadernas

antal torde icke kunna klarläggas utan eu synnerligen vidlyftig undersökning.

Vissa faktorer, som påverkat utvecklingen, kunna dock på
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 18.

visas. Vad det senaste årtiondet angår må erinras om de onormala levnadsförhållanden,

som krigs- och efterkrigstiden medfört.

Utskottet anser i likhet med motionären, att det stegrade antalet skilsmässor

innebär ett allvarligt samhällsproblem, för vars allsidiga belysning

skulle krävas ett klarläggande av alla bakomliggande orsaker. Detta

skulle emellertid innebära ett synnerligen omfattande utredningsarbete, som

ginge vida utöver den i motionen efterlysta allmänna översynen av äktenskapslagstiftningen.

Frågan om cn dylik allmän översyn har varit föremål

för ställningstagande av utskottet vid 1947 års riksdag. De skäl, som utskottet

därvid anförde mot en sådan översyn, torde alltjämt vara bärande.

I motionen har såsom en möjlighet att förhindra ohållbara äktenskap

särskilt framhållits, att de i giftermålsbalken stadgade äktenskapshindren

kunde utvidgas. Äktenskapshindren torde väsentligen hava uppställts för att

tillgodose andra synpunkter, främst eugeniska och sedliga. Mot en utvidgning

av hindren i det syfte, varom i motionen är fråga, torde främst kunna anföras

att detta skulle komma att i alltför hög grad inskränka individernas

självbestämmanderätt. Vad beträffar de i motionen särskilt angivna diskvalifikationsgrunderna

spritmissbruk, grav psykopati, sadism och uppenbar

oförmåga att taga hand om ekonomi, hem och barn synes för övrigt svårigheten

att finna tillfredsställande former för att fastställa deras förefintlighet

så uppenbar, att även på denna grund det icke kan komma i fråga att

stadga sådana äktenskapshinder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 206, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting*, Ahlkvist, Krugel, Lodenius,

fru Sjöström-Bengtsson, herrar Lindgren, Göransson* och fröken Andersson;

från andr a kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Johnsson

i Stockholm*, Landgren, fröken Öberg*, herr Fagerholm, fru Johansson

i Skövde* och herr Svensson i Stenkyrka.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

497377. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.