Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beviljande av lagfart å fastighet, som är föremål för kronans förköpsrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 188 i första kammaren avherr Persson, Karl, och nr 201 i andra kammaren av herr Norup m. fl.

1949-03-29 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beviljande av lagfart å fastighet, som är föremål för kronans förköpsrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 188 i första kammaren avherr Persson, Karl, och nr 201 i andra kammaren av herr Norup m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

1

flr 19.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beviljande

av lagfart å fastighet, som är föremål för kronans förköpsrätt.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 188 i första kammaren avherr

Persson, Karl, och nr 201 i andra kammaren av herr Norup m. fl. I motionerna,

vilka äro likalydande, yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om sådan författningsändring, att i alla de fall, där

kronans förköpsrätt till jordbruksfastighet kan ifrågakomma, beviljande avlagfart

skall anstå tills lantbruksnämnden meddelat beslut, huruvida denna

förköpsrätt kommer att utövas».

Motionärerna framhålla, att köpare av jordbruksfastighet i vissa fall kunde

ha haft lagfart tre månader, innan mål om kronans förköpsrätt till fastigheten

bleve avgjort, och under denna tid kunde dels ha uppfört byggnader å

fastigheten, som vore obehövliga enligt lantbruksnämndens rationaliseringsplan,

dels ha vidtagit andra åtgärder å densamma, som vore olämpliga med

hänsyn till nämnda utvecklingsplan. Beviljandet av lagfart kunde alltså

medföra dels att det uppstode onödigt trassel för den enskilde och onödiga

kostnader för statsverket, dels att avoghet uppkomme både mot rationaliseringsorganet

och mot förköpslagen.

Beträffande motiveringen i övrigt för motionärernas hemställan får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Om bestämmelserna i lagen den 30 juni 19b7 om kronans förköpsrätt må

anmärkas följande. Sker försäljning av jordbruksfastighet äger kronan enligt

1 §, med vissa i lagen angivna undantag, för att underlätta bildandet av

bärkraftiga brukningsdelar lösa till sig fastigheten för det pris som köparen

utfäst. Sådan förköpsrätt utövas för varje hushållningssällskaps område

av den lantbruksnämnd som där skall finnas. Bestämmande för fastighets

natur av jordbruksfastighet är den för fastigheten vid tiden för försäljningen

gällande taxeringen. Med köp är enligt 12 § hyte likställt. Nämnden kan

enligt stadgande i 18 § förordna, att förköpsrätten skall tillkomma annan än

kronan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. I aml. Nr 19.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

I 4 § föreskrives, att lantbruksnämnden skall vara skyldig att efter framställning

från ägare av jordbruksfastighet meddela beslut, huruvida fastigheten

är behövlig för ändamål som avses i 1 §. Beslutet skall meddelas för

viss tid, minst två och högst fem år. Har nämnden funnit dylikt behov av

fastigheten ej föreligga, må förköpsrätten ej göras gällande under den tid beslutet

avser. Fastighetsägaren har vidare enligt 5 § möjlighet att bjuda lantbruksnämnden

att förvärva hans fastighet. Har nämnden icke inom tre månader

efter sådant hembud antagit detta, må förköpsrätten ej göras gällande

under två år efter hembudet, där ej försäljning sker på villkor, som för jordägarna

äro mindre fördelaktiga än de som gällt för hembudet. Beslutar lantbruksnämnden

att göra bruk av kronans förköpsrätt, åligger det enligt 6 §

nämnden vid äventyr av talans förlust att instämma köparen inom tre månader

från det lagfart söktes å dennes fång samt att inom samma tid göra

anmälan hos inskrivningsdomaren för talans antecknande i fastighetsboken.

Köparen har genom 7 § beretts möjlighet att vid en tidigare tidpunkt erhålla

kännedom om huruvida talan kommer att anställas. Anmäler köparen, med

överlämnande av köpehandlingen i bestyrkt avskrift, sitt fång för lantbruksnämnden,

åligger det nämligen denna vid äventyr av talans förlust att

inom en månad från det anmälan skedde instämma sin talan samt göra anmälan

därom för antecknande i fastighetsboken.

Bifalles lantbruksnämndens talan, skall rätten enligt 9 § fastställa vad

kronan har att betala ävensom utsätta viss dag, då fastigheten skall anses

övergå i kronans ägo. Beträffande kostnaderna i mål om förköp skall rätten

skilja mellan parterna efter ty för varje fall prövas skäligt. I 10 § andra

stycket fastslås, att kronan skall ersätta köparen dennes kostnader för lagfart

å fånget så ock för nödig kostnad, som köparen må hava nedlagt å fastigheten

utöver vad som skäligen må anses motsvara värdet av köparen tillfallen

avkastning. Kronan skall därjämte erlägga ränta.

Om överklagande meddelas bestämmelser i 14 och 15 §§. Har lantbruksnämnden

enligt 4 § förklarat fastighet behövlig för ändamål som avses i 1 §,

kan fastighetsägaren inom en månad från den dag han erhöll del av beslutet

föra klagan över detta. Har dylikt beslut blivit gällande, må klagan ej föras

över senare meddelat beslut, att förköpsrätten skall begagnas. I övrigt må

beslut av sistnämnda innebörd överklagas av köparen inom samma tid som

gäller för klagan över beslut enligt 4 §. Över lantbruksstyrelsens beslut uti

ifrågavarande ärenden må klagan föras i den ordning, som är bestämd för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1948.

I 1 § kungl. kungörelsen den 28 maj 1948 angående skyldighet för inskrivningsdomare

att lämna lantbruksnämnden underrättelser om sökta

lagfarter föreskrives, att inskrivningsdomare senast den 20 i varje månad

skall underrätta lantbruksnämnden om de lagfarter som under nästföregående

månad sökts å köp och byten av sådan fast egendom som enligt vad

företedda handlingar utvisa är taxerad såsom jordbruksfastighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

3

Kronans förköpsrätt må enligt stadgande i 2 § ovannämnda lag icke utövas

i strid mot den förköpsrätt, som enligt den sociala arrendelagstiftningen

tillkommer vissa arrendatorer. De för sistnämnda förköpsrätt stadgade

reglerna i lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt ha tjänat

till förebild för lagen om kronans förköpsrätt.

Beträffande såväl kronans som arrendators förköpsrätt gäller, att förköpsrätten

i och för sig icke hindrar, att köpare av därav berörd fastighet erhåller

lagfart. Har emellertid talan om förköpsrätt anställts och anteckning

därom skett i fastighetsboken, skall enligt 13 och 14 §§ kungl. förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom (lagfartsförordningen)

ansökan om lagfart, som göres samma dag sådan anteckning sker

eller efteråt, vara vilande till dess det visas att laga kraft ägande dom i

saken finnes.

I lagberedningens åren 1905—1909 avgivna förslag till jordabalk upptagas

bestämmelser om förköpsrätt i 6 kap. Sådan rätt skulle, om den tillförsäkrats

ägare av viss annan fastighet eller kronan, stad eller annan kommun

eller ock municipalsamhälle, kunna inskrivas. Enligt förslaget skulle, om

lagfart söktes å fång, vid vilket lösningsrätt finge utövas, ansökningen ej

bifallas, med mindre tid för instämmande av lösningstalan gått till ända

utan att sådån talan instämts eller, där talan blivit instämd, den ogillats

genom dom, som ägde laga kraft (15 kap. 9 §).

Även i lagberedningens år 1947 avlämnade delbetänkande (SOU 1947: 38),

som innehåller förslag till vissa kapitel i en tilltänkt ny jordabalk, finnes

ett kapitel om förköpsrätt (5 kap.). Detta upptager, förutom allmänna bestämmelser,

särskilda sådana om avtalad förköpsrätt och om förköpsrätt

grundad i arrendeavtal. Avtal om upplåtelse av förköpsrätt skall upprättas

skriftligen och inskrivas i fastighetsboken (14 §). I motiven (s. 267 och

276) erinras om att arrendators förköpsrätt enligt 1943 års lag icke är föremål

för inskrivning och att köparen därför kan tänkas efter vunnen lagfart

ha tagit inteckning i fastigheten. Ett dylikt förhållande kunde ej uppkomma

vid konventionell förköpsrätt, där inskrivningen av förköpsrätten hindrade

lagfart så länge frågan om inlösning vore svävande.

Lagberedningens arbete på revision av jordabalken fortsätter och kommer

bland annat att omfatta bestämmelserna om lagfart och inteckning i fast

egendom.

Återköpsrätt enligt lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom

utgör, oaktat återköpsrätten kan intecknas, icke hinder för lagfart.

Inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom äro stadgade i lagen

den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse

att förvärva fast egendom (förbudslagen), lagen den 30 maj 1916 om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag (inskränkningslagen) samt lagen den 17 juni 1948 om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen).

Gemensamt för dessa lagar är, att vissa i lagarna omförmälda fastighetsförvärv

icke må ske utan tillstånd samt att fånget blir ogillt, om icke tillstånd

sökes eller annan särskilt föreskriven åtgärd vidtages inom stadgad

tid eller ansökan om tillstånd avslås. Är fråga om rätt att förvärva

fastighet enligt lagarna ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses

möta sådant hinder, som avses i 10 § lagfartsförordningen och som enligt

där stadgade regler skall föranleda, att ansökning om lagfart förklaras vilande

i avbidan på hindrets undanröjande.

Under förarbetena till lagen om kronans förköpsrätt förekommo vissa uttalanden,

som äga samband med den i motionerna väckta frågan. Sålunda

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, i propositionen

nr 75 till 19h7 års riksdag bland annat följande:

Ägaren av en jordbruksfastighet skall på förfrågan kunna erhålla besked

av vederbörande rationaliseringsorgan, huruvida fastigheten är behövlig för

rationaliseringsändamål. Har denna fråga besvarats nekande, må förköpsrätten

ej utövas vid försäljning, som sker inom viss av organet bestämd

tid, lägst två och högst fem år därefter. Den som ämnar sälja en jordbruksfastighet

kan vidare hembjuda denna till kronan. Har kronan icke inom

tre månader därefter antagit hembudet, må förköpsrätten ej göras gällande

under ett år1 efter hembudet, såvida försäljning sker på viflkor, som för

jordägaren äro mindre förmånliga än de, som gällt för hembudet.

Det förutsättes, att en fastighetsägares första steg, då han planerar en

försäljning, skall vara att begära sådant besked, som nyss nämnts. Förklarar

därvid rationaliseringsorganet fastigheten icke behövlig för rationaliseringsändamål,

kan han under en relativt lång tid överlåta fastigheten helt

oberoende av förköpsrätten. Går beslutet i motsatt riktning, kan ägaren

överklaga detsamma, Gör han det ej eller blir beslutet fastställt, torde det få

förutsättas, att fastighetsägaren kommer att ingå i närmare överläggningar

med organet rörande försäljning av fastigheten till detta. Härvid har fastighetsägaren

möjlighet att hembjuda fastigheten till kronan. Antages ej hembudet,

kan fastighetsägaren, såsom nyss nämnts, under ett år1 därefter sälja

fastigheten till lägst det pris han begärt av rationaliseringsorganet, utan att

förköpsrätten får utnyttjas.

För den, som ämnar köpa en jordbrukfastighet, är det tydligen av stor

vikt, huruvida det kan tänkas att rationaliseringsorganet, om han köper

fastigheten, kan komma att inlösa densamma med anlitande av förköpsrätten.

Genom de bestämmelser som nyss återgivits komma säljare och köpare

att i förväg kunna få klarhet i denna fråga. Då försäljning skett, vid vilken

förköpsrätt finnes, bör köparen vidare kunna anmäla köpet hos rationaliseringsorganet,

vilken anmälan bör ha den verkan, att detta blir skyldigt

att inom viss kortare tid vid talans förlust taga ställning till frågan, om förköpsrätten

skall utnyttjas eller ej. Denna tid torde, i överensstämmelse med

vad som gäller i fråga om arrendators förköpsrätt, lämpligen kunna bestämmas

till en månad från det anmälan om köpet skedde. I övrigt bör

den tidsfrist, inom vilken förköpsrätten skall utnyttjas, räknas från det

köparen sökt lagfart å sitt fång. Denna tidsfrist torde, likaledes i anslutning

till vad som gäller i fråga om arrendators förköpsrätt, böra bestämmas

till tre månader från det lagfartsansökan gjordes. Någon skyldighet för

1 Denna tid blev, såsom framgår av det ovanstående, i lagen bestämd till två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskpttets utlåtande nr 19. ®

den, som inköpt en jordbruksfastighet, att göra anmälan till rationaliseringsorganet

om sitt fång, synes ej böra föreskrivas. För att sagda organ skall

bliva i tillfälle att följa fastighetsförsäljningarna och att utnyttja sin förköpsrätt

bör det i stället åligga inskrivningsdomaren att, då lagfart sökes

å jordbruksfastighet, göra anmälan härom till rationaliseringsorganet.

Har rationaliseringsorganet beslutat instämma talan om förköp, kan köparen

överklaga detta beslut. Dylik besvärsrätt skall dock ej föreligga, därest

frågan om behovet av att förvärva fastigheten för rationaliseringsändainål

redan förut blivit vederbörligen prövad.

Beträffande förköpsrätten vill jag till sist nämna, att densamma, liksom

arrendators förköpsrätt, bör gälla ej blott vid försäljning utan även vid

byte.

Vid behandlingen i lagrådet uppmärksammade en ledamot de spörsmål,

som uppkomma, när en fastighet på grund av kronans förköpsrätt fråndömes

en köpare, som någon tid innehaft densamma.

Yttranden m. m.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från lantbruksstyrelsen. Därjämte hava föreningen

Sveriges häradshövdingar, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges

lantbruksförbund beretts tillfälle att yttra sig över motionerna.

Den i motionerna begärda författningsändringen tillstyrkes icke i något

yttrande. Lantbruksstyrelsen uttalar, att ehuru den funne syftet med motionerna

beaktansvärt, styrelsen avstyrkte att gällande lagstiftning omarbetades

i anslutning till motionärernas förslag. Riksförbundet förklarar, att

det syntes önskvärt, om lagfart kunde på sätt hittills skett beviljas utan

hinder av att frågan om förköpsrätt ännu icke avgjorts. I lantbruksförbundets

yttrande framhålles, att även om den av motionärerna anvisade vägen

för ett smidigare och för jordbruket mindre betungande sätt att utforma inlösningsförfarandet

icke enligt förbundets mening vore lämplig, motionärerna

dock hade vidrört ett spörsmål, som borde följas med uppmärksamhet.

Förbundet uttalar därjämte vissa önskemål beträffande lagen om kronans

förköpsrätt, för vilka redogörelse lämnas nedan. I

I lantbruksstyrclsens yttrande erinras inledningsvis om att kronans förköpsrätt

vore en legal lösningsrätt, som tillskapats i jordpolitiskt syfte och

att denna förköpsrätt, lika litet som den arrendatorer tillförsäkrade förköpsrätten,

utgjorde hinder för köparen att erhålla lagfart å sitt fång. Styrelsen

anser, att man icke kan bortse från att vissa komplikationer kunna

uppstå, om en köpare, som blir fråndömd sin fastighet enligt lagen om kronans

förköpsrätt, suttit så länge på fastigheten, att han hunnit vidtaga mera

omfattande dispositioner på densamma. Efter att hava redogjort för vissa

uttalanden i denna fråga vid lagens tillkomst fortsätter styrelsen:

Motionärerna ha synbarligen föreställt sig alt man skulle komma ifrån

nu nämnda svårigheter, därest lagfart icke skulle få meddelas, förrän lantbruksnämnden

beslutat all förköpsrätten icke skulle utövas. I vissa fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Första lagutskottets utlåtande nr 19.

torde måhända också en dylik uppfattning ha fog för sig. Någon kredit till

finansiering av mera omfattande åtgärder på fastigheten genom uttagande

av inteckning i densamma kan ju nämligen icke ordnas, förrän lagfart erhållits.

Emellertid kan ju köparen disponera andra medel för ändamålet

eller ombestyra att den tidigare lagfarna ägaren tager ut inteckningar och

sålunda vidtaga åtgärderna redan innan han fått lagfart. Avverkningar

kunna ju också företagas innan lagfart erhållits. Ur nu nämnda synpunkter

synes alltså icke så mycket vara att uppnå genom den av motionärerna föreslagna

anordningen. Lantbruksstyrelsen får i detta sammanhang också tilllägga,

att lagstiftningen varit i kraft så kort tid, att några mera omfattande

erfarenheter av dess verkningar i de nu påtalade hänseendena ännu icke

vunnits.

Motionärerna ha anfört även ett annat skäl för sitt förslag, nämligen att

avoghet mot rationaliseringsorganet och mot lagen kan uppkomma, om köpare

efter stämning bli fråndömda fastigheter, varå de erhållit lagfart, och

detta skäl är enligt lantbruksstyrelsens mening värt att beakta. Det synes

nämligen mindre tillfredsställande om tilltron till lagfartsinstitutet på detta

sätt skulle minskas. Emellertid skulle sådana verkningar som motionärerna

föreslagit knappast kunna förlänas lantbruksnämndens prövning av hithörande

ärenden, med mindre lagen helt och hållet omarbetades. Lagen torde

nämligen under sådana förhållanden få göras till en koncessionslag. Alla

förvärv, vilka nu äro underkastade kronans förköpsrätt, skulle ur förevarande

synpunkter behöva prövas av lantbruksnämnderna, innan lagfart

kunde erhållas av köparna. Lagfartsförfarandet skulle därigenom över hela

linjen fördröjas, eller med andra ord de fördelar, som för ett begränsat antal

fall, d. v. s. de fall då förköpsrätten verkligen utövas, skulle vinnas genom

motionärernas förslag, skulle motvägas av nackdelar för det övervägande

antalet jordförsäljningar.

Föreningen anför:

Föreningen får framhålla att den omständigheten, att köparen icke erhållit

lagfart, icke hindrar honom från att vidtaga anordningar å fastigheten,

som skulle kunna anses icke önskvärda ur allmän rationaliseringssynpunkt.

Om han för anordningarna använder egna tillgångar, ligger detta i

öppen dag. Om han behöver upplåna genom fastighetens inteckning, kan han

visserligen icke själv inteckna, men han kan ju låta förre ägaren taga ut

inteckningar till det belopp, som han anser nödvändigt, varefter han övertager

betalningsansvaret för de intecknade skuldebreven. Det vill synas,

som om det begärda skyddet icke skulle vara tillräckligt. Förbudet måste,

om det skulle vara effektivt, utsträckas till att avse vidtagande av varje åtgärd

med fastigheten utan nämndens medgivande. Men det lärer icke kunna

ifrågakomma att meddela ett förbud av denna allmänna omfattning.

Riksförbundet yttrar:

Den i motionerna angivna omständigheten, att lagfart kan ha beviljats fölen

köpare relativt lång tid innan lantbruksnämnden kunnat besluta, huruvida

kronans förköpsrätt skall utövas, bör enligt förbundets mening icke

medföra att sådana ändringar genomföras att beviljande av lagfart skall

anstå till dess lantbruksnämnden meddelat beslut i förköpsfrågan. Om lagfart

icke meddelas för köparen, kommer detta att innebära, att denne under

en relativt lång tid icke kan utnyttja fastigheten såsom kreditobjekt. Har

köparen icke möjlighet att anskaffa medel på andra sätt än genom inteckning

i fastigheten, måste detta medföra att köparens förfogande över fastigheten

inskränkes. Han kommer därför att under en relativt lång tid icke

kunna vidtaga de åtgärder med fastigheten som äro erforderliga. Därest kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 19. ‘

nans förköpsrätt skulle bifallas innebär förfarandet icke någon större rättsförlust

för köparen, men under förutsättning att kronan icke utövar förköpsrätten

eller att tillstånd till förköpsrätt icke lämnas, innebär dröjsmålet

att köparen hindras att under en längre tid på avsett sätt bruka fastigheten.

Det bör vidare framhållas, att de fastigheter, som kunna bli föremål för

förköpsrätt, äro endast ett fåtal. Det kan därför icke vara motiverat att hindra

lagfart på alla förvärv.

En köpare, som kan anskaffa medel utan att fastigheten användes såsom

pant, kan trots att lagfart icke beviljas företaga åtgärder på fastigheten.

Den föreslagna ändringen innebär således icke något hinder för en köpare

att nedlägga kostnader på fastigheten innan frågan om förköpsrätten avgjorts.

I anslutning till riksförbundets ovan återgivna ställningstagande till motionärernas

hemställan uttalas slutligen, att de svårigheter som kunde uppkomma

genom att bestämmelserna om lagfart bibehölles i sin nuvarande

form mer än väl uppvägdes av det förhållandet, att fastigheten redan från

början kunde utnyttjas såsom kreditobjekt.

Lantbruks förbundet framhåller till en början, efter att ha redogjort för

innehållet i 6 § lagen om kronans förköpsrätt, att ett tvångslösensystem av

nämnda karaktär givetvis måste medföra vissa besvärligheter och hinder i

omsättningen och användningen av jordbruksfastigheterna. Förbundet fortsätter:
Emellertid

föreligger härvid enligt förbundets uppfattning ett överbetonande

av lagfartens betydelse. Köparen skulle icke, om lagfartsansökan avslogs

eller förklarades vilande till dess frågan om kronans förköpsrätt vore

avgjord, därigenom förhindras från<att nedlägga kostnad å fastigheten eller

vidtaga andra förvaltningsåtgärder, som koinrne att påverka lösenbeloppet.

Därjämte skulle, om lagfart icke kunde erhållas förrän frågan om kronans

förköpsrätt vore avgjord, betydande hinder för jordbruksfastigheternas omsättning

uppkomma. Inskrivningsdomaren kan nämligen icke åläggas annat

än en formell prövningsrätt. Sålunda skulle endast vid försäljningar enligt

2 § första stycket i lagen om kronans förköpsrätt denne med stöd av prästbevis

eller fastighetsbok kunnt avgöra på rent formella grunder, att förköpsrätt

icke förelåge. Vid alla andra försäljningar skulle lagfart icke kunna

erhållas förrän efter en avsevärd tid och samtidigt skulle köparen icke heller

under denna tid kunna utnyttja fastigheten som kreditobjekt. Särskilt

av sistnämnda skäl anser förbundet det betydelsefullt, att lagfart generellt

beviljas beträffande samtliga jordbruksfastigheter. Det vore icke lyckligt,

om den stora massan av lagfarter på jordbruksfastigheter måste fördröjas,

därför att ett fåtal av fastigheterna bliva inlösta av kronan.

Förbundet uttalar vissa önskemål beträffande lagen om kronans förköpsrätt

och anför i denna del följande:

4 och 5 SS förevarande lag innehålla bestämmelser, varigenom inlösningsförfarandet

icke behöver bliva så ofta förekommande. Dessa regler kunde

enligt förbundets mening med fördel kompletteras och utbyggas. Sålunda

borde lantbruksnämnderna vara skyldiga att lämna besked om fastighet

skall tagas i anspråk för rationaliseringsändamål inom viss tid efter del förfrågan

framställts. Tiden, inom vilken besked skulle lämnas, borde vara

kort, förslagsvis eu månad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

Då motionerna kommit att aktualisera dessa frågor, synes det förbundet

lämpligt, att när lagen nu varit i funktion under en tid och viss erfarenhet

vunnits det gjordes en sammanställning och bearbetning av dessa erfarenheter

och eventuellt i samband därmed företoges en översyn av lagen.

Enligt vad utskottet inhämtat från lantbruksstyrelsen äro framställningar

enligt 4 § lagen om kronans förköpsrätt förhållandevis sällsynta. I den

mån framställningar göras till lantbruksnämnderna, brukar detta ske med

stöd av 7 § i den form, att vederbörande fastighetsmäklare, innan köpeavtalet

blivit slutgiltigt, jämte vederbörlig anmälan insänder avskrift av preliminärt

upprättad köpeavhandling till nämnden. Vidare har uppgivits, att

talan om förköpsrätt med stöd av lagen hittills anställts i något över 50 fall.

Utskottet.

Fastighetsomsättningen har i olika syften, främst jordpolitiska, underkastats

betydande inskränkningar. Därvid har lagstiftningen, alltefter inskränkningarnas

art, gått fram efter olika linjer. I vissa lagar stadgas, att

där avsedda förvärv icke bliva giltiga, med mindre tillstånd till förvärvet

lämnas eller prövning i annan ordning giver vid handen att förvärvet må

ske utan hiriäer av lagens bestämmelser. Enligt andra lagar gäller, att kronan

eller annan vid försäljning av fastigheten kan inlösa denna. Av sistnämnda

typ är lagen om kronans förköpsrätt. Frågan om den som i de

åsyftade fallen förvärvat fastigheten må erhålla lagfart har lösts på olika

sätt. Enligt den förstnämnda typen av lagar kan lagfart icke beviljas, förrän

det blivit klart att hinder mot förvärvet ej föreligger. Den sistnämnda typen

av lagar tillåter lagfart, och lösningsrätten kan göras gällande efter

det lagfart beviljats. Detta gäller för närvarande utan undantag. Dock har,

såsom ovan angivits, lagberedningen intagit den ståndpunkten, att förköpsrätt,

som särskilt avtalats och inskrivits i fastighetsboken, skall utgöra

hinder för lagfart.

När i förevarande motion ifrågasättes, att lagfart å fastighet, som omfattas

av kronans förköpsrätt, icke skall beviljas, förrän lantbruksnämnden

beslutat i förköpsfrågan, sker detta närmast av hänsyn till köparen.

Avsikten är att hindra, att denne nedlägger kostnader å fastigheten, innan

det blivit klart, att förköpsrätten icke kommer att utövas. Det är uppenbart,

att vissa komplikationer kunna uppstå, om en köpare, som enligt lagen om

kronans förköpsrätt nödgas avstå från den inköpta fastigheten, en längre

tid innehaft densamma, då beslut om förköpsrättens utövande fattas, och

därunder med fastigheten vidtagit mera omfattande åtgärder. Med hänsyn

till bestämmelserna om kronans förköpsrätt bör det emellertid självfallet

ligga i varje köpares intresse att icke å fastighet, som kan bliva föremål

för förköpsrätt, nedlägga andra kostnader, än sådana som måste anses nödiga,

innan frågan om denna rätts utövande prövats.

Såsom ovan omförmälts har på olika sätt möjlighet beretts säljare och

köpare av jordbruksfastighet att påkalla beslut i saken före utgången av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 19-

9

den tid, inom vilken talan om utövande av förköpsrätten skall anställas.

Med hänsyn till att lagen endast kort tid varit gällande föreligga icke närmare

uppgifter om i vilken utsträckning dessa möjligheter begagnats. Av

den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid, att anmälan enligt 7 §

lagen om kronans förköpsrätt — som avskär förköpsrätten, om talan icke

instämts inom en månad efter anmälan — skett i åtskilliga fall.

Enligt utskottets åsikt har köparens intresse att icke under någon längre

tid sväva i ovisshet om huruvida förköpsrätten kommer att utövas väl tillgodosetts

genom nu gällande bestämmelser. Även om vissa olägenheter för

köparen likväl kunna uppkomma i de fall, då kronan begagnar sin förköpsrätt,

kan man icke komma ifrån dessa genom en författningsändring av

innebörd att med beviljande av lagfart skulle anstå tills beslut meddelats,

huruvida förköpsrätten kommer att utövas. Visserligen skulle köparen härigenom

hindras att, innan lagfart erhållits, själv inteckna fastigheten och

med medel, som upplånats mot säkerhet av sådan inteckning, beträffande

fastigheten företaga dispositioner, som vore olämpliga ur allmän rationaliseringssynpunkt.

Det är emellertid att märka, att ett förbud mot beviljande

av lagfart icke i och för sig kan hindra köparen från att med avseende

å fastigheten vidtaga åtgärder som nyss nämnts. Åtskilliga ingripande

dispositioner kunna sålunda av köparen vidtagas, så snart han tillträtt

fastigheten, särskilt om detta kan ske utan att han behöver begagna denna

som kreditobjekt. Icke ens ett sådant utnyttjande skulle kunna hindras

genom den av motionärerna föreslagna ändringen, då det är köparen

obetaget att överenskomma med förre ägaren, att denne tillhandahåller

intecknade skuldebrev, för vilka köparen övertager betalningsansvaret.

Det synes utskottet uppenbart, att någon större fördel i jämförelse med nu

gällande lagstiftning icke kan vinnas genom ett bifall till motionerna ens

i de fall, då kronan begagnar sig av sin förköpsrätt.

Det ligger vidare i sakens natur, att det antal fastighetsköp, vid vilka kronans

förköpsrätt göres gällande, måste bliva tämligen ringa. Förköpsrätten

må endast utövas för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar,

och förköpsrätten kan av praktiska skäl icke alltid göras gällande, när

denna förutsättning är för handen. För alla de köpare, vilka sålunda få

behålla sin fastighet, skulle det uppenbarligen, såsom i yttrandena framhållits,

vara till nackdel, om lagfart icke skulle få meddelas, förrän lantbruksnämnden

beslutat i förköpsfrågan eller tiden för anställande av talan

om förköp gått till ända. En fastighet skulle under ganska lång tid efter ett

köp icke kunna utnyttjas som kreditobjekt, vilket ofta skulle kunna hindra

fastighetens brukande på avsett sätt.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna förorda

den i motionerna föreslagna författningsändringen.

Vissa frågor, som hava samband med det i motionerna väckta spörsmålet,

torde emellertid komma att övervägas av lagberedningen vid dess fortsatta

arbete på revision av jordabalken. Möjligen kan i samband därmed, såsom

2 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 9 samt. lavd. Nr 19.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 19.

lantbruksförbundet förordat, övervägas eventuella ändringar i de bestämmelser,

som gälla beträffande säljares och köpares rätt att erhålla förhandsbesked

från lantbruksnämnderna.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner, I: 188 och II: 201, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Krugel, Olofsson*, Lindblom*,

fru Lindström, herr Ivar Nilzon, fröken Andersson och herr Weiland;

från andra kammaren: herrar Rylander, Werner, Landgren, Lindahl,

Pettersson i Ersbacken, Wirtén och Fagerholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

497460. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.