Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m.

1949-05-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken,

m. m.

Genom en den 5 april 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 183, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

l) Lag

om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 33 kap. 4 § rättegångsbalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

33 KAP.

4 §.

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom skall ske genom

rättens försorg, allenast om parten

begär det.

(Föreslagen lydelse.)

33 KAP.

Har åklagare----

Under förundersökning -—

4 §•

Delgivning i rättegång skall ske

genom rättens försorg. Begär part att

få ombesörja delgivning, må det anförtros

honom, om rätten finner det

kunna ske utan olägenhet. Delgivning

av tredskodom, som ej innebär

fastställande av intecknad fordran till

betalning ur fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt, skall ske genom

rättens försorg, allenast om parten

begär det.

— av honom.

-— meddelat beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

19W men skall icke äga tillämpning,

när tredskodomen meddelats före

nämnda dag.

t Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 30.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 30.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1946 (nr 808

om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 20 december 1946 om lagsökning

och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

17 §.

I lagsökningsmål--— omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget

gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

3) Lag

om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i

lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

Härigenom förordnas som följer.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt

eller vattenfallsrätt genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål, som

meddelats under tiden från och med den 1 januari 1948 till och med den 30

juni 1949, skall den verkan, som fastställandet medfört enligt 77 a § utsökningslagen,

vara förfallen, där ej borgenären sist före utgången av år 1949

äskat tvångsförvaltning eller ock antingen, på sätt är särskilt stadgat, begärt

försäljning av egendomen, tomträtten eller vattenfallsrätten, eller eljest

visat, att domen eller utslaget delgivits gäldenären.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt rättegångsbalkens regler om rättegången i tvistemål kan, där saken

är sådan att förlikning därom är tillåten, tredskodom under vissa ytterligare

förutsättningar meddelas mot utebliven part. Bestämmelserna härom

återfinnas i 44, 53 och 57 kap. Den mot vilken tredskodom givits äger

jämlikt 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § ej fullfölja talan mot domen, d. v. s.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 30. 3

få denna bragt under prövning av högre instans, men har enligt bestämmelser

i 44 kap. 9 §, till vilka i 53 och 57 kap. för där avsedda fall hänvisas,

rätt till återvinning i anledning av sådan dom. Återvinning, som alltså är det

enda ordinära rättsmedel, vilket står den tredskovis dömda parten till buds,

skall sökas hos den rätt, där talan väckts, inom en månad från den dag då

domen delgavs parten. Uteblir part, som erhållit återvinning, ånyo och meddelas

tredskodom mot honom, är jämlikt 44 kap. 10 § hans rätt till återvinning

förfallen. Så länge den part mot vilken tredskodomen givits äger

rätt till återvinning, anses domen i vad den gått honom emot icke ha vunnit

laga kraft. En första förutsättning för att en tredskodom skall kunna

vinna laga kraft är alltså att domen delgives den part mot vilken domen

givits. Enligt 33 kap. 4 § första stycket första punkten skall delgivning i

rättegång, varunder principiellt inbegripes delgivning av meddelad tredskodom,

ske genom rättens försorg. I andra punkten stadgas emellertid, att

om part begär att få ombesörja delgivning, det må anförtros honom, om

rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Beträffande delgivning a''%

tredskodom upptages i en tredje punkt den särskilda undantagsbestämmelsen,

att delgivningen skall ske genom rättens försorg allenast om parten

begär det. Om så ej sker ankommer delgivning av tredskodom på den som

fått sådan dom, därvid tillstånd, som i andra punkten sägs, icke behöver

inhämtas. Delgivning genom rättens försorg sker utan särskild kostnad

för part.

Enligt 34 § lagen den 20 december 1946 om lagsökning och betalningsföreläggande

(lagsökningslagen) gäller, att om i lagsökningsmål borgenärs talan

bifallits, gäldenären äger att hos rätten söka återvinning. Ansökan om

återvinning i lagsökningsmål skall jämlikt 35 § lagsökningslagen göras inom

en månad från den dag, då utslaget delgavs gäldenären. Om sådan återvinningstalan

skall även i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning

i tvistemål äga motsvarande tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet

skall därvid anses som tredskodom.

I sådana fall, där intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål,

lia ovan berörda regler om rättsmedlet mot dylika avgöranden

visat sig kunna medföra vissa olägenheter. Dessa sammanhänga med bestämmelserna

om avgörandenas exekutiva verkan.

När domstol fastställt intecknad fordran till betalning ur fast egendom,

skall det enligt 77 a g utsökningslagen anses som om egendomen blivit utmätt.

Egendomen får emellertid enligt 51 § andra stycket samma lag ej

säljas förr än domstolens utslag vunnit laga kraft. Enligt 86 § andra stycket

gäller vidare, att den verkan, utslaget enligt 77 a § medfört, förfaller

bl. a. om borgenären icke sist två månader efter det utslaget vunnit lag»

kraft begärt försäljning av egendomen eller äskat tvångsförvaltning av den.

Enligt 18 § 1 inom. inteckningsförordningen medför inteckning för fordran

rätt att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma

vad som är intecknat, dock ej ränta för längre lid före den dag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 30.

utmätning sker än två år. Härtill kommer emellertid ränta från denna tidpunkt

fram till dagen för köpeskillingsfördelningen.

Om de förut antydda olägenheterna av gällande bestämmelser må här

ytterligare nämnas följande. Det torde ej sällan inträffa, att sedan

genom tredskodom eller utslag i lagsökningsmål intecknad fordran fastställts

till betalning ur fast egendom och egendomen sålunda dömts i mät, uppgörelse

träffas mellan borgenären och gäldenären. Om i dylikt fall delgivning

ombesörjts av borgenären eller måhända icke alls kommit till stånd, kan

överexekutor icke avgöra, huruvida utslaget vunnit laga kraft. Till följd därav

kan ej heller fastställas någon tidpunkt, när enligt 86 § utsökningslagen

utslagets utmätningsverkan förfallit. De av utslaget föranledda anteckningarna

i fastighetsboken kunna därför komma att till förfång för ägaren

kvarstå för all framtid. Visserligen torde gäldenären, om han hos inskrivningsdomaren

företer bevis om uppgörelsen, kunna få anteckningarna avförda.

Denna möjlighet kan dock förbises. En annan olägenhet är att borgenären

genom att dröja med delgivningen av utslaget kan hålla frågan om

egendomens försäljning svävande under lång tid och därigenom bereda sig

tillfälle att vid en slutligen påkallad exekutiv auktion erhålla förmånsrätt

för åtskilliga års ränta, vilket kan medföra risk för att högre liggande inteckningar

bliva nödlidande.

Med anledning av de olägenheter som sålunda yppat sig har inom justitiedepartementet

utarbetats en promemoria vari möjligheterna att komma tillrätta

därmed undersökts.

I denna anvisas tre tänkbara utvägar att undanröja de berörda olägenheterna.

En utväg vore att låta tiden för sökande av återvinning räknas icke

från delgivningen utan från utslagets meddelande. En annan lösning vore

att göra delgivning genom rätten obligatorisk beträffande domar och utslag

av nu ifrågavarande beskaffenhet. Slutligen skulle man för nu avsedda fall

kunna föreskriva en särskild, ej alltför snävt tillmätt frist, inom vilken delgivning

måste verkställas och bevis därom avlämnas till överexekutor vid

påföljd att utslagets utmätningsverkan eljest vore förfallen.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av olika myndigheter,

inrättningar och sammanslutningar.

I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,

till en början:

»De i promemorian berörda olägenheter, som visat sig kunna följa av gällande

regler om återvinning såsom enda rättsmedel mot tredskodomar och

utslag i lagsökningsmål, böra uppenbarligen snarast undanröjas.

Till de tre tänkbara lösningar, som anvisas i promemorian, torde kunna

läggas ännu en. Regeln i 51 § andra stycket utsökningslagen, att när intecknad

fordran fastställts till betalning ur fast egendom, försäljning ej må äga

rum förr än utslaget vunnit laga kraft, skulle nämligen kunna tänkas modi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 30.

5

lierad genom ett tillägg av innehåll, att ansökan om återvinning likväl icke

utgör hinder för försäljning, såvida ej rätten i återvinningsmålet annorledes

förordnar. Väljes denna utväg erfordras ett tillägg till de i 86 § andra stycket

utsökningslagen meddelade bestämmelserna, enligt vilket, där återvinning

må sökas, utslagets utmätningsverkan förfaller om borgenären icke

inom viss tid från den dag då utslaget meddelades begärt försäljning av

egendomen eller äskat tvångsförvaltning. Valet mellan de olika lösningarna

bjuder på vissa svårigheter.»

Rörande möjligheten att föreskriva obligatorisk delgivning genom rättens

försorg erinrar departementschefen om att sådan delgivning ger, oberoende

av parts åtgörande, en punkt från vilken laga kraftens inträde kan räknas.

Mot en i promemorian framkommen invändning, att möjligheten till delgivning

genom borgenärens egen försorg icke lämpligen borde uteslutas,

anför departementschefen, att det icke lärer möta betänklighet att låta delgivningen

ske enligt de för delgivning i rättegång i allmänhet gällande bestämmelserna.

Departementschefen yttrar vidare bland annat:

»Rätten skulle följaktligen kunna bifalla en anhållan från borgenären att

själv få ombesörja delgivningen under förutsättning, bl. a., alt borgenären

icke kunde antagas vilja fördröja delgivningen. Rätten har därvid enligt

32 kap. 2 § rättegångsbalken att förelägga borgenären viss tid, inom vilken

delgivning sist skall ha skelt och bevis därom skall ha inkommit till rätten;

skulle dylikt bevis ej inom föreskriven tid inkomma har rätten att förordna

om ny delgivning, därvid rätten regelmässigt torde finna anledning att själv

övertaga delgivningen. Sannolikt skulle emellertid delgivning genom rättens

försorg bliva ojämförligt vanligast, närmast av kostnadsskäl. Sådan delgivning

kan enkelt ordnas på så sätt att en för delgivning avsedd utskrift göres

på samma gång som övriga utskrifter och omedelbart efter domens eller

utslagets meddelande expedieras för delgivning. Att delgivningen understundom

är överflödig därför att uppgörelse mellan parterna träffas under

hand kan icke anses utgöra något avgörande skäl mot den nu ifrågavarande

lösningen. En fördel med densamma är att de visserligen sällsynta men

dock icke opraktiska fall, där delgivningen stöter på hinder, ej kräva särskilt

beaktande.

I valet mellan de fyra diskuterade lösningarna finner jag mig böra förorda

den som innebär, att tredskodomar och lagsökningsutslag, varigenom

intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller

vattenfallsrätt, skola delgivas enligt de för delgivning i rättegång i allmänhet

givna bestämmelserna. Delgivning skulle alltså i regel ske genom rättens

försorg. För genomförande av denna lösning erfordras, att undantagsbestämmelsen

i 33 kap. 4 § första stycket tredje punkten rättegångsbalken

inskränkes så att den endast avser andra tredskodomar än de nyss nämnda,

på vilka därefter huvudreglerna i första och andra punkterna bliva tillämpliga.

Härjämte torde i 17 § lagsökningslagen böra införas en bestämmelse av

innehåll, att därest i lagsökningsmål borgenärens talan bifallits, skall i fråga

om delgivning av utslaget vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning

av tredskodom äga motsvarande tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 30.

Såsom Svea hovrätt och överståthållaräinbetet anfört erfordras särskilda

bestämmelser med hänsyn till tredskodomar och utslag i lagsökningsmål

varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt och som meddelats under tiden från och med den

1 januari 1948, då nu gällande bestämmelser tillkommo, intill den dag då

den föreslagna lagstiftningen träder i kraft. Det synes böra stadgas en särskild

frist, inom vilken borgenären skall vara pliktig att söka verkställighet

eller eljest visa, att domen eller utslaget delgivits gäldenären, vid äventyr

om det försummas att avgörandets utmätningsverkan förfaller. Det

torde icke erfordras någon särskild erinran om att samma verkan redan

före den särskilda fristens utgång kan ha förfallit på grund av bestämmelserna

i 86 § andra stycket utsökningslagen. För att rättsförluster om möjligt

icke skola uppkomma bör fristen icke göras alltför kort. Om den nya

lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1949 torde fristen lämpligen böra

utlöpa vid årsskiftet 1949—50.»

Lagrådet har gjort viss erinran mot den av departementschefen förordade

ändringen i 33 kap. 4 § rättegångsbalken. Vad lagrådet anfört har departementschefen

beaktat i det genom propositionen framlagda förslaget till lag

om ändrad lydelse av nämnda lagrum.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 183, måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 3 maj 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Kriigel, Lodenius*, Olofsson*,

Lindblom, fru Sjöström-Bengtsson*, herrar John Wiktor Jonsson och Löthner;
från

andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Mellerud*, Werner*, Johnsson i Stockholm, Landgren, fröken Öberg och

herr Östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

491627

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:249 Skrivelse till Konungen angående rikets allmänna flaggdagar. a1 i texten