Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av aktiebolagslagen m. m.
1949-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1949:31, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av aktiebolagslagen m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
1
Nr 31.
Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av aktiebolagslagen
m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
284, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Wiberg hemställt,
att riksdagen ville besluta
dels att sista meningen i 30 § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
måtte få följande lydelse: »Ej heller må på grund av sådan förpliktelse
talan, sedan ett år förflutit från registreringen, väckas mot dem, som
handlat å bolagets vägnar»,
dels att i 224 § samma lag till näst sista stycket skulle fogas: »Där styrelse
består av endast en person eller endast en likvidator finnes erfordras
emellertid icke att avskrift bestyrkes av mer än en person av den kategori,
som nu nämnts»,
dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av aktiebolagslagen
dels i formellt avseende för att göra densamma överskådligare
och lättbegripligare, dels ur saklig synpunkt i förenklande syfte och för
att antingen genom komplettering av lagen eller en särskild lagstiftning
få till stånd regler, som bättre än nuvarande lag lämpa sig för sådan företagsamhet,
som för närvarande i allmänhet utövas genom de mindre bolagen,
samt om framläggande för riksdagen av det resultat, vartill utredningen
kan föranleda.
Beträffande vad motionären anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
som kommer att behandla dessa var för sig, hänvisa till vad nedan
återgives därav och i övrigt till motionens innehåll.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från patent- och registreringsverket, varjämte
Sveriges advolcatsamfund och Sveriges industriförbund beretts tillfälle till
yttrande. Vidare har från motionären till utskottet under hand överlämnats
åtskilliga handlingar, avseende en nedsättning av Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors’
aktiekapital.
I. Ändring av 30 § aktiebolagslagen.
I lagen den 14 september 1944 om aktiebolag är 30 § av följande lydelse:
Blir enligt 29 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet varom
i 28 § andra stycket stadgas ej göras gällande, utom såvitt angår
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 sand. 1 avd. Nr SI.
2 Första lagutskottets utlåtande nr 31.
förpliktelse som skolat fullgöras före bolagets registrering. Ej heller
må på grund av sådan förpliktelse talan väckas mot dem, sedan ett
år förflutit från registreringen.
Stadgandet reglerar frågan om upphörande av den personliga ansvarigheten
för avtal, som slutits för oregistrerat bolag. I princip är styrelse,
verkställande direktör eller annan ställföreträdare (firmatecknare), som ingått
avtal för redan bildat men ännu oregistrerat bolag, d. v. s. de som
deltagit i avtalet eller beslut därom, personligen ansvariga för avtalets
fullgörande. Sådan ansvarighet åvilar också aktieägare, som deltagit i beslut
om avtalets ingående. I 30 § första punkten begränsas den personliga
ansvarigheten, i den mån avtalet blir bindande för bolaget från registreringen,
till att omfatta endast förpliktelser, som skolat fullgöras före bolagets
registrering.
Ifrågavarande regel lydde enligt förslaget i Kungl. Maj:ts proposition
nr 5 till 1944 års riksdag sålunda:
Blir enligt 29 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet ej göras
gällande mot dem, som handlat å bolagets vägnar, utom såvitt angår
förpliktelse som skolat fullgöras före bolagets registrering.
Såsom andra punkt i förslaget till samma paragraf upptogs följande:
Ej heller må på grund av sådan förpliktelse talan väckas mot dem,
sedan ett år förflutit från registreringen.
Vid behandlingen av propositionen inom första särskilda utskottet vid
1944 års riksdag uppmärksammades, att med hänvisningen enligt förslaget
till 29 § ansvarsfrihet komme att omfattas allenast av avtal, som ingåtts
av styrelse, verkställande direktör eller annan ställföreträdare för bolaget.
Enligt utskottet skulle sådan befrielse från personligt ansvar, varom vore
fråga, uppenbarligen åtnjutas icke blott av styrelsen, verkställande direktör
eller annan behörig bolagsrepresentant utan även av dem, som deltagit i
beslut om avtalets ingående. Då det syntes kunna bliva föremål för tvekan
om dessa inrymdes under det i förslaget använda uttrycket »dem, som
handlat å bolagets vägnar», borde enligt utskottet till undanröjande av
missförstånd paragrafens första punkt erhålla ändrad avfattning sålunda,
att däri utsädes, att under i lagrummet angiven förutsättning ansvarighet,
»varom i 28 § andra stycket sägs», ej finge göras gällande. I enlighet med
vad utskottet salunda föreslagit i sitt utlåtande nr 1 ändrades avfattningen
av paragrafens första punkt till dess nu gällande lydelse.
Vid utskottsbehandlingen uppmärksammades emellertid icke, att ett bibehållande
av lydelsen av paragrafens andra punkt i den del däri hänvisades
allenast till »dem», vilken hänvisning ursprungligen åsyftade i första punkten
enligt förslaget angivna »dem, som handlat å bolagets vägnar», icke
vore förenlig med den av utskottet föreslagna ändringen i första punkten
av paragrafen.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
Motionären har i denna del erinrat om att sista punkten i paragrafen
med gällande lydelse är såtillvida obegriplig för läsaren, som ordet »dem»
hänger i luften.
Patent- och registreringsverket har i sitt yttrande över motionen icke haft
något att erinra mot motionärens förslag om rättelse av paragrafen men
har framhållit, att det av motionären framlagda förslaget knappast torde
kunna godtagas med hänsyn till vad första särskilda utskottet vid 1944
års riksdag anfört vid denna paragraf.
Industriförbundet har tillstyrkt den av motionären föreslagna ändringen
av 30 §.
II. Tillägg till 224 § aktiebolagslagen.
224 § aktiebolagslagen lyder:
Skall enligt bestämmelse i denna lag anmälan eller ansökan göras
eller annan handling undertecknas av styrelsen, skall egenhändig
namnunderskrift tecknas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter
eller vid förfall för styrelseledamot av styrelsesuppleant.
Där undertecknande skall ske av samtliga styrelseledamöter, må ock
vid förfall för styrelseledamot egenhändig namnunderskrift tecknas
av styrelsesuppleant. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning,
då anmälan eller ansökan skall göras eller annan handling skall
undertecknas av likvidatorerna eller samtliga likvidatorer. Skall handling
undertecknas av verkställande direktör, må vid förfall för honom
undertecknande ske av vice verkställande direktör eller, där sådan ej
finnes, av styrelseledamot eller styrelsesuppleant, som därtill bemyndigats
av styrelsen.
Avskrift, som på grund av särskild föreskrift i denna lag skall vara
bestyrkt enligt detta stycke, skall vara till riktigheten bestyrkt av
notarius publicus eller landsfiskal eller ock av minst två personer, som
hava ställning av styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör,
vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator
eller firmatecknare.
Annan avskrift skall, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten
bestyrkt av två personer.
I fråga om vissa avskrifter har i åtskilliga lagrum i aktiebolagslagen angivits,
att de skola vara bestyrkta enligt andra stycket i förevarande paragraf,
som i gällande lydelse överensstämmer med lagberedningens förslag
till lag om aktiebolag m. m. (SOU 1941: 8—9).
Bland de yttranden, som efter remiss avgåvos över lagberedningens förslag,
må i denna del återgivas, att advokatsamfundet ansåg tillräckligt, att
anmälan undertecknades av en styrelseledamot, samt att vissa exportbolag,
under framhållande av att — enligt förslaget — ordningen för bestyrkande
av avskrift vore för sträng, ansågo till fyllest med bestyrkande av två personer
utan hänsyn till om de tillhörde de i paragrafen angivna kategorierna.
Departementschefen yttrade i anslutning härtill i proposition nr 5 till
Wf/f års riksdag:
4
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
I anledning av vad advokatsamfundet anmärkt vill jag erinra, att där
anmälan till registreringsmyndigheten innefattar allenast en verkställighetsåtgärd,
skall enligt förslaget anmälan i regel göras av »styrelsen eller
verkställande direktör». Då anmälan skall göras av styrelsen, fordras beslutfört
antal enligt gällande lagstiftning. I stället för beslutfört antal bär
nu i enkelhetens intresse föreslagits minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Skall^ anmälan göras av »styrelsen och verkställande direktör»,
betyder detta således, att anmälan skall göras av minst hälften av hela
antalet styrelseledamöter samt verkställande direktören, om verkställande
direktör finnes. De föreslagna reglerna innebära en viss lättnad i förhållande
till gällande rätt. Någon ändring av förslaget i nu ifrågavarande hänseende
synes ej vara påkallad. Ej heller torde anledning föreligga att frånfalla
den redan nu gällande principen om kvalificerat bestyrkande i vissa fall.
Motionären har i denna del framhållit, att, då ett aktiebolags styrelse
kunde bestå av endast en person, vilket även i verkligheten vore fallet i
många medelstora och mindre bolag, det med gällande lydelse av 224 §
andra stycket icke vore tillräckligt ens om styrelsen eller två ojäviga personer
bestyrkte vissa med stadgandet avsedda avskrifter utan att i sådana
fall notarius publicus eller landsfiskal måste anlitas med därav följande
besvär och kostnader, något som syntes motionären vara onödigt.
Patent- och registreringsverket har i sitt yttrande över motionen i denna
del förklarat, att ämbetsverket beträffande bestyrkande av handlingar i
visst fall enligt föreskriften i 224 § andra stycket aktiebolagslagen anvisat
utvägen att sökande i stället för att ingiva två avskrifter av protokollet
kunde ingiva två exemplar av protokollet, upprättade på samma sätt som
originalprotokollet.
Advokatsamfundet har i sitt av styrelsen avgivna yttrande över motionen
i denna del instämt i vad motionären anfört till stöd för sin mening
men ansett, att man skulle kunna gå ett steg längre och helt slopa bestämmelsen
i paragrafens andra stycke, under framhållande av att det i samtliga
fall kunde räcka med att avskrifter vore bestyrkta av två personer
vilka som helst, I anslutning härtill yttrar samfundet vidare:
Enligt lagen skola vissa handlingar undertecknas av samtliga styrelseledamöter
och verkställande direktören och andra handlingar av styrelsen
och verkställande direktören, varvid med styrelsen menas minst hälften av
antalet styrelseledamöter. För vissa handlingar räcker det med verkställande
direktörens underskrift. Enligt den praxis, som tillämpades enligt den
gamla lagen, kunde enklare anmälningshandlingar undertecknas av en
firmatecknare, men detta är numera icke tillåtet.
Även för den som dagligen tillämpar aktiebolagslagen är det svårt att
hålla reda på i vilka fall handlingar skola undertecknas på det ena eller det
andra sättet. Enligt styrelsens mening bör det invecklade systemet för
handlingars undertecknande utan större risker kunna väsentligt förenklas.
När det gäller handlingar, som skola undertecknas av ett flertal personer,
blir det lätt så, att den ene litar på den andre eller på den jurist, som satt
upp handlingen. Beträffande vissa handlingar är det också i praktiken förenat
med stort arbete, om samtliga styrelseledamöter skola kontrollera
5
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
riktigheten av de uppgifter som lämnas. Detta gäller exempelvis sådan
handling, som enligt 183 § skall fogas vid en anmälan för registrering av
till fullo betalda aktier vid en nyemission och i vilken samtliga styrelseledamöter
och verkställande direktören skola försäkra, att nya bundna
aktier icke tilldelats andra än som utan hinder av förbehållet i 177 § ägt
vid nyteckning erhålla bundna aktier. Vid en nyemission i ett stort bolag
tecknas de nya aktierna kanske av tusentals personer. Det är icke en rimlig
begäran, att både styrelsens samtliga ledamöter och verkställande direktören
personligen skola förvissa sig om riktigheten av den försäkran de
skola underskriva.
I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att det enligt 10 § i lagen
angående införande av nya lagen om aktiebolag ålegat alla bolag, som i
sin bolagsordning hava förbehåll enligt 177 §, att före 1948 års utgång
för registrering anmäla antalet bundna och antalet fria aktier. Anmälningen
har skolat vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter och verkställande
direktören och vid anmälningen har skolat fogas en på enahanda sätt
undertecknad försäkran, att enligt aktieboken bundna aktier icke innehavas
av andra än som utan hinder av förbehållet ägt förvärva bundna
aktier. Det är styrelsen väl bekant, att dylika anmälningshandlingar och
dylika försäkringar i många fall undertecknats utan att det praktiskt latit
sig göra för envar av undertecknarna att själv undersöka riktigheten av
vad som underskrivits. Styrelsen finner det i hög grad betänkligt, när det i
lagstiftningen uppställes formella krav av sådan art, att envar, som är insatt
i de praktiska förhållandena, på förhand kan säga sig, att de icke
komma att kunna uppfyllas på avsett sätt.
Industriförbundet har i sitt yttrande tillstyrkt det i motionen föreslagna
tillägget i 224 § aktiebolagslagen.
Från de handlingar, som enligt vad ovan nämnts kommit utskottet tillhanda
och som avse Kraftaktiebolaget Gullspång-Munkfors, må här såsom
exempel anföras följande. Bolaget gjorde den 11 januari 1949 anmälan för
registrering till patent- och registreringsverket att bolagets preferensaktiekapital
under år 1948 minskats med vissa belopp genom inlösen enligt viss
ordning av aktier. Genom skrivelse den 26 januari 1949 förelädes bolaget
av patent- och registreringsverket, som uppgav sig vid förberedande granskning
av anmälningen ha funnit anledning till vissa anmärkningar, att inom
viss tid besvara anmärkningarna. En av anmärkningarna avsåg, att vid anmälan
icke fogats två enligt 224 S andra stycket aktiebolagslagen styrkta
avskrifter av protokoll från den bolagsstämma, då beslut om inlösen fattats
(bestämmelse i sist nämnda hänseende upptages i 65 S fjärde stycket aktiebolagslagen)
.
III. Översyn av aktiebolagslagen i formellt avseende för att
göra densamma överskådligare och lättbegripligare.
I de över lagberedningens förslag till lag om aktiebolag in. in. (SOU
1941: 8—9) avgivna yttrandena framställdes från några häll önskemål i
huvudsaklig överensstämmelse med motionärens hemställan. Sålunda utta
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
lade näringsorganisationerna, att de gärna såge, om genom bland annat en
redaktionell översyn på en del områden kunde åstadkommas vissa lättnader.
Advokatsamfundet uttalade som sin mening, att lagberedningen i vissa
fall övervärderat faran för missbruk och därigenom föranletts att uppställa
utförliga lagregler även då endast ett teoretiskt behov därav förelegat. Å
andra sidan hade beredningen enligt samfundet överskattat möjligheten att
genom lagbestämmelser hindra förverkligandet av ohederliga uppsåt och
underskattat betydelsen av det besvär och de olägenheter, som genom stadganden
av hithörande slag uppkomme vid lagens användning. Förslaget
hade belastats med detalj föreskrifter, som i vissa fall framstode såsom onödiga.
Av bland annat Sveriges redareförening, Advokatsamfundet, styrelsen
för Stockholms fondbörs, Svenska revisorssamfundet, handelskammaren
i Göteborg och handelskammaren i Gävle hade vidare uttalats önskemål
om en formell överarbetning av lagtexten i syfte att göra densamma mera
lättläst och överskådlig.
Beträffande lagrådets utlåtande över lagberedningens förslag och departementschefens
yttrande i propositionen nr 5 till 1944 års riksdag i nu förevarande
fråga får utskottet hänvisa till sin redogörelse i utlåtandet nr 18
till 1948 års riksdag.
I en inom andra kammaren vid 1948 års riksdag väckt motion, nr 371,
framställdes av herr Wiberg yrkande om att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av aktiebolagslagen i syfte att göra
densamma överskådligare och lättbegripligare. Utskottet anförde i sitt
nyssnämnda över motionen avgivna utlåtande nr 18 bland annat följande.
Det är av största vikt, att lagar och andra författningar skrivas så,
att de bliva lättlästa och överskadliga. Särskilt gäller detta författningar,
vilka i stor utsträckning skola tolkas av gemene man. Aktiebolagens
angelägenheter torde på grund av deras ofta invecklade natur merendels
handhavas av i bolagsärenden väl förfarna personer. Även om kravet att
en lättfattlig lagtext härigenom icke framträder med samma styrka beträffande
den lagstiftning, som reglerar aktiebolagens rättsförhållanden, är det
emellertid ett viktigt önskemål att även förevarande betydelsefulla rättsområde
regleras genom en lag med tillfredsställande formell uppbyggnad.
Detta önskemål uppmärksammades av lagrådet och departementschefen
vid behandlingen av lagberedningens förslag till nu gällande aktiebolagslag.
Samtidigt som de framhöllo de särskilda svårigheter som äro förknippade
med en lagstiftning av förevarande art, gjordes tämligen omfattande ändringar
i lagförslaget i syfte att göra lagen mera lättläst och överskådlig.
Det torde icke kunna bestridas, att lagen i det skick den slutligen erhöll
ändock är svårfattlig. Utskottet anser icke uteslutet, att man genom en allmän
översyn i enlighet med motionärens förslag skulle kunna få fram en
något mera lättläst och överskådlig lagtext. De av lagrådet och departementschefen
anförda svårigheterna torde emellertid vara så stora, att översynen
icke kan väntas giva något resultat av betydelse. Mot de begränsade
7
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
fördelar, som skulle stå att vinna genom en sådan åtgärd, har man att
väga de olägenheter, som måste följa med omfattande ändringar i en så
nyligen antagen lag. Även om lagens sakliga innehåll icke ändras, torde
likväl en omskrivning av lagtexten komma att medföra svårigheter för
rättslivet, vilket anpassat sig efter lagen i dess nuvarande lydelse. Det lärer
icke heller vara försvarligt att igångsätta ett omfattande lagstiftningsarbete
blott för att åstadkomma ändringar i den formella uppbyggnaden av
en lag.
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Motionären återkommer nu med yrkandet om en översyn av aktiebolagslagen
i formellt avseende. De av motionären därjämte framställda yrkandena
om ändring och tillägg i förut berörda paragrafer utgöra enligt
motionären exempel på inadvertens och oformlighet i lagen. Med utgångspunkt
därifrån hävdar motionären, att aktiebolagslagen tarvar en allmän
översyn ju förr desto hellre. Under den tid sedan lagens ikraftträdande
den 1 januari 1948, som lagen prövats i det praktiska livet, borde man enligt
motionärens mening å skilda håll fått möjlighet att bilda sig en viss
uppfattning om vilka förenklingar som vore önskvärda och vilka ändringar
som i motionens syfte kunde vidtagas.
Patent- och registreringsverket har i sitt yttrande över motionen inledningsvis
hänvisat till vad ämbetsverket i den nu förevarande frågan anförde
i sitt remissyttrande över lagberedningens förslag till aktiebolagslag
m. m. ävensom till lagrådets utlåtande och departementschefens yttrande
i propositionen samt till vad som förekom vid propositionens behandling i
kamrarna. Vidare yttrar patent- och registreringsverket:
Patent- och registreringsverket har vid tillämpningen av den nya lagen
väl funnit, att en viss svårighet förelegat och alltjämt föreligger såväl för
bolagsledningar, vilka själva sköta sina registreringsärenden, som även för
ombud, till och med mera kvalificerade, att nöjaktigt uppfylla lagens föreskrifter
rörande ansökningar och anmälningar till registreringsmyndigheten.
Fel i dessa registreringshandlingar ha emellertid, naturligt nog, i viss
utsträckning alltid förekommit och komma givetvis att finnas, huru lagreglerna
än utformas. Felprocenten steg emellertid i och med tillämpningen
av den nya lagen. Orsakerna härtill torde bland annat vara att genom nya
lagen tillkommit helt nya kategorier registreringsärenden, beträffande vilka
den sökande allmänheten således saknade erfarenhet, samt att i viss utsträckning
nya regler givits rörande ärenden, som förefunnos redan enligt
den äldre aktiebolagslagen, i det att i åtskilliga fall nya uppgifter skola
lämnas och ytterligare handlingar skola ingivas mot vad som tidigare krävdes.
Att en del felaktigheter sammanhänga med lagens bristande överskådlighet
torde dock ej kunna förnekas. .
Emellertid har redan en viss förbättring i beskaffenheten av de i registreringsärendena
inlämnade handlingarna kunnat förmårkas; och det år
att förmoda, att, ju längre tid lagen varit i bruk, de oyanberörda svårigheterna
för sökandena skola i ej ringa omfattning övervinnas.
8 Första lagutskottets utlåtande nr 31.
Enligt patent- och registreringsverkets mening har den nya aktiebolagslagen
tillämpats alltför kort tid för att ämbetsverket kan finna det vara
påkallat att nu vidtaga åtgärd för en revidering av lagen på sätt motionen
avser.
Advokatsamfundet tillstyrker motionen i vad den avser förslaget om en
översyn av aktiebolagslagen. Inledningsvis anför samfundet i sitt yttrande
över motionen, att de synpunkter, som samfundet framförde i remissyttrandet
över lagberedningens förslag, ägde sin giltighet även beträffande
aktiebolagslagen i den form, den antogs vid 1944 års riksdag. Samfundet
yttrar vidare:
Redan under den korta tid, under vilken lagen varit i kraft, har på
mångahanda sätt kunnat konstateras, att lagen är svåröverskådlig och svårtillämplig
och att den på grund av många av sina formföreskrifter medför
onödigt arbete och onödiga kostnader. Det har blivit allt mera uppenbart,
att de praktiska synpunkterna icke tillräckligt beaktats vid lagens tillkomst
och att lagen härigenom kommit att utan tillräckliga skäl i många
avseenden bliva alltför betungande för näringslivet.
Än vidare anför samfundet i denna del:
Som exempel pa huru invecklade åtskilliga av aktiebolagslagens bestämmelser
äro, kunna väljas bestämmelserna om nyemission. Om t. ex. ett bolags
styrelse beslutar en ökning av aktiekapitalet under förutsättning av bolagsstämmans
godkännande och detta godkännande sedan lämnas, kan det förefalla,
som om denna transaktion icke borde vara så märkvärdig att genomföra.
Att saken enligt aktiebolagslagen ingalunda är enkel, torde med önskvärd
tydlighet framgå^ av den långa redogörelse för förfarandet, som lämnas
i den av justitierådet Stenbeck, revisionssekreteraren Wijnbladh och
professorn Nial utgivna kommentaren till lagen s. 188 och följande.
Den förhandsgranskning hos registreringsmyndigheten, som enligt den
nya lagen skall ske såväl vid bildandet av bolag som vid nyemissioner,
torde — trots att den medför tidsspillan och extra besvär — med hänsyn
till de nya invecklade bestämmelserna i åtskilliga fall vara fördelaktig, men
just den omständigheten, att en dylik förhandsgranskning kan anses erforderlig,
visar hur svartillämplig lagen är. Det vore riktigare och naturligare,
om lagen gjordes så enkel och klar, att en förhandsgranskning som regel
icke skulle behöva förekomma. Det kan givetvis finnas fall av mera komplicerad
natur, där det kan vara lämpligt, att man har möjlighet från början
förvissa sig om att inga formella svårigheter komma att uppstå vid
registreringen, men i dylika fall borde saken kunna ordnas genom att registreringsmyndigheten
på förfrågan lämnade ett bindande förhandsbesked.
Styrelsen är övertygad om att vederbörande tjänstemän i patent verket
redan fått rik erfarenhet av att även tränade bolagsjurister många gånger
haft svårt att upprätta registreringshandlingar, som kunnat passera utan
anmärkning. Sa torde exempelvis många advokater, som förklarligt nog
trott sig i 10 och 52 § § finna fullständiga uppgifter om huru en teekningslista
skall vara beskaffad, förbise att enligt 178 och 182 §§ i teckningslistan
skall upptagas erinran om förbehåll enligt 177 §. När det i 10 och 52 §§
särskilt påpekas, att i teckningslistan skall intagas erinran om förbehåll
enligt 70 §, är det förrädiskt, att det icke samtidigt påpekas, att förbehåll
enligt 177 § skall beaktas.
9
Första lagutskottets utlåtande nr 81.
Industri]örbundet har i sitt yttrande över motionen uttalat, att en överarbetning
av aktiebolagslagen av det slag motionären åsyftar lämpligen
syntes kunna ske, trots att så kort tid förflutit sedan lagens ikraftträdande.
Förbundet yttrar vidare i denna del:
Förbundet liksom andra näringsorganisationer saknar av förståeliga skäl
närmare erfarenhet av de svårigheter, som kunna vara förbundna med iakttagandet
av lagens alla formella föreskrifter. Att lagen utmärkes av en viss
tyngd och omständighet torde dock även vid en rätt flyktig granskning
kunna konstateras. För industriens vidkommande kunna särskilt understrykas
de svårigheter som föreligga, då i större bolag en ökning av aktiekapitalet
skall äga rum vare sig detta sker genom nyemission eller genom
fondemission. Vidare det till synes överflödiga insändandet av vissa handlingar
till patent- och registreringsverket, såsom protokollsutdrag, bestyrkande
anmälan om utseende av verkställande direktör m. m. samt föreskrifterna
om vilka personer som i olika sammanhang skola underteckna
uppgifter och avskrifter till patentverket.
Exempel på en onödig tolkningssvårighet är utförligt skildrad i tidskriften
Ekonomisk Revy 1948 s. 284 och JO:s ämbetsberättelse 1948 s. 89,
vari avhandlas frågan om en suppleant i ett aktiebolags styrelse har firmateckningsrätt,
då han inträtt i styrelsen för firmateckningsberättigad ledamot.
Sådana spörsmål borde på ett enkelt sätt kunna lösas i lagtexten.
I motionen framhålles även att lagen är svåröverskådlig därigenom, att
i flertalet av lagens paragrafer finnas hänvisningar till andra paragrafer
samt att lagens detaljrikedom gör den svårfattlig för gemene man. Vad som
kan åstadkommas genom förenklingar i dessa hänseenden skulle säkerligen
hälsas med allmän tillfredsställelse. Man torde emellertid icke kunna bortse
från att hänvisningarna paragraferna emellan tjäna syftet att göra texten
koncentrerad samt att det ekonomiska livets alltmer invecklade beskaffenhet
nödvändiggör, att många frågor av tämligen speciell karaktär bli föremål
för lagbestämmelser. Omöjligt bör det dock icke vara, att en förnyad
redaktionell översyn med utgångspunkt från erfarenheterna under den tid
lagen varit i tillämpning skulle kunna medföra önskvärda förenklingar.
IV. översyn av aktiebolagslagen ur saklig synpunkt i
förenklande syfte samt frågan om småbolagen.
Det må till en början anmärkas, att lagrådet vid sin granskning av lagberedningens
förslag till lag om aktiebolag in. m. funnit, att förslaget till
sitt sakliga innehåll hade stora förtjänster och att en lagstiftning, byggd
på förslagets principer, torde komma att verksamt främja rättssäkerheten
inom hithörande område. Rörande uttalanden av allmän innebörd i de
yttranden, som efter remiss avgivits av åtskilliga myndigheter och institutioner
över lagberedningens förslag, får utskottet hänvisa till den redogörelse
däröver, som förekommer i propositionen nr 5 till 1944 års riksdag,
s. 198—208. Såväl departementschefen som första särskilda utskottet vid
1944 års riksdag ha biträtt lagrådets ovannämnda uttalande.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
Lagberedningen fann sig icke böra föreslå införande i svensk lagstiftning
av en särskild bolagsform för mindre bolag. Uppmärksamheten
har under förarbetena till aktiebolagslagen i denna del varit
fäst särskilt pa den tyska bolagsformen Gesellschaft mit beschränkter
Haftung och den franska société å responsabilité limitée. Det har emellertid
ansetts, att dessa bolagsformer visat sig vara förenade med olägenheter.
Utskottet får här hänvisa till vad lagberedningen anfört i denna del (SOU
1941: 9 s. 5—6 och 29—36).
Lagrådet uttalade i denna fråga, att det väl måste erkännas, att åtskilliga
av de i lagberedningens förslag upptagna bestämmelserna vore givna
främst med tanke på de stora bolagen. Men av de skäl, lagberedningen
åberopat, torde dock, enligt lagrådets mening, betänkligheter möta mot
införande av en särskild bolagsform för småbolagen. Ej heller syntes det
tillrådligt att, med bibehållande av dessa bolag inom aktiebolagslagstiftningens
ram, beträffande dem stadga undantag i någon mera avsevärd
mån från regler, som åsyftade ökad publicitet och kontroll. I lagberedningens
förslag hade nämligen lättnader medgivits för småbolagen i vissa hänseenden,
och att härutinnan gå än längre kunde, enligt lagrådet, icke anses
vara påkallat.
Departementschefen anslöt sig i propositionen nr 5 till 1944 års riksdag
till den avvisande ståndpunkt, som lagberedningen och lagrådet intagit till
frågan om särskild bolagsform för småbolagen.
Jämväl första särskilda utskottet vid 1944 års riksdag biträdde i utlåtande
nr 1 den uppfattning, varåt sålunda givits uttryck under förarbetena.
Motionären har i denna del förordat en enklare och smidigare lagstiftning
beträffande småbolagen, i vilket hänseende framhålles, att man på åtskilliga
håll i utlandet skapat en särskild form för mindre företag, som drivas
såsom aktiebolag.
Patent- och registreringsverket har i utlåtandet över motionen i denna
del hänvisat till vad som förevarit vid tillkomsten av aktiebolagslagen.
Advokatsamfundet har ansett sig för närvarande icke kunna taga ställning
till den nu behandlade frågan men dock tillstyrkt, att en utredning
komme till stånd.
Industriförbundet har i sitt yttrande sagt sig icke ha funnit anledning
frånträda den ståndpunkt, förbundet intagit i yttrandet över lagberedningens
förslag, nämligen att det icke funnes anledning att i vårt land
införa förenklade särbestämmelser för de smärre bolagen, vilket skulle innebära
ett mer djupgående ingrepp i aktiebolagslagen.
Fråga om ändringar på andra punkter i aktiebolagslagen
har upptagits av advokatsamfundet i dess yttrande över
motionen. Härom har samfundet anfört:
11
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
Under den korta tid, som stått styrelsen till buds, har det givetvis icke
varit möjligt att göra en fullständig och systematisk sammanställning av
de anmärkningar, som enligt styrelsens mening kunna riktas mot aktiebolagslagen.
Till belysning vill styrelsen dock här nedan framlägga några
exempel på bestämmelser, som enligt styrelsens mening böra ändras.
I den gamla aktiebolagslagen angavs, att i stiftelseurkunden skulle angivas
föremålet för bolagets verksamhet. I den nya lagen stadgas, att i
stiftelseurkunden föremålet för bolagets verksamhet skall »angivas till sin
art». I samband med förslaget om denna ändring gjorde lagberedningen
ett uttalande, som har medfört, att registreringsmyndigheten numera tilllämpar
en praxis, som vållar olägenheter. Man fordrar, att verksamhetens
art skall angivas i detalj. Det är emellertid många gånger omöjligt att vid
ett bolags bildande förutse olika eventualiteter. Styrelsen har sig icke bekant,
att det i praktiken vållade några allvarliga olägenheter, när man
enligt den gamla lagen godkände generella formuleringar. De betänkligheter,
som styrelsen i detta sammanhang uttalade redan i sitt yttrande
av den 7 oktober 1941, hava visat sig vara välgrundade.
I 35 § stycket 1 stadgas, att interimsbevis skola innehålla de uppgifter,
som i 34 § angivas för aktiebrev. Detta betyder bland annat, att å interimsbevisen
skola angivas de ifrågavarande aktiernas nummer. I 35 § stadgas
vidare, att interimsbevis ej må utgivas till aktieägaren med mindre denne
införts i aktieboken. Genom dessa bestämmelser kommer det i praktiken
i många fall att möta svårigheter att utfärda interimsbevis. Ett av skälen,
varför man ibland önskar utfärda interimsbevis, är att man ännu ej fått
klart för sig i vilka valörer aktietecknarna önska sina aktiebrev. Vanligen
bruka aktiebrev av olika valörer numreras i för varje valör fortlöpande
följd. Detta blir emellertid omöjligt, om numren skola fastställas, innan man
fått besked om önskat antal av varje sort. Beträffande införandet i aktieboken
är att märka, att, när det gäller stora bolag, det måste taga avsevärd
tid att upplägga aktieboken; å andra sidan kan det emellertid vara
angeläget, att interimsbevisen snabbt kunna utfärdas. Enligt styrelsens mening
böra reglerna för interimsbevisen kunna förenklas.
Enligt 56 § skall, när vid nyteckning teckningsrättsbevis utfärdas, de
företedda gamla aktierna förses med påskrift »att teckningsrättsbevis utlämnas».
Sker teckningen utan att teckningsrättsbevis utfärdas, skola aktiebreven
förses med påskrift »att teckningsrätten begagnats». T praktiken
vålla föreskrifterna om att påskrifterna skola vara av olika innehåll olägenheter.
Den kan t. o. m. förekomma, att samma aktiebrev måste förses med
två olika påskrifter. Då syftet med påskrifterna endast torde vara att förhindra
att samma aktiebrev åberopas mer än en gång för utnyttjande av
den med brevet förenade teckningsrätten, bör det räcka med en påskrift,
som täcker båda fallen.
Enligt 77 § måste i ett bolag, vars aktiekapital eller maximikapital överstiger
500 000 kronor, styrelsen bestå av minst tre ledamöter. Styrelsen
har funnit denna bestämmelse olämplig i åtskilliga fall. Det finnes många
bolag, särskilt holdingbolag, av angiven storleksordning, där aktierna ägas
av en eller två personer, och där det förefaller meningslöst att behöva i
i styrelsen invälja en utomstående person, som icke kan tänkas la något
verkligt inflytande på. bolagets ledning.
Enligt 78 S lar ej verkställande direktör utses i sådana fall, där styrelseledamöternas
antal understiger tre. Även denna bestämmelse har styrelsen
funnit olämplig. Euro den nya lagen fanns verkställande direktör i mänga
12 Första lagutskottets utlåtande nr 31.
fall, där styrelsen bestod av en eller två ledamöter, utan att detta vållade
någon olägenhet.
Vid anmälan enligt 97 § för registrering av ändring beträffande verkställande
direktör och firmateckningsrätt skall fogas avskrift av protokoll eller
annan handling, som bestyrker anmälningen. Åtminstone i sådana fall, där
anmälningshandlingen är undertecknad av så många styrelseledamöter, som
erfordras för beslutförhet inom styrelsen, synes det ur kontrollsynpunkt
onödigt, att vid anmälningen fogas en avskrift av styrelseprotokollet. Sådan
avskrift fordrades icke av registreringsmyndigheten före den nya lagens
ikraftträdande, och styrelsen har sig icke bekant, att denna praxis visat sig
innebära någon fara för rättssäkerheten.
Enligt 106 § 4 stycket skall i de fall, där enligt aktiebolagslagen revisor
skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, registreringsanmälan
göras om valet av revisor. Det teoretiska behov, som kan finnas
för en kontroll av att auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman
väljes i de fall, där lagen eller bolagsordningen så föreskriver, kan enligt
styrelsens mening icke uppväga de besvär, som denna registreringsbestämmelse
vållar de ifrågavarande bolagen och registreringsmyndigheten, och
den kostnad, som dylika registreringar medföra.
Enligt 126 § 1 mom. 3 stycket skall varje bolag årligen till registreringsmyndigheten
insända avskrift av sin revisionsberättelse. Revisionsberättelser
innehålla endast i undantagsfall speciella upplysningar av intresse. Som
regel äro de skrivna efter viss schablon. Ännu mera sällan torde det förekomma,
att en rättsägare, som vill taga del av ett bolags revisionsberättelse,
har behov av att för detta ändamål vända sig till registreringsmyndigheten.
Till ingen eller i varje fall till mycket ringa nytta måste sålunda
årligen cirka 30 000 bolag hava besväret att göra bestyrkta avskrifter av
revisionsberättelser och att insända dem till patentverket, som i sin tur
skall hava besväret att kontrollera, att behöriga revisionsberättelser inkommit
och att arkivera dem.
Av de av advokatsamfundet sålunda framställda erinringarna mot aktiebolagslagen
gälla anmärkningarna mot 6, 77, 78 och 126 §§ frågor, som
redan vid lagens tillkomst varit föremål för närmare överväganden. Utskottet
får i dessa delar hänvisa till förarbetena till aktiebolagslagen enligt
följande:
rörande 6 § första stycket andra punkten: lagberedningen SOU 1941: 9
s. 62—63; propositionen nr 5 till 1944 års riksdag s. 219—221 och första
särskilda utskottets utlåtande nr 1 till 1944 års riksdag s. 42—43, i vilket
utlåtande redovisas en motion (nr 265 i första kammaren), som väckts i
anledning av propositionen;
rörande 77 § första stycket andra punkten: lagberedningen s. 304—310
samt propositionen s. 152 (lagrådet) och s. 285—289 (yttranden och departementschefen)
;
rörande 78 § andra stycket: lagberedningen s. 312—313 samt propositionen
s. 153 (lagrådet) och s. 290—292 (yttranden och departementschefen);
rörande 126 § 1 mom. tredje stycket: lagberedningen s. 514.
Vad advokatsamfundet haft att erinra mot 35, 56, 97 och 106 S§ avser
däremot frågor, som icke tidigare varit föremål för mera ingående överväganden
.
13
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
Ändringar i aktiebolagslagen ha i annat sammanhang föreslagits dels av
1947 års insynskommitté i betänkande angående förbättrad insyn i enskilda
företags ekonomiska förhållanden (SOU 1949:8), dels i en inom justitiedepartementet
i december 1948 upprättad promemoria med förslag om åtgärder
mot vissa missförhållanden vid utseende av styrelse i aktiebolag
m. m.
Insynskommittén föreslår i sitt betänkande rörande aktiebolags publika
redovisning, att bolag skulle vara skyldigt att i förvaltningsberättelsen
intaga uppgift om storleken av den totala rörelseintäkten under året (omsättningssumman),
försåvitt denna ej framginge av vinst- och förlusträkningen,
dock allenast i den män det funnes kunna ske utan förfång för bolaget.
Vidare föreslår kommittén vissa regler, syftande till belysning av
aktiebolagens så kallade dolda reserver. Förslag till lagändring har i enlighet
härmed framlagts av kommittén beträffande 103 § aktiebolagslagen.
I justitiedepartementets ovannämnda promemoria har uppmärksammats,
att viss ändring borde ske i aktiebolagslagen bland annat av 223 §. Enligt
nämnda lagrum skola vissa frågor i samband med aktieägares inlösen av
annan aktieägares aktier avgöras genom skiljemannaförfarande enligt lagen
om skiljemän. Enligt sistnämnda lag utses i vissa fall skiljemän av överexekutor.
Däremot skall enligt aktiebolagslagen i två fall länsstyrelse utse
skiljeman. Det vore, enligt promemorian, ändamålsenligare att länsstyrelses
ifrågavarande bestyr i stället anförtroddes överexekutor å den ort,
där aktiebolagets styrelse hade sitt säte. I anledning härav föreslås ändring
i nämnda 223 §.
Utskottet.
Den nya aktiebolagslagen har nu varit i kraft nära ett och ett halvt år.
Redan vid lagens tillkomst uttalades farhågor för att komplikationer skulle
komma att uppstå vid lagens tillämpning på grund av dess svåröverskådlighet
och alltför detaljerade utformning samt den på många punkter svårförståeliga
avfattningen. Dessa farhågor torde ha besannats.
Vad beträffar lagens formella uppbyggnad kan utskottet hänvisa till vad
utskottet uttalade i sitt utlåtande nr 18 till fjolårets riksdag. Av skäl som
utskottet då anförde anser sig utskottet icke heller i år kunna förorda en
omedelbar överarbetning av lagen enbart i formellt avseende. Möjligen kommer
tillfälle att givas till viss omarbetning och förenkling av lagen i samband
med den förestående revisionen av den föreningsrättsliga lagstiftningen.
Såväl i de yttranden, som avgivits över motionen, som inom utskottet ha
lämnats exempel på olika stadganden i aktiebolagslagen, vilka främst på
grund av sin detaljrikedom visat sig svåra att tillämpa i praktiken. Icke
minst föreskrifterna beträffande olika registreringsärenden ha ansetts kunna
14
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
förenklas. Ändringar på enstaka punkter i aktiebolagslagen kunna knappast
undvikas. Redan vid fjolårets riksdag gjordes ett tillägg till 72 §. Förutnämnda
1947 års insynskommitté har föreslagit ändrad lydelse av 103 §. I
en inom justitiedepartementet upprättad promemoria ifrågasättas ändringar
i bland annat 223 §. I samband med att lagen på detta sätt efter hand revideras
på enstaka punkter torde även andra justeringar, som visat sig önskvärda,
kunna genomföras.
För en mera allmän översyn av lagen i dess helhet i sakligt hänseende
torde tiden ännu icke vara mogen. Några års tillämpning av lagen synes
böra avvaktas, innan tillräckliga erfarenheter vunnits för att en mera genomgripande
revision av densamma lämpligen skall kunna företagas.
Motionären har påyrkat, att riksdagen redan nu skall besluta ett tillägg
till 224 §, varigenom vissa lättnader beträffande bestyrkande av avskrifter
i registreringsärenden skulle medgivas. Utskottet ställer sig icke avvisande
till tanken, att en ändring av paragrafens regler i det avseende motionären
åsyftar kan visa sig befogad. Utskottet är emellertid icke nu berett att taga
definitiv ställning till sakliga ändringar i aktiebolagslagen utan förmenar,
att den av motionären väckta frågan är av den beskaffenhet, att den lämpligen
bör övervägas i samband med de övriga förslag om ändringar i aktiebolagslagen,
som utskottet nyss omnämnt. Beträffande sakfrågan kan utskottet
peka på den utväg, som patent- och registreringsverket i förevarande
fall anvisat, nämligen att i stället för att ingiva vederbörligen bestyrkta
avskrifter av protokoll ingiva två exemplar av protokollet, upprättade
på samma sätt som original protokollet.
Vad angår frågan om småbolagen vill utskottet erinra om att tanken på
att införa en särskild bolagsform för dessa bolag avvisades efter ingående
utredning av detta spörsmål under förarbetena till lagen. Såvitt utskottet
kan finna, ha nu icke för införande av särbestämmelser i denna del förebragts
några nya skäl, som skulle kunna föranleda ett ändrat ståndpunktstagande.
Den av motionären påpekade formella inadvertensen i 30 § är obestridlig.
Motionens förslag att i paragrafens andra punkt utbyta ordet »dem» mot
»dem som handlat å bolagets vägnar» torde dock med hänsyn till vad första
särskilda utskottet enligt det ovan anförda uttalade vid 1944 års riksdag
icke vara lämpligt. Tvekan kan nämligen uppstå, huruvida under uttrycket
»dem, som handlat å bolagets vägnar» inrymmas även personer, som — på
sätt i 28 § andra stycket aktiebolagslagen stadgas — deltagit i beslut om
den åtgärd, varmed kan följa personlig ansvarighet enligt 28 och 29 §§
samma lag. Lämpligare vore, om i paragrafens andra punkt utsädes, att
sedan ett år förflutit från registreringen talan om sådan ansvarighet, varom
paragrafens första punkt handlar, icke må väckas på grund av förpliktelse
enligt samma punkt. Utskottet vill förorda, att paragrafens andra punkt
ändras i enlighet härmed.
15
Första lagutskottets utlåtande nr 31.
av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte för sin del antaga följande förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 30 § lagen den 14 september 1944
om aktiebolag.
Härigenom förordnas, att 30 § aktiebolagslagen skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse.)
På grund
(Nuvarande lydelse.)
30 §.
Blir enligt 29 § avtal bindande för
bolaget, må ansvarighet varom i 28 §
andra stycket stadgas ej göras gällande,
utom såvitt angår förpliktelse
som skolat fullgöras före bolagets registrering.
Ej heller må på grund av
sådan förpliktelse talan väckas mot
30 §.
Blir enligt 29 § avtal bindande för
bolaget, må ansvarighet varom i 28 §
andra stycket stadgas ej göras gällande,
utom såvitt angår förpliktelse
som skolat fullgöras före bolagets registrering.
Ej heller må på grund av
sådan förpliktelse talan om ansvarighet
som nyss sagts väckas, sedan ett
år förflutit från registreringen.
dem, sedan ett år förflutit från registreringen.
Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Sve7isk författningssamling.
B. att förevarande motion, II: 284, i den mån den icke
blivit besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Kriigel, Lodenius*, Olofsson*, fru
Sjöström-Bengtsson*, herrar John Wiktor Jonsson, Löthner, Georg Pettersson
och Weiland*;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson
i Mellerud*, Ljungberg*, Lindahl, Antby, Svensson i Stenkyrka* och
Edenman*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:250 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om översyn av aktiebolagslagen m. m. a1 i texten