Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till föräldrabalk, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-05-10 · 78 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 69 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till föräldrabalk, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34,

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till föräldrabalk, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 93, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) föräldrabalk;

2) lag om införande av föräldrabalken;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;

5) lag angående blodundersökning in. m. i mål om äktenskaplig börd

eller faderskapet till barn utom äktenskap; samt

6) lag angående ändrad lydelse av 3 och 15 §§ lagen den 19 juni 1919

(nr 367) om fri rättegång.

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts följande motioner,

nämligen

inom första kammaren

nr 253 av fru Sjöström-Bengtsson m. fl.,

» 256 » > Sjöström-Bengtsson m. fl. och

» 257 » fröken Osvald och fru Lindström samt

inom andra kammaren

nr 318 av fru Johansson i Norrköping m. fl.

•» 321 » » Gärde Widemar m. fl. och

» 322 » » Johansson i Norrköping m. fl.

Propositionen samt motionerna ha hänvisats till lagutskott och behandlats

av första lagutskottet.

Första lagutskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft

jämväl den före propositionens avlämnande inom riksdagens andra

kammare väckta motionen nr 28 av fru Nordgren m. fl. om förbättrat skydd

för skilsmässobarn m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets

yttrande i de delar som motionerna avse.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt 1 avd. Nr 34.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Första lagutskottets utlåtande nr 34.

lämnas i den följande framställningen, hänvisa till propositionen och motionerna.

I ärendet har till utskottet inkommit en den 19 april 1949 dagtecknad

skrivelse från Värmlands socialdemokratiska kvinnodistrikt.

1. Förslagets allmänna innebörd.

Ärvdabalken i 1734 års lag upptog i tjugutre kapitel bestämmelser om

arv, boutredning, arvskifte, testamente och förmynderskap. I dessa ämnen

gälla nu i stället ett flertal lagar, som utfärdats under åren 1917—1933

och bruka sammanföras under beteckningen nya ärvdabalken. Hit räknas

lagen om äktenskaplig börd, lagen om barn i äktenskap, lagen om makes

underhållsskyldighet mot andra makens barn, lagen om adoption, lagen

om barn utom äktenskap, lagen om förmynderskap, lagen om arv, lagen

om testamente och lagen om boutredning och arvskifte. Vid utarbetandet

av dessa lagar har avsikten varit, att de skulle framdeles sammanfogas och

införas i Sveriges rikes lag såsom en eller flera större enheter eller balkar.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1941 ha särskilda

sakkunniga tillkallats för att biträda med arbetet på ett sådant sammanförande

av lagarna inom nya ärvdabalkens ram. Nämnda sakkunniga,

ärvdabalksakkunniga, vilka ansett nu ifrågavarande lagar böra sammanföras

till två balkar, en föräldrabalk och en ärvdabalk, ha den 20 juni 1946

avgivit betänkande med förslag till föräldrabalk (SOU 1946:49). Balken

avser att ersätta nu gällande lagar om föräldrar och barn samt förmynderskapslagen.

Lagarna om arv, testamente, boutredning och arvskifte böra

enligt de sakkunniga bilda den nya ärvdabalken. Det genom propositionen

framlagda förslaget till föräldrabalk är upprättat på grundval av ärvdabalksakkunnigas

förslag.

Den föreslagna föräldrabalken utgör i stort sett endast en formell bearbetning

av gällande rätt. Vid utarbetandet av balken har eftersträvats

att giva lagreglerna en mera systematisk uppställning. Därigenom ha bl. a.

ett flertal nu förekommande upprepningar kunnat undvikas.

Förslaget till föräldrabalk kan sägas innehålla tre huvudavdelningar.

Den första huvudavdelningen motsvarar väsentligen nu gällande

lagar om äktenskaplig börd, barn i äktenskap, adoption och barn utom

äktenskap. Såsom inledande kapitel ha upptagits bestämmelser om de viktiga

begreppen äktenskaplig börd och trolovningsbarn. Den bestämning som

här gives är ej blott av grundläggande betydelse för flera av de följande

kapitlen i föräldrabalken utan återverkar även inom det lagstiftningsområde

som enligt de sakkunnigas åsikt hädanefter skall innefattas i ärvdabalken.

Under 2—4 kap. ha upptagits stadganden om talan angående äktenskaplig

börd, fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap och

adoption. Gemensamt för dessa kapitel är sålunda, att de reglera barnets

familjerättsliga status. Under 5—7 kap. följa bestämmelser angående rätts
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34-

3

verkningarna därav med hänsyn till namn, vårdnad och underhåll. Med 8

kap., som innehåller bestämmelser om barnavårdsman, avslutas den första

huvudavdelningen.

Den andra huvudavdelningen, som omfattar 9—19 kap., motsvarar

i huvudsak lagen om förmynderskap. I systematiskt hänseende föreligger

i förslaget främst den olikheten, att underårigs omyndighet samt

omyndighet på grund av särskild förklaring av rätten behandlas i två särskilda

kapitel. Dessa innehålla bland annat vart för sig de bestämmelser som

gälla underårigs och omyndigförklarads rättsliga handlingsförmåga.

Den tredje huvudavdelningen, som utgöres av 20 kap., innehåller

vissa bestämmelser om rättegången. Ur lagarna om äktenskaplig börd,

barn i äktenskap, adoption och barn utom äktenskap ha utbrutits åtskilliga

stadganden av rent processuell karaktär, varjämte några nya bestämmelser

föreslagits i frågor som nu ej särskilt regleras i nämnda lagar. De processuella

föreskrifterna i lagen om förmynderskap ha överflyttats till 20 kap.

i huvudsakligen oförändrat skick.

Även om sålunda utarbetandet av förslaget till föräldrabalk till väsentlig

del varit av formell karaktär, innebär förslaget dock på några punkter betydelsefulla

ändringar i gällande rätt. Detta gäller i första hand

reglerna om faderskapspresumtionens hävande i mål om äktenskaplig börd

och om faderskapet till barn utom äktenskap. En annan betydelsefull ändring

avser reglerna om förmynderskapet för barn i äktenskap. För närvarande

är som regel fadern ensam förmyndare. Enligt förslaget skola i stället

båda makarna handha förmynderskapet gemensamt. Till dessa och övriga

föreslagna sakliga ändringar i lagstiftningen på området torde utskottet

få återkomma i samband med behandlingen av de särskilda paragraferna

i förslaget till föräldrabalk.

Förutom föräldrabalken innehåller propositionen förslag till viss följdlagstiftning.

Sålunda föreslås bl. a. ny lagstiftning angående blodundersökning

m. in. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom

äktenskap. Syftet med förslaget i denna del är, att den möjlighet till bevisning

rörande faderskap som här avsedda undersökningar innebära skall

såvitt möjligt tillvaratagas.

Rörande förslaget om sammanförande av ifrågavarande

lagar till en balk har lagrådet uttalat viss tveksamhet. I anledning

härav har föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, anfört

hl. a. följande.

»Det torde vara en utbredd åsikt att vår lagstiftning även inom centrala

rättsområden är alltför splittrad. Lagstiftningen har i betydande utsträckning

tillkommit på olika tider och uppburits av vitt skilda syften med påföljd

att det inre sambandet icke alltid i tillbörlig grad kunnat beaktas. I

insikt om vådorna härav bär man sedan lång tid tillbaka uppställt det målet

att söka samla rättsreglerna på viktigare områden till större enheter och

låta dessa träda i stället för de gamla mer eller mindre söndervittrade hal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

karna i 1734 års lag. Den lagberedning, som med 1903 års ingång trädde i

verksamhet, fick också i överensstämmelse med denna tankegång sig anförtrodd

uppgiften att, stycke för stycke, utarbeta en för våra dagars samhälle

lämpad motsvarighet till de civila balkarna i 1734 års lag. Till en de!

har också denna tanke redan förverkligats. År 1920 antogo sålunda statsmakterna

den nya giftermålsbalken, vilken ersätter den äldre balken i ämnet.

Och nyligen genomfördes den stora processreformen genom antagande

av en ny rättegångsbalk, vilken även ingår i 1734 års lag och där trätt i

stället för den äldre rättegångsbalken.

Vid den genomgripande revision av familjerätten som, frånsett äktenskapslagstiftningen,

ägde ram under åren 1917—1933 tvingades man av omständigheterna

att följa en annan ordning. De nya rättsreglerna upptogos

sålunda icke i en eller ett par större enheter, avsedda att ersätta ärvdabalken

i 1734 års lag, utan i ett flertal skilda lagar. Anledningen härtill var

emellertid icke att man övergivit tanken på att samla rättsreglerna till ett

större helt utan den, att behovet av en reform inom viktiga avsnitt av det

vidsträckta rättsområdet var så trängande att det måste tillgodoses utan avvaktan

på en revision av rättsområdet i dess helhet. Såsom vid flera tillfällen

och i skilda sammanhang framhölls under reformarbetet var avsikten hela

tiden att de särskilda lagarna sedermera skulle sammanfogas till en eller

flera större enheter eller balkar och i denna form ingå i 1734 års lag. Vissa

delar av lagstiftningen utformades även med tanke härpå. Det nu föreliggande

förslaget till föräldrabalk utgör ett led i förverkligandet av denna

plan.

Givet är att vid ett fullföljande av reformarbetet efter denna linje till att

omfatta den centrala rätten i dess helhet praktiska svårigheter kunna möta,

större eller mindre beroende på rättsområdets art och gällande lagstiftnings

utformning. Dessa svårigheter kunna inom vissa avsnitt tänkas vara så betydande

att fördelarna av att inordna rättsreglerna i helgjutna balkar av

nuvarande typ icke uppväga nackdelarna. Denna omständighet synes emellertid

icke böra utgöra anledning till att man avstår från att sammanföra

lagreglerna på de områden där detta lämpligen låter sig göra, i all synnerhet

som denna väg redan beträtts. Vad angår det nu föreliggande rättsområdet

synes ett sammanfogande av lagreglerna vara till övervägande

gagn. Lagstiftningen om föräldrar och barn innefattas nu i fem skilda lagar.

Genom att dessa samarbetas till ett helt kan ett flertal upprepningar undvikas

och bättre överskådlighet vinnas. Rättsreglerna om barn i äktenskap och

barn utom äktenskap närmas även i systematiskt avseende till varandra.

Att en samordning av dessa lagar bör komma till stånd är enligt min mening

obestridligt. Men att härvid låta förmynderskapsrätten stå utanför torde

ej vara lämpligt, eftersom vårdnaden om barnet och omsorgen om dess

ekonomiska angelägenheter höra nära samman. Jag finner alltså de betänkligheter

som lagrådet framhållit icke böra hindra fullföljandet av tanken

att samordna de spridda lagarna inom gamla ärvdabalkens ram till större

enheter.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

5

Utskottet.

På sätt förut nämnts har ärvdabalken i 1734 års lag numera ersatts av ett

flertal skilda lagar, vilka tillsammans bruka innefattas under benämningen

nya ärvdabalken. Vid utarbetandet av dessa lagar var såsom departementschefen

erinrat avsikten redan från början den, att lagarna sedermera skulle

sammanföras till en eller flera större enheter. Det nu föreliggande förslaget

till föräldrabalk, som ersätter lagarna om föräldrar och barn samt formynderskapslagen,

utgör ett led i förverkligandet av denna tanke.

Även enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att eu dylik kodifiering

av lagstiftningen nu kommer till stånd. Härigenom undanröjes den

nuvarande splittringen av lagstiftningen på området, och bättre överskådlighet

vinnes. Ett flertal upprepningar kunna även undvikas och ett antal

smärre skiljaktigheter utjämnas. Som en särskild fördel vill utskottet framhålla

att genom förslagets genomförande rättsreglerna om barn i äktenskap

och barn utom äktenskap även i systematiskt hänseende närmas till

varandra. Utskottet vill alltså tillstyrka förslaget att lagstiftningen om föräldrar

och barn jämte förmynderskapsrätten sammanföres till en foräldrabalk

och i denna form ingår i 1734 års lag.

Mot den nya balkens uppställning och allmänna disposition har utskottet

intet att erinra.

Förslaget till föräldrabalk innebär på de flesta punkter inom det vidsträckta

område, som balken överspänner, endast en formell omarbetning

av gällande rätt. Någon allmän översyn av den materiella rätten på området

bär ej heller föregått förslagets framläggande. Endast i ett par hänseenden

innebär förslaget mera betydelsefulla ändringar i gällande rätt; till

dessa, mot vilka utskottet i stort sett ej bär något att erinra, återkommer

utskottet i det följande. Även enligt utskottets mening torde något behov

ej föreligga av mera genomgripande nydaningar av de materiella lagreglerna

på hela området, vilka alla tillkommit ganska nyligen. Utskottet anser

sig emellertid böra framhålla, att till följd av förslagets allmänna innebörd

att endast utgöra en kodifiering av gällande rätt utskottet icke upptagit

alla de lagbestämmelser som utan ändring överförts till den nya balken till

saklig omprövning.

Utskottet övergår nu till behandling av vissa av de särskilda bestämmelserna

i de framlagda lagförslagen. Övriga bestämmelser ha av utskottet lämnats

utan erinran.

2. Förslaget till föräldrabalk.

1 KAP.

4 §•

Utskottet. n

Genom en lagändring år 1947 infördes möjlighet till dispens från det i

2 kap. 9 § giftermålsbalken stadgade förbudet mot äktenskap mellan dem,

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Första lagutskottets utlåtande nr 34.

av vilka den ene varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande

led. I samband härmed upphävdes stadgandet, att äktenskap som

slutits i strid mot sådant hinder skall återgå. Då sålunda svågerlagshindret

upphört att vara återgångsanledning, torde orden i förevarande paragraf

»eller besvågrade» böra utgå.

2 KAP.

Utskottet.

Bestämmelserna i kapitlet avse att träda i stället för de nu i lagen om

äktenskaplig börd meddelade föreskrifterna angående hävande av presumtionen

att äkta mannen är fader till barn, som födes under äktenskapet eller

å sådan tid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan.

Genom de nya bestämmelserna beredas något ökade möjligheter att häva

nämnda presumtion. Sålunda föreslås bl. a. en utsträckning av den tid,

inom vilken äkta mannen skall väcka talan för att frågan om hävande av

presumtionen skall kunna komma under bedömande. Vidare innebär förslaget

en mildring av de bevisningskrav som uppställas för att presumtionen

skall falla och äkta mannen fritagas från faderskapet.

Det torde vara en utbredd uppfattning att den nuvarande lagens regler

i fråga om förutsättningarna för hävande av presumtionen om äktenskaplig

bord äro alltför stränga. Presumtionen om äkta mannens faderskap kommer

därför ofta att gälla, även om omständigheterna med mycket stor sannolikhet

tala för att barnet avlats i en utomäktenskaplig förbindelse. Att upprätthålla

bördspresumtionen, även om alla berörda parters uppgifter och

övriga omständigheter tyda på att mannen i äktenskapet ej är fader till

barnet, kan ej anses tillfredsställande. Även om presumtionen om äktenskaplig

börd i regel måste antagas vara till barnets fördel, kunna dock ej

alltför sallan förekomma fall, då det ligger i barnets intresse att få fastställt

att det icke är barn av den man, som enligt huvudregeln skall anses vara

dess fader. Med hänsyn härtill finner utskottet i likhet med ärvdabalksakkunniga

och föredragande departementschefen en jämkning av hithörande

stadganden påkallad. De i detta syfte framlagda förslagen äro enligt utskottets

mening väl avvägda, och utskottet vill därför tillstyrka desamma.

3 KAP.

2 §.

Enligt 26 § lagen om barn utom äktenskap skall svaranden i mål om faderskapet

till barn utom äktenskap anses som barnets fader, därest det visas

att han haft samlag med modern under konceptionstiden och det ej är

uppenbart att barnet icke avlats vid samlaget i fråga.

I det genom propositionen framlagda förslaget till föräldrabalk har under

iörevarande paragraf — som ersätter 26 § lagen om barn utom äktenskap

— föreslagits, att den man som visats ha haft samlag med modern å tid, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. ‘

barnet kan vara avlat, skall anses som fader, om det ej är osannolikt att

barnet avlats vid samlaget. Propositionen skiljer sig från det till grund för

densamma liggande sakkunnigförslaget endast i så måtto, att i detta stadgades

att mannen i fråga skulle anses som barnets fader om det ej var

»uppenbart osannolikt» att barnet avlats vid samlaget.

Föredragande departementschefen har anfört bl. a. följande:

»En av de mera svårbedömda frågorna inom familjerätten gäller reglerna

om fastställandet av faderskapet till barn utom äktenskap. Grunden till svårigheterna

att utreda faderskapet är självfallet, att direkt bevisning om faderskapet

sällan kan åstadkommas. Den man som under konceptionstiden hatt

samlag med modern kan vara fader till barnet, såvida icke faderskapet av

särskild anledning är uteslutet. Men för att få full visshet om hans faderskap

måste man fordra utredning att icke någon annan man haft samlag

med modern under samma tid. En sådan utredning kan emellertid av naturliga

skäl icke åstadkommas annat än i undantagsfall. På vetenskapens nuvarande

ståndpunkt torde ej heller vara möjligt att på vetenskaplig väg med säkerhet

fastställa, att viss man och ingen annan måste vara fader till det barn

varom är fråga. Väl torde i en del fall kunna åstadkommas sådan bevisning,

att juridisk visshet om faderskapet måste anses föreligga. Att i övriga fall

låta faderskapsfrågan vara oavgjord lärer dock icke kunna komma i fråga.

Man torde sålunda allt fortfarande vara hänvisad till att låta faderskapsbevisningen

underlättas genom en särskild presumtionsregel. Någon ändring i

den nuvarande regeln, att en svarande i faderskapsmål skall anses såsom

barnets fader, om han haft samlag med modern under konceptionstiden,

torde alltså för närvarande ej böra ifrågasättas.

Huvudintresset i detta sammanhang knyter sig i stället till frågan, under

vilka förutsättningar denna presumtion må hävas. Som bekant uppställer

gällande rätt stränga krav i detta hänseende. Faderskapspresumtionen faller

sålunda endast om det är uppenbart att barnet icke avlats vid det samlag

som svaranden under konceptionstiden haft med modern. Däremot tillerkänner

lagen i princip icke någon rättslig betydelse åt omständigheter som

väl kunna anses göra svarandens faderskap tvivelaktigt men ej äga den styrka

att detta kan anses uteslutet. Bland sådana omständigheter märkes i första

hand att modern under konceptionstiden haft samlag jämväl med annan

än svaranden. Något utrymme för sannolikhetsbedömningar lämnar lagen

sålunda icke. En följd härav är, att risken för misstag är jämförelsevis

betydande. Det är självfallet i och för sig önskvärt, att såvitt möjligt minska

denna risk.

Frågan om faderskapsbevisningen befinner sig nu i viss mån i ett annat

läge än vid tillkomsten av 1917 års lagstiftning. Jag syftar härvid i första

hand på de bevisningsmöjligheter som numera föreligga genom blodgruppsbestämning.

Genom de resultat blodgruppsforskningen numera vunnit har

möjligheten att på denna väg komma till klarhet i faderskapsfrågor blivit

av stor praktisk betydelse. Även andra antropologiska undersökningar torde

numera genom vetenskapens framsteg kunna i högre grad än tidigare tjäna

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Första lagutskottets utlåtande nr 34.

till ledning i faderskapsmål. Resultatet vid blodundersökning och andra

antropologiska undersökningar kan visserligen icke sägas skapa absolut

visshet. Slutsatserna grundas ju på forskningsresultat som enligt sakens

natur icke kunna anses definitiva samt på statistiska beräkningar. I många

fall, särskilt de då blodgruppsbestämning leder till uteslutning av viss man

från faderskapet, måste dock resultatet ur rättslig synpunkt anses betryggande.

Blodundersökningen såsom medel att utesluta påstått faderskap har

även redan tillerkänts avgörande betydelse i rättspraxis. Såsom de sakkunniga

framhållit torde dock denna rättstillämpning endast med vissa svårigheter

låta sig förena med ordalagen i 26 § lagen om barn utom äktenskap,

enligt vilket lagrum för faderskapspresumtionems hävande synes fordras att

varje möjlighet till faderskap är utesluten.

Det är antagligt, att indiciebevisningen genom biologiska undersökningar

kan ytterligare förbättras. Vid sidan av de indicier som kunna framkomma

vid dylika undersökningar finnas såsom förut antytts även andra omständigheter

som medföra att det framstår som mer eller mindre osannolikt att

barnet avlats av en svarande i faderskapsmål som visats ha haft samlag med

modern. De sakkunniga, som ingående behandlat frågan om de bevismedel

som stå till buds för att vederlägga antagandet om att visst samlag verkat

befruktande, ha bland dylika omständigheter pekat på, att samlaget i fråga

ägt rum nära endera yttergränsen av konceptionstiden eller att preventiva

medel kommit till användning. För att bevisning genom indicier skall komma

till sin rätt fordras emellertid, att lagen tillerkänner sannolikhetsbedömningar

större betydelse än nu. Detta kan ej ske med mindre det mått av bevis

som lagen kräver för hävande av faderskapspresumtionen något minskas.

Att man härvid måste gå fram med stor försiktighet torde vara tydligt.

Den svenska lagstiftningen om barn utom äktenskap vilar som bekant på

den principen, att med hänsyn till barnets framtid faderskapet skall fastställas,

även om viss risk för misstag föreligger. Tillräcklig anledning att

nu frångå denna princip torde ej vara för handen. Den av presumtionen utpekade

mannen har dock fullbordat vad som enligt naturens ordning kan

ha givit upphov till barnet. Principen skulle emellertid tydligen brytas, om

man läte faderskapspresumtionen falla så snart något tvivel förefunnes om

svarandens faderskap. Man fördes då tydligen över på det i Danmark och

Norge tillämpade systemet, enligt vilket faderskapet fastställes allenast i

de fall då något tvivel därom icke föreligger, medan eljest blott underhållsskyldighet

gentemot barnet ålägges den som visats ha haft samlag med modern

under konceptionstiden. En annan sak är att man med hjälp av alla

de medel som äro att tillgå söker minska risken för misstag vid faderskapets

fastställande.

De sakkunnigas förslag, enligt vilket faderskapspresumtionen häves, om

det är uppenbart osannolikt att barnet avlats vid det samlag som svaranden

visats ha haft med modern, synes mig ur nu angivna synpunkter i stort sett

väl avvägt. Detta öppnar -—- utan att bryta mot den nuvarande lagstiftningens

grunder — möjlighet att när bevisningen till vederläggande av faderska
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

9

pet nått en betydande styrka ifritaga den utpekade från faderskapet. Emellertid

vill jag, i anslutning till vad i ett yttrande förordats, föreslå en mindre

ändring av stadgandet. Det synes nämligen för presumtionens hävande vara

tillräckligt, att det framstår som osannolikt att barnet avlats vid samlaget

i fråga. Ordet »uppenbart» torde alltså kunna utgå. Någon större saklig

skillnad lärer detta icke innebära i förhållande till de sakkunnigas förslag.»

Ifrågavarande paragraf har icke föranlett något yttrande från lagrådet.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har yrkats, att presumtionen

om att den, som visas ha haft samlag med modern under konceptionstiden,

är barnets fader skall brytas, såframt det är uppenbart osannolikt

att barnet avlats vid samlaget.

Utskottet

Syftet med det framlagda förslaget är att — utan att bryta med den

nuvarande lagstiftningens huvudgrunder —- såvitt möjligt minska risken för

misstag vid fastställande av faderskap till barn utom äktenskap. För vinnande

av detta syfte föreslås en sådan ändring av nuvarande lagregel, att

större hänsyn än för närvarande är fallet skall kunna tagas till omständigheter

som tala mot att svaranden är fader till barnet i fråga. Enligt förslaget

skall sålunda presumtionen om att den man som visas ha haft samlag

med modern å tid, då barnet kan vara avlat, brytas så snart det är osannolikt

att barnet avlats vid sådant samlag.

Även enligt utskottets mening framstår en ändring av gällande rätt på

denna punkt som befogad. Den nuvarande bevisregeln, vilken för faderskapspresumtionens

hävande fordrar, att varje möjlighet till faderskap är

utesluten, synes nämligen alltför sträng. Detta medför, att alla möjligheter

— bl. a. de som numera stå till buds genom blodgruppsbestämning och

andra vetenskapliga metoder — att komma sanningen så nära som möjligt

icke kunna till fullo utnyttjas och att alltså risken för misstag är jämförelsevis

betydande. För att såvitt möjligt minska denna risk torde det vara

nödvändigt att lagen tillerkänner sannolikhetsbedömningar något större utrymme

än gällande rätt. Måttet av den bevisning, som lagen kräver för presumtionens

hävande, måste med andra ord något minskas.

Å andra sidan är det, såsom departementschefen framhållit, uppenbart,

att man härvid måste framgå med stor försiktighet; man kan tydligen ej

utan att bryta med den svenska lagstiftningens grunder låta presumtionen

falla så snart något tvivel finnes om svarandens faderskap. Endast i de

fall då den bevisning, som talar mot faderskapspresumtionens upprätthållande,

är av betydande styrka, bör mannen i fråga kunna fritagas från faderskapet.

I propositionen har lagregeln utformats så, att presumtionen om

att den man som visats ha haft samlag med modern under konceptionstiden

är barnets fader skall brytas, såframt det är »osannolikt» att barnet avlats

vid samlaget i fråga. I motionerna har som nyss nämnts hemställts, att presumtionen

skall hävas om det är »uppenbart osannolikt» att samlaget ver
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 34

kat befruktande. Någon saklig skillnad av praktisk betydelse torde knappast

finnas mellan de båda formuleringarna. Emellertid anser utskottet

företräde böra givas åt det förra förslaget, enär det knappast synes lämpligt

att söka i lagtext införa en närmare gradering av det osannolika. Uppställer

lagen för faderskapspresumtionens kullkastande det kravet, att det

skall framstå som osannolikt att visst samlag verkat befruktande, synes

lagstiftaren med tillräcklig tydlighet ha givit till känna att härför erfordras

ett mycket betydande mått av bevisning.

Då utskottet sålunda anser sig böra biträda förslaget om att i faderskapsmål

tillerkänna sannolikhetsbedömningar större värde än nu i syfte

att öka möjligheten för att faderskap fastställas i överensstämmelse med

verkliga förhållandet, förbiser utskottet ej att vissa nackdelar äro förenade

med en sådan ändring av gällande rätt. Dessa nackdelar synas emellertid

icke vara så betydande, att de böra hindra den föreslagna ändringen. Såsom

en sådan olägenhet torde få anses att utredning till styrkande av att modern

under konceptionstiden haft samlag med annan än svaranden i viss utsträckning

måste tillåtas. Utskottet anser sig emellertid böra understryka,

att sådan bevisning bör tillåtas allenast när den verkligen kan antagas vara

av betydelse för målets utgång. Såvida ej några särskilda skäl tala mot att

svaranden är barnets fader, torde sålunda såsom departementschefen framhållit

bevisning om att modern haft samlag med annan i regel ej böra

tillåtas.

En annan följd av förslaget är, att antalet fall, där rättegång fordras för

att fastställa faderskapet, kommer att öka. Detta är självfallet i och för sig

icke önskvärt. Vill man söka skapa ökade garantier för att faderskap skall

fastställas i enlighet med verkliga förhållandet torde emellertid denna konsekvens

vara ofrånkomlig. Såsom ärvdabalksakkunniga påpekat är fastställande

av faderskapet av den vikt, att bekvämlighetssynpunkter icke få vara

avgörande.

4 §.

Enligt 20 § lagen om barn utom äktenskap kan faderskapet till sådant

barn fastställas genom erkännande i viss form. Ett sådant erkännande kan

ogiltigförklaras endast om det visas att den man som avgivit erkännandet

ej är barnets fader.

I förevarande paragraf i det genom propositionen framlagda förslaget,

som ersätter nyssnämnda lagrum i lagen om barn utom äktenskap, har

gällande rätts ståndpunkt i fråga om förutsättningen för ogiltigförklaring av

faderskapserkännande bibehållits utan ändring.

Föredragande departementschefen har — med anledning av att i ett par

yttranden över ärvdabalksakkunnigas förslag berörts frågan, under vilka

villkor ett i vederbörlig form avgivet erkännande må kunna frånkännas bindande

verkan —- anfört följande.

Det är tydligt, att en vidgad möjlighet i detta hänseende är ägnad att förringa

erkännandets värde och medföra en ökad benägenhet för barnets ställföreträdare

att söka få faderskapet fastställt efter rättegång. Har erkännan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

11

det, kanske avsevärd tid efter barnets födelse, förklarats ogiltigt, möta självfallet

särskilda svårigheter att vinna klarhet i faderskapsfrågan. Starka praktiska

skäl tala alltså för bibehållande av den nuvarande regeln, att erkännandet

kan frånkännas verkan beträffande börden endast om det visas vara

oriktigt. De föreslagna nya reglerna rörande faderskapsbevisningen torde

ej heller utgöra hinder att bibehålla stadgandet oförändrat. Genom dessa

regler öppnas visserligen ökade möjligheter i förhållande till vad nu gäller

att få den legala presumtionen om faderskap hävd. Men erkännandet av faderskap

i den stadgade kvalificerade formen är icke avsett att skapa endast

en presumtion om faderskap, som under vissa begränsade förutsättningar

kan brytas, utan att direkt konstituera barnets rättsliga status. Med hänsyn

till det anförda anser jag mig icke böra föreslå någon ändring i gällande

rätt på nu förevarande punkt.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har yrkats, att erkännande

skall kunna frånkännas verkan, om det är uppenbart osannolikt att mannen

i fråga är barnets fader.

Utskottet.

Ett erkännande om faderskap, som avgivits i särskild såsom betryggande

ansedd form, avser att direkt konstituera barnets rättsliga status och att

sålunda träda i stället för en dom om faderskap. Erkännandet avser sålunda

ej endast att skapa en presumtion om faderskap, som under vissa förutsättningar

kan brytas. Med hänsyn till denna erkännandets konstitutiva innebörd

framstår det principiellt sett mindre lämpligt att på sätt yrkats

i motionerna vidga möjligheterna till ogiltigförklaring av erkännandet och

sålunda förringa dess värde. Även praktiska olägenheter torde, såsom departementschefen

framhållit, följa av en sådan ändring. Har erkännandet,

kanske lång tid efter barnets födelse, förklarats ogiltigt, möta självfallet

särskilda svårigheter alt vinna klarhet i faderskapsfrågan. Anser sig mannen

i fråga icke kunna vitsorda faderskapet med den verkan att han anses

som barnets fader intill dess motsatsen visas, torde det vara lämpligare att

faderskapsfrågan omedelbart avgöres genom rättegång än att den endast

temporärt löses genom ett erkännande som framdeles kan rubbas. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet icke böra tillstyrka motionärernas förslag på

denna punkt.

Det har kommit till utskottets kännedom, att vid tillämpningen av den

mot förevarande paragraf i förslaget svarande 20 § i lagen om barn utom

äktenskap tvekan yppat sig, huruvida orden »den präst, som för kyrkoböckerna»

böra tolkas så, att behörighet att med laga verkan mottaga erkännande

av faderskap tillkommer endast pastor, varom förmäles i 2 § folkbokföringsförordningen,

d. v. s. den som enligt av Konungen meddelade

föreskrifter ansvarar för kyrkobokföringen i församling av svenska kyrkan.

Enligt utskottets mening torde emellertid sådan behörighet kunna anses tillkomma

även i pastoratet anställd präst, som under pastors ansvar biträder

denne med kyrkobokföringen i den församling, där barnet är kyrkobokfört.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

4 KAP.

1 §•

Under denna paragraf i det genom propositionen framlagda förslaget, som

helt överensstämmer med 1 § lagen om adoption, föreskrives, att man eller

kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd antaga adoptivbarn.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har yrkats ändring i denna

bestämmelse av innebörd, att moder till barn utom äktenskap, som fyllt

tjuguett år, berättigas att själv eller tillsammans med make adoptera

barnet.

Utskottet.

Antagande av adoptivbarn är en rättshandling av i regel djupt ingripande

betydelse för adoptanten. Med hänsyn härtill stadgar också gällande

lag en minimiålder av tjugufem år för att tillstånd skall kunna erhållas

att antaga adoptivbarn. Utskottet finner ej skäl att förorda en allmän sänkning

av denna ålder.

Makar må i regel ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena

maken ensam med den andres samtycke adoptera eget barn utom äktenskap.

För att ett adoptivförhållande skall uppstå mellan den andre maken

och barnet måste däremot båda makarna i förening adoptera det. En följd

härav är, såsom i motionerna påpekats, att om moder till barn utom äktenskap,

som ej fyllt tjugufem år, är gift med annan man än barnets fader,

möjlighet saknas för mannen att, även om han är över tjugufem år, få ett

adoptivförhållande till stånd innan modern uppnått denna ålder.

I likhet med motionärerna finner utskottet önskvärt, att i sistnämnda

fall barnet skall kunna adopteras av makarna, även innan modern är tjugufem

år. Mellan modern och barnet medför visserligen adoptionen icke

någon rättslig förändring av betydelse, eftersom barnet i förhållande till

modern redan i stort sett intager samma ställning som ett adoptivbarn.

I förhållande till moderns make däremot kan det vara till stort gagn för

barnet att en adoption kommer till stånd snarast möjligt. Utskottet vill

därför föreslå, att till den nuvarande regeln om tjugufem år såsom miniålder

för antagande av adoptivbarn fogas en undantagsbestämmelse av innebörd,

att moder till barn utom äktenskap, som uppnått myndig ålder,

skall gemensamt med make äga adoptera barnet. Däremot finner utskottet

icke tillräcklig anledning föreligga att göra undantag från huvudregeln för

det fall att modern ensam vill adoptera barnet. Adoptionen har i sådant

fall förnämligast den följden att — enligt på många håll tillämpad praxis

—- barnavårdsmannen entledigas, medan barnets rättsställning i övrigt icke

ändras. Det torde emellertid ofta vara önskvärt, att barnavårdsmannen bistår

en ensam moder åtminstone tills hon fyllt tjugufem år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 13

11 §•

Enligt denna paragraf i propositionen må — liksom enligt gällande rätt

— om makar ha adoptivbarn, adoptivförhållandet ej hävas annat än beträffande

bägge makarna.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har hemställts, att i det fall,

att makar adopterat gemensamt men äktenskapet sedermera upplösts, möjlighet

bereddes make i senare äktenskap att inträda som medadoptant

till andra makens adoptivbarn från det föregående äktenskapet, såframt

detta kunde anses vara till barnets bästa.

Utskottet.

Såsom förut nämnts kunna makar i allmänhet icke adoptera annat än

gemensamt. I anslutning härtill gäller också enligt förevarande paragraf,

att när makar ha gemensamt adoptivbarn förhållandet icke kan hävas

annat än beträffande bägge makarna. Denna regel äger emellertid enligt sin

grund tillämpning endast så länge makarnas äktenskap består. Ha makarna

erhållit äktenskapsskillnad, finnes icke samma anledning att adoptivförhållandet

skall bestå gentemot båda makarna, och förhållandet kan alltså

hävas såvitt angår allenast den ene av makarna. Har så skett kan tydligen,

om den andre maken ingått nytt gifte, hans make i det senare äktenskapet

adoptera barnet, såframt förutsättningar i övrigt för adoptionen föreligga.

Härigenom kommer barnet att bli makarnas gemensamma adoptivbarn. Enligt

utskottets mening föreligger icke anledning till ändring i rättsreglerna

i det i motionerna angivna hänseendet.

5 KAP.

1 §•

Under förevarande paragraf i propositionen har som huvudregel upptagits

gällande lags bestämmelse, att barn i äktenskap erhåller faderns släktnamn.

I likalydande motionerna I: 256 och II: 322 har yrkats sådant tillägg till

denna regel, att styvfadern äger giva hustruns barn i tidigare gifte sitt släktnamn.

Förslag av samma innebörd väcktes under remissbehandling av ärvdabalkssakkunnigas

förslag till föräldrabalk, med anledning varav föredragande

departementschefen yttrade följande:

»Denna fråga var i anledning av väckta motioner föremål för uppmärksamhet

vid 1944 års riksdag. Första lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 17, bl. a., att fall uppenbarligen kunde förekomma,

då starka skäl talade för att barnet skulle kunna erhålla styvfaderns

namn. Så kunde vara förhållandet, när den naturliga fadern förlorat

allt intresse för barnet och detta i stället kommit att få en fullständig

samhörighet med styvfaderns familj. Ä andra sidan kunde barnet under vis»a

förhållanden ha ett starkt intresse av att behålla den naturliga faderns

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

namn. Den omständigheten att fadern vid äktenskapets upplösning icke erhållit

vårdnaden om barnet behövde icke hindra, att det kunde finnas så

stark samhörighet mellan barnet och dess fader, att det borde behålla dennes

namn. Vid avgörandet av frågan om en namnändring gällde det emellertid

icke så mycket att beakta någon faderns eller moderns rätt beträffande

namnet utan fastmera att vaka över att barnets eget intresse icke träddes

för nära. De omständigheter som borde vara avgörande vore av sådan natur,

att det icke vore möjligt att på samma sätt som skett i lagen om barn utom

äktenskap uppställa en allmän lagregel om rätt för barn i äktenskap att erhålla

styvfaderns släktnamn. Denna fråga borde, framhöll utskottet slutligen,

icke få avgöras av barnets föräldrar, utan prövningen måste läggas

i en opartisk myndighets hand.

I vad utskottet sålunda anfört kan jag i huvudsak instämma. Jag finner

alltså icke skäl att föreslå någon lagändring på denna punkt. I likhet med

utskottet vill jag emellertid erinra om att möjlighet finnes att enligt förordningen

angående antagande av släktnamn få tillstånd till en namnändring i

nu avsedda fall. Det förekommer icke sällan att barn i äktenskap, vars moder

ingått nytt äktenskap, tillerkännes rätt att erhålla styvfaderns namn. Enligt

den praxis som utvecklat sig brukar ansökningar om dylik namnändring

prövas med huvudvikten lagd på barnets bästa. Även då den naturlige fadern

icke samtyckt till namnändringen har sålunda i åtskilliga fall tillstånd

härtill erhållits.»

Utskottet.

Såsom framgår av departementschefens yttrande var förevarande fråga

år 1944 föremål för riksdagens prövning. Utskottet ställde sig därvid i sitt

av riksdagen godkända utlåtande avvisande till tanken att giva styvfadern

en generell rätt att även i strid mot den naturlige faderns vilja giva barnet

sitt släktnamn. De skäl, som utskottet därvid åberopade till stöd för denna

ståndpunkt, finner utskottet alltfort äga giltighet. Utskottet anser sig sålunda

icke kunna tillstyrka det genom förevarande motioner väckta förslaget.

6 KAP.

3 §.

I lagen om barn i äktenskap stadgas, att om det för barnets uppfostran

är nödigt, föräldrarna äga tukta barnet på sätt med hänsyn till dess ålder

och övriga omständigheter är nödigt.

Det till lagrådet remitterade förslaget upptog denna regel med den ändring,

att uttrycket »tukta» ersatts med »tillrättavisa». Till stöd för förslaget

anförde föredragande departementschefen följande.

»I svensk lag fanns före tillkomsten av lagen om barn i äktenskap icke

något uttryckligt stadgande om befogenhet för föräldrar att vid behov tukta

barnet. En sådan befogenhet förutsattes emellertid i 14 kap. 16 § straff
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

15

lagen. Införandet i lagen om barn i äktenskap av en skriven lagregel om tuktorätt

innebar alltså icke någon saklig nyhet.

Vid tiden för tillkomsten av lagen om barn i äktenskap torde man ha utgått

från att rätten och plikten att sörja för barnets uppfostran ofrånkomligt

måste medföra befogenhet att vid behov tillgripa kroppslig aga. I detta

hänseende råder emellertid numera icke någon enhällig uppfattning. Frågan

om nödvändigheten och lämpligheten att använda kroppsaga vid barns

uppfostran är mycket omstridd. Den förskjutning i uppfattningen som sålunda

ägt rum har lett till att den rätt att meddela aga som tillerkänts andra

uppfostrare än föräldrar eller vårdnadshavare inskränkts. I högre undervisningsanstalter

äga sålunda numera lärare icke aga lärjunge. Och frågan

att även för folkskolornas del borttaga den genom bestämmelser i folkskolestadgan

fastställda äganderätten är för närvarande under utredning. Fortfarande

finnas emellertid vid sidan av dessa bestämmelser uttryckliga lagstadganden

om sådan rätt.

Det ligger i sakens natur, att en äganderätt för föräldrar är mera motiverad

än en motsvarande rättighet för annan. För egen del har jag emellertid

den principiella inställningen, att kroppsaga bör undvikas även i förhållandet

mellan föräldrar och barn. Man kan likväl icke bortse från att sådan aga

fortfarande förekommer i ej oväsentlig omfattning och av många anses

knappast kunna undvaras vid en rätt fostran av barnet. Vid något enstaka

tillfälle och i lindrig form torde för övrigt kroppsaga tillgripas även av föräldrar,

som i princip hysa den uppfattningen att andra korrektionsmedel

äro att föredraga. Det synes därför knappast vara möjligt att helt och hållet

undanrycka den rättsliga grundvalen för en av föräldrarna utövad kroppsaga

samt likställa sådan aga med rättsstridig misshandel. Så skulle emellertid

ske, om det nuvarande stadgandet utan vidare upphävdes. Å andra sidan

står uppenbarligen detta stadgande i mindre god samklang med den nyss

hävdade uppfattningen om kroppsagans olämplighet. På grund av det sålunda

anförda har det av lagen nu begagnade uttrycket »tukta» ersatts med

det mera allmänna begreppet ''tillrättavisa’.»

Sedan lagrådet uttryckt tvekan huruvida uttrycket »tillrättavisa» även inrymde

äganderätt, jämkades ordalagen i det genom propositionen för riksdagen

framlagda förslaget i förtydligande syfte därhän, att föräldrarna skola

äga att för barnets tillrättavisande använda de uppfostringsmedel som

med hänsyn till dess ålder och övriga omständigheter må anses lämpliga.

1 likalydande motionerna I: 257 och 11: 321 har yrkats, att den under förevarande

paragraf upptagna bestämmelsen måtte utgå.

Utskottet.

Meningarna på barnuppfostringens område äro delade rörande användning

av kroppsaga. Även om utvecklingen har gått i den riktningen att

aga numera brukas i mindre omfattning än tidigare, torde det knappast

vara lämpligt alt nu helt upphäva stadgandet om föräldrars rätt att, då så

finnes nödigt för barnets tillrältaförande, tillgripa kroppsaga. EU upphä
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

vande av den nuvarande bestämmelsen skulle innebära, att en handgriplig

tillrättavisning, även av mycket lindrig art, bleve jämställd med straffbar

misshandel. En lagstiftning av sådant innehåll skulle säkerligen icke bäras

upp av det allmänna rättsmedvetandet och med visshet icke heller bliva åtlydd.

På sätt departementschefen framhållit, förekommer sannolikt att kroppsaga

i lindrig form någon gång tillgripes även av föräldrar, vilka i princip

anse att andra korrektionsmedel äro att föredraga.

Oavsett det nu sagda har utskottet icke någon erinran mot att, såsom skett

i Kungl. Maj:ts förslag, något jämka ordalagen i det nuvarande stadgandet

i syfte att utmärka att mera kraftiga former av kroppsaga om möjligt böra

undvikas. Utskottet finner sig med hänsyn till det anförda böra tillstyrka

det genom propositionen framlagda förslaget på denna punkt.

7 §•

Denna paragraf i propositionen, som i huvudsak överensstämmer med

9 § lagen om barn i äktenskap, innehåller regler om vårdnadens övergång

vid makars särlevnad på grund av söndring samt vid hemskillnad eller äktenskapets

upplösning. Som ledande grundsats gäller, att frågan, vilken av

makarna som skall ha vårdnaden om barnen, i främsta rummet skall bedömas

med hänsyn till barnens bästa. Som kompletterande regel stadgas

därjämte i förevarande paragraf, liksom i gällande lag, att om endera huvudsakligen

bär skulden till sammanlevnadens hävande och båda äro lika

skickade att ha vårdnaden om barnen, den andre är närmast därtill.

I likalydande motionerna I: 257 och 11: 321 har hemställts, att sistnämnda

bestämmelse måtte utgå.

Utskottet.

Principen i förevarande bestämmelser att barnens intresse i första hand

skall tillgodoses innebär, att även om skuld i övervägande grad ligger ena

maken till last, vårdnaden skall tillerkännas denne, såframt han finnes

bättre skickad att taga hand om barnen. Hänsyn till den icke vållande maken

skall alltså i sådana fall icke föranleda att barnen genom att anförtros

åt denne icke erhålla bästa möjliga uppfostran. Endast om lämpligheten å

ömse sidor kan anses lika, skall hänsyn tagas till den oskyldiga makens

intresse att få vårdnaden om barnen. Då det i enlighet med sakens natur

jämförelsevis sällan torde inträffa, att båda makarna äro fullt lika skickade

som vårdnadshavare, lärer visserligen tillämpningsområdet för särbestämmelsen

vara ganska inskränkt. Utskottet anser det emellertid icke obefogat,

att lagtexten för dessa fall giver en antydan för domstolen vem vårdnaden

bör tillkomma. Mot den nuvarande regeln har stundom invänts att

den föranleder, att bevisning rörande skuldfrågan dragés in i mål rörande

vårdnadsfrågor. Parterna torde emellertid ofta vara av den uppfattningen

att fakta, som beröra skuldfrågan, också kunna belysa frågan vilken av makarna

som är bäst ägnad att ha vårdnaden om barnen. Även om den nu

omstridda regeln borttoges, kan därför befaras, att bevisning i skuldfrågan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

17

införes i dessa mål. Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet icke

böra förorda någon ändring i gällande rätt på förevarande punkt.

10 §.

Enligt denna paragraf i propositionen, som överensstämmer med 11 § lagen

om barn i äktenskap, må fader eller moder, som är skild från vårdnaden,

ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter

föranleda därtill. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av

vårdnadshavare^ skall rätten skilja dem emellan.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har hemställts, att stadgandet

måtte kompletteras med en bestämmelse av innehåll, att umgängesrätten

skall ha en sådan utformning att den icke menligt inverkar på barnets

kroppsliga eller själsliga hälsa. Även borde tilläggas, att omprövning av

fastställd umgängesrätt skall kunna ske, då ändrade förhållanden så påkalla.

Utskottet.

Såsom i motionerna framhållits bör självfallet umgängesrätten icke givas

ett sådant innehåll, att den länder till men för barnet. Det torde emellertid

även utan uttryckligt stadgande härom vara uppenbart att domstolens föreskrifter

i ämnet skola utformas med denna grundsats för ögonen. Med

hänsyn härtill finner utskottet icke tillräcklig anledning föreligga att föreslå

någon ändring i förevarande lagrum.

Att domstolens avgörande angående rätten för fader eller moder, som ej

har vårdnaden, att träffa barnet icke utgör hinder mot förnyad pövning av

samma fråga följer av 13 § i förslaget.

7 KAP.

3 och 5 §§.

Dessa båda lagrum i det genom propositionen framlagda förslaget överensstämma

helt med gällande rätt. Enligt 3 § åligger det barn att i mån av

förmåga giva skäligt underhåll till fader och moder, som av sjukdom eller

annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig. Jämlikt 5 § har adoptivbarn

samma plikt att underhålla adoptant som barn har i förhållande till

föräldrar. En följd av dessa bestämmelser är, att adoptivbarn under ogynnsamma

omständigheter kan nödgas underhålla både sina egna föräldrar och

adoptivföräldrarna.

Vid förslagets remitterande till lagrådet anförde föredragande departementschefen

beträffande 5 § följande.

»Genom adoptionen erhåller barnet i allt väsentligt samma rättsställning

som adoptantens barn i äktenskap. Underhållsskyldigheten mot barnet

2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 34.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

skall sålunda efter adoptionen i första hand fullgöras av adoptanten liksom

barnet genom adoptionen blir underhållsskyldigt gentemot denne i samma

omfattning som barn mot föräldrar. Genom adoptionen brytes emellertid

sambandet mellan barnet och dess föräldrar icke helt och hållet. Därest

adoptanten blir ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet, skola föräldrarna

inträda och bidraga till underhållet. Och adoptivbarnet blir icke

genom adoptionen befriat från sin skyldighet att vid behov underhålla sina

naturliga föräldrar. I undantagsfall kan alltså, såsom socialstyrelsen påpekat

och även under lagens förarbeten framhölls, barnet få underhålla

både sina egna föräldrar och adoptivföräldrarna.

Detta är naturligtvis en för barnet ogynnsam följd av adoptionen. Å

andra sidan har barnet även efter adoptionen rätt att i andra hand åtnjuta

underhåll av föräldrarna. En regel, enligt vilken underhållsskyldigheten

mellan föräldrar och barn helt upphörde vid barnets adoption, skulle säkerligen

någon gång verka stötande. Jag finner därför tillräckliga skäl ej föreligga

att föreslå någon ändring i de nuvarande reglerna på förevarande

punkt.»

I likalydande motionerna I: 257 och 11: 321 har yrkats, att i 3 § inrymdes

ett undantagsstadgande, enligt vilket underhåll ej skall utgå till föräldrar,

där det med hänsyn till omständigheterna är obilligt.

I likalydande motionerna I: 253 och 11: 318 har hemställts, att skyldighet

icke måtte stadgas för adoptivbarn att underhålla sina naturliga föräldrar.

Utskottet.

Bestämmelserna om barns underhållsskyldighet mot föräldrar motsvaras

av en försörjningsplikt för föräldrarna gentemot barnet. I stort sett torde

denna grundsats om ömsesidig försörjningsplikt mellan föräldrar och barn

äga ett starkt stöd i den allmänna rättsuppfattningen. I vissa fall kan emellertid

ifrågasättas, om barnets försörjningsplikt mot föräldrarna kan anses i

allo välgrundad. Detta tvivel har främst avseende på sådana fall, då föräldrarna

eller en av dem — t. ex. fader till barn utom äktenskap — uraktlåtit att

fullgöra sin försörjningsplikt mot barnet under dess uppväxttid eller eljest

grovt försummat barnet. Goda skäl synas enligt utskottets mening kunna

anföras för att skyldighet för barnet att bidraga till föräldrarnas underhåll

som regel icke bör föreligga i dylika fall. Vad särskilt angår adoptivbarn

torde det knappast vara befogat att dessa skola ha en undantagslös skyldighet

att vid förmåga å ena och behov å andra sidan underhålla — förutom

adoptivföräldrarna — även de naturliga föräldrarna. Såsom i motionerna

I: 253 och II: 318 framhållits, sker nämligen adoption i regel i barnets späda

ålder, vid vilket förhållande föräldrarna endast en kortare tid bidragit till

barnets underhåll och någon närmare samhörighet mellan föräldrar och

barn ej uppkommit.

På den civilrättsliga underhållsskyldigheten grunda sig vissa i fattigvårdslagen

intagna stadganden av offentligrättslig natur. Enligt 3 § åligger det

sålunda barn att i mån av behov å ena samt förmåga å andra sidan för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34-

19

sörja sina föräldrar, så att de ej falla fattigvården till last. Samma skyldighet

åvilar adoptivbarn i förhållande till adoptanten. På grund av det

nära samband som råder mellan den civilrättsliga och offentligrättsliga

underhållsskyldigheten torde en jämkning av reglerna i det förra hänseendet

förutsätta att jämväl bestämmelserna i det senare tagas under omprövning.

Frågan om en revision av hela fattigvårdslagstiftningen är emellertid

för närvarande föremål för utredning inom socialvårdskommittén, som torde

komma att framlägga förslag i ämnet inom den närmaste framtiden. I

avvaktan härpå finner utskottet det icke lämpligt att till slutgiltig behandling

upptaga till denna lagstiftning hörande eller närstående spörsmål. Utskottet

förutsätter, att i samband med arbetet på en revision av de offentligrättsliga

reglerna i fattigvårdslagstiftningen angående underhållsskyldighet

mellan föräldrar och barn jämväl frågan om barns underhållsskyldighet

mot föräldrar ur civilrättslig synpunkt utredes.

8 KAP.

1 §•

Denna paragraf i det genom propositionen framlagda förslaget överensstämmer

i stort sett med gällande lag. Enligt paragrafens första stycke

skall barnavårdsman förordnas för barn i äktenskap, såframt föräldrarna

leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller deras

äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken erhållit

vårdnaden om barnet gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner det erforderligt. Detsamma

skall gälla, där rätten jämlikt 6 kap. 6 § förordnat, att vårdnaden om barnet

skall tillkomma den ena av föräldrarna. Enligt andra stycket i paragrafen

skall interimistiskt förordnande av barnavårdsman meddelas, om

make vid domstol yrkat, att vårdnaden måtte tillerkännas honom samt endera

parten gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner det erforderligt. Enligt 2 § gälla

motsvarande regler för adoptivbarn. I 4 § stadgas, att barnavårdsman förordnas

av barnavårdsnämnden.

I motionen II: 28 har yrkats, att riksdagen måtte besluta hemställa hos

Kungl. Maj :t, alt Kungl. Maj :t måtte låta föranstalta en skyndsam utredning

av frågan om vilka åtgärder, som kunna vara lämpliga för att åstadkomma

förbättrat skydd för skilsmässobarn och styvbarn, med beaktande

av de synpunkter motionärerna anfört, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motionen har såsom en åtgärd

i detta syfte i första band framhållits, att bestämmelserna om barnavårdsmans

tillsättande för barn och adoptivbarn i söndrade eller upplösta

äktenskap borde göras obligatoriska och utsträckas att gälla för alla barn,

där endera av barnets föräldrar ingått äktenskap med annan än barnets

respektive fader eller moder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

I likalydande motionerna I: 257 och II: 321 har framhållits som ett önskemål

beträffande alla de barn, där föräldrarna tvista om vårdnadsrätt och

umgängesrätt, att rätten äger förordna att barnen skola stå under tillsyn

av barnavårdsman.

Utskottet.

Genom lagen om barn utom äktenskap infördes barnavårdsmannainstitutionen,

som visade sig vara av utomordentlig betydelse för tillvaratagande

av de utomäktenskapliga barnens rätt. Med hänsyn till de goda resultat,

som sålunda vunnits med avseende å barn utom äktenskap, genomfördes

år 1939 möjlighet att utse barnavårdsman jämväl för vissa kategorier av

barn i äktenskap och adoptivbarn. Enligt utskottets uppfattning har barnavårdsmannainstitutionen

även på detta nya område visat sig vara till stort

gagn.

För barn utom äktenskap skall barnavårdsman städse förordnas. Det följer

av sakens natur att en motsvarande regel icke kan uppställas i fråga om

barn i äktenskap. Så länge äktenskapet består och föräldrarna gemensamt

hava vårdnaden om barnet, finnes i allmänhet icke något behov av barnavårdsman.

Ett sådant behov uppkommer däremot mången gång i samband

med att äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller föräldrarna eljest leva

åtskilda på grund av söndring. I dessa fall kan det i första hand vara av

värde att barnavårdsman utses för att den av föräldrarna, vilken vårdnaden

om barnet tillerkänts, skall få en medhjälpare vid sin sida för tillvaratagande

av barnets rätt gentemot den andre maken. Men en barnavårdsman kan

ha uppgifter att fylla även i andra hänseenden. Han kan behöva tillse att

barnets rätt och bästa iakttages jämväl av vårdnadshavaren. En godvillig

överenskommelse beträffande frågan om vårdnaden om barnen skulle även i

många fall underlättas, såframt makarna visste att den som fick vårdnaden

komme att få en barnavårdsman vid sin sida, som vid behov kunde tillvarataga

även den andre makens intressen. I de fall, då vårdnadshavaren och den

andre maken ej kunna enas om den senares rätt till umgänge med barnet,

kan en barnavårdsman ibland vara till stor nytta, över huvud torde, då äktenskapet

upplösts eller är på väg att upplösas, det bistånd en barnavårdsman

kan lämna vara ägnat att hindra onödiga slitningar och tvistigheter

mellan makarna rörande barnen. Såsom i motionen II: 28 påpekats kan

det även vara lämpligt att barnavårdsman utses för tillgodoseende av styvbarns

rätt och bästa.

På sätt förut nämnts gäller enligt förslaget såsom förutsättning för utseende

av barnavårdsman — förutom att föräldarna leva åtskilda på grund

av söndring eller efter hemskillnad eller att äktenskapet är upplöst —- att

vårdnadshavaren framställer begäran härom eller barnavårdsnämnden eljest

av särskild anledning finner det erforderligt. Utskottet ifrågasätter om dessa

regler, vilka i huvudsak överensstämma med gällande rätt, äro tillfyllest

för att barnavårdsmän utses i alla de fall då detta är påkallat. Att barnavårdsman

städse skall förordnas på yrkande av vårdnadshavaren är natur
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

21

ligt, eftersom en av barnavårdsmannens huvuduppgifter är att tillse att

barnets rätt till underhållsbidrag av den andre maken icke eftersättes. Såsom

nyss antytts kan emellertid en barnavårdsman vara till nytta även i

andra betydelsefulla hänseenden. Någon garanti för att vårdnadshavaren i

dessa fall begär tillsättande av barnavårdsman finnes självfallet icke. Visserligen

äger barnavårdsnämnd utse barnavårdsman så snart detta av särskild

anledning finnes erforderligt, men det ligger i sakens natur att nämnden

ofta ej äger kännedom om de förhållanden som göra utseende av barnavårdsman

önskvärt.

I den nyssnämnda motionen II: 28 bär föreslagits, att barnavårdsman skall

utses för alla skilsmässobarn. För en sådan lösning kunna anföras vissa skäl.

Det kan emellertid även tänkas att det skulle vara en lämplig utväg att

bereda domstolen möjlighet att i samband med beslut rörande vårdnaden

taga initiativ till utseende av barnavårdsman. Utskottet är emellertid icke

berett att i detta sammanhang taga slutlig ställning till frågan på vad sätt

nuvarande regler skola ändras för erhållande av betryggande garantier att

barnavårdsman tillsättes i alla de fall då sådan kan vara till gagn. Med hänsyn

till spörsmålets stora vikt för de barn, varom här är fråga, anser utskottet

en särskild utredning böra verkställas i detta hänseende. Vid denna bör

självfallet även prövas, om nuvarande lagregler äro tillfyllest för att barnavårdsman

vid behov kan utses innan vårdnadsfrågan slutligt avgjorts. Utskottet

föreslår alltså, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om en utredning i nu angivna hänseenden.

I motionen II: 28 framhålles att även andra åtgärder än tillsättande av

barnavårdsman kunna ifrågakomma för att skapa ett bättre skydd för skilsmässobarn

och styvbarn. Emellertid torde flertalet övriga tänkbara ingripanden

från samhällets sida till gagn för dessa barn vara av den art, att

de bliva att hänföra under barnavårdslagstiftningen. Då en allmän översyn

av barnavårdslagen är förestående och då det kan förväntas att dessa problem

komma att beaktas därvid, kan utskottet icke tillstyrka det i motionen

framförda kravet på en allmän utredning om skyddet för ifrågavarande

barn.

It KAP.

1 §■

Enligt förmijnderskapslagen gäller som huvudregel, att fadern är legal

förmyndare för underårig! barn i äktenskap.

I förevarande paragraf i det genom propositionen framlagda förslaget

stadgas däremot som huvudregel, att föräldrarna gemensamt skola vara förmyndare

för barnet. -—• Skälen för och mot detta ändringsförslag ha närmare

redovisats i propositionen å is. 126—151, 224—228 och 243—245.

Utskottet.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet att grundsatsen

om likställighet mellan makar med stor styrka talar för att förmyn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

der.skapel — liksom fallet redan är med vårdnaden — handhaves av båda

makarna i förening. Ej endast omsorgen om barnets personliga angelägenheter

utan även oansorgen om dess ekonomiska förhållanden angå ju i utpräglad

grad föräldrarna gemensamt. I många fall kan modern även vara

väl så skickad som fadern att förvalta barnets tillgångar. Mot dessa och

andra till stöd för förslaget talande skäl kan visserligen ställas, att ett gemensamt

handhavande av förmynderskapet kan vara ägnat att åstadkomma

vissa praktiska olägenheter. I likhet med depaidementschefen anser utskottet

emellertid, att dessa olägenheter, vilka ingående belysts under ärendets

tidigare behandling, icke äro så betydande att de böra stå hindrande i vägen

för den föreslagna reformen. Utskottet får alltså tillstyrka förslaget om

att båda föräldrarna skola vara förmyndare för barn i äktenskap.

3. Förslaget till lag angående blodundersökning m. in. i mål om äktenskaplig

börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

Enligt 1 § lagen den 26 maj 1933 angående blodundersökning i mål om

barn utom äktenskap äger rätten, där den uppgivne fadern yrkar att sådan

undersökning skall ske, vid vite förelägga modern att med intyg av läkare

visa, att å henne samt å barnet, såframt det står under moderns vårdnad,

tagits för bestämning av blodgruppsegenskaper erforderliga blodprov.

Jämlikt det genom propositionen framlagda förslaget till ny lagstiftning

i ämnet skall rätten äga förordna om blodundersökning ej endast såsom nu

är fallet i mål om faderskapet till barn utom äktenskap utan även i mål om

äktenskaplig börd. Jämväl kretsen av de personer som äro skyldiga att underkasta

sig blodundersökning har vidgats. Förutom modern och barnet

skall sådan skyldighet kunna åläggas, i mål om äktenskaplig börd mannen

i äktenskapet och såvitt angår mål om faderskapet till barn utom äktenskap

den uppgivne fadern. Förekommer anledning till antagande, att annan än

mannen i äktenskapet eller den uppgivne fadern haft samlag med modern

under konceptionstiden, må förordnande om undersökning avse jämväl honom.

Då det i undantagsfall för att blodundersökning skall leda till resultat

är av betydelse att erhålla vetskap om blodgruppsegenskaperna även hos

syskon till barnet eller hos föräldrar eller syskon till barnets moder eller

till mannen, skall slutligen enligt 1 § andra stycket i förslaget skyldighet att

underkasta sig undersökning kunna åläggas även sådan anhörig.

Då även andra antropologiska undersökningar än blodundersökning kunna

tjäna till upplysning i faderskapsmål, öppnar förslaget möjlighet för rätten

att förordna jämväl om dylika undersökningar. Som förutsättning härför

gäller emellertid att undersökningen kan ske utan nämnvärt men. Skyldighet

att underkasta sig antropologisk undersökning skall kunna åläggas samma

personer som kunna komma i fråga för blodundersökning.

Åläggande för någon att mot sin vilja underkasta sig blodundersökning

eller annan antropologisk undersökning skall enligt förslag kunna givas en
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 3-1.

23

dast om part framställt yrkande därom. Såsom tvångsmedel skall domstolen

äga att vid vite förelägga vederbörande att underkasta sig för undersökningen

erforderlig åtgärd.

Vid förslagets remitterande till lagrådet anförde föredragande departementschefen

rörande frågan om undersökning av vissa anhöriga följande:

»Det kan naturligtvis vara tveksamt om skyldigheten att underkasta sig

undersökning bör utsträckas att avse även vissa anhöriga till dem som enligt

vad nu anförts böra kunna komma i fråga. De förra äro ju icke parter

i rättegången och kunna göra anspråk på att deras kroppsliga integritet

respekteras. Å andra sidan har det allmänna ett starkt intresse av att man

såvitt möjligt kommer till ett materiellt riktigt resultat. Det är icke tillfredsställande

om man i de — låt vara för närvarande ganska sällsynta

— fall, då det för att en blodundersökning skall leda till resultat fordras

att blodgruppsegenskaperna hos anhöriga äro kända, nödgas avstå från

detta bevismedel. Vid en avvägning mellan dessa mot varandra stående

intressen anser jag det allmännas intresse i saken böra tillerkännas företräde.

Jag vill erinra om att det ingrepp som blodprov förutsätter är synnerligen

obetydligt samt, utfört av kompetent person, ofarligt och förenat

med ringa obehag ävensom att annan antropologisk undersökning enligt

förslaget må åläggas endast om det kan ske utan nämnvärt men.»

Vid förslagets behandling i lagrådet ha tre av dess ledamöter hemställt,

att bestämmelsen i 1 § andra stycket om undersökning av vissa anhöriga

måtte utgå.

Utskottet.

Bland de bevismedel, som stå till buds i faderskapsmål, intaga blodundersökning

och andra antropologiska undersökningar en framträdande

plats. Utskottet kan med hänsyn härtill i huvudsak tillstyrka det framlagda

förslaget, vilket innebär större möjligheter än gällande lag att begagna

dessa viktiga bevismedel.

Enligt förslaget skall emellertid skyldighet att underkasta sig blodundersökning

eller annan antropologisk undersökning av domstolen kunna åläggas,

förutom parterna i rättegången, även vissa utanför processen stående

personer. Att jämte äkta mannen i mål om äktenskaplig börd eller svaranden

i mål om faderskap till barn utom äktenskap även annan, som, enligt

vad i målet kan hållas för visst, haft samlag med modern under konceptionstiden,

skall vara skyldig underkasta sig undersökning kan visserligen

vara befogat. Men då 1 § andra stycket i förslaget stadgar sådan skyldighet

jämväl för syskon till barnet i fråga samt för föräldrar och syskon till övriga

personer, som kunna komma i fråga, synes kretsen av undersökningspliktiga

ha vidgats alltför mycket. Dessa anhöriga stå ju helt utanför rättegången

och sakna ofta allt intresse av utgången. Även om det obehag en

undersökning medför i regel är ringa, synes dock grundsatsen om den

kroppsliga okränkbarheten böra upprätthållas. En så vidsträckt undersökningsplikt

som föreslagits skulle säkerligen icke kunna påräkna förståelse

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

bland allmänheten. Härtill kommer att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt

möjligheten att komma till klarhet i faderskapsf rågan genom undersökning

av anförvanter föreligger endast i mycket få fall. Man torde kunna

utgå från att i flertalet av dessa fall en undersökning kan komma till stånd

genom frivillig medverkan.

Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet, att andra stycket i 1 §

utgår.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i de genom förevarande proposition

framlagda förslagen till föräldrabalk och till lag

angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig

börd eller faderskapet till barn utom äktenskap — måtte för

sin del antaga följande förslag till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1) Föriildrabalk.

Härigenom förordnas, att i Sveriges rikes lag skall, efter giftermålsbalken

och före ärvdabalken, införas en ny balk, benämnd föräldrabalk, av följande

lydelse.

1 KAP.

Om barnets börd.

1 §•

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning

att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd (barn i äktenskap),

såvida ej, i den ordning som sägs i 2 kap., förklaras att barnet icke

har sådan börd.

2 §•

Faderskapet till barn som ej har äktenskaplig börd (barn utom äktenskap)

fastställes genom dom eller erkännande enligt vad i 3 kap. stadgas.

3 §.

Barn utom äktenskap erhåller äktenskaplig börd, om föräldrarna ingå

äktenskap med varandra.

4 §.

Barn utom äktenskap, som avlats i trolovning eller vars föräldrar efter

avlelsen ingått trolovning med varandra, är troloyningsbarn.

Voro föräldrarna vid trolovningen

så besläktade eller besvågrade, att äktenskap

dem emellan måste återgå,

eller var endera gift med annan,

skall barnet ändock anses såsom trolovningsbarn,

om föräldrarna eller en

av dem var i god tro.

Voro föräldrarna vid trolovningen

så besläktade, att äktenskap dem

emellan måste återgå, eller var endera

gift med annan, skall barnet

ändock anses såsom trolovningsbarn,

om föräldrarna eller en av dem var i

god tro.

2 KAP.

Om talan angående äktenskaplig börd.

1 §•

Vill mannen vinna förklaring, att barn som avses i 1 kap. 1 § icke har

äktenskaplig börd, skall han väcka talan mot barnet eller, om barnet avlidit,

dess arvingar inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har

mannen ej varaktigt sammanbott med barnet, vare han dock ej förlustig

sin talan förrän ett år förflutit från det att talan, som grundats på att barnet

har äktenskaplig börd, blivit väckt mot mannen och han erhållit del

därav

Talan enligt första stycket må ej äga rum, om mannen, sedan han fått

kunskap om att modern haft samlag med annan under tid, då barnet kan

vara avlat, efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 §''

Är mannen död, och har han varken försuttit tid till talan enligt 1 § eller

efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt, må envar, som jämte eller

näst efter barnet är berättigad till arv efter honom, väcka sådan talan inom

ett ar från det han erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens

död. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnet, vare arvinge dock ej

förlustig sin talan förrän ett år förflutit från det att anspråk, som grundats

på att barnet har äktenskaplig börd, framställts mot dödsboet. Efterlämnar

den avlidne, jämte maka, såsom närmaste arvingar skyldemän som

avses i 2 kap. 1 § lagen om arv, äge envar av dem sådan rätt.

3 §.

Vill barn som avses i 1 kap. 1 § vinna förklaring, att det icke har äktenskaplig

börd, äge barnet väcka talan därom mot mannen eller, om han är

död, hans arvingar. Efterlämnar mannen, jämte maka, såsom närmaste arvingar

skyldemän som avses i 2 kap. 1 § lagen om arv, skall talan riktas mot

dem, som då talan väckes äro närmast till arv.

4 §.

Talan som avses i 1—3 §§ må ej bifallas, med mindre det är utrett, att

modern haft samlag med annan än mannen och det måste antagas att barnet

avlats vid samlaget, eller ock, på grund av barnets arvsanlag eller annan

särskild omständighet, det eljest kan hållas för visst, att mannen ej är

barnets fader. Är barnet avlat före äktenskapet eller under det makarna

efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring levde åtskilda, må

dock talan bifallas, såvida det ej göres sannolikt att makarna haft samlag

med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

3 KAP.

Om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap.

1 §‘

Talan om faderskap till barn utom äktenskap väckes mot mannen eller,

om han är död, hans arvingar som i 2 kap. 3 § sägs.

Talan må väckas redan före barnets födelse men må icke dessförinnan

slutligen prövas.

2 §•

Varder utrett, att mannen haft samlag med modern å tid, då barnet kan

vara avlat, skall han anses såsom fader, om det ej är osannolikt att barnet

avlats vid samlaget.

3 §.

Vad i 1 § stadgas om talan angående fastställande av faderskap skall äga

motsvarande tillämpning å talan om barnets förklarande för trolovnings
4

§.

Har mannen inför präst som för kyrkoböckerna i den församling, där

barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför landsfiskal

eller notarius publicus, eller i handling, som bevittnats av två personer och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

godkänts av barnavårdsmannen eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden,

erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda

sätt vitsordats av modern, vare det gällande, där ej visas att han ej är

barnets fader. Är modern död, eller är hon sinnessjuk, sinnesslö eller å

okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad ordning

godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om det är myndigt.

Erkännes på sätt nu sagts, att föräldrarna vid barnets avlelse voro trolovade

eller att de efter avlelsen ingått trolovning med varandra, vare ock det

erkännandet gällande, om det ej visas vara oriktigt.

Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

4 KAP.

Om adoption.

1 §•

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd antaga

adoptivbarn.

Till adoptivbarn kan antagas jäm- Till adoptivbarn kan antagas jämväl

adoptantens barn utom äkten- väl adop-tantens barn utom äktenskap.

skap. Har barnets moder uppnått

myndig ålder, må bon gemensamt

med make adoptera barnet, ändå att

hon ej fyllt tjugufem år.

2 §-

Den som är förklarad omyndig må ej antaga adoptivbarn, med mindre han

vill adoptera eget barn utom äktenskap eller adoptera gemensamt med myndig

make samt förmyndaren samtycker till adoptionen.

3 §-

Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena maken ensam

antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort eller är sinnessjuk

eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke adoptera dennes

barn i äktenskap eller adoptivbarn eller ock eget barn utom äktenskap.

4 §•

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av annan

än dennes make.

5 §•

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras.

Den som ej fyllt tjuguett år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke.

Är endera sinnesjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort, vare

hans samtycke ej erforderligt. Är sådant tall för handen beträffande båda

föräldrarna, skall i stället förmyndarens samtycke inhämtas.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6 §-

Rätten skall pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Ej må

tillstånd givas, med mindre adoptionen finnes lända till gagn för barnet

samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild

anledning är till adoptionen.

Ansökningen må ej bifallas, om å någondera sidan vederlag är givet eller

utfäst, ej heller om bidrag till barnets underhåll är avtalat, med mindre fråga

är om bidrag med visst belopp en gång för alla och beloppet inbetalts till

barnavårdsnämnden i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd,

eller till nämnden utfärdats förbindelse å beloppet, vilken blivit av sökanden

och nämnden godkänd. För belopp, som inbetalts till nämnden, skall genom

dess forsorg hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag inköpas

en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, där ej enligt

avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet må på annat

lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

Avtal om vederlag eller underhåll, som bort föranleda avslag å ansökningen

därest avtalet varit för rätten kunnigt, vare, även om ansökningen bifalles,

utan verkan.

7 §.

Barnets rättsliga ställning till föräldrarna röner ej annan inverkan av

adoptionen än som följer av vad i 6 och 7 kap. sägs om vårdnad och underhall

eller eljest i lag särskilt stadgas.

8 §•

Finnes adoptivbarnet lida av sinnesslöhet, annat svårt själsligt eller

kroppsligt lyte eller svårartad sjukdom, som kan antagas härröra från tiden

. re.. a^o°ptionen, utan att adoptanten då ägde vetskap därom, varde adoptivförhållandet

hävt, såframt ansökan göres av adoptanten inom fem år

från adoptionen.

9 §•

Adoptivförhållandet varde efter ansökan av adoptivbarnet hävt, om adoptanten

grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar sina

plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets

basta påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljest

ar av väsentlig betydelse för barnet.

adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,

eller for adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, äge adoptanten vinna

adoptivförhållandets hävande.

10 §.

Adoptivförhållandet varde ock, sedan barnet fyllt tjuguett år, efter ansökan

hävt, såframt adoptanten och adoptivbarnet äro ense därom. Den som

är förklarad omyndig skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen.

11 §-

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än beträffande

bägge makarna.

Hävande må ske enligt 8 §, oaktat ena maken ägde sådan vetskap som

där sägs, samt enligt 9 §, ända att den omständighet som åberopas till grund

för hävandet gäller blott ena maken; och må, där ansökan enligt 8 eller 9 §

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 29

(Kungl. Maj:ts förslag.) . (Utskottets förslag.)

skall göras av adoptanten, hävande äga rum på ansökan av allenast ena maken,

om synnerliga skäl äro därtill, dock ej i fall som avses i 8 § på ansökan

av make, som ägde sådan vetskap som där sägs.

12 §.

Häves adoptivförhållandet, upphöre all verkan av adoptionen, såvitt ej

annat särskilt stadgas.

5 KAP.

Om barnets namn.

1 §•

Barn i äktenskap erhåller faderns släktnamn.

Barn som, sedan det fyllt aderton år, erhåller äktenskaplig börd genom

att föräldrarna ingå äktenskap med varandra, behåller dock det släktnamn

som dessförinnan tillkom barnet, såvida icke barnet själv annorlunda bestämmer.

2 §.

Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn. Är modern gift, eller

är hon frånskild hustru, erhåller barnet det släktnamn som tillkom henne

såsom ogift. .

Fadern så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet sitt slaktnamn.

Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av den som har vårdnaden

om barnet, där detta är under tjuguett år, och av barnet själv, om det

fyllt aderton år.

Är barnet trolovningsbarn, äge den som bär vårdnaden om barnet eller

barnet själv, om det fyllt tjuguett år, bestämma, att det skall bära faderns

släktnamn. Har barnet fyllt aderton år, må ej den som har vårdnaden träffa

sådan bestämmelse utan barnets samtycke.

3 §.

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter att

barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa.

Häves adoptivförhållandet, förlorar barnet det genom adoptionen förvärvade

namnet, såvida icke rätten tillåter att det behålles.

6 KAP.

Om vårdnaden.

1 §•

Barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad enligt vad nedan sägs

till dess det fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap.

2 §.

Föräldrarna äro pliktiga att sörja för barnets person och att giva det sorgfällig

uppfostran. De skola tillse, att barnet erhåller uppehälle och utbildning

efter vad med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet

kan äga ävensom barnets anlag må finnas tillbörligt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §-

Föräldarna have uppsikt över barnet samt äge för barnets tillrättavisande

använda de uppfostringsmedel som med hänsyn till dess ålder och övriga

omständigheter må anses lämpliga.

4 §■

Barn, som fyllt aderton år, må själv taga tjänst eller annat arbete. Hava

föräldrarna dessförinnan låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom

barnet blivit i stånd att försörja sig, äge barnet, sedan det fyllt sexton

ar, själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbete av liknande

art.

Avtal, som barnet slutit efter vad i första stycket sägs, äge föräldrarna

häva, om det må anses erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller

välfärd; tage dock, om barnet fyllt aderton år, rättens samtycke. Har avtalet

havts, age barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

5 §-

Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad

att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägenhet kan

uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne må dock icke

ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre

barnets bästa uppenbarligen kräver det.

6 §•

Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse

vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av

rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro,

sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden,

age rätten på ansökan av den andre eller barnavårdsman eller på anmalan

av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden

skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge

föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmvndare.

J

7 §•

Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av

endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen eller,

om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas

mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse

med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens

bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst till

barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens

hävande, och äro de lika skickade att hava vårdnaden om barnen,

vare den andre närmast därtill. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart,

att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros

åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller

äktenskapsskillnad mellan dem, meddele rätten tillika förordnande angående

vårdnaden om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Dör en av föräldrarna, tillkommer vårdnaden den andre. Äro bägge föräldrarna

döda, utövas vårdnaden av förmyndaren.

9 §■

Har vårdnaden enligt 7 § tillerkänts den ene av föräldrarna, och inträffar

i fråga om honom fall, varom i 6 § sägs, eller dör han, förordne rätten

den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets

bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

10 §.

Fader eller moder, som är skild från vårdnaden, må ej betagas tillfälle till

umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda därtill.

Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdnaden,

skilje rätten dem emellan.

11 §•

Vårdnaden om adoptivbarn tillkommer adoptanten; och skall vad förut

i detta kapitel stadgas om föräldrar och barn i äktenskap äga motsvarande

tillämpning å adoptanten och adoptivbarnet. Är någon adopterad av makar

eller har ena maken adopterat den andres barn, vare därvid så ansett som

vore barnet deras gemensamma.

12 §.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt

tjuguett år eller ingått äktenskap. Äro föräldrarna ense, att fadern skall

träda i moderns ställe, varde han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga

vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Finnes modern ej vara

lämplig att utöva vårdnaden, eller dör hon, skall rätten på ansökan av fadern

eller barnavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd

överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2—4 och 10 §§ stadgas med avseende å vårdnad om barn i äktenskap

skall äga motsvarande "tillämpning beträffande barn utom äktenskap.

13 §.

Utan hinder av vad rätten beslutit i fråga som avses i detta kapitel äge

rätten annorlunda förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla

det.

7 KAP.

Om underhållsskyldighet.

1 §•

Föräldrarna vare skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets uppehälle

och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning

som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig

och ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 §.

I kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin

förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag.

Tillkommer vårdnaden om barn i bestående äktenskap endast

den ene av föräldrarna och leva de ej efter domstols beslut eller eljest

på grund av söndring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken

stadgas.

3 §.

Är barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 1 § upphört, i följd av sjukdom

eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare föräldrarna

i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder, som

av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.

4 §•

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap,

vare andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till

barnets underhåll, så länge äktenskapet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga

den andre av barnets föräldrar.

5 §■

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra som

föräldrar och barn. Är adoptanten gift, have hans make den underhållsskyldighet

mot adoptivbarnet som åligger make mot andra makens barn.

Barnets föräldrar vare ej skyldiga att bidraga till dess underhåll, där ej

adoptanten samt, om han är gift, hans make bliva ur stånd att fullgöra sin

underhållsskyldighet.

6 §•

Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermånad,

om ej på grund av särskilda omständigheter annorlunda bestämmes av rätten

eller genom avtal som i 7 § andra stycket sägs. Förskottsbetalning utöver

vad nu sagts medför ej befrielse från att gälda underhållsbidrag för den tid

sådan betalning avser.

7 §.

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som

ovan sägs utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande

rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 § till barn utom äktenskap, vare det dock

bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig,

av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsmannen eller,

om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnet,

äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder.

Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en

gang för alla, erfordras städse godkännande av barnavårdsnämnden. Belopp

som sist sagts skall betalas till nämnden, och varde med beloppet så förfaret

som i 4 kap. 6 § sägs med avseende å där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhåll till barn må slutas jämväl före barnets födelse

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

33

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8 §•

Utan hinder av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7 § är bindande

jämväl för den underhållsberättigade, blivit bestämt om underhållsbidrag

äger rätten annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade

förhållanden påkalla det. Under samma förutsättning må ock avtal om underhållsbidrag,

som enligt 7 § icke är bindande för den underhållsberättigade,

på talan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Är underhåll

som avses i 1 § fastställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det

ej hinder att göra gällande rätt till bidrag för tid därefter, ändå att fall ej

är för handen som nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ej föras i fråga om avtal, varigenom

underhållsskyldig, i den ordning som stadgas i 7 § andra stycket, åtaglit

sig att till fullgörande av underhållsskyldighet som där avses utgiva visst

belopp en gång för alla.

9 §.

Är avtal, som makar med avseende å förestående återgång av äktenskap,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad slutit om underhåll till barn, uppenbart

obilligt för ena maken, må avtalet, om det ej ingåtts under hemskillnad,

på hans talan av rätten jämkas. I fråga om tid, inom vilken sådant klander

skall väckas, äge vad i 11 kap. 29 § andra punkten giftermålsbalken är

stadgat motsvarande tillämpning.

10 §.

Fader till barn utom äktenskap vare skyldig, att efter vad med hänsyn

till hans och moderns villkor må anses skäligt, bidraga till hennes underhåll

under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande

av detta underhållsbidrag skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader

som orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller

annan vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet,

eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må

fadern kunna förpliktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid

än nu sagts, dock högst under fyra månader före och nio månader efter

nedkomsten.

Dör fadern, äge modern rätt att av behållningen i boet, innan arvs- och

testamentslotter utgå, erhålla det belopp som erfordras till fullgörande av

underhållsskyldigheten emot henne för tiden efter dödsfallet.

Vad i 7 § första stycket, andra stycket första punkten samt tredje stycket

ävensom 8 § är stadgat om avtal eller dom rörande underhåll till barn utom

äktenskap skall äga motsvarande tillämpning med avseende å underhåll,

som enligt vad i första och andra stycket av förevarande paragraf sägs tillkommer

modern.

8 KAP.

Om barnavårdsmnn.

1 §•

För barn i äktenskap skall barnavårdsman förordnas, såframt föräldrarna

leva åtskilda på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad eller

deras äktenskap är upplöst samt antingen den av föräldrarna vilken vårdnaden

om barnet tillerkänts gör framställning om sådant förordnande eller

barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det erforderligt. Vad nu

8 Bihang till riksdagens protokoll 19lt9. 9 samt. 1 avd. Nr 31.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sagts för det fall att föräldrarna leva åtskilda eller deras äktenskap är upplöst

skall ock gälla, där jämlikt 6 kap. 6 § rätten förordnat, att vårdnaden

om barnet skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna.

Har make vid domstol framställt yrkande, att vårdnaden måtte tillerkännas

honom, skall, efter framställning av endera parten eller där barnavårdsnämnden

av särskild anledning finner det erforderligt, barnavårdsman förordnas

för tiden intill dess vårdnadsfrågan slutligt avgjorts.

2 §.

Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres

barn, skall vad i 1 § stadgas om barnavårdsman för barn i äktenskap äga

motsvarande tillämpning.

3 §•

För barn utom äktenskap skall barnavårdsman städse förordnas.

4 §•

Barnavårdsman förordnas av barnavårdsnämnden i den församling, där

den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd, eller, om han ej är

i riket kyrkobokförd, där han vistas.

Till barnavårdsman skall förordnas därtill lämplig man eller kvinna.

5 §•

Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, bör i god tid före

den väntade nedkomsten anmäla sitt tillstånd för ledamot av barnavårdsnämnden

i den församling, där hon vistas, eller annan, som av nämnden

erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar. Den, till viken anmälningen

gjorts, skall genast underrätta nämnden därom. Är kvinnan kyrkobokförd

i annan församling, har nämnden att om anmälningen genast underrätta

barnavårdsnämnden därstädes. Det åligger kvinnans föräldrar, arbetsgivare

och andra i liknande ställning att erinra henne om angelägenheten

därav att anmälan som nu sagts blir gjord.

Så snart anmälan inkommit eller nämnden erhållit kännedom, att barn

utom äktenskap blivit fött, skall förordnande för barnavårdsman utfärdas.

6 §.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med

råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas.

Särskilt åligger det honom att sörja för att barnets börd fastställes,

när det är fött utom äktenskap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet

så ock att biträda med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag

och, när skäl äro därtill, göra anmälan om förordnande av förmyndare

för barnet.

Barnavårdsman vare berättigad att erhålla biträde av polismyndighet för

underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande av

delgivningar. Om barnavårdsmans rätt att föra talan stadgas i 20 kap.

7 §•

Uppdraget att vara barnavårdsman upphör, när barnet fyller aderton år.

Om särskild anledning därtill föreligger, må nämnden förlänga uppdraget,

dock ej längre än till dess barnet fyllt tjuguett år.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finnes behov av barnavårdsman ej längre föreligga, äge barnavårdsnämnden

förordna, att uppdraget skall upphöra.

8 §.

Barnavårdsmannens verksamhet står under tillsyn av barnavårdsnämnden,

som, när anledning därtill föreligger, äger entlediga honom från uppdraget

och förordna annan i hans ställe.

Finner barnavårdsnämnden med hänsyn till barnets eller föräldrarnas vistelseort

tillsynen böra överflyttas å annan barnavårdsnämnd, meddele beslut

därom och give det ofördröj ligen tillkänna för såväl den andra barnavårdsnämnden

som barnavårdsmannen.

9 §•

I den ordning som gäller i fråga om beviljande av medel för barnavårdsnämnds

verksamhet må beslutas anställande genom barnavårdsnämnden

av erforderligt antal personer att, efter nämndens för varje särskilt fall

meddelade uppdrag, tjänstgöra såsom barnavårdsmän så ock anvisas medel

för ersättning åt barnavårdsmän.

10 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i fråga som avses i detta kapitel må klagan

föras genom besvär hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhöll

del av beslutet.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut.

Barnavårdsnämndens eller länsstyrelsens beslut länder, utan hinder av

klagan, till efterrättelse intill dess annorlunda kan varda förordnat.

11 §•

Närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå

meddelas av Konungen.

9 KAP.

Om underårigs omyndighet.

1 §.

Den som är under tjuguett år (underårig) är omyndig och äger icke själv

råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare män än som

följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom

gåva eller testamente.

2 §•

Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i

6 kap.

3 §■

Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat efter

det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom

och vad som trätt i egendomens ställe.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egendom,

varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hänsyn

till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas,

skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

4 §■

Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underårig under villkor

att han må själv råda däröver, skall vad i 3 § andra stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyndarens samtycke erfordras

blott i det fall att den underårige fyllt sexton år. I sådant fall skall

överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fångesmannen eller

hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång

eller tidsutdräkt.

5 §•

Idkar underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15 kap.

13 § sägs, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området

för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som

avses i 15 kap. 15 eller 16 §.

6 §•

Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med vilken

avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller behörigen

fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han dock ej,

med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde behörighet

att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess ingående må

hava blivit bestämd för godkännande eller eljest skäligen kunde beräknas

åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjänst eller annat arbete,

frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den underårige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den underårige

själv.

7 §•

Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke, ej gällande,

bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske, ersättning

för dess värde. Dock vare den underårige, där ej i andra stycket annorlunda

stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än vad

han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för honom

medfört nytta.

Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin behörighet

vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej blir

gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersättning

för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart,

skall ersättning gäldas efter vad i allmänhet gäller om skadestånd på grund

av brott.

10 KAP.

Om omyndighet på grund av rättens beslut.

1 §•

Den som fyllt tjuguett år skall av rätten förklaras omyndig:

1. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning

av själsverksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 37

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2. om han genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom eller

eljest genom otillbörligt förfarande med avseende å egendomen äventyrar

sin eller sin familjs välfärd;

3. om han är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd darav

icke kan vårda sig eller sin egendom; eller

4. om han på grund av sjukdom, försvagat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet

eller annan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter

och av sådan anledning själv begär att bliva förklarad omyndig eller

samtycker därtill.

2 §.

Föreligger beträffande underårig sådant fall som avses i 1 §, må rätten

förklara, att han skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd myndighetsålder.

3 §.

Har någon förklarats omyndig enligt vad i 1 eller 2 § sägs, äge han ej

råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare män än som

följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom

gåva eller testamente.

4 §•

Den som är förklarad omyndig må utan hinder därav själv sluta avtal

om tjänst eller annat arbete. Dock äge rätten, när hänsynen till den omyndiges

välfärd kräver det, förordna, att sådant avtal skall för honom ingås

och uppsägas av förmyndaren. Har sådant förordnande givits, äge förmyndaren

jämväl häva avtal, som efter omyndighetsförklaringen ingåtts av den

omyndige.

5 §•

Den omyndige äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat

efter omyndighetsförklaringen. Detsamma gäller avkastningen av sådan

egendom och vad som trätt i egendomens ställe. I fråga om rätt för förmyndaren

att omhändertaga egendomen skall 9 kap. 3 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning.

6 §.

Vad i 9 kap. 4 och 5 §§ stadgas med avseende å underårig skall i tillämpliga

delar lända till efterrättelse i fråga om den som är förklarad omyndig.

7 §•

Om verkan av avtal, som den omyndige ingått utan erforderligt samtycke,

gälle vad i 9 kap. 6 och 7 §§ sägs.

8 §.

Omyndighetsförklaring skall av rätten hävas, om den omyndige finnes

vara i stånd att själv taga vård om sina angelägenheter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 KAP.

Om förmyndare.

1 §‘

För underårig! barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av

föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller

varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, vare den andre barnets

förmyndare.

Går föräldrarnas äktenskap åter eller vinna de hemskillnad eller äktenskapsskillnad,

vare den barnets förmyndare, som skall hava vårdnaden om

det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene

av föräldrarna, vare han ock förmyndare.

Vad med avseende å förmynderskap stadgas om föräldrar och barn i äktenskap

skall äga motsvarande tillämpning å adoptant och adoptivbarn. År

någon adopterad av makar eller har ena maken adopterat den andres barn,

vare därvid så ansett som vore barnet deras gemensamma.

2 §•

För underårig! barn utom äktenskap vare modern förmyndare. Har vårdnaden

om barnet tillagts fadern, vare han dess förmyndare.

3 §.

Finnes ej någon som efter vad i 1 eller 2 § sägs skall vara förmyndare

för underårig, skall rätten förordna förmyndare.

För den som är förklarad omyndig skall ock förmyndare förordnas.

^ ..... 4 §.

Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre därför

förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

5 §•

När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfaren

och i övrigt lämplig man eller kvinna, helst någon som är med den omyndige

besläktad eller besvågrad eller eljest står honom nära.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida icke

särskilda skäl tala däremot.

6 §.

Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för underårig, och

hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyndare

för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej finnes

olämplig.

7 §.

För omyndig må, när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyndare

förordnas.

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke lämpligen

böra handhava förmynderskapet allena, skall medförmyndare förordnas.

8 §.

Ej må någon undandraga sig att på grund av förordnande vara förmyndare

i andra än följande fall:

s. 39 Kontrollera mot PDF

■Första lagutskottets utlåtande nr 34. 39

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1. om han uppnått en ålder av sextio år;

2. om han på grund av sjukdom eller försvagat hälsotillstånd icke utan

avsevärd olägenhet kan utöva förmynderskapet;

3. om han till följd av befattning i statens eller kommuns tjänst skulle

av förmynderskapet oskäligt betungas;

4. om han redan förut innehar två förmynderskap för andra än egna

barn eller ett sådant förmynderskap av vidlyftig beskaffenhet, därvid förmynderskap

för flera underåriga syskon räknas såsom ett;

5. om han genom förmynderskapet skulle bliva nödsakad att eftersätta

egna angelägenheter av synnerlig vikt;

6. om han skall tillsammans med annan utöva förmynderskapet eller

vårdnaden om den omyndige skall tillkomma annan;

7. om han förpliktas att ställa säkerhet för den omyndiges egendom.

Utövas förmynderskapet för underårig av föräldrarna eller en av dem,

äge förmyndaren på begäran bliva entledigad från förmynderskapet allenast

om annan förordnas till medförmyndare eller han förpliktas att ställa

säkerhet för den omyndiges egendom.

9 §.

Gör förmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet

av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd, och prövas

han på grund härav vara olämplig såsom förmyndare, eller finnes han

av annan orsak icke längre lämplig att innehava förmynderskapet, varde

han entledigad.

10 §.

Dör förmyndaren, och finnes ej någon som på grund av lag skall vara förmyndare,

skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet

till den rätt, hos vilken förmynderskapet är eller skall vara inskrivet.

11 §•

Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

12 KAP.

Om inskrivning av förmynderskap.

1 §•

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då fader, efter vilken den

underårige är arvsberättigad, eller moder avlider, eller då dessförinnan

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, annorledes än genom

upptagande av lån tillfaller den underårige eller någon rättens åtgärd

vidtages i fråga som rör förmynderskapet.

Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den som utövar förmynderskapet

har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att

fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast

haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äktenskap, som utöva

förmynderskapet gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där

fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande

från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finnes ej domstol som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter vad ovan stadgas är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna

ske vid Stockholms rådhusrätt.

2 §.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, varde förmynderskapet

inskrivet vid den rätt, där ansökningen om omyndighetsförklaring

gjordes.

3 §•

Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges

eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över

förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till annan rätt, äge den rätt, där

förmynderskapet är inskrivet, besluta därom. Underrättelse om beslutet skall

ofördröjligen givas den rätt, till vilken tillsynen sålunda överflyttas, och varde

förmynderskapet där inskrivet.

4 §•

När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angiva, vilken

överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskapet.

I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap från en överförmyndare

till en annan inom tingslag eller inom stad, där rådhusrätt finnes,

skall vad i 3 § sägs äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Rätten tillser, att förmynderskap inskrives och förmyndare varder förordnad,

då det skall ske.

6 §.

Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall anteckning

därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten.

Närmare bestämmelser om förmynderskapsbokens förande så ock om vissa

åtgärder som åligga rätten med avseende å förmyndarvården givas av

Konungen.

13 KAP.

Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter.

1 §•

Förmyndaren har, såvitt ej annat skall gälla på grund av lag eller villkor

vid förvärv genom gåva eller testamente, att förvalta myndlingens förmögenhet

och företräda honom i angelägenheter som röra denna.

2 §.

Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren eller

hans make eller någon som han företräder, äge förmyndaren ej den rätt att

företräda myndlingen, varom i 1 § sägs. Hava syskon gemensam förmyndare,

äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, såframt

de ej hava inbördes stridande intressen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vad i första stycket sägs,

saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet

må vara uppburet, eller att utgiva ersättning därför, vad i 9 kap. 7 §

första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

41

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §•

Det åligger förmyndaren för den som är förklarad omyndig att sörja för

myndlingens person, i den mån det med hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen

eller eljest finnes nödigt.

Med avseende å vårdnaden om underårig stadgas i 6 kap.

4 §• -

Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja

hans bästa.

5 §•

Har myndlingen fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämpligen kan

ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt. Är

myndlingen gift, skall jämväl makens mening inhämtas.

6 §.

Förmyndaren skall rörande allt vad till förmynderskapet hörer giva

överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.

7 §•

För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar

skäl därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till visst

av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras

och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.

B §•

Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer egendomen, handhava

förmynderskapet gemensamt; dock må rätten förordna, att tillgångarna

skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att, med

bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola förvaltas

av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa tillgångar

må ock ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom området

för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall

vårdnaden, om flera förmyndare förordnas, utövas av den bland fömyndarna

som rätten utser därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias

från skyldigheten att deltaga i handhavandet av den omyndiges övriga

angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordne

rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens person, varom

i 3 § sägs.

Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende,

vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren

finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens eller

rättens samtycke erfordras, må samtycke till åtgärden givas utan hinder av

meningsskiljaktighet mellan förmyndarna. Innan i dessa fall beslut meddelas,

skall överförmyndaren eller rätten bereda inedförmyndare tillfälle

att yttra sig.

9 §•

Förmyndare vare pliktig alt ersätta skada som han uppsåtligen eller av

vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyndige,

svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbeloppet

varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller

mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna

tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet

för bristen bestämmas efter enahanda grunder.

10 §.

Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare göra

anspråk på ersättning efter vad i 9 § stadgas, skall han, såframt de handlingar,

varom i 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter vad där

sägs, inom ett år därefter väcka talan om anspråket, eller vare sin talan

förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgående

förmyndaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

14 KAP.

Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo.

1 §•

Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande av

vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.

2 §•

Förmyndare, som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i rättshandling

vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till rättshandlingen

inhämta överförmyndarens eller rättens samtycke, såframt sådant

samtycke erfordras för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen

av omyndigs egendom.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredningen,

står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse,

i ansvar efter vad i lagen om boutredning och arvskifte stadgas.

3 §•

Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om sammanlevnad

i oskiftat bo utan överförmyndarens samtycke.

Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta

bestånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, för vilken avtalet

slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som avses i andra stycket skall rätten bereda

övriga delägare i boet tillfälle att yttra sig i ärendet.

4 §•

Slutes ej för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskiftat

bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas så snart

ske kan. Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla. Har efterlevande

make, som deltagit i avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyndaren uppsäga

avtalet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §.

Förmyndare, som för omyndig delägare i dödsbo deltager i bodelning eller

skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egendomens

fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

Avtal, varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfästes,

övertager den omyndiges lott i boet, äge förmyndaren ej ingå utan överförmyndarens

samtycke.

6 §•

Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om bodelning

i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då för

omyndig bodelning eljest skall ske.

7 §•

Inhämtas ej överförmyndarens eller rättens samtycke, då detta enligt 2,

3, 5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning

av omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning.

8 §•

Äger omyndig del i dödsbo, skall förmyndaren, så snart ske kan efter

det bouppteckning inregistrerats hos rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen

till överförmyndaren.

Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, vare

förmyndaien pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan,

samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till överförmyndaren
Är

i fall, varom i första eller andra stycket sägs, bouppteckningen av vidlyftig

beskaffenhet, må avskrift av handlingen lämnas allenast i erforderliga

delar.

9 §•

Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader från

det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats om

sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren avgiva

redogörelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyndaren pliktig

att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, slutes,

avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren bestämmer

annan tid.

Slutes för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskiftat

bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari varje år till överförmyndaren

avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna inkomsten

under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och skulder

vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak hinder

att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan

om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom

vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

Hava underåriga syskon samma förmyndare, må för dem gemensam redogörelse

eller årsuppgift avlämnas.

10 §.

Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva bouppteckning, redogörelse

eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmyndaren för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

summelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren

att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, skall

överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans

skyldighet.

11 §•

Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta

skäligt arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet

utgå årligen och må ej, med mindre rätten annorlunda förordnar, överstiga

för år räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av så stor del av boets

inkomst som enligt årsuppgift rörande boet belöper på den omyndige. Arvodet

skall förskjutas av boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära

arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre rätten med hänsyn till

särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

12 §.

Är omyndig ende delägaren i dödsbo eller äro underåriga syskon, som

hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oskiftat bo, skall, om boet

förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 15 och 16 kap.

stadgas.

15 KAP.

Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom.

1 §•

Förmyndaren vare pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro anbragta

sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig

avkastning erhålles.

2 §•

Lösören, som icke böra behållas till nytta för den omyndige, skola avyttras.

Föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller hans familj,

må dock behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn till den

omyndiges förmögenhetsförhållanden.

3 §•

Aktier och andra värdepapper böra, om de icke kunna med trygghet till

den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämpligen

kan ske.

Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel förbliva

utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har fordran

tillkommit därigenom att delägare i oskiftat bo med överförmyndarens

samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva utestående,

så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.

4 §.

Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge förmyndaren

för sådant ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som

inskrives eller inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

av inteckning i fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos

postsparbanken eller sparbank eller för längre tid hos annan bank. Närmare

bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av

den inteckningssäkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar,

å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank avses jämväl centralkassa för jordbrukskredit.

5 §•

Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat

sätt än i 4 § avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller

därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage han

därtill överförmyndarens samtycke. Ej må sådant samtycke givas, med

mindre särskilda skäl äro därtill.

6 §•

Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för bestridande

av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egendom, och

kunna av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor som avses

i 4 §, skola medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den omyndiges

namn insättas hos bank å en för ändamålet lämpad räkning.

7 §•

Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den

omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag hok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att

den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare.

8 §•

Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola,

såframt sammanlagda värdet överstiger tvåtusen kronor, i den omyndiges

namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren

uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd.

Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall genom

bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i öppet

förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn

vårdas i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar

särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgodohavande

å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som utfärdats

om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteksbanks

skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som Konungen bestämmer,

såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll att

kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven

obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må

lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Obligationer, vilka utfärdats av staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank

eller annan inrättning, som Konungen bestämmer, skola, såframt ej

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

obligationerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren

medgiver undantag, inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrättningens

skuldbok med förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola vid tillämpning av

det i första stycket givna stadgandet syskonens värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i Öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta

kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta värdehandlingar.

9 §•

Omyndigs medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens

tillstånd efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej

ränta, som innestått kortare tid än ett år. överförmyndarens tillstånd vare

ej heller erforderligt, där medlen allenast skola genom bankens försorg

överföras till annan bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må

insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att förbehåll, varom

i andra stycket sägs, ej skall gälla.

10 §.

Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller pantsätta

omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av kapitalbelopp

å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, uppbäras allenast

av banken.

Ej heller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsättning

ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, varom i 8 § förmäles,

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis

eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 §

första stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 §•

Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation

enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummelsen hos

rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt

åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör överförmyndaren,

där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans skyldighet.

12 §.

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig

eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen

fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta

handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv

förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras

hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen

av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning,

som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund

av giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt lagen om arv,

vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet

är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen

eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket

stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank

skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall

utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om

pension eller livränta eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger

att själv förvalta. I andra fall äge överförmyndaren genom meddelande till

den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning

eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligt

vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröj ligen underrätta

förmyndaren därom.

13 §.

Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre denne

fyllt sexton år.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndige

idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må drivas

utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej heller själv

å den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om överförmyndarens

samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndige äger

nödiga medel för rörelsens drivande.

Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må han

återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges uppfostran

eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år, överförmyndarens

samtycke, överförmyndaren må ock återkalla sitt samtycke

till idkande av näring som avses i andra stycket, om skäl äro därtill. Tillfälle

att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyndaren

medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan eljest

beslut av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren så ock

den omyndige, om han driver rörelsen.

14 §.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat äge

dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som av

förmyndaren med överförmyndarens samtycke drives för den omyndiges

räkning, överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om

lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt,

såframt lånet upptages inom tre månader från det inteckningen meddelades

och vid lånets upptagande eftergift av förmyndaren ej göres i fråga om de

villkor som äro angivna i det intecknade skuldebrevet.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den omyndiges

vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom säkerhet

för annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej givas, med

mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej

fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överförmyndaren,

av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller andra

den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständigheterna

må anses tillbörligt.

15 §.

Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, varigenom

å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplåta rätt

till avkomst av egendomen eller rätt att annorledes än för egendomens behov

avverka skog, ej heller annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid,

ej överstigande fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig

omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton

år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om föraning,

som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.

16 §.

Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges

fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen

rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl

äro därtill.

Det åligger rätten att före besluts fattande inhämta yttrande från överförmyndaren

samt, såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan

ske, bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och

närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Tillstånd, varom i första stycket sägs, gälle under sex månader från det

tillståndet meddelades. Erinran härom skall göras i rättens beslut.

17 §.

Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat

överförmyndarens eller rättens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges

vägnar ingått avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts,

där ej annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren

söker godkännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan

avslagen av den myndighet, av vilken den först skall prövas, äge den, med

vilken avtalet slöts, härefter frånträda avtalet, såframt ej annan överenskommelse

träffats.

18 §.

Varder avtal som avses i 17 § ej gällande efter vad där sägs, skall angående

skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet eller

att utgiva ersättning därför vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

19 §.

Förmyndaren äge årligen uppbära arvode med belopp, som kan anses

skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning. Arvodet må icke, med

mindre rätten annorlunda förordnar, överstiga för år räknat ett belopp,

motsvarande fem för hundra av den omyndiges behållna inkomst enligt års
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. “*9

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

räkning eller sluträkning, med avdrag likväl för avgift, som erlagts för vård

av den omyndiges värdehandlingar efter vad särskilt är stadgat. Avdraget

må dock ej uppgå till mer än två för hundra av inkomsten av nämnda värdehandlingar.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund

av lag är förmyndare, med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter

lämnar tillstånd därtill.

16 KAP.

Om förmyndares redovisningsskyldighet.

1 §•

Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges egendom

föra räkenskaper på sådant sätt att därigenom för varje år en noggrann

redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder samt

för förvaltningens gång.

2 §•

När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första g_ången

tillfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren

ingiva förteckning över egendomen. Varder den som uppnått

myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader

från det förmynderskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteckning

över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom

som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över

denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.

År det andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom

ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte

skett.

3 §.

Å förteckning som avses i 2 § skall förmyndaren teckna försäkran under

edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något är

med vilja och vetskap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom att

bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överförmyndaren

eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med den

omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl äro därtill.

4 §.

Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives, skall

förmyndaren göra anmälan därom till överförmyndaren inom tre månader

från det inskrivningen ägde rum.

Vad i 3 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

5 §•

Före den 15 februari varje år avgive förmyndaren till överförmyndaren

årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år

eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då för
4

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 34.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

myndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröj ligen till överförmyndaren

avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande

året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid

början av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och

utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids

utgång.

6 §■

Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan handling,

enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra tillgångar

än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från skyldighet

att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören

eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

7 §.

I förteckning över omyndigs egendom så ock i årsräkning och sluträkning

skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda

tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige fordringshandling som blivit

intecknad i honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning,

varå medlen innestå. I fråga om värdepapper, som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 15 kap. stadgas, skall nummer eller annan beteckning anmärkas.

Finnas tillgångar som stå under den omyndiges eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna uppgift därom, så ock om dessa

tillgångars värde, saframt det är honom kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga angivande

erfordras utförlig uppräkning, må beträffande dem hänvisning göras

till förut avgiven förteckning eller årsräkning, där det lämpligen kan ske.

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmyndarens

och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postadress.

8 §‘

Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar som

på grund av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller

upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift

förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift

av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om sådant

finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till överförmyndaren.

Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må avskriften

lämnas allenast i erforderliga delar.

_ Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att

värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank,

skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i

vad mån förbehåll gjorts, att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke. Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas

av två personer.

9 §•

Möter till följd av förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av annan

orsak hinder att inom tid, som är för varje särskilt fall bestämd, avlämna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 51

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall inom samma tid anmälan

om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vilken

förmyndaren har att ingiva handlingen.

10 §.

Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräkning eller

sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyndaren försummelsen

hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren

att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, skall

överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans

skyldighet.

11 §•

Då förmyndarens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att till

myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått å annan,

till denne ofördröj ligen utgiva de tillgångar som förmyndaren för myndlingens

räkning har om händer.

12 §.

Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall överförmyndaren

till den som äger mottaga redovisning för förmyndarens förvaltning

överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren förvarad förteckning

över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samtliga de räkningar

som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet varat. Var förmyndaren,

då hans befattning upphörde, fri från skyldighet att avgiva sluträkning,

skola de handlingar, varom ovan sägs, av överförmyndaren tillställas

den som äger mottaga redovisning, endast såframt denne eller den avgående

förmyndaren framställer begäran därom eller ock överförmyndaren,

på sätt i 17 kap. 4 § sägs, å sådan handling gjort anteckning om anmärkning,

utan att anmärkningen föranlett ansökan till rätten.

Hava de handlingar som avses i första stycket tillställts ny förmyndare,

åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren återställa

handlingarna, överförmyndaren skall vid handlingarnas överlämnande

skriftligen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att

återställa handlingarna, skall vad i 10 § stadgas om påföljd av försummelse,

varom där sägs, äga motsvarande tillämpning.

Skall åtgärd, varom i första stycket sägs, vidtagas av överförmyndaren, och

varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndlingen eller

ny förmyndare, innan handlingarna tillställts honom, vare godkännandet

utan verkan.

13 §.

När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmynderskapet

förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar, som finnas

förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna, av förmyndaren

hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i händelse av tvist bestämmas

av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av talan om ersättning

mot förmyndaren gått till ända eller, där sådan talan väckts, målet

blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda räkenskaper

och handlingar utgivas till den som äger mottaga redovisning för förmyndarens

förvaltning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Vad i 5—13 §§ stadgas om förmyndare skall, om förmyndaren är död, äga

motsvarande tillämpning å hans dödsbo eller, därest hans kvarlåtenskap är

avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.

17 KAP.

Om tillsyn över förmyndares förvaltning.

1 §•

Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med ledning

av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar granskas av överförmyndaren.

Vid granskningen skall särskilt tillses, att omyndigs tillgångar äro anbragta

sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig

avkastning erhålles, så ock att utgifterna för den omyndige icke överstigit

vad med hänsyn till hans förmögenhetsförhållanden och omständigheterna i

övrigt må anses skäligt.

2 §•

Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses därtill,

genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de betalningsbevis

och andra handlingar som finnas förvarade till styrkande av särskilda

poster i räkenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade värdehandlingar.

Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren hållas tillgängliga

å tid och ort som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare överförmyndaren

i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmodan av

den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verkställa den

granskning som avses i första stycket.

Medför åtgärd, varom i första stycket sägs, särskilda kostnader eller avsevart

besvär, äge rätten förordna, att särskild ersättning skall gäldas av den

omyndiges medel.

3 §.

Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till anmärkning

mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda förmyndaren

tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom förelagd

tid med förklaring, eller finner överförmyndaren avgiven förklaring otillfredsställande,

vare överförmyndaren, såframt den omyndiges rätt och bästa

kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages av rätten, pliktig

att hos rätten göra ansökan därom.

4 §•

Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller sluträkning

tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till anmärkning

som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom anteckning

goras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall meddelas

förmyndaren, därvid särskilt skall angivas huruvida anmärkningen föranlett

ansökan till rätten eller ej.

Har, på sätt i första stycket sägs, anteckning skett om anmärkning, äge

förmyndaren, såframt anmärkningen innebär att ersättningsskyldighet i för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 53

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hållande till den omyndige skulle åvila förmyndaren, väcka talan mot den

omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.

5 §.

Äger den omyndige del i oskiftat bo, skall överförmyndaren med ledning

av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmyndaren val vårdar

den omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren anledning till anmärkning,

skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Den omyndige må, om han fyllt sexton år, taga del av de räkningar och

andra handlingar rörande förmynderskapet som förvaras hos överförmyndaren.

Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste fränder.

7 §•

överförmyndaren skall varje år, i enlighet med de närmare bestämmelser

som meddelas av Konungen, till rätten överlämna uppgift rörande tillsynen

över förmyndares förvaltning under föregående år.

18 KAP

Om god man.

1 §•

Är förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att utöva förmynderskapet,

eller varder han enligt 20 kap. 27 § skild från utövningen

därav, skall god man av rätten förordnas att i förmyndarens ställe vårda den

omyndiges angelägenheter.

2 §.

Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskiftat dödsbo,

skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges rätt i boet

vid boutredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av avtal

om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den omyndige,

om eljest å hans vägnar rättshandling skall företagas, vid vilken förmyndaren,

efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndige,

eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller

hans make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommer i annat fall än i första stycket sägs angelägenhet, däri förmyndaren

eller hans make kan hava ett intresse stridande mot myndlingens,

förordne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren det begär

eller det eljest finnes lämpligt.

3 §•

Är någon för sjukdom, som kan antagas vara övergående, ur stånd att

bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom, skall rätten, där så erfordras, förordna

god man att bevaka hans rätt eller förvalta egendomen; dock må sådant

förordnande ej givas utan den sjukes samtycke, med mindre sjukdomen

medför hinder mot samtyckes inhämtande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §.

Rätten skall ock, när anmälan sker eller behovet eljest varder kunnigt,

förordna god man:

1. om vid dödsfall till namnet känd arvinge är å okänd ort eller fjärran

och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri;

2. om vid dödsfall ej kan utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge

som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge

är berättigad till arvet, eller ock kännedom finnes om arvinge efter den döde

men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort,

samt det på grund av sådan omständighet fordras, att okänd arvinges rätt

bevakas och hans lott i boet förvaltas;

3. om testamentstagare vistas å okänd eller fjärran ort eller är okänd och

hans rätt därför behöver iakttagas på sätt förut om arvinge är sagt;

4. om det eljest tarvas, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom

förvaltas;

5. om jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av

framtida händelse beror, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först

framdeles skall med äganderätt tillträdas, och det erfordras, att blivande

ägares rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för hans räkning; eller

6. om egendom, enligt vad särskilt stadgas, skall ställas under vård och

förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Tarvas god man för den som äger rätt i dödsbo, skall det hos rätten anmälas

av den som har boet i sin vård.

Rättshandling, som god man företagit med stöd av förordnande enligt denna

paragraf, gälle, ändå att den egendom förordnandet avsåg tillfaller någon

som han ej var satt att företräda.

5 §.

Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man

eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortovarandes

rätt i dödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar till god

man, varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män förordnas.

Vad i 11 kap. 4, 8, 9 och 10 §§ stadgas om hinder att vara förmyndare,

skyldighet att övertaga förmynderskap, förmyndares entledigande och skyldighet

att anmäla förmyndares död skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om god man eller godmanskap.

6 §•

Godmanskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

7 §•

Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förordnandet.

Anteckning om inskrivningen skall ske i förmynderskapsboken.

Vad i 12 kap. 3 och 4 §§ stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap

och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det

tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om godmanskap, överflyttning av godmanskap som avses

i 1 eller 2 § må ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynderskapet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Första lagutskottets utlåtande nr 34- (Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Vad i 9 och 10 samt 13—17 kap. stadgas i fråga om förmyndare och omyndigs

egendom skall i tillämpliga delar gälla med avseende å god man och

egendom som skall förvaltas av god man, med iakttagande dock av vad här

nedan i 9—11 §§ föreskrives.

9 §•

God man som förordnats att förvalta egendom vare, såframt förvaltningen

ej avser andel i oskiftat bo, pliktig att, inom en månad från det inskrivning

av godmanskapet ägde rum, till överförmyndaren ingiva förteckning över

egendomen.

Förteckning, som avgives av god man varom stadgas i 1 §, skall upptaga

den lösa egendom som omhändertages av honom. Upphör godmanskapet

innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning rörande förmynderskapet

för den omyndige inträffar, må sluträkning rörande godmanskapet

upptaga redogörelse allenast för de åtgärder som vidtagits av gode mannen,

och skall i övrigt redogörelse för förvaltningen av den omyndiges egendom

jämväl under den tid, godmanskapet varat, avgivas av förmyndaren.

Vad i 16 kap. 3 § är stadgat om förteckning, som avgives av förmyndare,

skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av god man.

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man som avses i 4 §, efter

preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit

allmänna arvsfonden, gälle i fråga om egendomens försäljning vad i lagen

om allmänna arvsfonden är stadgat.

10 §.

Är behov av god man ej längre för handen, skall han av rätten entledigas.

Har god man förordnats enligt 3 § eller 4 § 1—5, skall han entledigas, så

snart den, för vilken han förordnats, begär det.

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen anmälas

hos rätten.

11 §•

God man vare, såframt han ej äger uppbära årligt arvode, berättigad att

efter uppdragets slutförande erhålla skäligt arvode för uppdraget så ock ersättning

för sina kostnader.

19 KAP.

Om överförmyndare.

1 §-

överförmyndare väljas en för varje kommun, där ej annat följer av vad

nedan stadgas.

2 §.

I Stockholms stad skall överförmyndare icke utses utan skall vad oi n överförmyndare

stadgas gälla förmyndarkammaren. Dock må frågor om samtycke,

tillstånd eller förordnande, varom sägs i 15 kap. 5, 8, 9, 10, 12 och

14 §§, i den mån Konungen därom förordnar å förmyndarkammarens vägnar

upptagas och avgöras av någon dess ledamot eller tjänsteman eller annan

lämplig persG''», som rådhusrätten utser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ledamot av förmyndarkammaren och den som är utsedd att i angivna

hänseenden fullgöra överförmyndares åligganden må ej, utan att Svea hovrätt

givit tillstand därtill, av rådhusrätten förordnas till förmyndare eller

god man.

3 §.

Två eller flera kommuner, som lyda under häradsrätt, må, då val av

överförmyndare förestår, efter förslag av rätten förena sig till ett överförmyndardistrikt.

Kommun, som ingått i sådant överförmyndardistrikt, må ej utträda förrän

den tid, för vilken överförmyndaren blivit utsedd, gått till ända.

4 §>

Kan i stad eller annan kommun tillsynen icke utövas av en överförmyndare

ensam, må rätten på framställning av kommunen förordna, att flera

överförmyndare skola väljas. I sådant fall äge rätten indela kommunen i

distrikt, ett för varje överförmyndare, eller ock bestämma annan lämplig

grund för förmynderskapens fördelning mellan överförmyndarna.

5 §.

Överförmyndare väljes i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga samt på landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige,

om sådana finnas. Valet skall förrättas inom utgången av

begyber månad årCt fÖre det’ med viIket överförmyndarens tjänstgöringstid

Då val av överförmyndare förrättats, skall det genast anmälas till rätten.

Har val ej skett i behörig tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen,

som tillser att valet hålles så snart ske kan.

Äro flera kommuner förenade till ett distrikt för val av överförmyndare,

..kun”a kommunerna icke enas i valet av överförmyndare, skall rätten

till överförmyndare utse den av de valde som finnes därtill lämpligast.

6 §•

Till överförmyndare må i stad eller annan kommun eller i distrikt av flera

kommuner väljas den som blivit därtill vald inom annan kommun eller annat

distrikt.

7 §.

Överförmyndare väljes för en tid av fyra år. Avgår överförmyndare, innan

tiden för hans uppdrag är ute, skall i hans ställe annan väljas att tjänstgöra

under den tid som återstår. °

8 §.

Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren svensk

man eller kvinna, som uppnått tjugufem års ålder. Överförmyndare kan ej

den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Domhavande må ej vara överförmyndare inom domsagan, ej heller må ledamot

av rådhusrätt, som arbetar å endast en avdelning, vara överförmyndare

i staden. J

. „m^ annai} avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare än den som

icke ar bosatt inom den kommun eller någon av de kommuner, för vilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

57

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

valet förrättas, ämbets- eller tjänsteman som av sin befattning är hindrad

att fullgöra uppdraget, den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring

såsom överförmyndare är i tur att avgå från befattningen, den som

uppnått sextio års ålder samt den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes

av valmyndigheten.

9 §.

överförmyndare kan när som helst av rätten entledigas, om han finnes

icke vara lämplig.

10 §.

För varje överförmyndare skall finnas en ersättare. Vad i 5—9 §§ stadgas

om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning å ersättare för honom.

Äro såväl överförmyndaren som ersättaren förhindrade att uppehålla befattningen

eller bestrida därtill hörande åliggande, äge rätten förordna tillfällig

vikarie.

11 §•

överförmyndaren vare skyldig att föra bok angående de förmynderskap

och godmanskap som inskrivits och stå under hans tillsyn, över ärenden

rörande förmynderskap, vilka ej inskrivits, skall särskild förteckning föras.

12 §.

överförmyndaren äge uppbära arvode till belopp, motsvarande ett för

hundra av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna icke överstigit

tvåhundra kronor, och eljest två för hundra därav, dock äge överförmyndaren

icke av en omyndig i arvode uppbära mera än ettusen kronor för år. Inkomsten

skall beräknas enligt årsräkning eller sluträkning eller, såvitt fråga

är om omyndigs andel av inkomst från dödsbo, däri delägarna sammanleva

i oskiftat bo, enligt årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren

inbetalas vid räkningens eller årsuppgiftens avgivande, och äge förmyndare

ur dödsbo, däri den omyndige har del, förskottsvis utbekomma det belopp

som skall utgå i arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift för underåriga

syskon, skall vid beräkning av arvodets belopp hänsyn tagas till vad av boets

inkomst belöper på syskonen samfällt.

Skall ej räkning eller årsuppgift avgivas, äger rätten, om särskilda skäl äro

därtill, tillägga överförmyndaren skäligt arvode att gäldas av den omyndiges

medel.

Vad nu sagts med avseende å arvode för förmynderskap skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om godmanskap.

13 §.

Stad eller annan kommun äger, om det finnes lämpligt, lämna bidrag till

arvode åt överförmyndaren och till bestridande av de med hans verksamhet

förenade kostnaderna. Kommunen äger ock att i ordning, som av Konungen

godkännes, bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål, och äger i sådant

fall kommunen uppbära belopp som avses i 12 §.

14 §.

Rätten skall vaka över att överförmyndaren fullgör sina åligganden. Med

avseende å Stockholms förmyndarkammare utövas denna tillsyn av Svea

hovrätt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

överförmyndaren är med avseende å sin befattning underkastad ämbetsansvar.

15 §.

Närmare bestämmelser om överförmyndarens verksamhet samt om förandet

av den bok och den förteckning, varom i 11 § förmäles, meddelas av

Konungen.

20 KAP.

Vissa bestämmelser om rättegången.

Mål och ärenden rörande äktenskaplig börd, faderskap till barn utom

äktenskap, adoption, vårdnad och underhåll.

1 §•

Talan angående äktenskaplig börd må väckas vid rätten i den ort, där

barnet har sitt hemvist, eller, om det avlidit, vid den rätt som har att upptaga

tvist om arv efter barnet.

2 §•

Är part i mål som avses i 1 § underårig, sinnessjuk eller sinnesslö, äge

förmyndaren eller god man, där sådan enligt 18 kap. skall förordnas, föra

talan för honom.

Modern varde i målet hörd, om det kan ske.

3 §.

Talan rörande faderskapet till barn utom äktenskap eller om barnets egenskap

av trolovningsbarn må väckas vid rätten i den ort, där mannen har

sitt hemvist eller lägersmålet skett. Är han död, må talan väckas vid den

rätt, som har att upptaga tvist om arv efter honom.

4 §.

I mål som avses i 3 § äge modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra

talan för barnet, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare

förordnad, äge han samma rätt att föra talan för barnet. Barnavårdsman

äge ock, själv eller genom ombud, föra sådan talan.

Envar, som äger att föra talan för barnet, skall erhålla tillfälle att yttra

sig i målet.

5 §•

Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes

hävande vare rätten i den ort, där adoptanten har sitt hemvist.

6 §.

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten söka inhämta upplysning

huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller

utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas såväl från

barnavårdsnämnden i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd, som

ock, där barnavårdsman förordnats för barnet, från den barnavårdsnämnd

s. 59 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet och eljest från

barnavårdsnämnden i den församling, där föräldrarna eller den av dem som

har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, varde ändock

hörd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke ej

erfordras, skall ock han höras.

7 §•

Är adoptivbarn underårig! eller lider det av sinnessjukdom eller sinnesslöhet,

må ansökan om adoptivförhållandets hävande enligt 4 kap. 9 § första

stycket göras av barnets fader eller moder, särskilt förordnad förmyndare

eller god man eller av barnavårdsnämnd. Är adoptant sinnessjuk eller sinnesslö,

äge hans förmyndare göra ansökan om adoptivförhållandets hävande

enligt 4 kap. 8 § eller 9 § andra stycket.

I ärende om adoptivförhållandes hävande jämlikt 4 kap. 8 eller 9 § lämne

rätten alla dem tillfälle att yttra sig, vilkas samtycke eller hörande vore för

adoption erforderligt, så ock, där adoptanten är förklarad omyndig, hans

förmyndare. Är adoptivbarnet omyndigt och är ej annan än adoptanten förmyndare,

eller vistas den, mot vilken ansökningen är riktad, å okänd ort,

skall hans rätt bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles.

8 §.

Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn eller adoptivförhållandes

hävande må talan fullföljas av envar, som äger göra ansökan därom

eller som skall höras i ärendet.

9 §.

Fråga rörande vårdnaden om barn upptages av rätten i den ort, där den

som har vårdnaden om barnet har sitt hemvist.

Talan angående underhåll till barn upptages av rätten i den ort, där svaranden

har sitt hemvist. Vill käranden i mål om underhåll till barn utom

äktenskap hellre stämma till rätten i den ort, där lägersmålet skett, vare

det tillåtet. Har den som var underhållsskyldig gentemot barn avlidit, upptages

talan om underhåll till barnet av den rätt, där dödsboet svarar. Angående

talan om underhåll enligt 7 kap. 10 § åt modern till barn utom

äktenskap skall vad angående talan om underhåll till barnet är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena stadgas utgör ej hinder att upptaga fråga

som där avses i samband med äktenskapsmål.

10 §.

I mål eller ärende som angår vårdnaden äge rätten att för tiden intill dess

laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna därom efter vad som

finnes skäligt.

Förordnande, varom i första stycket sägs, må på yrkande meddelas utan

huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig

över yrkandet beredas motparten. Har förordnande meddelats, pröve rätten

när målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande, varom ovan sagts, gånge i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §•

I mål om underhåll till barn skall vad i 4 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar av

underhållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas

för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen

bedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

12 §.

I mål angående underhåll äge rätten att för tiden intill dess laga kraft

ägande dom föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt. Skyldighet

att utgiva bidrag må dock ej åläggas någon, med mindre sannolika

skäl föreligga att han är bidragsskyldig.

I fråga om förordnande som här avses skall vad i 10 § andra och tredje

styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Har mannen, efter det han på grund av förordnande som avses i 12 §

betalat underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets moder, genom

laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig, må han

dock ej av den som mottagit underhållsbidraget söka åter vad han utgivit

men äge av allmänna medel återbekomma guldna bidragsbelopp jämte ränta

efter sex för hundra om året från betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att komma under prövning, inom ett år från

det domen vunnit laga kraft göras hos länsstyrelsen i det län, där målet

avgjordes av underrätt.

Vad av allmänna medel utgivits skall stanna å statsverket, där ej länsstyrelsen

på grund av särskilda omständigheter finner skäligt förordna, att

staten skall söka sitt åter av den som mottagit underhållsbidraget. Talan

om återbekommande av vad sålunda utgivits må ej väckas senare än ett år

från det utbetalningen ägde rum.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut.

14 §.

Finnes ej enligt vad ovan sagts behörig domstol, upptages målet eller

ärendet av Stockholms rådhusrätt.

Mål rörande omyndighetsförklaring eller dess hävande samt ärenden angående

förmynderskap och godmanskap.

15 §.

Ansökan, att någon skall förklaras omyndig, varde, då fråga är om den

som uppnått myndig ålder, upptagen av rätten i den ort, där den som avses

med ansökningen har sitt hemvist. Finnes ej behörig domstol efter vad

nu är sagt, upptages målet av Stockholms rådhusrätt.

Avser ansökningen, att underårig skall förbliva omyndig jämväl efter

uppnådd myndighetsålder, höre målet till den rätt, där förmynderskapet

s. 61 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

61

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

är inskrivet, eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt, där inskrivning

skall ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt,

där förmynderskapet för den omyndige är inskrivet.

16 §.

Ansökan om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses

med ansökningen, jämväl av hans make och närmaste fränder så ock

av överförmyndaren samt i fall, varom i 10 kap. 2 § sägs, av förmyndaren.

Sinnessjuk som är för vård intagen å sinnessjukhus må ock förklaras

omyndig på anmälan av den som, enligt bestämmelser vilka meddelas av

Konungen, äger att beträffande där intagen göra sådan anmälan.

Omyndighetsförklarings hävande må sökas av den omyndige själv eller

hans förmyndare.

17 §.

Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om vars försättande

i omyndighet är fråga, eller har denne eljest medgivit, att omyndighetsförklaring

må meddelas, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart

företaga målet till avgörande. Vad nu sagts äge ock tillämpning, då fråga

är att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsverksamheten, såframt det må antagas

att hans hörande skulle vara utan gagn.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande

för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att svara i målet. Angående

sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

18 §.

Ansökan av den som försatts i omyndighet att bliva förklarad myndig

må, om den finnes uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling omedelbart

avslås. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts

av förmyndaren, må målet ock utan huvudförhandling omedelbart

företagas till avgörande, såvida förmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig

för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande

för förmyndaren att svara i målet. Angående sådant föreläggande

gälle vad om stämning är stadgat.

19 §.

Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, förordne

rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det eller

om det eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt. Begär den

som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, må

ock rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rättegångsbiträde åtnjute av allmänna medel efter

rättens prövning skäligt arvode för det arbete han nedlagt å målet för

dess förberedande och utförande så ock ersättning för nödvändiga utgifter

och tidsspillan. Då målet avgöres, skall den, för vilken rättegångsbiträde

förordnats, förpliktas att till statsverket återgälda vad biträdet tillerkänts

i arvode och ersättning, såframt ej sådan skyldighet finnes böra åläggas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

motparten eller, där ansökningen gjorts av överförmyndaren, kostnaden

prövas skola stanna å statsverket.

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning, om fri rättegång

beviljats den, för vilken biträde må förordnas.

20 §.

Kan i mål om omyndighetsförklaring dom ej omedelbart givas, äge rätten,

såframt dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den, om vars försättande

i omyndighet är fråga, eller för hans egendom, förordna, att han

skall vara omyndig under tiden intill dess målet av rätten avgöres. Förordnande,

varom nu är sagt, må meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande meddelas efter vad i första stycket sägs, skall, om det

kan ske utan märklig tidsutdräkt, tillfälle beredas den, om vars försättande

i omyndighet är fråga, att yttra sig. Förordnandet kan när som helst av

rätten återkallas.

21 §.

Ej må någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsverksamheten, ej heller den som på sådan

grund försatts i omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående

hans sinnestillstånd blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant

intyg meddelas av Konungen.

22 §.

Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, må talan

mot domen fullföljas av envar, som enligt 16 § är behörig att föra talan om

hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren.

23 §.

Om dom, varigenom någon förklarats omyndig, så ock om förordnande

som avses i 20 § skall ofördröjligen genom rättens försorg kungörelse införas

i allmänna tidningarna.

Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit i högre rätt ändrad

genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig

förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande

som avses i 20 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse

därom ske efter vad i första stycket sägs.

24 §.

Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den rätt,

där förmynderskapet är inskrivet, eller, om inskrivning av förmynderskapet

icke ägt rum, av den rätt, där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmyndare

förordnas av den rätt, där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes.

Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt, där förmynderskapet

är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt, där förmynderskapet

är inskrivet eller skall inskrivas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

63

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

25 §.

Ej må någon förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan befattning,

med mindre han erhållit tillfälle att yttra sig i ärendet.

26 §.

Kan i ärende angående förmyndares förordnande slutligt beslut ej omedelbart

givas, äge rätten, såframt omedelbar vård erfordras om den omyndiges

angelägenheter, förordna förmyndare för tiden intill dess ärendet av

rätten avgöres.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten, på sätt i 20 § stadgas, meddelat

beslut, att den, om vars försättande i omyndighet är fråga, skall vara

omyndig under tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven

ordning med avseende å nämnda tid förordna förmyndare för honom.

27 §.

Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak, varom ill kap.

9 § sägs, och kan slutligt beslut ej omedelbart givas, äge rätten, såframt

dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om

förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet under tiden

intill dess ärendet av rätten avgöres.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet,

skall, om det utan märklig tidsutdräkt kan ske, tillfälle beredas

förmyndaren att yttra sig.

28 §.

Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan

rättens åtgärd med avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej är om

ärende, varom i 29 § stadgas, göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare,

jämväl av barnavårdsman och den omyndige själv, om han fyllt

sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som

gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, må entledigas

jämväl på ansökan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Frågor som

avses i denna paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill, upptaga

utan att särskild ansökan blivit gjord.

Mot rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan fullföljas,

förutom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som äger göra ansökan

efter vad nyss är sagt.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst

åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över rättens

beslut om utdömande av vitet.

29 §.

överförmyndarens eller rättens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs

egendom må sökas allenast av förmyndaren. Mot överförmyndarens eller

rättens beslut med avseende å sådant tillstånd så ock mot överförmyndarens

förordnande, att förbehåll, varom i 15 kap. 9 § andra stycket sägs, ej skall

gälla, må talan föras allenast av förmyndaren samt, såframt ärendet angår

omhändertagande av egendom, varöver den omyndige äger råda, eller återkallelse

av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att

driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Mot överförmyndarens eller rättens beslut i fall, varom i 13 kap. 8 § tredje

stycket sägs, må talan ej föras.

30 §.

Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i 18 kap.

1 eller 2 § skall upptagas av den rätt, där förmynderskapet för den omyndige

är inskrivet eller skall inskrivas.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man

enligt 18 kap. 4 §, höre ärendet till den rätt, varunder boet lyder. Skall god

man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller ock enligt 3 § samma kapitel,

ankomme det på rätten i den ort, där den, för vilken god man förordnas,

har egendom eller eljest behov av god man yppat sig. Erfordras ny god man

eller uppstår fråga om entledigande av god man, upptages ärendet av den

rätt, där godmanskapet är inskrivet.

31 §.

Vad i 25—27 §§ stadgas beträffande förmyndare skall i tillämpliga delar

gälla i fråga om god man.

32 §.

Vad i 28 och 29 §§ stadgas om förmyndare och förmynderskap skall i

tillämpliga delar gälla jämväl beträffande god man och godmanskap, och

skall vad där sägs om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga

är om godmanskap, varom i 18 kap. 3 eller 4 § förmäles, hava avseende å

den, för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder.

Då fråga är om godmanskap för omyndig, skall i ärende som avses i

28 § även förmyndaren äga den behörighet, varom där sägs; dock äge förmyndaren

i fall som avses i 18 kap. 2 § första stycket ej föra talan mot

rättens beslut.

33 §.

Talan mot överförmyndarens beslut föres skriftligen hos rätten inom två

veckor från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

Med avseende å talan mot beslut som Stockholms förmyndarkammare

meddelar skall i stället för vad i första stycket sägs gälla vad som är föreskrivet

om talan mot rättens beslut.

34 §.

I mål eller ärende, däri överförmyndaren fört talan, äger rätten, när skäl

äro därtill, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren

ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt å målets eller

ärendets utförande ävensom för nödiga utgifter. Rätten pröve ock, huruvida

ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stanna å

statsverket.

överförmyndaren äge i mål eller ärende, däri han för talan, anlita ombud.

35 §.

Beslut eller dom, som meddelas av överförmyndaren eller rätten, skall

lända till efterrättelse utan hinder av att talan däremot föres, utom såvitt

angår dom, som innefattar hävande av omyndighetsförklaring, eller rättens

s. 65 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 65

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förordnande

meddelas om gäldande av särskild ersättning, på sätt i 17 kap.

2 § tredje stycket sägs, eller förmyndare eller god man dömes till utgivande

av försuttet vite.

Gemensamma bestämmelser.

36 §.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga motsvarande

tillämpning å den, som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig

skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande

om skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträffande den

som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen skulle för

honom kunna medföra men eller fara.

37 §.

I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller

överförmyndare för talan, skall vad i 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

38 §.

I mål eller ärende som avses i denna balk äge rätten, när det finnes lämpligt,

förordna att förhandling skall ske inom stängda dörrar.

39 §.

Mot beslut som av underrätt meddelats under rättegången i fråga, som

avses i 10, 12, 20, 26, 27 eller 31 §, skall talan föras särskilt.

40 §.

över hovrättens beslut i fråga som avses i 39 § må klagan ej föras. Samma

lag vare med avseende å ärende som först handlagts av överförmyndaren.

Vad sist sagts gäller dock ej ärende som handlagts av Stockholms förmyndarkammare.

5

5 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 34.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

2) Lag

om införande av föräldrabalken.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §•

Den nu antagna föräldrabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda

i kraft den 1 januari 1950.

2 §.

Genom föräldrabalken upphävas med de begränsningar nedan stadgas:

lagen den 14 juni 1917 (nr 376) om barn utom äktenskap;

lagen samma dag (nr 377) om äktenskaplig börd;

lagen samma dag (nr 378) om adoption;

lagen den 11 juni 1920 (nr 407) om barn i äktenskap;

lagen samma dag (nr 409) om makes underhållsskyldighet mot andra

makens barn;

lagen den 27 juni 1924 (nr 320) om förmynderskap; och

13 § andra, tredje och fjärde styckena1 lagen samma dag (nr 321) angående

införande av lagen om förmynderskap.

De övergångsbestämmelser, som meddelats till förstnämnda fem lagar så

ock till de i desamma eller i lagen om förmynderskap vidtagna ändringar,

skola fortfarande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum

som ersatts genom bestämmelse i föräldrabalken, skall denna i stället tilllämpas.

4 §■

Talan som avses i 2 kap. 1 eller 2 § eller i 3 kap. 3 § föräldrabalken må

ej väckas, om rätten till sådan talan på grund av äldre lag gått förlorad

före föräldrabalkens ikraftträdande.

5 §.

Arvode, varom förmäles i 19 kap. 12 § föräldrabalken, skall ej utgå till

Stockholms förmyndarkammare beträffande sådant förmynderskap för underårig

eller godmanskap, som ställts under Stockholms rådhusrätts tillsyn

i samband med inregistrering av bouppteckning, för vilken bouppteckningsavgift

utgått.

6 §.

Före den 1 januari 1950 meddelad dom, varigenom överflyttning skett av

vårdnaden om barn utom äktenskap eller ock bidragsskyldighet ådömts enligt

lagen om barn utom äktenskap eller jämkning vunnits med avseende

å sådan skyldighet, skall gå i verkställighet lika med laga kraft ägande dom,

där ej rätten annorlunda förordnat. Har i fråga som nu sagts beslut under

1 Senaste lydelse av 13 § se SFS 1942: 357.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

67

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rättegången meddelats före nämnda dag, skola med avseende å beslutet föreskrifterna

i 30 § första stycket och 31 § lagen om barn utom äktenskap fortfarande

lända till efterrättelse.

7 §•

Vad i 20 kap. 13 § föräldrabalken stadgas skall jämväl äga tillämpning,

där någon på grund av förordnande, som i 28 § lagen om barn utom äktenskap

sägs, eller före den 1 januari 1950 meddelad dom, som ej vunnit laga

kraft, för tid efter föräldrabalkens ikraftträdande betalat underhållsbidrag

till barn utom äktenskap eller till barnets moder och genom laga kraft ägande

dom funnits icke vara underhållsskyldig.

8 §.

Vad i 11 § lagen om barn utom äktenskap stadgas med avseende å underhåll

till barn utom äktenskap vid faderns död skall fortfarande äga tillämpning.

...

3) Lag

om ändring i giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 2 §, 5 kap. 7 § och 11 kap. 27 § giftermålsbalken

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.1)

2 KAP.

2 §•

Den, som----------föräldrarnas samtycke.

Är den---- -------anmälan förordnar.

/ fråga om adoptivbarn skall vad

nu sagts om föräldrarna gälla adoptanten

eller, om barnet adopterats av

makar eller ena maken adopterat

den andres barn, makarna.

5 KAP.

7 §•

Leva makar — —------— — därtill äro.

Om bidrag till barnens underhåll Om bidrag till barnens underhåll i

i fall, som avses i första stycket, stad- fall, som avses i första stycket, stadgas

i lagen om barn i äktenskap. gas i föräldrabalken.

* Utskottets förslag överensstämmer med Kungl. Maj:ts förslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

11 KAP.

27 §.

Om åliggande för rätten att vid

hemskillnad och äktenskapsskillnad

förordna, vilken av makarna skall erhålla

vårdnaden om barnen, så ock

om bidrag till barnens underhåll i

dessa fall stadgas i lagen om barn i

äktenskap.

Om åliggande för rätten att vid

hemskillnad och äktenskapsskillnad

förordna, vilken av makarna skall erhålla

vårdnaden om barnen, så ock

om bidrag till barnens underhåll i

dessa fall stadgas i föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

4) Lag

angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 3 §, 4 kap. 3 § och 5 kap. 4 § lagen den 8

juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives; att

efter 5 kap. skall införas ett nytt kapitel, betecknat såsom 6 kap., med den

överskrift och av den lydelse nedan angives; att nuvarande 6 kap. hädanefter

skall betecknas såsom 7 kap.; att 5 § i sistnämnda kapitel1 skall erhålla

ändrad lydelse enligt vad i det följande angives; samt att lagens överskrift

skall lyda som följer.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag))

Lag om vissa internationella rätts- Lag om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap och förhållanden rörande äktenskap, förförmynderskap.

mynderskap och adoption.

3 KAP.

3 §•

Makar, som tillhöra främmande Makar, som tillhöra främmande

stat men hava hemvist här i riket, stat men hava hemvist här i riket,

må, där talan om äktenskapsskill- må, där talan om äktenskapsskillnad

eller hemskillnad är anhängig- nåd eller hemskillnad är anhängig
gjord

i deras hemland, var för sig gjord i deras hemland, var för sig

utverka förordnande, som i 7 kap. utverka förordnande som i 15 kap.

12 § av lagen om äktenskaps ingåen- 11 § giftermålsbalken sägs, ändå att

de och upplösning sägs, ändå att så- sådan skillnad, varom fråga är, ej

dan skillnad, varom fråga är, ej kan kan här meddelas. Dock skall förord- 1 2

1 Senaste lydelse av 3 kap. 3 § se SFS 1915: 436, av 4 kap. 3 § och 5 kap. 4 § se SFS

1924:340 och av 6 kap. 5 § se SFS 1931:154.

2 Utskottets förslag överensstämmer med Kungl. Maj:ts förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Gällande lydelse.)

här meddelas. Dock skall förordnandet

upphöra att gälla, där den i makarnas

hemland väckta talan varder

återkallad eller ogillad eller förordnandet

ej inom ett år stadfästes av

behörig myndighet därstädes.

(Utskottets förslag.)

nandet upphöra att gälla, där den i

makarnas hemland väckta talan varder

återkallad eller ogillad eller förordnandet

ej inom ett år stadfästes

av behörig myndighet därstädes.

4 KAP.

3 §•

Skall förmynderskap för underårig,

som vistas här i riket, ej anordnas

enligt svensk lag, eller är ännu

ej utrett, om det skall ske, äge likväl

rätten eller domaren, om den

omyndiges angelägenheter kräva

omedelbar vård, efter vad i svensk

lag är stadgat förordna förmyndare

för tiden intill dess förmynderskap anordnats

i enlighet med den främmande

statens lag eller förmyndare blivit

av rätten genom slutligt beslut

utsedd. 5

Skall förmynderskap för underårig,

som vistas här i riket, ej anordnas

enligt svensk lag, eller är ännu

ej utrett, om det skall ske, äge likväl

rätten, om den omyndiges angelägenheter

kräva omedelbar vård, efter

vad i svensk lag är stadgat förordna

förmyndare för tiden intill

dess förmynderskap anordnats i enlighet

med den främmande statens

lag eller förmyndare blivit av rätten

genom slutligt beslut utsedd.

Är förmynderskap-----omyndiges angelägenheter.

5 KAP.

4 §•

Skall i visst fall svensk lag ej äga

tillämpning beträffande omyndighetsförklaring

av någon, som vistas

här i riket, eller är ännu ej utrett,

om det skall ske, äge likväl rätten

eller domaren, om dröjsmål uppenbarligen

skulle medföra fara, förordna,

att han skall vara omyndig under

tiden intill dess vård om hans

angelägenheter anordnats i enlighet

med lagen i hans hemland eller rätten

meddelat slutligt utslag, så ock

för samma tid förordna förmyndare.

I avseende å förordnande, varom nu

är sagt, skall vad i lagen om förmynderskap

12 kap. 8 § och 14 § andra

och tredje styckena är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Är förmynderskap —------

Skall i visst fall svensk lag ej aga

tillämpning beträffande omyndighetsförklaring

av någon, som vistas

här i riket, eller är ännu ej utrett,

om det skall ske, äge likväl rätten,

om dröjsmål uppenbarligen skulle

medföra fara, förordna, att han skall

vara omyndig under tiden intill dess

vård om hans angelägenheter anordnats

i enlighet med lagen i hans hemland

eller rätten meddelat dom, så

ock för samma tid förordna förmyndare.

I avseende å förordnande, varom

nu är sagt, skall vad i 20 kap.

20 §, 26 § andra stycket och 39 § föräldrabalken

är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

----omyndiges angelägenheter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

6 KAP.

Om adoption.

1 §•

Jämför 26 § lagen om adoption. Utländsk undersåte må ej här i

riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i

den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande

stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å viss

stat eller för bestämt fall medgivit, att

det må ske.

2 §•

Jämför 27 § lagen om adoption. Adoptiv förhållande må ej, där

adoptanten är utländsk undersåte,

här i riket hävas, med mindre hävandet

varder gällande i den stat han tillhör.

År adoptanten svensk undersåte,

må adoptivförhållande ej utrikes hävas

med verkan här i riket, där ej

Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

6 KAP.

5

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Norge

eller med en eller flera av dessa stater,

med avseende å undersåtar i

fördragsslutande stat, stadga avvikelser

från de i denna lag givna bestämmelser

och jämväl i övrigt meddela

föreskrifter om internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps

ingående, återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad,

hemskillnad samt

förmynderskap för underåriga och

omyndigförklarade.

Efter avtal - Skall, enligt

7 KAP.

§•

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Norge

eller med en eller flera av dessa stater,

med avseende å undersåtar i

fördragsslutande stat, stadga avvikelser

från de i denna lag givna bestämmelser

om internationella rättsförhållanden

rörande äktenskaps ingående,

återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad,

hemskillnad, förmynderskap

för underåriga och

omyndigförklarade så ock i övrigt

meddela föreskrifter i dessa hänseenden

samt beträffande internationella

rättsförhållanden rörande adoption.

--meddelade bestämmelserna.

--främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

71

5) Lag:

angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller

faderskapet till barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §•

Yrkar part i mål om äktenskaplig börd eller om faderskapet till barn utom

äktenskap, att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga

egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum, äge rätten förordna

om sådan undersökning med avseende å modern och barnet ävensom,

såvitt angår mål om äktenskaplig börd, mannen i äktenskapet och i mål om

faderskapet till barn utom äktenskap den uppgivne fadern. Kan det hållas

för visst, att annan än mannen i äktenskapet eller den uppgivne fadern haft

samlag med modern å tid, då barnet kan vara avlat, må förordnande om

undersökning avse jämväl honom.

På yrkande av part äge ock rätten,

där så visar sig erforderligt, förordna,

att undersökningen skall omfatta

syskon till barnet eller föräldrar och

syskon till annan som avses med förordnande

enligt första stycket.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig lämnas den som

förordnandet skulle avse.

2 §•

Rätten äge vid vite förelägga den, som avses med förordnande enligt 1 §,

att med intyg av behörig läkare visa, att för blodundersökning erforderligt

blodprov tagits å honom eller att han undergått annan undersökning rörande

ärftliga egenskaper varom fråga är. Såvitt angår barn som ej fyllt aderton

år, skall föreläggandet givas den som har vårdnaden om barnet.

3 §•

Har någon efter anmodan av part eller enligt rättens förordnande undergått

undersökning som avses i denna lag, äge han rätt till ersättning för

nödiga kostnader i anledning av undersökningen samt för tidsspillan efter

vad rätten prövar skäligt.

Ersättningen skall utgivas av den part, som påkallat undersökningen. Åtnjuter

parten fri rättegång, gälle vad därom finnes stadgat. 4

4 §■

Vid föreläggande enligt 2 § må fästas villkor, att den, som påkallat undersökningen,

i god tid till den, vilken föreläggandet gäller, erlägger ett belopp,

motsvarande den gottgörelse som i statens eller kommuns tjänst anställd

läkare äger betinga sig för den avsedda åtgärden. Vad nu sagts skall

äga avseende jämväl å nödiga kostnader till resa och uppehälle i anledning

av undersökningen.

Skall gottgörelse enligt lagen om fri rättegång gäldas av allmänna medel,

äge vad i första stycket stadgas ej tillämpning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §•

Närmare bestämmelser om tagandet av blodprov och dess insändande till

sakkunnig för undersökning så ock om annan undersökning rörande ärftliga

egenskaper meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen

därtill förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

Genom denna lag upphäves lagen den 26 maj 1933 (nr 229) angående

blodundersökning i mål om barn utom äktenskap.

6) Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 15 §§ lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång.

Härigenom förordnas, att 3 och 15 §§ lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.’)

3 §.

Part, som---—--talan utgått.

Av allmänna------för en.

När i mål om äktenskaplig börd

eller faderskapet till barn utom äktenskap

blodundersökning eller annan

undersökning rörande ärftliga

egenskaper äger rum på begäran av

part, som åtnjuter fri rättegång, skall

stämpel ej åsättas utlåtande över undersökningen.

Gottgörelse, som i statens

eller kommuns tjänst anställd

läkare äger betinga sig för åtgärd i

och för undersökningen, skall utgå

av allmänna medel. Har rätten förordnat

om undersökning av någon,

skall ersättning och förskott, som må

tillkomma honom, utgå efter enahanda

grunder och i samma ordning,

som stadgas angående ersättning och

förskott av allmänna medel till vittnen.

15 §.

Beslut rörande fråga som avses i Beslut rörande fråga som avses i

denna lag meddelas av rätten. Krigs- denna lag meddelas av rätten. Ägo- 1 2

1 Senaste lydelse av 3 och 15 §§ se SFS 1947: 633.

2 Utskottets förslag överensstämmer med Kungl. Maj:ts förslag.

Har i mål om faderskap till barn

utom äktenskap, däri den uppgivne

fadern åtnjuter fri rättegång, eller i

mål om äktenskaplig börd, däri käranden

åtnjuter sådan förmån, i statens

eller kommuns tjänst anställd

läkare tagit blodprov för undersökning

av faderns samt moderns och

barnets blodgruppsegenskaper, skall

ersättning härför gäldas av allmänna

medel. Stämpel skall ej åsättas

utlåtande som i anledning av undersökningen

avgives.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34. 73

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

rätts, ägodelningsrätts eller vatten- delningsrätts eller vattendomstols bedomstols

beslutanderätt må dock, då slutanderätt må dock, då domstolen

domstolen ej håller sammanträde, ej håller sammanträde, utövas av

utövas av krigsdomaren, ägodelnings- ägodelningsdomaren eller vattenrättsdomaren

eller vattenrättsdomaren. domaren.

Har rätten------rättegången därstädes.

I fråga om talan mot beslut som I fråga om talan mot beslut som

meddelats av krigsdomare, ägodel- meddelats av ägodelningsdomare elningsdomare

eller vattenrättsdomare ler vattenrättsdomare äge vad som är

äge vad som är stadgat om talan mot stadgat om talan mot ägodelningskrigsrätts,

ägodelningsrätts och vat- rätts och vattendomstols beslut mottendomstols

beslut motsvarande till- svarande tillämpning,

lämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

B) att riksdagen med anledning av motionerna I: 257,

II: 28 och II: 321 måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning av frågan, i

vilken utsträckning barnavårdsman bör utses för barn i äktenskap

och adoptivbarn jämte därmed sammanhängande

spörsmål, samt för riksdagen framlägga det förslag vartill

utredningen kan föranleda; samt

C) att motionerna I: 253, 256 och 257 samt II: 28, 318, 321

och 322, i den män de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet hemställt ovan under A) och B), icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Kriigel, Lodenius, Olofsson,

Lindblom, fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström och herr Löthner;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,

Andersson i Mölndal, Fagerholm, Svensson i Stenkyrka*, fru Gärde

Widemar och herr Edenman.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

Reservationer:

vid 2 kap. 1 § förslaget till föräldrabalk

av herr Branting, fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström och Gärde Widemar,

vilka anfört följande:

Hittills har gällt att om mannen vill påstå att barn, som hustrun fött

under äktenskapets bestånd, saknar äktenskaplig börd, skall han väcka

talan därom inom sex månader från det han fått kunskap om barnets födelse.

Med hänsyn till att det ur flera synpunkter kan vara olämpligt eller

olyckligt, om mannen en längre tid dröjer med sitt ståndpunktstagande i

fråga om barnets börd, har alltså tiden inom vilken han skall väcka talan

begränsats till ett halvt år. Givetvis har härvid också hänsyn tagits därtill,

att det vanligen torde ligga i barnets intresse att äga äktenskaplig börd.

Enligt den nu i 2 kap. 1 § föreslagna bestämmelsen i föräldrabalken kan

mannen dröja med att väcka nu ifrågavarande talan intill dess tre år förflutit

efter det han fick kunskap om barnets födelse.

Som regel torde, enligt vår mening, en betänketid och en förberedelsetid

för rättegången, omfattande sex månader, vara tillfyllest. Dock må medgivas

att undantagsvis fall kunna förekomma, där mannen skäligen bör

disponera längre tid för att bliva i tillfälle att väcka sin talan. Han kan

exempelvis vistas å utrikes ort, då han får veta barnets födelse. Vi vilja

därför icke motsätta oss, att tiden inom vilken mannen skall väcka talan

angående barnets äktenskapliga börd utsträckes, exempelvis till två år

från det han fått kunskap om barnets födelse. Att därutöver göra det möjligt

för mannen att hålla frågan svävande synes oss icke lämpligt, ej heller

motsvara något mannens berättigade intresse.

Enligt det nu framlagda förslaget har ytterligare stadgats, att om mannen

ej varaktigt sammanbott med barnet, han kan, efter det han fått kunskap

om barnets födelse, dröja hur länge som helst med att väcka talan

om att barnet saknar äktenskaplig börd. Blott i det fall, att talan väckes

från barnets sida mot honom — exempelvis angående underhållsbidrag

eller annat krav, grundat på att barnet har äktenskaplig börd — inträder

för mannen en viss preskriptionstid i fråga om hans rätt att bestrida barnets

äktenskapliga börd. Efter det att nu ifrågasatt talan väckts mot mannen,

skall han nämligen —- för det fall att han vill frånkänna barnet dess

äktenskapliga börd — väcka talan mot barnet inom ett år efter det han

själv delgivits stämning.

Om mannen under de nu förutsatta förhållandena, d. v. s. att han ej

varaktigt sammanbott med barnet, skulle do, ha vissa hans arvingar enligt

förslaget rätt att väcka talan om barnets börd inom ett år efter dödsfallet.

Dessa bestämmelser ha tillkommit med tanke på exempelvis ett sådant

fall, att makarna levat åtskilda och att det dem emellan varit alldeles

s. 75 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

75

klart, att barnet icke är mannens barn. För sådant eller liknande fall har

alltså mannen, enligt förslaget, tillerkänts rätt att dröja hur länge han

vill, efter det han fått veta barnets födelse, med att framställa yrkande

om att barnet saknar äktenskaplig börd.

Man kan ifrågasätta lämpligheten av de nu angivna lagreglerna även för

det av förslagsställarna tänkta fallet. Det kan väl göras gällande att en

man, som levat skild från hustru och barn och får veta att hon fött ett

barn, vilket kommer att kyrkoskrivas såsom hans barn, rimligen bör hava

en skyldighet att inom skälig tid få saken angående barnets börd tillrättalagd.

Frågan kompliceras också genom den mannens arvingar medgivna

rätten att efter hans död föra talan om barnets börd. Dessa kunna givetvis

icke alltid förutsättas veta, om icke makarna träffats tillfälligtvis, trots

att mannen levat skild både från hustrun och barnet. Men framför allt synes

oss den nu ifrågavarande lagregeln oantagbar därför att den formulerats

så, att den täcker också helt andra fall än de förutsatta. Lagens enda

förutsättning för att tillerkänna mannen en obegränsad tid till att föra talan

om barnets börd är, såsom anförts, att »mannen ej varaktigt sammanbott

med barnet». Uppenbarligen kunna exempelvis sådana fall förekomma,

att makarna leva tillsammans men att mannen ej varaktigt sammanbott

med barnet helt enkelt därför att makarna låtit barnet från dess födelse

vistas och växa upp i ett annat hem. Makarna kunna t. ex. ha låtit

barnet leva hos hustruns föräldrar på landet, under det att de själva bo

i staden. Något rimligt skäl varför, i ett sådant fall, mannen skulle äga

rätt att när som helst under makarnas äktenskap väcka talan om barnets

börd synes oss icke föreligga. Så som nu lagen formulerats, får stadgandet

en mycket mera vidsträckt innebörd än torde ha avsetts.

Med stöd av vad sålunda anförts få vi hemställa, att 2 kap. 1 § förslaget

till föräldrabalk måtte erhålla följande lydelse.

Vill mannen vinna förklaring, att barn som avses i 1 kap. 1 § icke

har äktenskaplig börd, skall han väcka talan mot barnet eller, om barnet

avlidit, dess arvingar inom två år från det han fick kunskap om

barnets födelse.

Talan enligt första stycket må ej äga rum, om mannen, sedan han

fått kunskap om att modern haft samlag med annan under tid, då barnet

kan vara avlat, efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt.

vid 3 kap. 2 § förslaget till föräldrabalk

av herr Brant ing, fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, Gärde Widemar

och herr Edenman, vilka anfört följande:

Vi äro ense med utskottets majoritet att den nuvarande bevisregeln,

vilken för faderskapspresumtionens hävande fordrar, att varje möjlighet

till faderskap är utesluten, måste betraktas som alltför sträng. Regeln medför

till följd härav att risken för misstag beträffande faderskapet är ganska

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

betydande. En ändring av lagregeln framstår därför som önskvärd i syfte

att öppna större möjlighet att faderskap fastställes i överensstämmelse med

verkliga förhållandet.

Hur långt man härvid bör gå har under förarbetena till förslaget varit

föremål för delade meningar. Enligt ärvdabalksakkunnigas förslag fordrades

för faderskapspresumtionens hävande, att det var »uppenbart osannolikt»

att barnet avlats vid det samlag som svaranden visats ha haft med

modern under konceptionstiden. Under remissbehandlingen godtogs detta

förslag av flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. I propositionen

däremot har föreslagits att presumtionen skall falla, så snart det är

»osannolikt» att samlaget i fråga verkat befruktande.

Man synes icke kunna bortse från att Kungl. Maj :ts av utskottets majoritet

tillstyrkta förslag kräver ett något mindre mått av bevisning för presumtionens

kullkastande än ärvdabalksakkunnigas förslag. Av departementschefens

yttrande på denna punkt synes även framgå, att en sådan

skillnad är åsyftad.

Då man nu går att ändra gällande rätt på denna synnerligen viktiga

punkt, är det självfallet att man måste iakttaga stor försiktighet. Det bör

icke vara så, att varje tvivel om mannens faderskap skall kunna föranleda

att han fritages från faderskapet; mannen i fråga har ju dock haft samlag

med modern å sådan tid att han kan vara fader till barnet. Motbevisningen

måste ha nått en avsevärd styrka. Härför talar främst hänsynen

till modern och barnet. Om måttet av den bevisning som kräves för

presumtionens kullkastande ej sättes tillräckligt högt, kan modern nämligen

lätt utsättas för trakasserier bl. a. genom att möjligheterna öka för

mannen att inför domstol misstänkliggöra modern för att ha stått i förbindelse

med flera män. Därmed kommer med visshet antalet fall att öka,

då faderskapet ej kan fastställas, och gruppen barn utan rättslig fader

blir större. Så blir fallet redan med den lydelse, som nedan förordas —

dock icke i samma utsträckning som om utskottsmajoritetens förslag skulle

vinna riksdagens bifall.

Vi anse sålunda att det genom propositionen framlagda förslaget gått

för långt i uppmjukning av den nuvarande regeln och att ärvdabalksakkunnigas

förslag är att föredraga samt hemställa, att 3 kap. 2 § i förslaget

erhåller följande lydelse:

Varder utrett, att mannen haft samlag med modern å tid, då barnet

kan vara avlat, skall han anses såsom fader, om det ej är uppenbart

osannolikt att barnet avlats vid samlaget.

vid 5 kap. i § förslaget till föräldrabalk

av fruar Sjöström-Bengtsson och Lindström vilka anfört:

Om en änka eller frånskild moder gifter om sig, får äktenskapet bl. a.

den följden, att hennes namn ändras. Däremot komma hennes barn i det

föregående äktenskapet att bibehålla samma släktnamn som förut. Detta

förhållande kan under vissa omständigheter medföra svårigheter för så
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 34.

77

dant barn, i det att barnet, som lever inom viss familj, det oaktat icke bär

denna familjs släktnamn. Visserligen finnes, såsom departementschefen

erinrat, möjlighet att enligt förordningen angående antagande av släktnamn

få till stånd namnändring i nu avsedda fall. Emellertid torde detta

innebära en för många svårframkomlig väg, och det finnes anledning förmoda,

att namnändring i denna ordning icke sker i alla de fall, där det är

till nytta för barnet att erhålla styvfaderns släktnamn. I stället böra i detta

avseende gälla samma regler som för barn utom äktenskap.

På nu anförda skäl få vi föreslå, att 5 kap. 1 § förslaget till föräldrabalk

måtte erhålla följande lydelse:

Barn i äktenskap erhåller faderns släktnamn. Har modern ingått

äktenskap med annan, må denne giva barnet sitt släktnamn. Till sådan

ändring av namn erfordras samtycke av den som har vårdnaden

om barnet, där detta är under tjuguett år, och av barnet själv, om

det fyllt aderton år.

Barn som, sedan det fyllt aderton år, erhåller äktenskaplig börd genom

att föräldrarna ingå äktenskap med varandra, behåller det släktnamn

som dessförinnan tillkom barnet, såvida icke barnet själv annorlunda

bestämmer.

vid 6 kap. 3 § förslaget till föräldrabalk

av herr Branting, fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström och Gärde Widemar,

vilka ansett att utskottets utlåtande beträffande denna paragraf i förslaget

till föräldrabalk bort ha följande lydelse:

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att kroppsaga

bör undvikas även av föräldrar mot barn. Ur nu angivna principiella

utgångspunkt är det självfallet att betrakta som ett steg framåt att i Kungl.

Maj :ts förslag uttrycket »tukta» utbytts mot »tillrättavisande uppfostringsmedel»

i syfte att utmärka att äganderätten är begränsad. Även efter denna

ändring torde dock risk föreligga att lagstadgandet om föräldrars tuktorätt

tages till intäkt för att aga är tillåten även i kraftiga former, vilka enligt

utskottets mening böra vara straffbelagda som misshandel.

Med hänsyn härtill kunde ifrågasättas, om icke stadgandet borde helt

utgå. Mot en sådan lösning har under ärendets behandling invänts, att

härigenom en kroppslig tillrättavisning även av mycket lindrig art bleve

jämställd med straffbar misshandel, vilket vore att gå för långt. Enligt utskottets

mening är det tveksamt, om den lindriga form av fysisk tillrättavisning,

som även utskottet anser icke bör straffbeläggas, verkligen ingår

under begreppet straffbar misshandel. Med hänsyn till den tveksamhet som

råder på denna punkt vill utskottet emellertid icke i detta sammanhang

yrka att det föreslagna stadgandet utgår. Däremot anser utskottet lämpligt

att man vid en kommande revision av straffreglerna rörande brott mot

person överväger huruvida misshandelsbegreppet icke bör få en sådan

utformning, att därunder otvetydigt ej inbegripes denna lindriga form av

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Första lagutskottets utlåtande nr 34-

kroppslig tillrättavisning från föräldrar gentemot barn, som enligt vad nyss

sagts ej bör vara straffbelagd. Därest en sådan ändring kommer till stånd,

föreligger icke någon som helst anledning att bibehålla det särskilda stadgandet

om föräldrars äganderätt.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

491676

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.