Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för olovlig varuutförsel, m. m.

1949-05-17 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för olovlig varuutförsel, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om straff för olovlig varuutförsel, m. m.

Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 99, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag om straff för olovlig varuutförsel;

2) lag angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för

olovlig varuinförsel;

3) lag om ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

4) lag angående ändrad lydelse av 19 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26

s. 1) om inteckning i fartyg;

5) lag angående ändring i lagen den 10 februari 1933 (nr 28) om ändrade

bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.;

6) förordning om ändrad lydelse av 7 kap. 22 § förordningen den 18 juni

1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker;

7) förordning om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. förordningen den 1 juli

1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;

8) förordning om ändrad lydelse av 18 § 2 mom. förordningen den 1 juli

1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt

9) förordning om ändrad lydelse av 48 § 1 mom. förordningen den 11

juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angives anförts till stöd för de

i propositionen framlagda förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.

Inledning.

Frågan om påföljd för den som i strid mot meddelat exportförbud utför

gods ur riket regleras för närvarande genom förordningen den 3 mars 1916

(nr 4.9) om straff för olovlig varuutförsel m. m. Under senare år ha vid

upprepade tillfällen framställts önskemål om ändring av föreskrifterna i

nämnda förordning. Bland annat har generaltullstyrelsen hemställt, att förordningen

måtte bliva föremål för en allmän revision.

1 Bihang till riksdagens protokoll 101/9. 9 samt. 1 avd. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrogs under hösten 1947

åt tullfiskalen Herbert Alexandersson att upprätta utkast till ny förordning

om straff för olovlig varuutförsel. Ett sådant utkast avlämnades till justitiedepartementet

i november 1947. På grundval av detta utkast utarbetades

sedermera inom justitiedepartementet en promemoria med förslag till författning

i ämnet. Utlåtanden över denna promemoria ha avgivits av justitiekanslersämbetet

och generaitullstyrelsen, varefter ytterligare överarbetning

ägt rum. I samband därmed har tillika uppkommit fråga om jämkningar i

ett flertal andra lagar och författningar.

Vid riksdagen 1917 anmärkte åtskilliga ledamöter av konstitutionsutskottet,

att 1916 års förordning innehölle föreskrifter av sådan natur att de

icke bort meddelas av Kungl. Maj :t ensam utan rätteligen skulle behandlats

i den för stiftande av kriminallag stadgade ordningen. Redan långt tidigare

hade uttalanden av motsvarande innebörd gjorts rörande bestämmelserna

om straff för olovlig införsel. Dessa senare bestämmelser blevo också

år 1923 utbrutna ur tullstadgan och överförda till en särskild författning

av lags natur, lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har det synts föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, lämpligast att frågan om meddelande

av nya bestämmelser rörande påföljder för olovlig varuutförsel prövas i

den ordning § 87 regeringsformen föreskriver.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att förordningen den 3 mars 1916 om straff för

olovlig varuutförsel m. m. skall ersättas med eu ny lag i samma ämne. Förslaget

till sådan lag bygger i stort sett på nuvarande bestämmelser men innebär

på åtskilliga punkter förenkling och modernisering. Bl. a. ha föreskrifterna

om straff och förverkandepåföljder omarbetats i överensstämmelse

med den nyligen företagna revisionen av vissa kapitel i allmänna

strafflagen. Även rättegångsreformen har föranlett ändringar, framför allt

beträffande reglerna om laga domstol, åtal, beslag och andra tvångsmedel.

Vidare framlägges förslag till liknande ändringar i 1923 års lag om straff

för olovlig varuinförsel och 1924 års spritinförsellag.

Härjämte föreslås, i enlighet med vad riksdagen förut hemställt, att de

andelar i böter m. m., som vid smuggling och olovlig rusdryckshantering för

närvarande utgå till åklagare, angivare och beslagare eller till gratifikationer

åt tulltjänstemän och polismän, skola indragas till kronan.

I övrigt innefattar propositionen ett par mindre följdändringar i lagen

om inteckning i fartyg och lagen den 10 februari 1933 om ändrade bestämmelser

i vissa fall rörande fördelning av böter in. in.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

3

Förslaget till lag om straff för olovlig varuutförsel.

1 §•

I denna paragraf angivas de allmänna brottsrekvisiten och meddelas bestämmelser

om straff. Paragrafen är avsedd att ersätta 1 § 1 mom. samt

4 § 1—3 mom. 1916 års förordning.

Straffet skall enligt lagförslaget, liksom för närvarande, i allmänhet vara

dagsböter. Under vissa omständigheter skall emellertid även frihetsstraff

kunna ådömas, såsom då utförseln ägt rum i större omfattning eller yrkesmässigt.

Behov av att kunna tillgripa frihetsstraff har ansetts föreligga även då

fråga är om återfall. Beträffande återfall stadgas för närvarande i 4 § 1

mom. 1916 års förordning att om den, som två eller flera gånger straffats

för olovlig varuutförsel, ånyo förövar enahanda brott, han skall dömas till

fängelse från och med en månad till och med två år eller till straffarbete

från och med två månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må dock, enligt 2 mom. samma paragraf, dömas till böter

enligt vad för olovlig varuutförsel i allmänhet är föreskrivet.

I den förut omnämnda departementspromemorian erinrades, att dessa bestämmelser

syntes onödigt stränga. Tillika framhölls, att det höga maximum

av två års straffarbete medförde, att mål om återfall i rådhusrätt alltid måste

handläggas med nämnd. I samband med dessa uttalanden anfördes, att ett

högsta straff av ett års fängelse syntes tillräckligt även när återfall förelåge.

Å andra sidan borde — i överensstämmelse med vad som numera gällde

enligt 4 kap. 14 § allmänna strafflagen — återfallsstraff kunna inträda så

snart gärningsmannen förut blivit dömd för olovlig varuutförsel. Kravet

på undergången bestraffning anslöte till en äldre lydelse av omförmälda

lagrum i strafflagen och borde därför ej lämpligen bibehållas.

Vad som i denna del föreslagits i promemorian har lämnats utan anmärkning

i remissyttrandena.

Departementschefen förklarade emellertid, att han för sin del icke vore

beredd att tillstyrka en så betydande sänkning av straffet. Åtminstone för

de grövsta fallen borde enligt departementschefens uppfattning straffarbete

alltjämt ingå i skalan. I enlighet härmed har i lagförslaget återfallsstraffet

satts till böter eller fängelse med möjlighet att döma till straffarbete i högst

två år, om den olovliga utförseln skett i större omfattning eller yrkesmässigt.

Under 2 § i 1916 års förordning angivas vissa fall, då gods, som ligger

under exportförbud, ändock straffritt får utföras. Bestämmelserna i fråga

innefatta i själva verket begränsningar av exportförbudens giltighet och ha

■— enligt departementschefen — därför knappast sin rätta plats i en lag om

straff för överträdelse av sådant förbud. På grund härav har ingen mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

svårighet till nämda stadganden upptagits i lagförslaget. Erforderliga föreskrifter

i ämnet torde enligt departementschefens mening i stället böra utfärdas

i administrativ ordning.

4 §•

I denna paragraf ha upptagits bestämmelser om förverkandepåföljder.

Härom stadgas för närvarande i 1 § 2 mom. 1916 års förordning att olovligen

utfört gods skall vara förverkat samt att, därest godset ej kan tillrättaskaffas,

gärningsmannen i stället skall gälda dess värde. Dessutom gäller

enligt 3 mom. samma paragraf, att mindre farkoster, dragare och körredskap,

vilka vid olovlig varuutförsel begagnas för att föra godset från land

till större fartyg eller för landväga transport, likaledes skola vara förbrutna

såvida godset anträffas under forslingen och forslingsredskapen tillhöra

godsets ägare eller annan, som finnes hava ägt kännedom om den olovliga

utförseln eller skälig anledning att misstänka den. Vad sålunda är föreskrivet

om förverkande skall enligt 5 § äga tillämpning även vid försök.

I departementspromemorian förordades, att bestämmelserna om förverkande

av farkoster och andra forslingsredskap skulle avfattas i överensstämmelse

med motsvarande stadganden i 1 § 9 mom. varuinförsellagen. I övrigt

anfördes, att goda skäl syntes tala för att konfiskationspåföljd icke borde

inträda, därest gärningsmannen saknat kännedom om utförselförbudet

eller feltolkat detta och således befunnit sig i god tro. Det vore emellertid

tveksamt, om han ej även i sådant fall måste anses ha handlat med uppsåt.

På grund därav borde lämpligen i stället föreskrivas, att rätten finge eftergiva

konfiskationspåföljden, om brottet skett av förbiseende.

Genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1949, ha i 2 kap. 17 §

strafflagen införts allmänna regler om förverkande på grund av brott enligt

nämnda lag. I straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning

om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69) uttalades i denna

fråga, att de allmänna bestämmelserna om förverkandepåföljd torde komma

att få betydelse för blivande lagstiftning på specialstraffrättens område.

Det vore nämligen sannolikt, att vid sådan lagstiftning viss ledning komme

att hämtas av strafflagens bestämmelser i ämnet. Dessa finge därför anses

även på specialstraffrättens område i längden komma att visa sig leda till

ett förenhetligande av de tämligen olikartade reglerna. Som dessa ofta stadgade

obligatoriskt förverkande och därtill saknade de av billighetshänsyn

förestavade begränsningar av förverkandemöjligheten, som innehölles i 2 kap.

17 § strafflagen, skulle en sådan utveckling medföra en enligt kommitténs

mening önskvärd uppmjukning av specialstraffrättens förverkandebestämmelser,

vilka stundom syntes gå längre än billigt vore.

Enligt departementschefen finge övervägande skäl anses tala för att de

grundsatser som kommit till uttryck i strafflagen vunne tillämpning också

på förevarande område. I lagförslaget ha därför upptagits enahanda föreskrifter

som i strafflagen om skälighetsprövning av domstolen då annans

rätt är i fråga, varjämte bestämmelserna i övrigt avfattats så, att forslings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37■ 5

redskap kan förklaras förverkat även om det köpts på avbetalning. Om i dylikt

fall avbetalningssäljaren ej haft kännedom om den olovliga utförseln

eller skälig anledning att misstänka densamma, borde domstolen tydligen

begagna sig av möjligheten att göra förbehåll om beståndet av hans rätt.

Något uttryckligt stadgande härom torde icke erfordras.

Vad härefter angår frågan om rätt för domstol att eftergiva förverkandepåföljd

har departementschefen uttalat sig för den uppfattningen, att möjlighet

därtill borde införas i enlighet med vad som förordats i promemorian.

6 §•

I 10 § 1916 års förordning givas föreskrifter om tillvägagångssättet vid avgörande

av förverkandefråga, då ägaren av beslagtagen egendom är okänd

eller ej kan anträffas med stämning. Även härom ha numera meddelats

generella bestämmelser, som återfinnas i 17 § lagen om införande av nya

rättegångsbalken. I samband med tillkomsten av dessa stadganden infördes

emellertid i 17 § lagen om straff för olovlig varuinförsel särskilda regler,

enligt vilka i vissa fall ett enklare förfarande må användas.

I propositionen har departementschefen förordat, att enahanda lättnader

borde medgivas i de mål, varom nu är fråga. I enlighet därmed ha bestämmelser

i ämnet upptagits i 6 § av förslaget.

8 §•

I 11 § 2—4 mom. 1916 års förordning givas detaljerade föreskrifter om

vad som är att iakttaga, därest verkställt beslag häves genom domstols utslag.

Bestämmelserna innebära i stort sett att åklagaren, så snart han fått

kännedom om att utslaget vunnit laga kraft, skall lämna ägaren skriftlig

underrättelse därom. I allmänhet skall sedan egendomen eller, om den redan

försålts, köpeskillingen därför på anfordran utlämnas till ägaren, som

emellertid, då fråga är om köpeskilling, måste framställa anspråk inom viss

tid vid påföljd att beloppet eljest hemfaller till kronan. Därest den beslagtagna

egendomen utgöres av utländskt oförtullat gods, skall den dock i stället

av åklagaren överlämnas till vederbörande tullmyndighet och därefter i

vanlig ordning redovisas till ägaren genom tullmyndighetens försorg.

Utredningsmannen anförde på denna punkt att det låge i sakens natur,

att om ett beslag hävdes, egendomen eller de medel som influtit vid försäljning

av densamma skulle hållas ägaren tillhanda. Frågan om preskription

av ägarens anspråk, därest han ej kunde anträffas eller ej läte sig avhöra,

ägde betydelse även för andra fall än då beslaget skett på grund av olovlig

varuutförsel och borde följaktligen lösas i ett större sammanhang. Med anledning

härav borde av nyssnämnda stadganden i 1916 års förordning blott

bibehållas föreskriften att, om beslaget avsett utländskt oförtullat gods,

egendomen eller köpeskillingen skulle för tullbehandling ställas till tullmyndighetens

förfogande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

Departementschefen har i propositionen biträtt utredningsmannens ståndpunkt.

I 8 § av förslaget har därför icke upptagits annan bestämmelse än

ett stadgande av den innebörd utredningsmannen förordat.

9 §•

Enligt 13 § 1 mom. 1916 års förordning är, vid sidan av polisen, även tullverkets,

postverkets och statens järnvägars personal skyldig att övervaka att

olovlig varuutförsel icke äger rum. Stadgandena därom ha med något ändrad

avfattning överflyttats till första stycket i denna paragraf.

I andra stycket har upptagits en bestämmelse, att personal varom nu är

fråga jämväl må taga egendom, som kan antagas vara förverkad, i beslag.

Tillika har föreskrivits, att anmälan om sådant beslag skyndsamt skall göras

hos åklagaren, som har att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Den

beslagsrätt som sålunda tillagts tull-, post- och järnvägsmyndigheterna skiljer

sig i praktiken föga från den befogenhet att kvarhålla gods och forslingsredskap,

vilken tillkommer dem enligt 8 § 1916 års förordning.

Bestämmelserna i tredje stycket ha tillkommit med anledning av särskild

framställning från generaltullstyrelsens sida.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 december 1947 har styrelsen erinrat,

att tullpersonalens möjligheter att gripa för brott mot tullagstiftningen

misstänkta personer genom rättegångsreformen blivit mera begränsade än

förut. Styrelsen har tillika hemställt om åtgärder till undanröjande av denna

olägenhet.

Över denna styrelsens framställning har yttrande infordrats från riksåklagarämbetet.

Ämbetet har till en början erinrat, att den befogenhet, polisman enligt

nya rättegångsbalken hade att gripa för brott misstänkta personer, i två

avseenden vore vidsträcktare än den som tillkomme tulltjänsteman. Dels

finge polisman gripa även annan än den som anträffades på bar gärning

eller flyende fot och dels ägde han i de fall som omförmäldes i 24 kap. 2 §

nämnda balk begagna detta tvångsmedel också vid bötesbrott.

I fortsättningen har ämbetet förklarat sig dela generaltullstyrelsens uppfattning

att tulltjänsteman i fråga om rätten till gripande borde likställas

med polisman, och ämbetet har på anförda skäl ansett sig böra tillstyrka,

att tulltjänsteman tillerkändes samma befogenhet att gripa för brott misstänkt

person, som tillkommer polisman.

Emellertid har ämbetet tillika uttalat att den sålunda tillstyrkta utvidgningen

av tulltjänstemännens rätt i förevarande hänseende lämpligen syntes

böra ske på annat sätt än generaltullstyrelsen föreslagit. I stället för

ett allmänt stadgande varigenom tulltjänsteman tillerkändes polismans befogenhet

har ämbetet sålunda förordat mera begränsade bestämmelser, som

toge sikte endast på den föreliggande frågan. Sådana bestämmelser borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37- "

enligt ämbetets mening i första hand upptagas i 1923 års lag om straff för

olovlig varuinförsel och 1924 års spritinförsellag.

Vidare har ämbetet erinrat att gripande icke kunde begagnas för att i

andra fall än då skäl till anhållande förelåge tvångsvis inställa någon till

förhör. Det syntes därför ämbetet önskvärt att tulltjänsteman tillerkändes

jämväl den rätt som enligt 23 kap. 8 § nya rättegångsbalken tillkomme

polisman att till förhör medtaga person som vore tillstädes å plats där brott

förövats. Även därom borde föreskrifter meddelas i nyssnämnda lagar.

Departementschefen har förordat de av generaltullstyrelsen och riksåklagarämbetet

föreslagna utvidgningarna av tulltjänstemans befogenheter och

har därvid funnit den av riksåklagarämbetet anvisade utvägen beträffande

formen härför vara att föredraga. Bestämmelser i ämnet borde enligt departementschefen

meddelas ej blott med avseende å mål rörande olovlig införsel

utan också för de fall, då fråga vore om olovlig utförsel.

12 §.

Denna paragraf har tillkommit på hemställan av lagrådet, som erinrade

om vissa konkurrensfrågor.

Enligt promulgationsbestämmelsen till 1916 års förordning är förordningen

tillämplig allenast såvitt föreskrift därom meddelats i den exportförbudsförfattning

varom är fråga. Förslaget åsyftar icke att giva de nya bestämmelserna

en sålunda begränsad räckvidd. Det torde därför enligt vad lagrådet

framhåller få antagas vara meningen och lärer också vara påkallat,

att en översyn sker av de författningar, vilka utan att hänvisa till 1916 ars

förordning stadga exportförbud av ifrågavarande slag.

Då det emellertid kunde tänkas understundom vara önskvärt att helt eller

delvis utesluta tillämpningen av den nu föreslagna lagen, syntes det lagrådet

böra övervägas, om möjlighet härtill lämpligen kunde hållas öppen

genom ett stadgande av den innebörd, paragrafen utvisar.

I anslutning till propositionens förslag att vissa bölesandelar skola indragas

till kronan må här anmärkas, att 794.9 års riksdag efter tillstyrkan av

statsutskottet godkänt Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda

förslag till omkostnadsstat för tullstaten. Detta bygger bl. a. på en förestående

avveckling av den s. k. smuggelfonden, vilken bildats genom tillskott

av vissa nu ifrågavarande bötesandelar.

Utskottet.

Den svenska lagstiftningen rörande straff för olovlig införsel och utförsel

av varor är synnerligen svåröverskådlig. De grundläggande författningarna

på området äro tre, nämligen 1916 års förordning om straff för olovlig varuutförsel

in. in., 1923 års lag om straff för olovlig varuinförsel samt 1924 års

lag med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin. Nämnda författningar äro icke helt jämställbara utan delvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

av olikartad natur. 1916 års förordning avser att stadga straff för alla fall,

då vara i strid mot ett av Kungl. Maj :t utfärdat exportförbud utförts ur landet,

oavsett vilken orsaken är till förbudet. 1923 års lag är däremot närmast

att betrakta som en tullförfattning, tillkommen i syfte att förhindra

att varor införas på sådant sätt, att vederbörliga tullavgifter undandragas

statskassan. Lagens tillämplighet i fråga om olovlig införsel av lullpliktiga

varor, som äro iinportförbjudna av andra grunder än fiskaliska, t. ex. ur

hälsovårds- eller ordningssynpunkter, är i vissa fall omstridd. Beträffande

olovlig införsel av spritdrycker och vin gälla särskilda regler i 1 kap. nyssnämnda

1924 års lag, vilken emellertid i 2 kap. även stadgar straff för vissa

andra brott, som icke äro att hänföra till smugglingsbrott.

De tre nu nämnda allmänna författningarna ha tillkommit vid olika tidpunkter

och äro uppbyggda på olika sätt. Ytterligare svårigheter uppkomma

vid tillämpningen därigenom att likartade spörsmål ofta lösts efter skilda

principer utan att numera bärande skäl för dessa skiljaktigheter kunna anföras.

Vid sidan av de grundläggande bestämmelserna i nämnda författningar

finnas stadganden om straff för överträdelser av olika import- och exportföreskrifter

i ett stort antal specialförfattningar av synnerligen skiftande

natur. Förteckningar över dessa ha fogats såsom bilagor vid detta utlåtande.

I det aktuella fallet komma ej sällan någon av de särskilda straffstadgandena

att konkurrera med straffbestämmelse i den allmänna lagstiftningen

om straff för smugglingsbrott.

Såsom nyss nämnts innehåller 1924 års spritlag, vilken på åtskilliga

punkter hänvisar till 1923 års lag, straffbestämmelser såväl för olovlig införsel

av spritdrycker och vin som för andra slag av olovlig befattning med

sådana drycker, ävensom vissa straffprocessuella regler. 1924 års lag bildar

härigenom en föreningslänk mellan smuggellagstiftningen och spritlagstiftningen,

särskilt 1926 års förordning om tillverkning och beskattning av

brännvin samt 1937 års förordning angående försäljning av rusdrycker.

Genom förevarande proposition har lagts fram förslag till en lag om straff

för olovlig varuutförsel, vilken är avsedd att ersätta nyssnämnda 1916 års

förordning i ämnet. Förslaget har bl. a. föranletts av att den gamla förordningen

befunnits på ett mindre tillfredsställande sätt lösa en rad problem,

vilka blivit aktuella vid den nya rättegångsbalkens ikraftträdande. I samband

därmed har upptagits ett flertal andra spörsmål, som väckts genom

framställningar från olika håll under senare år. Den föreslagna nya lagen

om straff för olovlig varuutförsel har nödvändiggjort åtskilliga ändringar

även i 1923 års införsellag samt i 1924 års spritlag. Ändringarna i reglerna

rörande förverkande medföra en ändring i lagen om inteckning i fartyg, varjämte

den s. k. smuggelfondens avskaffande och borttagandet av enskilda

bötesandelar föranleda ändringar i flertalet spritförfattningar. Propositionens

förslag är att beteckna såsom en partiell reform och ett försök att avhjälpa

vissa särskilt påtagliga brister i den nuvarande lagstiftningen på området.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

9

Såsom ovan nämnts äro de grundläggande författningarna uppbyggda

efter skilda principer. Genom förevarande proposition har icke varit möjligt

att avlägsna alla sålunda föreliggande olikheter. Visserligen ha somliga

ojämnheter undanröjts men i stället ha andra tillskapats. Utskottet skall

i det följande anföra några exempel, som åskådliggöra svagheterna i nu

gällande smuggellagstiftning.

Till en början skall något beröras spörsmålet om organisationen vad beträffar

domstolar och åklagare vid handläggning av smuggelmål. För närvarande

gäller enligt 8 § i 1916 års förordning, att åtal för olovlig vöruutförsel

skall anhängiggöras vid rådhusrätt i den stad, där brottet förövats,

eller i närmaste stad, om brottet ej begåtts eller upptäckts i stad. Åklagare

är allmän åklagare, d. v. s. vederbörande landsfiskal eller stadsfiskal.

I mål om olovlig varuinförsel eller olovlig spritinförsel är jämlikt 1923

och 1924 års lagar tullmålsdomstol rätt forum, varjämte åtals väckande

ankommer på befattningshavare vid tullverket (tullåklagare). Tullmålsdomstol

är enligt 16 § i 1923 års lag rådhusrätterna i vissa städer,

någon gång häradsrätt. I den nu föreslagna lagstiftningen om straff för

olovlig varuutförsel finnas icke några speciella forumregler, till följd varav

rättegångsbalkens vanliga bestämmelser skola äga tillämpning. Härigenom

försvinna visserligen de olägenheter, som föranletts av att mål om olovlig

varuutförsel hittills endast kunnat handläggas vid rådhusrätt, men i stället

tillskapas andra olägenheter, därigenom att mål om olovlig varuutförsel

komma att följa helt andra forumregler än mål om olovlig varuinförsel. Genom

reformen påverkas icke det nuvarande förhållandet att tullåklagare äger

tala i mål om olovlig varuinförsel och allmän åklagare i mål om olovlig

varuutförsel.

Såväl enligt gällande rätt som enligt propositionen skola bötesstraff för

olovlig utförsel och för olovlig införsel utmätas efter olika grunder. Vid

olovlig varuutförsel utdömas dagsböter, vid olovlig varuinförsel normerade

böter, beräknade med hänsyn till undandragen tullavgift, och vid olovlig

spritinförsel också normerade böter, som emellertid skola bestämmas med

ledning av den kvantitet sprit, varom är fråga.

Förverkandereglerna äro likaledes utformade på olika sätt. Det skulle

här föra för långt att närmare utveckla de skiljaktigheter, som föreligga i

detta avseende. Dessa undanröjas icke till fullo genom propositionens förslag,

vilket även inför nya olikheter. Eftergivande av förverkandepåföljd kan

enligt 1923 års lag förekomma endast beträffande insmugglat gods i visst

fall, medan däremot möjlighet att underlåta utdömande av förverkandepåföljd

vid olovlig varuutförsel enligt den i propositionen föreslagna lagen

öppnats även beträffande t. ex. forslingsredskap, som brukats vid smugglingen.

Även grunderna för eftergivande av förverkande äro angivna på

skilda sätt i de tre huvudförfattningarna, som icke heller överensstämma

med vad som härutinnan stadgas i de allmänna bestämmelserna om förverkandepåföljd

i 2 kap. 16 och 17 §§ strafflagen. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om straffrältskommitténs ovan återgivna uttalande att man

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

vid lagstiftning på specialstraffrättens område rörande förverkande borde

hämta ledning av strafflagens nämnda allmänna regler.

Reglerna om förundersökning äro i de olika författningarna icke likartat

utformade, ej heller överensstämmande med rättegångsbalkens bestämmelser.

Detta kan giva anledning till svårigheter i tillämpningen, vilken ofta

torde ankomma på personal utan närmare utbildning vad beträffar sättet för

förundersökningens bedrivande.

Genom de nu anförda exemplen har utskottet velat ådagalägga behovet

av enklare och klarare regler på smuggellagstiftningens område. Icke minst

domstolar och åklagare torde kunna omvittna vilka svårigheter de nuvarande

reglerna medföra i tillämpningen såväl materiellt som formellt. Att

nå fram till konsekventa och klara lagstadganden lär knappast vara möjligt

blott genom ändringar i enstaka paragrafer i de förut nämnda tre författningarna.

Ett tillfredsställande resultat kan enligt utskottets mening endast

nås, om man obunden av nu gällande författningar från grunden bygger

upp ett nytt regelsystem.

Av det ovan sagda framgår, att utskottet är av den uppfattningen, att de

nuvarande reglerna böra ersättas av en ny lagstiftning, uppbyggd efter

enhetliga synpunkter och tillkommen under tillgodogörande även av de erfarenheter,

domstolarna vunnit vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser.

Man kan under sådana omständigheter överväga vilken lagstiftningsmetod

som i förevarande läge är den lämpligaste. Man skulle kunna ifrågasätta

att nu avstå från partiella ändringar i lagstiftningen i avvaktan på en mera

genomgripande omdaning av denna. Emellertid innebära de i propositionen

föreslagna ändringarna påtagliga förbättringar på åtskilliga punkter och böra

därför nu genomföras. Samtidigt vill emellertid utskottet förordna, att en

utredning igångsättes med uppgift att utarbeta förslag till helt ny lagstiftning

om straff för smugglingsbrott. Tidpunkten för en sådan utredning

torde nu vara lämplig. Den skulle nämligen kunna samordnas med den

utredning angående Kungl. Maj :ts befogenhet att utan medverkan av riksdagen

meddela föreskrifter om bl. a. export- och importregleringar, vilken

statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet förutskickat i samband

med förfogandelagens förlängning.

Vid den av utskottet nu förordade utredningen kan måhända visa sig

möjligt att samla alla erforderliga stadganden om straff för överträdelser

mot olika import- och exportbestämmelser inom en och samma lag, som i

så fall skulle innehålla endast straffbestämmelserna jämte nödvändiga straffprocessuella

regler. De materiella reglerna rörande införsel till och utförsel

från riket av gods, vilka bestämmelser skulle straffsanktioneras genom

ifrågavarande lag, finge utfärdas i annan ordning.

Vid granskningen av de genom propositionen framlagda lagförslagen har

utskottet utgått från att hela lagstiftningsområdet inom en icke alltför lång

framtid skall bliva föremål för översyn. Utskottet har därför avhållit sig

från att föreslå andra ändringar i propositionens förslag än sådana, som utskottet

funnit ur olika synpunkter omedelbart påkallade.

I den mån utskottet i det följande icke berör de olika förslagen, ha dessa

icke föranlett erinran från utskottets sida.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37■ 11

Förslaget till lag om straff för olovlig varuutförsel.

1 §•

I denna paragraf ha intagits de grundläggande bestämmelserna om brottsrekvisiten

samt om straffet vid olovlig varuutförsel.

Enligt brottsbeskrivningen, sådan den utformats i propositionens förslag,

skall lagen äga avseende å gods, som enligt av Konungen utfärdat förbud

icke må utföras. Emellertid kan lagen tänkas komma att gälla även för

sådana fall, då förbudet stadgats t. ex. i lag. Det synes tveksamt om överträdelse

av dylika förbud bliva att bestraffa enligt förevarande paragraf.

För att undanröja oklarheten på denna punkt skulle ett förtydligande av

paragrafen vara på sin plats. Därmed torde emellertid kunna anstå till i

samband med den allmänna översynen av lagstiftningsområdet. Skäl finnas

också att avvakta de resultat, till vilka den förut nämnda utredningen rörande

Kungl. Maj :ts konstitutionella befogenheter i detta avseende kunna

nå fram.

Enligt propositionens förslag skola för olovlig varuutförsel finnas fyra

olika straffskalor, varav två äro avsedda för återfallsbrott. Någon möjlighet

att säkert konstatera när återfall föreligger finnes emellertid icke för närvarande.

Det föres nämligen icke något register över personer, som straffats

för olovlig varuutförsel. Ej heller synas skäl föreligga att låta upplägga ett

sådant register, som med hänsyn till att relativt många brott av hithörande

slag begås av utlänningar samt att flertalet brott äro av bagatellartad beskaffenhet

skulle komma att innehålla åtskilliga uppgifter av ingen eller ringa

praktisk betydelse. Det kan under sådana omständigheter icke anses lämpligt

åt*: för återfallsbrott bilda en särskild brottstyp med straff, t. o. in. efter

två olika straffskalor.

Även i de mål, då det kan konstateras vara fråga om återfall i olovlig

varuutförsel, synes straffet i allmänhet kunna utmätas inom den lindrigaste

straffskalan, dagsböter. Emellertid torde härutöver lämpligen böra öppnas

möjlighet att i vissa fäll tillgripa frihetsstraff för personer, som icke låtit

sig rättas av ett första bötesstraff utan åter göra sig skyldiga till olovlig

varuutförsel. Återfall bör därför angivas som en ytterligare straffskärpningsgrund

vid sidan om de båda övriga i lagen nämnda, nämligen »i större omfattning

eller yrkesmässigt». 1 dessa fall är maximistraffet enligt propositionen

bestämt till fängelse i högst ett år.

För särskilt svåra fall av olovlig varuutförsel kan det vara befogat att,

oberoende av om återfallsbrott föreligger eller ej, döma till straffarbete.

Förutsättning härför bör, efter mönster av åtskilliga bestämmelser i allmänna

strafflagen och inom specialstraffrätten, vara, att brottet med hänsyn till

omständigheterna är att anse som grovt. Vid bedömande, huruvida brottet

är grovt, böra allmänstraffrättsliga normer tillämpas. Som exempel kan

nämnas det fall, att någon i ett för landet beträngt läge utför varor av stor

betydelse för folkhushållet. Brott begångna av ämbets- eller tjänstemän liksom

särskilt kvalificerade återfallsbrott kunna även tänkas bestraffade en
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

ligt denna strängare straffskala. Den övre straffgränsen torde böra bestämmas

till straffarbete i två år.

I lagförslaget saknas motsvarighet till bestämmelsen i 2 § i 1916 års förordning

enligt vilken resande, därest annat icke stadgas för särskilt varuslag,

skall äga ur riket medföra de förnödenheter, som prövas icke överstiga

behovet under resan. Dessa bestämmelser anser departementschefen vara

av administrativ beskaffenhet. Hans mening är tydligen att de i stället

skola intagas i exportförbudskungörelserna. Utskottet, som ej vill motsätta

sig en sådan anordning, förutsätter emellertid att vid exportregleringarna

medborgarna bibehållas vid sin allmänna rättighet att vid utresa ur landet

få medföra de för resan behövliga förnödenheterna.

4 §.

I denna paragraf ha införts vissa delvis moderniserade regler rörande förverkande.

De äro i allmänhet strängare än de allmänna förverkandereglerna

i 2 kap. 16 och 17 §§ strafflagen. Denna avvikelse torde visserligen vara

nödvändig för att lagstiftningen skall få avsedd effekt, men hinder synas

icke ha förelegat mot att ansluta bestämmelserna formellt närmare till

strafflagens stadganden.

Genom föreskriften i fjärde stycket av paragrafen ha domstolarna givits

möjlighet att underlåta ådöma förverkandepåföljd, då brottet skett av

förbiseende. Det synes utskottet tveksamt att här införa ett inom straffrättens

mera centrala delar hittills icke brukat begrepp, nämligen brott begånget

av förbiseende. Den närmare innebörden av begreppet torde icke

vara alldeles klar. Vidare kan ifrågasättas, om icke liksom i flertalet övriga

fall, då konfiskation må ådömas, det kunde anförtros domstolarna

att, när omständigheterna så medgiva eller eljest skäl därtill föreligga, endast

delvis döma det gods, varom är fråga, förverkat. Dessa frågor synas

böra närmare övervägas vid den allmänna utredning utskottet i det föregående

förordat.

6 §•

I 2 mom. föreslås, att beträffande förverkande av gods, som beslagtagits

vid olovlig varuutförsel eller försök därtill, ett förenklat förfarande skall

införas, i vilket beslutanderätten åvilar åklagaren. Ett sådant förfarande

lagfästes första gången i 1924 års spritlag och infördes 1946 även i

1923 års varuinförsellag. Ur rättssäkerhetssynpunkt möta emellertid vissa

betänkligheter att nu införa förfarandet också i den tilltänkta lagen

om straff för olovlig varuutförsel. Vederbörande ägare till det beslagtagna

godset torde nämligen, då fråga är om dylika brott, mycket ofta befinna sig

utanför Sverige och sålunda vara helt ur stånd att genom anmälan hos åklagaren

på sätt lagen förutsätter tillvarataga sina intressen. Vidare synes vara

oklart under vilka förutsättningar förfarandet får tillgripas. Emellertid är

förfarandet otvivelaktigt förenat med vissa praktiska fördelar. Utskottet vill

för den skull icke motsätta sig att bestämmelser härom tills vidare införas

i den nu föreslagna lagstiftningen, vilken om den av utskottet förordade omarbetningen

kommer till stånd torde bliva av begränsad varaktighet. Under

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

den tid, den förevarande lagen kan väntas vara i kraft torde vissa erfarenheter

komma att vinnas, som få bliva avgörande vid det slutliga ställningstagandet.

8 §•

I propositionen beröres icke närmare huru skall förfaras med beslagtaget

gods, därest beslaget beslutas skola hävas. Enligt utskottets mening

torde vederbörande myndighet alltid vara skyldig underrätta ägaren till

godset om sådant beslut, såvida dennes namn och adress äro kända, oavsett

om han vistas inom eller utom landet. Vilka ytterligare åtgärder som skola

vidtagas bliva beroende på de närmare omständigheterna. Ofta torde läget

kompliceras genom att godsets ägare befinner sig i utlandet. Frågan, huruvida

godset under sådana omständigheter skall kunna tillställas honom,

torde icke kunna besvaras generellt.

Då motsvarande problem även uppstå beträffande beslag, som meddelats

enligt andra bestämmelser, torde dessa spörsmål, såsom departementschefen

framhåller, få övervägas i annat sammanhang.

9 S.

Då ansvarstalan enligt förevarande lagförslag är förbehållen allmän åklagare

och särbestämmelser icke uppställts beträffande förundersökning angående

brott, som avses i lagen, är åklagaren jämlikt bestämmelserna i rättegångsbalken

högste förundersökningsledare. De ifrågavarande brotten

upptäckas emellertid i mycket stor utsträckning av tulltjänstemän. Dessa ha

dock icke ålagts någon allmän skyldighet att medverka i förundersökningen

utan ha enligt lagförslaget i huvudsak blott tillerkänts befogenhet att

taga gods i beslag samt att i vissa fall gripa misstänkt och föranstalta om

hämtning till förhör.

Det är ur flera synpunkter angeläget, att förundersökningsledaren och

tulltjänstemännen samarbeta under förundersökningen i mål, varom nu är

fråga. Av lättförståeliga skäl kan åklagaren icke själv ombesörja alla de

till förundersökningen hörande åtgärder, som måste vidtagas i dessa mål.

För åstadkommande av ett effektivt samarbete måste åklagaren kunna giva

tulltjänstemännen såväl generella direktiv hur förundersökning skall bedrivas

som särskilda uppdrag i fråga om bestämda åtgärder. Härtill torde

åklagaren icke vara behörig utan stöd av särskilt stadgande i lag. Hans

förhållande till polismyndigheten under förundersökningen regleras i 23

kap. 3 § sista stycket rättegångsbalken, enligt vilket åklagare, då förundersökning

ledes av honom, äger att vid undersökningens verkställande

anlita biträde av polismyndighet så ock uppdraga åt polisman att vidtaga

särskild till undersökningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhet tillåter

det. Utskottet föreslår på anförda skäl, att i förevarande 9 § av lagförslaget

såsom ett nytt andra stycke skola införas bestämmelser, motsvarande i huvudsak

innehållet i nyssnämnda stadgande i rättegångsbalken.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på det

mycket vanliga fallet, att personer, som stå i begrepp att lämna landet,

göra sig skyldiga till försök till olovlig varuutförsel. År det därvid fråga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

om utlänningar, som ej ämna återvända till Sverige, och är förseelsen av

så bagatellartad natur, att dessa ej rimligen kunna kvarhållas i landet blott

för vidare utredning, blir i de flesta fall nödvändigt att förundersökningen

utföres på stället av tulltjänstemän, därest någon utredning överhuvud

skall komma till stånd. Tulltjänstemannens viktigaste uppgift blir då att

hålla förhör med den misstänkte och eventuellt andra personer, som kunna

antagas lämna upplysning av betydelse för utredningen. Visserligen är enligt

23 kap. 22 g första stycket rättegångsbalken förundersökning ej erforderlig

beträffande brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, om

tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, men i vart fall bör även i sådana

mål, på sätt stadgas i 25 § förundersökningskungörelsen den 19 december

1947, föreligga en särskild handling, varav framgår, huruvida den misstänkte

erkänner eller förnekar gärningen. Icke minst för ett behörigt tillvaratagande

av den misstänktes rätt med avseende å sedermera uppkommande

fråga om förverkande av den beslagtagna egendomen i de fall, då

gärningsmannen lämnat landet och icke kan anträffas med stämning, är

nödvändigt att några anteckningar finnas rörande dennes ståndpunktstagande.

Utskottet förutsätter härvid, att vederbörande åklagarmyndighet genom

särskilda föreskrifter eller på annat sätt lämnar tullpersonalen anvisningar

rörande dessa förhör och i övrigt klargör vad som enligt 23 kap. rättegångsbalken

skall iakttagas vid förundersökning angående brott.

12 §.

Såsom inledningsvis framhållits kunna lätt konkurrensfrågor uppstå, då

det gäller bestraffning av gärningar, vilka falla under brottsbeskrivningar

såväl i exempelvis den nu föreslagna lagen om straff för olovlig varuutförsel

som i särskilda exportförfattningar (se Bilaga 1). Fråga uppstår då,

huruvida påföljd skall inträda enligt båda författningarna eller allenast enligt

en och i så fall enligt vilkendera. Ur konstitutionell synpunkt torde vara

tveksamt, om vid sådan konkurrens regler i lag rörande påföljder för

brott kunna åsidosättas till förmån för i administrativ väg utfärdade stadganden.

Särskilt tydligt framträder detta problem, då den administrativa författningen

innehåller strängare påföljd än lagen.

Såsom exempel på det anförda inom nu ifrågavarande rättsområde kan

nämnas, att i några författningar angående förbud mot utförsel ur riket

av visst gods stadgats, utom straff av böter och fängelse enligt den normala

latituden, även förverkande av godset utan möjlighet till eftergift av förverkandepåföljd.

Sådan möjlighet kommer emellertid alt finnas enligt förslaget

jämlikt 4 § sista stycket, om brottet skett av förbiseende.

Vid domstolsprövning av mål angående ansvar för olovlig varuutförsel

aktualiseras dessa svårigheter, då åklagaren åberopar såväl den allmänna

lagen som den speciella författningen till stöd för sin talan.

Den nu diskuterade frågan bär observerats i propositionen såtillvida som

man i 12 § infört en allmän klausul, enligt vilken särskilda föreskrifter om

påföljd, intagna i specialförfattningar, skola äga företräde framför lagens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

15

regler. Utskottet har icke något att erinra mot att Kungl. Maj :t, då speciella

författningar rörande exportförbud utfärdas, däri inför särskilda ansvarsbestämmelser

på vedertaget sätt samt att dessa därvid skola tillämpas med

uteslutande av de allmänna reglerna i det föreliggande lagförslaget. Emellertid

måste därvid vara ett villkor, att de i dessa författningar stadgade påföljderna

äro lindrigare än den allmänna lagens. Vid bedömande av huruvida

ansvarsbestämmelserna äro lindrigare enligt den ena författningen än

enligt den andra, få stadgandena rörande straff och andra påföljder i de

båda författningarna jämföras, varvid bestämmelserna rörande varje påföljd

måste betraktas för sig. I övrigt torde dessa frågor få lösas i praxis

på samma sätt, som då det under övergångstiden efter en strafflagsändring

gäller att avgöra om den äldre eller yngre straffbestämmelsen är lindrigare.

Kungl. Maj :t bör på nu anförda grunder bemyndigas att bestämma lindrigare

påföljder för överträdelse av exportförbud än vad som stadgas i detta

lagförslag, därest omständigheterna skulle föranleda därtill.

Skulle på något område erfordras strängare ansvarspåföljder än de i denna

lag stadgade, få i så fall bestämmelser därom intagas i särskild lag eller

i författning, som utfärdats med stöd av bemyndigande i lag. Sådana särskilda

föreskrifter om påföljder finnas för närvarande exempelvis i lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. beträffande utförsel

av uran samt i valutaförordningen den 25 februari 1940, utfärdad med stöd

av bestämmelse i valutalagen, beträffande utförsel av valuta.

På grund av dessa överväganden har utskottet funnit lämpligt att föreslå

vissa ändringar i 12 §. Enligt utskottets förslag skall, där i lag angående

förbud mot utförsel av visst gods eller i författning, som utfärdats med stöd

av bestämmelse i sådan lag, givits särskilda föreskrifter om påföljd för överträdelse

av förbudet, vad i lagförslaget stadgas icke äga tillämpning. Ej heller

skall detta vara tillämpligt med avseende å påföljd för överträdelse av

förbud, varom stadgats i annan författning angående utförsel av gods, i den

mån sådan påföljd enligt författningen är lindrigare än enligt förslaget.

Övergångsstadgandet.

I lagförslaget behandlas icke frågan huru skall förfaras beträffande böter,

som ådömts före lagens ikraftträdande, och värdet av egendom, som

dessförinnan av domstol förklarats förverkad, i sådana fall då dessa belopp

vid lagens ikraftträdande ännu icke influtit. Motsvarande spörsmål möter

för de fall, då en fällande dom, som innehåller bötesstraff och förverkandepåföljd,

vid tiden för lagens ikraftträdande ännu icke vunnit laga kraft

och tilläventyrs överklagas.

Då förslagets promulgationsbestämmelse icke innehåller regler i denna

de!, utgår utskottet ifrån att dagen för domfällandet skall vara avgörande.

Sålunda får anses, att böter, som före lagens ikraftträdande ådöinas av

underrätt, skola fördelas i enlighet med stadgandena i tidigare gällande

författning. Däremot skola, om i mål, däri underrätt icke meddelat fällande

dom, överrätt efter det lagen trätt i kraft fäller vederbörande till böter,

nya lagens bestämmelser tillämpas. Motsvarande princip torde anses gälla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

även beträffande värdet av förverkad egendom. Utskottet får till stöd för

sin mening i denna del åberopa vad lagrådsmajoriteten uttalat i yttrande

över ett för 1933 års riksdag framlagt förslag till lag om ändrade bestämmelser

i vissa ifall rörande fördelning av böter in. m. I nämnda yttrande

framhölls, att högsta domstolen i praxis tillämpat de grundsatser, som utskottet

ovan angivit.

Det må slutligen erinras om att den s. k. smuggelfonden icke kan bringas

till definitivt upphörande förrän samtliga böter och värdet av förverkad

egendom, som utdömts enligt äldre författningar influtit. Under någon tid

framåt får man sålunda räkna med att smuggelfonden kommer att fortbestå.

Övriga lagförslag.

Ett flertal av de genom propositionen föreslagna ändringarna i skilda

författningar ha betingats av riksdagens begäran om borttagande av de särskilda

bötesandelarna i tull- och spritlagstiftningen.

Med hänsyn till den allmänna omarbetning av smuggellagstiftningen, som

utskottet ovan förordat, har utskottet beträffande Övriga föreslagna ändringar

i de av propositionen berörda författningarna icke ingått på en detaljgranskning.

Vid den prövning, som dessa författningsförslag underkastats

i utskottet, har utskottet emellertid icke funnit anledning till erinran

mot att de föreslagna bestämmelserna, som innebära vissa förbättringar,

nu antagas att gälla tills hela lagstiftningen hunnit omarbetas.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag om straft för olovlig

varuutförsel — måtte för sin del antaga följande förslag till

i) Lag

om straff för olovlig varuutförsel.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

1 §•

Den som utan att giva det tillkänna

hos vederbörlig myndighet eller

medelst vilseledande åtgärd från riket

utför gods, oaktat det enligt av

Konungen utfärdat förbud icke må

utföras, straffes för olovlig varuutförsel

med dagsböter eller, om utförseln

sker i större omfattning eller

(Utskottets förslag:)

1 §•

Den som utan att giva det tillkänna

hos vederbörlig myndighet eller

medelst vilseledande åtgärd från riket

utför gods, oaktat det enligt av

Konungen utfärdat förbud icke må

utföras, straffes för olovlig varuutförsel

med dagsböter eller, om utförseln

sker i större omfattning eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

17

(Kungl. Maj:ts förslag:)

yrkesmässigt, högst med fängelse i

ett år.

Har gärningsmannen förut genom

lagakraftvunnen dom blivit dömd för

enahanda brott, vare straffet dagsböter

eller fängelse och må, om den

olovliga utförseln skett i större omfattning

eller yrkesmässigt, dömas

till straffarbete i högst två år.

(Utskottets förslag:)

yrkesmässigt eller ock gärningsmannen

förut genom lagakraftvunnen

dom blivit dömd för olovlig varuutförsel,

högst med fängelse i ett år.

Är brottet med hänsgn till omständigheterna

att anse som grovt, må

dömas till straffarbete i högst två år.

2 §-

Såsom olovlig varuutförsel skall ock anses:

1. om någon utför gods, med avseende å vilket särskilt utförselförbud ej

gäller men som helt eller delvis framställts genom bearbetning eller förädling

av till utförsel förbjudna ämnen, därest av godsets myckenhet eller

omständigheterna i övrigt framgår att den gjorda bearbetningen eller förädlingen

avsett allenast att möjliggöra utförsel av de i godset ingående, till

utförsel förbjudna ämnena;

2. om någon utan Konungens tillstånd från riket bortför till utförsel

förbjudet gods som ännu ej är att enligt tullagstiftningen anse såsom till

riket infört men som inkommit å svenskt territorialvatten eller inom rikets

landgräns och ej är bestämt till ort utom riket; samt

3. om någon utan tillstånd av tullmyndighet tager gods av till utförsel

förbjuden beskaffenhet i större myckenhet eller av annat slag, än han på

grund av särskild föreskrift må vara berättigad att utföra, ombord på fartyg

eller luftfartyg som befinner sig på resa i utrikes trafik eller skall avgå i

sådan trafik.

3 §•

Lika med olovlig varuutförsel anses försök därtill.

Hava flera medverkat till gärning som enligt denna lag är belagd med

straff, gälle vad i 3 kap. strafflagen är stadgat.

4 §•

Gods som någon olovligen utfört eller sökt utföra skall förklaras förverkat.

Kan godset ej tillrättaskaffas, gälde den brottslige dess värde.

Tillika skall förklaras förverkat

a) emballage eller kärl vari godset förvaras ävensom annan förvaringspersedel

i vilken godset påträffas, därest persedeln på grund av sin beskaffenhet

är särskilt ägnad att användas för olovlig varuutförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugu ton eller dragare

och fordon eller annat forslingsredskap som för transport av godset begagnats

vid resa, vilken måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att före
2

Biliang till riksdagens protokoll 19h9. 9 samt. 1 avd. Nr 37.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

taga olovlig varuutförsel, eller eljest vid tillfälle, då de forslade varorna

till väsentlig del utgjorts av gods som var avsett att olovligen utföras, allt

dock endast om forslingsredskapet tillhör eller på grund av avbetalningsköp

innehaves av godsets ägare eller annan, som finnes hava ägt kännedom om

den olovliga varuutförseln eller skälig anledning att misstänka densamma,

samt tillika godset anträffats under forslingen.

Avser förverkandeförklaring farkost som besväras av sjöpanträtt eller

inteckning, må domstolen ock förklara att panträtten i farkosten skall upphöra.

Finnes i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat

böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.

Framgår av omständigheterna att brottet skett av förbiseende, må av domstolens

prövning bero, huruvida förverkandepåföljd skall inträda.

5 §•

När beslag lagts å egendom som kan antagas vara förverkad enligt denna

lag, skall åklagaren antingen så snart ske kan väcka talan vid domstol med

yrkande om egendomens förverkande eller ock förfara på sätt i 6 § 2 mom.

sägs.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om den tid, inom vilken åtal sist skall

hava väckts, skall ej äga tillämpning.

6 §•

t mom. Är fråga om förverkande av annan egendom än forslingsredskap

och är ägaren ej känd, eller har han icke känt hemvist inom riket, eller kan

eljest ej på sätt om stämning i brottmål är stadgat delgivning ske här i

riket, må talan om egendomens förverkande föras mot forsiare eller annan

innehavare av den beslagtagna egendomen, om han kan anträffas med stämning.

2 mom. Kan ej mot någon föras ansvarstalan för olovlig befattning med

egendom som enligt denna lag tagits i beslag, må åklagaren, där fråga är

allenast om annan egendom än forslingsredskap och egendomens värde uppskattas

till mindre än etthundra kronor, i stället för att vid domstol väcka

talan om egendomens förverkande meddela skriftligt förordnande att beslaget

skall tillsvidare bestå; och skall i sådant fall egendomen vara förverkad

därest icke inom en månad, sedan förordnandet meddelats, ägaren

eller annan, som påstår sig äga rätt till egendomen, hos åklagaren anmäler

missnöje med beslaget.

Anmäles missnöje, skall åklagaren, om ej beslaget finnes böra hävas,

väcka talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande. Väckes

ej talan inom en månad sedan anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

Har förordnande enligt första stycket meddelats och anställes, innan frågan

om egendomens förverkande blivit avgjord i den ordning som ovan

angivits, åtal angående olovlig befattning med de varor förordnandet avser,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr <37.

19

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

skall frågan om egendomens förverkande i stället prövas i samband med

åtalet; och skola förty jämlikt första och andra styckena vidtagna åtgärder

förfalla.

7 §.

1 mom. Sedan slutligen avgjorts, att egendom som tagits i beslag skall

vara förverkad, skall egendomen, där ej föreskrift i särskild författning till

annat föranleder, genom åklagarens försorg försäljas på offentlig auktion.

Förvaringspersedel som på grund av sin beskaffenhet är särskilt ägnad att

användas för olovlig varuutförsel må dock försäljas allenast om den gjorts

otjänlig för sådant ändamål. Där detta icke lämpligen kan ske, skall med

persedeln förfaras på sätt länsstyrelsen bestämmer.

2 mom. Är beslagtagen egendom underkastad förskämning eller snar

förstörelse eller annan nedgång i värde, må den genast försäljas på offentlig

auktion, och skall så alltid ske om ägaren begär det. Uppskattas egendomens

värde till etthundra kronor eller mera och har ej försäljning påkallats

av ägaren, skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos den domstol

som har att upptaga frågan om egendomens förverkande. Domstolen må

utan ägarens hörande meddela beslut om egendomens avyttring.

Köpeskilling som influtit vid avyttring enligt detta moment skall intill

dess frågan om förverkande blivit slutligen avgjord mot ränta insättas i

bank.

8 §.

Häves beslag å utländskt oförtullat gods, skall egendomen eller, om godset

redan försålts, köpeskillingen överlämnas till tullmyndigheten för behörig

redovisning.

9 §•

Tulltjänsteman, posttjänsteman och tjänsteman vid statens järnvägar

åligger att i den mån honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder noggrant

övervaka, att olovlig varuutförsel icke äger rum. Vid sådan tillsyn

äger, utan hinder av vad eljest är stadgat, posttjänsteman föranstalta om

undersökning av postpaket som vid postanstalt i riket inlämnats för befordran

till utrikes ort.

Förundersökningsledare äge vid

verkställande av undersökning angående

brott, som avses i denna lagr

anlita biträde av tulltjänsteman så

ock uppdraga åt tulltjänsteman att

vidtaga särskild till undersökningen

hörande åtgärd, om dess beskaffenhet

tillåter det.

Förekommer anledning att olovlig varuutförsel eller försök till sådan utförsel

ägt rum, må befattningshavare som sägs i första stycket taga egen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

dom, som kan antagas vara förverkad, i beslag. Anmälan därom skall skyndsamt

göras hos åklagaren, som har att omedelbart pröva, om beslaget skall

bestå.

Tulltjänsteman äger ock enahanda rätt som enligt lag tillkommer polisman

att gripa den som misstänkes för olovlig varuutförsel eller försök därtill

samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats där sådant

brott förövas.

10 §.

Förekommer mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort eller ankommer

till plats där förbindelse med utlandet äger rum, anledning att han

har på sig förstucket, till utförsel förbjudet gods i avsikt att utföra det, må

för eftersökande av sådant gods tulltjänsteman företaga kroppsvisitation å

honom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller gränsbevakning finner

skärpning av tullkontrollen å persontrafiken till utlandet med viss lägenhet

eller för viss tidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig, må efter

bevakningschefens bestämmande kroppsvisitation verkställas å envar med

lägenheten eller under tidrymden från platsen till utlandet avresande person.

Sådant förordnande skall ofördröj ligen underställas generaltullstyrelsens

prövning men går likväl genast i verkställighet.

Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas

inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman

eller den undersökte begär det och det kan ske utan större

omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må ej verkställas

eller bevittnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation

erfordras ej, med mindre föremål som påträffas tages i beslag.

11 §•

Böter som ådömas enligt denna lag så ock värdet av förverkad egendom

tillfalla kronan.

12 §.

Där i lag eller författning angående

förbud mot utförsel av visst gods

givits särskilda föreskrifter om påföljd

för överträdelse av förbudet,

skall vad i denna lag stadgas icke äga

tillämpning.

12 §.

Där i lag angående förbud mot

utförsel av visst gods eller i författning,

som utfärdats med stöd av bestämmelse

i sådan lag, givits särskilda

föreskrifter om påföljd för överträdelse

av förbudet, skall vad i denna

lag stadgas icke äga tillämpning.

Ej heller vare denna lag tillämplig

med avseende å påföljd för överträdelse

av förbud, varom stadgats i an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

21

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

nan författning angående utförsel av

gods, i den mån sådan påföljd enligt

författningen är lindrigare än enligt

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949, då förordningen den 3 mars

1916 (nr 49) om straff för olovlig varuutförsel m. m. upphör att gälla.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till föreskrift, som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse denna lag.

2) Lag

angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig

varuinförsel.

Härigenom förordnas, att 1 § 3—5 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff

för olovlig varuinförsel skola upphöra att gälla ävensom att 1 § 9 och 10

mom. samt 6, 7, 11, 19 och 21 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §•

9 m o m. Är olovligen —--ock förverkat:

a) emballage eller---varuinförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugo ton eller dragare

och fordon eller annat forslingsredskap,

som för transport av det

olovligen införda godset begagnats

vid resa, vilken måste antagas hava

ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig varuinförsel, eller eljest vid

tillfälle, då de forslade varorna till

väsentlig del utgjorts av olovligen

infört gods, allt dock endast för så

vitt forslingsredskapet tillhör godsets

ägare eller annan, som finnes hava

ägt kännedom om den olovliga varuinförseln

eller skälig anledning att

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugo ton eller dragare

och fordon eller annat forslingsredskap,

som för transport av det

olovligen införda godset begagnats

vid resa, vilken måste antagas hava

ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig varuinförsel, eller eljest vid

tillfälle, då de forslade varorna till

väsentlig del utgjorts av olovligen

infört gods, allt dock endast för så

vitt forslingsredskapet tillhör eller

på grund av avbetalningsköp innehaves

av godsets ägare eller annan, som

finnes hava ägt kännedom om den

Senaste lydelse se beträdande 1 § 9 mom. och 6 § 1924: 226 samt beträffande 19 § 1938: 267.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Gällande lydelse.)

misstänka densamma, samt tillika

godset anträffats under forslingen.

10 mom. Innefattar olovlig varuinförsel

tillika förbrytelse i tjänsten,

varde den förbrytelse bedömd enligt

allmänna strafflagen.

6

Förövar den, som två eller flera

gånger straffats för olovlig varuinförsel

av annat slag, än som avses i

1 § 6 mom., ånyo enahanda brott av

beskaffenhet att icke vara hänförligt

under sagda inom., dömes till böter

efter de för varje särskilt fall i 1 och

5 §§ stadgade grunder, till fängelse

eller till straffarbete i högst två år.

Beträffande gods--— 9 mom.

7

Den, som uppsåtligen förleder annan

till olovlig varuinförsel eller vid

utförande av sådant brott med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att

gärningen därigenom sker, straffes

som vore han själv gärningsman. Har

någon före brottets utförande eller

vid utförandet, dock i mindre mån

ån nyss år sagt, med råd eller dåd

gärningen främjat, straffes efter ty

som han prövas hava till brottet bidragit.

Om någon utan att hava sådan

del i brottet, som nu sagts, sedan

brottet timat, med vetskap därom va
-

(Föreslagen lydelse.)

olovliga varuinförseln eller skälig

anledning att misstänka densamma,

samt tillika godset anträffats under

forslingen.

10 mom. Avser förverkandeförklaring

farkost, som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, må domstolen

ock förklara, att panträtten i farkosten

skall upphöra. Finnes i annat

fall någons rått till föremål, som förklaras

förverkat, böra oaktat förklaringen

bestå, göre domstolen förbehåll

därom.

§•

Förövar den, som genom lagakraftvunnen

dom dömts för olovlig

varuinförsel av annat slag än som

avses i 1 § 6 inom., ånyo enahanda

brott av beskaffenhet att icke vara

hänförligt under sagda mom., dömes

till böter efter de för varje särskilt

fall i 1 och 5 §§ stadgade grunder

eller till fängelse. Sker den olovliga

införseln i större omfattning eller yrkesmässigt,

må dömas till straffarbete

i högst två år.

sägs.

§•

Hava flera medverkat till olovlig

varuinförsel, gälle vad i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

rit gärningsmannen behjälplig att

godset dölja, förbyta eller föryttra,

straffes efter som brottet var till,

dock mindre än om han själv varit

gärningsman.

Den, till vilken olovligen infört

gods avyttrats, vare ej på den grund

förfallen till ansvar för delaktighet i

gärningen enligt vad i första stycket

sägs.

Delaktighet i olovlig varuinförsel,

som avses i 1 § 6 mom., är ej med

ansvar belagd.

Anstiftan av eller medhjälp till

olovlig varuinförsel, som avses i 1 § 6

mom., är ej med ansvar belagd.

11 §•

Tulltjänsteman äger---lag avses.

Enahanda undersökningsrätt —- — -— än tulltjänsteman.

Vid undersökning, varom sägs i

första stycket, äger tulltjänsteman

enahanda rätt som enligt lag tillkommer

polisman att gripa den som

misstänkes för brottet samt att till

förhör medtaga den som är tillstädes

å den plats där brottet förövats.

19 §.

Av böter, som ådömas enligt den- Böter som ådömas enligt denna lag

na lag, så ock av behållna försäljnings- så ock värdet av förverkad egendom

summan för förverkad egendom eller tillfalla kronan.

av belopp, som jämlikt 8 § utgivits i

stället för sådan egendom, skall en

tredjedel tillfalla kronan och återstoden

ställas till generaltullstyrelsens

förfogande att användas till uppmuntran

av tulltjänstemån och polismän,

som ådagalagt synnerligt nit

vid beivrande av olovlig varuinförsel,

eller eljest till ändamål, ägnat

att främja upptäckandet av eller motverka

sådan införsel.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

21 §.

1 in o in. Egendom, som genom laga

kraft ägande utslag förklarats förverkad,

skall, där ej föreskrift i särskild

författning till annat föranleder,

av vederbörande tullförvaltning

försäljas å offentlig auktion. Förvaringspersedel

må likväl försäljas allenast

för så vitt den gjorts otjänlig

att användas såsom redskap för olovlig

varuinförsel; skolande, där detta

icke lämpligen kan ske, med persedeln

förfaras på sätt generaltullstyrelsen

bestämmer.

2 mom. Forslingsredskap, som

tages i beslag, må försäljas utan annat

uppskov, än som erfordras för

auktionens behöriga kungörande.

I fall, då beslagtagen annan egendom

ådagalägges vara underkastad

förskämning eller snar förstörelse eller

annan nedgång i värde, såframt

avyttringen därav fördröjes, äge på

anmälan därom den domstol, å vilkens

handläggning målet beror, att

utan avbidan på ägares inställelse

meddela beslut om egendomens avyttring.

Köpeskilling, som influtit vid avyttring

enligt detta mom., skall, Intill

dess utslag fallit och vunnit laga

kraft, nedsättas i tullkassan.

1 mom. Sedan slutligen avgjorts,

att egendom som tagits i beslag skall

vara förverkad, skall egendomen, där

ej föreskrift i särskild författning till

annat föranleder, av vederbörande

tullförvaltning försäljas å offentlig

auktion. Förvaringspersedel, som på

grund av. sin beskaffenhet är särskilt

ägnad att användas i och för olovlig

varuinförsel, må likväl försäljas allenast

för så vitt den gjorts otjänlig för

sådant ändamål; skolande, där detta

icke lämpligen kan ske, med persedeln

förfaras på sätt generaltullstyrelsen

bestämmer.

2 mom. Är beslagtagen egendom

underkastad förskämning eller snar

förstörelse eller annan nedgång i

värde, må den genast försäljas på

offentlig auktion, och skall så alltid

ske, om ägaren begär det. Uppskattas

egendomens värde till etthundra

kronor eller mera och har ej försäljning

påkallats av ägaren, skall dock

tillstånd till försäljningen sökas hos

den domstol, som har att upptaga

frågan om egendomens förverkande.

Domstolen må utan ägarens hörande

meddela beslut om egendomens avyttring.

Köpeskilling, som influtit vid avyttring

enligt detta mom., skall, intill

dess frågan om förverkande blivit

slutligen avgjord, nedsättas i tullkassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

25

3) Lag

om ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. lagen den 20 juni 1924 med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin

skall upphöra att gälla ävensom att 1 § 2—4 mom., 5 § 1 och 2 mom., 10 §

1 och 2 mom. samt 16, 22 och 23 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §•

2 m o in. Vad i 1 § 2—5 mom. i 2 in o in. Vad i 1 § 2 mom i lalagen

den 8 juni 1923 (nr 147) om gen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinförsel finnes straff för olovlig varuinförsel finnes

stadgat skall i tillämpliga delar äga stadgat skall i tillämpliga delar äga

giltighet beträffande brott, som av- giltighet beträffande brott, som avses

här ovan i 1 mom. ses här ovan i 1 mom.

3 m o m. Lika med--— förs

Angående delaktighet i brott, varom

i 1 mom. förmäles, skall gälla vad

som finnes stadgat i 7 § första stycket

i lagen om straff för olovlig varuinförsel.

4 m o in. Förövas olovlig införsel

av spritdrycker eller vin av den, som

en eller flera gånger fällts till straff

för enahanda brott eller för brott,

som i 5 § sägs, skall till fängelse eller

till straffarbete i högst två år dömas.

Har införseln skett i allenast ringa

omfattning och utan syfte att försälja

dryckerna, då må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande

Hava flera medverkat till brott,

varom i 1 mom. förmäles, gälle vad

i 3 kap. strafflagen är stadgat.

4 in o m. Förövas olovlig införsel

av spritdrycker eller vin av den, som

förut genom lagakraftvunnen dom

dömts för enahanda brott eller för

brott, som sägs i 5 §, eller för olovlig

införsel av andra varor än spritdrycker

och vin, vare straffet böter efter

vad i t mom. stadgas eller fängelse,

och må, där den olovliga införseln

skett i större omfattning eller yrkes
-

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 4 mom., 5 § 1 mom. och 10 § 1 mom. 1928:145, beträffande

16 § 1946:867, beträffande 22 § 1938: 264 samt beträffande 23 § 1 mom. 1947: 473. (Angående

23 § 2 och 5 mom. se 1938:264.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 31.

(Gällande lydelse.)

och ej föreligger fall, som avses i 1 §

3 mom. i lagen om straff för olovlig

varuinförsel, dömas till böter efter

vad i 1 mom. här ovan stadgas.

Förövas olovlig införsel av spritdrycker

eller vin av den, som två eller

flera gånger undergått straff för

olovlig införsel av andra varor än

spritdrycker och vin, skall dömas till

böter efter vad i 1 mom. stadgas eller

till fängelse eller till straffarbete

i högst två år; dock må ej i fall, som

avses i 1 § 3 mom. i lagen om straff

för olovlig varuinförsel, till böter

dömas.

(Föreslagen lydelse.)

måssigt, dömas till straffarbete i

högst två år. Var det tidigare brottet

sådant som sågs i denna lag, må ej

till böter dömas i annat fall, än då

införseln skett i allenast ringa omfattning

och utan syfte att försälja

dryckerna samt omständigheterna

jämväl i övrigt åro synnerligen mildrande.

5 §•

1 mom. Var som, utan att kunna

såso<m gärningsman eller delaktig

fällas till ansvar för brott, som i 1 §

sägs, för egen eller annans räkning

förvärvar, forslar, döljer eller förvarar

spritdrycker eller vin, skall, där

det är uppenbart, att dryckerna olovligen

införts, straffas med böter till

belopp motsvarande lägst tio, högst

tjugu kronor för liter av de drycker,

med vilka han tagit sådan olovlig

befattning, dock minst trettio och

högst femtusen kronor, eller med

fängelse i högst ett år.

höjning i visst fall

lopp gäller vad i 1

stycket stadgas.

Kan den------ansvar

Förövas brott, som i detta mom.

avses, av den, som förut fällts till

straff för enahanda brott eller för

brott, som i 1 § sägs, straffes som i

1 § 4 inom. första stycket är för där

avsett fall stadgat.

Angående

av böternas beS

1 mom. andra

2 mom. Lika med —■ —

5 §•

1 mom. Var som, utan att kunna

fällas till ansvar för brott, som i 1 §

sägs, för egen eller annans räkning

förvärvar, forslar, döljer eller förvarar

spritdrycker eller vin, skall, där

det är uppenbart, att dryckerna olovligen

införts, straffas med böter till

belopp motsvarande lägst tio, högst

tjugu kronor för liter av de drycker,

med vilka han tagit sådan olovlig

befattning, dock minst trettio och

högst femtusen kronor, eller med

fängelse i högst ett år. Angående

höjning i visst fall av böternas belopp

gäller vad i 1 § 1 mom. andra

stycket stadgas.

fri.

Förövas brott, som i detta mom.

avses, av den, som förut genom lagakraftvunnen

dom dömts för enahanda

brott eller för brott, som i

1 § sägs, straffes som i 1 § 4 mom.

är för där avsett fall stadgat.

försök därtill.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Angående delaktighet i brott, var- Hava flera medverkat till brott,

om i 1 mom. förmäles, skall vad i 7 § varom i 1 mom. förmäles, gälle vad

första stycket första och andra punk- i 3 kap. strafflagen är stadgat,

terna i lagen om straff för olovlig

varuinförsel finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning.

10 §.

1 in o m. Var som---stycket stadgas.

Kan den------ — ansvar fri.

Beträdes någon med sådan olovlig Beträdes någon med sådan olovlig

befattning med spritdrycker, som i befattning med spritdrycker, som i

detta mom. sägs, och har han förut detta mom. sägs, och har han förut

fällts till straff för enahanda brott genom lagakraftvunnen dom dömts

eller för brott, som avses i 30 § 1 för enahanda brott eller för brott,

mom. eller 31 § 2 mom. i förordning- som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

en angående tillverkning och be- 2 mom. i förordningen angående tillskattning

av brännvin eller i 22 § verkning och beskattning av bränn1

mom. i förordningen angående vin eller i 22 § 1 mom. i förordninghandel

med skattefri sprit eller i 11 § en angående handel med skattefri

1 mom. första stycket i förordning- sprit eller i 11 § 1 mom. första stycen

angående vissa alkoholhaltiga ket i förordningen angående vissa

preparat m. in., straffes såsom i 30 § alkoholhaltiga preparat in. m., straf1

mom. andra och tredje styckena fes såsom i 30 § 1 mom. andra och

i förordningen angående tillverkning tredje styckena i förordningen anoch

beskattning av brännvin är för gående tillverkning och beskattning

där avsett fall "stadgat. av brännvin är för där avsett fall

stadgat.

2 in o in. Lika med — —- — försök därtill.

Angående delaktighet i brott, var- Hava flera medverkat till brott,

om i 1 mom. förmäles, skall vad i varom i 1 mom. förmäles, gälle vad

7 § första stycket första och andra i 3 kap. strafflagen är stadgat,

punkterna i lagen om straff för olovlig

varuinförsel finnes stadgat äga

motsvarande tillämpning.

16 §.

Är fråga--—---med stämning.

Påföljd, som i 8 § 3 mom. sägs, må

cj ådömas, med mindre inteckningens

innehavare erhållit underrättelse

om målet i den ordning, som angå
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ende delgivning av stämning är stadgad;

år inteckningens innehavare ej

känd eller har han icke känt hemvist

inom riket eller kan eljest ej på

sätt om stämning i brottmål år stadgat

delgivning ske här i riket, må i

stället sådan underrättelse kungöras

på sätt i 33 kap. 12 § rättegångsbalken

sägs.

22 §.

Med spritdrycker------

I fråga om förfarande med forslingsredskap,

som jämlikt denna lag

tages i beslag, skall vad i 21 § i lagen

om straff för olovlig varuinförsel

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse; dock att farkost, som

har en nettodräktighet av fem ton eller

därutöver, må säljas först sedan

frågan om dess förverkande blivit

avgjord. Med egendom, som avses i

8 § 4 mom. denna lag, förfares, där ej

föreskrift i särskild författning till

annat föranleder, i överensstämmelse

med de regler som gälla beträffande

det forslingsredskap, varå egendomen

anträffats. Finnes sådan egendom

vara underkastad förskämning eller

snar förstörelse, må den likväl alltid

säljas innan frågan om dess förverkande

blivit avgjord.

Utan hinder------finner lämpligt.

- eller mera.

I fråga om förfarande med forslingsredskap,

som jämlikt denna lag

tages i beslag, samt egendom, som

avses i 8 § 4 mom., skall vad i 21 § i

lagen om straff för olovlig varuinförsel

stadgas i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

23 §.

1 mom. Av böter, som ådömas en- Böter som ådömas enligt denna

ligt denna lag eller, på grund av stad- lag eller, på grund av stadgandet i

gandet i 9 §, jämlikt lagen om straff 9 §, jämlikt lagen om straff för olovför

olovlig varuinförsel, så ock av lig varuinförsel så ock värdet av förbehållna

försäljningssumman för verkad egendom tillfalla kronan,

förverkad egendom eller av belopp,

som utgivits i stället för sådan egen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

dom, skall en tredjedel tillfalla kronan.

Återstoden skall, då fråga är om

böter, som ådömas på grund av stadgande

i 1 kap., eller om försäljningssumman

för eller värdet av egendom,

som på grund av sådant stadgande

dömts eller skolat dömas förverkad,

ställas till generaltullstyrelsens förfogande

att användas till det i 19 §

i lagen om straff för olovlig varuinförsel

omförmålda ändamål och i annat

fall fördelas med ena hälften till

generaltullstyrelsen, att användas på

sätt nyss sagts, och med andra hälften

i Stockholm till poliskammaren,

i annan stad till magistraten samt eljest

till länsstyrelsen, att i enlighet

med föreskrifter, som Konungen utfärdar,

användas till uppmuntran av

polismän, som ådagalagt synnerligt

nit vid beivrande av olovlig hantering

av rusdrycker.

3 mom. På vederbörande länsstyrelse

eller, dår åklagaren är tullverkets

åklagare, på generaltullstyrelsen

ankommer att fastställa fördelningen

av försäljningssumman för

förverkad egendom, då frågan om

egendomens förverkande blivit avgjord

annorledes än genom domstols

utslag.

4 mom. Skall egendom vara förverkad

såväl jämlikt denna lag som

jämlikt annan författning, skall beträffande

fördelningen av försäljningssumman

eller egendomens värde

gälla vad i denna lag är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

4) Lag

angående ändrad lydelse av 19 a § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 19 a § lagen den 10 maj 1901 om inteckning i

fartyg1 skall erhålla följande ändrade

(Gällande lydelse.)

19

Har domstol, vid meddelande av

förklaring att fartyg jämlikt 2 kap.

17 § strafflagen skall vara förverkat

till kronan, tillika beträffande inteckning

i fartyget förklarat, att panträtten

i fartyget skall upphöra, må,

sedan utslaget vunnit laga kraft, inteckningen

dödas på ansökan utav

ny ägare av fartyget eller lott däri,

ändå att inteckningshandlingen i

huvudskrift ej företes.

lydelse.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Har domstol, vid meddelande av

förklaring att fartyg skall vara förverkat

till kronan, tillika beträffande

inteckning i fartyget förklarat, att

panträtten i fartyget skall upphöra,

må, sedan utslaget vunnit laga kraft,

inteckningen dödas på ansökan utav

ny ägare av fartyget eller lott däri,

ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift

ej företes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

5) Lag

angående ändring i lagen den 10 februari 1933 (nr 28) om ändrade

bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

Härigenom förordnas, att andra stycket i lagen den 10 februari 1933 om

ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m. skall

utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949.

1 Se 1948: 464.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37-

31

6) Förordning

om ändrad lydelse av 7 kap. 22 § förordningen den 18 jnni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937 angående

försäljning av rusdrycker1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

7 kap.

22 §.

Av böter som ådömas enligt denna

förordning samt värdet av rusdrycker

jämte kärl och emballage som enligt

denna förordning dömas förbrutna

tillfälle en tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren. Lika

del skall, om särskild angivare eller

beslagare finnes, tillfalla denne, men

om så ej år fallet, ställas i stad till

magistratens samt på landet till länsstyrelsens

förfogande att, i enlighet

med föreskrifter som Konungen utfärdar,

användas till uppmuntran av

polismän, som ådagalagt synnerligt

nit vid beivrande av olovlig hantering

av rusdrycker. Återstoden tillfaller

kronan.

Andel som nu sagts tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den

hos vilken han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de åro i tjänsten.

Utdömt vite tillfaller kronan.

Böter och viten som ådömas enligt

denna förordning så ock värdet av

förverkad egendom tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949

1 Senaste lydelse se 1947: 482.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

7) Förordning

om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr 508)

angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 32 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

32

2 in om. Av böter, som enligt denna

förordning ådömas, ävensom av

värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom förbrutet, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren. Lika del

skall, om särskild angivare eller beslagare

finnes, tillfalla denne, men,

om så ej är fallet, ställas i Stockholm

till poliskammarens, i annan stad till

magistratens samt å landet till länsstyrelsens

förfogande att i enlighet

med föreskrifter, som Konungen utfärdar,

användas till uppmuntran av

polismän, som ådagalagt synnerligt

nit vid beivrande av olovlig rusdrycks-

eller sprithantering. Återstoden

tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de är o i tjänsten.

(Föreslagen lydelse.)

§•

2 m o m. Böter som ådömas enligt

denna förordning så ock värdet av

förverkad egendom tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949.

1 Senaste lydelse se 1947: 478.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

33

8) Förordning

om ändrad lydelse av 18 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr 564)

angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 an
-

gående vissa alkoholhaltiga preparat

lydelse.

(Gällande lydelse.)

18

2 m o m. Av böter, som enligt denna

förordning ädömas, ävensom av

värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom förbrutet, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren. Lika del skall, om

särskild angivare eller beslagare finnes,

tillfalla denne, men, om så ej är

fallet, ställas i Stockholm till poliskammarens,

i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens

förfogande att i enlighet med

föreskrifter, som Konungen utfärdar,

användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit

vid beivrande av olovlig rusdryckseller

sprithantering. Återstoden tillfaller

kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de år o i tjänsten.

m. in.1 skall erhålla följande ändrade

(Föreslagen lydelse.)

§■

2 mom. Böter som ådömas enligt

denna förordning så ock värdet

av förverkad egendom tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949.

1 Senaste lydelse se 1947: 479.

3 Bihnng till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 37.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

9) Förordning

om ändrad lydelse av 46 § 1 mom. förordningen den 11 juni 1926 (nr 207)

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. förordningen den 11 juni 1926 angående

tillverkning och beskattning av brännvin1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

46 §.

1. Av böter som ådömas enligt

denna förordning samt av värdet av

redskap och annan egendom som förklarats

förbrutna skola två tredjedelar

ställas i Stockholm till poliskammarens,

i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens

förfogande att i enlighet med föreskrifter

som Konungen utfärdar användas

till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beiwande

av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller

kronan.

1. Böter som ådömas enligt denna

förordning så ock värdet av förverkad

egendom tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949.

B. att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till ny lagstiftning rörande straff för olovlig

införsel och utförsel av varor.

Stockholm den 17 maj 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

1 Senaste lydelse se 1947: 477.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37.

35

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Krugel, Lodenius, fru Sjöström-Bengtsson,

herrar Lindgren, Ivar Nilzon, Georg Pettersson och fröken

Andersson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Olsson i Mellerud, Johnsson

i Stockholm, Landgren, Ljungberg, Andersson i Mölndal, fru Johansson

i Skövde och herr Svensson i Stenkyrka.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 37; bilagor.

Bilaga i.

Författningar innehållande exportförbud eller stadganden om straff

vid överträdelse av sådant förbnd.

KK yn 1906 (nr 112) ang. vad vid utförsel till utlandet av kreatur iakttagas

bör.

KK */u 1912 (nr 343) ang. villkoren för transport av idisslande djur samt

djur hörande till hästsläktet ävensom svinkreatur medelst ångfärja mellan

Sverige och utlandet.

KK ’/i 1931 (nr 1) med vissa bestämmelser rörande utförsel av klövbärande

djur och hästar till av mul- och klövsjuka smittat land.

KK ”/4 1935 (nr 122) med vissa bestämmelser rörande utförsel ur riket av

smör.

KK *%, 1932 (nr 355) ang. kontroll å tillverkningen av samt handeln med

margarin, margarinost, fettemulsion och konstister in. m.

KK 1929 (nr 355) med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse

vid utförsel ur riket av hönsägg.

KK ''/4 1929 (nr 43) ang. bestämmelser att iakttagas vid utförsel till Storbritannien

av ägg.

KK *^4 (nr 563) ang. kontroll vid utförsel av kött.

KK 10/« 1935 (nr 156) ang. beredning och inläggning m. m. av salt strömming.

KK Vn 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket

av rusdrycker.

KK “/. 1933 (nr 559) med vissa bestämmelser ang. narkotiska ämnen

och beredningar.

KK “/, 1933 (nr 512) ang. utförsel ur riket av vissa arbeten av sten.

Lag "/« 1886 ang. stenkolsfyndigheter m. m. §§ 67—69.

KK */, 1939 (nr 73) ang. enskildas innehav av brevduvor vid krig eller

krigsfara m. m.

KK V» 1927 (nr 129) ang. förbud mot utförsel från riket av vissa äldre

kulturföremål.

Valutaförordningen “/s 1940 (nr 97).

Jaktstadgan */„ 1938 (nr 279) § 20 och § 28 inom. 2.

KK 21 /3 1941 (nr 168) om allmänt exportförbud.

KK /a 1930 (nr 437) ang. förbud mot utförsel från riket av vissa varor.

KK 1940 (nr 802) ang. förbud mot försäljning och utförsel av flygfotografier.

KK */, 1940 (nr 98) ang. förbud mot utförsel från riket av obearbetat

guld m. m.

KK */» 1939 (nr 692) ang. utförsel av hönsägg.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 37; bilagor.

37

Bilaga 2.

Författningar innehållande importförbud eller stadganden om straff

vid överträdelse av sådant förbud.

KF 1 juli 1918 (nr 564) ang. vissa alkoholhaltiga preparat in. in.

Apoteksvarustadgan 14 nov. 1913 (nr 308).

KK 30 april 1925 (nr 101) ang. kontroll å och handel med vissa för människor

använda bakteriologiska preparat.

KK 14 nov. 1941 (nr 884) ang. införsel av levande bin.

KK 3 mars 1916 (nr 53) ang. förbud mot införsel till riket av bisamråtta

i levande tillstånd.

KK 14 mars 1941 (nr 217) ang. reglering av införseln av bönor.

KK 1 nov. 1946 (nr 670) ang. reglering av införseln av levande vilda djur

in. in.

KK 27 juni 1947 (nr 363) ang. förbud mot överlåtelse och forsling in. in.

av levande vildkanin och vildsvin.

KF 18 maj 1928 (nr 139) ang. explosiva varor.

KF 1 juni 1923 (nr 141) ang. förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl.

Lag 26 juni 1936 (nr 336) ang. förbud mot förvärv från utlandet av

vissa fartyg.

KK 1 april 1927 (nr 94) ang. fiske efter rödtunga.

KK 23 jan. 1931 (nr 8) med vissa fredningsbestäinmelser för rödspätta

(Pleuronectes platessa) och skrubba (Pleuronectes flesus).

KK 25 sept. 1936 (nr 515) ang. förbud mot ilandförande in. in. av äkta

tunga under viss minimistorlek.

KK 3 mars 1938 (nr 62) ang. skydd för beståndet av rödspätta och sandskädda

i Skagerack, Kattegatt och Öresund.

KK 6 maj 1938 (nr 155) ang. gädd- och gösbeståndens skyddande.

KK 18 mars 1949 (nr 97) med vissa bestämmelser rörande lax- och laxöringsfisket

i Idefjorden och Svinesund in. m.

KK 30 juni 1937 (nr 648) ang. reglering av införseln av slaktdjur samt

kött och fläsk.

KF 18 maj 1934 (nr 153) om införselavgift å havre och majs jämte vissa

andra fodermedel.

KF 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

KF 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.

KF 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.

KF 26 juni 1948 (nr 369) om tilläggsskatt å motorsprit.

KK 14 mars 1941 (nr 217) ang. reglering av införseln av bönor.

KF 9 sept. 1938 (nr 569) med vissa bestämmelser ang. fosterfördrivande

medel.

KK 18 mars 1921 (nr 92) ang. förbud tills vidare mot införsel till riket

av vissa slag av frön.

KK 5 febr. 1909 (nr 8) ang. införsel av samt handel med vissa slag av utländskt

frö.

KK 4 april 1910 (nr 27) ang. införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 37; bilagor.

KF 19 maj 1939 (nr 174) ang. tillverkning, införsel och försäljning av

gasskyddsmateriel.

Giftstadga 26 nov. 1943 (nr 877).

KK 20 okt. 1944 (nr 694) ang. importförbud å oarbetat guld m. in.

KF 18 okt. 1912 (nr 366) ang. kontroll å guld- och silverarbeten.

KF 2 mars 1923 (nr 49) ang. kontroll å platinaarbeten.

KF 30 mars 1901 (nr 20) ang. förbud mot anbringande av vissa stämplar

eller märken å förgyllda och försilvrade med flera arbeten av oädel metall

m. m.

KK 30 dec. 1947 (nr 962) med vissa bestämmelser till skydd för beståndet

av havskräfta.

KK 30 juni 1933 (nr 454) ang. förbud att under viss tid av året till riket

införa hummer.

KK 8 dec. 1898 (nr 127) ang. vad iakttagas bör till förekommande av srnittosamma

husdjurssjukdomars införande i riket.

KK 13 sept. 1928 (nr 352) ang. införsel till riket av idisslande djur och

svin.

KK 11 maj 1928 (nr 108) ang. införsel landvägen från Norge eller Finland

av djur, tillhörande hästsläktet.

KK 22 febr. 1916 (nr 37) med särskilda föreskrifter till förekommande

av införande i riket av rots hos djur av hästsläktet.

KK 23 nov. 1920 (nr 728) ang. förbud mot införsel till riket från land

eller del därav, som förklarats smittat av smittsam mul- och klövsjuka, av

levande djur, tillhörande hästsläktet.

KK 14 maj 1920 (nr 192) ang. vissa bestämmelser rörande införsel till

riket av hundar.

KK 7 okt. 1926 (nr 432) med vissa bestämmelser rörande införsel till riket

av djur tillhörande hundsläktet.

KK 11 okt. 1930 (nr 368) med vissa bestämmelser rörande införsel till riket

av djur tillhörande rävsläktet.

KK 10 febr. 1928 (nr 29) ang. införsel sjöledes av levande hönsfåglar, gäss,

ankor och duvor.

KK 3 mars 1939 (nr 73) ang. enskildas innehav av brevduvor vid krig

eller krigsfara in. m.

KK 30 juni 1948 (nr 618) om införsel av levande duvor samt om rätt att

innehava brevduvor in. in.

KK 11 okt. 1920 (nr 671) ang. förbud mot införsel till riket av levande

höns, gäss, ankor, kalkoner och duvor från land eller del därav, som förklarats

smittat av smittsam mul- och klövsjuka.

KK 22 juni 1911 (nr 57) ang. bestämmeiser att iakttagas vid införsel av

vissa varor från främmande land eller del därav, som förklarats smittat av

smittsam mul- och klövsjuka.

KK 18 juli 1913 (nr 158) ang. villkoren för återinförsel av till utlandet

exporterat svinkött.

KK 16 nov. 1930 (nr 391) ang. vissa bestämmelser rörande införsel av

färskt kött av klövbärande husdjur från av smittsam mul- och klövsjuka

smittat land.

KK 27 maj 1938 (nr 220) ang. vad som skall iakttagas vid införsel av fodermedel

m. in. från utrikes ort, som förklarats smittad av mul- och klövsjuka.

KK 31 maj 1929 (nr 123) ang. villkoren för införsel av begagnade tomsäckar.

KK 24 april 1915 (nr 100) om desinfektion vid införsel till riket av begagnade

mejerikärl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande nr 37; bilagor.

KK 30 jan. 1920 (nr 21) ang. särskilda villkor för införsel av begagnad

stallinredning och använda stallinventarier från av skabb hos djur, hörande

till hästsläktet, smittade länder.

KK 16 april 1920 (nr 155) ang. förbud tills vidare mot införsel till riket

av rakborstar, tillverkade i eller exporterade från Japan.

KK 8 nov. 1912 (nr 343) ang. villkoren för transport av idisslande djur,

samt djur hörande till hästsläktet ävensom svinkreatur medelst ångfärja

mellan Sverige och utlandet.

KK 30 dec. 1936 (nr 647) med vissa bestämmelser ang. införsel av hästar.

Jaktstadgan 3 juni 1938 (nr 279).

KF 22 dec. 1939 (nr 877) om skatt å kaffe.

KK 17 mars 1933 (nr 85) ang. förvaring och transport till lands av kisellegeringar.

KF 24 maj 1934 (nr 172) om skatt å kli.

KK 30 juni 1932 (nr 351) med vissa bestämmelser rörande införsel till

riket av kräftor.

KF 30 sept. 1921 (nr 581) ang. kontroll vid införsel till riket av köttvaror

och djurfett.

KF 11 april 1919 (nr 139) ang. förbud mot förtyngning av vissa lädersorter

m. m.

KF 30 juni 1932 (nr 355) ang. kontroll å tillverkningen av samt handeln

med margarin, margarinost, fettemulsion och konstister in. in.

KK 1 aug. 1940 (nr 755) ang. reglering av införseln av matärter m. in.

KK 30 juni 1937 (nr 660) ang. reglering av införseln av mjölk och mejeriprodukter.

KK 16 sept. 1933 (nr 559) med vissa bestämmelser ang. narkotiska ämnen

och beredningar.

KK 9 jan. 1930 (nr 4) ang. förbud mot införsel till riket av djur av papegojsläktet.

KF 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt.

KF 12 juli 1907 (nr 55) ang. de slag av papper, bläck, skrivmaskin- och

stämpelfärger, som må till vissa offentliga handlingar användas.

KK 11 jan. 1927 (nr 3) ang. bestämmelser att iakttagas vid införsel av

potatis.

KK 29 sept. 1876 (nr 36) ang. förbud tillsvidare mot införsel av potatis,

kommande från Amerika ävensom vissa länder inom Europa.

KK 21 juli 1937 (nr 747) ang. bekämpande av koloradoskalbaggen.

KF 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

KF 18 juni 1937 (nr 436) ang. försäljning av rusdrycker.

KK 18 dec. 1918 (nr 989) ang. resandes rätt till införsel av rusdrycker

ävensom ang. införsel av alkoholhaltiga varor för särskilda ändamål.

KK 18 dec. 1918 (nr 991) ang. resandes rätt till införsel av vissa alkoholhaltiga

preparat samt ang. behandling av dylikt preparat, som icke får

till riket införas.

Vapenkungörelsen 22 juni 1934 (nr 315).

KF 9 maj 1919 (nr 219) ang. förbud mot användning av papp och konstläder

i skodon.

KK 1 juli 1927 (nr 332) ang. bestämmelser att iakttagas vid införsel till

riket av samt handel med utländskt smör.

KF 22 febr. 1932 (nr 30) ang. reglering av införseln av socker.

KK 21 aug. 1935 (nr 496) ang. reglering av införseln av havre och majs

samt vissa andra fodermedel.

KF 24 maj 1934 (nr 180) ang. villkor i vissa fall för införsel av fodermedel

samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Första lagutskottets utlåtande nr 37; bilagor.

KK 14 juni 1933 (nr 343) ang. reglering av införseln av havregryn och

havremjöl.

KK 21 aug. 1935 (nr 493) ang. reglering av införseln av vete och råg

samt därav beredda produkter.

KF 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete och svensk

råg vid framställning av mjöl m. m.

KK 14 aug. 1930 (nr 331) med tillämpningsföreskrifter till förordningen

den 13 juni 1930 (nr 249) om användande av svenskt vete och svensk råg

vid framställning av mjöl in. m.

KK 13 juni 1919 (nr 291) ang. stämpelavgift för spelkort samt om kortstämplingens

verkställande.

KF 1 juli 1918 (nr 508) ang. handel med skattefri sprit.

KK 18 dec. 1918 (nr 990) ang. resandes rätt till införsel av denaturerad

sprit samt ang. behandling av dylik vara, som icke får till riket införas.

KF 7 juni 1934 (nr 230) om skyldighet för importörer och tillverkare av

bensin att inköpa motorsprit.

Lag 11 juni 1943 (nr 346) ang. statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror.

KK 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande tillämpning av

lagen den 11 juni 1943 (nr 346) ang. statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror.

KF 30 mars 1900 (nr 17) ang. förbud mot tillverkning, införsel och försäljning

av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor ingår.

KK 6 dec. 1946 (nr 725) ang. avlämnande av intyg i vissa fall vid införsel

av varor från Finland.

KF 23 maj 1941 (nr 268) om framställning och införsel av vitaminiserade

livsmedel.

KK 6 mars 1936 (nr 50) ang. införsel av levande växter och växtdelar

m. m.

KK 13 mars 1931 (nr 32) ang. förbud mot införsel av levande växter av

familjen Ulmacese.

KK 23 febr. 1934 (nr 24) ang. reglering av införseln av ägg.

KK 10 aug. 1926 (nr 404) ang. bestämmelser att iakttagas vid införsel till

riket av hönsägg.

KF 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt.

KF 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

49ISS7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om straff för olovlig varuutförsel, m. m. a1 i texten