Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-05-20 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:44, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

1

Nr 44.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 95, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

inrikesärenden velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid propositionen

fogade förslag till vapenförordning.

(Gällande bestämmelser:)

Vapenkungörelsen den 22 juni

1934.* 1

Om skjutvapen och ammunition.

1 §•

Med skjutvapen förstås i denna

kungörelse vapen, med vilket kulor,

hagel eller andra projektiler kunna

utskjutas medelst krutladdning eller

annat drivmedel, vare sig projektilerna

äro massiva, fyllda med sprängladdning,

tårgas, giftgas eller annat

ämne med likartad verkan eller

ofyllda.

Lika med skjutvapen anses lösa pipor,

eldrör och slutstycken till sådana

vapen.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag

till

yapenförordning.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med skjutvapen förstås i denna

förordning

dels vapen, med vilka kulor, hagel

eller andra projektiler kunna utskjutas

medelst krutladdning eller

annat drivmedel,

dels sådana apparater eller anordningar,

vilka beträffande verkan och

ändamål äro jämförliga med vapen

som nyss nämnts, såsom eldsprutor

och apparater för spridande av tåreller

giftgaser eller annat ämne med

likartad verkan.

Vad i denna förordning stadgas om

skjutvapen äger även tillämpning å

lösa slutstycken, eldrör och pipor till

1 Av kungörelsens bestämmelser ha icke medtagits 3 §, 8 §, 11 § 3 stycket, 16 § sista stycket,

18 § 4 stycket, 20 § 3 mom. 1 stycket 3 punkten, 21 §, 23 §, 24 § 1 stycket och 26 § 1, 3 och

4 mom., som sakna motsvarighet i departementsförslaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 9 saml.l avd. Nr 44.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

Vad i denna kungörelse stadgas angående

skjutvapen äger även tillämpning

å apparater eller andra anordningar,

vilka beträffande verkan och

ändamål äro jämförliga med skjutvapen,

såsom lufttorpeder, apparater

för gasblåsning och eldsprutor ävensom

handgranater, bomber, minor

och andra dylika effekter, fyllda eller

avsedda att fyllas med sprängladdning,

tårgas, giftgas eller annat ämne

med likartad verkan.

Bestämmelserna i denna kungörelse

gälla ej handvapen avsedda för

framladdning, skjutapparater för

slakt, signaländamål eller linkastning,

startpistoler, sådana luft- eller

fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler

som äro avsedda för sportändamål

eller apparater eller andra

anordningar avsedda för nautiskt

bruk.

2 §.

Med ammunition förstås i denna

kungörelse

1. för skjutvapen varå kungörelsen

äger tillämpning avsedda patroner

samt kulor och andra projektiler

än hagel, vare sig projektilerna

äro massiva, fyllda med sprängladdning,

tårgas, giftgas eller annat ämne

med likartad verkan eller ofyllda;

2. patron- och laddningshylsor för

ammunition som under 1. sägs;

3. för ammunition som under 1.

sägs eller för apparater eller anordningar

varå kungörelsen enligt 1 §

tredje och fjärde styckena äger tilllämpning

avsedda tårgaser, giftgaser,

(Kungl. Maj.ts förslag:)

skjutvapen, dock ej å instickspipor

för kulgevär och pistoler eller andra

dylika fickvapen.

Bestämmelserna i denna förordning

gälla ej skjutvapen, som gjorts

varaktigt obrukbara, eller andra för

framladdning avsedda skjutvapen än

sådana, som ingå i krigsmaktens utrustning

och med dem likartade, ej

heller skjutapparater för slakt, signalgivning,

livräddning eller dylikt,

startpistoler eller sådana luft- eller

fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler,

som äro avsedda för målskjutning.

2 §•

Med ammunition förstås i denna

förordning

dels patroner och projektiler, avsedda

för sådana handvapen, å vilka

förordningen äger tillämpning, vare

sig projektilerna äro massiva eller

fyllda med sprängämne eller annat

ämne,

dels tändhattar och andra tändmedel,

avsedda för ammunition som nu

sagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

3

(Gällande bestämmelser:)

andra ämnen med likartad verkan

och brandrör.

Utöver vad i denna kungörelse är

föreskrivet skall beträffande sådan

ammunition som är att hänföra till

explosiv vara eller innehåller giftämne

gälla vad därom är särskilt stadgat.

Om deklaration och innehav av

skjutvapen.

(4 § 1, 2, 3 och 5 styckena.)

Vill någon genom köp, byte, gåva

eller annorledes förvärva skjutvapen;

eller

vill någon som genom arv eller testamente

eller på grund av giftorätt

förvärvar skjutvapen innehava vapnet;

eller

vill någon såsom lån eller eljest innehava

annan tillhörigt skjutvapen,

vare skyldig att hos länsstyrelsen i

det län där han har sitt hemvist söka

tillstånd att innehava vapnet.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Från förordningens tillämpning

undantagas hagel, massiva kulor, hagelpatroner

och tändhattar för sådana

samt patron- och laddningshylsor

utan tändhattar, avsedda för sådana

handvapen för vilka förordningen

gäller.

Utöver vad i denna förordning

stadgas skall i fråga om ammunition,

som tillika är att hänföra till explosiv

vara eller innehåller gift, gälla

vad därom är föreskrivet i förordningen

om explosiva varor och giftstadgan.

3 §•

Med deklarationsbevis förstås i

denna förordning bevis om fullgjord

deklarationsplikt enligt kungörelsen

den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa

bestämmelser angående skjutvapen

och ammunition eller vapenkungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 315).

4 §•

Om tillverkning av skjutvapen och

ammunition är särskilt stadgat.

Om förvärv och innehav av skjutvapen.

5 §.

1 mom. Vill någon genom köp, byte,

gåva eller annorledes förvärva

skjutvapen; eller

vill någon, som genom arv eller

testamente eller på grund av giftorätt

förvärvar skjutvapen, innehava

vapnet; eller

vill någon såsom lån eller eljest innehava

annan tillhörigt skjutvapen,

bär han att hos länsstyrelsen i det

län, där han har sitt hemvist, söka

tillstånd att innehava vapnet. Vad nu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

Ansökan beträffande vapen som

förvärvas genom arv eller testamente

eller på grund av giftorätt skall

ingivas inom tre månader från det

bouppteckning förrättades eller, där

arvskifte eller bodelning erfordras,

från det arvskiftet eller bodelningen

ägde rum.

Skjutvapen må ej överlåtas eller

upplåtas till annan än den som erhållit

tillstånd att innehava vapnet.

Angående skyldighet för den som

idkar handel med skjutvapen att söka

tillstånd till innehav för försäljning

av sådana vapen stadgas i 17 §.

(4 § 4 stycket.)

Utan hinder av vad nu sagts må

skjutvapen tillfälligt upplåtas i fall,

då tillstånd enligt denna kungörelse

meddelats, till användande för samma

ändamål som det för vilket tillståndet

lämnats och i annat fall för

jakt- eller sportändamål.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

stadgats skall ock gälla, där annan

än den som yrkesmässigt tillverkar

skjutvapen själv vill förfärdiga sådant

vapen.

Ansökan beträffande vapen, som

förvärvas genom arv eller testamente

eller på grund av giftorätt, skall

ingivas så snart ske kan och sist inom

tre månader från det bouppteckning

förrättades eller, där arvskifte eller

bodelning erfordras, från det arvskiftet

eller bodelningen ägde rum.

Angående skyldighet för dödsbo, i

vilket finnes skjutvapen, att om vapnet

göra anmälan till polismyndigheten

i orten stadgas i 19 §.

2 mom. Skjutvapen må ej överlåtas

eller upplåtas till annan än den

som på grund av tillstånd äger innehava

vapnet.

3 mom. Om rätt för handlande att

för försäljning förvärva och innehava

skjutvapen stadgas i 29 §.

6 §•

Utan hinder av vad i 5 § 1 och 2

mom. stadgas må den, som är berättigad

att innehava skjutvapen, för

kortare tid, högst två veckor, utlåna

vapnet för samma ändamål som tillståndet

avser eller, där vapnet innehaves

på grund av deklarationsbevis,

för jakt eller övnings- eller tävlingsskjutning.

Utlåning må dock ej

ske till den som ej fyllt sexton år

eller som upplåtaren veterligt fått

skjutvapen dömt förverkat eller meddelat

tillstånd till innehav av skjutvapen

återkallat eller förbjudits att

innehava sådant vapen, ej heller till

person, som skäligen kan antagas

komma att missbruka vapnet.

Vid upplåtelse som i första styc
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

5

(Gällande bestämmelser:)

5 §.

Ansökan om tillstånd att innehava

skjutvapen skall innehålla upplysning

om det ändamål för vilket sökanden

ämnar använda vapnet samt

angående de omständigheter han vill

åberopa till utredning om behovet

för honom att innehava vapnet. Därjämte

skall ansökningen innehålla sådana

uppgifter som avses i 7 § första

stycket 2. och 3.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

ket sägs skall, såvida ej vapnet är

avsett att användas endast i upplåtarens

närvaro, upplåtaren till låntagaren

överlämna avskrift av sitt tillstånds-

eller deklarationsbevis, försedd

med påskrift om utlåningen,

låntagarens namn, födelsetid och

hemvist samt den tid och det ändamål

upplåtelsen avser. Tillhör låntagaren

upplåtarens familj, äger upplåtaren

dock i stället för sådan handling

till låntagaren överlämna sitt tillstånds-

eller deklarationsbevis.

Tillstånd enligt 5 § erfordras ej

heller, där den som är berättigad att

innehava skjutvapen vill utbyta försliten

eller eljest otjänlig vapendel

som avses i 1 § andra stycket mot

ny sådan av samma modell, såframt

bytet sker hos den som äger tillverka

eller idka handel med skjutvapen

eller hos kronans förråd. Utbytet må

ej äga rum, med mindre vapeninnehavaren

företer sitt tillstånds- eller

deklarationsbevis rörande vapnet.

Om sammanslutnings rätt att utlåna

vapen stadgas i 9 §.

7 §•

Ansökan om tillstånd att innehava

skjutvapen skall innehålla upplysning

om det ändamål, för vilket sökanden

ämnar använda vapnet, samt

de omständigheter han vill åberopa

till utredning om behovet för honom

att innehava vapnet. Ansökningen

skall vidare innehålla uppgift om sökandens

namn, födelsetid, yrke och

hemvist, överlåtarens eller upplåtarens

namn, yrke och hemvist samt

vapnets beteckning och kaliber. I

ansökningen skall därjämte angivas

det antal och slag skjutvapen sökanden

innehar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Är fråga om överlåtelse av vapen

från annan än vapenhandlare bör vid

ansökningen fogas överlåtarens tillstånds-

eller deklarationsbevis rörande

vapnet.

Ansökningen ingives i Stockholm

till överståthållarämbetet och i övriga

delar av riket till polismyndigheten

i orten; dock må den som tillhör den

nomadiserande lappbefolkningen i

stället ingiva ansökningen till lappfogden.

Myndighet som mottagit ansökningen

skall, där fråga ej är om

Stockholm, insända densamma jämte

eget yttrande till länsstyrelsen.

8 §•

1 mom. Tillstånd att innehava

skjutvapen må meddelas endast enskild

person, som finnes vara i behov

av vapnet samt skäligen kan antagas

ej komma att missbruka detsamma.

Är fråga om pistol eller annat dylikt

fickvapen, må tillstånd ej meddelas,

med mindre synnerliga skäl äro därtill.

Avser ansökan jaktvapen eller vapen som huvudsakligen har affektionseller

prydnadsvärde och har vapnet förvärvats genom arv eller testamente

eller på grund av giftorätt, må tillstånd att innehava vapnet meddelas ändock

att sökanden ej finnes vara i behov av vapnet.

Är sökanden omyndig, erfordras samtycke till innehavet av den som enligt

lag har att sörja för hans person.

2 mom. Där länsstyrelsen i särskilt

fall ej annat förordnar, vare tillstånd

att innehava skjutvapen förfallet, såframt

vapnet ej förvärvats inom sex

månader från dagen för tillståndets

meddelande.

Den som ej före utgången av tid

som nu sagts förvärvat vapnet, skall

sist inom en månad därefter skriftligen

underrätta den länsstyrelse som

meddelat tillståndet.

Ansökningen ingives till myndighet

som i 3 § andra stycket sägs.

Myndigheten skall, där fråga ej är

om Stockholm, insända ansökningen

jämte eget yttrande till länsstyrelsen.

6 §•

Tillstånd att innehava skjutvapen

må meddelas allenast enskild person,

som för visst ändamål finnes vara i

behov av vapnet samt skäligen kan

antagas ej komma att missbruka detsamma.

Är fråga om pistol eller annat

dylikt fickvapen, må tillstånd ej

meddelas, med mindre synnerliga

skäl därtill äro.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

7

(Gällande bestämmelser:)

(28 § 4 stycket 1 punkten — återstoden

återgiven mot 25 § — 3 och 4

punkterna samt 5 stycket.)

Stadgandena i 6 och 14 §§, att tillstånd

till innehav av skjutvapen och

förvärv av ammunition må meddelas

allenast enskild person, äga ej tilllämpning

å förening, tillhörande det

av staten kontrollerade frivilliga

skytteväsendet, —--L. Medlem av

sådan förening må vid bärande av

skjutvapen, som föreningen tillfälligt

upplåtit till honom, i stället för det

för föreningen utfärdade deklarations-

eller tillståndsbeviset rörande

vapnet medföra ett av föreningen utfärdat

intyg, att vapnet blivit till honom

såsom medlem av föreningen

upplåtet. Intyg som sist sagts skall

innehålla uppgift om vapnets beteckning,

kaliber och tillverkningsnummer

samt vapeninnehavarens fullständiga

namn, födelsedag, yrke och

hemvist ävensom den tid och det ändamål,

varför upplåtelsen skett.

Vad i nästföregående stycke stadgas

skall jämväl äga tillämpning å

centralförbundet för befälsutbildning,

frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren,

frivilliga motorcykelkåren,

svenska röda korset, svenska blå

stjärnan och riksförbundet Sveriges

lottakårer.

7 §•

Över meddelat tillstånd att innehava

skjutvapen skall bevis utfärdas.

Beviset skall innehålla

(Kungl. Maj:ts förslag:)

9 §.

Utan hinder av stadgandet i 8 §

1 mom., att tillstånd till innehav av

skjutvapen må meddelas endast enskild

person, må sådant tillstånd beviljas

skytteförbund och skytteföreningar

tillhörande det frivilliga statskontrollerade

skytteväsendet, svenska

pistolskytteförbundet, svenska

sportskytteförbundet och svenska jägareförbundet

samt till dessa förbund

anslutna föreningar.

Sammanslutning som nu sagts må

för övning eller tävling för den tid

och på de villkor i övrigt, som styrelsen

bestämmer, till medlem utlåna

skjutvapen, som av sammanslutningen

innehaves. Vid sådan utlåning

skall, därest vapnet ej är avsett att

användas endast i närvaro av funktionär

hos sammanslutningen, till

låntagaren överlämnas intyg, innehållande

uppgift om att vapnet utlånats

till honom såsom medlem av sammanslutningen,

vapnets beteckning,

kaliber och tillverkningsnummer,

låntagarens namn, födelsetid och

hemvist samt den tid och det ändamål

utlåningen avser.

Vad i denna paragraf stadgas gäller

även i fråga om centralförbundet

för befälsutbildning, frivilliga automobilkåren,

frivilliga motorcykelkåren,

svenska röda korset, svenska blå

stjärnan och riksförbundet Sveriges

lottakårer, så ock annan sammanslutning,

beträffande vilken Kungl.

Maj :t förordnat därom.

10 §.

Över meddelat tillstånd att innehava

skjutvapen skall bevis utfärdas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 44,

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

1. löpande nummer å beviset och

dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn,

födelsedag, yrke och hemvist samt

överlåtarens eller upplåtarens fullständiga

namn, yrke och hemvist;

3. vapnets beteckning och kaliber;

4. uppgift om det ändamål, för vilket

sökanden erhållit tillstånd att innehava

vapnet.

Tillståndsbevis skall, där fråga är

om köp eller därmed efter vad i 4 §

sägs likställt fång eller om lån eller

annan upplåtelse, utfärdas i två exemplar,

det ena försett med påskrift

att det utgör duplett. Skjutvapen må

ej av överlåtare eller upplåtare utlämnas,

med mindre dupletten senast

vid utlämnandet tillställes honom.

Är fråga om köp eller därmed enligt

5 § 1 mom. likställt fång eller om

lån eller annan upplåtelse, skall beviset

utfärdas i två exemplar, det ena

försett med påskrift att det utgör

duplett.

Vapnet må ej av överlåtare eller

upplåtare utlämnas, med mindre

dupletten av tillståndsbeviset senast

vid utlämnandet tillställes honom.

11 §•

Vill den som är berättigad att innehava

skjutvapen vidtaga sådan förändring

av vapnet, att det erhåller

annan kaliber än vad i tillstånds- eller

deklarationsbeviset angives, eller

vidtaga annan väsentlig förändring i

syfte att öka vapnets användbarhet

för annat ändamål än det för vilket

vapnet huvudsakligen är avsett, har

han att söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen

i det län, där han har sitt

hemvist. Därvid skola bestämmelserna

i 7, 8 och 10 §§ i tillämpliga delar

gälla.

12 §.

Envar som för egen eller annans

räkning innehar skjutvapen är skyldig

att taga sådan vård om vapnet, att

det ej åtkommes av obehörig.

Vapen, som innehaves av sammanslutning

som avses i 9 §, må icke förvaras

i skyttepaviljong eller annan

liknande lokal, med mindre polis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

9 §.

När skäl därtill äro, må länsstyrelse

återkalla meddelat tillstand att

innehava skjutvapen eller meddela

förbud mot fortsatt innehav av sådant

vapen. Har annan länsstyrelse

eller myndighet, lydande under sådan

länsstyrelse, meddelat tillstånd

till innehav av vapnet eller mottagit

deklaration rörande vapnet, skall

uppgift om återkallelsen eller förbudet

lämnas till samma länsstyrelse.

(10 § 1 stycket.)

Avslås ansökan om tillstånd att innehava

skjutvapen, som förvärvats

genom arv eller testamente eller pa

grund av giftorätt; eller

återkallas meddelat tillstånd att innehava

skjutvapen; eller

meddelas förbud mot innehav av

sådant vapen,

skall vapnet avlämnas till myndighet

som i 3 § andra stycket sägs el
-

(Kungl. Maj:ts förslag:)

myndigheten i den ort, där lokalen

är belägen, godkänt densamma.

över sammanslutningens innehav

av vapen och deras behöriga förvaring

skall styrelsen utöva erforderlig kontroll.

13 §.

Finner nykterhetsnämnd att rätten

för viss person att innehava

skjutvapen bör omprövas till följd

av dennes alkoholmissbruk, åligger

det nämnden att därom ofördröj ligen

underrätta polismyndigheten.

14 §.

Länsstyrelse må återkalla tillstånd

att innehava skjutvapen eller, där

fråga är om deklarerat vapen, meddela

förbud mot fortsatt innehav av

vapnet, därest innehavaren ådagalagt

sådana egenskaper, att han icke vidare

bör betros med att innehava

skjutvapen, eller till följd av sjukdom,

alkoholmissbruk eller dylikt

finnes olämplig att innehava sådant

vapen eller därest eljest skälig anledning

förekommer därtill. Har vederbörande

sitt hemvist inom annan

länsstyrelses område, skall denna

länsstyrelse underrättas om återkallelsen

eller förbudet.

15 §.

Där tillstånd att innehava vapen

återkallats eller förbud mot innehav

av vapen meddelats, åligger det efter

anmaning innehavaren att till myndighet

som i 7 § tredje stycket sägs

eller till den, som myndigheten bestämmer,

ofördröj ligen avlämna vapnet

jämte till detsamma hörande ammunition,

så ock tillstånds- eller deklarationsbeviset

rörande vapnet. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

ler till den som myndigheten bestämmer.

(10 § 2 stycket.)

Vapnet skall förvaras under lås

och på säkert ställe samt, där det ej

förklaras förverkat, inlösas av kronan

enligt grunder, som av Kungl.

Maj :t bestämmas. Inlösen skall dock

ej ske, där vapnet tillhör annan än

innehavaren och ägaren själv vill innehava

vapnet samt är därtill berättigad.

I sådant fall skall vapnet överlämnas

till honom.

Med vapen som inlösts skall förfaras

på sätt länsstyrelsen bestämmer.

åligger den, till vilken vapnet och

ammunitionen sålunda överlämnats,

att förvara egendomen på betryggande

sätt.

16 §.

Vapen och ammunition, som avlämnats

efter vad i 15 § sägs, skola,

sedan beslutet om återkallelsen eller

förbudet vunnit laga kraft, av kronan

inlösas, såvida ej egendomen

jämlikt 36 § förklaras förverkad eller

innehavaren sist inom tre månader

från delfåendet av beslutet eller

inom den längre tid länsstyrelsen i

särskilt fall bestämmer hos myndighet

som i 7 § tredje stycket sägs

styrker, att egendomen överlåtits till

någon som äger innehava densamma

eller att egendomen eljest tillhör annan

än innehavaren och ägaren själv

är berättigad att innehava densamma.

I sådant fall skall vapnet och

ammunitionen överlämnas till honom.

Länsstyrelsen fastställer det värde,

efter vilket inlösen skall ske. Där ej

särskilda skäl till annat föranleda,

skall värdet beräknas efter det pris,

som kan påräknas vid försäljning till

den som idkar handel med vapen eller

ammunition.

Innan länsstyrelsen företager värdering

som nu sagts, skall länsstyrelsen

lämna egendomens ägare tillfälle

att inkomma med den utredning, som

finnes erforderlig för att styrka egendomens

värde. Sedan detta fastställts,

skall lösensumman genom länsstyrelsens

försorg utbetalas till egendomens

ägare.

Med vapen och ammunition som

inlösts skall förfaras på sätt därom

är särskilt föreskrivet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44. H

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

För värdering som i andra stycket

(Jfr 10 §, återgiven mot 15 och

16 §§.)

(11 § 1, 2, 5 och 4 styckena.)

Den som bär skjutvapen skall medföra

deklarations- eller tillståndsbevis

för att på tillsägelse av polisman uppvisas.

Företes ej sådant bevis, må

vapnet av polismannen omhändertagas;

dock äger den som burit vapnet

hos polismannen eller polismyndigheten

i orten återbekomma detsamma,

därest han inom en vecka visar

att han var berättigad att innehava

vapnet.

Har å jaktkort eller jaktpass i den

ordning därom finnes särskilt stadgat

verkställts anteckning om att

kort- eller passinnehavaren för myn
-

sägs må länsstyrelsen anlita sakkunnig

myndighet eller sakkunnig enskild

person. Åt enskild person, som

biträtt vid värderingen, äger länsstyrelsen

av statsmedel utbetala skälig

ersättning.

17 §.

Har ansökan om tillstånd att innehava

vapen, som förvärvats genom

arv eller testamente eller på grund

av giftorätt, avslagits, skall vad i 15

och 16 §§ stadgas äga motsvarande

tillämpning, såframt sökanden ej sist

inom tre månader från delfåendet av

avslagsbeslutet eller inom den längre

tid länsstyrelsen i särskilt fall bestämmer

hos myndighet som i 7 §

tredje stycket sägs eller hos den, som

myndigheten bestämmer, styrker, att

egendomen överlåtits till någon som

äger innehava densamma eller gjorts

varaktigt obrukbar.

18 §.

1 mom. Den som bär skjutvapen

skall medföra tillstånds- eller deklarationsbevis

eller, om han åberopar

tillfällig upplåtelse och upplåtaren

ej är närvarande, sådan handling

som i 6 § andra stycket, 9 § andra

stycket eller 31 § tredje stycket sägs.

Beträffande jaktvapen må i stället för

tillstånds- eller deklarationsbevis

medföras jaktkort eller jaktpass, försett

med anteckning enligt 6 § kungörelsen

den 3 juni 1938 (nr 282) angående

utfärdande av jaktkort och

jaktpass in. in. Företes ej på tillsägelse

av polisman bevis eller hand
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 44

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

dighet, som utfärdat jaktkortet eller

jaktpasset, företett gällande deklarations-

eller tillståndsbevis rörande

visst eller vissa jaktgevär, skall den

som bär sådant vapen anses hava

fullgjort vad honom enligt första

punkten i första stycket åligger, därest

han medför och uppvisar med dylik

anteckning försett jaktkort eller

jaktpass.

Har vapen omhändertagits och har

i fall som avses i första stycket vapnet

ej återlämnats, skall anmälan angående

omhändertagandet ingivas till

länsstyrelsen i länet; och har länsstyrelsen

att pröva, huruvida tillstånd

att innehava vapnet bör återkallas

eller förbud mot fortsatt innehav

därav meddelas. Beslutas ej

återkallelse eller förbud, skall vapnet

återlämnas.

Kan innehav av skjutvapen antagas

vålla fara för missbruk, äger polismyndighet

förordna om vapnets omhändertagande.

ling som här avses, må vapnet av polismannen

omhändertagas; dock äger

den som burit vapnet hos polismannen

eller polismyndigheten i orten

återfå detsamma, därest han inom en

vecka styrker att han var berättigad

att innehava vapnet.

Återlämnas ej vapnet och är ej

fråga om fall som avses i 37 §, skall

polismyndigheten skyndsamt underrätta

länsstyrelsen om omhändertagandet.

Beslutar länsstyrelsen ej

återkallelse eller förbud enligt vad i

14 § sägs, skall vapnet återställas.

2 mom. Kan innehav av skjutvapen

antagas vålla fara för missbruk, äger

polismyndighet besluta om omhändertagande

av vapnet jämte till detsamma

hörande ammunition. År faran

för missbruk så överhängande,

att polismyndighetens beslut ej hinner

avvaktas, äger jämväl polisman

omhändertaga vapnet och ammunitionen.

Har sådan åtgärd vidtagits,

åligger det polismannen att därom

skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten,

som har att pröva huruvida

åtgärden skall bestå.

Har beslut som i första stycket

sägs meddelats, skall vad i 1 mom.

andra stycket stadgas äga motsvararande

tillämpning.

Angående beslagtagande av vapen

och ammunition stadgas i 37 §.

3 mom. Med polisman likställes i

denna paragraf med polismans befo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

genhet utrustad person, så ock personal

vid tullverket och domänverket

samt lappfogde och lapptillsynsman.

19 §.

Finnes i avliden persons eller konkur

sgäldenärs bo skjutvapen, åligger

det den som har vård om boet att

sist inom tre månader från dödsfallet

eller beslutet om egendomsavträde

hos polismyndigheten i orten göra

skriftlig anmälan om vapnet, innehållande

uppgift om vapnets beteckning

och kaliber samt den som för

boets räkning innehar detsamma.

Vad nu stadgats skall dock ej gälla,

såvida inom samma tid ansökan om

tillstånd att innehava vapnet gjorts

enligt 5 §.

20 §.

Där tillstånds- eller deklarationsbevis

förstörts eller förkommit eller

undergått sådan förändring, att det

icke lämpligen kan användas, må efter

ansökan hos den myndighet, som

utfärdat detsamma, nytt bevis utfärdas.

Ansökan skall, där beviset förstörts

eller förkommit, innehålla på

tro och heder avgiven förklaring om

förlusten av beviset. Skulle beviset

tillrättakomma, skall detta eller det

nya beviset ofördröj ligen återställas

till den myndighet, som utfärdat detsamma.

Om förvärv av ammunition. Om förvärv och innehav av ammu

nition.

12 §. 21 §.

Vill någon genom köp, byte, gåva 1 mom. Vill någon genom köp, byte,

eller annorledes förvärva ammuni- gåva eller annorledes förvärva am
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 44

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

tion, vare skyldig att hos länsstyrel- munition, har han att söka tillstånd

sen i det län där han har sitt hem- därtill hos polismyndigheten i den

vist söka tillstånd till förvärvet. ort, där han har sitt hemvist. I

Stockholm skall ansökan dock göras

hos överståthållarämbetet.

Tillstånd må beviljas allenast den som äger innehava sådant skjutvapen

för vilket ammunitionen är avsedd.

Ammunition må ej överlåtas till annan än den som erhållit tillstånd att

förvärva ammunitionen.

Vad i denna paragraf sägs äger ej

tillämpning, där någon som är berättigad

att innehava skjutvapen önskar

förvärva hagelpatroner till vapnet

eller hylsor för sådana patroner.

Angående skyldighet för den som

idkar handel med ammunition att söka

tillstånd till förvärv av dylik vara

stadgas i 17 §.

13 §.

Ansökan om tillstånd att förvärva

ammunition skall innehålla sådana

uppgifter som avses i 15 § första stycket

2. och 3. ävensom uppgift om

löpande nummer å deklarations- eller

tillståndsbevis rörande det skjutvapen

för vilket ammunitionen är avsedd

samt om den myndighet som utfärdat

beviset.

Ansökningen ingives till myndighet

som i 3 § andra stycket sägs. Myn
-

2 mom. Utan hinder av vad i 1

inom. stadgas må deltagare i jakt för

begagnande under jakten till annan

deltagare däri överlåta ammunition

till vapen, som denne äger innehava.

Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen

enligt 6 § må ock upplåtaren till

låntagaren överlämna erforderlig ammunition

till vapnet.

Om sammanslutnings rätt att överlåta

ammunition stadgas i 25 §.

3 mom. Om rätt för handlande att

för försäljning förvärva och innehava

ammunition stadgas i förordningen

om explosiva varor.

22 §.

Ansökan om tillstånd att förvärva

ammunition skall innehålla uppgift

om sökandens namn, födelsetid, yrke

och hemvist, det slag och den myckenhet

ammunition sökanden önskar

förvärva samt huruvida förvärvet

skall ske hos handlande. I ansökningen

skall vidare angivas den myndighet,

som utfärdat tillstånds- eller

deklarationsbeviset rörande det vapen

för vilket ammunitionen är av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

15

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

digheten skall, där fråga ej är om

Stockholm, insända ansökningen jämte

eget yttrande till länsstyrelsen.

14 §.

Vad i 6 § första stycket första

punkten och tredje stycket är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande ansökan om tillstånd

att förvärva ammunition.

Tillstånd må meddelas allenast

för viss tid, högst sex månader.

15 §.

över meddelat tillstånd att förvärva

ammunition skall bevis utfärdas.

Beviset skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och

dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag,

yrke och hemvist samt överlåtarens

fullständiga namn, yrke och

hemvist;

3. det eller de varuslag och den

myckenhet därav tillståndet avser;

4. uppgift om den tid tillståndet

gäller.

Tillståndsbevis skall utfärdas i två

exemplar, det ena försett med påskrift

att det utgör duplett. Ammunition

må ej av överlåtare utlämnas,

med mindre dupletten senast vid utlämnandet

tillställes honom.

sedd, samt numret å beviset och dagen

för dess utfärdande.

23 §.

Tillstånd att förvärva ammunition

må meddelas endast enskild person,

som finnes vara i behov av ammunitionen

samt skäligen kan antagas ej

komma att missbruka densamma.

Där ej den tillståndsbeviljande

myndigheten i särskilt fall annat bestämmer,

gäller tillstånd till förvärv

av ammunition ett år från dagen för

dess meddelande.

24 §.

över meddelat tillstånd att förvärva

ammunition skall bevis utfärdas.

Tillstånd att förvärva ammunition

hos handlande medför, såvida ej annat

angives i beviset, rätt att inköpa

den ammunition beviset avser hos

envar som är berättigad att idka handel

med ammunition.

Vid utlämnande av ammunition

skall försäljaren å tillståndsbeviset

anteckna dagen då utlämnandet sker,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

(28 § 4 stycket 1 och 2 punkterna.)

Stadgandena i 6 och 14 §§, att tillstånd

till innehav av skjutvapen och

förvärv av ammunition må meddelas

allenast enskild person, äga ej tilllämpning

å förening, tillhörande det

av staten kontrollerade frivilliga skytteväsendet,

och må sådan förening

förvärva ammunition utan hinder

därav att föreningen ej själv äger innehava

de vapen för vilka ammunitionen

är avsedd.

Bestämmelserna i 12 § om förvärv

och överlåtelse av ammunition skola

ej gälla för det fall att förening som

nyss nämnts överlåter ammunition

till sina medlemmar.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

det slag och den myckenhet som utlämnats

samt säljarens firmanamn.

Då den myckenhet tillståndsbeviset

avser uttagits, skall beviset överlämnas

till försäljaren.

Vad i 20 § sägs skall äga motsvarande

tillämpning, därest tillståndsbevis

rörande ammunition förstörts

eller förkommit.

25 §.

1 mom. Utan hinder av föreskriften

i 23 §, att tillstånd att förvärva ammunition

må meddelas endast enskild

person, må sådant tillstånd beviljas

sammanslutning som avses i 9 §. Tillstånd

må beviljas även om sammanslutningen

ej själv äger innehava de

vapen, för vilka ammunitionen är avsedd.

2 mom. Utan hinder av bestämmelserna

i 21 § 1 mom. må sammanslutning

som i 9 § sägs till sina medlemmar

eller till medlem av annan

dylik sammanslutning överlåta ammunition

att förbrukas vid övningseller

tävlingsskjutning, som äger rum

under sammanslutningens kontroll.

3 mom. Över sammanslutningens

innehav av ammunition samt dess behöriga

förvaring och förbrukning

skall styrelsen utöva erforderlig kontroll.

Genom styrelsens försorg skall föras

särskild ammunitionsliggare. I

liggaren skola antecknas, i fråga om

inköp dagen då ammunitionen mottagits,

det slag och den myckenhet

som mottagits och säljarens firmanamn

samt beträffande överlåtelse

dagen då ammunitionen utlämnats

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

17

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

och det slag och den myckenhet som

utlämnats.

4 mom. Tillståndsbevis rörande

sammanslutnings förvärv av ammunition,

ammunitionsliggare och andra

handlingar om sammanslutnings

överlåtelse av ammunition skola förvaras

under två år samt på anmodan

hållas tillgängliga för polisman.

26 §.

Ammunition skall förvaras så, att

den ej åtkommes av obehörig.

Vad i 12 § andra stycket stadgas

skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om ammunition, som innehaves

av sammanslutning som avses i 9 §.

27 §.

Tillstånd att förvärva ammunition

må i Stockholm av överståthållarämbetet

och i övriga delar av riket av

polismyndigheten återkallas, därest

tillståndshavaren utan att vara berättigad

därtill överlåtit eller eljest

missbrukat ammunition, som han förvärvat

på grund av tillståndet, eller

eljest skälig anledning förekommer

därtill.

Har tillstånd att innehava vapen

återkallats eller förbud mot innehav

av vapen meddelats, må länsstyrelsen

jämväl återkalla för vapeninnehavaren

utfärdat tillstånd rörande ammunition

till vapnet.

Därest återkallelse skett, åligger det

efter an maning innehavaren att återställa

tillståndsbeviset.

2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 44.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

Om handel med skjutvapen och

ammunition.

(16 § 1—4 styckena.)

Vill någon idka handel med skjutvapen,

vare skyldig att hos länsstyrelsen

i det län där rörelsen skall utövas

söka tillstånd därtill.

Tillstånd att idka handel med

skjutvapen må ej meddelas annan

än den som är berättigad att idka

handel i allmänhet samt gjort sig

känd för ordentlighet och pålitlighet.

Meddelas tillstånd för bolag eller förening,

skall för handelsrörelsen finnas

en av länsstyrelsen godkänd föreståndare

som besitter nämnda egenskaper;

och är denne ansvarig för rörelsens

behöriga utövande.

Tillstånd må meddelas allenast för

viss tid, högst fem år, och skall avse

skjutvapen till visst antal och slag

som må på en gång innehavas. I beslutet

skall angivas den plats där rörelsen

får bedrivas.

Har den som idkar handel med

skjutvapen avlidit eller råkat i konkurs,

åligger det dödsboet eller konkursboet,

därest det vill fortsätta rörelsen,

att ofördröjligen göra anmälan

därom hos länsstyrelsen och tilllika

föreslå föreståndare för rörelsen.

Godkännes denne av länsstyrelsen,

må rörelsen på hans ansvar fortsättas

under högst ett år från dödsfallet

eller beslutet om egendomsavträdet.

(17 § 1—6 styckena.)

Vill den som idkar handel med

skjutvapen för försäljning innehava

dylika vapen; eller

vill den som idkar handel med ammunition

förvärva sådan vara,

(Kungl. Maj.ts förslag:)

Om handel med skjutvapen.

28 §.

Vill någon idka handel med skjutvapen,

har han att söka tillstånd därtill

hos länsstyrelsen i det län, där

rörelsen skall utövas. Tillstånd må ej

meddelas annan än den som är berättigad

att idka handel i allmänhet

samt gjort sig känd för ordentlighet

och pålitlighet. Meddelas tillstånd för

bolag eller förening, skall för handelsrörelsen

finnas en av länsstyrelsen

godkänd föreståndare, som äger

nämnda egenskaper. Föreståndaren

är ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Vid förfall för tillståndshavaren

eller föreståndaren må i dennes

ställe rörelsen förestås av en av

länsstyrelsen godkänd vikarie.

Tillstånd må meddelas endast för

viss tid, högst fem år. I beslutet skall

angivas det antal och slag vapen,

som må på en gång innehavas, samt

den plats, där rörelsen må bedrivas.

Har tillståndshavare avlidit eller

råkat i konkurs, må utan hinder därav

rörelsen fortsättas för dödsboets

eller konkursboets räkning under

högst ett år från dödsfallet eller första

borgenärssammanträdet i konkursen

under förutsättning att anmälan

göres till länsstyrelsen inom en månad

från nämnda tidpunkt och rörelsen

förestås av godkänd föreståndare

eller vikarie.

29 §.

Tillstånd att idka handel med

skjutvapen innefattar tillika rätt för

tillståndshavaren att för försäljning

förvärva och innehava de vapen tillståndet

avser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

19

(Gällande bestämmelser:)

vare skyldig att hos länsstyrelsen

i det län där rörelsen utövas söka tillstånd

därtill.

Skjutvapen eller ammunition må

ej överlåtas och skjutvapen ej heller

upplåtas till den som idkar handel

med dylik egendom, med mindre han

erhållit tillstånd att innehava vapnet

eller förvärva ammunitionen.

Ansökan om tillstånd skall innehålla

sådana uppgifter som avses under

2. och 3. i nästa stycke samt, där fråga

är om skjutvapen, uppgift om antal

och slag av de vapen sökanden innehar.

över meddelat tillstånd att innehava

skjutvapen eller förvärva ammunition

skall bevis utfärdas. Beviset

skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och

dagen för dess utfärdande;

2. sökandens och överlåtarens eller

upplåtarens fullständiga namn,

yrke och hemvist;

3. i fråga om skjutvapen vapnens

antal och slag samt i fråga om ammunition

det eller de varuslag och

den myckenhet därav tillståndet avser.

Vad i 7 § andra stycket och 15 §

andra stycket sägs skall äga motsvarande

tillämpning.

Bestämmelserna i denna paragraf

skola ej gälla beträffande förvärv eller

överlåtelse av hagelpatroner eller

hylsor för sådana patroner.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förvärv av skjutvapen som i första

stycket sägs skall ske efter skriftlig

rekvisition. Rekvisitionen, som

skall vara egenhändigt undertecknad

av rekvirenten, skall upptaga dagen

för rekvisitionen, överlåtarens namn

och adress samt de rekvirerade vapnens

antal, slag och beteckning.

Över rekvisitioner som nu sagts

skall handlanden föra särskild inköpsbok.

I inköpsboken skola beträffande

varje inköp antecknas dagen

för rekvisitionen och vapnens mottagande,

överlåtarens namn och adress

samt vapnens antal och slag,

kaliber, fabrikat och tillverkningsnummer.

Vid inköpsboken skola fogas

kopior av rekvisitioner samt fakturor

och andra handlingar rörande

de mottagna vapnen. Inköpsboken

jämte bilagor skall förvaras under

tio år från den dag sista anteckningen

gjordes.

Vill den som erhållit tillstånd att

idka handel med skjutvapen förvärva

vapen som tillståndet avser av annan

än den, som är berättigad att

tillverka eller idka handel med sådan

vara, skall han tillika göra

anmälan därom hos polismyndigheten

i den ort, där han utövar sin rörelse.

I Stockholm skall anmälan

dock göras hos överståthållarämbetet.

Anmälan skall innehålla uppgift om

överlåtarens namn och hemvist, det

vapen överlåtelsen avser, den myndighet,

som utfärdat det av överlåtaren

åberopade tillstånds- eller deldarationsbeviset

rörande vapnet, samt

bevisets nummer och dagen för dess

utfärdande. Om överlåtelsen skall

polismyndigheten underrätta länsstyrelsen

i det län, där överlåtaren

har sitt hemvist.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

(16 § 5 stycket.)

Om särskilda skäl därtill äro, må

meddelat tillstånd återkallas.

(17 § sista stycket och 18 § sista

stycket.)

I fråga om skjutvapen skola föreskrifterna

i 9 och 10 §§ samt 11 §

fjärde och femte styckena i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Den som idkar handel med skjutvapen

eller ammunition vare pliktig

att taga sådan vård om skjutvapen

eller ammunition som av honom innehavas

att de icke äro åtkomliga

för obehörig person.

(18 § 1 och 2 styckena samt 3 stycket

delvis — återstoden återgiven

mot 34 §.)

Den som idkar handel med skjutvapen

eller ammunition vare skyldig

att över verkställda försäljningar av

(Kungl. Maj:ts förslag:)

30 §.

När särskilda skäl äro därtill, må

länsstyrelsen återkalla tillstånd att

idka handel med skjutvapen. Därvid

äger länsstyrelsen besluta, att vapen

som innehaves av handlanden skola

inom viss tid avlämnas till polismyndighet

eller annan myndighet. Har

sådant beslut meddelats, skall vad i

15 och 16 §§ stadgas äga motsvarande

tillämpning.

31 §.

I fråga om skjutvapen, som innehaves

av handlande, skall vad i 11, 12

och 13 §§ samt 18 § 2 mom. sägs äga

motsvarande tillämpning.

Utan hinder av vad i 5 § 1 och 2

mom. samt 21 § 1 mom. stadgas må

handlande utlämna skjutvapen på

prov till spekulant jämte erforderlig

ammunition till vapnet. Därvid skall

vad i 6 § första stycket stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Vid upplåtelse som i andra stycket

sägs skall till låntagaren överlämnas

intyg, upptagande låntagarens namn,

födelsetid, yrke och hemvist, vapnets

beteckning och kaliber samt den tid

och det ändamål upplåtelsen avser.

32 §.

Handlande är skyldig att över försålda

skjutvapen föra anteckningar i

särskild försälj ningsbok. Rörande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

dylik egendom föra anteckningar i

särskild bok eller i sådan försäljningsbok,

varom stadgas i 65 § förordningen

den 18 maj 1928 (nr 139)

angående explosiva varor. Beträffande

varje försäljning skola antecknas

1. dagen för försäljningen;

2. köparens fullständiga namn, yrke

och hemvist;

3. i fråga om skjutvapen vapnens

antal och slag samt i fråga om ammunition

det eller de varuslag och

den myckenhet därav försäljningen

avsåg;

4. den länsstyrelse, som utfärdat

det av köparen åberopade tillståndsbeviset,

jämte dagen för bevisets utfärdande.

Såsom bilagor skola vid boken fogas

dupletter av tillståndsbevisen.

Särskild försäljningsbok skall jämte

bilagor förvaras under en tid av

minst tio år från den dag sista inskrivningen

gjordes---.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

varje försäljning skola i boken antecknas

dagen för försäljningen, köparens

namn, yrke och hemvist, vapnens

antal och slag, kaliber, fabrikat

och tillverkningsnummer, så ock den

myndighet, som utfärdat det av köparen

åberopade tillståndsbeviset,

samt bevisets nummer och dagen för

dess utfärdande.

Såsom bilagor skola vid försäljningsboken

fogas dupletter av köparnas

tillståndsbevis.

I fall som avses i 6 § tredje stycket

skola i försäljningsboken antecknas

— förutom dagen för försäljningen

samt köparens namn, yrke och hemvist

— den försålda vapendelens art,

den myndighet, som utfärdat det av

köparen åberopade tillstånds- eller

deklarationsbeviset rörande vapnet,

samt bevisets nummer och dagen för

dess utfärdande.

Försälj ningsboken jämte bilagor

skall förvaras under tio år från den

dag sista anteckningen gjordes.

33 §.

Det åligger polismyndigheten i orten

att tillse, att olaga handel med

skjutvapen ej äger rum samt att vapen

som innehavas av handlande förvaras

på föreskrivet sätt.

Polismyndigheten skall minst en

gång årligen låta granska handlandes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

(18 § 3 stycket delvis.)

Särskild försäljningsbok skall jämte

bilagor---hållas tillgänglig

för polismyndighet eller den som är

stadd i polismyndighetens ärende.

inköps- och försäljningsböcker jämte

bilagor, så ock, då anledning förekommer

därtill, hans lager av skjutvapen.

34 §.

Handlande är skyldig att hålla inköps-

och försäljningsböckerna jämte

bilagor tillgängliga för polisman samt

lämna av denne begärda upplysningar

om inköpta och försålda skjutvapen

samt förefintligt lager av sådana

ävensom rörande andra förhållanden,

som äro av betydelse för fullgörande

av den tillsyn som enligt 33 §

åligger polismyndighet. Polisman må

ej i vidare mån än som påkallas av

tjänstutövningen yppa affärsförhållande,

varom han sålunda erhållit

kännedom.

Nedlägges rörelsen skola inköpsoch

försälj ningsböckerna jämte bilagor

överlämnas till polismyndigheten

i orten.

Om införsel till riket av skjutvapen och ammunition.

19 §.

Utan tillstånd av chefen för socialdepartementet

må ej någon till riket

införa skjutvapen eller ammunition;

dock må transitering av sådan

egendom äga rum till ort inom riket.

35 §.

1 mom. Utan tillstånd enligt vad

nedan sägs må skjutvapen och ammunition

ej införas till riket. Om

rätt för tillverkare och handlande att

till riket införa ammunition skall

dock gälla vad härutinnan stadgas i

förordningen om explosiva varor.

Tillstånd till införsel meddelas, där

fråga är om den som bedriver tillverkning

av eller handel med skjutvapen,

av länsstyrelsen i det län, där

rörelsen utövas, samt eljest av länsstyrelsen

i det län, där sökanden har

sitt hemvist, eller, om han ej har

hemvist i riket, av länsstyrelsen i det

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

Har tillstånd att införa skjutvapen

meddelats någon, äge han ock innehava

vapnet för det ändamål tillståndet

avser. Därvid skola bestämmelserna

i 8—It §§ i tillämpliga delar gälla

med iakttagande, att där beslut

om återkallelse enligt 9 § avser skjutvapen

som innehaves på grund av

införseltillstånd, uppgift om återkallelsen

skall lämnas till chefen för socialdepartementet.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

län, där förtullning av varan skall

äga rum. Därest någon för deltagande

i tävling eller övning, som anordnas

av sammanslutning som avses i

9 §, vill införa skjutvapen eller ammunition,

må dock tillstånd sökas

hos länsstyrelsen i det län, där sammanslutningens

styrelse har sitt

säte.

Avser ansökan jämväl tillstånd

att utan hinder av gällande utförselförbud

inom viss tid återutföra vapen,

som sökanden innehar för personligt

bruk, eller ammunition till

sådant vapen, ankommer det på länsstyrelsen

att även upptaga ansökningen

i denna del till prövning.

Beträffande tillstånd till införsel

skall vad i 8, 9, 10, 20, 23, 24 och

25 §§ är föreskrivet i tillämpliga delar

gälla.

Den som erhållit tillstånd att införa

skjutvapen och ammunition

äger innehava egendomen för det ändamål

tillståndet avser. Rörande innehavet

skall vad förut i denna förordning

är stadgat om innehav av vapen

och ammunition äga motsvarande

tillämpning.

Utan hinder av vad ovan i detta

moment sägs må skjutvapen och ammunition

transiteras till ort inom

riket.

2 mom. Skjutvapen och ammunition,

som för personligt bruk av resande

medföres hit till riket utan att

han erhållit föreskrivet tillstånd att

införa egendomen, må åter utföras,

såvida egendomen i behörig ordning

anmälts till tullklarering. Återutföres

ej egendomen inom fyra månader efter

det den enligt vad i tullstadgan

sägs skall anses hava mottagits av

tullanstalt eller inom den längre tid

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

generaltullstyrelsen i särskilt fall bestämmer,

tillfaller egendomen kronan;

och skall med egendomen förfaras

i enlighet med vad som är föreskrivet

om egendom, som förverkats

jämlikt denna förordning.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(20 § utom 3 mom. 1 stycket 3 punkten.

)

1 mom. Innehar någon skjutvapen

utan att vare sig på grund av kungörelsen

den 26 juli 1927 (nr 338) eller

enligt denna kungörelse hava deklarerat

vapnet eller erhållit föreskrivet

tillstånd till förvärv eller innehav

av vapnet eller till införsel

därav; eller

använder någon, med uppenbart

missbruk av erhållet tillstånd, skjutvapen

för annat ändamål än det som

i tillståndsbeviset angives; eller

underlåter innehavare av skjutvapen

att, efter vad i 10 § sägs, avlämna

vapnet; eller

förvärvar någon ammunition i strid

mot vad i 12 eller 17 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse

och have förverkat egendomen.

Har förseelsen skett av förbiseende

eller äro omständigheterna eljest synnerligen

mildrande, äge rätten pröva,

huruvida egendomen skall vara förverkad.

6 mom. Kan egendom som förklarats

förverkad ej tillrättaskaffas,

skall dess värde gäldas.

36 §.

/ mom. Innehar någon skjutvapen

utan att vara berättigad därtill; eller

använder någon, med uppenbart

missbruk av sin rätt att innehava

skjutvapen, detsamma för annat ändamål

än det vartill han är berättigad

att använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 §

tillstånd härtill erfordras, utan att

hava erhållit sådant tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen att,

efter vad i 15, 17 eller 30 §§ sägs,

avlämna vapnet och ammunition till

detsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid

mot vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse,

och skall egendomen förklaras

förverkad till kronan. Har förseelsen

skett av förbiseende eller äro eljest

särskilda skäl därtill, äger rätten

pröva, huruvida egendomen skall

vara förverkad. Finnes egendomen

ej i behåll, må i stället värdet förklaras

förverkat.

Där vapen förklaras förverkat, må

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

25

(Gällande bestämmelser:)

2 mom. Överlåter eller upplåter

någon skjutvapen i strid mot vad i

4 § tredje och fjärde styckena eller

17 § andra stycket sägs; eller

överlåter någon ammunition i strid

mot vad i 12 § tredje och fjärde styckena

eller 17 § andra och sjätte styckena

sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

3 mom. Utlämnar överlåtare eller

upplåtare skjutvapen eller utlämnar

överlåtare ammunition utan att föreskriven

duplett av tillståndsbeviset

senast vid utlämnandet tillställes honom;

eller

medför någon i fall som avses i

11 § första, andra och tredje styckena

varken deklarations- eller tillståndsbevis

eller, där fråga är om jaktvapen,

sådant särskilt bevis som omförmäles

i 8 § eller jaktkort eller jaktpass,

försett med sådan anteckning

som i 11 § andra stycket sägs; eller

(Kungl. Maj:ts förslag:)

jämväl för detsamma avsedd ammunition

som den dömde innehar förklaras

förverkad.

2 mom. Överlåter eller upplåter

någon vapen eller ammunition i strid

mot vad i 5 § 2 mom., 6 § första stycket,

21 § 1 mom. eller 31 § andra

stycket sägs; eller

överlåter någon vapen utan rekvisition

som i 29 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

3 mom. Utlämnas vapen eller ammunition

i strid mot bestämmelserna

i 6 § tredje stycket andra punkten,

10 § tredje stycket eller 24 § tredje

stycket; eller

åsidosättes i fråga om vapen och

ammunition, som innehaves av sammanslutning

som avses i 9 §, vad i

12 §, 25 § 3 eller 4 mom. eller 26 §

stadgas,

straffes den felande med dagsböter.

4 mom. Bryter någon mot föreskriften

i 6 § andra stycket, 9 § andra

stycket andra punkten eller 31 §

tredje stycket; eller

underlåter innehavare av tillståndseller

deklarationsbevis att, efter vad

i 15 eller 20 § eller 27 § tredje stycket

sägs, avlämna beviset; eller

medföres i fall som avses i 18 § 1

mom. ej föreskriven legitimationshandling;

eller

fullgöres ej i 19 § stadgad anmälningsskyldighet,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

straffes med dagsböter.

Visar den som blivit angiven för

underlåtenhet att vid bärande av

skjutvapen medföra föreskrivet bevis

inom en vecka efter det angivelsen

blev honom kunnig hos åklagaren,

att han vid tiden för förseelsen

deklarerat vapnet eller eljest ägde innehava

detsamma, och giva omständigheterna

vid handen, att förseelsen

haft sin grund i förbiseende, vare

från ansvar fri.

4 mom. Idkar någon handel med

skjutvapen utan att vara berättigad

därtill enligt 16 §; eller

innehar den som erhållit tillstånd

att idka handel med skjutvapen sådana

vapen till större antal eller av annat

slag än som angives i tillståndsbeslut

enligt 16 §; eller

idkar han handel med skjutvapen

å annan plats än tillståndet avser;

eller

bryter han eller den som erhållit

tillstånd att idka handel med ammunition

mot vad i 18 § är stadgat,

straffes med dagsböter.

Den som under tid, då han är ställd

under åtal för förseelse som i detta

moment sägs, fortsätter samma förseelse

skall för varje gång åtal därför

anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.

5 mom. Inför någon till riket skjutvapen

eller ammunition utan att hava

erhållit föreskrivet tillstånd därtill,

straffes med dagsböter eller fängelse,

och vare den olovligen införda egendomen

förverkad.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

straffes med böter från och med tio

till och med trehundra kronor.

Den som ertappats med att bära

skjutvapen utan att medföra tillstånds-

eller deklarationsbevis eller

jaktkort eller jaktpass, försett med

anteckning som i 18 § 1 mom. sägs,

vare fri från ansvar, därest han inom

en vecka därefter hos åklagaren eller

den som åklagaren bestämmer styrker,

att han vid tiden för förseelsen

ägde innehava vapnet, samt omständigheterna

giva vid handen, att förseelsen

haft sin grund i tillfälligt förbiseende.

5 mom. Idkar någon handel med

skjutvapen utan att vara berättigad

därtill; eller

åsidosätter den som erhållit tillstånd

att idka handel med skjutvapen

bestämmelserna i 12 § första stycket

eller 29, 32 eller 34 §,

straffes med dagsböter.

6 mom. Inför någon till riket vapen

eller ammunition, där enligt 35 §

tillstånd härtill erfordras, utan att

hava erhållit sådant tillstånd, straffes

med dagsböter eller fängelse,

och skall den olovligen införda egendomen

förklaras förverkad till kronan.

Finnes egendomen ej i behåll,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

27

(Gällande bestämmelser:)

Lika med olovlig införsel anses försök

därtill.

Är införsel av skjutvapen eller ammunition

belagd med straff enligt gällande

bestämmelser om ansvar för

olovlig varuinförsel, skola dessa lända

till efterrättelse.

7 mom. Fälles den som deklarerat

eller erhållit tillstånd att innehava eller

till riket införa skjutvapen till

ansvar jämlikt 1 mom. och förklaras

vapnet förverkat; eller

fälles han till ansvar jämlikt 2

mom. för obehörig överlåtelse eller

upplåtelse av vapnet; eller

fälles den som erhållit tillstånd att

idka handel med skjutvapen eller ammunition

till ansvar jämlikt denna

paragraf,

åligger det domstolen att om beslutet

underrätta länsstyrelsen i det län

där den dömde har sitt hemvist eller,

i fall som sist nämnts, där handelsrörelsen

utövas.

22 §.

Polisman eller tulltjänsteman, som

anträffar egendom vilken skäligen

kan antagas vara förverkad enligt 20

§ 1 eller 5 mom., eller som påträffar

skjutvapen eller ammunition vars

ägare icke är känd eller icke kan anträffas,

skall taga egendomen i beslag.

Äger beslagaren själv anställa

åtal, åligger det honom att, där han

finner beslaget böra bestå, så snart

ske kan väcka talan angående ansvar

för brottet eller, då ägaren icke är

känd eller icke kan anträffas, göra

sådan anmälan som i 23 § sägs. Äger

beslagaren icke själv anställa åtal,

skall han ofördröj ligen göra anmälan

om beslaget hos allmänna åklagaren,

(Kungl. Maj.ts förslag:)

må i stället värdet förklaras förverkat.

Lika med olovlig införsel anses försök

därtill.

7 mom. Fälles någon till ansvar

jämlikt denna paragraf eller har eljest

högre rätt avgjort mål, vari underrätt

ådömt sådant ansvar, åligger

det domstolen att ofördröj ligen

om beslutet underrätta länsstyrelsen

i det län, där den dömde har

sitt hemvist, eller, där fråga är om

den som idkar handel med skjutvapen

eller ammunition, länsstyrelsen i

det län, där rörelsen utövas. Enahanda

underrättelseplikt åligger domstolen,

där någon som övertygats om

gärning som avses i denna paragraf

förklarats jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

ej kunna fällas till ansvar.

37 §.

Påträffar polisman eller tulltjänsteman

egendom, som skäligen kan

antagas vara förverkad enligt 36 § 1

eller 6 mom., skall han taga egendomen

i beslag. Äger han icke själv anställa

åtal, skall han ofördröj ligen om

beslaget göra anmälan hos vederbörande

åklagare, vilken har att pröva

huruvida beslaget skall bestå.

Vad nu sagts gäller även beträffande

med polismans befogenhet utrustad

ordningsvakt för jaktbevakning,

personal vid domänverket, lappfogde

och lapptillsynsman.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

vilken har att pröva huruvida beslaget

skall bestå och, därest beslaget

finnes icke böra hävas, vidare förfara

på sätt nyss sagts.

Anställes, i fall då ägaren kan anträffas,

ej åtal inom en månad från

beslaget, vare detsamma förfallet

(25 § 1 stycket, 24 § 2 stycket och

25 § 2 stycket.)

Böter som ådömas enligt denna

kungörelse samt egendom som är förverkad

ävensom belopp som utgives i

stället för dylik egendom tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Har egendom förklarats förverkad

genom laga kraft ägande utslag eller

är egendom förverkad enligt 23 §,

skall därmed förfaras på sätt länsstyrelsen

bestämmer.

Skall egendom vara förverkad såväl

jämlikt denna kungörelse som

jämlikt annan författning, skall beträffande

förverkandet vad i sådan

författning är stadgat äga tillämpning.

38 §.

Böter, som ådömas enligt denna

förordning, tillfalla kronan.

Med förverkad egendom skall förfaras

på sätt därom är särskilt föreskrivet.

Skall egendom vara förverkad såväl

jämlikt denna förordning som enligt

annan författning, skall beträffande

förverkandet gälla vad i sådan

författning är stadgat; dock skall i

fråga om förfarandet med egendom,

som förverkats enligt lagen om straff

för olovlig varuinförsel, i stället för

bestämmelserna i sagda lag gälla vad

som är föreskrivet beträffande egendom,

som förverkats jämlikt denna

förordning.

Särskilda bestämmelser.

(26 § 2 inom.)

2 mom. Hos länsstyrelsen skall

därjämte föras förteckning rörande

inkomna ansökningar om tillstånd

att innehava skjutvapen eller att förvärva

ammunition. Sådan förteckning

skall innehålla

1. ärendets nummer och dagen då

ansökningen inkom;

39 §.

Hos länsstyrelse, så ock hos polismyndighet

i annan ort än Stockholm

skall, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen utfärdar, föras

register för anteckning av uppgifter

rörande ärenden som avses i denna

förordning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

29

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag,

yrke och hemvist samt överlåtarens

eller upplåtarens fullständiga

namn, yrke och hemvist;

3. i fråga om skjutvapen vapnets

beteckning och kaliber samt i fråga

om ammunition det eller de varuslag

och den myckenhet därav ansökningen

avser;

4. dagen för länsstyrelsens beslut,

beslutets huvudsakliga innehåll och

löpande nummer å tillståndsbevis;

5. uppgift om beslut angående återkallelse

av rätt att innehava vapen

och om dagen för vapnets avlämnande,

där denna är känd;

6. uppgift om underrättelse som

jämlikt 20 § 7 mom. lämnats till länsstyrelsen

om domstols beslut, varigenom

vapnet förklarats förverkat.

27 §.

Över länsstyrelses beslut i ärende

som avses i denna kungörelse må talan

ej föras.

(28 § 1—3 styckena.)

Denna kungörelse äger ej tillämpning

å kronan, ej heller å statspolis
-

40 §.

Polismyndighets beslut må överklagas

hos länsstyrelsen sist å trettionde

dagen efter det klaganden erhöll

del av beslutet.

Över länsstyrelses beslut i ärende,

som avses i 14, 16, 27, 28 eller 30 §,

må klagan föras hos Konungen genom

besvär, som skola hava inkommit

till inrikesdepartementet inom

tid som i första stycket sägs.

Talan mot länsstyrelses beslut i

annat ärende än i andra stycket sägs

må ej föras.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut lända till efterrättelse utan

hinder av besvär, intill dess annorlunda

förordnas.

41 §.

1 mom. Denna förordning äger ej

tillämpning å kronan, ej heller å

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

(Gällande bestämmelser:)

intendenten och polischef i stad eller

på landet samt dem överordnade

myndigheter.

Bestämmelserna i 4 § äga ej tilllämpning

å överlåtelse eller upplåtelse

från kronan eller polismyndighet

som i första stycket sägs till statens

befattningshavare eller person tillhörande

försvars- eller polisväsendet

såvitt angår tjänstevapen; och äger

befattningshavare eller person som

nu nämnts utan tillstånd varom i

12 § stadgas från kronan eller polismyndighet

som i första stycket sägs

förvärva ammunition till sådant vapen.

Föreskrifterna i 3 samt 9—11 §§

gälla ej tjänstevapen som innehavas

av statens befattningshavare eller

person tillhörande försvars- eller polisväsendet.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

statspolisintendenten, polischef och

civilförsvarschef samt dem överordnade

myndigheter.

2 mom. Vad i 5 § stadgas skall ej

gälla beträffande överlåtelse eller upplåtelse

till statens befattningshavare

eller person tillhörande försvars-, civilförsvars-

eller polisväsendet av sådant

vapen, som vederbörande enligt

utfärdade föreskrifter är skyldig att

innehava för tjänsten, därest överlåtelsen

eller upplåtelsen sker från kronan

eller myndighet som i 1 mom.

sägs, och ej heller å överlåtelse eller

upplåtelse av vapen från kronan till

sammanslutning, beträffande vilken

Kungl. Maj :t förordnat därom, eller

till den som för kronans räkning tillverkar

krigsmateriel. I fall som nu

nämnts äger vederbörande vapeninnehavare

jämväl utan tillstånd varom

stadgas i 21 § från kronan eller

myndighet som i 1 mom. sägs förvärva

erforderlig ammunition till

vapnet.

Vill den som frånträder tjänst, varmed

följt skyldighet att innehava

tjänstevapen, därefter innehava vapnet,

skall han söka tillstånd därtill

enligt vad i 5 § är stadgat. Avslås ansökningen,

skall vad i 17 § är föreskrivet

äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Föreskrifterna i 11 och 14

—18 §§ gälla ej innehav av vapen och

ammunition som avses i 2 mom.

första stycket.

42 §.

Närmare föreskrifter angående tilllämpningen

av bestämmelserna i

denna förordning meddelas av Konungen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

31

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Denna kungörelse länder till efterrättelse

från och med den 1 juli 1934;

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950, då vapenkungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 315) och

kungörelsen samma dag (nr 316) om

inlösen av skjutvapen enligt vapenkungörelsen

skola upphöra att gälla.

Innehar någon den 1 januari 1950

skjutvapen utan att vare sig på grund

av kungörelsen den 26 juli 1927 (nr

338) eller vapenkungörelsen hava

deklarerat eller erhållit föreskrivet

tillstånd att förvärva, innehava eller

införa vapnet är han skyldig att senast

den 31 mars 1950 söka tillstånd

att innehava detsamma efter vad i

denna förordning stadgas. Har sådan

ansökan gjorts senast sistnämnda

dag, vare han fri från ansvar för det

han innehaft vapnet utan att hava

varit berättigad därtill. Vad sist

sagts skall dock ej gälla, där åtal

väckts före den 1 januari 1950.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 258 av herr Näsgård samt

inom andra kammaren

nr 323 av herrar Ericsson i Sörsjön och Nilsson i Varuträsk och

nr 324 av herrar Persson i Norrby och Pettersson i Dahl, likalydande med

motionen I: 258.

I motionerna 1:258 och 11:324 hemställes, »att riksdagen måtte uttala

sig för sådan ändring av förslaget till vapenförordning, att den som visar

sig ha rätt att inneha jaktvapen skall äga att inköpa ammunition till detsamma

utan särskilt tillstånd».

Motionen II: 323 utmynnar i yrkande, att riksdagen vid propositionens

behandling »måtte uttala sig för en sådan ändring, att medborgare, som

beviljars tillstånd att inneha skjutvapen, må utan särskilt tillstånd äga rätt

att förvärva ammunition till dylikt vapen».

Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke

lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen. I fråga om motionärernas

motivering hänvisas till motionerna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Första lagutskottets utlåtande nr 4.4.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt förslaget skall gällande vapenkungörelse ersättas med en ny författning,

som i princip ansluter sig till nuvarande bestämmelser. På åtskilliga

punkter föreslås dock ändringar. Vad ammunition beträffar skall

sålunda den nya författningen gälla endast handvapenammunition. Ärenden

om förvärv av ammunition samt införsel av skjutvapen och ammunition

skola decentraliseras. Förvärv av ammunition skall underlättas. I övrigt

föreslås bl. a. en närmare reglering av rätten att tillfälligt utlåna skjutvapen

liksom av frågan om förvaringen av vapen och ammunition. Ändrade

regler föreslås vidare i syfte att nedbringa statens utgifter för inlösen av

vapen. Rätt att överklaga vissa beslut skall införas. Dessutom föreslås olika

åtgärder i syfte att få till stånd en bättre kontroll över vapeninnehaven

samt att stärka skyddet mot missbruk av vapen.

För att åstadkomma en så långt möjligt enhetlig prövning av ansökningar

om tillstånd att förvärva och inneha vapen och ammunition skola särskilda

tillämpningsföreskrifter utfärdas.

Den nya författningen avses skola träda i kraft den 1 januari 1950.

Inledning.

Alltsedan slutet av det första världskriget ha i vårt land skjutvapen och

ammunition varit underkastade viss kontroll från det allmännas sida. Den

första författningen i ämnet utfärdades år 1918 och innefattade bl. a. förbud

mot försäljning eller annan överlåtelse av skjutvapen och ammunition

till annan än den som erhållit vederbörligt tillstånd till förvärvet. Denna

förordning ägde liksom de därefter utfärdade vapenförfattningarna begränsad

giltighetstid. Genom kungörelse den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa

bestämmelser angående skjutvapen och ammunition avlöstes det provisoriska

systemet och ersattes med bestämmelser av definitiv natur. Kungörelsen

gällde till den 1 juli 1934, då den efterträddes av den nu gällande vapenkungörelsen

den 22 juni 1934 (nr 315).

Vid olika tillfällen ha från skilda håll yrkanden framförts om att vapenkungörelsen

borde omarbetas. Med anledning därav uppdrog Kungl. Maj :t

den 27 oktober 1944 åt numera byråchefen Erik Sjöholm att inom socialdepartementet

verkställa en allmän översyn av vapenkungörelsen samt framlägga

därav föranlett förslag. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma

dag tillkallades landssekreteraren i Gävleborgs län Gösta Finngård, överstelöjtnanten

vid fälttygkåren Arthur von Schmalensée, jaktvårdskonsulenten

i Stockholms stad och län, ryttmästaren Berno von Bornstedt, landsfiskalen

i Tumba distrikt Sven Wadenius och stadsfiskalen i Kristianstad Ruben

Stenvik att såsom experter biträda den sakkunnige vid utredningen. Den

30 november 1945 avlämnade utredningsmannen betänkande med förslag

till ny vapenkungörelse.

Förslaget ansluter sig i princip till nu gällande vapenkungörelse. Liksom

hittills skall sålunda för innehav och förvärv av skjutvapen och ammuni
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44. 33

tion fordras länsstyrelsens tillstånd. Åtskilliga ändringar föreslås dock.

Dessa gå i allmänhet ut på att åstadkomma en bättre kontroll över vapeninnehaven

samt att stärka skyddet mot missbruk av skjutvapen. Bland förslagets

detaljer kan nämnas, att vissa lättnader förordas i fråga om förvärv

av ammunition. Särskilda tillämpningsföreskrifter avses skola utfärdas

i syfte bl. a. att erhålla en mera enhetlig och rationell prövning av licensansökningar

om såväl vapen som ammunition.

Betänkandet har remissbehandlats i vanlig ordning. I yttrandena har man

allmänt uttalat sig för att en ny vapenförfattning borde utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningens förslag.

Vid ärendets fortsatta beredning inom socialdepartementet ansågs frågan

om en revision av gällande vapenförfattning böra ansta till dess de inom

handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för revision av förordningen

angående explosiva varor avgivit sitt betänkande. Dessa sakkunniga ha sedermera

med skrivelse den 17 november 1947 avlämnat betänkande med

förslag till ny förordning angående explosiva varor m. m. (SOU 1948:8).

Enligt förslaget skola bl. a. vapenkungörelsens bestämmelser om ammunition

överföras till den nya förordningen. Vidare skall handläggningen av

ärenden rörande förvärv av handvapenammunition överflyttas från länsstyrelserna

till de lokala polismyndigheterna.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande ha olika meningar

uttalats beträffande förslaget att överföra vapenkungörelsens bestämmelser

om ammunition till den föreslagna nya förordningen angående

explosiva varor. Däremot har man allmänt gillat den föreslagna decentraliseringen

av ammunitionsärendena.

Grunderna för en reviderad vapenförfattning.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser, vapenutredningens förslag,

däröver avgivna yttranden, explosivvarusakkunnigas förslag och yttranden

över detta anför föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg,

följande:

»Översynen av vapenkungörelsen synes berättiga till det allmänna omdömet,

att kungörelsen förhållandevis väl fyllt sin uppgift. Å andra sidan ger

undersökningen otvetydigt vid handen, att författningen är behäftad med

brister i olika hänseenden. Att avhjälpa dessa anser jag vara angeläget, därest

kontrollen över vapeninnehaven skall få avsedd verkan. Då den omarbetning

av de nuvarande bestämmelserna som erfordras måste bliva jämförelsevis

omfattande, bör gällande kungörelse ersättas med en ny författning.

Denna bör lämpligen benämnas vapenförordning.

Utredningens förslag är uppbyggt efter samma principei, som ligga till

grund för nu gällande vapenkungörelse. På åtskilliga punkter föreslås dock

ändringar och kompletteringar. Förslaget har i stort sett vunnit allmän anslutning

bland remissinstanserna.

8 Dihang till riksdagens protokoll 19''i9. 9 samt. 1 aod. Nr 44.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

Beträffande förslagets principer ha vid remissbehandlingen erinringar endast

framställts mot det sätt, varpå frågan om ammunition lösts. Denna kritik,

som framförts bl. a. av 1942 års explosivvarusakkunniga, går ut på att

vissa olägenheter skulle vara förenade med att bestämmelserna om förvärv

och innehav av ammunition vore fördelade på två författningar och att frågan

om förvärv och innehav av ammunition för skjutvapen lämpligen borde

regleras i förordningen angående explosiva varor.

Sedermera ha nämnda sakkunniga framlagt förslag till ny förordning angående

explosiva varor. I enlighet med sin tidigare intagna ståndpunkt ha de

därvid föreslagit, att vapenkungörelsens bestämmelser om ammunition skola

överföras till den föreslagna förordningen. I yttrandena över förslaget äro

meningarna delade på denna punkt. Till dem som avstyrkt förslaget höra bl. a.

samtliga huvudorganisationer inom skytterörelsen och Svenska jägareförbundet.

För egen del anser jag, att den nya vapenförfattningen huvudsakligen bör

utformas enligt vapenutredningens förslag. De explosivvarusakkunnigas förslag,

att bestämmelserna om ammunition för skjutvapen skola överföras till

den nya förordningen angående explosiva varor, kan jag, såsom inledningsvis

antytts, biträda endast i fråga om annan ammunition än för handvapen.

Ammunition för jaktgevär, pistoler eller andra handvapen kan vare sig

beträffande farlighetsgraden eller ur annan synpunkt, som bör beaktas vid

en reglering av förevarande fråga, anses jämförlig med annan ammunition,

som i allmänhet uteslutande eller huvudsakligen består av sprängämne. Den

kontroll över handvapenammunition, som fordras från samhällets sida, bör

därför också väsentligen ske efter andra principer än dem som böra gälla

för sprängämnen och andra mera typiska explosiva varor.

Ett utbrytande av bestämmelserna om handvapenammunition från den

författning, som gäller för handvapen, skulle vidare — och detta är i förevarande

sammanhang av särskild betydelse — medföra påtagliga olägenheter

i synnerhet för allmänheten, för vilken ju handvapenammunition är av alldeles

särskilt intresse. En uppdelning av bestämmelserna om handvapen och

handvapenammunition på skilda författningar skulle orsaka den enskilde

betydande olägenheter. Dessa nackdelar av de sakkunnigas förslag ha också

kraftigt understrukits av de remissinstanser, vars intressen i särskilt hög grad

beröras av den ifrågasatta ändringen, och måste väga tyngre än de fördelar,

som skulle kunna vinnas genom förslagets genomförande.

Ett ytterligare skäl för att handvapenammunition bör regleras i samma

författning som handvapen är att den allmänna kontrollen över dessa varor

bör ske enligt enahanda grunder. I gällande vapenkungörelse, vilken i praktiken

huvudsakligen bär betydelse, för handvapen oeh ammunition till sådana,

ha också liksom i den nu föreslagna vapenförfattningen bestämmelserna

om förvärv'' och innehav av vapen och ammunition utformats efter i stort

sett samma principer.

På grund av vad nu anförts anser jag, att enskildas förvärv och innehav

av handvapenammunition bör regleras i den nya vapenförfattningen. Övriga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

35

frågor om ammunition synas däremot böra behandlas i den föreslagna förordningen

angående explosiva varor.

Även handel med handvapenammunition bör således enligt min mening

regleras i nämnda förordning. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

äro bestämmelser om handel med ammunition f. n. meddelade i dels

vapenkungörelsen, dels förordningen angående explosiva varor. Detta medför

uppenbarligen vissa olägenheter icke endast för de myndigheter, som ha att

tillämpa bestämmelserna och övervaka deras efterlevnad, utan också och

framför allt för den som idkar sådan handel. Dessa nackdelar av det nuvarande

systemet böra i detta sammanhang undanröjas. Detta synes lämpligast

kunna ske genom att — på sätt de explosivvarusakkunniga föreslagit — alla

bestämmelser rörande handel med ammunition upptagas i den nya förordningen

om explosiva varor. I samband därmed torde i förenklande syfte

vissa ändringar böra vidtagas i nu gällande bestämmelser rörande handel

med ammunition. Såunda bör bl. a. den i vapenkungörelsen stadgade skyldigheten

för den som erhållit tillstånd att idka sådan handel att söka särskilt

tillstånd för innehav av den ammunition handelstillståndet avser upphävas.

Motsvarande lättnad bör även genomföras beträffande handel med skjutvapen.

Till dessa frågor återkommer jag i ett senare avsnitt.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag

till vapenförordning.

Av utredningens betänkande framgår, att det sätt, varpå bestämmelserna

i gällande vapenkungörelse tillämpas, varierar i hög grad i de olika länen.

Detta gäller särskilt prövningen av licensansökningar om vapen och ammunition.

I likhet med utredningen anser jag det vara av stor vikt, att denna

ojämnhet i praxis så långt ske kan undanröjes. I sådant syfte böra i anknytning

till vapenförordningen till ledning för myndigheterna erforderliga föreskrifter

och anvisningar utfärdas angående författningens närmare tillämpning.

»

I propositionen nr 180 till innevarande riksdag har framlagts förslag till

förordning om explosiva varor, upptagande bestämmelser i de ämnen, som

enligt departementschefens ovan återgivna uttalande borde behandlas i

nämnda förordning, över samma proposition har utskottet avgivit utlåtande

nr 45.

Tillfällig utlåning ay vapen.

Bestämmelser om rätt för enskild vapeninnehavare att utan särskilt tillstånd

utlåna sitt vapen meddelas i förslagets 6 §. Enligt dessa bestämmelser

skall bl. a. gälla, att utlåning ej må ske till den som ej fyllt sexton år.

Om rätt för skytteföreningar och vissa därmed jämställda sammanslutningar

att utlåna vapen stadgas i 9 §. Något krav på att låntagaren skall hava uppnått

viss ålder uppställer icke denna paragraf.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 44,

Gällande bestämmelser.

I 4 § vapenkungörelsen föreskrives skyldighet för den som vill förvärva

eller önskar såsom lån eller eljest inneha annan tillhörigt skjutvapen att hos

länsstyrelsen i det län, där han har hemvist, söka tillstånd härtill. Vapen må

ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som erhållit tillstånd att inneha

vapnet. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må vapen tillfälligt upplåtas

i fall, då tillstånd enligt kungörelsen meddelats, till användande för samma

ändamål som det, för vilket tillståndet lämnats, och i annat fall för jakt- eller

sportändamål.

Enligt 11 § första stycket skall den som bär skjutvapen medföra deklarations-

eller tillståndsbevis för att på tillsägelse av polisman uppvisas. Företes

ej sådant bevis, må vapnet omhändertagas av polismannen; dock äger den

som burit vapnet återfå detsamma, om han inom en vecka visar, att han var

berättigad att inneha vapnet.

Tidigare reformförslag.

I en motion vid 1938 års riksdag (II: 229) yrkades bl. a., att riksdagen

måtte anhålla om sådan revision av vapenkungörelsen, att lojala jägare icke

hindrades att förvärva jaktgevär. I motiveringen till motionen anfördes bl. a.,

att klarare bestämmelser om rätten att låna skjutvapen syntes erforderliga.

Det borde exempelvis klart framgå, att om en jägare, som lånat ett jaktgevär,

medförde antingen ägarens deklarations- eller tillståndsbevis eller avskrift

därav, lånet skulle anses fullt legitimt.

Motionen föranledde emellertid, såvitt nu är i fråga, icke någon framställning

från riksdagen till Kungl. Maj :t.

I skrivelse den 27 december 1939 har Svenska jägareförbundet även framlagt

förslag om en närmare reglering av frågan om tillfällig upplåtelse avvapen.

Utredningen.

Utredningen vitsordar behovet av en mera fullständig reglering av frågan

om tillfällig utlåning av vapen.

För att undanröja föreliggande brister i gällande bestämmelser om tillfällig

upplåtelse av vapen föreslår utredningen dels att i författningstexten bestämmes

ett visst antal dagar som maximitid för sådan upplåtelse, dels att

erforderliga kontrollföreskrifter meddelas. Maximitiden borde utgöra åtta dagar,

och kontrollföreskriftema borde i stort sett utformas i enlighet med vad

jägareförbundet föreslagit. I överensstämmelse härmed borde, där vapnet ej

vore avsett att användas endast i upplåtarens närvaro, denne till låntagaren

överlämna avskrift av sitt deklarations- eller tillståndsbevis, försedd med påskrift

av upplåtaren om utlåningen och det tillfälle utlåningen avsåg. Upptog

deklarations- eller tillståndsbeviset ett flertal vapen och avsåg upplåtelsen

icke samtliga dessa, borde i stället för avskrift utdrag av beviset kunna

göras rörande det eller de ifrågavarande vapnen. Såsom legitimationsmedel

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

37

för låntagare, som tillhörde upplåtarens familj, syntes av praktiska skäl

även böra godkännas det för upplåtaren utfärdade deklarations- eller tillståndsbeviset.

Formulär till upplåtelsehandling borde enligt utredningens mening

fastställas av blankettkommissionen och genom förmedling av polismyndigheterna,

jaktvårdssammanslutningar m. fl. kostnadsfritt tillhandahållas

allmänheten. I stället för en av jägareförbundet föreslagen relativt

utförlig redogörelse för de fall, då av personliga skäl tillfällig upplåtelse ej

bör få äga rum, borde lämpligen användas en med nuvarande 6 § överensstämmande

formulering, d. v. s. att skjutvapen må utlånas endast till person,

som skäligen kan antagas ej komma att missbruka detsamma. Att i

författningstexten uppställa en viss minimiålder för låntagaren syntes ej

lämpligt. Bestämmelserna om tillfällig upplåtelse förutsattes även skola äga

tillämpning, där vapenhandlare på prov utlånade vapen till spekulant. I

fråga om utlåning av vapen för tävlingsändamål från skytteföreningar och

vissa andra sammanslutningar till medlemmar skulle föreskrifterna däremot

ej gälla, utan sådan utlåning skulle få ske för den tid och på de villkor i

övrigt sammanslutningen bestämde. Även i detta fall skulle dock särskild legitimationshandling

överlämnas till låntagaren.

Yttrandena.

Utredningens förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I en del yttranden har det dock kritiserats i vissa hänseenden.

Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län:

Det synes länsstyrelsen i hög grad otillfredsställande, att vapen jämlikt

4 § 3 mom. första stycket i förslaget må utlånas för kortare tid,^ utan att

något krav uppställes på att låntagaren skall ha uppnått viss ålder. De

normer angående ålder, myndigheterna regelmässigt tillämpa i vapenärenden,

kunna därigenom i många fall kringgås, och har det härstädes förekommit

att en person, vilken med hänsyn till sin ålder fått ansökan om vapeninnehav

avslagen, låtit förstå att han i stället skulle låna en annan persons

vapen. En åldersgräns borde därför uppställas för rätt att låna vapen

utan tillstånd, åtminstone i de fall vapen brukas annorledes än i äldres närvaro

och under deras uppsikt.

Krav på en skärpning av låntagarens personliga kvalifikationer framföras

i ett flertal yttranden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att utlåning ej bör få ske till den

som ej fyllt sexton år. Länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands län

föreslå, att för utlåning till omyndig förmyndarens samtycke skall erfordras.

Departementschefen.

I förevarande fråga anför departementschefen:

»Uppenbarligen måste det anses vara ett legitimt intresse att tillfällig utlåning

av vapen under vissa förhållanden skall kunna äga rum utan att myndighets

tillstånd erfordras. Såsom utredningen framhållit äro de nuvarande

bestämmelserna ej tillfredsställande. Dels råder tvekan om hur begreppet

»tillfälligt» rätteligen bör tolkas, dels är det icke möjligt att kontrollera, att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

en såsom tillfällig angiven upplåtelse i verkligheten har sådan karaktär. Dessutom

saknas föreskrifter om hur låntagaren skall styrka lånets nyss angivna

art. En fullständigare reglering av frågan är därför påkallad. Utredningens

förslag synes i stort sett väl avvägt och kan därför av mig i allt väsentligt

godtagas.

Beträffande utformningen av de materiella bestämmelserna har i ett par

yttranden ifrågasatts i vad män utlåningsrätten borde begränsas till vissa

slag av vapen. Med hänsyn bl. a. till de kvalifikationer som enligt min åsikt

böra uppställas i fråga om låntagarens person samt de föreslagna straffpåföljderna

för obehörig upplåtelse (dagsböter eller fängelse) synes en sådan

begränsning ej erforderlig. I ett par andra hänseenden böra dock vissa jämkningar

ske. Sålunda synas praktiska skäl tala för att maximitiden för utlåningen

bör utsträckas till två veckor. Därjämte torde en viss skärpning av

låntagarens personliga kvalifikationer vara motiverad. I överensstämmelse

med vad i detta avseende föreslagits i vissa yttranden bör sålunda från rätten

att låna vapen uteslutas — förutom den som kan antagas komma att

missbruka vapnet — den som upplåtaren veterligt fått vapen dömt förverkat,

meddelad vapenlicens indragen eller förbjudits inneha vapen. Vidare bör

en viss minimiålder uppställas för låntagaren. Denna torde böra sättas till

sexton år. Detta synes mig vara lämpligare än att, såsom av ett par remissmyndigheter

ifrågasatts, för utlåning till omyndig kräva förmyndarens samtycke.

Enligt utredningens förslag skola bestämmelserna om tillfällig utlåning

även äga tillämpning, där vapenhandlare på prov utlånar vapen till spekulant.

Detta synes riktigt och lämpligt. Att såsom i några yttranden föreslagits

beträffande sådan utlåning ytterligare skärpa fordringarna rörande låntagarens

person anser jag ej vara påkallat.

Vad härefter angår de av utredningen föreslagna kontrollföreskriftema

har från ett par håll anmärkts, att dessa förefölle väl omständliga. Jag kan

ej dela denna uppfattning.»

Förvärv av ammunition.

Vapenförordningen avses, såsom förut framhållits, icke skola gälla för

annan ammunition än handvapenammunition. Handlandes förvärv och innehav

av ammunition skall överhuvud lämnas utanför förordningen. Den

följande framställningen avser därför endast enskilda personers och sammanslutningars

förvärv av handvapenammunition.

Gällande bestämmelser.

Enligt 12 § vapenkungörelsen fordras för rätt att förvärva ammunition

tillstånd av länsstyrelsen i det län, där sökanden har sitt hemvist. Tillstånd

må beviljas allenast den som äger inneha sådant skjutvapen, för vilket

ammunitionen är avsedd. Ammunition må ej överlåtas till annan än den

som erhållit tillstånd att förvärva densamma. Tillstånd erfordras dock ej,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

39

där någon som är berättigad att inneha skjutvapen önskar förvärva hagelpatroner

till vapnet eller hylsor för sådana patroner. Enligt 14 § skall vad

i 6 § kungörelsen stadgas om att tillstånd till skjutvapen må meddelas allenast

enskild person, som finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan

antagas ej komma att missbruka detsamma, äga motsvarande tillämpning

beträffande ansökan om tillstånd att förvärva ammunition. Tillstånd må

meddelas endast för viss tid, högst sex månader. Ansökan om tillstånd att

förvärva ammunition ingives till polismyndigheten i orten, som utom i

Stockholm skall insända ansökningen jämte eget yttrande till länsstyrelsen.

Särskilda regler gälla bl. a. för det av staten kontrollerade skytteväsendet.

Tidigare reformförslag.

Ändringar i gällande licenstvång rörande ammunition ha under senare

år påyrkats vid olika tillfällen.

I motioner vid 1940, 1943 och 1947 års riksdagar (1940 II: 29, 1943 II: 17

och 1947 11:6) ha sålunda hemställts om sådan ändring i nuvarande bestämmelser,

att den som på grund av tillstånd vore berättigad att inneha

skjutvapen skulle utan särskilt tillstånd äga förvärva ammunition till vapnet.

Motionerna avstyrktes av vederbörande utskott (första lagutskottets

utlåtande 1940 nr 35, 1943 nr 4 resp. 1947 nr 11) och föranledde ej någon

riksdagens åtgärd.

Ändring i gällande bestämmelser om förvärv av ammunition har även

föreslagits av Svenska jägareförbundet. I sin tidigare omnämnda skrivelse

den 27 december 1939 har förbundet sålunda förordat, att bestämmelsen

i 12 § vapenkungörelsen om skyldighet att söka tillstånd till förvärv av

ammunition ej skulle äga tillämpning i sådana fall, då under jakt en deltagare

för omedelbart begagnande överlämnar ett mindre antal patroner

till annan deltagare eller då vid tillfällig upplåtelse av gevär upplåtaren

överlämnar jämväl ett efter den avsedda användningen lämpat antal patroner

till vapnet. Förbundet har därjämte föreslagit sådan ändring i 28 §

vapenkungörelsen, att även jaktvårdssammanslutning, som åtnjuter direkt

statsbidrag från jaktvårdsfonden, och till sådan sammanslutning ansluten

förening skola vara berättigade att tillhandahålla sina medlemmar övningsoch

tävlingsammunition vid skjutningar, som sammanslutningarna anordna.

Utredningen.

Utredningen har funnit jägareförbundets ändringsförslag böra förverkligas.

I anslutning till jägareförbundets förslag framhåller utredningen, att

gällande licenstvång för förvärv av ammunition innebure vissa olägenheter

för den enskilde samt att detta framför allt gällde förvärv av ammunition

till kulgevär för jaktändamål. Beträffande ammunition till övningsskjutning

med kulgevär och pistol borde enligt utredningens mening sådana övningar

regelmässigt bedrivas endast av de av staten kontrollerade skytte
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

och jaktvårdssammanslutningarna. Enligt utredningens förslag skulle emellertid

skytteföreningar tillhörande det frivilliga statskontrollerade skytteväsendet

och vissa frivilliga försvarsorganisationer liksom hittills vara berättigade

att för övningsändamål tillhandahålla sina medlemmar ammunition

utan att dessa innehade vederbörligt tillstånd att förvärva ammunition.

Samma rätt skulle även tillkomma svenska pistolskytte-, sportskytte- och

jägareförbunden jämte tillhörande underavdelningar. Härigenom hade enligt

utredningens mening frågan om anskaffande av övningsammunition till

kulgevär och pistol reglerats på ett tillfredsställande sätt.

Vad angår ammunition för jaktstudsare för annat än övningsskjutning

anför utredningen till en början att vissa skäl talade för att dylik ammunition

finge anskaffas utan tillståndsprövning. Enligt utredningens åsikt

kunde det emellertid, ej minst med hänsyn till dessa vapens farlighetsgrad,

ej vara tillrådligt att låta envar som vore berättigad att inneha kulgevär

fritt anskaffa obegränsade mängder ammunition till detsamma. Den omständigheten

att en person en gång prövats lämplig att inneha skjutvapen

innebure icke någon garanti för att han allt framgent ägde de därför

erforderliga kvalifikationerna. Att inskränka den fria förvärvsrätten till en

viss maximikvantitet skulle visserligen vara tänkbart, men en sådan bestämmelse

skulle å andra sidan nödvändiggöra ett omständligt och tungrott kontrollförfarande.

Av nu anförda skäl har utredningen funnit, att den kontroll över enskildas

ammunitionsförvärv, som den nuvarande licensplikten innebär, borde

tills vidare bibehållas.

Däremot föreslår utredningen, att giltighetstiden för tillstånd att förvärva

ammunition utsträckes att omfatta ett år med rätt för länsstyrelsen att,

där särskilda förhållanden så påkalla, såväl bevilja längre giltighetstid som

förkorta densamma. Genom denna ändring skulle, framhåller utredningen,

vapeninnehavare i allmänhet ej behöva ansöka om ammunitionslicens oftare

än en gång för varje tolvmånader speriod, vilket ej kunde anses innebära

besvär eller utgifter av någon betydenhet. Utredningen erinrar om att

den beviljade ammunitionsmängden ej behövde uttagas på en gång utan

kunde uttagas successivt under den tid tillståndet gällde.

Även om utredningen sålunda ej ansett sig kunna förorda någon mera

väsentlig ändring i gällande bestämmelser om förvärv av ammunition, föreslår

dock utredningen att genom en ändring i rådande praxis möjligheten

att få sådant tillstånd underlättas. Härom anför utredningen:

Enligt vad utredningen har sig bekant tillämpas vid prövningen av licensansökningar

rörande ammunition ganska olika principer i de olika länen,

och dessa principer måste i en del län betecknas såsom onödigt stränga.

Den bristande enhetligheten hänför sig icke blott till de allmänna förutsättningar,

som av länsstyrelserna uppställas för tillstånds beviljande, utan även

och framför allt till den högsta mängd ammunition, som medges. Vad utredningen

i annat sammanhang framhållit rörande angelägenheten av att

ansökningar om rätt att inneha skjutvapen underkastas en i görligaste mån

enhetlig prövning gäller även beträffande licensansökningar rörande ammu
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

nition. I sådant syfte böra därför i tillämpningsföreskrifterna till en ny

vapenförfattning erforderliga direktiv lämnas jämväl angående förevar ande

fråga. Beträffande prövningen av ansökning om ammunitionstillstånd bor

enligt utredningens uppfattning den avgörande synpunkten vara i vad män

sökanden uppfyller de personliga kvalifikationerna. Och vad ammunitionsmängden

angår torde man väl — åtminstone med hänsyn till nuvarande

höga ammunitionspriser — i allmänhet kunna utgå från att den begärda

ammunitionskvantiteten ej är större än som motsvarar sökandens behov. I

överensstämmelse härmed torde man för den skull, under förutsättning att

sökanden uppfyller de personliga kvalifikationerna och omständigheterna

ej giva vid handen att den begärda ammunitionsmängden uppenbarligen

överstiger hans behov för det ändamål och den tid ansökningen avser, ej

ha anledning att frångå ansökningen. Detta gäller särskilt jaktammunition.

Ur de syften vapenkungörelsen har att tillgodose torde det ej innebära några

betänkligheter att beträffande förevarande fråga intaga en mindre restriktiv

ståndpunkt när det gäller pålitliga, ansvarskännande medborgare.

Yttrandena.

I yttrandena bär man i allmänhet anslutit sig till utredningens förslag.

Explosivvarusakkunnigas förslag.

Såsom inledningsvis omnämnts ha vapenkungörelsens bestämmelser om

ammunition inarbetats i förslaget till ny förordning angående explosiva

varor. Bestämmelserna ha emellertid icke överförts i oförändrat skick utan

ha omarbetats i flera hänseenden.

Börande den huvudsakliga innebörden i de sakkunnigas förslag om förvärv

av ammunition må till en början framhållas, att begreppet ammunition

givits ett annat och vidare innehåll än enligt gällande vapenkungörelse.

Såsom ammunition betecknas sålunda, förutom ammunition för skjutvapen,

bl. a. vissa effekter, som enligt vapenkungörelsen hänförts till skjutvapen,

såsom laddade handgranater, bomber, minor, torpeder o. d. Olika regler

skola gälla för sådan ammunition, som uteslutande eller huvudsakligen

är avsedd för militära ändamål (militär ammunition), och annan ammunition.

Militär ammunition får i princip icke innehavas av annan än kronan.

Undantag skall dock gälla för bl. a. kulammunition för militära handvapen

såsom mauserammunition. Civil ammunition skall däremot liksom hittills

kunna förvärvas av enskilda personer ävensom av skytteföreningar och andra

liknande sammanslutningar. I fråga om förvärv av civil ammunition uppställas

olika regler för bl. a. hagelammunition och kulammunition. Beträffande

hagelammunition ansluter sig förslaget i sak till bestämmelserna i

gällande vapenkungörelse. Bätt att förvärva sådan ammunition skall således

utan särskilt tillstånd tillkomma den som är berättigad att inneha skjutvapen,

för vilket ammunitionen är avsedd. I fråga om förvärv av kulammunition

innebär förslaget däremot ganska väsentliga ändringar. Enligt gällande

vapenkungörelse fordras, såsom framgår av den tidigare framställningen,

för sådant förvärv tillstånd av länsstyrelse. Enligt de sakkunnigas

förslag skola emellertid länsstyrelsernas tillståndsbevis ersättas av inköps
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

kort, som skola tillhandahållas av de lokala polismyndigheterna. Denna ordning

skall gälla för förvärv icke blott av kulammunition för jakt- och

sportgevär och civila pistoler, revolvrar och andra dylika fickvapen utan

också av sådan militär handvapenammunition, som enligt de sakkunnigas

förslag får förvärvas av annan än kronan.

Yttrandena över de explosivvarusakkunnigas förslag.

De explosivvarusakkunnigas förslag om förvärv av ammunition för skjutvapen

har i princip vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.

Den föreslagna överflyttningen av annnunitionsärendena från länsstyrelserna

till polismyndigheterna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

så gott som samtliga remissinstanser, som yttrat sig härom.

Departementschefen.

I fråga om ammunitionsförvärven yttrar departementschefen:

»De nuvarande bestämmelserna om förvärv av ammunition ha i stort sett

bibehållits oförändrade i utredningens förslag till ny vapenförfattning. Liksom

hittills skall sålunda för förvärv av ammunition som regel fordras länsstyrelsens

tillstånd. Vissa ändringar ha dock föreslagits. Sålunda skall bl. a.

tillstånd att förvärva ammunition, vilket nu gäller högst sex månader, i allmänhet

gälla ett år, och vissa slag av ammunitionsöverlåtelser skola ej vara

underkastade licenstvång.

Det förslag rörande förvärv av ammunition till skjutvapen, som framlagts

av de explosivvarusakkunniga, ansluter sig delvis till vapenutredningens

förslag. En väsentlig nyhet är att länsstyrelsernas tillståndsbevis skola ersättas

av inköpskort, som skola utfärdas av de lokala polismyndigheterna.

Frånsett ordningen för ärendenas handläggning innebär emellertid de sakkunnigas

förslag i sak icke någon större ändring. Även utfärdandet av inköpskort

skall nämligen föregås av en prövning, som i stort sett förutsättes

skola ske efter samma grunder som vapenutredningen föreslagit.

Vid remissbehandlingen ha de ändringar, som sålunda föreslagits, i princip

gillats av flertalet remissinstanser. Detta gäller även den ändring rörande

ordningen för ärendenas handläggning, som de explosivvarusakkunniga

förordat.

För egen del anser jag, att förvärv av ammunition liksom hittills bör vara

underkastad kontroll från det allmännas sida. Ett upphävande av denna kontroll

skulle i hög grad försvåra förverkligandet av det syfte vapenkungörelsen

har att tillgodose. För förvärv av ammunition bör därför alltjämt som

regel fordras tillstånd. Undantag bör göras endast för förvärv av hagelpatroner

och vissa därmed jämförliga effekter samt för tillfälliga ammunitionsöverlåtelser

och överlåtelse av ammunition från skyttesammanslutningar

och andra liknande organisationer till medlemmar.

I några yttranden över vapenutredningens förslag har ifrågasatts huruvida

ej från licensskyldigheten borde undantagas — förutom hagelpatroner

som nu äro licensfria — annan jaktammunition och salongsgevärspatroner.

Dessa förslag kan jag ej biträda. Däremot anser jag av skäl som närmare

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

angivas i specialmotiveringen, att från den föreslagna vapenförordningens tilllämpning

böra undantagas — förutom hagel som enligt gällande bestämmelser

ej hänföres till ammunition — hagelpatroner och tändhattar för sådana,

massiva kulor samt patron- och laddningshylsor utan tändhattar.

Beträffande den föreslagna överflyttningen av ammunitionsärendena från

länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna medför denna ändring, på

sätt de explosivvarusakkunniga framhållit, uppenbarligen vissa praktiska

fördelar ej minst för allmänheten. Ur synpunkten att åstadkomma en så

långt ske kan enhetlig prövning av ärendena kan däremot måhända den

nuvarande ordningen anses vara att föredraga. Erinras må nämligen,

att ammunitionsärendena enligt 1927 års vapenförfattning i städerna handlades

av de lokala polismyndigheterna och att ärendena överflyttades till

länsstyrelserna för att man skulle nå en i möjligaste mån likformig tilllämpning.

Emellertid anser jag övervägande skäl tala för att den föreslagna

decentraliseringen bör genomföras. Intresset av största möjliga enhetlighet

vid prövningen torde kunna tillgodoses genom de tillämpningsföreskrifter,

som på sätt tidigare omnämnts avses skola utfärdas i anslutning

till den nya vapenförfattningen, samt genom att klagorätt införes över

polismyndigheternas beslut.

Vad angår förutsättningarna för tillstånd till förvärv av ammunition böra

i stort sett nu gällande bestämmelser bibehållas. Tillstånd bör således som

regel beviljas endast enskild person. Från denna regel böra dock undantagas

skytteföreningar och andra liknande sammanslutningar. Liksom nu bör vidare

krävas, att sökanden har behov av ammunition och skäligen kan antagas

ej komma att missbruka densamma.

I likhet med vapenutredningen anser jag att tillstånd till ammunitionsförvärv

i allmänhet bör gälla under ett år med rätt för polismyndigheten

att i särskilt fall utsträcka giltighetstiden eller begränsa densamma. Tillståndet

bör liksom hittills utfärdas i form av tillståndsbevis. Den av de explosivvarusakkunniga

föreslagna benämningen inköpskort synes mindre lämplig.

De regler, som enligt min mening sålunda böra gälla i fråga om förvärv av

ammunition, ansluta sig i stort sett till de explosivvarusakkunnigas förslag

och medföra för allmänhetens vidkommande samma fördelar som detta.

Till förhindrande av missbruk av den friare inköpsrätt som sålunda förordats

böra vissa kontrollföreskrifter meddelas. Dessa böra dock ej göras

mera omfattande än som är nödvändigt.

Såsom tidigare framhållits är det av vikt att licensbestämmelserna om

ammunition tillämpas på ett enhetligt och riktigt sätt. Detta gäller icke endast

de allmänna förutsättningarna utan också ammunitionsmängden. Till

främjande härav böra tillämpningsföreskrifterna göras så utförliga och vägledande

som möjligt. Detta är angeläget ej minst därför att licensprövningen

skall tillkomma ett väsentligt större antal myndigheter än vad nu är fallet.

Föreskrifterna böra bl. a. behandla principerna för bestämmande av ammunitionslilldelningens

storlek. I likhet med vapenutredningen och de explosivvarusakkunniga

anser jag, att den nu i allmänhet tillämpade ordningen

med rigoröst och schablonmässigt bestämmande av ainmunitionsmäng
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

den bör avskaffas och prövningen ske efter mera rationella grunder. I huvudsak

synas de riktlinjer, som vapenutredningen härvidlag uppdragit, böra

följas. Såsom allmän regel bör sålunda gälla, att i den mån sökanden uppfyller

de personliga kvalifikationerna och den mängd ammunition han begär

uppenbarligen icke överstiger hans behov under ett år, någon minskning

i den begärda ammunitionsmängden icke bör ske.»

Ansvarsbestämmelser m. m.

Enligt 20 § 1 mom. gällande vapenkungörelse skola dagsböter eller fängelse

samt, med visst undantag, förverkande av egendomen ådömas bl. a.

om någon innehar skjutvapen utan att vare sig på grund av kungörelsen

den 26 juli 1927 (nr 338) eller enligt den gällande vapenkungörelsen hava

deklarerat vapnet eller erhållit föreskrivet tillstånd till förvärv eller innehav

av vapnet eller till införsel därav. Motsvarande straffbestämmelse i 36 §

1 mom. förslaget angiver icke vilka som äro berättigade att innehava skjutvapen.

Det stadgas endast, att om någon innehar skjutvapen utan att vara

berättigad därtill han skall straffas med dagsböter eller fängelse samt att

egendomen — utom i vissa undantagsfall — skall förklaras förverkad. Icke

heller i övrigt upptager förslaget någon bestämmelse, vari angives vem som

äger inneha skjutvapen.

För andra skiljaktigheter mellan förslaget och gällande kungörelse i fråga

om ansvarsbestämmelserna finnes redogörelse å s. 104—108 i propositionen.

Utskottet.

Genom propositionen framlägges förslag till en ny vapenförfattning, avsedd

att ersätta 1934 års vapenkungörelse. Förslaget bygger på nämnda

kungörelse. Avvikelserna från denna avse i huvudsak dels att skapa bättre

kontroll över vapeninnehaven och förstärka skyddet mot missbruk av vapen,

dels att, där så varit möjligt, åstadkomma lättnader för allmänheten

och förenkla handläggningen av ärenden rörande skjutvapen och handvapenammunition.

Reformförslag, som framkommit under den tid vapenkungörelsen

varit gällande, ha prövats och i vissa fall godtagits. Förslaget är i

det stora hela väl avvägt. Den avgränsning som skett i förhållande till lagstiftningen

om explosiva varor synes jämväl lämplig. Utskottet, som i det

följande kommer att närmare ingå på vissa särskilda frågor, har icke funnit

anledning till erinringar mot förslaget i andra hänseenden än där angives.

I strävandena att åstadkomma förstärkt skydd mot missbruk av vapen

intaga bestämmelserna i 6 § om tillfällig utlåning av skjutvapen en central

plats. Dessa bestämmelser uppställa såsom villkor för att dylik utlåning

skall få ske utan särskilt tillstånd vissa krav i fråga om låntagarens person.

Denne måste sålunda bl. a. ha fyllt sexton år. De allmänna reglerna om

utlåning av skjutvapen gälla icke utlåning till medlem från skytteförbund

och skytteföreningar, tillhörande det frivilliga statskontrollerade skytteväsendet,

samt därmed jämställda sammanslutningar. För sådan utlåning med
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

45

delas i 9 § särbestämmelser, vilka icke stadga vare sig särskild minimiålder

för låntagaren eller uppställa andra krav i fråga om dennes personliga

kvalifikationer.

Enligt utskottets mening är det av största vikt, att skjutvapen icke komma

i händerna på alltför unga personer. Att handhava dylika vapen så, att

fara föi olycka icke uppkommer, kräver i allmänhet viss mognad. Det är

känt, att svåra olyckor vållats av barn och unga personer med skjutvapen.

Beträffande det i 6 § upptagna fallet må erinras om att prövningen av låntagarens

kvalifikationer verkställes av vapeninnehavaren själv. Den i paragrafen

stadgade åldersgränsen synes under dessa förhållanden alltför låg.

Utskottet vill förorda, att densamma höjes till aderton år.

Vad de i 9 § angivna sammanslutningarna angår må förutsättas, att

dessas funktionärer verkställa en omsorgsfullare prövning av låntagarens

kvalifikationer än som i allmänhet kan förväntas av en enskild vapeninnehavare.

För rätten att låta medlem använda sammanslutningen tillhörigt

vapen under sammanslutningens omedelbara ledning synas icke heller några

inskränkningar böra gälla. Däremot kan ifrågasättas, om utlåning under

andra former bör ske helt på sammanslutningens ansvar. Det synes sålunda

icke böra ifrågakomma, att skjutvapen, som utlånats av sammanslutning,

innehavas av alltför unga personer utan kontroll. Härvid är att märka, att

sammanslutningens utlåningsrätt enligt förslaget icke är underkastad den

i 6 § uppställda jämförelsevis snäva tidsbegränsningen. Såsom minimiålder

bör stadgas aderton år. Utskottet får på nu anförda skäl förorda, att 9 §

i förslaget kompletteras med föreskrift att där avsedd utlåning av vapen

till den som ej fyllt aderton år endast må ske vid övning eller tävling, som

äger rum under sammanslutningens kontroll.

I fråga om vapeninnehavares inköp av ammunition innehåller förslaget

avsevärda lättnader. Liksom hittills skall dock gälla, att annan ammunition

än hagelpatroner och vissa i sådana patroner ingående delar icke må förvärvas

utan tillstånd. I motionen 11:323 påyrkas, att den som beviljats

tillstånd att inneha skjutvapen skall utan särskilt tillstånd äga rätt att förvärva

ammunition till sådant vapen. Motionerna 1:258 och 11:324 innehålla

förslag att sådan rätt skall tillkomma den som visar sig ha rätt att

inneha jaktvapen.

Utskottet har under tidigare riksdagar behandlat motionsvis framförda

förslag av liknande innebörd som de i förevarande motioner upptagna

men har icke ansett sig kunna biträda desamma. Av den ovan lämnade redogörelsen

framgår även, att frågan underkastats en ingående prövning under

förarbetena till propositionen. Departementschefen har till motivering

för sin ståndpunkt framhållit, att ett upphävande av kontrollen från det

allmännas sida av ammunitionsförvärven i hög grad skulle försvåra förverkligandet

av det syfte vapenförfattningen har att tillgodose. Häri kan utskottet

instämma. Genom de föreslagna lättnaderna för ammunitionsförvärven

torde för övrigt de med kontrollen förenade olägenheterna för allmänheten

i icke ringa utsträckning bortfalla. Utskottet får sålunda, med avstyrkande

av motionerna, förorda Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande nr 44.

Förslagets 36 § stadgar straff bl. a. för den som innehar skjutvapen utan

att vara därtill berättigad. Även andra stadganden i förslaget kräva för sin

tillämpning kännedom om vilka som äro berättigade att inneha skjutvapen.

Förslaget innehåller emellertid icke någon bestämmelse, vari angives när

rätt att inneha vapen föreligger; detta framgår allenast indirekt av skilda

stadganden. Enligt utskottets mening hör den blivande vapenförordningen

upptaga ett allmänt stadgande om rätten att inneha skjutvapen. Stadgandet

skulle efter mönster av gällande vapenkungörelse kunna införas i straffbestämmelsen

för olovligt vapeninnehav. En sådan anordning synes emellertid

mindre lämplig med tanke på de övriga stadganden i förslaget, vilka såsom

förutsättning för sin tillämpning uppställa att någon har eller saknar rätt

att inneha skjutvapen. Det av utskottet förordade stadgandet torde därför i

stället böra införas bland förslagets inledande bestämmelser.

Vid sin granskning av förslagets lagtekniska utformning har utskottet

vidare lagt märke till att de för skytteföreningar och därmed jämställda

sammanslutningar uppställda särreglerna vanligen finnas anmärkta i de

allmänna stadganden, från vilka de göra undantag. Detta gäller dock icke

den i 23 § första stycket meddelade allmänna regeln, att tillstånd till förvärv

av ammunition endast må meddelas enskild person, som finnes vara i

behov av ammunitionen samt skäligen kan antagas ej komma att missbruka

densamma. Den för sammanslutningarna gällande särregeln finnes i 25 §

1 mom. Hänvisning till denna synes för tydlighetens skull böra införas i

23 §.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna 1:258, 11:323

och 11:324, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att

riksdagen vid granskning av det vid förevarande proposition,

nr 95, fogade förslaget till vapenförordning ej funnit

skäl att göra andra uttalanden än utskottet i förevarande

utlåtande upptagit.

Stockholm den 20 maj 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Krugel, Lindblom, fru Sjöström-Bengtsson,

herrar John Wiktor Jonsson, Löthner* och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,

Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, fröken Öberg, herrar

Fagerholm* och Gustafsson i Borås*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

491973

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till vapenför ordning. s. 1 i texten