Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet väckta motioner.
1949-05-20 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1949:44, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
1
Nr 44.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till vapenförordning, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 95, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
inrikesärenden velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid propositionen
fogade förslag till vapenförordning.
(Gällande bestämmelser:)
Vapenkungörelsen den 22 juni
1934.* 1
Om skjutvapen och ammunition.
1 §•
Med skjutvapen förstås i denna
kungörelse vapen, med vilket kulor,
hagel eller andra projektiler kunna
utskjutas medelst krutladdning eller
annat drivmedel, vare sig projektilerna
äro massiva, fyllda med sprängladdning,
tårgas, giftgas eller annat
ämne med likartad verkan eller
ofyllda.
Lika med skjutvapen anses lösa pipor,
eldrör och slutstycken till sådana
vapen.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Förslag
till
yapenförordning.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Med skjutvapen förstås i denna
förordning
dels vapen, med vilka kulor, hagel
eller andra projektiler kunna utskjutas
medelst krutladdning eller
annat drivmedel,
dels sådana apparater eller anordningar,
vilka beträffande verkan och
ändamål äro jämförliga med vapen
som nyss nämnts, såsom eldsprutor
och apparater för spridande av tåreller
giftgaser eller annat ämne med
likartad verkan.
Vad i denna förordning stadgas om
skjutvapen äger även tillämpning å
lösa slutstycken, eldrör och pipor till
1 Av kungörelsens bestämmelser ha icke medtagits 3 §, 8 §, 11 § 3 stycket, 16 § sista stycket,
18 § 4 stycket, 20 § 3 mom. 1 stycket 3 punkten, 21 §, 23 §, 24 § 1 stycket och 26 § 1, 3 och
4 mom., som sakna motsvarighet i departementsförslaget.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 9 saml.l avd. Nr 44.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
Vad i denna kungörelse stadgas angående
skjutvapen äger även tillämpning
å apparater eller andra anordningar,
vilka beträffande verkan och
ändamål äro jämförliga med skjutvapen,
såsom lufttorpeder, apparater
för gasblåsning och eldsprutor ävensom
handgranater, bomber, minor
och andra dylika effekter, fyllda eller
avsedda att fyllas med sprängladdning,
tårgas, giftgas eller annat ämne
med likartad verkan.
Bestämmelserna i denna kungörelse
gälla ej handvapen avsedda för
framladdning, skjutapparater för
slakt, signaländamål eller linkastning,
startpistoler, sådana luft- eller
fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler
som äro avsedda för sportändamål
eller apparater eller andra
anordningar avsedda för nautiskt
bruk.
2 §.
Med ammunition förstås i denna
kungörelse
1. för skjutvapen varå kungörelsen
äger tillämpning avsedda patroner
samt kulor och andra projektiler
än hagel, vare sig projektilerna
äro massiva, fyllda med sprängladdning,
tårgas, giftgas eller annat ämne
med likartad verkan eller ofyllda;
2. patron- och laddningshylsor för
ammunition som under 1. sägs;
3. för ammunition som under 1.
sägs eller för apparater eller anordningar
varå kungörelsen enligt 1 §
tredje och fjärde styckena äger tilllämpning
avsedda tårgaser, giftgaser,
(Kungl. Maj.ts förslag:)
skjutvapen, dock ej å instickspipor
för kulgevär och pistoler eller andra
dylika fickvapen.
Bestämmelserna i denna förordning
gälla ej skjutvapen, som gjorts
varaktigt obrukbara, eller andra för
framladdning avsedda skjutvapen än
sådana, som ingå i krigsmaktens utrustning
och med dem likartade, ej
heller skjutapparater för slakt, signalgivning,
livräddning eller dylikt,
startpistoler eller sådana luft- eller
fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler,
som äro avsedda för målskjutning.
2 §•
Med ammunition förstås i denna
förordning
dels patroner och projektiler, avsedda
för sådana handvapen, å vilka
förordningen äger tillämpning, vare
sig projektilerna äro massiva eller
fyllda med sprängämne eller annat
ämne,
dels tändhattar och andra tändmedel,
avsedda för ammunition som nu
sagts.
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
3
(Gällande bestämmelser:)
andra ämnen med likartad verkan
och brandrör.
Utöver vad i denna kungörelse är
föreskrivet skall beträffande sådan
ammunition som är att hänföra till
explosiv vara eller innehåller giftämne
gälla vad därom är särskilt stadgat.
Om deklaration och innehav av
skjutvapen.
(4 § 1, 2, 3 och 5 styckena.)
Vill någon genom köp, byte, gåva
eller annorledes förvärva skjutvapen;
eller
vill någon som genom arv eller testamente
eller på grund av giftorätt
förvärvar skjutvapen innehava vapnet;
eller
vill någon såsom lån eller eljest innehava
annan tillhörigt skjutvapen,
vare skyldig att hos länsstyrelsen i
det län där han har sitt hemvist söka
tillstånd att innehava vapnet.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Från förordningens tillämpning
undantagas hagel, massiva kulor, hagelpatroner
och tändhattar för sådana
samt patron- och laddningshylsor
utan tändhattar, avsedda för sådana
handvapen för vilka förordningen
gäller.
Utöver vad i denna förordning
stadgas skall i fråga om ammunition,
som tillika är att hänföra till explosiv
vara eller innehåller gift, gälla
vad därom är föreskrivet i förordningen
om explosiva varor och giftstadgan.
3 §•
Med deklarationsbevis förstås i
denna förordning bevis om fullgjord
deklarationsplikt enligt kungörelsen
den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa
bestämmelser angående skjutvapen
och ammunition eller vapenkungörelsen
den 22 juni 1934 (nr 315).
4 §•
Om tillverkning av skjutvapen och
ammunition är särskilt stadgat.
Om förvärv och innehav av skjutvapen.
5 §.
1 mom. Vill någon genom köp, byte,
gåva eller annorledes förvärva
skjutvapen; eller
vill någon, som genom arv eller
testamente eller på grund av giftorätt
förvärvar skjutvapen, innehava
vapnet; eller
vill någon såsom lån eller eljest innehava
annan tillhörigt skjutvapen,
bär han att hos länsstyrelsen i det
län, där han har sitt hemvist, söka
tillstånd att innehava vapnet. Vad nu
4
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
Ansökan beträffande vapen som
förvärvas genom arv eller testamente
eller på grund av giftorätt skall
ingivas inom tre månader från det
bouppteckning förrättades eller, där
arvskifte eller bodelning erfordras,
från det arvskiftet eller bodelningen
ägde rum.
Skjutvapen må ej överlåtas eller
upplåtas till annan än den som erhållit
tillstånd att innehava vapnet.
Angående skyldighet för den som
idkar handel med skjutvapen att söka
tillstånd till innehav för försäljning
av sådana vapen stadgas i 17 §.
(4 § 4 stycket.)
Utan hinder av vad nu sagts må
skjutvapen tillfälligt upplåtas i fall,
då tillstånd enligt denna kungörelse
meddelats, till användande för samma
ändamål som det för vilket tillståndet
lämnats och i annat fall för
jakt- eller sportändamål.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
stadgats skall ock gälla, där annan
än den som yrkesmässigt tillverkar
skjutvapen själv vill förfärdiga sådant
vapen.
Ansökan beträffande vapen, som
förvärvas genom arv eller testamente
eller på grund av giftorätt, skall
ingivas så snart ske kan och sist inom
tre månader från det bouppteckning
förrättades eller, där arvskifte eller
bodelning erfordras, från det arvskiftet
eller bodelningen ägde rum.
Angående skyldighet för dödsbo, i
vilket finnes skjutvapen, att om vapnet
göra anmälan till polismyndigheten
i orten stadgas i 19 §.
2 mom. Skjutvapen må ej överlåtas
eller upplåtas till annan än den
som på grund av tillstånd äger innehava
vapnet.
3 mom. Om rätt för handlande att
för försäljning förvärva och innehava
skjutvapen stadgas i 29 §.
6 §•
Utan hinder av vad i 5 § 1 och 2
mom. stadgas må den, som är berättigad
att innehava skjutvapen, för
kortare tid, högst två veckor, utlåna
vapnet för samma ändamål som tillståndet
avser eller, där vapnet innehaves
på grund av deklarationsbevis,
för jakt eller övnings- eller tävlingsskjutning.
Utlåning må dock ej
ske till den som ej fyllt sexton år
eller som upplåtaren veterligt fått
skjutvapen dömt förverkat eller meddelat
tillstånd till innehav av skjutvapen
återkallat eller förbjudits att
innehava sådant vapen, ej heller till
person, som skäligen kan antagas
komma att missbruka vapnet.
Vid upplåtelse som i första styc
-
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
5
(Gällande bestämmelser:)
5 §.
Ansökan om tillstånd att innehava
skjutvapen skall innehålla upplysning
om det ändamål för vilket sökanden
ämnar använda vapnet samt
angående de omständigheter han vill
åberopa till utredning om behovet
för honom att innehava vapnet. Därjämte
skall ansökningen innehålla sådana
uppgifter som avses i 7 § första
stycket 2. och 3.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
ket sägs skall, såvida ej vapnet är
avsett att användas endast i upplåtarens
närvaro, upplåtaren till låntagaren
överlämna avskrift av sitt tillstånds-
eller deklarationsbevis, försedd
med påskrift om utlåningen,
låntagarens namn, födelsetid och
hemvist samt den tid och det ändamål
upplåtelsen avser. Tillhör låntagaren
upplåtarens familj, äger upplåtaren
dock i stället för sådan handling
till låntagaren överlämna sitt tillstånds-
eller deklarationsbevis.
Tillstånd enligt 5 § erfordras ej
heller, där den som är berättigad att
innehava skjutvapen vill utbyta försliten
eller eljest otjänlig vapendel
som avses i 1 § andra stycket mot
ny sådan av samma modell, såframt
bytet sker hos den som äger tillverka
eller idka handel med skjutvapen
eller hos kronans förråd. Utbytet må
ej äga rum, med mindre vapeninnehavaren
företer sitt tillstånds- eller
deklarationsbevis rörande vapnet.
Om sammanslutnings rätt att utlåna
vapen stadgas i 9 §.
7 §•
Ansökan om tillstånd att innehava
skjutvapen skall innehålla upplysning
om det ändamål, för vilket sökanden
ämnar använda vapnet, samt
de omständigheter han vill åberopa
till utredning om behovet för honom
att innehava vapnet. Ansökningen
skall vidare innehålla uppgift om sökandens
namn, födelsetid, yrke och
hemvist, överlåtarens eller upplåtarens
namn, yrke och hemvist samt
vapnets beteckning och kaliber. I
ansökningen skall därjämte angivas
det antal och slag skjutvapen sökanden
innehar.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
Är fråga om överlåtelse av vapen
från annan än vapenhandlare bör vid
ansökningen fogas överlåtarens tillstånds-
eller deklarationsbevis rörande
vapnet.
Ansökningen ingives i Stockholm
till överståthållarämbetet och i övriga
delar av riket till polismyndigheten
i orten; dock må den som tillhör den
nomadiserande lappbefolkningen i
stället ingiva ansökningen till lappfogden.
Myndighet som mottagit ansökningen
skall, där fråga ej är om
Stockholm, insända densamma jämte
eget yttrande till länsstyrelsen.
8 §•
1 mom. Tillstånd att innehava
skjutvapen må meddelas endast enskild
person, som finnes vara i behov
av vapnet samt skäligen kan antagas
ej komma att missbruka detsamma.
Är fråga om pistol eller annat dylikt
fickvapen, må tillstånd ej meddelas,
med mindre synnerliga skäl äro därtill.
Avser ansökan jaktvapen eller vapen som huvudsakligen har affektionseller
prydnadsvärde och har vapnet förvärvats genom arv eller testamente
eller på grund av giftorätt, må tillstånd att innehava vapnet meddelas ändock
att sökanden ej finnes vara i behov av vapnet.
Är sökanden omyndig, erfordras samtycke till innehavet av den som enligt
lag har att sörja för hans person.
2 mom. Där länsstyrelsen i särskilt
fall ej annat förordnar, vare tillstånd
att innehava skjutvapen förfallet, såframt
vapnet ej förvärvats inom sex
månader från dagen för tillståndets
meddelande.
Den som ej före utgången av tid
som nu sagts förvärvat vapnet, skall
sist inom en månad därefter skriftligen
underrätta den länsstyrelse som
meddelat tillståndet.
Ansökningen ingives till myndighet
som i 3 § andra stycket sägs.
Myndigheten skall, där fråga ej är
om Stockholm, insända ansökningen
jämte eget yttrande till länsstyrelsen.
6 §•
Tillstånd att innehava skjutvapen
må meddelas allenast enskild person,
som för visst ändamål finnes vara i
behov av vapnet samt skäligen kan
antagas ej komma att missbruka detsamma.
Är fråga om pistol eller annat
dylikt fickvapen, må tillstånd ej
meddelas, med mindre synnerliga
skäl därtill äro.
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
7
(Gällande bestämmelser:)
(28 § 4 stycket 1 punkten — återstoden
återgiven mot 25 § — 3 och 4
punkterna samt 5 stycket.)
Stadgandena i 6 och 14 §§, att tillstånd
till innehav av skjutvapen och
förvärv av ammunition må meddelas
allenast enskild person, äga ej tilllämpning
å förening, tillhörande det
av staten kontrollerade frivilliga
skytteväsendet, —--L. Medlem av
sådan förening må vid bärande av
skjutvapen, som föreningen tillfälligt
upplåtit till honom, i stället för det
för föreningen utfärdade deklarations-
eller tillståndsbeviset rörande
vapnet medföra ett av föreningen utfärdat
intyg, att vapnet blivit till honom
såsom medlem av föreningen
upplåtet. Intyg som sist sagts skall
innehålla uppgift om vapnets beteckning,
kaliber och tillverkningsnummer
samt vapeninnehavarens fullständiga
namn, födelsedag, yrke och
hemvist ävensom den tid och det ändamål,
varför upplåtelsen skett.
Vad i nästföregående stycke stadgas
skall jämväl äga tillämpning å
centralförbundet för befälsutbildning,
frivilliga automobilkåren, sjövärnskåren,
frivilliga motorcykelkåren,
svenska röda korset, svenska blå
stjärnan och riksförbundet Sveriges
lottakårer.
7 §•
Över meddelat tillstånd att innehava
skjutvapen skall bevis utfärdas.
Beviset skall innehålla
(Kungl. Maj:ts förslag:)
9 §.
Utan hinder av stadgandet i 8 §
1 mom., att tillstånd till innehav av
skjutvapen må meddelas endast enskild
person, må sådant tillstånd beviljas
skytteförbund och skytteföreningar
tillhörande det frivilliga statskontrollerade
skytteväsendet, svenska
pistolskytteförbundet, svenska
sportskytteförbundet och svenska jägareförbundet
samt till dessa förbund
anslutna föreningar.
Sammanslutning som nu sagts må
för övning eller tävling för den tid
och på de villkor i övrigt, som styrelsen
bestämmer, till medlem utlåna
skjutvapen, som av sammanslutningen
innehaves. Vid sådan utlåning
skall, därest vapnet ej är avsett att
användas endast i närvaro av funktionär
hos sammanslutningen, till
låntagaren överlämnas intyg, innehållande
uppgift om att vapnet utlånats
till honom såsom medlem av sammanslutningen,
vapnets beteckning,
kaliber och tillverkningsnummer,
låntagarens namn, födelsetid och
hemvist samt den tid och det ändamål
utlåningen avser.
Vad i denna paragraf stadgas gäller
även i fråga om centralförbundet
för befälsutbildning, frivilliga automobilkåren,
frivilliga motorcykelkåren,
svenska röda korset, svenska blå
stjärnan och riksförbundet Sveriges
lottakårer, så ock annan sammanslutning,
beträffande vilken Kungl.
Maj :t förordnat därom.
10 §.
Över meddelat tillstånd att innehava
skjutvapen skall bevis utfärdas.
8
Första lagutskottets utlåtande nr 44,
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
1. löpande nummer å beviset och
dagen för dess utfärdande;
2. sökandens fullständiga namn,
födelsedag, yrke och hemvist samt
överlåtarens eller upplåtarens fullständiga
namn, yrke och hemvist;
3. vapnets beteckning och kaliber;
4. uppgift om det ändamål, för vilket
sökanden erhållit tillstånd att innehava
vapnet.
Tillståndsbevis skall, där fråga är
om köp eller därmed efter vad i 4 §
sägs likställt fång eller om lån eller
annan upplåtelse, utfärdas i två exemplar,
det ena försett med påskrift
att det utgör duplett. Skjutvapen må
ej av överlåtare eller upplåtare utlämnas,
med mindre dupletten senast
vid utlämnandet tillställes honom.
Är fråga om köp eller därmed enligt
5 § 1 mom. likställt fång eller om
lån eller annan upplåtelse, skall beviset
utfärdas i två exemplar, det ena
försett med påskrift att det utgör
duplett.
Vapnet må ej av överlåtare eller
upplåtare utlämnas, med mindre
dupletten av tillståndsbeviset senast
vid utlämnandet tillställes honom.
11 §•
Vill den som är berättigad att innehava
skjutvapen vidtaga sådan förändring
av vapnet, att det erhåller
annan kaliber än vad i tillstånds- eller
deklarationsbeviset angives, eller
vidtaga annan väsentlig förändring i
syfte att öka vapnets användbarhet
för annat ändamål än det för vilket
vapnet huvudsakligen är avsett, har
han att söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen
i det län, där han har sitt
hemvist. Därvid skola bestämmelserna
i 7, 8 och 10 §§ i tillämpliga delar
gälla.
12 §.
Envar som för egen eller annans
räkning innehar skjutvapen är skyldig
att taga sådan vård om vapnet, att
det ej åtkommes av obehörig.
Vapen, som innehaves av sammanslutning
som avses i 9 §, må icke förvaras
i skyttepaviljong eller annan
liknande lokal, med mindre polis
-
9
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
9 §.
När skäl därtill äro, må länsstyrelse
återkalla meddelat tillstand att
innehava skjutvapen eller meddela
förbud mot fortsatt innehav av sådant
vapen. Har annan länsstyrelse
eller myndighet, lydande under sådan
länsstyrelse, meddelat tillstånd
till innehav av vapnet eller mottagit
deklaration rörande vapnet, skall
uppgift om återkallelsen eller förbudet
lämnas till samma länsstyrelse.
(10 § 1 stycket.)
Avslås ansökan om tillstånd att innehava
skjutvapen, som förvärvats
genom arv eller testamente eller pa
grund av giftorätt; eller
återkallas meddelat tillstånd att innehava
skjutvapen; eller
meddelas förbud mot innehav av
sådant vapen,
skall vapnet avlämnas till myndighet
som i 3 § andra stycket sägs el
-
(Kungl. Maj:ts förslag:)
myndigheten i den ort, där lokalen
är belägen, godkänt densamma.
över sammanslutningens innehav
av vapen och deras behöriga förvaring
skall styrelsen utöva erforderlig kontroll.
13 §.
Finner nykterhetsnämnd att rätten
för viss person att innehava
skjutvapen bör omprövas till följd
av dennes alkoholmissbruk, åligger
det nämnden att därom ofördröj ligen
underrätta polismyndigheten.
14 §.
Länsstyrelse må återkalla tillstånd
att innehava skjutvapen eller, där
fråga är om deklarerat vapen, meddela
förbud mot fortsatt innehav av
vapnet, därest innehavaren ådagalagt
sådana egenskaper, att han icke vidare
bör betros med att innehava
skjutvapen, eller till följd av sjukdom,
alkoholmissbruk eller dylikt
finnes olämplig att innehava sådant
vapen eller därest eljest skälig anledning
förekommer därtill. Har vederbörande
sitt hemvist inom annan
länsstyrelses område, skall denna
länsstyrelse underrättas om återkallelsen
eller förbudet.
15 §.
Där tillstånd att innehava vapen
återkallats eller förbud mot innehav
av vapen meddelats, åligger det efter
anmaning innehavaren att till myndighet
som i 7 § tredje stycket sägs
eller till den, som myndigheten bestämmer,
ofördröj ligen avlämna vapnet
jämte till detsamma hörande ammunition,
så ock tillstånds- eller deklarationsbeviset
rörande vapnet. Det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
ler till den som myndigheten bestämmer.
(10 § 2 stycket.)
Vapnet skall förvaras under lås
och på säkert ställe samt, där det ej
förklaras förverkat, inlösas av kronan
enligt grunder, som av Kungl.
Maj :t bestämmas. Inlösen skall dock
ej ske, där vapnet tillhör annan än
innehavaren och ägaren själv vill innehava
vapnet samt är därtill berättigad.
I sådant fall skall vapnet överlämnas
till honom.
Med vapen som inlösts skall förfaras
på sätt länsstyrelsen bestämmer.
åligger den, till vilken vapnet och
ammunitionen sålunda överlämnats,
att förvara egendomen på betryggande
sätt.
16 §.
Vapen och ammunition, som avlämnats
efter vad i 15 § sägs, skola,
sedan beslutet om återkallelsen eller
förbudet vunnit laga kraft, av kronan
inlösas, såvida ej egendomen
jämlikt 36 § förklaras förverkad eller
innehavaren sist inom tre månader
från delfåendet av beslutet eller
inom den längre tid länsstyrelsen i
särskilt fall bestämmer hos myndighet
som i 7 § tredje stycket sägs
styrker, att egendomen överlåtits till
någon som äger innehava densamma
eller att egendomen eljest tillhör annan
än innehavaren och ägaren själv
är berättigad att innehava densamma.
I sådant fall skall vapnet och
ammunitionen överlämnas till honom.
Länsstyrelsen fastställer det värde,
efter vilket inlösen skall ske. Där ej
särskilda skäl till annat föranleda,
skall värdet beräknas efter det pris,
som kan påräknas vid försäljning till
den som idkar handel med vapen eller
ammunition.
Innan länsstyrelsen företager värdering
som nu sagts, skall länsstyrelsen
lämna egendomens ägare tillfälle
att inkomma med den utredning, som
finnes erforderlig för att styrka egendomens
värde. Sedan detta fastställts,
skall lösensumman genom länsstyrelsens
försorg utbetalas till egendomens
ägare.
Med vapen och ammunition som
inlösts skall förfaras på sätt därom
är särskilt föreskrivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 44. H
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
För värdering som i andra stycket
(Jfr 10 §, återgiven mot 15 och
16 §§.)
(11 § 1, 2, 5 och 4 styckena.)
Den som bär skjutvapen skall medföra
deklarations- eller tillståndsbevis
för att på tillsägelse av polisman uppvisas.
Företes ej sådant bevis, må
vapnet av polismannen omhändertagas;
dock äger den som burit vapnet
hos polismannen eller polismyndigheten
i orten återbekomma detsamma,
därest han inom en vecka visar
att han var berättigad att innehava
vapnet.
Har å jaktkort eller jaktpass i den
ordning därom finnes särskilt stadgat
verkställts anteckning om att
kort- eller passinnehavaren för myn
-
sägs må länsstyrelsen anlita sakkunnig
myndighet eller sakkunnig enskild
person. Åt enskild person, som
biträtt vid värderingen, äger länsstyrelsen
av statsmedel utbetala skälig
ersättning.
17 §.
Har ansökan om tillstånd att innehava
vapen, som förvärvats genom
arv eller testamente eller på grund
av giftorätt, avslagits, skall vad i 15
och 16 §§ stadgas äga motsvarande
tillämpning, såframt sökanden ej sist
inom tre månader från delfåendet av
avslagsbeslutet eller inom den längre
tid länsstyrelsen i särskilt fall bestämmer
hos myndighet som i 7 §
tredje stycket sägs eller hos den, som
myndigheten bestämmer, styrker, att
egendomen överlåtits till någon som
äger innehava densamma eller gjorts
varaktigt obrukbar.
18 §.
1 mom. Den som bär skjutvapen
skall medföra tillstånds- eller deklarationsbevis
eller, om han åberopar
tillfällig upplåtelse och upplåtaren
ej är närvarande, sådan handling
som i 6 § andra stycket, 9 § andra
stycket eller 31 § tredje stycket sägs.
Beträffande jaktvapen må i stället för
tillstånds- eller deklarationsbevis
medföras jaktkort eller jaktpass, försett
med anteckning enligt 6 § kungörelsen
den 3 juni 1938 (nr 282) angående
utfärdande av jaktkort och
jaktpass in. in. Företes ej på tillsägelse
av polisman bevis eller hand
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 44
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
dighet, som utfärdat jaktkortet eller
jaktpasset, företett gällande deklarations-
eller tillståndsbevis rörande
visst eller vissa jaktgevär, skall den
som bär sådant vapen anses hava
fullgjort vad honom enligt första
punkten i första stycket åligger, därest
han medför och uppvisar med dylik
anteckning försett jaktkort eller
jaktpass.
Har vapen omhändertagits och har
i fall som avses i första stycket vapnet
ej återlämnats, skall anmälan angående
omhändertagandet ingivas till
länsstyrelsen i länet; och har länsstyrelsen
att pröva, huruvida tillstånd
att innehava vapnet bör återkallas
eller förbud mot fortsatt innehav
därav meddelas. Beslutas ej
återkallelse eller förbud, skall vapnet
återlämnas.
Kan innehav av skjutvapen antagas
vålla fara för missbruk, äger polismyndighet
förordna om vapnets omhändertagande.
ling som här avses, må vapnet av polismannen
omhändertagas; dock äger
den som burit vapnet hos polismannen
eller polismyndigheten i orten
återfå detsamma, därest han inom en
vecka styrker att han var berättigad
att innehava vapnet.
Återlämnas ej vapnet och är ej
fråga om fall som avses i 37 §, skall
polismyndigheten skyndsamt underrätta
länsstyrelsen om omhändertagandet.
Beslutar länsstyrelsen ej
återkallelse eller förbud enligt vad i
14 § sägs, skall vapnet återställas.
2 mom. Kan innehav av skjutvapen
antagas vålla fara för missbruk, äger
polismyndighet besluta om omhändertagande
av vapnet jämte till detsamma
hörande ammunition. År faran
för missbruk så överhängande,
att polismyndighetens beslut ej hinner
avvaktas, äger jämväl polisman
omhändertaga vapnet och ammunitionen.
Har sådan åtgärd vidtagits,
åligger det polismannen att därom
skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten,
som har att pröva huruvida
åtgärden skall bestå.
Har beslut som i första stycket
sägs meddelats, skall vad i 1 mom.
andra stycket stadgas äga motsvararande
tillämpning.
Angående beslagtagande av vapen
och ammunition stadgas i 37 §.
3 mom. Med polisman likställes i
denna paragraf med polismans befo
-
13
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
genhet utrustad person, så ock personal
vid tullverket och domänverket
samt lappfogde och lapptillsynsman.
19 §.
Finnes i avliden persons eller konkur
sgäldenärs bo skjutvapen, åligger
det den som har vård om boet att
sist inom tre månader från dödsfallet
eller beslutet om egendomsavträde
hos polismyndigheten i orten göra
skriftlig anmälan om vapnet, innehållande
uppgift om vapnets beteckning
och kaliber samt den som för
boets räkning innehar detsamma.
Vad nu stadgats skall dock ej gälla,
såvida inom samma tid ansökan om
tillstånd att innehava vapnet gjorts
enligt 5 §.
20 §.
Där tillstånds- eller deklarationsbevis
förstörts eller förkommit eller
undergått sådan förändring, att det
icke lämpligen kan användas, må efter
ansökan hos den myndighet, som
utfärdat detsamma, nytt bevis utfärdas.
Ansökan skall, där beviset förstörts
eller förkommit, innehålla på
tro och heder avgiven förklaring om
förlusten av beviset. Skulle beviset
tillrättakomma, skall detta eller det
nya beviset ofördröj ligen återställas
till den myndighet, som utfärdat detsamma.
Om förvärv av ammunition. Om förvärv och innehav av ammu
nition.
12 §. 21 §.
Vill någon genom köp, byte, gåva 1 mom. Vill någon genom köp, byte,
eller annorledes förvärva ammuni- gåva eller annorledes förvärva am
-
14
Första lagutskottets utlåtande nr 44
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
tion, vare skyldig att hos länsstyrel- munition, har han att söka tillstånd
sen i det län där han har sitt hem- därtill hos polismyndigheten i den
vist söka tillstånd till förvärvet. ort, där han har sitt hemvist. I
Stockholm skall ansökan dock göras
hos överståthållarämbetet.
Tillstånd må beviljas allenast den som äger innehava sådant skjutvapen
för vilket ammunitionen är avsedd.
Ammunition må ej överlåtas till annan än den som erhållit tillstånd att
förvärva ammunitionen.
Vad i denna paragraf sägs äger ej
tillämpning, där någon som är berättigad
att innehava skjutvapen önskar
förvärva hagelpatroner till vapnet
eller hylsor för sådana patroner.
Angående skyldighet för den som
idkar handel med ammunition att söka
tillstånd till förvärv av dylik vara
stadgas i 17 §.
13 §.
Ansökan om tillstånd att förvärva
ammunition skall innehålla sådana
uppgifter som avses i 15 § första stycket
2. och 3. ävensom uppgift om
löpande nummer å deklarations- eller
tillståndsbevis rörande det skjutvapen
för vilket ammunitionen är avsedd
samt om den myndighet som utfärdat
beviset.
Ansökningen ingives till myndighet
som i 3 § andra stycket sägs. Myn
-
2 mom. Utan hinder av vad i 1
inom. stadgas må deltagare i jakt för
begagnande under jakten till annan
deltagare däri överlåta ammunition
till vapen, som denne äger innehava.
Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen
enligt 6 § må ock upplåtaren till
låntagaren överlämna erforderlig ammunition
till vapnet.
Om sammanslutnings rätt att överlåta
ammunition stadgas i 25 §.
3 mom. Om rätt för handlande att
för försäljning förvärva och innehava
ammunition stadgas i förordningen
om explosiva varor.
22 §.
Ansökan om tillstånd att förvärva
ammunition skall innehålla uppgift
om sökandens namn, födelsetid, yrke
och hemvist, det slag och den myckenhet
ammunition sökanden önskar
förvärva samt huruvida förvärvet
skall ske hos handlande. I ansökningen
skall vidare angivas den myndighet,
som utfärdat tillstånds- eller
deklarationsbeviset rörande det vapen
för vilket ammunitionen är av
-
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
15
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
digheten skall, där fråga ej är om
Stockholm, insända ansökningen jämte
eget yttrande till länsstyrelsen.
14 §.
Vad i 6 § första stycket första
punkten och tredje stycket är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ansökan om tillstånd
att förvärva ammunition.
Tillstånd må meddelas allenast
för viss tid, högst sex månader.
15 §.
över meddelat tillstånd att förvärva
ammunition skall bevis utfärdas.
Beviset skall innehålla
1. löpande nummer å beviset och
dagen för dess utfärdande;
2. sökandens fullständiga namn, födelsedag,
yrke och hemvist samt överlåtarens
fullständiga namn, yrke och
hemvist;
3. det eller de varuslag och den
myckenhet därav tillståndet avser;
4. uppgift om den tid tillståndet
gäller.
Tillståndsbevis skall utfärdas i två
exemplar, det ena försett med påskrift
att det utgör duplett. Ammunition
må ej av överlåtare utlämnas,
med mindre dupletten senast vid utlämnandet
tillställes honom.
sedd, samt numret å beviset och dagen
för dess utfärdande.
23 §.
Tillstånd att förvärva ammunition
må meddelas endast enskild person,
som finnes vara i behov av ammunitionen
samt skäligen kan antagas ej
komma att missbruka densamma.
Där ej den tillståndsbeviljande
myndigheten i särskilt fall annat bestämmer,
gäller tillstånd till förvärv
av ammunition ett år från dagen för
dess meddelande.
24 §.
över meddelat tillstånd att förvärva
ammunition skall bevis utfärdas.
Tillstånd att förvärva ammunition
hos handlande medför, såvida ej annat
angives i beviset, rätt att inköpa
den ammunition beviset avser hos
envar som är berättigad att idka handel
med ammunition.
Vid utlämnande av ammunition
skall försäljaren å tillståndsbeviset
anteckna dagen då utlämnandet sker,
16
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
(28 § 4 stycket 1 och 2 punkterna.)
Stadgandena i 6 och 14 §§, att tillstånd
till innehav av skjutvapen och
förvärv av ammunition må meddelas
allenast enskild person, äga ej tilllämpning
å förening, tillhörande det
av staten kontrollerade frivilliga skytteväsendet,
och må sådan förening
förvärva ammunition utan hinder
därav att föreningen ej själv äger innehava
de vapen för vilka ammunitionen
är avsedd.
Bestämmelserna i 12 § om förvärv
och överlåtelse av ammunition skola
ej gälla för det fall att förening som
nyss nämnts överlåter ammunition
till sina medlemmar.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
det slag och den myckenhet som utlämnats
samt säljarens firmanamn.
Då den myckenhet tillståndsbeviset
avser uttagits, skall beviset överlämnas
till försäljaren.
Vad i 20 § sägs skall äga motsvarande
tillämpning, därest tillståndsbevis
rörande ammunition förstörts
eller förkommit.
25 §.
1 mom. Utan hinder av föreskriften
i 23 §, att tillstånd att förvärva ammunition
må meddelas endast enskild
person, må sådant tillstånd beviljas
sammanslutning som avses i 9 §. Tillstånd
må beviljas även om sammanslutningen
ej själv äger innehava de
vapen, för vilka ammunitionen är avsedd.
2 mom. Utan hinder av bestämmelserna
i 21 § 1 mom. må sammanslutning
som i 9 § sägs till sina medlemmar
eller till medlem av annan
dylik sammanslutning överlåta ammunition
att förbrukas vid övningseller
tävlingsskjutning, som äger rum
under sammanslutningens kontroll.
3 mom. Över sammanslutningens
innehav av ammunition samt dess behöriga
förvaring och förbrukning
skall styrelsen utöva erforderlig kontroll.
Genom styrelsens försorg skall föras
särskild ammunitionsliggare. I
liggaren skola antecknas, i fråga om
inköp dagen då ammunitionen mottagits,
det slag och den myckenhet
som mottagits och säljarens firmanamn
samt beträffande överlåtelse
dagen då ammunitionen utlämnats
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
17
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
och det slag och den myckenhet som
utlämnats.
4 mom. Tillståndsbevis rörande
sammanslutnings förvärv av ammunition,
ammunitionsliggare och andra
handlingar om sammanslutnings
överlåtelse av ammunition skola förvaras
under två år samt på anmodan
hållas tillgängliga för polisman.
26 §.
Ammunition skall förvaras så, att
den ej åtkommes av obehörig.
Vad i 12 § andra stycket stadgas
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om ammunition, som innehaves
av sammanslutning som avses i 9 §.
27 §.
Tillstånd att förvärva ammunition
må i Stockholm av överståthållarämbetet
och i övriga delar av riket av
polismyndigheten återkallas, därest
tillståndshavaren utan att vara berättigad
därtill överlåtit eller eljest
missbrukat ammunition, som han förvärvat
på grund av tillståndet, eller
eljest skälig anledning förekommer
därtill.
Har tillstånd att innehava vapen
återkallats eller förbud mot innehav
av vapen meddelats, må länsstyrelsen
jämväl återkalla för vapeninnehavaren
utfärdat tillstånd rörande ammunition
till vapnet.
Därest återkallelse skett, åligger det
efter an maning innehavaren att återställa
tillståndsbeviset.
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 1 avd. Nr 44.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
Om handel med skjutvapen och
ammunition.
(16 § 1—4 styckena.)
Vill någon idka handel med skjutvapen,
vare skyldig att hos länsstyrelsen
i det län där rörelsen skall utövas
söka tillstånd därtill.
Tillstånd att idka handel med
skjutvapen må ej meddelas annan
än den som är berättigad att idka
handel i allmänhet samt gjort sig
känd för ordentlighet och pålitlighet.
Meddelas tillstånd för bolag eller förening,
skall för handelsrörelsen finnas
en av länsstyrelsen godkänd föreståndare
som besitter nämnda egenskaper;
och är denne ansvarig för rörelsens
behöriga utövande.
Tillstånd må meddelas allenast för
viss tid, högst fem år, och skall avse
skjutvapen till visst antal och slag
som må på en gång innehavas. I beslutet
skall angivas den plats där rörelsen
får bedrivas.
Har den som idkar handel med
skjutvapen avlidit eller råkat i konkurs,
åligger det dödsboet eller konkursboet,
därest det vill fortsätta rörelsen,
att ofördröjligen göra anmälan
därom hos länsstyrelsen och tilllika
föreslå föreståndare för rörelsen.
Godkännes denne av länsstyrelsen,
må rörelsen på hans ansvar fortsättas
under högst ett år från dödsfallet
eller beslutet om egendomsavträdet.
(17 § 1—6 styckena.)
Vill den som idkar handel med
skjutvapen för försäljning innehava
dylika vapen; eller
vill den som idkar handel med ammunition
förvärva sådan vara,
(Kungl. Maj.ts förslag:)
Om handel med skjutvapen.
28 §.
Vill någon idka handel med skjutvapen,
har han att söka tillstånd därtill
hos länsstyrelsen i det län, där
rörelsen skall utövas. Tillstånd må ej
meddelas annan än den som är berättigad
att idka handel i allmänhet
samt gjort sig känd för ordentlighet
och pålitlighet. Meddelas tillstånd för
bolag eller förening, skall för handelsrörelsen
finnas en av länsstyrelsen
godkänd föreståndare, som äger
nämnda egenskaper. Föreståndaren
är ansvarig för rörelsens behöriga utövande.
Vid förfall för tillståndshavaren
eller föreståndaren må i dennes
ställe rörelsen förestås av en av
länsstyrelsen godkänd vikarie.
Tillstånd må meddelas endast för
viss tid, högst fem år. I beslutet skall
angivas det antal och slag vapen,
som må på en gång innehavas, samt
den plats, där rörelsen må bedrivas.
Har tillståndshavare avlidit eller
råkat i konkurs, må utan hinder därav
rörelsen fortsättas för dödsboets
eller konkursboets räkning under
högst ett år från dödsfallet eller första
borgenärssammanträdet i konkursen
under förutsättning att anmälan
göres till länsstyrelsen inom en månad
från nämnda tidpunkt och rörelsen
förestås av godkänd föreståndare
eller vikarie.
29 §.
Tillstånd att idka handel med
skjutvapen innefattar tillika rätt för
tillståndshavaren att för försäljning
förvärva och innehava de vapen tillståndet
avser.
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
19
(Gällande bestämmelser:)
vare skyldig att hos länsstyrelsen
i det län där rörelsen utövas söka tillstånd
därtill.
Skjutvapen eller ammunition må
ej överlåtas och skjutvapen ej heller
upplåtas till den som idkar handel
med dylik egendom, med mindre han
erhållit tillstånd att innehava vapnet
eller förvärva ammunitionen.
Ansökan om tillstånd skall innehålla
sådana uppgifter som avses under
2. och 3. i nästa stycke samt, där fråga
är om skjutvapen, uppgift om antal
och slag av de vapen sökanden innehar.
över meddelat tillstånd att innehava
skjutvapen eller förvärva ammunition
skall bevis utfärdas. Beviset
skall innehålla
1. löpande nummer å beviset och
dagen för dess utfärdande;
2. sökandens och överlåtarens eller
upplåtarens fullständiga namn,
yrke och hemvist;
3. i fråga om skjutvapen vapnens
antal och slag samt i fråga om ammunition
det eller de varuslag och
den myckenhet därav tillståndet avser.
Vad i 7 § andra stycket och 15 §
andra stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning.
Bestämmelserna i denna paragraf
skola ej gälla beträffande förvärv eller
överlåtelse av hagelpatroner eller
hylsor för sådana patroner.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Förvärv av skjutvapen som i första
stycket sägs skall ske efter skriftlig
rekvisition. Rekvisitionen, som
skall vara egenhändigt undertecknad
av rekvirenten, skall upptaga dagen
för rekvisitionen, överlåtarens namn
och adress samt de rekvirerade vapnens
antal, slag och beteckning.
Över rekvisitioner som nu sagts
skall handlanden föra särskild inköpsbok.
I inköpsboken skola beträffande
varje inköp antecknas dagen
för rekvisitionen och vapnens mottagande,
överlåtarens namn och adress
samt vapnens antal och slag,
kaliber, fabrikat och tillverkningsnummer.
Vid inköpsboken skola fogas
kopior av rekvisitioner samt fakturor
och andra handlingar rörande
de mottagna vapnen. Inköpsboken
jämte bilagor skall förvaras under
tio år från den dag sista anteckningen
gjordes.
Vill den som erhållit tillstånd att
idka handel med skjutvapen förvärva
vapen som tillståndet avser av annan
än den, som är berättigad att
tillverka eller idka handel med sådan
vara, skall han tillika göra
anmälan därom hos polismyndigheten
i den ort, där han utövar sin rörelse.
I Stockholm skall anmälan
dock göras hos överståthållarämbetet.
Anmälan skall innehålla uppgift om
överlåtarens namn och hemvist, det
vapen överlåtelsen avser, den myndighet,
som utfärdat det av överlåtaren
åberopade tillstånds- eller deldarationsbeviset
rörande vapnet, samt
bevisets nummer och dagen för dess
utfärdande. Om överlåtelsen skall
polismyndigheten underrätta länsstyrelsen
i det län, där överlåtaren
har sitt hemvist.
20
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
(16 § 5 stycket.)
Om särskilda skäl därtill äro, må
meddelat tillstånd återkallas.
(17 § sista stycket och 18 § sista
stycket.)
I fråga om skjutvapen skola föreskrifterna
i 9 och 10 §§ samt 11 §
fjärde och femte styckena i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
Den som idkar handel med skjutvapen
eller ammunition vare pliktig
att taga sådan vård om skjutvapen
eller ammunition som av honom innehavas
att de icke äro åtkomliga
för obehörig person.
(18 § 1 och 2 styckena samt 3 stycket
delvis — återstoden återgiven
mot 34 §.)
Den som idkar handel med skjutvapen
eller ammunition vare skyldig
att över verkställda försäljningar av
(Kungl. Maj:ts förslag:)
30 §.
När särskilda skäl äro därtill, må
länsstyrelsen återkalla tillstånd att
idka handel med skjutvapen. Därvid
äger länsstyrelsen besluta, att vapen
som innehaves av handlanden skola
inom viss tid avlämnas till polismyndighet
eller annan myndighet. Har
sådant beslut meddelats, skall vad i
15 och 16 §§ stadgas äga motsvarande
tillämpning.
31 §.
I fråga om skjutvapen, som innehaves
av handlande, skall vad i 11, 12
och 13 §§ samt 18 § 2 mom. sägs äga
motsvarande tillämpning.
Utan hinder av vad i 5 § 1 och 2
mom. samt 21 § 1 mom. stadgas må
handlande utlämna skjutvapen på
prov till spekulant jämte erforderlig
ammunition till vapnet. Därvid skall
vad i 6 § första stycket stadgas äga
motsvarande tillämpning.
Vid upplåtelse som i andra stycket
sägs skall till låntagaren överlämnas
intyg, upptagande låntagarens namn,
födelsetid, yrke och hemvist, vapnets
beteckning och kaliber samt den tid
och det ändamål upplåtelsen avser.
32 §.
Handlande är skyldig att över försålda
skjutvapen föra anteckningar i
särskild försälj ningsbok. Rörande
21
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
dylik egendom föra anteckningar i
särskild bok eller i sådan försäljningsbok,
varom stadgas i 65 § förordningen
den 18 maj 1928 (nr 139)
angående explosiva varor. Beträffande
varje försäljning skola antecknas
1. dagen för försäljningen;
2. köparens fullständiga namn, yrke
och hemvist;
3. i fråga om skjutvapen vapnens
antal och slag samt i fråga om ammunition
det eller de varuslag och
den myckenhet därav försäljningen
avsåg;
4. den länsstyrelse, som utfärdat
det av köparen åberopade tillståndsbeviset,
jämte dagen för bevisets utfärdande.
Såsom bilagor skola vid boken fogas
dupletter av tillståndsbevisen.
Särskild försäljningsbok skall jämte
bilagor förvaras under en tid av
minst tio år från den dag sista inskrivningen
gjordes---.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
varje försäljning skola i boken antecknas
dagen för försäljningen, köparens
namn, yrke och hemvist, vapnens
antal och slag, kaliber, fabrikat
och tillverkningsnummer, så ock den
myndighet, som utfärdat det av köparen
åberopade tillståndsbeviset,
samt bevisets nummer och dagen för
dess utfärdande.
Såsom bilagor skola vid försäljningsboken
fogas dupletter av köparnas
tillståndsbevis.
I fall som avses i 6 § tredje stycket
skola i försäljningsboken antecknas
— förutom dagen för försäljningen
samt köparens namn, yrke och hemvist
— den försålda vapendelens art,
den myndighet, som utfärdat det av
köparen åberopade tillstånds- eller
deklarationsbeviset rörande vapnet,
samt bevisets nummer och dagen för
dess utfärdande.
Försälj ningsboken jämte bilagor
skall förvaras under tio år från den
dag sista anteckningen gjordes.
33 §.
Det åligger polismyndigheten i orten
att tillse, att olaga handel med
skjutvapen ej äger rum samt att vapen
som innehavas av handlande förvaras
på föreskrivet sätt.
Polismyndigheten skall minst en
gång årligen låta granska handlandes
22
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
(18 § 3 stycket delvis.)
Särskild försäljningsbok skall jämte
bilagor---hållas tillgänglig
för polismyndighet eller den som är
stadd i polismyndighetens ärende.
inköps- och försäljningsböcker jämte
bilagor, så ock, då anledning förekommer
därtill, hans lager av skjutvapen.
34 §.
Handlande är skyldig att hålla inköps-
och försäljningsböckerna jämte
bilagor tillgängliga för polisman samt
lämna av denne begärda upplysningar
om inköpta och försålda skjutvapen
samt förefintligt lager av sådana
ävensom rörande andra förhållanden,
som äro av betydelse för fullgörande
av den tillsyn som enligt 33 §
åligger polismyndighet. Polisman må
ej i vidare mån än som påkallas av
tjänstutövningen yppa affärsförhållande,
varom han sålunda erhållit
kännedom.
Nedlägges rörelsen skola inköpsoch
försälj ningsböckerna jämte bilagor
överlämnas till polismyndigheten
i orten.
Om införsel till riket av skjutvapen och ammunition.
19 §.
Utan tillstånd av chefen för socialdepartementet
må ej någon till riket
införa skjutvapen eller ammunition;
dock må transitering av sådan
egendom äga rum till ort inom riket.
35 §.
1 mom. Utan tillstånd enligt vad
nedan sägs må skjutvapen och ammunition
ej införas till riket. Om
rätt för tillverkare och handlande att
till riket införa ammunition skall
dock gälla vad härutinnan stadgas i
förordningen om explosiva varor.
Tillstånd till införsel meddelas, där
fråga är om den som bedriver tillverkning
av eller handel med skjutvapen,
av länsstyrelsen i det län, där
rörelsen utövas, samt eljest av länsstyrelsen
i det län, där sökanden har
sitt hemvist, eller, om han ej har
hemvist i riket, av länsstyrelsen i det
23
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
Har tillstånd att införa skjutvapen
meddelats någon, äge han ock innehava
vapnet för det ändamål tillståndet
avser. Därvid skola bestämmelserna
i 8—It §§ i tillämpliga delar gälla
med iakttagande, att där beslut
om återkallelse enligt 9 § avser skjutvapen
som innehaves på grund av
införseltillstånd, uppgift om återkallelsen
skall lämnas till chefen för socialdepartementet.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
län, där förtullning av varan skall
äga rum. Därest någon för deltagande
i tävling eller övning, som anordnas
av sammanslutning som avses i
9 §, vill införa skjutvapen eller ammunition,
må dock tillstånd sökas
hos länsstyrelsen i det län, där sammanslutningens
styrelse har sitt
säte.
Avser ansökan jämväl tillstånd
att utan hinder av gällande utförselförbud
inom viss tid återutföra vapen,
som sökanden innehar för personligt
bruk, eller ammunition till
sådant vapen, ankommer det på länsstyrelsen
att även upptaga ansökningen
i denna del till prövning.
Beträffande tillstånd till införsel
skall vad i 8, 9, 10, 20, 23, 24 och
25 §§ är föreskrivet i tillämpliga delar
gälla.
Den som erhållit tillstånd att införa
skjutvapen och ammunition
äger innehava egendomen för det ändamål
tillståndet avser. Rörande innehavet
skall vad förut i denna förordning
är stadgat om innehav av vapen
och ammunition äga motsvarande
tillämpning.
Utan hinder av vad ovan i detta
moment sägs må skjutvapen och ammunition
transiteras till ort inom
riket.
2 mom. Skjutvapen och ammunition,
som för personligt bruk av resande
medföres hit till riket utan att
han erhållit föreskrivet tillstånd att
införa egendomen, må åter utföras,
såvida egendomen i behörig ordning
anmälts till tullklarering. Återutföres
ej egendomen inom fyra månader efter
det den enligt vad i tullstadgan
sägs skall anses hava mottagits av
tullanstalt eller inom den längre tid
24
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
generaltullstyrelsen i särskilt fall bestämmer,
tillfaller egendomen kronan;
och skall med egendomen förfaras
i enlighet med vad som är föreskrivet
om egendom, som förverkats
jämlikt denna förordning.
Ansvarsbestämmelser m. m.
(20 § utom 3 mom. 1 stycket 3 punkten.
)
1 mom. Innehar någon skjutvapen
utan att vare sig på grund av kungörelsen
den 26 juli 1927 (nr 338) eller
enligt denna kungörelse hava deklarerat
vapnet eller erhållit föreskrivet
tillstånd till förvärv eller innehav
av vapnet eller till införsel
därav; eller
använder någon, med uppenbart
missbruk av erhållet tillstånd, skjutvapen
för annat ändamål än det som
i tillståndsbeviset angives; eller
underlåter innehavare av skjutvapen
att, efter vad i 10 § sägs, avlämna
vapnet; eller
förvärvar någon ammunition i strid
mot vad i 12 eller 17 § sägs,
straffes med dagsböter eller fängelse
och have förverkat egendomen.
Har förseelsen skett av förbiseende
eller äro omständigheterna eljest synnerligen
mildrande, äge rätten pröva,
huruvida egendomen skall vara förverkad.
6 mom. Kan egendom som förklarats
förverkad ej tillrättaskaffas,
skall dess värde gäldas.
36 §.
/ mom. Innehar någon skjutvapen
utan att vara berättigad därtill; eller
använder någon, med uppenbart
missbruk av sin rätt att innehava
skjutvapen, detsamma för annat ändamål
än det vartill han är berättigad
att använda vapnet; eller
ändrar någon vapen, där enligt 11 §
tillstånd härtill erfordras, utan att
hava erhållit sådant tillstånd; eller
underlåter innehavare av vapen att,
efter vad i 15, 17 eller 30 §§ sägs,
avlämna vapnet och ammunition till
detsamma; eller
förvärvar någon ammunition i strid
mot vad i 21 § sägs,
straffes med dagsböter eller fängelse,
och skall egendomen förklaras
förverkad till kronan. Har förseelsen
skett av förbiseende eller äro eljest
särskilda skäl därtill, äger rätten
pröva, huruvida egendomen skall
vara förverkad. Finnes egendomen
ej i behåll, må i stället värdet förklaras
förverkat.
Där vapen förklaras förverkat, må
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
25
(Gällande bestämmelser:)
2 mom. Överlåter eller upplåter
någon skjutvapen i strid mot vad i
4 § tredje och fjärde styckena eller
17 § andra stycket sägs; eller
överlåter någon ammunition i strid
mot vad i 12 § tredje och fjärde styckena
eller 17 § andra och sjätte styckena
sägs,
straffes med dagsböter eller fängelse.
3 mom. Utlämnar överlåtare eller
upplåtare skjutvapen eller utlämnar
överlåtare ammunition utan att föreskriven
duplett av tillståndsbeviset
senast vid utlämnandet tillställes honom;
eller
medför någon i fall som avses i
11 § första, andra och tredje styckena
varken deklarations- eller tillståndsbevis
eller, där fråga är om jaktvapen,
sådant särskilt bevis som omförmäles
i 8 § eller jaktkort eller jaktpass,
försett med sådan anteckning
som i 11 § andra stycket sägs; eller
(Kungl. Maj:ts förslag:)
jämväl för detsamma avsedd ammunition
som den dömde innehar förklaras
förverkad.
2 mom. Överlåter eller upplåter
någon vapen eller ammunition i strid
mot vad i 5 § 2 mom., 6 § första stycket,
21 § 1 mom. eller 31 § andra
stycket sägs; eller
överlåter någon vapen utan rekvisition
som i 29 § sägs,
straffes med dagsböter eller fängelse.
3 mom. Utlämnas vapen eller ammunition
i strid mot bestämmelserna
i 6 § tredje stycket andra punkten,
10 § tredje stycket eller 24 § tredje
stycket; eller
åsidosättes i fråga om vapen och
ammunition, som innehaves av sammanslutning
som avses i 9 §, vad i
12 §, 25 § 3 eller 4 mom. eller 26 §
stadgas,
straffes den felande med dagsböter.
4 mom. Bryter någon mot föreskriften
i 6 § andra stycket, 9 § andra
stycket andra punkten eller 31 §
tredje stycket; eller
underlåter innehavare av tillståndseller
deklarationsbevis att, efter vad
i 15 eller 20 § eller 27 § tredje stycket
sägs, avlämna beviset; eller
medföres i fall som avses i 18 § 1
mom. ej föreskriven legitimationshandling;
eller
fullgöres ej i 19 § stadgad anmälningsskyldighet,
26
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
straffes med dagsböter.
Visar den som blivit angiven för
underlåtenhet att vid bärande av
skjutvapen medföra föreskrivet bevis
inom en vecka efter det angivelsen
blev honom kunnig hos åklagaren,
att han vid tiden för förseelsen
deklarerat vapnet eller eljest ägde innehava
detsamma, och giva omständigheterna
vid handen, att förseelsen
haft sin grund i förbiseende, vare
från ansvar fri.
4 mom. Idkar någon handel med
skjutvapen utan att vara berättigad
därtill enligt 16 §; eller
innehar den som erhållit tillstånd
att idka handel med skjutvapen sådana
vapen till större antal eller av annat
slag än som angives i tillståndsbeslut
enligt 16 §; eller
idkar han handel med skjutvapen
å annan plats än tillståndet avser;
eller
bryter han eller den som erhållit
tillstånd att idka handel med ammunition
mot vad i 18 § är stadgat,
straffes med dagsböter.
Den som under tid, då han är ställd
under åtal för förseelse som i detta
moment sägs, fortsätter samma förseelse
skall för varje gång åtal därför
anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.
5 mom. Inför någon till riket skjutvapen
eller ammunition utan att hava
erhållit föreskrivet tillstånd därtill,
straffes med dagsböter eller fängelse,
och vare den olovligen införda egendomen
förverkad.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
straffes med böter från och med tio
till och med trehundra kronor.
Den som ertappats med att bära
skjutvapen utan att medföra tillstånds-
eller deklarationsbevis eller
jaktkort eller jaktpass, försett med
anteckning som i 18 § 1 mom. sägs,
vare fri från ansvar, därest han inom
en vecka därefter hos åklagaren eller
den som åklagaren bestämmer styrker,
att han vid tiden för förseelsen
ägde innehava vapnet, samt omständigheterna
giva vid handen, att förseelsen
haft sin grund i tillfälligt förbiseende.
5 mom. Idkar någon handel med
skjutvapen utan att vara berättigad
därtill; eller
åsidosätter den som erhållit tillstånd
att idka handel med skjutvapen
bestämmelserna i 12 § första stycket
eller 29, 32 eller 34 §,
straffes med dagsböter.
6 mom. Inför någon till riket vapen
eller ammunition, där enligt 35 §
tillstånd härtill erfordras, utan att
hava erhållit sådant tillstånd, straffes
med dagsböter eller fängelse,
och skall den olovligen införda egendomen
förklaras förverkad till kronan.
Finnes egendomen ej i behåll,
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
27
(Gällande bestämmelser:)
Lika med olovlig införsel anses försök
därtill.
Är införsel av skjutvapen eller ammunition
belagd med straff enligt gällande
bestämmelser om ansvar för
olovlig varuinförsel, skola dessa lända
till efterrättelse.
7 mom. Fälles den som deklarerat
eller erhållit tillstånd att innehava eller
till riket införa skjutvapen till
ansvar jämlikt 1 mom. och förklaras
vapnet förverkat; eller
fälles han till ansvar jämlikt 2
mom. för obehörig överlåtelse eller
upplåtelse av vapnet; eller
fälles den som erhållit tillstånd att
idka handel med skjutvapen eller ammunition
till ansvar jämlikt denna
paragraf,
åligger det domstolen att om beslutet
underrätta länsstyrelsen i det län
där den dömde har sitt hemvist eller,
i fall som sist nämnts, där handelsrörelsen
utövas.
22 §.
Polisman eller tulltjänsteman, som
anträffar egendom vilken skäligen
kan antagas vara förverkad enligt 20
§ 1 eller 5 mom., eller som påträffar
skjutvapen eller ammunition vars
ägare icke är känd eller icke kan anträffas,
skall taga egendomen i beslag.
Äger beslagaren själv anställa
åtal, åligger det honom att, där han
finner beslaget böra bestå, så snart
ske kan väcka talan angående ansvar
för brottet eller, då ägaren icke är
känd eller icke kan anträffas, göra
sådan anmälan som i 23 § sägs. Äger
beslagaren icke själv anställa åtal,
skall han ofördröj ligen göra anmälan
om beslaget hos allmänna åklagaren,
(Kungl. Maj.ts förslag:)
må i stället värdet förklaras förverkat.
Lika med olovlig införsel anses försök
därtill.
7 mom. Fälles någon till ansvar
jämlikt denna paragraf eller har eljest
högre rätt avgjort mål, vari underrätt
ådömt sådant ansvar, åligger
det domstolen att ofördröj ligen
om beslutet underrätta länsstyrelsen
i det län, där den dömde har
sitt hemvist, eller, där fråga är om
den som idkar handel med skjutvapen
eller ammunition, länsstyrelsen i
det län, där rörelsen utövas. Enahanda
underrättelseplikt åligger domstolen,
där någon som övertygats om
gärning som avses i denna paragraf
förklarats jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen
ej kunna fällas till ansvar.
37 §.
Påträffar polisman eller tulltjänsteman
egendom, som skäligen kan
antagas vara förverkad enligt 36 § 1
eller 6 mom., skall han taga egendomen
i beslag. Äger han icke själv anställa
åtal, skall han ofördröj ligen om
beslaget göra anmälan hos vederbörande
åklagare, vilken har att pröva
huruvida beslaget skall bestå.
Vad nu sagts gäller även beträffande
med polismans befogenhet utrustad
ordningsvakt för jaktbevakning,
personal vid domänverket, lappfogde
och lapptillsynsman.
28
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
vilken har att pröva huruvida beslaget
skall bestå och, därest beslaget
finnes icke böra hävas, vidare förfara
på sätt nyss sagts.
Anställes, i fall då ägaren kan anträffas,
ej åtal inom en månad från
beslaget, vare detsamma förfallet
(25 § 1 stycket, 24 § 2 stycket och
25 § 2 stycket.)
Böter som ådömas enligt denna
kungörelse samt egendom som är förverkad
ävensom belopp som utgives i
stället för dylik egendom tillfalla
kronan. Saknas tillgång till böternas
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.
Har egendom förklarats förverkad
genom laga kraft ägande utslag eller
är egendom förverkad enligt 23 §,
skall därmed förfaras på sätt länsstyrelsen
bestämmer.
Skall egendom vara förverkad såväl
jämlikt denna kungörelse som
jämlikt annan författning, skall beträffande
förverkandet vad i sådan
författning är stadgat äga tillämpning.
38 §.
Böter, som ådömas enligt denna
förordning, tillfalla kronan.
Med förverkad egendom skall förfaras
på sätt därom är särskilt föreskrivet.
Skall egendom vara förverkad såväl
jämlikt denna förordning som enligt
annan författning, skall beträffande
förverkandet gälla vad i sådan
författning är stadgat; dock skall i
fråga om förfarandet med egendom,
som förverkats enligt lagen om straff
för olovlig varuinförsel, i stället för
bestämmelserna i sagda lag gälla vad
som är föreskrivet beträffande egendom,
som förverkats jämlikt denna
förordning.
Särskilda bestämmelser.
(26 § 2 inom.)
2 mom. Hos länsstyrelsen skall
därjämte föras förteckning rörande
inkomna ansökningar om tillstånd
att innehava skjutvapen eller att förvärva
ammunition. Sådan förteckning
skall innehålla
1. ärendets nummer och dagen då
ansökningen inkom;
39 §.
Hos länsstyrelse, så ock hos polismyndighet
i annan ort än Stockholm
skall, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen utfärdar, föras
register för anteckning av uppgifter
rörande ärenden som avses i denna
förordning.
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
29
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
2. sökandens fullständiga namn, födelsedag,
yrke och hemvist samt överlåtarens
eller upplåtarens fullständiga
namn, yrke och hemvist;
3. i fråga om skjutvapen vapnets
beteckning och kaliber samt i fråga
om ammunition det eller de varuslag
och den myckenhet därav ansökningen
avser;
4. dagen för länsstyrelsens beslut,
beslutets huvudsakliga innehåll och
löpande nummer å tillståndsbevis;
5. uppgift om beslut angående återkallelse
av rätt att innehava vapen
och om dagen för vapnets avlämnande,
där denna är känd;
6. uppgift om underrättelse som
jämlikt 20 § 7 mom. lämnats till länsstyrelsen
om domstols beslut, varigenom
vapnet förklarats förverkat.
27 §.
Över länsstyrelses beslut i ärende
som avses i denna kungörelse må talan
ej föras.
(28 § 1—3 styckena.)
Denna kungörelse äger ej tillämpning
å kronan, ej heller å statspolis
-
40 §.
Polismyndighets beslut må överklagas
hos länsstyrelsen sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll
del av beslutet.
Över länsstyrelses beslut i ärende,
som avses i 14, 16, 27, 28 eller 30 §,
må klagan föras hos Konungen genom
besvär, som skola hava inkommit
till inrikesdepartementet inom
tid som i första stycket sägs.
Talan mot länsstyrelses beslut i
annat ärende än i andra stycket sägs
må ej föras.
Polismyndighets och länsstyrelses
beslut lända till efterrättelse utan
hinder av besvär, intill dess annorlunda
förordnas.
41 §.
1 mom. Denna förordning äger ej
tillämpning å kronan, ej heller å
30
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
(Gällande bestämmelser:)
intendenten och polischef i stad eller
på landet samt dem överordnade
myndigheter.
Bestämmelserna i 4 § äga ej tilllämpning
å överlåtelse eller upplåtelse
från kronan eller polismyndighet
som i första stycket sägs till statens
befattningshavare eller person tillhörande
försvars- eller polisväsendet
såvitt angår tjänstevapen; och äger
befattningshavare eller person som
nu nämnts utan tillstånd varom i
12 § stadgas från kronan eller polismyndighet
som i första stycket sägs
förvärva ammunition till sådant vapen.
Föreskrifterna i 3 samt 9—11 §§
gälla ej tjänstevapen som innehavas
av statens befattningshavare eller
person tillhörande försvars- eller polisväsendet.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
statspolisintendenten, polischef och
civilförsvarschef samt dem överordnade
myndigheter.
2 mom. Vad i 5 § stadgas skall ej
gälla beträffande överlåtelse eller upplåtelse
till statens befattningshavare
eller person tillhörande försvars-, civilförsvars-
eller polisväsendet av sådant
vapen, som vederbörande enligt
utfärdade föreskrifter är skyldig att
innehava för tjänsten, därest överlåtelsen
eller upplåtelsen sker från kronan
eller myndighet som i 1 mom.
sägs, och ej heller å överlåtelse eller
upplåtelse av vapen från kronan till
sammanslutning, beträffande vilken
Kungl. Maj :t förordnat därom, eller
till den som för kronans räkning tillverkar
krigsmateriel. I fall som nu
nämnts äger vederbörande vapeninnehavare
jämväl utan tillstånd varom
stadgas i 21 § från kronan eller
myndighet som i 1 mom. sägs förvärva
erforderlig ammunition till
vapnet.
Vill den som frånträder tjänst, varmed
följt skyldighet att innehava
tjänstevapen, därefter innehava vapnet,
skall han söka tillstånd därtill
enligt vad i 5 § är stadgat. Avslås ansökningen,
skall vad i 17 § är föreskrivet
äga motsvarande tillämpning.
3 mom. Föreskrifterna i 11 och 14
—18 §§ gälla ej innehav av vapen och
ammunition som avses i 2 mom.
första stycket.
42 §.
Närmare föreskrifter angående tilllämpningen
av bestämmelserna i
denna förordning meddelas av Konungen.
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
31
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)
Denna kungörelse länder till efterrättelse
från och med den 1 juli 1934;
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950, då vapenkungörelsen
den 22 juni 1934 (nr 315) och
kungörelsen samma dag (nr 316) om
inlösen av skjutvapen enligt vapenkungörelsen
skola upphöra att gälla.
Innehar någon den 1 januari 1950
skjutvapen utan att vare sig på grund
av kungörelsen den 26 juli 1927 (nr
338) eller vapenkungörelsen hava
deklarerat eller erhållit föreskrivet
tillstånd att förvärva, innehava eller
införa vapnet är han skyldig att senast
den 31 mars 1950 söka tillstånd
att innehava detsamma efter vad i
denna förordning stadgas. Har sådan
ansökan gjorts senast sistnämnda
dag, vare han fri från ansvar för det
han innehaft vapnet utan att hava
varit berättigad därtill. Vad sist
sagts skall dock ej gälla, där åtal
väckts före den 1 januari 1950.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 258 av herr Näsgård samt
inom andra kammaren
nr 323 av herrar Ericsson i Sörsjön och Nilsson i Varuträsk och
nr 324 av herrar Persson i Norrby och Pettersson i Dahl, likalydande med
motionen I: 258.
I motionerna 1:258 och 11:324 hemställes, »att riksdagen måtte uttala
sig för sådan ändring av förslaget till vapenförordning, att den som visar
sig ha rätt att inneha jaktvapen skall äga att inköpa ammunition till detsamma
utan särskilt tillstånd».
Motionen II: 323 utmynnar i yrkande, att riksdagen vid propositionens
behandling »måtte uttala sig för en sådan ändring, att medborgare, som
beviljars tillstånd att inneha skjutvapen, må utan särskilt tillstånd äga rätt
att förvärva ammunition till dylikt vapen».
Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke
lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen. I fråga om motionärernas
motivering hänvisas till motionerna.
32 Första lagutskottets utlåtande nr 4.4.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt förslaget skall gällande vapenkungörelse ersättas med en ny författning,
som i princip ansluter sig till nuvarande bestämmelser. På åtskilliga
punkter föreslås dock ändringar. Vad ammunition beträffar skall
sålunda den nya författningen gälla endast handvapenammunition. Ärenden
om förvärv av ammunition samt införsel av skjutvapen och ammunition
skola decentraliseras. Förvärv av ammunition skall underlättas. I övrigt
föreslås bl. a. en närmare reglering av rätten att tillfälligt utlåna skjutvapen
liksom av frågan om förvaringen av vapen och ammunition. Ändrade
regler föreslås vidare i syfte att nedbringa statens utgifter för inlösen av
vapen. Rätt att överklaga vissa beslut skall införas. Dessutom föreslås olika
åtgärder i syfte att få till stånd en bättre kontroll över vapeninnehaven
samt att stärka skyddet mot missbruk av vapen.
För att åstadkomma en så långt möjligt enhetlig prövning av ansökningar
om tillstånd att förvärva och inneha vapen och ammunition skola särskilda
tillämpningsföreskrifter utfärdas.
Den nya författningen avses skola träda i kraft den 1 januari 1950.
Inledning.
Alltsedan slutet av det första världskriget ha i vårt land skjutvapen och
ammunition varit underkastade viss kontroll från det allmännas sida. Den
första författningen i ämnet utfärdades år 1918 och innefattade bl. a. förbud
mot försäljning eller annan överlåtelse av skjutvapen och ammunition
till annan än den som erhållit vederbörligt tillstånd till förvärvet. Denna
förordning ägde liksom de därefter utfärdade vapenförfattningarna begränsad
giltighetstid. Genom kungörelse den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa
bestämmelser angående skjutvapen och ammunition avlöstes det provisoriska
systemet och ersattes med bestämmelser av definitiv natur. Kungörelsen
gällde till den 1 juli 1934, då den efterträddes av den nu gällande vapenkungörelsen
den 22 juni 1934 (nr 315).
Vid olika tillfällen ha från skilda håll yrkanden framförts om att vapenkungörelsen
borde omarbetas. Med anledning därav uppdrog Kungl. Maj :t
den 27 oktober 1944 åt numera byråchefen Erik Sjöholm att inom socialdepartementet
verkställa en allmän översyn av vapenkungörelsen samt framlägga
därav föranlett förslag. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma
dag tillkallades landssekreteraren i Gävleborgs län Gösta Finngård, överstelöjtnanten
vid fälttygkåren Arthur von Schmalensée, jaktvårdskonsulenten
i Stockholms stad och län, ryttmästaren Berno von Bornstedt, landsfiskalen
i Tumba distrikt Sven Wadenius och stadsfiskalen i Kristianstad Ruben
Stenvik att såsom experter biträda den sakkunnige vid utredningen. Den
30 november 1945 avlämnade utredningsmannen betänkande med förslag
till ny vapenkungörelse.
Förslaget ansluter sig i princip till nu gällande vapenkungörelse. Liksom
hittills skall sålunda för innehav och förvärv av skjutvapen och ammuni
-
Första lagutskottets utlåtande nr 44. 33
tion fordras länsstyrelsens tillstånd. Åtskilliga ändringar föreslås dock.
Dessa gå i allmänhet ut på att åstadkomma en bättre kontroll över vapeninnehaven
samt att stärka skyddet mot missbruk av skjutvapen. Bland förslagets
detaljer kan nämnas, att vissa lättnader förordas i fråga om förvärv
av ammunition. Särskilda tillämpningsföreskrifter avses skola utfärdas
i syfte bl. a. att erhålla en mera enhetlig och rationell prövning av licensansökningar
om såväl vapen som ammunition.
Betänkandet har remissbehandlats i vanlig ordning. I yttrandena har man
allmänt uttalat sig för att en ny vapenförfattning borde utfärdas i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag.
Vid ärendets fortsatta beredning inom socialdepartementet ansågs frågan
om en revision av gällande vapenförfattning böra ansta till dess de inom
handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för revision av förordningen
angående explosiva varor avgivit sitt betänkande. Dessa sakkunniga ha sedermera
med skrivelse den 17 november 1947 avlämnat betänkande med
förslag till ny förordning angående explosiva varor m. m. (SOU 1948:8).
Enligt förslaget skola bl. a. vapenkungörelsens bestämmelser om ammunition
överföras till den nya förordningen. Vidare skall handläggningen av
ärenden rörande förvärv av handvapenammunition överflyttas från länsstyrelserna
till de lokala polismyndigheterna.
Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande ha olika meningar
uttalats beträffande förslaget att överföra vapenkungörelsens bestämmelser
om ammunition till den föreslagna nya förordningen angående
explosiva varor. Däremot har man allmänt gillat den föreslagna decentraliseringen
av ammunitionsärendena.
Grunderna för en reviderad vapenförfattning.
Efter en redogörelse för gällande bestämmelser, vapenutredningens förslag,
däröver avgivna yttranden, explosivvarusakkunnigas förslag och yttranden
över detta anför föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg,
följande:
»Översynen av vapenkungörelsen synes berättiga till det allmänna omdömet,
att kungörelsen förhållandevis väl fyllt sin uppgift. Å andra sidan ger
undersökningen otvetydigt vid handen, att författningen är behäftad med
brister i olika hänseenden. Att avhjälpa dessa anser jag vara angeläget, därest
kontrollen över vapeninnehaven skall få avsedd verkan. Då den omarbetning
av de nuvarande bestämmelserna som erfordras måste bliva jämförelsevis
omfattande, bör gällande kungörelse ersättas med en ny författning.
Denna bör lämpligen benämnas vapenförordning.
Utredningens förslag är uppbyggt efter samma principei, som ligga till
grund för nu gällande vapenkungörelse. På åtskilliga punkter föreslås dock
ändringar och kompletteringar. Förslaget har i stort sett vunnit allmän anslutning
bland remissinstanserna.
8 Dihang till riksdagens protokoll 19''i9. 9 samt. 1 aod. Nr 44.
34
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
Beträffande förslagets principer ha vid remissbehandlingen erinringar endast
framställts mot det sätt, varpå frågan om ammunition lösts. Denna kritik,
som framförts bl. a. av 1942 års explosivvarusakkunniga, går ut på att
vissa olägenheter skulle vara förenade med att bestämmelserna om förvärv
och innehav av ammunition vore fördelade på två författningar och att frågan
om förvärv och innehav av ammunition för skjutvapen lämpligen borde
regleras i förordningen angående explosiva varor.
Sedermera ha nämnda sakkunniga framlagt förslag till ny förordning angående
explosiva varor. I enlighet med sin tidigare intagna ståndpunkt ha de
därvid föreslagit, att vapenkungörelsens bestämmelser om ammunition skola
överföras till den föreslagna förordningen. I yttrandena över förslaget äro
meningarna delade på denna punkt. Till dem som avstyrkt förslaget höra bl. a.
samtliga huvudorganisationer inom skytterörelsen och Svenska jägareförbundet.
För egen del anser jag, att den nya vapenförfattningen huvudsakligen bör
utformas enligt vapenutredningens förslag. De explosivvarusakkunnigas förslag,
att bestämmelserna om ammunition för skjutvapen skola överföras till
den nya förordningen angående explosiva varor, kan jag, såsom inledningsvis
antytts, biträda endast i fråga om annan ammunition än för handvapen.
Ammunition för jaktgevär, pistoler eller andra handvapen kan vare sig
beträffande farlighetsgraden eller ur annan synpunkt, som bör beaktas vid
en reglering av förevarande fråga, anses jämförlig med annan ammunition,
som i allmänhet uteslutande eller huvudsakligen består av sprängämne. Den
kontroll över handvapenammunition, som fordras från samhällets sida, bör
därför också väsentligen ske efter andra principer än dem som böra gälla
för sprängämnen och andra mera typiska explosiva varor.
Ett utbrytande av bestämmelserna om handvapenammunition från den
författning, som gäller för handvapen, skulle vidare — och detta är i förevarande
sammanhang av särskild betydelse — medföra påtagliga olägenheter
i synnerhet för allmänheten, för vilken ju handvapenammunition är av alldeles
särskilt intresse. En uppdelning av bestämmelserna om handvapen och
handvapenammunition på skilda författningar skulle orsaka den enskilde
betydande olägenheter. Dessa nackdelar av de sakkunnigas förslag ha också
kraftigt understrukits av de remissinstanser, vars intressen i särskilt hög grad
beröras av den ifrågasatta ändringen, och måste väga tyngre än de fördelar,
som skulle kunna vinnas genom förslagets genomförande.
Ett ytterligare skäl för att handvapenammunition bör regleras i samma
författning som handvapen är att den allmänna kontrollen över dessa varor
bör ske enligt enahanda grunder. I gällande vapenkungörelse, vilken i praktiken
huvudsakligen bär betydelse, för handvapen oeh ammunition till sådana,
ha också liksom i den nu föreslagna vapenförfattningen bestämmelserna
om förvärv'' och innehav av vapen och ammunition utformats efter i stort
sett samma principer.
På grund av vad nu anförts anser jag, att enskildas förvärv och innehav
av handvapenammunition bör regleras i den nya vapenförfattningen. Övriga
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
35
frågor om ammunition synas däremot böra behandlas i den föreslagna förordningen
angående explosiva varor.
Även handel med handvapenammunition bör således enligt min mening
regleras i nämnda förordning. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
äro bestämmelser om handel med ammunition f. n. meddelade i dels
vapenkungörelsen, dels förordningen angående explosiva varor. Detta medför
uppenbarligen vissa olägenheter icke endast för de myndigheter, som ha att
tillämpa bestämmelserna och övervaka deras efterlevnad, utan också och
framför allt för den som idkar sådan handel. Dessa nackdelar av det nuvarande
systemet böra i detta sammanhang undanröjas. Detta synes lämpligast
kunna ske genom att — på sätt de explosivvarusakkunniga föreslagit — alla
bestämmelser rörande handel med ammunition upptagas i den nya förordningen
om explosiva varor. I samband därmed torde i förenklande syfte
vissa ändringar böra vidtagas i nu gällande bestämmelser rörande handel
med ammunition. Såunda bör bl. a. den i vapenkungörelsen stadgade skyldigheten
för den som erhållit tillstånd att idka sådan handel att söka särskilt
tillstånd för innehav av den ammunition handelstillståndet avser upphävas.
Motsvarande lättnad bör även genomföras beträffande handel med skjutvapen.
Till dessa frågor återkommer jag i ett senare avsnitt.
I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag
till vapenförordning.
Av utredningens betänkande framgår, att det sätt, varpå bestämmelserna
i gällande vapenkungörelse tillämpas, varierar i hög grad i de olika länen.
Detta gäller särskilt prövningen av licensansökningar om vapen och ammunition.
I likhet med utredningen anser jag det vara av stor vikt, att denna
ojämnhet i praxis så långt ske kan undanröjes. I sådant syfte böra i anknytning
till vapenförordningen till ledning för myndigheterna erforderliga föreskrifter
och anvisningar utfärdas angående författningens närmare tillämpning.
»
I propositionen nr 180 till innevarande riksdag har framlagts förslag till
förordning om explosiva varor, upptagande bestämmelser i de ämnen, som
enligt departementschefens ovan återgivna uttalande borde behandlas i
nämnda förordning, över samma proposition har utskottet avgivit utlåtande
nr 45.
Tillfällig utlåning ay vapen.
Bestämmelser om rätt för enskild vapeninnehavare att utan särskilt tillstånd
utlåna sitt vapen meddelas i förslagets 6 §. Enligt dessa bestämmelser
skall bl. a. gälla, att utlåning ej må ske till den som ej fyllt sexton år.
Om rätt för skytteföreningar och vissa därmed jämställda sammanslutningar
att utlåna vapen stadgas i 9 §. Något krav på att låntagaren skall hava uppnått
viss ålder uppställer icke denna paragraf.
36
Första lagutskottets utlåtande nr 44,
Gällande bestämmelser.
I 4 § vapenkungörelsen föreskrives skyldighet för den som vill förvärva
eller önskar såsom lån eller eljest inneha annan tillhörigt skjutvapen att hos
länsstyrelsen i det län, där han har hemvist, söka tillstånd härtill. Vapen må
ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som erhållit tillstånd att inneha
vapnet. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må vapen tillfälligt upplåtas
i fall, då tillstånd enligt kungörelsen meddelats, till användande för samma
ändamål som det, för vilket tillståndet lämnats, och i annat fall för jakt- eller
sportändamål.
Enligt 11 § första stycket skall den som bär skjutvapen medföra deklarations-
eller tillståndsbevis för att på tillsägelse av polisman uppvisas. Företes
ej sådant bevis, må vapnet omhändertagas av polismannen; dock äger den
som burit vapnet återfå detsamma, om han inom en vecka visar, att han var
berättigad att inneha vapnet.
Tidigare reformförslag.
I en motion vid 1938 års riksdag (II: 229) yrkades bl. a., att riksdagen
måtte anhålla om sådan revision av vapenkungörelsen, att lojala jägare icke
hindrades att förvärva jaktgevär. I motiveringen till motionen anfördes bl. a.,
att klarare bestämmelser om rätten att låna skjutvapen syntes erforderliga.
Det borde exempelvis klart framgå, att om en jägare, som lånat ett jaktgevär,
medförde antingen ägarens deklarations- eller tillståndsbevis eller avskrift
därav, lånet skulle anses fullt legitimt.
Motionen föranledde emellertid, såvitt nu är i fråga, icke någon framställning
från riksdagen till Kungl. Maj :t.
I skrivelse den 27 december 1939 har Svenska jägareförbundet även framlagt
förslag om en närmare reglering av frågan om tillfällig upplåtelse avvapen.
Utredningen.
Utredningen vitsordar behovet av en mera fullständig reglering av frågan
om tillfällig utlåning av vapen.
För att undanröja föreliggande brister i gällande bestämmelser om tillfällig
upplåtelse av vapen föreslår utredningen dels att i författningstexten bestämmes
ett visst antal dagar som maximitid för sådan upplåtelse, dels att
erforderliga kontrollföreskrifter meddelas. Maximitiden borde utgöra åtta dagar,
och kontrollföreskriftema borde i stort sett utformas i enlighet med vad
jägareförbundet föreslagit. I överensstämmelse härmed borde, där vapnet ej
vore avsett att användas endast i upplåtarens närvaro, denne till låntagaren
överlämna avskrift av sitt deklarations- eller tillståndsbevis, försedd med påskrift
av upplåtaren om utlåningen och det tillfälle utlåningen avsåg. Upptog
deklarations- eller tillståndsbeviset ett flertal vapen och avsåg upplåtelsen
icke samtliga dessa, borde i stället för avskrift utdrag av beviset kunna
göras rörande det eller de ifrågavarande vapnen. Såsom legitimationsmedel
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
37
för låntagare, som tillhörde upplåtarens familj, syntes av praktiska skäl
även böra godkännas det för upplåtaren utfärdade deklarations- eller tillståndsbeviset.
Formulär till upplåtelsehandling borde enligt utredningens mening
fastställas av blankettkommissionen och genom förmedling av polismyndigheterna,
jaktvårdssammanslutningar m. fl. kostnadsfritt tillhandahållas
allmänheten. I stället för en av jägareförbundet föreslagen relativt
utförlig redogörelse för de fall, då av personliga skäl tillfällig upplåtelse ej
bör få äga rum, borde lämpligen användas en med nuvarande 6 § överensstämmande
formulering, d. v. s. att skjutvapen må utlånas endast till person,
som skäligen kan antagas ej komma att missbruka detsamma. Att i
författningstexten uppställa en viss minimiålder för låntagaren syntes ej
lämpligt. Bestämmelserna om tillfällig upplåtelse förutsattes även skola äga
tillämpning, där vapenhandlare på prov utlånade vapen till spekulant. I
fråga om utlåning av vapen för tävlingsändamål från skytteföreningar och
vissa andra sammanslutningar till medlemmar skulle föreskrifterna däremot
ej gälla, utan sådan utlåning skulle få ske för den tid och på de villkor i
övrigt sammanslutningen bestämde. Även i detta fall skulle dock särskild legitimationshandling
överlämnas till låntagaren.
Yttrandena.
Utredningens förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
I en del yttranden har det dock kritiserats i vissa hänseenden.
Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län:
Det synes länsstyrelsen i hög grad otillfredsställande, att vapen jämlikt
4 § 3 mom. första stycket i förslaget må utlånas för kortare tid,^ utan att
något krav uppställes på att låntagaren skall ha uppnått viss ålder. De
normer angående ålder, myndigheterna regelmässigt tillämpa i vapenärenden,
kunna därigenom i många fall kringgås, och har det härstädes förekommit
att en person, vilken med hänsyn till sin ålder fått ansökan om vapeninnehav
avslagen, låtit förstå att han i stället skulle låna en annan persons
vapen. En åldersgräns borde därför uppställas för rätt att låna vapen
utan tillstånd, åtminstone i de fall vapen brukas annorledes än i äldres närvaro
och under deras uppsikt.
Krav på en skärpning av låntagarens personliga kvalifikationer framföras
i ett flertal yttranden.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att utlåning ej bör få ske till den
som ej fyllt sexton år. Länsstyrelserna i Kalmar och Västernorrlands län
föreslå, att för utlåning till omyndig förmyndarens samtycke skall erfordras.
Departementschefen.
I förevarande fråga anför departementschefen:
»Uppenbarligen måste det anses vara ett legitimt intresse att tillfällig utlåning
av vapen under vissa förhållanden skall kunna äga rum utan att myndighets
tillstånd erfordras. Såsom utredningen framhållit äro de nuvarande
bestämmelserna ej tillfredsställande. Dels råder tvekan om hur begreppet
»tillfälligt» rätteligen bör tolkas, dels är det icke möjligt att kontrollera, att
38
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
en såsom tillfällig angiven upplåtelse i verkligheten har sådan karaktär. Dessutom
saknas föreskrifter om hur låntagaren skall styrka lånets nyss angivna
art. En fullständigare reglering av frågan är därför påkallad. Utredningens
förslag synes i stort sett väl avvägt och kan därför av mig i allt väsentligt
godtagas.
Beträffande utformningen av de materiella bestämmelserna har i ett par
yttranden ifrågasatts i vad män utlåningsrätten borde begränsas till vissa
slag av vapen. Med hänsyn bl. a. till de kvalifikationer som enligt min åsikt
böra uppställas i fråga om låntagarens person samt de föreslagna straffpåföljderna
för obehörig upplåtelse (dagsböter eller fängelse) synes en sådan
begränsning ej erforderlig. I ett par andra hänseenden böra dock vissa jämkningar
ske. Sålunda synas praktiska skäl tala för att maximitiden för utlåningen
bör utsträckas till två veckor. Därjämte torde en viss skärpning av
låntagarens personliga kvalifikationer vara motiverad. I överensstämmelse
med vad i detta avseende föreslagits i vissa yttranden bör sålunda från rätten
att låna vapen uteslutas — förutom den som kan antagas komma att
missbruka vapnet — den som upplåtaren veterligt fått vapen dömt förverkat,
meddelad vapenlicens indragen eller förbjudits inneha vapen. Vidare bör
en viss minimiålder uppställas för låntagaren. Denna torde böra sättas till
sexton år. Detta synes mig vara lämpligare än att, såsom av ett par remissmyndigheter
ifrågasatts, för utlåning till omyndig kräva förmyndarens samtycke.
Enligt utredningens förslag skola bestämmelserna om tillfällig utlåning
även äga tillämpning, där vapenhandlare på prov utlånar vapen till spekulant.
Detta synes riktigt och lämpligt. Att såsom i några yttranden föreslagits
beträffande sådan utlåning ytterligare skärpa fordringarna rörande låntagarens
person anser jag ej vara påkallat.
Vad härefter angår de av utredningen föreslagna kontrollföreskriftema
har från ett par håll anmärkts, att dessa förefölle väl omständliga. Jag kan
ej dela denna uppfattning.»
Förvärv av ammunition.
Vapenförordningen avses, såsom förut framhållits, icke skola gälla för
annan ammunition än handvapenammunition. Handlandes förvärv och innehav
av ammunition skall överhuvud lämnas utanför förordningen. Den
följande framställningen avser därför endast enskilda personers och sammanslutningars
förvärv av handvapenammunition.
Gällande bestämmelser.
Enligt 12 § vapenkungörelsen fordras för rätt att förvärva ammunition
tillstånd av länsstyrelsen i det län, där sökanden har sitt hemvist. Tillstånd
må beviljas allenast den som äger inneha sådant skjutvapen, för vilket
ammunitionen är avsedd. Ammunition må ej överlåtas till annan än den
som erhållit tillstånd att förvärva densamma. Tillstånd erfordras dock ej,
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
39
där någon som är berättigad att inneha skjutvapen önskar förvärva hagelpatroner
till vapnet eller hylsor för sådana patroner. Enligt 14 § skall vad
i 6 § kungörelsen stadgas om att tillstånd till skjutvapen må meddelas allenast
enskild person, som finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan
antagas ej komma att missbruka detsamma, äga motsvarande tillämpning
beträffande ansökan om tillstånd att förvärva ammunition. Tillstånd må
meddelas endast för viss tid, högst sex månader. Ansökan om tillstånd att
förvärva ammunition ingives till polismyndigheten i orten, som utom i
Stockholm skall insända ansökningen jämte eget yttrande till länsstyrelsen.
Särskilda regler gälla bl. a. för det av staten kontrollerade skytteväsendet.
Tidigare reformförslag.
Ändringar i gällande licenstvång rörande ammunition ha under senare
år påyrkats vid olika tillfällen.
I motioner vid 1940, 1943 och 1947 års riksdagar (1940 II: 29, 1943 II: 17
och 1947 11:6) ha sålunda hemställts om sådan ändring i nuvarande bestämmelser,
att den som på grund av tillstånd vore berättigad att inneha
skjutvapen skulle utan särskilt tillstånd äga förvärva ammunition till vapnet.
Motionerna avstyrktes av vederbörande utskott (första lagutskottets
utlåtande 1940 nr 35, 1943 nr 4 resp. 1947 nr 11) och föranledde ej någon
riksdagens åtgärd.
Ändring i gällande bestämmelser om förvärv av ammunition har även
föreslagits av Svenska jägareförbundet. I sin tidigare omnämnda skrivelse
den 27 december 1939 har förbundet sålunda förordat, att bestämmelsen
i 12 § vapenkungörelsen om skyldighet att söka tillstånd till förvärv av
ammunition ej skulle äga tillämpning i sådana fall, då under jakt en deltagare
för omedelbart begagnande överlämnar ett mindre antal patroner
till annan deltagare eller då vid tillfällig upplåtelse av gevär upplåtaren
överlämnar jämväl ett efter den avsedda användningen lämpat antal patroner
till vapnet. Förbundet har därjämte föreslagit sådan ändring i 28 §
vapenkungörelsen, att även jaktvårdssammanslutning, som åtnjuter direkt
statsbidrag från jaktvårdsfonden, och till sådan sammanslutning ansluten
förening skola vara berättigade att tillhandahålla sina medlemmar övningsoch
tävlingsammunition vid skjutningar, som sammanslutningarna anordna.
Utredningen.
Utredningen har funnit jägareförbundets ändringsförslag böra förverkligas.
I anslutning till jägareförbundets förslag framhåller utredningen, att
gällande licenstvång för förvärv av ammunition innebure vissa olägenheter
för den enskilde samt att detta framför allt gällde förvärv av ammunition
till kulgevär för jaktändamål. Beträffande ammunition till övningsskjutning
med kulgevär och pistol borde enligt utredningens mening sådana övningar
regelmässigt bedrivas endast av de av staten kontrollerade skytte
-
40
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
och jaktvårdssammanslutningarna. Enligt utredningens förslag skulle emellertid
skytteföreningar tillhörande det frivilliga statskontrollerade skytteväsendet
och vissa frivilliga försvarsorganisationer liksom hittills vara berättigade
att för övningsändamål tillhandahålla sina medlemmar ammunition
utan att dessa innehade vederbörligt tillstånd att förvärva ammunition.
Samma rätt skulle även tillkomma svenska pistolskytte-, sportskytte- och
jägareförbunden jämte tillhörande underavdelningar. Härigenom hade enligt
utredningens mening frågan om anskaffande av övningsammunition till
kulgevär och pistol reglerats på ett tillfredsställande sätt.
Vad angår ammunition för jaktstudsare för annat än övningsskjutning
anför utredningen till en början att vissa skäl talade för att dylik ammunition
finge anskaffas utan tillståndsprövning. Enligt utredningens åsikt
kunde det emellertid, ej minst med hänsyn till dessa vapens farlighetsgrad,
ej vara tillrådligt att låta envar som vore berättigad att inneha kulgevär
fritt anskaffa obegränsade mängder ammunition till detsamma. Den omständigheten
att en person en gång prövats lämplig att inneha skjutvapen
innebure icke någon garanti för att han allt framgent ägde de därför
erforderliga kvalifikationerna. Att inskränka den fria förvärvsrätten till en
viss maximikvantitet skulle visserligen vara tänkbart, men en sådan bestämmelse
skulle å andra sidan nödvändiggöra ett omständligt och tungrott kontrollförfarande.
Av nu anförda skäl har utredningen funnit, att den kontroll över enskildas
ammunitionsförvärv, som den nuvarande licensplikten innebär, borde
tills vidare bibehållas.
Däremot föreslår utredningen, att giltighetstiden för tillstånd att förvärva
ammunition utsträckes att omfatta ett år med rätt för länsstyrelsen att,
där särskilda förhållanden så påkalla, såväl bevilja längre giltighetstid som
förkorta densamma. Genom denna ändring skulle, framhåller utredningen,
vapeninnehavare i allmänhet ej behöva ansöka om ammunitionslicens oftare
än en gång för varje tolvmånader speriod, vilket ej kunde anses innebära
besvär eller utgifter av någon betydenhet. Utredningen erinrar om att
den beviljade ammunitionsmängden ej behövde uttagas på en gång utan
kunde uttagas successivt under den tid tillståndet gällde.
Även om utredningen sålunda ej ansett sig kunna förorda någon mera
väsentlig ändring i gällande bestämmelser om förvärv av ammunition, föreslår
dock utredningen att genom en ändring i rådande praxis möjligheten
att få sådant tillstånd underlättas. Härom anför utredningen:
Enligt vad utredningen har sig bekant tillämpas vid prövningen av licensansökningar
rörande ammunition ganska olika principer i de olika länen,
och dessa principer måste i en del län betecknas såsom onödigt stränga.
Den bristande enhetligheten hänför sig icke blott till de allmänna förutsättningar,
som av länsstyrelserna uppställas för tillstånds beviljande, utan även
och framför allt till den högsta mängd ammunition, som medges. Vad utredningen
i annat sammanhang framhållit rörande angelägenheten av att
ansökningar om rätt att inneha skjutvapen underkastas en i görligaste mån
enhetlig prövning gäller även beträffande licensansökningar rörande ammu
-
41
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
nition. I sådant syfte böra därför i tillämpningsföreskrifterna till en ny
vapenförfattning erforderliga direktiv lämnas jämväl angående förevar ande
fråga. Beträffande prövningen av ansökning om ammunitionstillstånd bor
enligt utredningens uppfattning den avgörande synpunkten vara i vad män
sökanden uppfyller de personliga kvalifikationerna. Och vad ammunitionsmängden
angår torde man väl — åtminstone med hänsyn till nuvarande
höga ammunitionspriser — i allmänhet kunna utgå från att den begärda
ammunitionskvantiteten ej är större än som motsvarar sökandens behov. I
överensstämmelse härmed torde man för den skull, under förutsättning att
sökanden uppfyller de personliga kvalifikationerna och omständigheterna
ej giva vid handen att den begärda ammunitionsmängden uppenbarligen
överstiger hans behov för det ändamål och den tid ansökningen avser, ej
ha anledning att frångå ansökningen. Detta gäller särskilt jaktammunition.
Ur de syften vapenkungörelsen har att tillgodose torde det ej innebära några
betänkligheter att beträffande förevarande fråga intaga en mindre restriktiv
ståndpunkt när det gäller pålitliga, ansvarskännande medborgare.
Yttrandena.
I yttrandena bär man i allmänhet anslutit sig till utredningens förslag.
Explosivvarusakkunnigas förslag.
Såsom inledningsvis omnämnts ha vapenkungörelsens bestämmelser om
ammunition inarbetats i förslaget till ny förordning angående explosiva
varor. Bestämmelserna ha emellertid icke överförts i oförändrat skick utan
ha omarbetats i flera hänseenden.
Börande den huvudsakliga innebörden i de sakkunnigas förslag om förvärv
av ammunition må till en början framhållas, att begreppet ammunition
givits ett annat och vidare innehåll än enligt gällande vapenkungörelse.
Såsom ammunition betecknas sålunda, förutom ammunition för skjutvapen,
bl. a. vissa effekter, som enligt vapenkungörelsen hänförts till skjutvapen,
såsom laddade handgranater, bomber, minor, torpeder o. d. Olika regler
skola gälla för sådan ammunition, som uteslutande eller huvudsakligen
är avsedd för militära ändamål (militär ammunition), och annan ammunition.
Militär ammunition får i princip icke innehavas av annan än kronan.
Undantag skall dock gälla för bl. a. kulammunition för militära handvapen
såsom mauserammunition. Civil ammunition skall däremot liksom hittills
kunna förvärvas av enskilda personer ävensom av skytteföreningar och andra
liknande sammanslutningar. I fråga om förvärv av civil ammunition uppställas
olika regler för bl. a. hagelammunition och kulammunition. Beträffande
hagelammunition ansluter sig förslaget i sak till bestämmelserna i
gällande vapenkungörelse. Bätt att förvärva sådan ammunition skall således
utan särskilt tillstånd tillkomma den som är berättigad att inneha skjutvapen,
för vilket ammunitionen är avsedd. I fråga om förvärv av kulammunition
innebär förslaget däremot ganska väsentliga ändringar. Enligt gällande
vapenkungörelse fordras, såsom framgår av den tidigare framställningen,
för sådant förvärv tillstånd av länsstyrelse. Enligt de sakkunnigas
förslag skola emellertid länsstyrelsernas tillståndsbevis ersättas av inköps
-
42
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
kort, som skola tillhandahållas av de lokala polismyndigheterna. Denna ordning
skall gälla för förvärv icke blott av kulammunition för jakt- och
sportgevär och civila pistoler, revolvrar och andra dylika fickvapen utan
också av sådan militär handvapenammunition, som enligt de sakkunnigas
förslag får förvärvas av annan än kronan.
Yttrandena över de explosivvarusakkunnigas förslag.
De explosivvarusakkunnigas förslag om förvärv av ammunition för skjutvapen
har i princip vunnit allmän anslutning bland remissinstanserna.
Den föreslagna överflyttningen av annnunitionsärendena från länsstyrelserna
till polismyndigheterna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
så gott som samtliga remissinstanser, som yttrat sig härom.
Departementschefen.
I fråga om ammunitionsförvärven yttrar departementschefen:
»De nuvarande bestämmelserna om förvärv av ammunition ha i stort sett
bibehållits oförändrade i utredningens förslag till ny vapenförfattning. Liksom
hittills skall sålunda för förvärv av ammunition som regel fordras länsstyrelsens
tillstånd. Vissa ändringar ha dock föreslagits. Sålunda skall bl. a.
tillstånd att förvärva ammunition, vilket nu gäller högst sex månader, i allmänhet
gälla ett år, och vissa slag av ammunitionsöverlåtelser skola ej vara
underkastade licenstvång.
Det förslag rörande förvärv av ammunition till skjutvapen, som framlagts
av de explosivvarusakkunniga, ansluter sig delvis till vapenutredningens
förslag. En väsentlig nyhet är att länsstyrelsernas tillståndsbevis skola ersättas
av inköpskort, som skola utfärdas av de lokala polismyndigheterna.
Frånsett ordningen för ärendenas handläggning innebär emellertid de sakkunnigas
förslag i sak icke någon större ändring. Även utfärdandet av inköpskort
skall nämligen föregås av en prövning, som i stort sett förutsättes
skola ske efter samma grunder som vapenutredningen föreslagit.
Vid remissbehandlingen ha de ändringar, som sålunda föreslagits, i princip
gillats av flertalet remissinstanser. Detta gäller även den ändring rörande
ordningen för ärendenas handläggning, som de explosivvarusakkunniga
förordat.
För egen del anser jag, att förvärv av ammunition liksom hittills bör vara
underkastad kontroll från det allmännas sida. Ett upphävande av denna kontroll
skulle i hög grad försvåra förverkligandet av det syfte vapenkungörelsen
har att tillgodose. För förvärv av ammunition bör därför alltjämt som
regel fordras tillstånd. Undantag bör göras endast för förvärv av hagelpatroner
och vissa därmed jämförliga effekter samt för tillfälliga ammunitionsöverlåtelser
och överlåtelse av ammunition från skyttesammanslutningar
och andra liknande organisationer till medlemmar.
I några yttranden över vapenutredningens förslag har ifrågasatts huruvida
ej från licensskyldigheten borde undantagas — förutom hagelpatroner
som nu äro licensfria — annan jaktammunition och salongsgevärspatroner.
Dessa förslag kan jag ej biträda. Däremot anser jag av skäl som närmare
43
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
angivas i specialmotiveringen, att från den föreslagna vapenförordningens tilllämpning
böra undantagas — förutom hagel som enligt gällande bestämmelser
ej hänföres till ammunition — hagelpatroner och tändhattar för sådana,
massiva kulor samt patron- och laddningshylsor utan tändhattar.
Beträffande den föreslagna överflyttningen av ammunitionsärendena från
länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna medför denna ändring, på
sätt de explosivvarusakkunniga framhållit, uppenbarligen vissa praktiska
fördelar ej minst för allmänheten. Ur synpunkten att åstadkomma en så
långt ske kan enhetlig prövning av ärendena kan däremot måhända den
nuvarande ordningen anses vara att föredraga. Erinras må nämligen,
att ammunitionsärendena enligt 1927 års vapenförfattning i städerna handlades
av de lokala polismyndigheterna och att ärendena överflyttades till
länsstyrelserna för att man skulle nå en i möjligaste mån likformig tilllämpning.
Emellertid anser jag övervägande skäl tala för att den föreslagna
decentraliseringen bör genomföras. Intresset av största möjliga enhetlighet
vid prövningen torde kunna tillgodoses genom de tillämpningsföreskrifter,
som på sätt tidigare omnämnts avses skola utfärdas i anslutning
till den nya vapenförfattningen, samt genom att klagorätt införes över
polismyndigheternas beslut.
Vad angår förutsättningarna för tillstånd till förvärv av ammunition böra
i stort sett nu gällande bestämmelser bibehållas. Tillstånd bör således som
regel beviljas endast enskild person. Från denna regel böra dock undantagas
skytteföreningar och andra liknande sammanslutningar. Liksom nu bör vidare
krävas, att sökanden har behov av ammunition och skäligen kan antagas
ej komma att missbruka densamma.
I likhet med vapenutredningen anser jag att tillstånd till ammunitionsförvärv
i allmänhet bör gälla under ett år med rätt för polismyndigheten
att i särskilt fall utsträcka giltighetstiden eller begränsa densamma. Tillståndet
bör liksom hittills utfärdas i form av tillståndsbevis. Den av de explosivvarusakkunniga
föreslagna benämningen inköpskort synes mindre lämplig.
De regler, som enligt min mening sålunda böra gälla i fråga om förvärv av
ammunition, ansluta sig i stort sett till de explosivvarusakkunnigas förslag
och medföra för allmänhetens vidkommande samma fördelar som detta.
Till förhindrande av missbruk av den friare inköpsrätt som sålunda förordats
böra vissa kontrollföreskrifter meddelas. Dessa böra dock ej göras
mera omfattande än som är nödvändigt.
Såsom tidigare framhållits är det av vikt att licensbestämmelserna om
ammunition tillämpas på ett enhetligt och riktigt sätt. Detta gäller icke endast
de allmänna förutsättningarna utan också ammunitionsmängden. Till
främjande härav böra tillämpningsföreskrifterna göras så utförliga och vägledande
som möjligt. Detta är angeläget ej minst därför att licensprövningen
skall tillkomma ett väsentligt större antal myndigheter än vad nu är fallet.
Föreskrifterna böra bl. a. behandla principerna för bestämmande av ammunitionslilldelningens
storlek. I likhet med vapenutredningen och de explosivvarusakkunniga
anser jag, att den nu i allmänhet tillämpade ordningen
med rigoröst och schablonmässigt bestämmande av ainmunitionsmäng
-
44
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
den bör avskaffas och prövningen ske efter mera rationella grunder. I huvudsak
synas de riktlinjer, som vapenutredningen härvidlag uppdragit, böra
följas. Såsom allmän regel bör sålunda gälla, att i den mån sökanden uppfyller
de personliga kvalifikationerna och den mängd ammunition han begär
uppenbarligen icke överstiger hans behov under ett år, någon minskning
i den begärda ammunitionsmängden icke bör ske.»
Ansvarsbestämmelser m. m.
Enligt 20 § 1 mom. gällande vapenkungörelse skola dagsböter eller fängelse
samt, med visst undantag, förverkande av egendomen ådömas bl. a.
om någon innehar skjutvapen utan att vare sig på grund av kungörelsen
den 26 juli 1927 (nr 338) eller enligt den gällande vapenkungörelsen hava
deklarerat vapnet eller erhållit föreskrivet tillstånd till förvärv eller innehav
av vapnet eller till införsel därav. Motsvarande straffbestämmelse i 36 §
1 mom. förslaget angiver icke vilka som äro berättigade att innehava skjutvapen.
Det stadgas endast, att om någon innehar skjutvapen utan att vara
berättigad därtill han skall straffas med dagsböter eller fängelse samt att
egendomen — utom i vissa undantagsfall — skall förklaras förverkad. Icke
heller i övrigt upptager förslaget någon bestämmelse, vari angives vem som
äger inneha skjutvapen.
För andra skiljaktigheter mellan förslaget och gällande kungörelse i fråga
om ansvarsbestämmelserna finnes redogörelse å s. 104—108 i propositionen.
Utskottet.
Genom propositionen framlägges förslag till en ny vapenförfattning, avsedd
att ersätta 1934 års vapenkungörelse. Förslaget bygger på nämnda
kungörelse. Avvikelserna från denna avse i huvudsak dels att skapa bättre
kontroll över vapeninnehaven och förstärka skyddet mot missbruk av vapen,
dels att, där så varit möjligt, åstadkomma lättnader för allmänheten
och förenkla handläggningen av ärenden rörande skjutvapen och handvapenammunition.
Reformförslag, som framkommit under den tid vapenkungörelsen
varit gällande, ha prövats och i vissa fall godtagits. Förslaget är i
det stora hela väl avvägt. Den avgränsning som skett i förhållande till lagstiftningen
om explosiva varor synes jämväl lämplig. Utskottet, som i det
följande kommer att närmare ingå på vissa särskilda frågor, har icke funnit
anledning till erinringar mot förslaget i andra hänseenden än där angives.
I strävandena att åstadkomma förstärkt skydd mot missbruk av vapen
intaga bestämmelserna i 6 § om tillfällig utlåning av skjutvapen en central
plats. Dessa bestämmelser uppställa såsom villkor för att dylik utlåning
skall få ske utan särskilt tillstånd vissa krav i fråga om låntagarens person.
Denne måste sålunda bl. a. ha fyllt sexton år. De allmänna reglerna om
utlåning av skjutvapen gälla icke utlåning till medlem från skytteförbund
och skytteföreningar, tillhörande det frivilliga statskontrollerade skytteväsendet,
samt därmed jämställda sammanslutningar. För sådan utlåning med
-
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
45
delas i 9 § särbestämmelser, vilka icke stadga vare sig särskild minimiålder
för låntagaren eller uppställa andra krav i fråga om dennes personliga
kvalifikationer.
Enligt utskottets mening är det av största vikt, att skjutvapen icke komma
i händerna på alltför unga personer. Att handhava dylika vapen så, att
fara föi olycka icke uppkommer, kräver i allmänhet viss mognad. Det är
känt, att svåra olyckor vållats av barn och unga personer med skjutvapen.
Beträffande det i 6 § upptagna fallet må erinras om att prövningen av låntagarens
kvalifikationer verkställes av vapeninnehavaren själv. Den i paragrafen
stadgade åldersgränsen synes under dessa förhållanden alltför låg.
Utskottet vill förorda, att densamma höjes till aderton år.
Vad de i 9 § angivna sammanslutningarna angår må förutsättas, att
dessas funktionärer verkställa en omsorgsfullare prövning av låntagarens
kvalifikationer än som i allmänhet kan förväntas av en enskild vapeninnehavare.
För rätten att låta medlem använda sammanslutningen tillhörigt
vapen under sammanslutningens omedelbara ledning synas icke heller några
inskränkningar böra gälla. Däremot kan ifrågasättas, om utlåning under
andra former bör ske helt på sammanslutningens ansvar. Det synes sålunda
icke böra ifrågakomma, att skjutvapen, som utlånats av sammanslutning,
innehavas av alltför unga personer utan kontroll. Härvid är att märka, att
sammanslutningens utlåningsrätt enligt förslaget icke är underkastad den
i 6 § uppställda jämförelsevis snäva tidsbegränsningen. Såsom minimiålder
bör stadgas aderton år. Utskottet får på nu anförda skäl förorda, att 9 §
i förslaget kompletteras med föreskrift att där avsedd utlåning av vapen
till den som ej fyllt aderton år endast må ske vid övning eller tävling, som
äger rum under sammanslutningens kontroll.
I fråga om vapeninnehavares inköp av ammunition innehåller förslaget
avsevärda lättnader. Liksom hittills skall dock gälla, att annan ammunition
än hagelpatroner och vissa i sådana patroner ingående delar icke må förvärvas
utan tillstånd. I motionen 11:323 påyrkas, att den som beviljats
tillstånd att inneha skjutvapen skall utan särskilt tillstånd äga rätt att förvärva
ammunition till sådant vapen. Motionerna 1:258 och 11:324 innehålla
förslag att sådan rätt skall tillkomma den som visar sig ha rätt att
inneha jaktvapen.
Utskottet har under tidigare riksdagar behandlat motionsvis framförda
förslag av liknande innebörd som de i förevarande motioner upptagna
men har icke ansett sig kunna biträda desamma. Av den ovan lämnade redogörelsen
framgår även, att frågan underkastats en ingående prövning under
förarbetena till propositionen. Departementschefen har till motivering
för sin ståndpunkt framhållit, att ett upphävande av kontrollen från det
allmännas sida av ammunitionsförvärven i hög grad skulle försvåra förverkligandet
av det syfte vapenförfattningen har att tillgodose. Häri kan utskottet
instämma. Genom de föreslagna lättnaderna för ammunitionsförvärven
torde för övrigt de med kontrollen förenade olägenheterna för allmänheten
i icke ringa utsträckning bortfalla. Utskottet får sålunda, med avstyrkande
av motionerna, förorda Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del.
46
Första lagutskottets utlåtande nr 44.
Förslagets 36 § stadgar straff bl. a. för den som innehar skjutvapen utan
att vara därtill berättigad. Även andra stadganden i förslaget kräva för sin
tillämpning kännedom om vilka som äro berättigade att inneha skjutvapen.
Förslaget innehåller emellertid icke någon bestämmelse, vari angives när
rätt att inneha vapen föreligger; detta framgår allenast indirekt av skilda
stadganden. Enligt utskottets mening hör den blivande vapenförordningen
upptaga ett allmänt stadgande om rätten att inneha skjutvapen. Stadgandet
skulle efter mönster av gällande vapenkungörelse kunna införas i straffbestämmelsen
för olovligt vapeninnehav. En sådan anordning synes emellertid
mindre lämplig med tanke på de övriga stadganden i förslaget, vilka såsom
förutsättning för sin tillämpning uppställa att någon har eller saknar rätt
att inneha skjutvapen. Det av utskottet förordade stadgandet torde därför i
stället böra införas bland förslagets inledande bestämmelser.
Vid sin granskning av förslagets lagtekniska utformning har utskottet
vidare lagt märke till att de för skytteföreningar och därmed jämställda
sammanslutningar uppställda särreglerna vanligen finnas anmärkta i de
allmänna stadganden, från vilka de göra undantag. Detta gäller dock icke
den i 23 § första stycket meddelade allmänna regeln, att tillstånd till förvärv
av ammunition endast må meddelas enskild person, som finnes vara i
behov av ammunitionen samt skäligen kan antagas ej komma att missbruka
densamma. Den för sammanslutningarna gällande särregeln finnes i 25 §
1 mom. Hänvisning till denna synes för tydlighetens skull böra införas i
23 §.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionerna 1:258, 11:323
och 11:324, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att
riksdagen vid granskning av det vid förevarande proposition,
nr 95, fogade förslaget till vapenförordning ej funnit
skäl att göra andra uttalanden än utskottet i förevarande
utlåtande upptagit.
Stockholm den 20 maj 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Krugel, Lindblom, fru Sjöström-Bengtsson,
herrar John Wiktor Jonsson, Löthner* och Ivar Nilzon;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,
Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken, fröken Öberg, herrar
Fagerholm* och Gustafsson i Borås*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
491973
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till vapenför ordning. s. 1 i texten