Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

1949-11-09 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 182, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll föreslagit

riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen såsom vilande

antaget förslag till tryckfrihetsförordning bleve slutligen godkänt, antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag om förbud mot spridning av vissa

kartor m. m.

På hemställan av utskottet har årets riksdag under vårsessionen beslutat

uppskjuta behandlingen av denna proposition till den nu pågående höstsessionen.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angivits anförts till stöd för

lagförslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt den nya tryckfrihetsförordningen betraktas tryckt karta såsom

tryckt skrift även då den utgives separat. Nu gällande administrativa bestämmelser

om förbud mot försäljning av vissa kartor måste därför ersättas

med lagbestämmelser; detta är förutsett i tryckfrihetsförordningen, vilken

lämnar utrymme för en reglering i lag av denna fråga. Propositionen

innehåller förslag till lagstiftning härom.

Förslaget innebär .att kartor över svenskt område i större skala än

1: 1 000 000 skola granskas och godkännas av kartverket i fråga om detaljer

av betydelse för försvaret. För att karta i större skala än 1: 20 000 skall

få spridas fordras särskilt tillstånd av kartverkskommissionen. I fråga om

den nya ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, vilken utgives av kartverket,

förutsättes att ett mindre antal kartblad skola vara hemliga och att kartbladen

i övrigt skola tillhandahållas efter rekvisition hos kartverket. Några

särskilda inskränkningar i rätten att förvärva de kartblad som icke äro hemliga

föreslås ej.

Gällande bestämmelser.

I kungörelsen den 6 november 1942 (nr 880), som ändrats genom kungörelse

den 1 juni 1945 (nr 225), angående förbud mot försäljning in. in. av

vissa kartor stadgas att karta över Sverige eller del därav i större skala

1 Bihang till riksdagens protokoll 191*9. 9 samt. 1 avd. Nr 49.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

än 1:1 000 000 cj får framställas eller mångfaldigas för försäljning eller

eljest för spridning, med mindre kartan i fråga om sådana detaljer, som

kunde vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen blivit godkänd

vid granskning i rikets allmänna kartverk. Är kartan i större skala än

1: 50 000, må den ej försäljas i allmänna handeln annat än mot rekvisition

av statlig eller kommunal myndighet eller, såvitt angår enskilda, mot av

statlig eller kommunal myndighet tillstyrkt rekvisition. Genom kungl. brev

den 13 juli 1945 har hinder förklarats icke möta mot försäljning i allmänna

handeln av allmänt sjökort i skala 1: 50 000 eller därunder, oaktat detsamma

innehåller specialplansch i större skala än 1: 50 000.

I fråga om utförsel ur riket äro kartor underkastade det allmänna exportförbud

som gäller enligt kungörelse den 21 mars 1941 (nr 168) i dess

lydelse enligt kungörelse den 27 april 1945 (nr 142) och med däri den 19

oktober 1945 (nr 680) och den 26 april 1946 (nr 153) vidtagna ändringar.

Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) angående förbud mot

försäljning och utförsel av flygfotografier m. m. samt kungörelse den 27

september 1945 (nr 639) är det förbjudet att utan tillstånd av chefen för

försvarsstaben eller militär befattningshavare, som denne utsett, försälja,

hålla till salu eller utdela eller från riket utföra fotografi, som tagits under

luftfärd över svenskt område, fotografi av arméns, marinens eller flygvapnets

stridskrafter eller försvarsväsendet tillhörande befästningsanläggning,

fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning samt fotografi öiver

kraftverksanläggning, vilket tagits på sådant sätt att anläggningen framträder

i fågelperspektiv. Förbudet gäller även efterbildning av fotografi, varmed

bl. a. avses i tryckpress framställd efterbildning.

Kartverkskommissionens förslag m. m.

I den nya tryckfrihetsförordningen, vilken antagits vid 1949 års riksdag

och gillats av Kungl. Maj :t och som träder i kraft den 1 januari 1950, har

begreppet tryckt skrift fått en vidsträcktare innebörd i fråga om karta, ritning

eller bild än tidigare. Det har enligt nu tillämpliga regler ansetts att

karta, ritning eller bild, om den ingår i tryckt skrift, tillhör denna men

däremot, om den utgives fristående, icke skall betraktas som tryckt skrift i

tryckfrihetsförordningens mening. Därför ha bestämmelser angående förbud

mot försäljning av vissa kartor och bilder kunnat utfärdas i administrativ

ordning. Då den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning, blir

emellertid karta, ritning eller bild enligt 1 kap. 5 § att anse som tryckt

skrift, även om den ej åtföljes av text. För att likväl möjliggöra vissa inskränkningar

i spridningen av sådan karta över Sverige eller del därav,

som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, eller av därmed

jämförlig ritning eller bild har ett särskilt stadgande upptagits i 6 kap. 2 §,

enligt vilket närmare bestämmelser beträffande spridande av dylik karta,

ritning eller bild meddelas i lag. Härigenom uppkommer alltså behov av

bestämmelser i lag för att ersätta de administrativa föreskrifter som nu

finnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

3

Frågan vilka bestämmelser som böra gälla på detta område har varit

föremål för utredning, främst med tanke på den nya ekonomiska kartan

i skalan 1: 10 000, som utgives av kartverket. Kartverkskommissioncn har

sålunda i skrivelse den 15 februari 1947 framlagt förslag rörande kontroll

å framställningen och försäljningen av vissa kartor.

I skrivelsen uttalas, att de restriktiva bestämmelser varom kan vara

fråga ha sin största betydelse för nyssnämnda ekonomiska karta. Kommissionen

hänför också i första hand sitt yttrande till denna karta. Som allmän

regel bör gälla, att kartan icke skall med text, tecken eller på annat sätt

angiva befintligheten av befästningar och av chefen för försvarsstaben såsom

hemliga angivna förråds- och basanläggningar och ej heller upptaga

sådana detaljer som särskilt underlätta angrepp med flyg, robotbomber,

artilleri eller sabotörer mot övriga militära och civila anläggningar av väsentlig

betydelse för försvaret eller folkförsörjningen.

Kartor som icke framställas av kartverket utan utgivas av annan myndighet,

offentlig institution eller enskild böra, enligt kommissionens förslag, i

huvudsak vara underkastade samma bestämmelser i fråga om kartans innehåll

som den ekonomiska kartan, och det enligt 1942 års kungörelse gällande

granskningstvånget bör därför bibehållas. Däremot bör i regel försäljningen

av dessa kartor vara fri. För att det emellertid icke härigenom skall

bliva möjligt att fritt utgiva karta i stor skala över områden av stor betydelse

ur försvarssynpunkt, t. ex. Stockholms skärgård, anser dock kommissionen

att det skall ankomma på kartverket att i samband med granskningen av

kartan besluta angående försäljningen. Kartverket skall därvid, när det kan

anses påkallat av viktiga militära skäl, äga föreskriva rekvisitionstvång av

samma innehåll som i 1942 års kungörelse.

Kartverkskommissionen förordar, att kartor i mindre skala än 1: 200 000

skola få fritt utföras men att andra kartor skola få utföras endast med

licens som meddelas, om kartan är i större skala än 1: 50 000, av Kungl.

Maj :t och eljest av kartverket efter samråd med chefen för försvarsstaben.

Yttranden över kartvcrkskommissionens förslag ha efter remiss avgivits

av överbefälhavaren, kartverket, statens handelskommission samt 1943 års

sekretessutredning.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

anfört bl. a. följande:

Det bör betonas att frågan om spridningen av kartor icke i någon väsentlig

mån är en tryckfrihetsfråga. Utvidgningen av tryckfrihetsförordningens

tillämplighet beträffande kartor har skett för att en praktiskt tillfredsställande

avgränsning av begreppet tryckt skrift skall vinnas. Å andra sidan

ha de tryckfrihetssakkunniga uttalat att ur yttrandefrihetens synpunkt kravet

på fri spridning av kartor över Sverige eller del därav samt ritningar

och bilder, som äro jämförliga därmed, icke gör sig lika starkt gällande

som då fråga är om andra tryckalster men att däremot starka skäl kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

föreligga att begränsa spridningen av sådan karta, ritning eller bild, om den

innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

Lagbestämmelser erfordras i första hand för att förhindra spridningen

av karta, vilken innehåller detalj uppgifter som kunna vara av betydelse

för rikets försvar. Liksom hittills böra de kartor som äro avsedda för spridning

granskas av kartverket, och uteslutning av vissa detaljer bör därvid

kunna uppställas som villkor för att spridning skall tillåtas. Av principiella

skäl möjliggör tryckfrihetsförordningen icke föreskrifter om förhandscensur.

Principiellt kan förbud således icke meddelas mot själva framställandet

och mångfaldigandet av karta, som ej blivit granskad och godkänd.

Spridningsförbud för kartan torde emellertid, såsom jag framhållit vid

framläggandet av propositionen till 1948 års riksdag angående ny tryckfrihetsförordning,

utgöra tillräcklig grund för en sådan granskning som redan

nu utövas av kartverket. I praktiken torde den som framställer kartan, för

att icke drabbas av spridningsförbudet, vanligen låta kartverket granska

denna redan då den föreligger i korrektur. Förbudet mot censur utgör icke

något hinder mot att en sådan av kartframställaren begärd granskning av

korrektur utföres.

De nu gällande bestämmelserna i 1942 års kungörelse innebära att

granskning av kartdetaljer skall ske, så snart kartan är i större skala än

1: 1 000 000. Kartverkskommissionen har förordat att denna regel bibehålies

och det torde ej föreligga några skäl att frångå densamma. Liksom hittills

bör undantag göras för kartor vilka framställas för försvarsväsendets räkning.

Såsom framgår av kommissionens yttrande är det ej heller meningen

att sådan granskning skall avse hittills vanliga förrättningskartor, t. ex. för

fastighetsbildning eller planändamål.

I vilken utsträckning vissa kartdetaljer böra vara uteslutna för att karta

skall kunna godkännas för spridning torde icke lämpligen kunna regleras

i detta sammanhang. Det bör ankomma på kartverket att i det enskilda fallet

besluta härom, men jag förutsätter att Kungl. Maj:t i administrativ ordning

kommer att meddela kartverket erforderliga anvisningar.

Beträffande kartor som utgivas av annan än kartverket innebär kommissionens

förslag att försäljningen i regel bör vara fri. För att det emellertid

icke därigenom skall bli möjligt att upprätta och fritt sälja karta i stor

skala över områden av stor betydelse ur försvarssynpunkt förordar dock

kommissionen att de enligt 1942 års kungörelse gällande inskränkningarna

i den allmänna handeln med dylika kartor skola bibehållas men att det skall

ankomma på kartverket att i samband med granskningen av kartorna besluta,

huruvida fri försäljning skall få ske. Därvid skulle kartverket i regel

ha att medgiva fri försäljning men i undantagsfall, när så av viktiga militära

skäl vore påkallat, kunna föreskriva att kartorna skulle vara underkastade

rekvisitionstvång. Vad nu sagts skulle således enligt kommissionens

förslag gälla kartor i större skala än 1: 50 000, dock med undantag

av vissa äldre ekonomiska kartor i skala 1:20 000, vilka skulle få säljas

fritt. Kartverket har i sitt yttrande förordat att bestämmelserna skola gälla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4g.

5

endast kartor i större skala än 1: 20 000 och överbefälhavaren har intagit

samma ståndpunkt men uttalat att kartverkets befogenhet att medgiva fri

försäljning borde begränsas till kartor som äro av väglednings- eller turistkartenatur.

En anordning som innebär att tillstyrkan av någon statlig eller kommunal

myndighet fordras för att karta skall få säljas i den allmänna handeln

lär i längden sakna större betydelse för att försvåra ett obehörigt anskaffande

och utnyttjande av kartor och jag kan därför icke tillstyrka dess bibehållande.

Ett fullständigt frigivande av försäljningen beträffande alla av

annan än kartverket utgivna kartor skulle emellertid å andra sidan, såsom

kommissionen anfört, kunna leda till att kartor i stor skala över områden

som äro särskilt viktiga ur försvarssynpunkt utgivas och spridas. Särskilt

då det gäller de områden över vilka kartblad av den nya ekonomiska kartan

icke skola få utlämnas till spridning utan skola hållas hemliga, är det

av vikt att spridningen av motsvarande kartor, upprättade på kommunalt

eller enskilt initiativ, kan förhindras. För spridning av kartor i stor skala,

lämpligen sådana i större skala än 1: 20 000, bör därför fordras tillstånd

med hänsyn ej allenast till de på kartan återgivna detaljerna utan även till

den betydelse kartan som helhet äger ur försvarssynpunkt. Fråga om sådant

tillstånd bör lämpligen prövas av kartverkskommissionen, i vilken

representanter finnas för både militära och civila myndigheter som kunna

beröras av frågan. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare

anvisningar rörande tillståndsprövningen. Hinder torde icke böra möta att

begränsa tillstånd till att avse spridning för visst ändamål, t. ex. planeringsverksamhet.

Enligt 1942 års kungörelse medför överträdelse av förbudet mot framställning

eller mångfaldigande av karta, som ej blivit godkänd, ej allenast

straff utan även förverkande av kartan eller, om den ej kan tillrättaskaffas,

dess värde. Uppenbarligen kan det vara av vikt att förverkande av

karta kan ske även vid överträdelse av de nu förordade bestämmelserna om

förbud mot spridning av karta i vissa fall. I allmänhet kan tryckt skrift icke

konfiskeras annat än i de fall och i den ordning tryckfrihetsförordningen

angiver. På grund av stadgandet i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen

torde emellertid hinder icke möta alt meddela bestämmelser om förverkande

av karta som där avses på grund av otillåten spridning av kartan. Det

bör dock framhållas att sådana bestämmelser icke kunna medföra att tryckt

skrift eljest kan konfiskeras; åtgärden kan således endast avse kartan och,

om denna är förbunden med annan tryckt skrift på sådant sätt att den icke

särskilt kan bli föremål för förverkande, torde sådan åtgärd icke kunna

ifrågakomma.

Med hänsyn till att tryckt karta, såsom jag tidigare framhållit, enligt nya

tryckfrihetsförordningen är att hänföra till tryckt skrift kommer den allmänna

grundsatsen om rätt att fritt sprida tryckt skrift även att gälla tryckta

kartor. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser torde icke endast gälla

spridning inom riket ulan även omfatta spridning som innebär utförsel. Då

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning sättes alltså det gällande

exportförbudet beträffande tryckta kartor ur kraft. För att förbud

mot utförsel av kartor skall kunna bibehållas erfordras därför bestämmelser

med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen. Förbudet att ur riket

utföra kartor påkallas av helt andra skäl än det allmänna exportförbudet.

Det torde därför vara lämpligt att, såsom kartverkskommissionen föreslagit,

frågan härom regleras särskilt. Härvid torde lämpligen i detta sammanhang

böra upptagas ett allmänt förbud att utan tillstånd av Kungl. Maj :t

eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer ur riket utföra genom tryck

mångfaldigad karta över svenskt område i skalan 1: 200 000 eller större

skala. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

rörande förbudets tillämpning. Vid överträdelse av förbudet bli allmänna

regler om straff för olovlig varuutförsel m. in. tillämpliga.

Vad i det föregående anförts om kartor har endast avsett tryckta sådana.

Emellertid torde det icke möta några svårigheter att mångfaldiga kartor

genom annan metod än tryck, t. ex. genom fotografisk metod. Samma synpunkter

beträffande granskning av karta och tillstånd till spridning därav

samt utförsel av karta göra sig gällande, oavsett framställningssättet. Det

torde emellertid icke föreligga någon anledning att upptaga bestämmelser

i lag för annat än tryckta kartor; i övrigt kan motsvarande reglering ske

i administrativ ordning.

Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) gäller förbud att

sprida flygfotografier över svenskt område och vissa andra fotografier. Förbudet

avser även efterbildning av fotografi. Sådan efterbildning kommer,

om den är framställd i tryckpress, enligt den nya tryckfrihetsförordningen

att anses som tryckt skrift; bestämmelser med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen

äro därför erforderliga. Några skäl att i sak göra ändring

i vad som gäller enligt 1940 års kungörelse föreligga icke. Kungörelsen

avser i främsta rummet bilder som framställts med fotografisk metod och

som följaktligen icke falla under tryckfrihetsförordningen. För dem gälla

även efter det den nya tryckfrihetsförordningen trätt i tillämpning de bestämmelser

som meddelas i administrativ ordning. Det torde icke vara

lämpligt att olika regler gälla för spridningen av dessa fotografier och av

efterbildningar därav. På grund härav bör i detta sammanhang stadgas att

genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är

att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig icke må spridas

utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer,

om efterbildningen innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare tilllämpningsföreskrifter

till detta förbud och att därvid särskilt meddela erforderliga

bestämmelser angående tillståndsprövning och påföljd för överträdelse

av förbudet. I sådana hänseenden kunna därigenom gemensamma

bestämmelser bibehållas för nu avsedda fotografier och för efterbildningar

därav.

Nu föreslagna lagbestämmelser böra träda i kraft den 1 januari 1950, då

den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

7

Sjö k arteve rkets förslag.

I en till utskottet inkommen skrivelse av den 29 april 1949 framförde

sjökarteverket vissa erinringar mot lagförslaget på grund av att detta, som

tydligen avsåge jämväl de av sjökarteverket utgivna sjökorten, icke utformats

med hänsyn härtill.

I skrivelse den 21 maj 19^9 anhöll utskottet hos statsrådet B. G. E.

Danielson under åberopande av § 46 riksdagsordningen, att denne måtte

utverka Kungl. Maj :ts befallning till sjökarteverket att i samråd med andra

sakkunniga myndigheter verkställa den vidare utredning rörande förevarande

lagförslag, som kunde föranledas av att den tilltänkta lagen syntes

böra göras tillämplig jämväl å sjökort. Genom ämbetsskrivelse den 3 juni

1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt sjökarteverket att efter erforderligt samråd

med överbefälhavaren, kommerskollegium, statens handelskommission, kartverlcskommissionen

och 1943 års sekretessutredning verkställa den av utskottet

äskade utredningen.

Sjökarteverket anförde i skrivelse till nyss nämnda myndigheter bl. a.

följande:

Såvitt sjökarteverket kan bedöma torde begreppet karta såväl i tryckfrihetsförordningen

som i nu förevarande lagförslag omfatta jämväl de av

sjökarteverket utgivna sjökorten. Å andra sidan synas förarbetena till lagförslaget

närmast giva vid handen, att allenast landkartor åsyftas. Skulle

sjökorten — vilka som nämnts icke utgivas av rikets allmänna kartverk —

underkastas granskning i fråga om detaljer, som kunna vara av betydelse

för rikets försvar, vill det synas som om denna granskning, vilken bör företagas

ur marina försvarssynpunkter, icke bör vara förlagd hos rikets allmänna

kartverk, som saknar marin expertis. Ifrågavarande granskning synes,

såvitt avser av andra än sjökarteverket utgivna sjökort, böra anförtros chefen

för marinen.

Den i 1 § uppställda förutsättningen av kartverkskommissionens tillstånd

för spridande av kartor i större skala än 1: 20 000 synes ej heller böra

vinna tillämplighet å sjökorten. Praktiskt taget varje sjökort innehåller

s. k. specialer över mera betydande hamninlopp, vanligen i skala 1: 10 000.

Då kartverkskommissionen enligt sin instruktion (SFS 1946 nr 468) har

till uppgift att vara ett rådgivande organ i mera betydelsefulla frågor rörande

riktlinjerna för de allmänna kartarbetena -—• det är åtminstone i praxis

fastslaget att kommissionen icke har någon befattning med sjökorten

och då ingen av dess ledamöter torde besitta sjömilitär sakkunskap synes,

av enahanda skäl som nyss anförts, i 1 § omförmält tillstånd lämpligen böra

meddelas av chefen för marinen.

Vid sjökarteverkets skrivelse fanns fogat följande inom verket upprättade

förslag till

Lag

om förbud mot spridning nv vissa kartor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk eller

sjökarteverket framställd landkarta eller sjökort över svenskt område i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 4g,

större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller annorledes spridas,

om ej landkartan eller sjökortet blivit i fråga om detaljer som kunna vara

av betydelse för rikets försvar godkänd vid granskning i nedan angiven

ordning.

Granskning verkställes beträffande landkarta i allmänna kartverket och

beträffande sjökort av chefen för marinen. Tillstånd till spridning av landkartor

eller sjökort i större skala än 1: 20 (T00 meddelas beträffande landkartor

av kartverkskommissionen och beträffande sjökort av chefen för

marinen.

Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande

av landkarta och sjökort eller tillstånd till spridning därav som avses i

första stycket. Vad här ovan stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet

av landkarta eller sjökort som framställts för dess räkning.

2 §•

Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes

sprider landkarta eller sjökort straffes med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. Om förverkande av landkarta eller sjökort varom fråga är

gäller vad i allmänhet är stadgat om förverkande av föremål som använts

såsom hjälpmedel vid brott.

Utdömda böter ävensom förverkad landkarta och sjökort eller dessas

värde tillfalla kronan. Förverkad landkarta eller sjökort skall överlämnas

till kartverket respektive sjökarteverket.

3 §•

Landkarta eller sjökort över svenskt område, framställd genom tryck, i

skala 1: 200 000 eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer utföras ur riket.

4 §•

Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är

att hänföra till landkarta eller sjökort som avses i 1 §, är därmed jämförlig

må, om den innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas

utan tillstånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer;

Konungen meddelar härom närmare bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Har landkarta eller sjökort

enligt äldre bestämmelser vid vederbörlig granskning godkänts för framställning

eller mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt.

Ej heller erfordras tillstand till spridning av landkarta eller sjökort

enligt denna lag, om sådant tillstand meddelats enligt äldre bestämmelser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

9

Yttranden över sjökarteverkets förestående lagförslag inkommo från

samtliga förut nämnda myndigheter. Kommerskollegium hade endast vissa

formella erinringar mot sjökarteverkets lagförslag och fogade vid sitt yttrande

ett med hänsyn till dessa överarbetat lagförslag. 1943 års sekretessutredning

hade ur de synpunkter utredningen hade att företräda icke något

att erinra mot förslaget. Statens handelskommission begränsade sitt yttrande

till att avse 3 § i sjökarteverkets förslag mot vars innehåll kommissionen

icke hade något i princip att invända.

Sjökarteverkets förslag att ersätta begreppet karta med

termerna landkarla och sjökort avstyrkes av kartverkskommissionen,

som härom yttrar:

I den nya tryckfrihetsförordningens mening är givetvis sjökort att hänföra

till karta. Begreppet karta omfattar också utan tvivel i teknisk mening

varje skalenlig avbildning av ett område, vare sig det gäller land- eller sjöterritorium.

Det synes därför av formella skäl knappast vara lämpligt att i en lag,

som utgör en förutsatt följdförfattning till tryckfrihetsförordningen, införa

några nya begrepp på sätt sjökarteverket föreslagit genom uppdelning av

begreppet karta i landkarta och sjökort.

Överbefälhavaren anför i denna del huvudsakligen samma synpunkter

som kartverkskommissionen.

Vad angår 1 § i övrigt ha kartverkskommissionen och överbefälhavaren

icke velat göra annan ändring än att första stycket föreslås skola

börja med följande ord: »Genom tryck mångfaldigad av annan än rikets allmänna

kartverk eller sjökarteverket framställd karta . . .» Såsom motivering

för sin ståndpunkt har kartverkskommissionen anfört:

För de sjökort som utgivas av sjökarteverket synes ansvaret för utgivandet

böra vila å verket. I administrativ väg torde böra utfärdas föreskrifter

om vad i handeln förekommande av sjökarteverket framställda sjökort få

upptaga ur marin- och sjöfartssynpunkt. Vidare torde böra utfärdas föreskrifter

om viss granskning av sjökorten ur militär synpunkt.

Vid denna granskning skall tillses att å sjökorten icke upptagas detaljer

— huvudsakligen detaljer å land — som kunna medföra olägenhet med

hänsyn till försvaret. Det är alltså här fråga om en granskning av alldeles

samma slag som den granskning som verkställes av vanliga landkartor före

utgivandet. För att erforderlig enhetlighet skall vinnas torde kartverket

böra inkopplas härvid. Innan sjökarteverket utger sjökort bör sjökarteverket

sålunda låta granska sjökortet i kartverket. Skulle — efter förhandling

mellan verken — tveksamhet kvarstå t. ex. om viss detalj bör uteslutas

ur sjökortet eller ej, torde samråd höra ske även med militär myndighet,

närmast försvarsstaben. Bland annat enär det sätt, på vilket ändring av

sjökortet sker, kan ha direkt betydelse ur sjösäkerhetssynpunkt, synes

emellertid beslutanderätten om och ansvaret för sjökortens utformning formellt

böra vila å sjökarteverket. Om kartverket formellt skulle svara för

granskningen, skulle en uppdelning av ansvaret för sjökorten ske, som ur

olika synpunkter kan vara mindre lycklig.

Hur än granskningen av de av sjökarteverket utgivna sjökorten anordnas,

synes det f. ö. onödigt att granskningsförfarandet regleras i lagen. Eu smi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

dig anpassning till vad som med hänsyn till omständigheterna kan vara

lämpligast försvåras därigenom. Den föreslagna ändringen i lagen synes

alltså böra ske, hur än granskningsförfarandet beträffande sjökarteverkets

sjökort anordnas.

Vad därefter angår sådana sjökort som utgivas av annan än sjökarteverket

torde det för de ganska ovanliga fall, som det här är fråga om, icke

vara erforderligt eller lämpligt att föreskriva en annan ordning för granskningen

än den som gäller för kartor i allmänhet. Gränsdragningen mellan

begreppen sjökort och landkarta torde för övrigt i dessa fall kunna möta

viss svårighet. Kartverkskommissionen förordar därför att granskningen

ombesörjes av kartverket, varvid samråd dock bör ske med sjökarteverket.

Erforderliga föreskrifter om sådant samråd och — i tveksamma fall eventuellt

jämväl med militär expertis — torde böra utfärdas i administrativ

ordning.

I fråga om sjökort, som utgivas av sjökarteverket, medför kartverkskommissionens

förslag att sjökarteverket — efter erforderligt samråd med kartverket

— beslutar om spridningen. Erforderliga administrativa föreskrifter

härom böra meddelas av Kungl. Maj :t. Andra sjökort (i större skala än

1:20 000) torde förekomma mycket sällan. Spridningstillstånd i fråga om

sådana sjökort — vilka alltså utgivas av annan än sjökarteverket — torde

böra givas av kartverkskommissionen. Det lärer kunna förutsättas, att samråd

därvid sker med sjökarteverket.

Överbefälhavaren har för sin del framfört förslag, som helt överensstämma

med kommissionens. Han anför därvid bl. a. följande:

Med avseende på granskning av sjökort i större skala än 1: 1 00.0 000 vill

jag framhålla att sjökorten omfatta och återge objekt på landområden liksom

vissa »landkartor» återge delar av havet. Så finnes t. ex. av Svenska

Turisttrafikförbundet utgivna kartor vilka torde få betraktas som en kombination

av »landkarta» och sjökort. Det synes icke tillfredsställande att

allmänheten skall behöva vända sig till två myndigheter för ifrågavarande

kartgranskning. Med anledning härav bör granskning av sjökort som utgivas

av annan än sjökarteverket åvila kartverket, varvid samråd dock bör

ske med sjökarteverket

I lagen omnämnt salu- och spridningsförbud synes icke böra omfatta av

kartverket eller sjökarteverket utgivna kartor. För övriga kartor bör kartverkskommissionen

bevilja spridningstillstånd.

Inom kartverkskommissionen har chefen för kartverket överdirektören

Hernlund haft avvikande mening. Han funne ur de synpunkter, som legat

till grund för det ifrågavarande lagförslaget, lämpligast och ur enhetlighetssynpunkt

mest effektivt att endast en myndighet hade att svara för övervakningen

av lagens tillämpning beträffande kartgranskning respektive tillstånd

till fri försäljning av kartor i större skala än 1: 20 000. På grund härav

ansåge kartverkschefen, att det i propositionen framlagda lagförslaget bort

tillämpas även för de kartor som benämnas sjökort. Kommissionens yttrande

borde därför enligt kartverkschefens mening i denna del haft följande

innehåll:

Vad angår frågan huruvida annan myndighet än rikets allmänna kartverk

bör granska sjökorten ur de synpunkter, som legat till grund för förslaget

om kartgranskning, får kommissionen som sin mening uttala, att det skulle

vara olyckligt ur tillämpningssynpunkt, om olika myndigheter skulle ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

11

föra den här avsedda granskningen. För kommissionen är det väl bekant,

att uppgifter, som ur försvarsväsendets synpunkt icke ansetts böra införas

på kartor — däri inbegripet de av kartverket utgivna officiella kartorna —

likväl mången gång återfinnas på sjökorten. Enhetlighet i tillämpningen är

en förutsättning för att kartgranskningen ur försvarsväsendets synpunkt

skall bliva tillfredsställade. Det är till föga nytta om en detalj, som är av

betydelse för rikets försvar, borttages på de av kartverket utgivna kartorna

men återfinnes på sjökort och därifrån för illegala ändamål lätt kan införas

på den granskade kartan.

Sjökarteverket har som skäl för sitt förslag att annan myndighet än kartverket

borde granska sjökorten anfört, att granskningen av sjökorten bör

företagas ur marina försvarssynpunkter och att kartverket saknar marin

expertis för en sådan granskning. Detta uttalande torde bero på en missuppfattning

av granskningens innebörd och sättet för dess genomförande.

Enligt lagförslagets 1 § fastställer Konungen närmare bestämmelser angående

godkännande av karta eller tillstånd till spridning därav. Bestämmelser

om vad som icke får införas på kartor fastställes alltså av Kungl.

Maj :t och torde bliva utformade efter hörande av försvarsstaben och de

kartutgivande verken i huvudsak enligt de grunder, som angivits i kartverkskommissionens

utredning och förslag i ämnet den 15 februari 1947. Detta

förslag är upprättat i samarbete med chefen för försvarsstaben och under

beaktande av att försvarsväsendets önskemål och det civila livets behov på

bästa möjliga sätt sammanjämkas beträffande kartornas innehåll. Kartverkets

granskning av inkomna kartor kommer — liksom för närvarande redan

är fallet — att ske genom militärassistenten, som därvid har att följa

de av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelserna. Alla dylika ärenden föredragas

inför kartverkschefen. Om vid granskningen tveksamhet uppstår rörande

behovet av vissa detaljers uteslutning på en viss karta, sker samråd

under band med försvarsstaben. Härvid står militär sakkunskap till förfogande

från såväl armén och marinen som flygvapnet. Det torde ur försvarsväsendets

synpunkt vara till fördel, att dessa frågor behandlas i samråd

med försvarsstaben, som har möjlighet alt bedöma uppkommande

granskningsspörsmål ur alla försvarsgrenarnas intressen. Det synes kommissionen

därför saknas anledning antaga att icke den i lagförslaget avsedda

granskningen genom kartverkets försorg skulle komma att fullt tillgodose

även de marina försvarsintressena.

I detta sammanhang torde till undvikande av missförstånd rörande eventuell

granskning av sjökort ur de synpunkter, som avses i lagförslaget, böra

framhållas, att bestämmelser om vilka sjökort som skola vara hemliga och

vad i handeln förekommande, av sjökarteverket framställda sjökort få

upptaga ur marin- och sjöfartssynpunkt, torde liksom hittills komma att

utfärdas av Kungl. Maj :t på samma sätt som motsvarande bestämmelser avses

skola utfärdas för kartverkets kartproduktion. Någon granskning av

alt sjökarteverket följer de av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelserna rörande

sjökortsframställningen kommer givetvis därvid icke i fråga vid

granskningen inom kartverket. Det gäller endast att granska, att de av

Kungl. Maj :t med stöd av det framlagda lagförslaget utfärdade allmänna bestämmelserna

om kartors innehåll i fråga om detaljer, som kunna vara

av betydelse för rikets försvar, bliva likformigt tillämpade även i fråga om

sjökort. Detta innebär i realiteten beträffande sjökorten, att granskning

sker att detaljer eller påskrifter, som icke få förekomma på övriga kartor,

icke heller införas på sjökorten. I denna del torde kartverket med sin mångåriga

erfarenhet om praxis vid granskningen och om försvarsstabens inställning

härtill vara den mest lämpliga myndigheten alt utöva gransk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 4g.

Det kan i detta sammanhang omnämnas, att sådana kartutgivande statliga

verk som Sveriges geologiska undersökning och luftfartsstyrelsen alltid

underställa kartverket sina kartor i korrektur före utgivningen för granskning

i berörda hänseenden.

Vad kommissionen ovan framhållit beträffande granskning av kartor gäller

även i tillämpliga delar om lagförslagets bestämmelser rörande beviljande

av tillstånd till försäljning eller eljest spridning av kartor i större

skalor än 1: 20 000. Här har i Kungl. Maj :ts förslag till lag kartverkskommissionen

angivits som beslutande myndighet. Ehuru kommissionen anser

att av praktiska skäl det hade varit lämpligare om kartverket — såsom

kommissionen föreslagit — hade blivit den beslutande myndigheten även

i detta fall, vill kommissionen icke i detta sammanhang upptaga denna fråga

till diskussion. För sjökarteverket torde lagförslagets bestämmelser i denna

del sakna större betydelse. Sjökarteverkets sjökort torde som regel vara utgivna

i mindre skala än 1: 20 000, med undantag av vissa specialer över

hamnar. Det finnes enligt kommissionens mening icke något hinder att i

samband med att Kungl. Maj :t med stöd av lagförslagets 1 § andra stycket

utfärdar närmare bestämmelser i ämnet dylika specialer undantagas från

kartverkskommissionens tillståndsprövning och få fritt försäljas, blott specialernas

innehåll granskats av kartverket i fråga om detaljer och påskrifter,

som äro av betydelse för rikets försvar. Även om dylik undantagsbestämmelse

icke skulle utfärdas, kan den tillståndsbeviljande myndigheten

— i lagförslaget kartverkskommissionen — giva ett generellt sådant tillstånd

under nämnda förutsättning. Organisationen av försäljningen av sjökort

beröres ju icke av lagförslagets bestämmelser, utan kan denna alltjämt

ske enligt de grunder sjökarteverket finner lämpliga.

Även ledamoten av kommissionen rektorn Vieweg anförde avvikande mening.

Han uttalade därvid, att även sjökort borde i likhet med andra kartor

granskas av kartverket samt att han därför liksom kartverkschefen

funne att ändring ej lämpligen borde ske av propositionens lagförslag.

Den av sjökarteverket föreslagna ändringen i 2 § av lagförslaget beträffande

förfarandet med till kronan förverkad karta

anse kartverkskommissionen och överbefälhavaren icke böra komma till

stånd.

Rörande exportförbudet i3§i lagförslaget har statens handelskomrnission

erinrat om att kartor och sjökort icke äro uppförda å

den vid kungörelsen den 21 mars 1941 angående allmänt exportförbud fogade

frilistan, varför de sålunda i princip äro underkastade exportförbudet.

Med stöd av bemyndigande i sagda kungörelse hade emellertid kommissionen

från exportförbudet undantagit sjökort under förutsättning att de anmäldes

till utförsel av sjökarteverket. Genom att den exportreglering, som

avsåges med den föreslagna lagstiftningen, skulle omfatta allenast tryckta

kartor och sjökort i skala 1: 200 000 eller större skala, komme utförseln av

kartor eller sjökort i mindre skala än nu nämnts alltjämt att falla under

den allmänna exportförbudskungörelsen. Det torde därför böra övervägas

om och i vad mån utförseln av kartor och sjökort i mindre skala än 1: 200 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49,

13

alltjämt skulle vara underkastad reglering. Bestämmelser härom kunde

emellertid utfärdas i administrativ ordning.

Sjökarteverket har i skrivelse till utskottet den 15 oktober 1949 sammanfattat

vad som förekommit i ovan återgivna yttranden samt gjort vissa

av dessa föranledda uttalanden. Med skrivelsen överlämnade verket till ut-*

skottet förutom visst utredningsmaterial tillika ett nytt lagförslag i ämnet.

Efter att ha redogjort för de tolkningssvårigheter, som rått beträffande

vad som är att hänföra till begreppet karta, förklarar sig sjökarteverket vidhålla

sin uppfattning, att lagen uttryckligen borde göras tillämplig jämväl å

sjökort. Enligt vanligt språkbruk betecknades nämligen ett sjökort knappast

som karta. Ur språklig synpunkt torde icke heller finnas något att erinra

mot begreppet land- eller sjökarta (jfr sjökarteverket, i Finland sjökartaverket

och i Norge sjökartverket).

Sjökarteverket uttalar vidare:

Vad angår de privat utgivna kartorna eller sjökorten ha överbefälhavaren

och kartverkskommissionen framhållit, att beträffande vissa skalenliga avbildningar

svårigheter 1''örefunnes att hänföra dem till rätt kategori (karta

eller sjökort). Sjökarteverket vill instämma häruti. När nu för undvikande

av tveksamhet beträffande rätt granskningsmyndighet, allmänna kartverket

eller sjökarteverket, eventuellt båda i vad på resp. verk ankommer, kartverkskommissionen

liksom överbefälhavaren förordar att granskningen av

de privat utgivna sjökorten anförtros allmänna kartverket, vill sjökarteverket

starkt ifrågasätta, huruvida en sådan ordning omedelbart och på

effektivaste sätt tillgodoser de ändamål som främst åsyftas med granskningen,

försvarets intressen.

Allmänna kartverket saknar marin expertis. Då sjökort i högre grad än

landkartor kunna innehålla uppgifter av betydelse för försvaret, synes det

knappast rationellt att låta granskningen av privat utgivna sjökort utföras

inom allmänna kartverket.

Av den vid kartverkskommissionens yttrande fogade reservationen har

överdirektören Hernlund betecknat granskningen ur försvarssynpunkt som

jämförelsevis rutinartad, varför marin expertis icke syntes behövlig i de

flesta fall. Endast om vid granskningen tveksamhet uppstode rörande behovet

av vissa detaljers uteslutning på en viss karta skedde samråd under hand

med försvarsstaben.

Sjökarteverket hyser för sin del den uppfattningen att privat utgivna sjökort

tarva cn långt mera ingående granskning än landkartor och de fall,

då försvarsstabens mening bör inhämtas, kunna förvisso bli talrika. Sjökarteverket

kan därför icke frångå sin tidigare framförda uppfattning att

föreslagen granskning, såvitt avser privat utgivna sjökort, bör anförtros

marin försvarsmyndighet. Ett särskilt stöd härför har ämbetsverket trott

sig finna i följande omständighet.

Enligt 5 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för

försvaret in. in. jämfört med kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 383) med

vissa bestämmelser angående tillämpningen av nämnda lag (bevakningskungörelsen)

må sjömätning eller lödning vid rikets kuster eller i därtill

hörande skärgårdar, farleder eller hamnar endast ske med tillstånd av chefen

för marinen. Då det ligger i sakens natur, att vid lödning erhållna djupsiffror

inflyta å särskild mätningskarta, synes det i och för sig närmast ligga

till hands alt den tillståndsheviljande myndigheten jämväl anförtros

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

granskningen av de sjökartor som kunna utgivas på grundval av erhållet

lodningsmaterial. Ämbetsverket vill i detta sammanhang erinra om Kungk

Maj :ts brev till chefen för sjökarteverket den 12 februari 1932 ang. framställning

om rätt att företaga vissa lödningar m. m. Enligt detta hade KungJ.

Maj :t lämnat medlem av svenska kryssarklubben, vilken vore svensk medborgare,

tillstånd att i den omfattning, han funne påkallat, företaga lödning

å platser, lämpliga för uppankring av mindre farkoster, ävensom i passager,

som omedelbart ledde till sådana ankarplatser, dock att över sådan lödning

förda anteckningar skulle bringas till allmän kännedom allenast under förutsättning

att medgivande därtill lämnades av chefen för marinstaben och

chefen för sjökarteverket.

Sjökarteverket har i sitt ursprungliga förslag förutsatt att granskningen

av de privat utgivna sjökorten skulle anförtros chefen för marinen. Då på

sätt förut framhållits det synes angeläget med en enhetlig instans för

granskning av såväl land- som sjökartor och då berörda granskning skall

företagas allenast i fråga om detaljer, som kunna vara av betydelse för

rikets försvar, vill det synas sjökarteverket som om granskningen av kartor

och sjökort borde förläggas till försvarsstaben. (Jfr försvarsstabens tillståndsgivning

betr. publicering av flygfotografier m. m.)

Ehuru det remitterade lagförslaget icke berör de av sjökarteverket utgivna

sjökorten, har överbefälhavaren i sitt yttrande föreslagit, att dessa

kort skulle underkastas granskning i allmänna kartverket. Då enligt nuvarande

ordning sjökarteverket icke är underställt gransknings myndighet

synes ej heller i administrativ ordning några förändrade bestämmelser härutinnan

vara påkallade.

Sjökarteverket uttalar slutligen att föreskrift till vilken myndighet förverkad

land- eller sjökarta skall överlämnas icke vore erforderlig. Frågan

därom syntes kunna regleras i administrativ ordning.

Vid skrivelsen hade, såsom nyss nämnts, fogats följande reviderade förslag

till

Lag

om förbud mot spridning av vissa kartor m. ni.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk eller

sjökarteverket framställd land- eller sjökarta (sjökort) över svenskt område

i större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller annorledes

spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i försvarsstaben i fråga

om detaljer, som kunna vara av betydelse för rikets försvar, samt, beträfmande

karta i större skala än 1: 20 000, tillstånd till spridningen meddelats

av chefen för försvarsstaben.

Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande

av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket. Vad

i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet av

karta som framställts för dess räkning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

2 §.

Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes

sprider där omförmäld karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. Om förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet

är stadgat om förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid

brott.

Utdömda böter ävensom förverkad karta eller dess värde tillfalla kronan.

3 §.

I 1 § omförmäld karta över svenskt område, framställd genom tryck, i

skalan 1: 200 000 eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen

eller den myndighet Konungen bestämmer utföras ur riket.

4 §•

Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke

är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den

innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan

tillstånd av chefen för försvarsstaben. Konungen meddelar härom närmare

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Har land- eller sjökarta vid

granskning enligt äldre bestämmelser godkänts för framställning eller

mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt. Ej

heller erfordras tillstånd till spridning av karta enligt denna lag, om sådant

tillstånd meddelats enligt äldre bestämmelser.

Utskottet.

Förevarande proposition har föranletts av att enligt nya tryckfrihetsförordningen

— i motsats till vad som hittills ansetts gälla — även en fristående

karta, som mångfaldigats genom tryck, blir att anse såsom tryckt

skrift och i princip underkastad för sådan gällande regler. Det har dock

i tryckfrihetsförordningen förutsetts, att särregler kunna bliva erforderliga

beträffande spridning av vissa kartor. Erforderliga bestämmelser skola enligt

6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen meddelas i form av lag. I likhet

med departementschefen är utskottet av den uppfattningen att det ur försvarssynpunkt

är nödvändigt att liksom hittills även framgent kontroll i

någon form utövas dels rörande vad som upptages på kartor över svenskt

område i större skalor dels ock i vissa fall beträffande spridandet av sådana

kartor. Nu gällande administrativa föreskrifter om spridning av kartor

måste under dylika omständigheter ersättas av lagregler i ämnet. Då med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 49,

begreppet karta i tryckfrihetsförordningen förstås såväl landkarta som sjökarta

(sjökort), måste denna lagstiftning vara av den art att den är tilllämplig

å båda slagen av kartor.

Vad angår sådana landkartor och sjökort som utgivas av de båda viktigaste

statliga kartproducerande verken, rikets allmänna kartverk och sjökarteverket,

erfordras icke några lagregler i ämnet. Kungl. Maj :t har nämligen

möjlighet att genom administrativa tjänsteföreskrifter bestämma vad

dessa kartor få innehålla och hur de skola försäljas. Regler i förra hänseendet

ha redan givits beträffande sjökort i kungl. brev den 15 april 1932,

medan frågan om utfärdande av motsvarande föreskrifter beträffande landkartor

alltjämt är beroende på Kungl. Maj :ts prövning, sedan kartverkskommissionen

ingivit ett förslag i ämnet. För detta har lämnats närmare

redogörelse i propositionen. Beträffande spridandet av karta finnas nu

vissa föreskrifter, såvitt angår landkarta, i 1942 års kungörelse och i fråga

om sjökort i kungl. brev den 13 juli 1945.

I propositionen ha allenast kartor utgivna av allmänna kartverket undantagits

från det i 1 § angivna förfarandet. Härav skulle följa att sjökarteverkets

sjökort skulle vara underkastade bl. a. den granskning, som

i propositionen föreslås skola utövas av allmänna kartverket. På av kartverkskommissionen

anförda skäl synes det emellertid utskottet lämpligare,

att de båda kartproducerande verken jämställas i förevarande hänseende

och att sålunda jämväl av sjökarteverket utgivna sjökort undantagas granskningen.

I sådant syfte förslår utskottet viss ändring av 1 §. Emellertid bör

genom administrativa bestämmelser tillses, att i förekommande fall nödig

samverkan mellan de båda verken tryggas, så att t. ex. sådana föremål,

vilka ur lantmilitära försvarssynpunkter icke få upptagas å allmänna kartverkets

kartor, icke heller medtagas å sjökort, som utgives av sjökarteverket.

Förevarande lagstiftning kan på nu angivna grunder, så vitt gäller regler

angående kartors innehåll och spridning, begränsas till att avse av

andra än allmänna kartverket och sjökarteverket utgivna kartor. För att

man skall kunna kontrollera att dylika tryckta kartor över svenskt område

icke innehålla ur försvarssynpunkt olämpliga uppgifter, skola dessa enligt

propositionen underkastas granskning i allmänna kartverket, dock endast

under förutsättning att de äro i större skala än 1: 1 000 000. Sjökarteverket

har i anledning härav framhållit, att allmänna kartverket, som saknar marin

expertis, icke är skickat att granska privat utgivna sjökort ur sjömilitära

synpunkter, och har i sitt slutliga förslag hemställt, att granskningen

skall för alla fall, såväl beträffande landkarta som i fråga om sjökort,

överflyttas till chefen för försvarsstaben. Sjökarteverket motiverar

sitt ställningstagande med att hos försvarsstaben finnes förenad lantmilitär

och sjömilitär fackkunskap och att granskningen, som just skall avse

detaljer av betydelse för rikets försvar, lämpligen borde förläggas till militär

myndighet. Sjökarteverket erinrar slutligen om att chefen för försvarsstaben

redan har ett liknande granskningsuppdrag, nämligen i fråga

om flygfotografier.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

17

Utskottet vill till en början framhålla önskvärdheten av att vid granskningsarbetet

såväl lantmilitär som i förekommande fall sjömilitär sakkunskap

finns att tillgå. Fråga uppstår i första hand huruvida avgörandet skall

läggas hos militär eller civil myndighet. Även om av Kungl. Maj :t anvisade

riktlinjer skola följas vid granskningen, kunna dessa uppenbarligen vid tillläinpningen

tolkas olika. Skilda intressen stå bär mot varandra. En uppgift

kan av en militär myndighet bedömas böra borttagas av försvarshänsyn,

medan en civil kartmyndighet är mera benägen att tillgodose kartutgivarens

intresse av att uppgiften skall finnas kvar på kartan. Avvägningen mellan

dessa intressen har enligt nu gällande 1942 års kungörelse varit anförtrodd

allmänna kartverket ensamt, vilken ståndpunkt också propositionen intager.

Det synes knappast föreligga tillräckliga skäl för att nu beröva civil myndighet

denna uppgift. Även arbetstekniskt torde det vara förenat med vissa

fördelar, om granskningsarbetet åvilar myndighet, som sysslar med kartutgivning.

Endast allmänna kartverket och sjökarteverket torde därvid

kunna ifrågakomma som granskningsmyndighet.

Sjökarteverket hade i sitt första förslag utgått från att landkarta skulle

granskas i allmänna kartverket och sjökort av chefen för marinen. Emellertid

torde det, som särskilt kartverkskommissionen framhållit, icke vara

praktiskt möjligt att göra en sådan uppdelning på två slag av kartor. Blandformer

finnas, och vidare innehålla t. ex. sjökorten regelmässigt uppgifter

rörande vissa föremål på land. Det kunde under sådana omständigheter tänkas

ifrågakomma att föreskriva granskning i båda kartverken. Emellertid

bör en sökande icke betungas med att gå till flera myndigheter för att få

en karta godkänd. Om någon erhållit godkännande från ettdera kartverket,

bör han vara tryggad mot straffpåföljd.

Utskottet har på nu angivna skäl stannat för att föreslå att granskningen

skall utföras i ettdera av de båda verken. I princip kommer sålunda den sökande

att kunna efter fritt val ingiva sin karta för granskning till vilketdera

verket han önskar. Det torde emellertid följa av sakens natur, att den

som önskar utgiva en landkarta går till allmänna kartverket och den

som önskar få ett sjökort godkänt vänder sig till sjökarteverket. Om

mot förmodan en landkarta skulle ingivas till sjökarteverket eller ett

sjökort till allmänna kartverket, förutsätter utskottet att vederbörande

verk på eget initiativ överlämnar ärendet till den behöriga myndigheten.

Vidare måste förutsättas all i de fall eu karta innehåller detaljer av betydelse

såväl ur lantmilitär som ur sjömilitär synpunkt kartan blir föremål för

granskning i båda verken, ehuru det formella avgörandet skall ligga hos endast

det ena verket. Med hänsyn till vikten av att enhetliga principer tillämpas

vid granskningen är angeläget att detta samarbete blir effektivt. Utskottet har

emellertid icke funnit erforderligt att i lagtexten intaga närmare bestämmelser

om denna samverkan ulan utgår från att frågan i den män så erfordras

regleras i administrativ väg.

Vad härefter gäller tillståndsgivningen i fråga om spridande av karta

i större skala än 1:20 000 finner utskottet den för alla fall kunna an
2

Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 9 sand. 1 avd. Nr 49.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

förtros kartverkskommissionen. I denna ingår visserligen icke någon särskild

representant för marinen, men chefen för försvarsstaben får i förekommande

fall tillse att även de sjömilitära intressena vinna beaktande. I

denna del föreslår utskottet sålunda icke någon ändring i propositionen.

Såsom sjökarteverket framhållit i sitt slutliga förslag, synes någon bestämmelse

om huru skall förfaras med karta, som förverkats till kronan,

icke erforderlig i denna lag. Utskottet föreslår därför, att andra punkten i

2 § andra stycket i propositionens lagförslag får utgå.

Med instämmande i vad handelskommissionen i sitt yttrande över sjökarteverkets

förslag anfört rörande 3 § vill utskottet framhålla önskvärdheten

av ett närmare övervägande, huruvida icke kartor kunde helt undantagas

från det allmänna exportförbudet, såsom är fallet i fråga om böcker.

Om så skedde, skulle för utförseln av kartor icke gälla andra inskränkningar

än de, som stadgas i förevarande paragraf.

Vid beivrande av överträdelse av utförselförbudet i 3 § skall enligt uttalande

i propositionen lagen om straff för olovlig varuutförsel gälla. För att

undanröja all tvekan härvidlag finner utskottet lämpligt att till paragrafen

foga ett andra stycke, vari klart angives att varuutförsellagen skall vara tilllämplig.

I övrigt har utskottet — bortsett från en redaktionell jämkning i slutstadgandet

— icke funnit anledning till erinran gentemot det av Kungl. Maj :t i

propositionen framlagda lagförslaget.

Med stöd av det anförda får utskottet, sedan den nya tryckfrihetsförordningen

numera blivit antagen och gillad, hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa

ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga följande

förslag till

Lag

om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

1 §•

Genom tryck mångfaldigad, av annan

än rikets allmänna kartverk

framställd karta över svenskt område

i större skala än 1: 1 000 000 må ej

hållas till salu eller annorledes spridas,

om ej kartan blivit godkänd vid

granskning i kartverket i fråga om

detaljer som kunna vara av betydelse

för rikets försvar samt, beträffande

(Utskottets förslag:)

1 §•

Genom tryck mångfaldigad, av annan

än rikets allmänna kartverk eller

sjökarteverket framställd karta över

svenskt område i större skala än

1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller

annorledes spridas, om ej kartan

blivit godkänd vid granskning i allmänna

kartverket eller sjökarteverket

i fråga om detaljer som kunna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 49.

19

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

karta i större skala än 1: 20 000, till- vara av betydelse för rikets försvar

stånd till spridningen meddelats av samt, beträffande karta i större skala

kartverkskommissionen. än 1: 20 000, tillstånd till spridningen

meddelats av kartverkskommissionen.

Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande

av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket.

Vad i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet

av karta som framställts för dess räkning.

2 §•

Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes

sprider karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om

förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet är stadgat om

förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid brott.

Utdömda böter ävensom förverkad Utdömda böter ävensom förverkad

karta eller dess värde tillfalla kro- karta eller dess värde tillfalla kronan.

Förverkad karta skall över- nan.

lämnas till kartverket.

3 §•

Karta över svenskt område, framställd genom tryck, i skalan 1: 200 000

eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer utföras ur riket.

Angående påföljd för överträdelse

av detta förbud gäller vad som är

stadgat i lagen om straff för olovlig

varuutförsel.

4 §•

Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke

är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den

innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan tillstånd

av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer; Konungen

meddelar härom närmare bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950. Har karta enligt äldre be- nuari 1950. Har karta enligt äldre bestämmelser

vid granskning i kart- stämmelser vid granskning i allmänverket

godkänts för framställning el- na kartverket godkänts för framställler

mångfaldigande, vare godkännan- ning eller mångfaldigande, vare gödde

enligt 1 § denna lag icke behov- kännande enligt 1 § denna lag icke

ligt. Ej heller erfordras tillstånd till behövligt. Ej heller erfordras till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets memorial nr 49.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

spridning av karta enligt denna lag, stånd till spridning av karta enligt

om sådant tillstånd meddelats enligt denna lag, om sådant tillstånd medäldre

bestämmelser. delats enligt äldre bestämmelser.

Stockholm den 9 november 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting*, Lindblom*, fru SjöströmBengtsson,

herrar Lindgren, John Wiktor Jonsson*, Löthner, Ivar Nilzon

och Georg Pettersson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg, Landgren, Antby,

Andersson i Mölndal, fru Johansson i Skövde, herrar Svensson i Stenkyrka

och Östlund*.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

493726

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proan Bumpuds joiu png.ioJ rno Bni Ull Bv\sj,of p-na uoifisod vissa kartor m. m. a1 i texten