Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m.
1949-11-16 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 4,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1949:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
1
Nr 51.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående handel med skrot, lump och
begagnat gods m. m.
Genom en den 18 februari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 137, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid
propositionen fogade författningsförslag.
(Gällande bestämmelser:)
Förordningen den 28 maj 1918
angående handel med vissa
begagnade föremål m. m.
1 §•
1 mom. Yrkesmässig handel med
skrot eller lump eller med dit ej hänförliga
begagnade metallvaror, begagnade
beklädnadspersedlar eller begagnade
skodon eller med artiklar,
jämförliga med nu nämnda föremål,
vare, med tillämpning av de föreskrifter,
som nedan stadgas, tillåten
under de villkor, som i övrigt äro för
idkande av handelsrörelse i allmänhet
enligt gällande författningar fastställda.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
1) Förslag
till
Förordning angående handel
med skrot, lump och
begagnat gods.
Härigenom förordnas som följer.
Förordningens tillämpningsområde
m. m.
1 §•
1 mom. Denna förordning äger tilllämpning
å yrkesmässig handel med
järn- och annat metallskrot, lump
samt begagnat gods av följande slag:
1) kläder, skodon,
2) cyklar samt delar av och tillbehör
till cyklar,
3) kameror, klockor, kikare,
4) smycken, äkta pärlor, ädla och
halvädla stenar,
5) ovan ej nämnda föremål, vilka
helt eller till väsentlig del bestå av
1 Bihang till riksdagens protokoll i9i9. 9 samt. 1 avd. Nr SI.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
2 mom. Denna förordning äger ej
tillämpning å handel å marknad och
ej heller å handelsrörelse, som avser
allenast föremål med konst- eller
samlarevärde (antikviteter).
3 mom. Utöver de i denna förordning
meddelade föreskrifter gälle i
fråga om försäljning av begagnade
guld- eller silvervaror vad därom särskilt
är stadgat.
2 §•
1 mom. Handelsrörelse, som i denna
förordning avses, må ej utövas av
annan än den, som till sådan rörelses
idkande erhållit uttryckligt tillstånd.
Sådant tillstånd kan ej förvärvas
av den, som ej råder över sig och
sin egendom eller eljest icke är till
handels idkande i allmänhet berättigad,
och ej heller av den, som jämlikt
17 § 1 mom. första stycket förverkat
rätt att driva handelsrörelse;
(Kungl. Maj:ts förslag:)
guld, silver, platina, nysilver, koppar,
mässing, tenn eller brons.
Med begagnat gods likställes bevis
om pantsättning av dylikt gods.
Till handel hänföres även rörelse,
i vilken förvärvat gods avyttras efter
reparation, nedsmältning eller mindre
bearbetning.
2 mom. Från förordningens tilllämpningsområde
undantages handel
å marknad.
3 mom. Utöver bestämmelserna i
denna förordning skola gälla de föreskrifter,
som i andra författningar
äro meddelade angående idkande av
handel.
2 §•
I denna förordning förstås
med fast handlande den som för
utövande av rörelse, varom i förordningen
är fråga, innehar kontors- eller
butikslokal eller upplagsställe,
samt
med uppköpare annan person, som
idkar sådan rörelse.
Rätten att idka handel enligt
förordningen.
3 §.
Handel, som i denna förordning
avses, må icke utövas utan särskilt
tillstånd.
Tillstånd må beviljas bolag eller
ekonomisk förening samt enskild
person, som gjort sig känd för redbarhet
och ordentlighet och i övrigt
anses lämplig.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
3
(Gällande bestämmelser:)
dock att gift kvinna må, ändå att hon
ej råder över sin egendom, kunna
under de förutsättningar, som angivas
i 4 § av förordningen den 18 juni
1864 angående utvidgad näringsfrihet,
förvärva rätt att idka dylik rörelse.
2 mom. Ansökning om tillstånd,
varom i 1 mom. sägs, skall i fall, där
enligt de för handel i allmänhet gällande
författningar tillstånd eljest ej
skulle erfordrats, göras skriftligen
hos KB i det län, inom vilket rörelsen
skall utövas, eller, där rörelsen skall
drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.
Vid ansökningen skall
fogas dels intyg att sökanden gjort
sig känd för redbar het och ordentlighet
ävensom att sökanden råder
över sig och sin egendom eller, där
fråga är om gift kvinna, som ej råder
över sin egendom, att mannen
tillåter rörelsen och ikläder sig ansvarighet
för de förbindelser, hustrun
i och för rörelsen kan komma
att ingå, dels ock, därest rörelsen
skall bedrivas som grosshandel eller
som försäljning i bod eller från annat
upplagsställe, uppgift å ställe,
där rörelsen skall utövas och där föremål,
som denna avser, skola förvaras.
KB har att inhämta utlåtande över
ansökningen i stad ej mindre av poliskammare,
där sådan finnes, eller
i annat fall av magistrat eller stadsstyrelse
än även av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän
rådstuga samt å landet såväl av
kommunalnämnd som av kommunalstämma
eller kommunalfullmäktige,
där sådana finnas. Tillstånd må meddelas
allenast, där KB finner sökanden
lämplig att utöva rörelsen.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
4 §•
Ansökning om tillstånd till handel
skall av bolag, ekonomisk förening
och enskild person, som är svensk
medborgare, göras hos polismyndigheten
i den ort, där rörelsen huvudsakligen
skall bedrivas. Angående
ansökning av utlänning om tillstånd
till utövande av näring är särskilt
stadgat.
Ansökningen skall innehålla uppgift
om det eller de varuslag, med
vilka handel skall bedrivas. Avser
ansökningen tillstånd såsom fast
handlande, skall uppgift lämnas var
rörelsen skall utövas och godset förvaras.
Sökes tillstånd såsom uppköpare,
skall ansökningen innehålla
uppgift om det område, inom vilket
verksamheten skall bedrivas.
4
Första lagutskottets utlåtande nr Öl.
(Gällande bestämmelser:)
Har någon i annat fall än nu sagts
erhållit tillstånd till utövande av rörelse,
som här avses, och skall denna
bedrivas som grosshandel eller
som försäljning i bod eller från annat
upplagsställe, åligger det honom
att före rörelsens öppnande hos KB
göra anmälan därom med bifogande
av uppgift å ställe, där rörelsen skall
utövas, och där föremål, som denna
avser, skola förvaras.
3 §•
Handelsrörelse, som i denna förordning
avses, må av bolag eller
ekonomisk förening utövas allenast
genom särskild föreståndare.
För behörighet att förestå sådan
rörelse gälle de i 2 § stadgade villkor;
dock att, där föreståndare avgår
från sin befattning, den som
jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva
tillstånd att idka dylik rörelse, må,
såframt bolaget eller föreningen ofördröj
ligen anhåller om tillstånd för
honom att utöva rörelsen, förestå
denna, intill dess beslut i frågan
därom meddelats.
4 §•
I fråga om rätt för stärbhusdelägare
att efter näringsidkares död
(Kungl. Maj:ts förslag:)
5 §.
Tillstånd skall omfatta visst eller
vissa slag av gods.
Tillstånd för uppköpare skall begränsas
till att avse visst län eller
del av län. Där särskilda skäl därtill
äro, må dock tillståndet gälla flera
län eller hela riket.
6 §•
Där rörelse, som i denna förordning
avses, bedrives av bolag eller
ekonomisk förening, skall för rörelsen
finnas anställd av polismyndigheten
godkänd föreståndare, vilken är ansvarig
för rörelsens behöriga utövande.
Såsom ansvarig föreståndare må
endast den godkännas, som uppfyller
de i 3 § andra stycket stadgade villkoren.
Avgår föreståndare, må bolaget eller
föreningen, under förutsättning
att ansökan om godkännande av ny
föreståndare ofördröjligen göres, i avbidan
på beslut härom utse person,
som uppfyller villkoren i 3 § andra
stycket, att tills vidare vara ansvarig
föreståndare i den avgångnes ställe.
7 §.
Har rörel seidkare avlidit må rörelsen
för dödsboets räkning fortsät
-
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
5
(Gällande bestämmelser:)
fortsätta rörelsen gälle vad om handel
i allmänhet är stadgat; och åligger
det stärbhusdelägarna, vid äventyr
av handelsrättighetens förlust,
att senast inom en månad från dagen
för dödsfallet hos KB göra anmälan
om rörelsens fortsättande.
Rörelsen må likväl utövas allenast
genom särskild föreståndare; och
gälle för behörighet att förestå rörelsen
de i 2 § stadgade villkor; dock
att, utan hinder av vad nu sagts, den,
som jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva
tillstånd till sådan rörelses idkande,
må, där stärbhusdelägarna senast
inom nyss nämnda tid anhålla
om tillstånd för honom att utöva rörelsen,
förestå denna, intill dess beslut
i frågan därom meddelats, samt
att, där föreståndare därefter avgår
från sin befattning, vad i 3 § 2 stycket
stadgas skall äga motsvarande
tillämpning.
5 §•
Föreståndare, som i 3 och 4 §§
omförmäles, skall i fråga om vad
här nedan stadgas angående rörelsens
skötsel anses såsom näringsidkare.
6 §•
Bedrives rörelsen såsom grosshandel
eller som försäljning i bod eller
(Kungl. Maj:ts förslag:)
tas under ett år. Rörelsen må likväl
utövas endast genom ansvarig föreståndare,
som i 6 § omförmäles; för
tiden till dess föreståndare godkänts
av polismyndigheten skall vad i tredje
stycket nämnda paragraf stadgas
äga motsvarande tillämpning.
8 §•
Föreståndare, som i 6 och 7 §§ omförmäles,
skall i fråga om vad här
nedan stadgas angående rörelsens
skötsel anses såsom utövare av rörelsen.
9 §•
Tillstånd till handel samt godkännande
av föreståndare må återkallas,
när anmärkningar mot rörelsens
skötsel eller mot vederbörandes
lämplighet därtill föranleda.
Särskilda föreskrifter för fasta
handlande.
10 §.
Fast handlande må ej för rörelsens
utövande eller för förvaring av gods,
6
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
från annat upplagsställe, må ej för
dess utövande eller för förvaring av
föremål, som rörelsen avser, användas
annat ställe än det, varom anmälan
enligt 2 § blivit gjord, med
mindre näringsidkaren dessförinnan
medelat KB uppgift å det nya stället.
7 §•
1 mom. Den, som idkar grosshandel
med eller försäljning i bod
eller från annat upplagsställe av
föremål, som i 1 § avses, skall, evad
rörelsen omfattar allenast dylika
föremål eller ej, föra särskild bok
(affärsbok) för inskrivning av varje
affär, varigenom för rörelsen föremål
förvärvas eller eljest mottages
för försäljning.
2 mom. Bedrives rörelsen som
grosshandel, må dock från inskrivning
uteslutas affär, varigenom föremål
förvärvas eller mottages från
kronan, kommun eller annan sådan
menighet, kommunikationsföretag,
fabrik, verkstad eller annan industriell
anläggning eller från den,
som behörigen idkar rörelse, med
vars utövande enligt 1 mom. följer
skyldighet att föra affärsbok.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
som rörelsen avser, använda annat
ställe än det, som blivit godkänt av
polismyndigheten i orten.
11 §•
Ej må fast handlande förvärva
gods, som i 1 § sägs, av annan än
den, som är känd för handlanden eller
hans personal eller ock kan legitimera
sig på ett tillfredsställande
sätt. Beträffande person, som kan
antagas driva yrkesmässig handel
med gods av ovan omförmält slag, är
handlanden därjämte skyldig att
förvissa sig om, att vederbörande innehar
tillstånd att idka sådan handel.
12 §.
Fast handlande skall föra särskild
bok (affärsbok) för inskrivning av
varje affär, varigenom gods som i 1 §
sägs förvärvas för rörelsen eller eljest
mottages för försäljning.
Där polismyndigheten det medgiver,
må anteckningar om förekommande
affärer göras i annan ordning
än i bok; om dylika anteckningar
skall i tillämpliga delar gälla vad om
affärsbok är stadgat.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
7
(Gällande bestämmelser:)
8 §.
1 mom. Affärsbok skall, enligt
vid denna förordning fogat formulär,
föras för kalenderår och, innan
den tages i bruk, inbindas och förses
med fortlöpande sidtal. Affär, för
vilken enligt 7 § boken är avsedd,
skall i denna omedelbart i fortlöpande
nummerföljd inskrivas, med noggrant
angivande av dagen för affärens
avslutande, föremålets eller föremålens
art samt antal, mått eller
vikt och särskilt kännemärke, där sådant
förekommer, ävensom den persons
för- och tillnamn, yrke och bostad,
med vilken affären avslutats,
och det pris, som därvid avtalats, eller,
där affären inneburit annat avtal
än köp, dylikt avtals innehåll. De om
nämnda person lämnade uppgifter
skola, där han ej är för vederbörande
känd, i den mån så lämpligen kan
ske, till riktigheten kontrolleras. Förvaras
föremål annorstädes än i affärslokalen,
skall i boken finnas anteckning
om förvaringsstället.
Kommer föremål å senare dag än
den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens
besittning, skall dagen
därför angivas.
Har inskrivet föremål blivit sorterat
bland andra föremål eller har
det undergått sådan bearbetning eller
förändring, att det ej kan till sitt förutvarande
bestånd igenkännas, skall
i boken ofördröj ligen göras anteckning
om åtgärden och dagen för dess
vidtagande. Omedelbart efter avslutande
av affär, varigenom näringsidkaren
avhänt sig inskrivet föremål,
skall, där ej anteckning om sortering,
bearbetning eller förändring skett,
verkställas anteckning om avhändelsen,
med angivande av dagen för af
-
(Kungl. Maj.ts förslag:)
13 §.
Affärsbok skall föras för kalenderår
och skall vara inbunden och försedd
med fortlöpande sidtal. Där rörelsens
omfång eller beskaffenhet gör
sådant lämpligt, må affärsbok föras
i särskilda avdelningar.
Vid inskrivning av affär skall anteckning
göras om dagen för affärens
avslutande, godsets art samt antal,
mått eller vikt ävensom, där ej
på grund av godsets mängd hinder
däremot möter, om fabrikat och tillverkningsnummer
eller annat särskilt
kännemärke. Därjämte skola angivas
den persons för- och tillnamn,
yrke och bostad, med vilken affären
avslutats, arten av och numret å den
legitimationshandling, som må hava
företetts, samt det pris, som avtalats,
eller, där affären inneburit annat avtal
än köp, dylikt avtals innehåll.
Förvaras godset annorstädes än i affärslokalen,
skall anteckning göras
om förvaringsstället. Kommer godset
å senare dag än den, då inskrivning
verkställts, i rörelseidkarens besittning,
skall dagen därför angivas.
Då inskrivet gods underkastas sådan
bearbetning eller förändring, att
det ej kan till sitt förutvarande bestånd
igenkännas, skall anteckning
ofördröj ligen göras om åtgärden och
dagen för dess vidtagande. Omedelbart
efter avslutande av affär, varigenom
handlanden avhänder sig
inskrivet gods, skall, där ej anteckning
om bearbetning eller förändring
skett, verkställas anteckning om avhändelsen,
med angivande av dagen
för affärens avslutande, den persons
för- och tillnamn, yrke och bostad,
som förvärvat godset, samt försälj
-
8
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
färens avslutande, den persons föroch
tillnamn, yrke och bostad, som
förvärvat föremålet, samt försäljningssumman,
eller, där fråga är om
annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.
Där rörelsens omfång eller beskaffenhet
gör sådant lämpligt, må affärsbok
föras i särskilda avdelningar.
2 mom. Vad i affärsbok inskrivits
får ej utplånas eller genom överstrykning
eller annorledes göras oläsligt.
9 §■
Affärsbok skall av näringsidkaren
förvaras under en tid av tio år, vilken
tid räknas från den dag, då sista
inskrivningen verkställdes. Avslutad
bok må mot bevis kunna lämnas till
förvaring i Stockholm hos poliskammaren
och annorstädes hos vederbörande
magistrat, stadsstyrelse eller
landsfiskal. Vid rörelsens övergång
till annan innehavare skall affärsboken
till denne överlämnas; vid rörelsens
nedläggande skall boken avlämnas
till myndighet, som nyss nämnts.
10 §.
1 mom. Å föremål, rörande vilket
inskrivning gjorts i affärsbok, skall
näringsidkaren så fort ske kan efter
inskrivningen anbringa varaktig beteckning,
angivande det år och det
nummer, varunder inskrivningen
verkställts, ävensom, där boken förts
i särskilda avdelningar, den avdelning,
däri inskrivningen ägt rum.
Beteckningen skall vara tydlig och
anbringas så, att den är lätt skönjbar.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
ningssumman eller, där fråga är om
annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.
Anteckning, som i detta stycke
sägs, vare dock ej erforderlig beträffande
gods, som under minst ett
år varit i handlandens besittning.
14 §.
Vad i affärsbok inskrivits må ej
utplånas eller genom överstrykning
eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok
skall förvaras under en tid av
tio år, räknat från den dag, då sista
inskrivningen verkställdes. Vid rörelsens
övergång till annan innehavare
skall affärsboken överlämnas till
denne; vid rörelsens nedläggande,
skall boken avlämnas till polismyndigheten
i orten.
15 §.
Å inskrivet gods skall så fort ske
kan anbringas tydlig och varaktig beteckning,
som gör det möjligt att
utan omgång återfinna anteckningarna
angående den affär, varigenom
godset mottagits. Beteckning må, så
länge godset för rörelsen förvaras,
borttagas allenast i den mån detta
påkallas av godsets bearbetning eller
förändring. Godset skall förvaras på
sådant sätt, att det är åtkomligt för
granskning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
Avser inskrivning flera föremål,
och kan beteckning, som nu sagts,
icke utan synnerlig svårighet eller
omgång anbringas å vart föremål,
må för dessa eller vissa av dem, så
framt de förvaras utan sammanblandning
med andra föremål, användas
allenast en beteckning, där
denna anbringas på sådant sätt, att
därav tydligt framgår, att den avser
samtliga de föremål, för vilkas betecknande
den anbragts.
Varder beteckning genom nötning
eller annorledes förstörd eller otydlig,
skall ny beteckning ofördröjligen
anbringas.
2 mom. Beteckning, varom i denna
paragraf förmäles, må, så länge föremål,
som beteckningen avser, för
rörelsen förvaras, borttagas allenast
i den mån detta efter förloppet av
den i It § omförmälda tid påkallas
av föremålets sortering bland andra
föremål, bearbetning eller förändring.
3 mom. Föremål, som skall vara
försett med beteckning, skall, där rörelsen
jämväl avser gods, därför beteckning
ej är föreskriven, förvaras
skilt från detta.
11 §•
1 mom. Där ej tillsägelse eller beslut
av hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd
eller annan myndighet till annat
föranleder, må föremål, å vilket,
enligt vad i 10 § sägs, skall anbringas
beteckning, ej utlämnas, förstöras eller
nedsmältas och ej heller underkastas
bearbetning eller annan förändring
förrän efter förloppet av sju
dagar från den dag, då föremålet
kommit i näringsidkarens besittning.
2 mom. Föremål, varom i 1 mom.
sägs, skall förvaras på sådant sätt,
att det är lält åtkomligt för granskning.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
16 §.
Där ej beslut av offentlig myndighet
till annat föranleder, må inskrivet
gods ej utlämnas eller förstöras
och ej heller nedsmältas eller underkastas
annan bearbetning eller förändring
förrän efter sju dagar från
den dag, då godset kom i handlandens
besittning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)
Särskilda föreskrifter för uppköpare.
17 §.
Ej må uppköpare förvärva gods,
som i 1 § sägs, av okänd person, med
mindre denne kan legitimera sig på
ett tillfredsställande sätt eller förvärvet
sker i överlåtarens bostad eller
affärslokal.
18 §.
Det åligger uppköpare att om varje
affär, varigenom gods som i 1 § sägs
förvärvas för rörelsen eller eljest
mottages för försäljning, göra anteckning
å numrerade inköpsnotor,
hophäftade i block.
Vad i 13 § andra och tredje styckena
sägs om inskrivning i affärsbok
skall i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande anteckning
åinköpsnota.
Inlcöpsnota skall bevaras ett år efter
det anteckning om affär gjorts å
notan.
Undantag från de särskilda föreskrifterna
för fasta handlande och
uppköpare.
19 §•
Vad i 12—16 och 18 §§ stadgas
skall icke äga tillämpning å gods,
som förvärvas å offentlig auktion eller
från kronan, kommun, annan sådan
menighet, dödsbo, kommunikationsföretag,
industriell anläggning eller
från den, som behörigen idkar fast
handel, som i förordningen avses.
20 §.
Beträffande lump samt skrot av
annan metall än guld, silver och platina
äga föreskrifterna i 13 § tredje
11
Första lagutskottets
(Gällande bestämmelser:)
12 §.
KB må, i den mån skäl därtill äro,
medgiva näringsidkare befrielse från
skyldighet att för särskild affär eller
särskilt slag av affärer ställa sig till
efterrättelse vad i G, 7, 8, 10 eller 11 §
är stadgat.
13 §.
Näringsidkare, som i denna förordning
avses, eller hans biträde må
ej för rörelsen förvärva eller eljest
mottaga föremål, som av den, vilken
ej fyllt 18 år, för affär utbjudes eller
tillhandahålles, evad detta sker för
den omyndiges egen eller annans
räkning.
14 §.
Efter anmälan av polismyndighet,
att föremål förkommit eller olovligen
frånhänls ägaren, vare näringsidkare,
som denna förordning avser, pliktig
att ofördröjligen undersöka, huruvida
föremålet finnes i hans besittning
och, där affärsbok skall föras,
om i denna förekommer anteckning
om föremålet. Vinnes upplysning om
föremålet, skall näringsidkaren, så
utlåtande nr 51.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
stycket samt 15, 16 och 18 §§ icke
tillämpning och må de i 13 § andra
stycket föreskrivna anteckningarna
göras å numrerade inköpsnotor, hophäftade
i block, i stället för i affärsbok.
21 §.
Om särskilda skäl därtill äro må
polismyndigheten medgiva undantag
från bestämmelserna i 13—16 och
18 §§.
Allmänna bestämmelser.
22 §.
Gods må ej för rörelsen förvärvas
eller eljest mottagas från den, som
är berusad eller ej fyllt 18 år.
Begagnade kläder ävensom andra
föremål, vilka kunna antagas vara
smittofarliga eller behäftade med
ohyra, må icke mottagas, med mindre
de omedelbart underkastas desinfektion
eller åtgärd för ohyrans borttagande.
23 §.
Efter anmälan av polismyndighet
att gods förkommit eller olovligen
frånhänts ägaren vare rörelseidkare
som avses i denna förordning pliktig
att ofördröjligen undersöka om godset
finnes i hans besittning och om
han innehar någon anteckning om
detsamma. Vinnes upplysning om
godset, skall polismyndigheten så
fort ske kan underrättas därom.
12
Första lagutskottets utlåtande nr Öl.
(Gällande bestämmelser:)
fort'' ske kan, därom lämna myndigheten
underrättelse.
Erhåller näringsidkaren annorledes
än nu sagts kännedom om, att
den, som hos honom utbjuder eller
till honom överlämnar föremål, olovligen
åtkommit detsamma eller av
annan anledning icke äger rätt att avyttra
föremålet, eller får näringsidkaren
skälig anledning till misstanke
därom, vare han likaledes skyldig
att genast underrätta vederbörande
polismyndighet.
Skriftliga meddelanden från polismyndighet
skola av näringsidkare,
som i 6 § avses, under en tid av fem
år, vilken tid för varje meddelande
räknas från dess datum, förvaras
ordnade i tidsföljd, övergår rörelsen
till annan innehavare eller nedlägges
densamma, skall vad i 9 § för dylikt
fall stadgas om affärsbok äga
motsvarande tillämpning å meddelande,
varom nu nämnts.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Erhåller rörelseidkaren annorledes
än nu sagts kännedom om att den,
som hos honom utbjuder eller till honom
överlämnar gods, olovligen åtkommit
detsamma eller av annan anledning
icke äger rätt att avyttra godset,
eller får han skälig anledning till
misstanke därom, vare han skyldig
att genast underrätta polismyndigheten
i orten.
Skriftliga meddelanden från polismyndighet
rörande förkommet gods
skola under en tid av ett år förvaras
ordnade i tidsföljd eller i annan ordning,
som anvisas av polismyndigheten.
15 §.
Polismyndighet må ej förvägras
tilträde till affärslokal, magasin eller
upplagsplats, som användes för rörelsen;
och äge polismyndigheten rätt
att därvid företaga den granskning
av varulager och av affärsbok, vartill
myndighetens tjänsteåligganden kunna
giva anledning.
Näringsidkaren eller hans ställföreträdare
vare pliktig att därvid tillhandahålla
föremål eller affärsbok,
vars granskning påkallas, samt att
tillhandagå med upplysningar.
16 §.
Finnas särskilda ordningsföreskrifter
vara av nöden med avseende å
driften av rörelse, varom i denna förordning
är fråga, äge KB att med
-
24 §.
Rörelseidkare, som avses i denna
förordning, må icke vägra polismyndighet
att undersöka lokaler och lager
eller att granska affärsbok och
inköpsnotor.
25 §.
Finnas särskilda ordningsföreskrifter
vara av nöden med avseende å
rörelsen äger polismyndigheten meddela
dylika föreskrifter. Polismyn
-
Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-
13
(Gällande bestämmelser:)
dela dylika föreskrifter; och må därvid
tillika för överträdelse av desamma
stadgas viten av fem till och med
ett hundra kronor.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
digheten äger ock ålägga rörelseidkare
skyldighet att anmäla förvärv av
föremål av visst eller vissa slag.
26 §.
17 §.
1. mom. Den, som dömes till ansvar
för tjuvnadsbrott eller, med avseende
å hos honom anträffat stulet
gods, till ansvar enligt 21 kap. 6 §
strafflagen, må ej, där brottet blivit
begånget under tid, då han idkat eller
jämlikt 3 eller 4 § förestått rörelsen,
densamma vidare idka eller
förestå.
Lag samma vare för den, som mera
än en gång dömts till ansvar för
överträdelse av stadgande i 13 eller
14 §.
2 mom. KB må, när skälig anledning
därtill förekommer, meddela
förbud för näringsidkare eller sådan
föreståndare, som i 3 och 4 §§ avses,
att rörelsen vidare idka eller förestå.
Förbudet träder ej i kraft, förrän
det delgivits den, som därav träffats,
eller, i hans frånvaro, den, vilken
rörelsen besörjer; och skall IvB
om förbudet lämna underrättelse
till magistraten, stadsstyrelsen eller
landsfiskalen i orten samt vederbörligen
kungöra detsamma; dock att
vad här sagts om magistratens underrättande
ej äger tillämpning i
Stockholm.
Nedlägges rörelse, som i denna förordning
avses, eller avgår föreståndare,
skall anmälan härom ofördröjligen
göras till polismyndigheten.
StrafSbestämmelser m. in.
18
»rf
r>L
1 inom. Den som, utan att enl
föreskrifterna i denna förordning där
-
27 §.
Den som, utan att enligt föreskrifterna
i denna förordning vara därtill
14
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
till vara berättigad, idkar eller förestår
rörelse, som i 1 § avses, böte från
och med fem till och med femhundra
kronor.
Till samma ansvar vare den förfallen,
som utövar rörelse, varom i 3
eller 4 § förmäles, annorledes än genom
behörig föreståndare.
2 mom. Förseelse mot 6, 7, 8, 9,
10, 11, 13, 14 eller 15 § straffes med
böter från och med fem till och med
tvåhundra kronor.
Skulle föreståndare, som i 3 och
4 §§ omförmäles, vid utövningen av
sin föreståndarebefattning göra sig
skyldig till överträdelse, som nu .sagts,
eller till överträdelse av ordningsföreskrift,
som enligt 16 § meddelats, vare
näringens innehavare ock förfallen
till ansvar, där han prövas vara delaktig
i förseelsen.
19 §.
Dömes den, som idkar rörelse, varom
i 1 § sägs, eller föreståndare, som
i 3 eller 4 § omförmäles, till ansvar
enligt 18 § 2 mom. eller för förseelse
mot ordningsföreskrift, som enligt
16 § meddelats, må på yrkande
av allmän åklagare domstolen tillika,
där omständigheterna finnas böra
därtill föranleda, meddela förbud för
näringsidkaren eller föreståndaren
att rörelsen vidare idka eller förestå.
20 §.
Har någon, som ej fyllt 15 år, till
näringsidkare, varom i denna förordning
är fråga, eller till hans biträdeför
affär utbjudit eller tillhandahållit
föremål, skall den, vilken vården
om den omyndige åligger, straffas
(Kungl. Maj:ts förslag:)
berättigad, idkar rörelse, som förordningen
avser, straffes med dagsböter.
Till samma straff vare den förfallen,
1) som utövar rörelse, som i 6 eller
7 § avses, annorledes än genom behörig
föreståndare, eller
2) som bryter mot bestämmelse
i 22 §, 23 § första eller andra stycket
eller 24 §.
Med böter från och med fem till
och med tre hundra kronor straffes
den, som bryter mot bestämmelse i
10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 eller 18 §,
23 § tredje stycket eller 26 § eller
mot föreskrift eller åläggande, som
meddelats jämlikt 25 §.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
15
(Gällande bestämmelser:)
så som i 18 § 2 mom. sägs, där det
ej kan antagas, att utbjudandet eller
tillhandahållandet skett mot hans uttryckliga
föreskrift eller eljest honom
ovetande.
21 §.
Den, som under tid, då han är
ställd under tilltal för förseelse mot
denna förordning eller mot ordningsföreskrift,
som enligt 16 § meddelats,
fortsätter eller förnyar samma förseelse,
skall för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits, fällas
till böter eller vite, som för förseelsen
äro stadgade.
22 §.
För förseelse, som med husbondes
vetskap begås av hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person,
ansvare husbonden liksom vore
förseelsen begången av honom själv.
23 §.
Till böter eller till utgivande av
vite må icke dömas, om förseelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan
författning bör beläggas med
strängare straff.
24 §.
Om fördelning och förvandling av
böter och viten, som ådömas efter
denna förordning, ävensom i avseende
å rätt för allmän åklagare att
till säkerhet för gäldande av böter,
viten och ersättningar, som kunna
den brottslige ådömas, anhålla visst
gods, lände vad i 23 och 31 §§ i förordningen
den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet stadgas rörande
böter och ersättningar i tilllämpliga
delar till efterrättelse.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
28 §.
Rörelseidkare så ock föreståndare
ansvarar för förseelse mot denna förordning,
som begås av person, anställd
i rörelsen, liksom vore förseelsen
begången av honom själv, därest
ej omständigheterna göra sannolikt
att förseelsen skett utan hans vetskap
och vilja.
29 §.
Böter enligt denna förordning tillfalla
kronan.
16
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
(Gällande bestämmelser:)
25 §.
Förseelse mot denna förordning eller
mot ordningsföreskrift, som jämlikt
16 § meddelats, åtalas av allmän
åklagare vid polisdomstol, där sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare
och, där sådan icke finnes,
vid allmän domstol; och gälle i fråga
om klagan över domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål vad i
allmänhet angående besvär i brottmål
är stadgat.
26 §.
Emot beslut, som på grund av denna
förordning meddelas av KB, må
besvär anföras inom tid, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd;
dock länder beslutet, utan
hinder av besvär, till efterrättelse, intill
dess annorlunda kan bliva vederbörligen
förordnat.
Denna förordning träder i kraft
den 1 oktober 1918, då vad gällande
författningar innehålla mot förordningen
stridande upphör att lända
till efterrättelse; dock att de ytterligare
inskränkningar i rätten att
driva handel med föremål av ifrågavarande
slag, som i särskilda författningar
äro eller varda stadgade, skola
äga giltighet.
(Kungl. Maj.ts förslag:)
30 §.
Över polismyndighets beslut enligt
denna förordning må besvär anföras
hos länsstyrelsen inom en månad från
det klaganden erhållit del av beslutet.
Talan mot länsstyrelses beslut föres
hos Konungen genom besvär i den
ordning som är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.
Polismyndighets och länsstyrelses
beslut skola lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan, där ej
annorlunda förordnas.
31 §.
Konungen utfärdar de bestämmelser
som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950.
Genom denna förordning upphäves
förordningen den 28 maj 1918 (nr
386) angående handel med vissa begagnade
föremål m. m.
Innehar rörelseidkare rätt enligt
äldre författning att idka grosshandel
med eller försäljning i bod eller
från annat upplagsställe av visst el
-
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
17
(Gällande bestämmelser:)
Därest före denna förordnings
ikraftträdande handelsrörelse, som i
1 § avses, i vederbörlig ordning utövas
av någon, som råder över sig
och sin egendom, eller av gift kvinna,
som ej råder över sin egendom,
eller sedan senast den 1 januari 1918
av omyndig, som fyllt 18 år, må, där
näringsidkaren icke på grund av stadgandet
i 2 § 1 mom. är utesluten
från möjlighet att förvärva tillstånd
till sådan rörelses utövande, rörelsen
fortsättas även efter det förordningen
trätt i kraft; åliggande det
näringsidkaren, vid äventyr av handelsrättighetens
förlust, att före den
1 oktober 1918 om rörelsen göra anmälan
hos KB med bifogande dels,
därest rörelsen bedrives som grosshandel
eller som försäljning i bod
eller från annat upplagsställe, av
uppgift å ställe, där rörelsen utövas,
och där föremål, som denna avser,
skola förvaras, dels ock i fall, som
avses i 3 §, av uppgift å den, som
är föreståndare.
Vilja stärbhusdelägare efter den,
som efter anmälan eller tillstånd bedrivit
rörelsen såsom grosshandel eller
som försäljning i bod eller från
annat upplagsställe, för stärbhusets
räkning utöva densamma även efter
det förordningen trätt i kraft, skall
i avseende därå vad i 4 § stadgas äga
motsvarande tillämpning; dock att
stärbhusdelägarna äro skyldiga, vid
äventyr av handelsrättighetens förlust,
att senast inom en månad från
den dag, då förordningen trätt i
kraft, göra anmälan om rörelsen med
bifogande av uppgift å ställe, där rörelsen
skall utövas och där föremål,
som denna avser, skola förvaras, och
å den, som är föreståndare.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
ler vissa varuslag, som omfattas av
den nya förordningen, gäller denna
rätt även efter ikraftträdandet av
sistnämnda förordning. Har rörelseidkare,
som nu nämnts, rätt att handla
med samtliga de varuslag, som omförmälas
i förordningen den 28 maj
1918, äger han efter ikraftträdandet
av den nya förordningen idka handel
med det eller de i 1 § sistnämnda
förordning omförmälda varuslag, varom
han före den nya förordningens
ikraftträdande ingiver anmälan till
polismyndigheten å den ort, där rörelsen
huvudsakligen bedrives.
Rätt enligt äldre författning att idka
annan handel än i föregående stycke
sägs med varuslag, som avses i 1 §
nya förordningen, skall anses gälla
till och med den 30 juni 1950.
Har länsstyrelsen medgivit rörelseidkare
befrielse från skyldighet att
ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8,
10 eller 11 § förordningen den 28 maj
1918 är stadgat, skall rörelseidkaren,
intill dess vederbörande polismyndighet
annorledes förordnar, åtnjuta
motsvarande befrielse även efter
ikraftträdandet av den nya förordningen.
Fast handlande, som vid den nya
förordningens ikraftträdande äger
rätt att idka handel varom här är
fråga, må utan polismyndighetens
godkännande för rörelsens utövande
använda ställe, som utnyttjades för
detta ändamål vid förordningens
ikraftträdande och varom uppgift i
vederbörlig ordning lämnats till länsstyrelsen.
Dihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 saml. 1 avd. Nr ål.
18
Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-
(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj ds förslag:)
Vill någon, innan denna förordning
fräder i kraft, förvärva rätt att
efter den 1 oktober 1918 begynna rörelse,
som förordningen avser, eller
erhålla befrielse från skyldighet att
ställa sig till efterrättelse något av de
i 12 § avsedda stadgandena, gälle vad
i dessa hänseenden i förordningen
föreskrives.
2) Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s.
1) angående utvidgad näringsfrihet.
Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:)
§ 8.
Vad genom--— platinaarbe
ten;
och
1) handel med skrot eller lump
eller med dit ej hänförliga begagnade
metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar
eller begagnade skodon eller
med artiklar, jämförliga med nu
nämnda föremål,
varom allt finnes särskilt stadgat.
(Kungl. Maj ds förslag:)
§ 8.
Vad genom--— platinaarbe
ten;
och
1) handel med skrot, lump och begagnat
gods,
varom allt finnes särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950.
1 Senaste lydelse, se SFS 1926:211.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
19
På hemställan av utskottet har riksdagen vid vårsessionen beslutat att
uppskjuta behandlingen av denna proposition till innevarande höstsession.
Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke
lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
1 propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj
1918 angående handel med vissa begagnade föremål m. in. skall ersättas
av en ny förordning i ämnet. De viktigaste skiljaktigheterna mellan de båda
förordningarna äro följande.
Tillämpningsområdet har utvidgats till att omfatta vissa nya varuslag.
Befogenheten att meddela tillstånd att utöva handel, varom här är fråga,
överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna. Medan
handlande, som innehar kontors- eller butikslokal eller upplagsställe (fast
handlande), skall få idka handel i hela riket, skall tillståndet för den, som
driver rörelsen utan lokal eller ställe av nämnt slag (uppköpare), i allmänhet
begränsas till att avse visst län eller del av län. De fasta handlandena
ålägges en ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation.
Även uppköparna skola fordra legitimation av okända säljare, såvida avtalet
om överlåtelsen icke träffats i säljarens bostad eller affärslokal. För uppköpare
har införts skyldighet att föra vissa anteckningar om inköp och försäljningar.
Bestämmelserna om bokföring, märkning och förvaring skola
äga tillämpning endast beträffande gods som angives i förordningen. För
lump- och skrothandelns del ha kontrollåtgärderna i vissa avseenden lättats
avsevärt.
Inledning.
Beträffande handeln med skrot, lump och vissa slag av begagnat gods
gäller förordningen den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade
föremål m. m. Syftet med denna förordning är att motverka egendomsbrottsligheten,
särskilt bland minderåriga, genom att försvåra avsättningen
av olovligen tillgripet gods. Förordningen avser yrkesmässig handel med
skrot eller lump eller med dit ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade
klädespersedlar eller begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga
med nu nämnda föremål. Undantag göres emellertid för handel å marknad
samt för handelsrörelse, som avser allenast föremål med konst- eller samlarevärde
(antikviteter).
Under de senaste åren ha yrkanden på att förordningen måtte omarbetas
framförts från flera håll. Med anledning härav tillkallade den 80 juni 1945
dåvarande chefen för handelsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
sju sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag
20
Första lagutskottets utlåtande nr 51-
rörande frågan om revision av förordningen angående handel med vissa begagnade
föremål m. m. Den 10 mars 1947 avlämnade de sakkunniga betänkande
med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump
och begagnat gods (SOU 1947: 22). De sakkunnigas förslag är i huvudsak
uppbyggt efter samma linjer som 1918 års förordning. Vissa betydelsefulla
ändringar ha dock föreslagits.
över betänkandet ha efter remiss avgivits gttranden av ett stort antal
myndigheter och organisationer. Behovet av nya bestämmelser på området
vitsordas i så gott som samtliga avgivna yttranden. I stort sett råder också
enighet om att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till grund för
dessa nya bestämmelser. En del erinringar, huvudsakligen i frågor av mera
speciell natur, ha dock framställts.
Förslaget till förordning angående handel med skrot,
lump och begagnat gods.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har inledningsvis
anfört följande:
»För egen del finner jag, att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till
grund för en ny förordning i ämnet. Innan jag övergår till att behandla
sakfrågan, vill jag dock i korthet beröra ett spörsmål av författningsteknisk
natur. De sakkunniga ha utarbetat förslag till en helt ny förordning, avsedd
att underställas riksdagen, samt till en kungörelse. I kungörelsen ha intagits
bestämmelser huvudsakligen rörande samarbetet mellan olika myndigheter
samt några allmänna undantag från vissa i förordningen meddelade kontrollföreskrifter.
Jag biträder tanken på en uppdelning av de erforderliga bestämmelserna
på en förordning och en kungörelse. Däremot är jag icke helt
ense med de sakkunniga i frågan, vilka bestämmelser som skola ha sin plats
i den ena eller andra författningen. Ur rent författningsteknisk synpunkt
skulle den mest tilltalande lösningen vara att i huvudförfattningen upptaga
blott de regler, beträffande vilka riksdagens yttrande kan anses påkallat.
Kontroll- och detalj föreskrifter skulle i så fall intagas i kungörelsen. Emot
en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att samtliga berörda
handlande, uppgående till många tusen, i så fall skulle behöva handskas
med två skilda författningar. Med hänsyn härtill förordar jag den lösningen,
att i förordningen upptagas de bestämmelser, som beröra allmänheten,
medan i kungörelsen inrymmas de stadganden, som blott angå myndigheterna.
Inom handelsdepartementet har i enlighet härmed upprättats
förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat
gods.»
1 § •
De sakkunniga ha rörande förordningens tillämpningsområde anfört följande:
Beträffande
frågan vilka varuslag, som skola beröras av en ny förordning
om handel med begagnat gods, ha de sakkunniga till en början
påpekat, att i 1918 års förordning någon skarp gräns för dess tillämp
-
21
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
ningsområde icke uppdragits, utan att det är ovisst om handeln med vissa
varor är underkastad förordningens bestämmelser. Efter redogörelse för
domstolspraxis in. in. ha de sakkunniga uttalat, att det får anses fastslaget
att begagnade cyklar äro sådana föremål som avses i förordningen men
att detta icke är fallet med begagnade motorfordon. Däremot falla begagnade
delar och tillbehör till motorfordon inom förordningens tillämpningsområde.
Beträffande begagnade radioapparater, kameror och kikare råder
enligt de sakkunniga ovisshet i ifrågavarande hänseende, men uppfattningen
säges närmast vara den att handeln med dylika föremål icke är underkastad
förordningens bestämmelser.
De sakkunniga ha ansett det erforderligt att den nya förordningen innehåller
en klar och uttömmande uppräkning av de varuslag, som skola vara
underkastade de särskilda bestämmelserna angående handel med begagnade
föremål. Vid den gränsdragning som verkställts ha de sakkunniga utgått
från att allenast sådant gods bör medtagas, som i större utsträckning brukar
bliva föremål för tillgrepp eller annat olovligt förfogande. Med denna utgångspunkt
ha de sakkunniga föreslagit, att förordningen skall äga tillämpning
dels på skrot och lump och dels på begagnat gods av följande slag,
nämligen 1) beklädnadspersedlar, skodon, 2) motorfordon, cyklar, barnvagnar,
båtar, delar av och tillbehör till dylika fortskaffningsmedel, 3) musikinstrument,
radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare, 4)
maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument, 5) smycken,
äkta pärlor, ädla och halvädla stenar samt 6) förut ej nämnda föremål,
vilka helt eller till väsentlig del bestå av guld, silver, platina, nysilver, koppar,
mässing, tenn eller brons. Med begagnat gods skall likställas pantsedlar
å sådant gods.
Enlig uttalande i motiven ha de sakkunniga med skrot förstått allenast
järn- och annat metallskrot men däremot icke s. k. gummiskrot eller glasskrot.
Ej heller har pappersavfall räknats såsom lump.
1918 års förordning äger icke tillämpning å handel å marknad
och ej heller å handelsrörelse, som avser allenast handel med antik
v i t e t e r. De sakkunniga ha icke funnit skäl upphäva undantaget för
handel å marknad. Däremot ha de sakkunniga föreslagit, alt undantagsbestämmelsen
angående handel med antikviteter skall utgå. Såsom skäl härför
har bl. a. åberopats, att det i ett icke obetydligt anta! fall förekommit, att
stulet gods avyttrats i konst- och antikvitetsaffärer, och att det vore svårt
att skilja mellan antikviteter och föremål utan konst- eller samlarevärde.
Sveriges automobilhandlareförebund har i en den 29 januari 1949 dagtecknad
skrivelse — med instämmande av ett stort antal organisationer på transportväsendets
och handelns område — hemställt att handeln med begagnade
motorfordon måtte införas under den nya förordningen. Till stöd härför
har bl. a. åberopats att motorfordon i ej så obetydlig omfattning stules
i återförsäljningssyfte, att det förekommer en omfattande irreguljär handel
med begagnade motorfordon och att denna handels ambulerande utövare
förde allmänheten bakom ljuset och årligen undandroge stat och kommun
stora skattebelopp, samt att det vore ett allmänt intresse all bilhandeln sanerades
på sätt som skulle bli fallet genom den i förordningen avsedda tillståndsprövningen.
Departementschefen har rörande denna fråga uttalat följande:
»Den föreslagna förordningen har liksom den nu gällande huvudsakligen
till syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Vid förordningens utform
-
22
Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-
ning måste emellertid beaktas att varuomsättningen icke i onödan försvåras
genom hindrande bestämmelser. För att en viss varugrupp skall föras
in under regleringen, synes till en början böra fordras att godset i mera betydande
utsträckning är föremål för tillgreppsbrott. Däröver bör emellertid
krävas att det tillgripna också i någorlunda stor omfattning plägar avyttras
till personer som yrkesmässigt idka handel med det slags gods varom
fråga är. Den bestående reglering i olika avseenden av handeln, som förordningens
tillämpning innebär, bör vidare icke ifrågakomma för varuslag,
som endast under kristid eller eljest speciella betingelser mera allmänt äro
föremål för tillgrepp och avyttring i andrahandshandel.
Från dessa utgångspunkter anser jag, att tillräckliga skäl icke anförts för
att under förordningen hänföra andra varuslag än de sakkuniga föreslagit,
men att däremot anledning finnes att utesluta vissa av de sakkunniga medtagna
varuslag. Jag anser sålunda, att det icke är påkallat att i förordningen
upptaga barnvagnar och båtar samt delar av och tillbehör till sådana fortskaffningsmedel.
För barnvagnar är stöldfrekvensen så låg att den icke
motiverar deras medtagande. Beträffande mindre farkoster samt delar och
tillbehör till dem förekommer det visserligen i icke obetydlig omfattning att
de tillgripas, men det torde mycket sällan inträffa att tillgripna sådana
föremål säljas till någon handiande i branschen.
Vad angår motorfordon samt delar av och tillbehör till motorfordon synes
det ovisst om det finnes tillräckliga skäl för denna varugrupps hänförande
under förordningen. Det förekommer visserligen i stor utsträckning att bilar
franhändas ägaren, men det synes regelmässigt vara fråga endast om
tillfälliga s. k. billån, vilka av lätt insedda skäl ej beröra bilhandeln. Den
irreguljära bilhandel, vars olägenheter Sveriges automobilhandlareförbund
påtalar, torde i det hela ha karaktär av kristidsföreteelse och synes för övrigt,
eftersom tillståndsprövningen enligt förordningen endast skulle avse
yrkesmässig handel, blott i begränsad mån kunna stäckas genom att handeln
med begagnade motorfordon inbegripes under förordningen. Om särskilda
åtgärder skulle anses påkallade för att enligt förbundets önskemål sanera
bilhandeln, förefaller det lämpligt att andra medel sökas än bilhandelns sammanförande
för bestående reglering med exempelvis skrot- och lumphandel.
Enligt vad jag inhämtat pågå på vederbörligt håll överväganden med syfte
att för bilhandelns del vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter som
prisregleringslagen medgiver.
På grund av den förhållandevis låga stöldfrekvensen saknas enligt min
mening tillräcklig anledning att medtaga musikinstrument och grammofoner.
Radioapparater äro icke heller i särdeles stor utsträckning föremål för
tillgreppsbrott. Då å andra sidan handeln med begagnade sådana apparater
är omfattande, skulle ett medtagande av denna varugrupp vara till förhållandevis
stor olägenhet för allmänna omsättningen. Radioapparater böra
därför enligt min mening icke medtagas i förordningen. Av liknande skäl
böra enligt min uppfattning även maskiner, maskindelar, redskap, verktyg
och tekniska instrument uteslutas. Vad särskilt angår varugruppen maski
-
Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-
23
ner är väl stöldfrekvensen f. n. icke obetydlig. Detta torde emellertid få anses
vara en övergående omständighet, beroende på rådande knapphet på
vissa slag av nya maskiner. Vidare bör märkas att gruppen maskiner omfattar
åtskilliga slag av föremål vilka så gott som aldrig tillgripas. Det möter
av lätt insedda skäl svårigheter att hänföra blott vissa sorters maskiner
under förordningen.
Vad beträffar handeln med pantsedlar anser jag mig böra förorda det av
de sakkunniga härutinnan framlagda förslaget. Vidare ansluter jag mig till
de sakkunnigas förslag att den nuvarande undantagsbestämmelsen beträffande
handel å marknad bibehålies och att undantaget för antikvitetshandeln
upphäves. Ett bibehållande av sistnämnda undantag skulle lätt kunna få
till följd att kontrollen försvårades i fråga om handeln med smycken, stenar
in. m. samt vissa metallföremål, alltså grupperna 5 och 6 enligt föreslaget.
Statens industrikommission bär föreslagit, att förordningen icke skulle
vara tillämplig på sådana näringsidkare, som normalt handla med nya varor
men i samband därmed taga begagnade varor i utbyte. Det torde dock
beträffande vissa varuslag, t. ex. cyklar, i icke obetydlig grad underlätta
polisens spaningar efter stulet gods, att handlandena äro skyldiga att lämna
närmare upplysningar angående sådant begagnat gods, som de erhållit i
utbyte vid försäljning av nytt gods. Med anledning härav anser jag, att
något undantag för nämnda affärstransaktioner icke bör uppställas.»
13 §.
De sakkunniga ha föreslagit att vissa anteckningar skola göras, då fast
handlande inköper gods, som hör under förordningen, bl. a. om den persons
för- och tillnamn, yrke och bostad, med vilken affären avslutats. Det
synes de sakkunniga att för underlättande av polisens arbete med efterforskande
av stulet gods i princip lika fullständiga anteckningar som vid godsets
inköp böra göras vid dess försäljning.
16 §.
Ill § av nu gällande förordning få föremål, å vilka skola anbringas viss
beteckning, ej utlämnas, förstöras eller nedsmältas och ej heller underkastas
bearbetning eller annan förändring förrän efter förloppet av sju dagar
från den dag, då föremålet kommit i näringsidkarens besittning.
Rörande denna fråga anföra de sakkunniga följande:
Från statens kriminaltekniska anstalts sida har, såsom tidigare omnämnts,
ifrågasatts, om icke den i 11 § av 1918 års förordning stadgade förvaringstiden
i vissa fall bör utsträckas till tio dagar. De sakkunniga äro
medvetna om att den nu stadgade tidsfristen, sju dagar, i många fall icke
ger polisen tillräcklig lid för efterspaningen av bortkommet gods, som kan
antagas ha vunnit avsättning hos någon näringsidkare, som handlar med
begagnade varor. Särskilt i de större städerna med deras många affärer och
då fråga är om efterspaning av gods å annan ort än den, där det stulits eller
eljest frånhänts ägaren, kan tidsfristen vara alltför knapp. De sakkunniga
äro dock mycket tveksamma, om det med hänsyn till handelns intresse av
24
Första lagutskottets utlåtande nr 51-
en snabb lageromsättning bör ifrågakomma att utsträcka nu angivna tidsfrist.
Såsom kommer att beröras under rubriken Övriga kontrollföreskrifter
ävensom bestämmelser av social innebörd ha de sakkunniga funnit det
lämpligt att föreslå en rätt för länsstyrelserna att ålägga vederbörande näringsidkare
skyldighet att anmäla inköp av visst eller vissa slag av varor,
beträffande vilka särskild kontroll anses vara av behovet påkallad, såsom
fallet är exempelvis med cyklar. Därest hänsyn samtidigt tages till dels
handelns intresse av att förvaringstiden hålles så kort som möjligt och dels
den hjälp polismyndigheterna torde erhålla genom det anmälningssystem,
som sålunda inöjliggöres, ha de sakkunniga funnit det riktigast att icke
föreslå någon förlängning av den nu stadgade förvaringstiden.
19 §.
De sakkunniga ha diskuterat frågan om medgivande av generell dispens
från vissa kontrollföreskrifter:
Enligt de sakkunnigas mening bör största möjliga hänsyn tagas till näringslivets
intresse av att handeln med begagnade varor icke onödigtvis försvåras.
Sådana affärstransaktioner, vilka på grund av sin natur ytterst sällan
kunna komma att avse olovligen tillgripet gods, synas i princip böra
undantagas från förordningens kontrollbestämmelser. Till denna kategori
affärer synas böra räknas inköp å offentlig auktion, d. v. s. auktion som
varit kungjord i pressen, ävensom inköp från kronan, kommun, annan sådan
menighet, kommunikationsföretag eller industriell anläggning.
Vad angår frågan om befrielse från införandet i affärsbok av transaktioner,
varigenom en fast handlande förvärvar gods från annan fast handlande,
vilja de sakkunniga framhålla, att dylika transaktioner förekomma i betydande
omfattning. Då kontrollföreskrifterna beträffande dylikt gods redan
blivit iakttagna, synes det icke vara skäl att kräva, att godset ånyo skall
göras till föremål för särskilda kontrollåtgärder. Erinras må därom att därest
godset sålts till annan än en handlande, varom här är fråga, köparen
skulle ha haft fri förfoganderätt över godset. Befrielse från anteckningsskyldighet
in. in. synes därför kunna medgivas för gods, som handlande
förvärvar från handlande, som har dylik skyldighet.
22 §.
De sakkunniga ha också föreslagit införande av vissa kontrollföreskrifter
med social innebörd. I denna del anföres bl. a. i betänkandet:
Av sociala skäl är det önskvärt, att berusade personer och alkoholister
i görligaste mån förhindras att förskaffa sig medel till inköp av rusdrycker
genom försäljning av gods, som de förfoga över. Med anledning härav ha de
sakkunniga ansett sig böra föreslå, att förbud stadgas för berörda näringsidkare
att för rörelsen mottaga gods av berusad person.
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 §
näringsfrihetsförordningen.
Rörande detta förslag har departementschefen yttrat:
Med hänsyn till att skrothandelsförordningen måste korrespondera med
ett undantagstadgande i näringsfrihetsförordningen torde, därest den av mig
föreslagna ändrade lagstiftningen kommer till stånd, en mindre ändring
i § 8 näringsfrihetsförordningen bliva nödvändig.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
25
Utskottet.
Den nu gällande förordningen angående handel med vissa begagnade föremål
m. in. tillkom 1918 i syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Den
kompletterade härutinnan den samtidigt utfärdade förordningen angående
idkande av pantlånerörelse. Erfarenheterna under den tid förstnämnda författning
varit i kraft samt de sedan 1918 i många stycken ändrade förhållandena
ha nödvändiggjort en omarbetning av bestämmelserna om handeln
med begagnade föremål. Mot den av departementschefen förordade uppdelningen
av reglerna på en förordning, innehållande de stadganden, som beröra
allmänheten, och en kungörelse, inrymmande övriga föreskrifter, har
utskottet intet att erinra.
En av de viktigaste punkterna, på vilken det föreliggande förslaget skiljer
sig från vad nu gäller, avser förordningens tillämpningsområde. Förslaget
innebär sålunda vissa utvidgningar i förhållande till de nuvarande
bestämmelserna. Vidare har man nu valt att genom användande av enumerationsprincipen
söka klart angiva vilka slag av gods som skola falla in under
förordningen. Mot den avgränsning av tillämpningsområdet departementschefen
förordat har utskottet i huvudsak icke några invändningar.
Bland de uppräknade slag av begagnat gods, författningen skall avse, nämnas
även kläder. I denna grupp torde också pälsverken vara avsedda att
ingå. I tydlighetens intresse vill utskottet emellertid förorda, att pälsverken
uttryckligen nämnas i uppräkningen. Av betydelse för författningens tilllämpning
blir tolkningen av uttrycket »begagnat gods». Då exempelvis är
fråga om äkta pärlor samt ädla stenar, få dessa anses såsom »begagnade»,
så snart de någon gång efter sin tillkomst innehafts och brukats av enskilda
eller eljest varit ute i allmänna marknaden.
Frågan huruvida förordningens regler skola vara att tillämpa å handeln
med begagnade motorfordon har föranlett en ingående diskussion. Otvivelaktigt
förekomma mycket påtagliga missförhållanden på detta område. Den
nuvarande bristen på motorfordon har öppnat möjlighet för allehanda
osunda affärsmetoder. Syftet med förevarande författning är, som utskottet
redan antytt, att motverka egendomsbrottsligheten genom att försvåra avyttringen
av gods som åtkommits genom brott. De missförhållanden, som
råda på motorfordonsmarknaden, äro emellertid av annan art. Framför allt
genom lämnande av oriktiga upplysningar i olika hänseenden i samband
med försäljningar vållas den enskilde och ofta även det allmänna ekonomiska
förluster. Däremot torde endast sällan stulna motorfordon säljas i
allmänna marknaden till dem, som driva yrkesmässig handel med sådana
fordon. Det synes under dylika omständigheter icke lämpligt att söka bekämpa
nämnda missförhållanden genom att inordna motorfordonen under
reglerna i denna förordning. Utskottet biträder därför departementschefens
avvisande ståndpunkt. Enligt vad utskottet erfarit ha de av departementschefen
i propositionen omnämnda övervägandena att för bilhandelns del
3 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. land. Nr 51.
26
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter, som prisregleringslagen medgiver,
icke lett till något praktiskt resultat. Utskottet vill emellertid framhålla
angelägenheten av att åtgärder snarast vidtagas för att stävja oarterna
inom handeln med begagnade motorfordon.
I 7 § stadgas, att om rörelseidkare avlidit rörelsen må fortsättas för dödsboets
räkning under ett år. Utskottet har i sitt utlåtande nr 50 föreslagit slopande
av motsvarande tidsbegränsning i 4 § lagen om pantlånerörelse. Enär
emellertid enligt förevarande förordning tillstånden icke skola vara tidsbegränsade
utan gälla tills vidare samt då någon behovsprövning icke förekommer
vid tillståndens lämnande, synes ettårsgränsen för dödsbo böra bibehållas
i denna författning.
Till 13 § i förslaget har överförts bl. a. de nu gällande föreskrifterna om
skyldighet för handlande att vid avyttring av gods, som inskrivits i affärsboken
och som ej bearbetats eller förändrats, verkställa anteckning rörande
köparens för- och tillnamn, yrke och bostad. Det har ifrågasatts, om icke
denna föreskrift bleve onödigt betungande för allmänheten. Genom utvidgningen
av lagstiftningens tillämpningsområde komme den ifrågavarande
bestämmelsen att gälla inom bl. a. stora delar av antikvitetshandeln,
där det kunde kännas motbjudande för kunderna att vid varje inköp lämna
fullständiga uppgifter om sig själv. Även enligt utskottets mening kan man
ställa sig tveksam inför denna regel, men då stadgandet torde vara erforderligt
för att bereda polisen möjlighet att spåra stulet gods, vill utskottet icke
motsätta sig dess utfärdande.
Enligt 16 § är vederbörande handlande skyldig att ej utlämna, förstöra,
nedsmälta eller bearbeta inskrivet gods förrän sju dagar efter den dag då
godset kommit i handlandens besittning. Denna tid torde i många fall vara
alltför kort tillmätt. Bestämmelserna i 19—21 §§ medgiva undantag i olika
hänseenden från huvudregeln. Utskottet vill understryka önskvärdheten av
att beträffande vissa slag av icke skrymmande gods, t. ex. beträffande smycken
o. d., en förlängning av förvaringstiden regelmässigt föreslcrives.
Stadgandet i 19 § torde böra omarbetas, så att därav klart framgår, att
det undantag som däri göres beträffande gods, som förvärvats från fast
handlande, endast avser det fall att jämväl köparen är fast handlande eller
uppköpare.
I anslutning till vad utskottet anfört i sitt utlåtande nr 50 angående 17 §
lagen om pantlånerörelse vill utskottet föreslå, att gods ej må för rörelsen
förvärvas eller mottagas av den, som är synbarligen berörd av starka drycker.
Enligt propositionen gäller detta förbud, intaget i 22 §, allenast den som
är berusad.
Bl. a. med hänsyn till att den kungörelse, som skall utfärdas i anslutning
till förordningen, skall hinna färdigställas och övriga övergångsåtgärder
vidtagas, torde ikraftträdandet böra uppskjutas till den 1 april 1950, vilket
datum utskottet föreslagit skola gälla jämväl för ikraftträdandet av lagen
om pantlånerörelse.
Första lagutskottets utlåtande nr 51.
27
I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot författningsförslagen
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,
att riksdagen vid granskning av de i propositionen nr 137
intagna författningsförslagen icke funnit anledning göra
andra uttalanden än utskottet i förevarande utlåtande upptagit.
Stockholm den 16 november 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Branting, Olofsson, Lindblom, Lindgren,
John Wiktor Jonsson*, Löthner, Ivar Nilzon och Georg Pettersson;
från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg*, Landgren, Antby,
Andersson i Mölndal, fru Johansson i Skövde, herrar Svensson i Stenkyrka
och Östlund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Branting.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.