Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m.

1949-11-16 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat gods m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående handel med skrot, lump och

begagnat gods m. m.

Genom en den 18 februari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 137, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över följande vid

propositionen fogade författningsförslag.

(Gällande bestämmelser:)

Förordningen den 28 maj 1918

angående handel med vissa

begagnade föremål m. m.

1 §•

1 mom. Yrkesmässig handel med

skrot eller lump eller med dit ej hänförliga

begagnade metallvaror, begagnade

beklädnadspersedlar eller begagnade

skodon eller med artiklar,

jämförliga med nu nämnda föremål,

vare, med tillämpning av de föreskrifter,

som nedan stadgas, tillåten

under de villkor, som i övrigt äro för

idkande av handelsrörelse i allmänhet

enligt gällande författningar fastställda.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

1) Förslag

till

Förordning angående handel

med skrot, lump och

begagnat gods.

Härigenom förordnas som följer.

Förordningens tillämpningsområde

m. m.

1 §•

1 mom. Denna förordning äger tilllämpning

å yrkesmässig handel med

järn- och annat metallskrot, lump

samt begagnat gods av följande slag:

1) kläder, skodon,

2) cyklar samt delar av och tillbehör

till cyklar,

3) kameror, klockor, kikare,

4) smycken, äkta pärlor, ädla och

halvädla stenar,

5) ovan ej nämnda föremål, vilka

helt eller till väsentlig del bestå av

1 Bihang till riksdagens protokoll i9i9. 9 samt. 1 avd. Nr SI.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

2 mom. Denna förordning äger ej

tillämpning å handel å marknad och

ej heller å handelsrörelse, som avser

allenast föremål med konst- eller

samlarevärde (antikviteter).

3 mom. Utöver de i denna förordning

meddelade föreskrifter gälle i

fråga om försäljning av begagnade

guld- eller silvervaror vad därom särskilt

är stadgat.

2 §•

1 mom. Handelsrörelse, som i denna

förordning avses, må ej utövas av

annan än den, som till sådan rörelses

idkande erhållit uttryckligt tillstånd.

Sådant tillstånd kan ej förvärvas

av den, som ej råder över sig och

sin egendom eller eljest icke är till

handels idkande i allmänhet berättigad,

och ej heller av den, som jämlikt

17 § 1 mom. första stycket förverkat

rätt att driva handelsrörelse;

(Kungl. Maj:ts förslag:)

guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons.

Med begagnat gods likställes bevis

om pantsättning av dylikt gods.

Till handel hänföres även rörelse,

i vilken förvärvat gods avyttras efter

reparation, nedsmältning eller mindre

bearbetning.

2 mom. Från förordningens tilllämpningsområde

undantages handel

å marknad.

3 mom. Utöver bestämmelserna i

denna förordning skola gälla de föreskrifter,

som i andra författningar

äro meddelade angående idkande av

handel.

2 §•

I denna förordning förstås

med fast handlande den som för

utövande av rörelse, varom i förordningen

är fråga, innehar kontors- eller

butikslokal eller upplagsställe,

samt

med uppköpare annan person, som

idkar sådan rörelse.

Rätten att idka handel enligt

förordningen.

3 §.

Handel, som i denna förordning

avses, må icke utövas utan särskilt

tillstånd.

Tillstånd må beviljas bolag eller

ekonomisk förening samt enskild

person, som gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet och i övrigt

anses lämplig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

3

(Gällande bestämmelser:)

dock att gift kvinna må, ändå att hon

ej råder över sin egendom, kunna

under de förutsättningar, som angivas

i 4 § av förordningen den 18 juni

1864 angående utvidgad näringsfrihet,

förvärva rätt att idka dylik rörelse.

2 mom. Ansökning om tillstånd,

varom i 1 mom. sägs, skall i fall, där

enligt de för handel i allmänhet gällande

författningar tillstånd eljest ej

skulle erfordrats, göras skriftligen

hos KB i det län, inom vilket rörelsen

skall utövas, eller, där rörelsen skall

drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.

Vid ansökningen skall

fogas dels intyg att sökanden gjort

sig känd för redbar het och ordentlighet

ävensom att sökanden råder

över sig och sin egendom eller, där

fråga är om gift kvinna, som ej råder

över sin egendom, att mannen

tillåter rörelsen och ikläder sig ansvarighet

för de förbindelser, hustrun

i och för rörelsen kan komma

att ingå, dels ock, därest rörelsen

skall bedrivas som grosshandel eller

som försäljning i bod eller från annat

upplagsställe, uppgift å ställe,

där rörelsen skall utövas och där föremål,

som denna avser, skola förvaras.

KB har att inhämta utlåtande över

ansökningen i stad ej mindre av poliskammare,

där sådan finnes, eller

i annat fall av magistrat eller stadsstyrelse

än även av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän

rådstuga samt å landet såväl av

kommunalnämnd som av kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Tillstånd må meddelas

allenast, där KB finner sökanden

lämplig att utöva rörelsen.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

4 §•

Ansökning om tillstånd till handel

skall av bolag, ekonomisk förening

och enskild person, som är svensk

medborgare, göras hos polismyndigheten

i den ort, där rörelsen huvudsakligen

skall bedrivas. Angående

ansökning av utlänning om tillstånd

till utövande av näring är särskilt

stadgat.

Ansökningen skall innehålla uppgift

om det eller de varuslag, med

vilka handel skall bedrivas. Avser

ansökningen tillstånd såsom fast

handlande, skall uppgift lämnas var

rörelsen skall utövas och godset förvaras.

Sökes tillstånd såsom uppköpare,

skall ansökningen innehålla

uppgift om det område, inom vilket

verksamheten skall bedrivas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr Öl.

(Gällande bestämmelser:)

Har någon i annat fall än nu sagts

erhållit tillstånd till utövande av rörelse,

som här avses, och skall denna

bedrivas som grosshandel eller

som försäljning i bod eller från annat

upplagsställe, åligger det honom

att före rörelsens öppnande hos KB

göra anmälan därom med bifogande

av uppgift å ställe, där rörelsen skall

utövas, och där föremål, som denna

avser, skola förvaras.

3 §•

Handelsrörelse, som i denna förordning

avses, må av bolag eller

ekonomisk förening utövas allenast

genom särskild föreståndare.

För behörighet att förestå sådan

rörelse gälle de i 2 § stadgade villkor;

dock att, där föreståndare avgår

från sin befattning, den som

jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva

tillstånd att idka dylik rörelse, må,

såframt bolaget eller föreningen ofördröj

ligen anhåller om tillstånd för

honom att utöva rörelsen, förestå

denna, intill dess beslut i frågan

därom meddelats.

4 §•

I fråga om rätt för stärbhusdelägare

att efter näringsidkares död

(Kungl. Maj:ts förslag:)

5 §.

Tillstånd skall omfatta visst eller

vissa slag av gods.

Tillstånd för uppköpare skall begränsas

till att avse visst län eller

del av län. Där särskilda skäl därtill

äro, må dock tillståndet gälla flera

län eller hela riket.

6 §•

Där rörelse, som i denna förordning

avses, bedrives av bolag eller

ekonomisk förening, skall för rörelsen

finnas anställd av polismyndigheten

godkänd föreståndare, vilken är ansvarig

för rörelsens behöriga utövande.

Såsom ansvarig föreståndare må

endast den godkännas, som uppfyller

de i 3 § andra stycket stadgade villkoren.

Avgår föreståndare, må bolaget eller

föreningen, under förutsättning

att ansökan om godkännande av ny

föreståndare ofördröjligen göres, i avbidan

på beslut härom utse person,

som uppfyller villkoren i 3 § andra

stycket, att tills vidare vara ansvarig

föreståndare i den avgångnes ställe.

7 §.

Har rörel seidkare avlidit må rörelsen

för dödsboets räkning fortsät
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

5

(Gällande bestämmelser:)

fortsätta rörelsen gälle vad om handel

i allmänhet är stadgat; och åligger

det stärbhusdelägarna, vid äventyr

av handelsrättighetens förlust,

att senast inom en månad från dagen

för dödsfallet hos KB göra anmälan

om rörelsens fortsättande.

Rörelsen må likväl utövas allenast

genom särskild föreståndare; och

gälle för behörighet att förestå rörelsen

de i 2 § stadgade villkor; dock

att, utan hinder av vad nu sagts, den,

som jämlikt 2 § 1 mom. kan förvärva

tillstånd till sådan rörelses idkande,

må, där stärbhusdelägarna senast

inom nyss nämnda tid anhålla

om tillstånd för honom att utöva rörelsen,

förestå denna, intill dess beslut

i frågan därom meddelats, samt

att, där föreståndare därefter avgår

från sin befattning, vad i 3 § 2 stycket

stadgas skall äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

Föreståndare, som i 3 och 4 §§

omförmäles, skall i fråga om vad

här nedan stadgas angående rörelsens

skötsel anses såsom näringsidkare.

6 §•

Bedrives rörelsen såsom grosshandel

eller som försäljning i bod eller

(Kungl. Maj:ts förslag:)

tas under ett år. Rörelsen må likväl

utövas endast genom ansvarig föreståndare,

som i 6 § omförmäles; för

tiden till dess föreståndare godkänts

av polismyndigheten skall vad i tredje

stycket nämnda paragraf stadgas

äga motsvarande tillämpning.

8 §•

Föreståndare, som i 6 och 7 §§ omförmäles,

skall i fråga om vad här

nedan stadgas angående rörelsens

skötsel anses såsom utövare av rörelsen.

9 §•

Tillstånd till handel samt godkännande

av föreståndare må återkallas,

när anmärkningar mot rörelsens

skötsel eller mot vederbörandes

lämplighet därtill föranleda.

Särskilda föreskrifter för fasta

handlande.

10 §.

Fast handlande må ej för rörelsens

utövande eller för förvaring av gods,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

från annat upplagsställe, må ej för

dess utövande eller för förvaring av

föremål, som rörelsen avser, användas

annat ställe än det, varom anmälan

enligt 2 § blivit gjord, med

mindre näringsidkaren dessförinnan

medelat KB uppgift å det nya stället.

7 §•

1 mom. Den, som idkar grosshandel

med eller försäljning i bod

eller från annat upplagsställe av

föremål, som i 1 § avses, skall, evad

rörelsen omfattar allenast dylika

föremål eller ej, föra särskild bok

(affärsbok) för inskrivning av varje

affär, varigenom för rörelsen föremål

förvärvas eller eljest mottages

för försäljning.

2 mom. Bedrives rörelsen som

grosshandel, må dock från inskrivning

uteslutas affär, varigenom föremål

förvärvas eller mottages från

kronan, kommun eller annan sådan

menighet, kommunikationsföretag,

fabrik, verkstad eller annan industriell

anläggning eller från den,

som behörigen idkar rörelse, med

vars utövande enligt 1 mom. följer

skyldighet att föra affärsbok.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

som rörelsen avser, använda annat

ställe än det, som blivit godkänt av

polismyndigheten i orten.

11 §•

Ej må fast handlande förvärva

gods, som i 1 § sägs, av annan än

den, som är känd för handlanden eller

hans personal eller ock kan legitimera

sig på ett tillfredsställande

sätt. Beträffande person, som kan

antagas driva yrkesmässig handel

med gods av ovan omförmält slag, är

handlanden därjämte skyldig att

förvissa sig om, att vederbörande innehar

tillstånd att idka sådan handel.

12 §.

Fast handlande skall föra särskild

bok (affärsbok) för inskrivning av

varje affär, varigenom gods som i 1 §

sägs förvärvas för rörelsen eller eljest

mottages för försäljning.

Där polismyndigheten det medgiver,

må anteckningar om förekommande

affärer göras i annan ordning

än i bok; om dylika anteckningar

skall i tillämpliga delar gälla vad om

affärsbok är stadgat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

7

(Gällande bestämmelser:)

8 §.

1 mom. Affärsbok skall, enligt

vid denna förordning fogat formulär,

föras för kalenderår och, innan

den tages i bruk, inbindas och förses

med fortlöpande sidtal. Affär, för

vilken enligt 7 § boken är avsedd,

skall i denna omedelbart i fortlöpande

nummerföljd inskrivas, med noggrant

angivande av dagen för affärens

avslutande, föremålets eller föremålens

art samt antal, mått eller

vikt och särskilt kännemärke, där sådant

förekommer, ävensom den persons

för- och tillnamn, yrke och bostad,

med vilken affären avslutats,

och det pris, som därvid avtalats, eller,

där affären inneburit annat avtal

än köp, dylikt avtals innehåll. De om

nämnda person lämnade uppgifter

skola, där han ej är för vederbörande

känd, i den mån så lämpligen kan

ske, till riktigheten kontrolleras. Förvaras

föremål annorstädes än i affärslokalen,

skall i boken finnas anteckning

om förvaringsstället.

Kommer föremål å senare dag än

den, då inskrivning verkställts, i näringsidkarens

besittning, skall dagen

därför angivas.

Har inskrivet föremål blivit sorterat

bland andra föremål eller har

det undergått sådan bearbetning eller

förändring, att det ej kan till sitt förutvarande

bestånd igenkännas, skall

i boken ofördröj ligen göras anteckning

om åtgärden och dagen för dess

vidtagande. Omedelbart efter avslutande

av affär, varigenom näringsidkaren

avhänt sig inskrivet föremål,

skall, där ej anteckning om sortering,

bearbetning eller förändring skett,

verkställas anteckning om avhändelsen,

med angivande av dagen för af
-

(Kungl. Maj.ts förslag:)

13 §.

Affärsbok skall föras för kalenderår

och skall vara inbunden och försedd

med fortlöpande sidtal. Där rörelsens

omfång eller beskaffenhet gör

sådant lämpligt, må affärsbok föras

i särskilda avdelningar.

Vid inskrivning av affär skall anteckning

göras om dagen för affärens

avslutande, godsets art samt antal,

mått eller vikt ävensom, där ej

på grund av godsets mängd hinder

däremot möter, om fabrikat och tillverkningsnummer

eller annat särskilt

kännemärke. Därjämte skola angivas

den persons för- och tillnamn,

yrke och bostad, med vilken affären

avslutats, arten av och numret å den

legitimationshandling, som må hava

företetts, samt det pris, som avtalats,

eller, där affären inneburit annat avtal

än köp, dylikt avtals innehåll.

Förvaras godset annorstädes än i affärslokalen,

skall anteckning göras

om förvaringsstället. Kommer godset

å senare dag än den, då inskrivning

verkställts, i rörelseidkarens besittning,

skall dagen därför angivas.

Då inskrivet gods underkastas sådan

bearbetning eller förändring, att

det ej kan till sitt förutvarande bestånd

igenkännas, skall anteckning

ofördröj ligen göras om åtgärden och

dagen för dess vidtagande. Omedelbart

efter avslutande av affär, varigenom

handlanden avhänder sig

inskrivet gods, skall, där ej anteckning

om bearbetning eller förändring

skett, verkställas anteckning om avhändelsen,

med angivande av dagen

för affärens avslutande, den persons

för- och tillnamn, yrke och bostad,

som förvärvat godset, samt försälj
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

färens avslutande, den persons föroch

tillnamn, yrke och bostad, som

förvärvat föremålet, samt försäljningssumman,

eller, där fråga är om

annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Där rörelsens omfång eller beskaffenhet

gör sådant lämpligt, må affärsbok

föras i särskilda avdelningar.

2 mom. Vad i affärsbok inskrivits

får ej utplånas eller genom överstrykning

eller annorledes göras oläsligt.

9 §■

Affärsbok skall av näringsidkaren

förvaras under en tid av tio år, vilken

tid räknas från den dag, då sista

inskrivningen verkställdes. Avslutad

bok må mot bevis kunna lämnas till

förvaring i Stockholm hos poliskammaren

och annorstädes hos vederbörande

magistrat, stadsstyrelse eller

landsfiskal. Vid rörelsens övergång

till annan innehavare skall affärsboken

till denne överlämnas; vid rörelsens

nedläggande skall boken avlämnas

till myndighet, som nyss nämnts.

10 §.

1 mom. Å föremål, rörande vilket

inskrivning gjorts i affärsbok, skall

näringsidkaren så fort ske kan efter

inskrivningen anbringa varaktig beteckning,

angivande det år och det

nummer, varunder inskrivningen

verkställts, ävensom, där boken förts

i särskilda avdelningar, den avdelning,

däri inskrivningen ägt rum.

Beteckningen skall vara tydlig och

anbringas så, att den är lätt skönjbar.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

ningssumman eller, där fråga är om

annat avtal än köp, dylikt avtals innehåll.

Anteckning, som i detta stycke

sägs, vare dock ej erforderlig beträffande

gods, som under minst ett

år varit i handlandens besittning.

14 §.

Vad i affärsbok inskrivits må ej

utplånas eller genom överstrykning

eller annorledes göras oläsligt. Affärsbok

skall förvaras under en tid av

tio år, räknat från den dag, då sista

inskrivningen verkställdes. Vid rörelsens

övergång till annan innehavare

skall affärsboken överlämnas till

denne; vid rörelsens nedläggande,

skall boken avlämnas till polismyndigheten

i orten.

15 §.

Å inskrivet gods skall så fort ske

kan anbringas tydlig och varaktig beteckning,

som gör det möjligt att

utan omgång återfinna anteckningarna

angående den affär, varigenom

godset mottagits. Beteckning må, så

länge godset för rörelsen förvaras,

borttagas allenast i den mån detta

påkallas av godsets bearbetning eller

förändring. Godset skall förvaras på

sådant sätt, att det är åtkomligt för

granskning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

Avser inskrivning flera föremål,

och kan beteckning, som nu sagts,

icke utan synnerlig svårighet eller

omgång anbringas å vart föremål,

må för dessa eller vissa av dem, så

framt de förvaras utan sammanblandning

med andra föremål, användas

allenast en beteckning, där

denna anbringas på sådant sätt, att

därav tydligt framgår, att den avser

samtliga de föremål, för vilkas betecknande

den anbragts.

Varder beteckning genom nötning

eller annorledes förstörd eller otydlig,

skall ny beteckning ofördröjligen

anbringas.

2 mom. Beteckning, varom i denna

paragraf förmäles, må, så länge föremål,

som beteckningen avser, för

rörelsen förvaras, borttagas allenast

i den mån detta efter förloppet av

den i It § omförmälda tid påkallas

av föremålets sortering bland andra

föremål, bearbetning eller förändring.

3 mom. Föremål, som skall vara

försett med beteckning, skall, där rörelsen

jämväl avser gods, därför beteckning

ej är föreskriven, förvaras

skilt från detta.

11 §•

1 mom. Där ej tillsägelse eller beslut

av hälsovårdsnämnd, kommunalnämnd

eller annan myndighet till annat

föranleder, må föremål, å vilket,

enligt vad i 10 § sägs, skall anbringas

beteckning, ej utlämnas, förstöras eller

nedsmältas och ej heller underkastas

bearbetning eller annan förändring

förrän efter förloppet av sju

dagar från den dag, då föremålet

kommit i näringsidkarens besittning.

2 mom. Föremål, varom i 1 mom.

sägs, skall förvaras på sådant sätt,

att det är lält åtkomligt för granskning.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

16 §.

Där ej beslut av offentlig myndighet

till annat föranleder, må inskrivet

gods ej utlämnas eller förstöras

och ej heller nedsmältas eller underkastas

annan bearbetning eller förändring

förrän efter sju dagar från

den dag, då godset kom i handlandens

besittning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Särskilda föreskrifter för uppköpare.

17 §.

Ej må uppköpare förvärva gods,

som i 1 § sägs, av okänd person, med

mindre denne kan legitimera sig på

ett tillfredsställande sätt eller förvärvet

sker i överlåtarens bostad eller

affärslokal.

18 §.

Det åligger uppköpare att om varje

affär, varigenom gods som i 1 § sägs

förvärvas för rörelsen eller eljest

mottages för försäljning, göra anteckning

å numrerade inköpsnotor,

hophäftade i block.

Vad i 13 § andra och tredje styckena

sägs om inskrivning i affärsbok

skall i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande anteckning

åinköpsnota.

Inlcöpsnota skall bevaras ett år efter

det anteckning om affär gjorts å

notan.

Undantag från de särskilda föreskrifterna

för fasta handlande och

uppköpare.

19 §•

Vad i 12—16 och 18 §§ stadgas

skall icke äga tillämpning å gods,

som förvärvas å offentlig auktion eller

från kronan, kommun, annan sådan

menighet, dödsbo, kommunikationsföretag,

industriell anläggning eller

från den, som behörigen idkar fast

handel, som i förordningen avses.

20 §.

Beträffande lump samt skrot av

annan metall än guld, silver och platina

äga föreskrifterna i 13 § tredje

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets

(Gällande bestämmelser:)

12 §.

KB må, i den mån skäl därtill äro,

medgiva näringsidkare befrielse från

skyldighet att för särskild affär eller

särskilt slag av affärer ställa sig till

efterrättelse vad i G, 7, 8, 10 eller 11 §

är stadgat.

13 §.

Näringsidkare, som i denna förordning

avses, eller hans biträde må

ej för rörelsen förvärva eller eljest

mottaga föremål, som av den, vilken

ej fyllt 18 år, för affär utbjudes eller

tillhandahålles, evad detta sker för

den omyndiges egen eller annans

räkning.

14 §.

Efter anmälan av polismyndighet,

att föremål förkommit eller olovligen

frånhänls ägaren, vare näringsidkare,

som denna förordning avser, pliktig

att ofördröjligen undersöka, huruvida

föremålet finnes i hans besittning

och, där affärsbok skall föras,

om i denna förekommer anteckning

om föremålet. Vinnes upplysning om

föremålet, skall näringsidkaren, så

utlåtande nr 51.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

stycket samt 15, 16 och 18 §§ icke

tillämpning och må de i 13 § andra

stycket föreskrivna anteckningarna

göras å numrerade inköpsnotor, hophäftade

i block, i stället för i affärsbok.

21 §.

Om särskilda skäl därtill äro må

polismyndigheten medgiva undantag

från bestämmelserna i 13—16 och

18 §§.

Allmänna bestämmelser.

22 §.

Gods må ej för rörelsen förvärvas

eller eljest mottagas från den, som

är berusad eller ej fyllt 18 år.

Begagnade kläder ävensom andra

föremål, vilka kunna antagas vara

smittofarliga eller behäftade med

ohyra, må icke mottagas, med mindre

de omedelbart underkastas desinfektion

eller åtgärd för ohyrans borttagande.

23 §.

Efter anmälan av polismyndighet

att gods förkommit eller olovligen

frånhänts ägaren vare rörelseidkare

som avses i denna förordning pliktig

att ofördröjligen undersöka om godset

finnes i hans besittning och om

han innehar någon anteckning om

detsamma. Vinnes upplysning om

godset, skall polismyndigheten så

fort ske kan underrättas därom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr Öl.

(Gällande bestämmelser:)

fort'' ske kan, därom lämna myndigheten

underrättelse.

Erhåller näringsidkaren annorledes

än nu sagts kännedom om, att

den, som hos honom utbjuder eller

till honom överlämnar föremål, olovligen

åtkommit detsamma eller av

annan anledning icke äger rätt att avyttra

föremålet, eller får näringsidkaren

skälig anledning till misstanke

därom, vare han likaledes skyldig

att genast underrätta vederbörande

polismyndighet.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet

skola av näringsidkare,

som i 6 § avses, under en tid av fem

år, vilken tid för varje meddelande

räknas från dess datum, förvaras

ordnade i tidsföljd, övergår rörelsen

till annan innehavare eller nedlägges

densamma, skall vad i 9 § för dylikt

fall stadgas om affärsbok äga

motsvarande tillämpning å meddelande,

varom nu nämnts.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Erhåller rörelseidkaren annorledes

än nu sagts kännedom om att den,

som hos honom utbjuder eller till honom

överlämnar gods, olovligen åtkommit

detsamma eller av annan anledning

icke äger rätt att avyttra godset,

eller får han skälig anledning till

misstanke därom, vare han skyldig

att genast underrätta polismyndigheten

i orten.

Skriftliga meddelanden från polismyndighet

rörande förkommet gods

skola under en tid av ett år förvaras

ordnade i tidsföljd eller i annan ordning,

som anvisas av polismyndigheten.

15 §.

Polismyndighet må ej förvägras

tilträde till affärslokal, magasin eller

upplagsplats, som användes för rörelsen;

och äge polismyndigheten rätt

att därvid företaga den granskning

av varulager och av affärsbok, vartill

myndighetens tjänsteåligganden kunna

giva anledning.

Näringsidkaren eller hans ställföreträdare

vare pliktig att därvid tillhandahålla

föremål eller affärsbok,

vars granskning påkallas, samt att

tillhandagå med upplysningar.

16 §.

Finnas särskilda ordningsföreskrifter

vara av nöden med avseende å

driften av rörelse, varom i denna förordning

är fråga, äge KB att med
-

24 §.

Rörelseidkare, som avses i denna

förordning, må icke vägra polismyndighet

att undersöka lokaler och lager

eller att granska affärsbok och

inköpsnotor.

25 §.

Finnas särskilda ordningsföreskrifter

vara av nöden med avseende å

rörelsen äger polismyndigheten meddela

dylika föreskrifter. Polismyn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-

13

(Gällande bestämmelser:)

dela dylika föreskrifter; och må därvid

tillika för överträdelse av desamma

stadgas viten av fem till och med

ett hundra kronor.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

digheten äger ock ålägga rörelseidkare

skyldighet att anmäla förvärv av

föremål av visst eller vissa slag.

26 §.

17 §.

1. mom. Den, som dömes till ansvar

för tjuvnadsbrott eller, med avseende

å hos honom anträffat stulet

gods, till ansvar enligt 21 kap. 6 §

strafflagen, må ej, där brottet blivit

begånget under tid, då han idkat eller

jämlikt 3 eller 4 § förestått rörelsen,

densamma vidare idka eller

förestå.

Lag samma vare för den, som mera

än en gång dömts till ansvar för

överträdelse av stadgande i 13 eller

14 §.

2 mom. KB må, när skälig anledning

därtill förekommer, meddela

förbud för näringsidkare eller sådan

föreståndare, som i 3 och 4 §§ avses,

att rörelsen vidare idka eller förestå.

Förbudet träder ej i kraft, förrän

det delgivits den, som därav träffats,

eller, i hans frånvaro, den, vilken

rörelsen besörjer; och skall IvB

om förbudet lämna underrättelse

till magistraten, stadsstyrelsen eller

landsfiskalen i orten samt vederbörligen

kungöra detsamma; dock att

vad här sagts om magistratens underrättande

ej äger tillämpning i

Stockholm.

Nedlägges rörelse, som i denna förordning

avses, eller avgår föreståndare,

skall anmälan härom ofördröjligen

göras till polismyndigheten.

StrafSbestämmelser m. in.

18

»rf

r>L

1 inom. Den som, utan att enl

föreskrifterna i denna förordning där
-

27 §.

Den som, utan att enligt föreskrifterna

i denna förordning vara därtill

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

till vara berättigad, idkar eller förestår

rörelse, som i 1 § avses, böte från

och med fem till och med femhundra

kronor.

Till samma ansvar vare den förfallen,

som utövar rörelse, varom i 3

eller 4 § förmäles, annorledes än genom

behörig föreståndare.

2 mom. Förseelse mot 6, 7, 8, 9,

10, 11, 13, 14 eller 15 § straffes med

böter från och med fem till och med

tvåhundra kronor.

Skulle föreståndare, som i 3 och

4 §§ omförmäles, vid utövningen av

sin föreståndarebefattning göra sig

skyldig till överträdelse, som nu .sagts,

eller till överträdelse av ordningsföreskrift,

som enligt 16 § meddelats, vare

näringens innehavare ock förfallen

till ansvar, där han prövas vara delaktig

i förseelsen.

19 §.

Dömes den, som idkar rörelse, varom

i 1 § sägs, eller föreståndare, som

i 3 eller 4 § omförmäles, till ansvar

enligt 18 § 2 mom. eller för förseelse

mot ordningsföreskrift, som enligt

16 § meddelats, må på yrkande

av allmän åklagare domstolen tillika,

där omständigheterna finnas böra

därtill föranleda, meddela förbud för

näringsidkaren eller föreståndaren

att rörelsen vidare idka eller förestå.

20 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till

näringsidkare, varom i denna förordning

är fråga, eller till hans biträdeför

affär utbjudit eller tillhandahållit

föremål, skall den, vilken vården

om den omyndige åligger, straffas

(Kungl. Maj:ts förslag:)

berättigad, idkar rörelse, som förordningen

avser, straffes med dagsböter.

Till samma straff vare den förfallen,

1) som utövar rörelse, som i 6 eller

7 § avses, annorledes än genom behörig

föreståndare, eller

2) som bryter mot bestämmelse

i 22 §, 23 § första eller andra stycket

eller 24 §.

Med böter från och med fem till

och med tre hundra kronor straffes

den, som bryter mot bestämmelse i

10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17 eller 18 §,

23 § tredje stycket eller 26 § eller

mot föreskrift eller åläggande, som

meddelats jämlikt 25 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

15

(Gällande bestämmelser:)

så som i 18 § 2 mom. sägs, där det

ej kan antagas, att utbjudandet eller

tillhandahållandet skett mot hans uttryckliga

föreskrift eller eljest honom

ovetande.

21 §.

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

denna förordning eller mot ordningsföreskrift,

som enligt 16 § meddelats,

fortsätter eller förnyar samma förseelse,

skall för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas

till böter eller vite, som för förseelsen

äro stadgade.

22 §.

För förseelse, som med husbondes

vetskap begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person,

ansvare husbonden liksom vore

förseelsen begången av honom själv.

23 §.

Till böter eller till utgivande av

vite må icke dömas, om förseelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan

författning bör beläggas med

strängare straff.

24 §.

Om fördelning och förvandling av

böter och viten, som ådömas efter

denna förordning, ävensom i avseende

å rätt för allmän åklagare att

till säkerhet för gäldande av böter,

viten och ersättningar, som kunna

den brottslige ådömas, anhålla visst

gods, lände vad i 23 och 31 §§ i förordningen

den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet stadgas rörande

böter och ersättningar i tilllämpliga

delar till efterrättelse.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

28 §.

Rörelseidkare så ock föreståndare

ansvarar för förseelse mot denna förordning,

som begås av person, anställd

i rörelsen, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, därest

ej omständigheterna göra sannolikt

att förseelsen skett utan hans vetskap

och vilja.

29 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla

kronan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

(Gällande bestämmelser:)

25 §.

Förseelse mot denna förordning eller

mot ordningsföreskrift, som jämlikt

16 § meddelats, åtalas av allmän

åklagare vid polisdomstol, där sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare

och, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol; och gälle i fråga

om klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i

allmänhet angående besvär i brottmål

är stadgat.

26 §.

Emot beslut, som på grund av denna

förordning meddelas av KB, må

besvär anföras inom tid, som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd;

dock länder beslutet, utan

hinder av besvär, till efterrättelse, intill

dess annorlunda kan bliva vederbörligen

förordnat.

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1918, då vad gällande

författningar innehålla mot förordningen

stridande upphör att lända

till efterrättelse; dock att de ytterligare

inskränkningar i rätten att

driva handel med föremål av ifrågavarande

slag, som i särskilda författningar

äro eller varda stadgade, skola

äga giltighet.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

30 §.

Över polismyndighets beslut enligt

denna förordning må besvär anföras

hos länsstyrelsen inom en månad från

det klaganden erhållit del av beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut föres

hos Konungen genom besvär i den

ordning som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Polismyndighets och länsstyrelses

beslut skola lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan, där ej

annorlunda förordnas.

31 §.

Konungen utfärdar de bestämmelser

som erfordras för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950.

Genom denna förordning upphäves

förordningen den 28 maj 1918 (nr

386) angående handel med vissa begagnade

föremål m. m.

Innehar rörelseidkare rätt enligt

äldre författning att idka grosshandel

med eller försäljning i bod eller

från annat upplagsställe av visst el
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

17

(Gällande bestämmelser:)

Därest före denna förordnings

ikraftträdande handelsrörelse, som i

1 § avses, i vederbörlig ordning utövas

av någon, som råder över sig

och sin egendom, eller av gift kvinna,

som ej råder över sin egendom,

eller sedan senast den 1 januari 1918

av omyndig, som fyllt 18 år, må, där

näringsidkaren icke på grund av stadgandet

i 2 § 1 mom. är utesluten

från möjlighet att förvärva tillstånd

till sådan rörelses utövande, rörelsen

fortsättas även efter det förordningen

trätt i kraft; åliggande det

näringsidkaren, vid äventyr av handelsrättighetens

förlust, att före den

1 oktober 1918 om rörelsen göra anmälan

hos KB med bifogande dels,

därest rörelsen bedrives som grosshandel

eller som försäljning i bod

eller från annat upplagsställe, av

uppgift å ställe, där rörelsen utövas,

och där föremål, som denna avser,

skola förvaras, dels ock i fall, som

avses i 3 §, av uppgift å den, som

är föreståndare.

Vilja stärbhusdelägare efter den,

som efter anmälan eller tillstånd bedrivit

rörelsen såsom grosshandel eller

som försäljning i bod eller från

annat upplagsställe, för stärbhusets

räkning utöva densamma även efter

det förordningen trätt i kraft, skall

i avseende därå vad i 4 § stadgas äga

motsvarande tillämpning; dock att

stärbhusdelägarna äro skyldiga, vid

äventyr av handelsrättighetens förlust,

att senast inom en månad från

den dag, då förordningen trätt i

kraft, göra anmälan om rörelsen med

bifogande av uppgift å ställe, där rörelsen

skall utövas och där föremål,

som denna avser, skola förvaras, och

å den, som är föreståndare.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

ler vissa varuslag, som omfattas av

den nya förordningen, gäller denna

rätt även efter ikraftträdandet av

sistnämnda förordning. Har rörelseidkare,

som nu nämnts, rätt att handla

med samtliga de varuslag, som omförmälas

i förordningen den 28 maj

1918, äger han efter ikraftträdandet

av den nya förordningen idka handel

med det eller de i 1 § sistnämnda

förordning omförmälda varuslag, varom

han före den nya förordningens

ikraftträdande ingiver anmälan till

polismyndigheten å den ort, där rörelsen

huvudsakligen bedrives.

Rätt enligt äldre författning att idka

annan handel än i föregående stycke

sägs med varuslag, som avses i 1 §

nya förordningen, skall anses gälla

till och med den 30 juni 1950.

Har länsstyrelsen medgivit rörelseidkare

befrielse från skyldighet att

ställa sig till efterrättelse vad i 7, 8,

10 eller 11 § förordningen den 28 maj

1918 är stadgat, skall rörelseidkaren,

intill dess vederbörande polismyndighet

annorledes förordnar, åtnjuta

motsvarande befrielse även efter

ikraftträdandet av den nya förordningen.

Fast handlande, som vid den nya

förordningens ikraftträdande äger

rätt att idka handel varom här är

fråga, må utan polismyndighetens

godkännande för rörelsens utövande

använda ställe, som utnyttjades för

detta ändamål vid förordningens

ikraftträdande och varom uppgift i

vederbörlig ordning lämnats till länsstyrelsen.

Dihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 saml. 1 avd. Nr ål.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj ds förslag:)

Vill någon, innan denna förordning

fräder i kraft, förvärva rätt att

efter den 1 oktober 1918 begynna rörelse,

som förordningen avser, eller

erhålla befrielse från skyldighet att

ställa sig till efterrättelse något av de

i 12 § avsedda stadgandena, gälle vad

i dessa hänseenden i förordningen

föreskrives.

2) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s.

1) angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

§ 8.

Vad genom--— platinaarbe
ten;

och

1) handel med skrot eller lump

eller med dit ej hänförliga begagnade

metallvaror, begagnade beklädnadspersedlar

eller begagnade skodon eller

med artiklar, jämförliga med nu

nämnda föremål,

varom allt finnes särskilt stadgat.

(Kungl. Maj ds förslag:)

§ 8.

Vad genom--— platinaarbe
ten;

och

1) handel med skrot, lump och begagnat

gods,

varom allt finnes särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950.

1 Senaste lydelse, se SFS 1926:211.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

19

På hemställan av utskottet har riksdagen vid vårsessionen beslutat att

uppskjuta behandlingen av denna proposition till innevarande höstsession.

Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke

lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj

1918 angående handel med vissa begagnade föremål m. in. skall ersättas

av en ny förordning i ämnet. De viktigaste skiljaktigheterna mellan de båda

förordningarna äro följande.

Tillämpningsområdet har utvidgats till att omfatta vissa nya varuslag.

Befogenheten att meddela tillstånd att utöva handel, varom här är fråga,

överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna. Medan

handlande, som innehar kontors- eller butikslokal eller upplagsställe (fast

handlande), skall få idka handel i hela riket, skall tillståndet för den, som

driver rörelsen utan lokal eller ställe av nämnt slag (uppköpare), i allmänhet

begränsas till att avse visst län eller del av län. De fasta handlandena

ålägges en ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd säljare legitimation.

Även uppköparna skola fordra legitimation av okända säljare, såvida avtalet

om överlåtelsen icke träffats i säljarens bostad eller affärslokal. För uppköpare

har införts skyldighet att föra vissa anteckningar om inköp och försäljningar.

Bestämmelserna om bokföring, märkning och förvaring skola

äga tillämpning endast beträffande gods som angives i förordningen. För

lump- och skrothandelns del ha kontrollåtgärderna i vissa avseenden lättats

avsevärt.

Inledning.

Beträffande handeln med skrot, lump och vissa slag av begagnat gods

gäller förordningen den 28 maj 1918 angående handel med vissa begagnade

föremål m. m. Syftet med denna förordning är att motverka egendomsbrottsligheten,

särskilt bland minderåriga, genom att försvåra avsättningen

av olovligen tillgripet gods. Förordningen avser yrkesmässig handel med

skrot eller lump eller med dit ej hänförliga begagnade metallvaror, begagnade

klädespersedlar eller begagnade skodon eller med artiklar, jämförliga

med nu nämnda föremål. Undantag göres emellertid för handel å marknad

samt för handelsrörelse, som avser allenast föremål med konst- eller samlarevärde

(antikviteter).

Under de senaste åren ha yrkanden på att förordningen måtte omarbetas

framförts från flera håll. Med anledning härav tillkallade den 80 juni 1945

dåvarande chefen för handelsdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

sju sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 51-

rörande frågan om revision av förordningen angående handel med vissa begagnade

föremål m. m. Den 10 mars 1947 avlämnade de sakkunniga betänkande

med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump

och begagnat gods (SOU 1947: 22). De sakkunnigas förslag är i huvudsak

uppbyggt efter samma linjer som 1918 års förordning. Vissa betydelsefulla

ändringar ha dock föreslagits.

över betänkandet ha efter remiss avgivits gttranden av ett stort antal

myndigheter och organisationer. Behovet av nya bestämmelser på området

vitsordas i så gott som samtliga avgivna yttranden. I stort sett råder också

enighet om att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till grund för

dessa nya bestämmelser. En del erinringar, huvudsakligen i frågor av mera

speciell natur, ha dock framställts.

Förslaget till förordning angående handel med skrot,

lump och begagnat gods.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har inledningsvis

anfört följande:

»För egen del finner jag, att de sakkunnigas förslag bör kunna läggas till

grund för en ny förordning i ämnet. Innan jag övergår till att behandla

sakfrågan, vill jag dock i korthet beröra ett spörsmål av författningsteknisk

natur. De sakkunniga ha utarbetat förslag till en helt ny förordning, avsedd

att underställas riksdagen, samt till en kungörelse. I kungörelsen ha intagits

bestämmelser huvudsakligen rörande samarbetet mellan olika myndigheter

samt några allmänna undantag från vissa i förordningen meddelade kontrollföreskrifter.

Jag biträder tanken på en uppdelning av de erforderliga bestämmelserna

på en förordning och en kungörelse. Däremot är jag icke helt

ense med de sakkunniga i frågan, vilka bestämmelser som skola ha sin plats

i den ena eller andra författningen. Ur rent författningsteknisk synpunkt

skulle den mest tilltalande lösningen vara att i huvudförfattningen upptaga

blott de regler, beträffande vilka riksdagens yttrande kan anses påkallat.

Kontroll- och detalj föreskrifter skulle i så fall intagas i kungörelsen. Emot

en dylik lösning talar emellertid den omständigheten, att samtliga berörda

handlande, uppgående till många tusen, i så fall skulle behöva handskas

med två skilda författningar. Med hänsyn härtill förordar jag den lösningen,

att i förordningen upptagas de bestämmelser, som beröra allmänheten,

medan i kungörelsen inrymmas de stadganden, som blott angå myndigheterna.

Inom handelsdepartementet har i enlighet härmed upprättats

förslag till förordning angående handel med skrot, lump och begagnat

gods.»

1 § •

De sakkunniga ha rörande förordningens tillämpningsområde anfört följande:
Beträffande

frågan vilka varuslag, som skola beröras av en ny förordning

om handel med begagnat gods, ha de sakkunniga till en början

påpekat, att i 1918 års förordning någon skarp gräns för dess tillämp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

ningsområde icke uppdragits, utan att det är ovisst om handeln med vissa

varor är underkastad förordningens bestämmelser. Efter redogörelse för

domstolspraxis in. in. ha de sakkunniga uttalat, att det får anses fastslaget

att begagnade cyklar äro sådana föremål som avses i förordningen men

att detta icke är fallet med begagnade motorfordon. Däremot falla begagnade

delar och tillbehör till motorfordon inom förordningens tillämpningsområde.

Beträffande begagnade radioapparater, kameror och kikare råder

enligt de sakkunniga ovisshet i ifrågavarande hänseende, men uppfattningen

säges närmast vara den att handeln med dylika föremål icke är underkastad

förordningens bestämmelser.

De sakkunniga ha ansett det erforderligt att den nya förordningen innehåller

en klar och uttömmande uppräkning av de varuslag, som skola vara

underkastade de särskilda bestämmelserna angående handel med begagnade

föremål. Vid den gränsdragning som verkställts ha de sakkunniga utgått

från att allenast sådant gods bör medtagas, som i större utsträckning brukar

bliva föremål för tillgrepp eller annat olovligt förfogande. Med denna utgångspunkt

ha de sakkunniga föreslagit, att förordningen skall äga tillämpning

dels på skrot och lump och dels på begagnat gods av följande slag,

nämligen 1) beklädnadspersedlar, skodon, 2) motorfordon, cyklar, barnvagnar,

båtar, delar av och tillbehör till dylika fortskaffningsmedel, 3) musikinstrument,

radioapparater, grammofoner, kameror, klockor, kikare, 4)

maskiner, maskindelar, redskap, verktyg, tekniska instrument, 5) smycken,

äkta pärlor, ädla och halvädla stenar samt 6) förut ej nämnda föremål,

vilka helt eller till väsentlig del bestå av guld, silver, platina, nysilver, koppar,

mässing, tenn eller brons. Med begagnat gods skall likställas pantsedlar

å sådant gods.

Enlig uttalande i motiven ha de sakkunniga med skrot förstått allenast

järn- och annat metallskrot men däremot icke s. k. gummiskrot eller glasskrot.

Ej heller har pappersavfall räknats såsom lump.

1918 års förordning äger icke tillämpning å handel å marknad

och ej heller å handelsrörelse, som avser allenast handel med antik

v i t e t e r. De sakkunniga ha icke funnit skäl upphäva undantaget för

handel å marknad. Däremot ha de sakkunniga föreslagit, alt undantagsbestämmelsen

angående handel med antikviteter skall utgå. Såsom skäl härför

har bl. a. åberopats, att det i ett icke obetydligt anta! fall förekommit, att

stulet gods avyttrats i konst- och antikvitetsaffärer, och att det vore svårt

att skilja mellan antikviteter och föremål utan konst- eller samlarevärde.

Sveriges automobilhandlareförebund har i en den 29 januari 1949 dagtecknad

skrivelse — med instämmande av ett stort antal organisationer på transportväsendets

och handelns område — hemställt att handeln med begagnade

motorfordon måtte införas under den nya förordningen. Till stöd härför

har bl. a. åberopats att motorfordon i ej så obetydlig omfattning stules

i återförsäljningssyfte, att det förekommer en omfattande irreguljär handel

med begagnade motorfordon och att denna handels ambulerande utövare

förde allmänheten bakom ljuset och årligen undandroge stat och kommun

stora skattebelopp, samt att det vore ett allmänt intresse all bilhandeln sanerades

på sätt som skulle bli fallet genom den i förordningen avsedda tillståndsprövningen.

Departementschefen har rörande denna fråga uttalat följande:

»Den föreslagna förordningen har liksom den nu gällande huvudsakligen

till syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Vid förordningens utform
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-

ning måste emellertid beaktas att varuomsättningen icke i onödan försvåras

genom hindrande bestämmelser. För att en viss varugrupp skall föras

in under regleringen, synes till en början böra fordras att godset i mera betydande

utsträckning är föremål för tillgreppsbrott. Däröver bör emellertid

krävas att det tillgripna också i någorlunda stor omfattning plägar avyttras

till personer som yrkesmässigt idka handel med det slags gods varom

fråga är. Den bestående reglering i olika avseenden av handeln, som förordningens

tillämpning innebär, bör vidare icke ifrågakomma för varuslag,

som endast under kristid eller eljest speciella betingelser mera allmänt äro

föremål för tillgrepp och avyttring i andrahandshandel.

Från dessa utgångspunkter anser jag, att tillräckliga skäl icke anförts för

att under förordningen hänföra andra varuslag än de sakkuniga föreslagit,

men att däremot anledning finnes att utesluta vissa av de sakkunniga medtagna

varuslag. Jag anser sålunda, att det icke är påkallat att i förordningen

upptaga barnvagnar och båtar samt delar av och tillbehör till sådana fortskaffningsmedel.

För barnvagnar är stöldfrekvensen så låg att den icke

motiverar deras medtagande. Beträffande mindre farkoster samt delar och

tillbehör till dem förekommer det visserligen i icke obetydlig omfattning att

de tillgripas, men det torde mycket sällan inträffa att tillgripna sådana

föremål säljas till någon handiande i branschen.

Vad angår motorfordon samt delar av och tillbehör till motorfordon synes

det ovisst om det finnes tillräckliga skäl för denna varugrupps hänförande

under förordningen. Det förekommer visserligen i stor utsträckning att bilar

franhändas ägaren, men det synes regelmässigt vara fråga endast om

tillfälliga s. k. billån, vilka av lätt insedda skäl ej beröra bilhandeln. Den

irreguljära bilhandel, vars olägenheter Sveriges automobilhandlareförbund

påtalar, torde i det hela ha karaktär av kristidsföreteelse och synes för övrigt,

eftersom tillståndsprövningen enligt förordningen endast skulle avse

yrkesmässig handel, blott i begränsad mån kunna stäckas genom att handeln

med begagnade motorfordon inbegripes under förordningen. Om särskilda

åtgärder skulle anses påkallade för att enligt förbundets önskemål sanera

bilhandeln, förefaller det lämpligt att andra medel sökas än bilhandelns sammanförande

för bestående reglering med exempelvis skrot- och lumphandel.

Enligt vad jag inhämtat pågå på vederbörligt håll överväganden med syfte

att för bilhandelns del vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter som

prisregleringslagen medgiver.

På grund av den förhållandevis låga stöldfrekvensen saknas enligt min

mening tillräcklig anledning att medtaga musikinstrument och grammofoner.

Radioapparater äro icke heller i särdeles stor utsträckning föremål för

tillgreppsbrott. Då å andra sidan handeln med begagnade sådana apparater

är omfattande, skulle ett medtagande av denna varugrupp vara till förhållandevis

stor olägenhet för allmänna omsättningen. Radioapparater böra

därför enligt min mening icke medtagas i förordningen. Av liknande skäl

böra enligt min uppfattning även maskiner, maskindelar, redskap, verktyg

och tekniska instrument uteslutas. Vad särskilt angår varugruppen maski
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr Öl
-

23

ner är väl stöldfrekvensen f. n. icke obetydlig. Detta torde emellertid få anses

vara en övergående omständighet, beroende på rådande knapphet på

vissa slag av nya maskiner. Vidare bör märkas att gruppen maskiner omfattar

åtskilliga slag av föremål vilka så gott som aldrig tillgripas. Det möter

av lätt insedda skäl svårigheter att hänföra blott vissa sorters maskiner

under förordningen.

Vad beträffar handeln med pantsedlar anser jag mig böra förorda det av

de sakkunniga härutinnan framlagda förslaget. Vidare ansluter jag mig till

de sakkunnigas förslag att den nuvarande undantagsbestämmelsen beträffande

handel å marknad bibehålies och att undantaget för antikvitetshandeln

upphäves. Ett bibehållande av sistnämnda undantag skulle lätt kunna få

till följd att kontrollen försvårades i fråga om handeln med smycken, stenar

in. m. samt vissa metallföremål, alltså grupperna 5 och 6 enligt föreslaget.

Statens industrikommission bär föreslagit, att förordningen icke skulle

vara tillämplig på sådana näringsidkare, som normalt handla med nya varor

men i samband därmed taga begagnade varor i utbyte. Det torde dock

beträffande vissa varuslag, t. ex. cyklar, i icke obetydlig grad underlätta

polisens spaningar efter stulet gods, att handlandena äro skyldiga att lämna

närmare upplysningar angående sådant begagnat gods, som de erhållit i

utbyte vid försäljning av nytt gods. Med anledning härav anser jag, att

något undantag för nämnda affärstransaktioner icke bör uppställas.»

13 §.

De sakkunniga ha föreslagit att vissa anteckningar skola göras, då fast

handlande inköper gods, som hör under förordningen, bl. a. om den persons

för- och tillnamn, yrke och bostad, med vilken affären avslutats. Det

synes de sakkunniga att för underlättande av polisens arbete med efterforskande

av stulet gods i princip lika fullständiga anteckningar som vid godsets

inköp böra göras vid dess försäljning.

16 §.

Ill § av nu gällande förordning få föremål, å vilka skola anbringas viss

beteckning, ej utlämnas, förstöras eller nedsmältas och ej heller underkastas

bearbetning eller annan förändring förrän efter förloppet av sju dagar

från den dag, då föremålet kommit i näringsidkarens besittning.

Rörande denna fråga anföra de sakkunniga följande:

Från statens kriminaltekniska anstalts sida har, såsom tidigare omnämnts,

ifrågasatts, om icke den i 11 § av 1918 års förordning stadgade förvaringstiden

i vissa fall bör utsträckas till tio dagar. De sakkunniga äro

medvetna om att den nu stadgade tidsfristen, sju dagar, i många fall icke

ger polisen tillräcklig lid för efterspaningen av bortkommet gods, som kan

antagas ha vunnit avsättning hos någon näringsidkare, som handlar med

begagnade varor. Särskilt i de större städerna med deras många affärer och

då fråga är om efterspaning av gods å annan ort än den, där det stulits eller

eljest frånhänts ägaren, kan tidsfristen vara alltför knapp. De sakkunniga

äro dock mycket tveksamma, om det med hänsyn till handelns intresse av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 51-

en snabb lageromsättning bör ifrågakomma att utsträcka nu angivna tidsfrist.

Såsom kommer att beröras under rubriken Övriga kontrollföreskrifter

ävensom bestämmelser av social innebörd ha de sakkunniga funnit det

lämpligt att föreslå en rätt för länsstyrelserna att ålägga vederbörande näringsidkare

skyldighet att anmäla inköp av visst eller vissa slag av varor,

beträffande vilka särskild kontroll anses vara av behovet påkallad, såsom

fallet är exempelvis med cyklar. Därest hänsyn samtidigt tages till dels

handelns intresse av att förvaringstiden hålles så kort som möjligt och dels

den hjälp polismyndigheterna torde erhålla genom det anmälningssystem,

som sålunda inöjliggöres, ha de sakkunniga funnit det riktigast att icke

föreslå någon förlängning av den nu stadgade förvaringstiden.

19 §.

De sakkunniga ha diskuterat frågan om medgivande av generell dispens

från vissa kontrollföreskrifter:

Enligt de sakkunnigas mening bör största möjliga hänsyn tagas till näringslivets

intresse av att handeln med begagnade varor icke onödigtvis försvåras.

Sådana affärstransaktioner, vilka på grund av sin natur ytterst sällan

kunna komma att avse olovligen tillgripet gods, synas i princip böra

undantagas från förordningens kontrollbestämmelser. Till denna kategori

affärer synas böra räknas inköp å offentlig auktion, d. v. s. auktion som

varit kungjord i pressen, ävensom inköp från kronan, kommun, annan sådan

menighet, kommunikationsföretag eller industriell anläggning.

Vad angår frågan om befrielse från införandet i affärsbok av transaktioner,

varigenom en fast handlande förvärvar gods från annan fast handlande,

vilja de sakkunniga framhålla, att dylika transaktioner förekomma i betydande

omfattning. Då kontrollföreskrifterna beträffande dylikt gods redan

blivit iakttagna, synes det icke vara skäl att kräva, att godset ånyo skall

göras till föremål för särskilda kontrollåtgärder. Erinras må därom att därest

godset sålts till annan än en handlande, varom här är fråga, köparen

skulle ha haft fri förfoganderätt över godset. Befrielse från anteckningsskyldighet

in. in. synes därför kunna medgivas för gods, som handlande

förvärvar från handlande, som har dylik skyldighet.

22 §.

De sakkunniga ha också föreslagit införande av vissa kontrollföreskrifter

med social innebörd. I denna del anföres bl. a. i betänkandet:

Av sociala skäl är det önskvärt, att berusade personer och alkoholister

i görligaste mån förhindras att förskaffa sig medel till inköp av rusdrycker

genom försäljning av gods, som de förfoga över. Med anledning härav ha de

sakkunniga ansett sig böra föreslå, att förbud stadgas för berörda näringsidkare

att för rörelsen mottaga gods av berusad person.

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 §

näringsfrihetsförordningen.

Rörande detta förslag har departementschefen yttrat:

Med hänsyn till att skrothandelsförordningen måste korrespondera med

ett undantagstadgande i näringsfrihetsförordningen torde, därest den av mig

föreslagna ändrade lagstiftningen kommer till stånd, en mindre ändring

i § 8 näringsfrihetsförordningen bliva nödvändig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

25

Utskottet.

Den nu gällande förordningen angående handel med vissa begagnade föremål

m. in. tillkom 1918 i syfte att motverka egendomsbrottsligheten. Den

kompletterade härutinnan den samtidigt utfärdade förordningen angående

idkande av pantlånerörelse. Erfarenheterna under den tid förstnämnda författning

varit i kraft samt de sedan 1918 i många stycken ändrade förhållandena

ha nödvändiggjort en omarbetning av bestämmelserna om handeln

med begagnade föremål. Mot den av departementschefen förordade uppdelningen

av reglerna på en förordning, innehållande de stadganden, som beröra

allmänheten, och en kungörelse, inrymmande övriga föreskrifter, har

utskottet intet att erinra.

En av de viktigaste punkterna, på vilken det föreliggande förslaget skiljer

sig från vad nu gäller, avser förordningens tillämpningsområde. Förslaget

innebär sålunda vissa utvidgningar i förhållande till de nuvarande

bestämmelserna. Vidare har man nu valt att genom användande av enumerationsprincipen

söka klart angiva vilka slag av gods som skola falla in under

förordningen. Mot den avgränsning av tillämpningsområdet departementschefen

förordat har utskottet i huvudsak icke några invändningar.

Bland de uppräknade slag av begagnat gods, författningen skall avse, nämnas

även kläder. I denna grupp torde också pälsverken vara avsedda att

ingå. I tydlighetens intresse vill utskottet emellertid förorda, att pälsverken

uttryckligen nämnas i uppräkningen. Av betydelse för författningens tilllämpning

blir tolkningen av uttrycket »begagnat gods». Då exempelvis är

fråga om äkta pärlor samt ädla stenar, få dessa anses såsom »begagnade»,

så snart de någon gång efter sin tillkomst innehafts och brukats av enskilda

eller eljest varit ute i allmänna marknaden.

Frågan huruvida förordningens regler skola vara att tillämpa å handeln

med begagnade motorfordon har föranlett en ingående diskussion. Otvivelaktigt

förekomma mycket påtagliga missförhållanden på detta område. Den

nuvarande bristen på motorfordon har öppnat möjlighet för allehanda

osunda affärsmetoder. Syftet med förevarande författning är, som utskottet

redan antytt, att motverka egendomsbrottsligheten genom att försvåra avyttringen

av gods som åtkommits genom brott. De missförhållanden, som

råda på motorfordonsmarknaden, äro emellertid av annan art. Framför allt

genom lämnande av oriktiga upplysningar i olika hänseenden i samband

med försäljningar vållas den enskilde och ofta även det allmänna ekonomiska

förluster. Däremot torde endast sällan stulna motorfordon säljas i

allmänna marknaden till dem, som driva yrkesmässig handel med sådana

fordon. Det synes under dylika omständigheter icke lämpligt att söka bekämpa

nämnda missförhållanden genom att inordna motorfordonen under

reglerna i denna förordning. Utskottet biträder därför departementschefens

avvisande ståndpunkt. Enligt vad utskottet erfarit ha de av departementschefen

i propositionen omnämnda övervägandena att för bilhandelns del

3 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. land. Nr 51.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

vidtaga åtgärder med stöd av de befogenheter, som prisregleringslagen medgiver,

icke lett till något praktiskt resultat. Utskottet vill emellertid framhålla

angelägenheten av att åtgärder snarast vidtagas för att stävja oarterna

inom handeln med begagnade motorfordon.

I 7 § stadgas, att om rörelseidkare avlidit rörelsen må fortsättas för dödsboets

räkning under ett år. Utskottet har i sitt utlåtande nr 50 föreslagit slopande

av motsvarande tidsbegränsning i 4 § lagen om pantlånerörelse. Enär

emellertid enligt förevarande förordning tillstånden icke skola vara tidsbegränsade

utan gälla tills vidare samt då någon behovsprövning icke förekommer

vid tillståndens lämnande, synes ettårsgränsen för dödsbo böra bibehållas

i denna författning.

Till 13 § i förslaget har överförts bl. a. de nu gällande föreskrifterna om

skyldighet för handlande att vid avyttring av gods, som inskrivits i affärsboken

och som ej bearbetats eller förändrats, verkställa anteckning rörande

köparens för- och tillnamn, yrke och bostad. Det har ifrågasatts, om icke

denna föreskrift bleve onödigt betungande för allmänheten. Genom utvidgningen

av lagstiftningens tillämpningsområde komme den ifrågavarande

bestämmelsen att gälla inom bl. a. stora delar av antikvitetshandeln,

där det kunde kännas motbjudande för kunderna att vid varje inköp lämna

fullständiga uppgifter om sig själv. Även enligt utskottets mening kan man

ställa sig tveksam inför denna regel, men då stadgandet torde vara erforderligt

för att bereda polisen möjlighet att spåra stulet gods, vill utskottet icke

motsätta sig dess utfärdande.

Enligt 16 § är vederbörande handlande skyldig att ej utlämna, förstöra,

nedsmälta eller bearbeta inskrivet gods förrän sju dagar efter den dag då

godset kommit i handlandens besittning. Denna tid torde i många fall vara

alltför kort tillmätt. Bestämmelserna i 19—21 §§ medgiva undantag i olika

hänseenden från huvudregeln. Utskottet vill understryka önskvärdheten av

att beträffande vissa slag av icke skrymmande gods, t. ex. beträffande smycken

o. d., en förlängning av förvaringstiden regelmässigt föreslcrives.

Stadgandet i 19 § torde böra omarbetas, så att därav klart framgår, att

det undantag som däri göres beträffande gods, som förvärvats från fast

handlande, endast avser det fall att jämväl köparen är fast handlande eller

uppköpare.

I anslutning till vad utskottet anfört i sitt utlåtande nr 50 angående 17 §

lagen om pantlånerörelse vill utskottet föreslå, att gods ej må för rörelsen

förvärvas eller mottagas av den, som är synbarligen berörd av starka drycker.

Enligt propositionen gäller detta förbud, intaget i 22 §, allenast den som

är berusad.

Bl. a. med hänsyn till att den kungörelse, som skall utfärdas i anslutning

till förordningen, skall hinna färdigställas och övriga övergångsåtgärder

vidtagas, torde ikraftträdandet böra uppskjutas till den 1 april 1950, vilket

datum utskottet föreslagit skola gälla jämväl för ikraftträdandet av lagen

om pantlånerörelse.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 51.

27

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot författningsförslagen

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,

att riksdagen vid granskning av de i propositionen nr 137

intagna författningsförslagen icke funnit anledning göra

andra uttalanden än utskottet i förevarande utlåtande upptagit.

Stockholm den 16 november 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Olofsson, Lindblom, Lindgren,

John Wiktor Jonsson*, Löthner, Ivar Nilzon och Georg Pettersson;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg*, Landgren, Antby,

Andersson i Mölndal, fru Johansson i Skövde, herrar Svensson i Stenkyrka

och Östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Branting.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.